Det blev en stillsam dag.Kände mig inte helt OK då jag vaknade.Fick avstå besöket hos dottern, tråkigt nog. Gick tillbaka till sängen vid 12tiden tillsammans med en Alvedon. Somnade och sov tills jag väcktes av ett SMS. För att göra NÅGOT kreativt planterade jag sedan några vindruvsplantor, som stått i vatten en tid för att få rötter.
Nu tänker jag avsluta dagenvid datorn en stund innan jag måste sova igen.
Nu återgår jag till år 1973,det år då så mycket hände.
I ett tidigare inlägg berättade jag om Sigrid, vår sonhustrus mor, som fått cancer i början av året.Tyvärr blev det snabbt sämre. Georg och jag var på Östgötagården då vi fick veta att det nalkades slutet. Vi skulle ha en dryg vecka ledigt och åkte hem till Örebro den 17 juli. Två dagar senare åkte vi till sommarstugan där Sigrid befann sig tillsammans med sin man Börje. Jag var ivrig att få träffa Sigrid emedan jag varit inför Gud i mycket bön för henne och hennes förhållande till Gud och såg nu mitt tillfälle att prata med henne. Jag hade på försommaren varit hos henne i hemmet i stan, lämnat Nya Testamentet, med orden:" Sigrid här ska du få världens bästa bok". Hon såg på mig och upprepade mina ord. Vi samtalade en stund och jag förstod att hon mest tänkte på sin sjukdom och att hon ej hade mycket tro för att hon skulle bli frisk. Hon hade sett andra som ej blivit friska ,trots förbön.Jag förstod detta och efter en kort stund gick jag hem med en önskan om att hon skulle få ett möte med Jesus.Jag fortsatte att be för henne.
Två månader tidigare var jag med om det märkliga att Gud talade med mig om vikten av att bedja för Sigrid. Jag satt en dag och läste Bibeln då jag inom mig hörde Gud säga : "Det är DIN sak att be för Sigrid. Förvänta dig inte att någon annan ska göra det!" (Mina tankar hade gått i den riktningen, nämligen.)
Efter den dagen gick jag in i intensiv bön för henne.Jag visste att hon behövde Gud, men det var hon ,som måste fatta beslutet. Gud respekterar alltid vår fria vilja. Men jag visste också att Gud genom Den Helige Ande kan tala in i människors hjärtan och kärleksfullt kalla på gemenskap.Det enda JAG kunde göra var att bedja.
Nu kom vi alltså till deras sommarstuga,Georg och jag ,Sven och Maria. Börje mötte oss i trädgården med orden:" Mamma är mycket svag." Vi satte oss i trädgården och samtalade och jag bara väntade på ett tillfälle att få komma in och prata med Sigrid. Plötsligt reste jag mig och gick in. Det var en stund av Guds närvaro.
Sigrid var nu ivrig att få ta emot Jesus som sin personlige Frälsare.Vi bad tillsammans och tackade Jesus för att Han genom sin död och uppståndelse gjort det möjligt att få gemenskap med Gud. Maria kom in i rummet och vi gladdes tillsammans över att Sigrid fått Frid med Gud, som väntat på henne så länge. När en människa vänder sig till Gud finns Han, i sin stora kärlek alltid där för att säga "Välkommen hem, mitt barn!"
Fem dagar senare var Sigrid på sjukhuset, då jag åkte dit för att hälsa på. Nu fick jag vara med om en makalös stund, som jag aldrig glömmer. Det var en stilla, skön sommarkväll. Hon låg ensam på en sal och tycktes sova. Genom fönstret kunde jag se Svartån stilla flyta fram och all grönska där utanför. Allt var så stilla. Jag satt tyst vid sängen.
Plötsligt bröts tystnaden av en underbart vacker sång. Vet ännu i dag ej om det var änglasång eller om det var någon på en annan våning som sjöng och det hördes genom det öppna fönstret.Sigrid hade vaknat till en stund. En klar kvinnoröst sjöng:"Jag är ej ensam , nej jag har ju Jesus. Han följer vid min sida var jag går. Jag känner mig så trygg då Han är nära, och den som vill kan samma nåd undfå.
Var finns en vän så underbar som Jesus, så trofast och så kärleksfull som Han? En sådan vän i med och motgång lika, jag ej i hela vida världen fann." Sången hade tre verser, som alla sjöngs tillsammans med refrängen.Den var mig välbekant sedan länge.När tredje versen avslutats blev det åter helt tyst och stillheten och Guds Frid vilade över oss, som en försmak av Himlen dit Sigrid var på väg.
Fyra dagar senare, den 28 juli flyttade hon hem till Jesus. Samma dag var det bröllop för Marias väninna och att Maria och Sven skulle vara värdpar var sedan länge bestämt.Det var att "bita ihop", som det heter.Säkert inte lätt.
Den fjärde augusti var det begravning i Knista kyrka med Filadelfias pastor Sven Nilsson, som officiant.
Han kände till allt omkring Sigrid, hennes sjukdomstid och familjen.
Sigrid var bara 54 år gammal och lämnade ett stort tomrum efter sig hos Börje, Maria och hennes bror.Lilla Fredrik var bara ett halvår och blev väl ändå något av tröst för morfar i hans stora sorg.
Ja, detta får bli allt för i dag. Jag önskar er alla en God Natt! Hoppas att jag och vi alla ska må bra i morgon. "
I Kolloserbrevet står det:"Han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade sons rike.Amen! Guds stora godhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar