tisdag 16 oktober 2018

Tisdag 16 oktober 2018.Så många överraskningar på en enda dag! Hurra!

Grå och trist började dagen: Vid 11-tiden hade jag gryn och vatten i en tallrik redo för micron.
Någon knackar på rutan. Jag , som dels har ständigt försämrad syn och därtill har en medfödd oförmåga att känna igen folk på deras utseende, föll nu offer för båda dessa svagheter.

Fick för mig att det var Elsemaries elev och vän sedan hennes tid som rektor på KOMVUX, en ung kvinna som jag också lärt känna som min vän. Ett stort misstag skulle det visa sig.
Snabbt tog jag mig till dörren. Låste upp och bjöd min vän att stiga in. Tyckte inte riktigt att det var den person jag trodde men detta är min stora brist i livet och jag sitter i den rävsaxen. Tack och lov så är jag bra på att känna igen en människa  som berättat något om sitt liv eller sina tankar.
Har ibland önskat att få en psykologs syn på detta fenomen.

Alltnog , tjejen pratade dålig svenska och jag blev förfärad över detta innan jag insåg att jag hade en annan person, än den jag trodde, i mitt kök. Jag hade tidigare nämnt om kaffe, vilket hon tackade ja till. Fick hjälpligt veta att hon kom från Spanien och varit tre dagar i Sverige,
Hon tog fram en skrivelse med Unescos och ett par andra emblem och där stod att läsa något om barn som hade det svårt. Ett linjerat papper där man skulle skriva på sitt namn för att stötta Unsco i deras försök att bilda en regional del i Örebro.
Nu hade min misstänksamhet blivit så pass stor att jag knappast kunde
sa vad där stod men såg namn och postnummer vilket gjorde mig ännu mer frågande.
 Dock hade jag ju lovat bjuda på kaffe och hon sa "kaffe, kaffe!"

Jag gick till kaffebryggaren och hon tittade på blommorna jag fick under gårdagen men ville genast
hjälpa mej med kaffe hanteringen. Jag sa mycket bestämt "nejtack" och visade henne stolen där jag ville hon skulle sitta. Strax reste hon sig och ville fixa kaffe . "Nej tack, sitt där " var mitt bestämda svar. För att slippa fler erbjudanden om hjälp så tog jag fram glasburken med snabbkaffe för att också, om möjligt, få ett snabbare slut på besöket. " O ja det ville hon ha och återigen skulle hon hjälpa mig med vattenkokaren. "SITT", sa jag och pekade på stolen för varje gång hon ville röra på sig.

Eftersom hon en gång svarade något ord på engelska frågade jag om hon kunde prata engelska och jag inte kan spanska så såg jag en utväg att få svar på fler frågor  om hon kommit hit med bil eller tåg. Något svar fick jag ej men hon fick plötsligt bråttom. Hon fyllde en medhavd vattenflaska  och gick snabbt ut genom dörren utan att fika.

Jag ringde dottern, som ringde Unicef i Stockholm där hon fick veta att de inte hade planer på att starta Regionalt arbete i Örebro.
På min fråga hur hon kommit in i huset sa hon att hon ringt på porttelefon till någon som hade öppnat.Det var inte tal om någon insamling av pengar. Jag sa dock på en gång ett bestämt nej  när hon visade raden där jag skulle skriva mitt namn och postnummer.

Nu var det dags för promenaden runt kvarteret, vilken jag missade i går fast vi hade så vackert väder.
Det var varmt i dag också, men jag upplevde dagen som tråkig och tung, utan sol och gick in på "Träffpunkt Gillet" där det spelades minigolf av en del.
En av de boende, en dam, tre år yngre än jag, kom dit för att lyssna till dragspelsmusik men fick veta  att det är i morgon den begivenheten går av stapeln
.Helena, värdinnan, alltid påpasslig och vänlig frågade om vi två ville sitta vid ett bord lite avskilt så vi tog skrattande emot erbjudandet och Helena serverade kaffe med hembakat och hon tog sig tid med oss för en pratstund.  en mörk och dyster, om än varm, höstdag blev strax lite roligare.

Egentligen borde jag avsluta nu men minnet är kort och lika bra att pladdra på lite medan jag är igång för i morgon händer nya saker att berätta om.
Jag drog iväg upp på stan. Tittade in i en secondhandaffär.  Mina barn varnar varandra:" Ta inte med mamma till "LOPPIS"!
Jag hittade en kakburk för 10 kronor. Inneliggande fanns en mindre burk. Det kallas ett set och passade mej perfekt. Så jag stoppade burken i rollatorkorgen och hittade en liten porslinstavla  med Tio Guds Bud. Sådana sålde vi när vi hade affären i Lesjöfors. I dag kostade den 20 kronor. Bra att ha hemma i presentlådan för att ge till något barnbarn.
Jag lämnade fram budorden och kakburken,tog fram jämna pengar då damen i kassan frågade
om jag skulle ha båda burkarna. Javisst ! Den lilla burken låg ju i den stora.  Det står 10 kronor på den också sa damen och tittade på mig. "Gör det?" sa jag förvånad. " Så klart jag ska", svarade jag medan jag tog upp ännu en tia, medan jag plockade ner tavlan med  de "tio budorden."  i korgen tillsammans med kakburkarna!

"Du skall inte stjäla" visste jag att det stod på tavlan. 
Vad jag däremot INTE visste, och aldrig får veta, är vad  damen i kassan tänkte!  Kombinationen med budorden och kakburken för en tia som hade slunkit med om hon ej varit uppmärksam!

Att samla fina kakburkar så här års har varit min hobby medan jag orkade baka och kunde ge bort vackra kakor i en vacker burk, som julklapp till någon som behöver en liten uppmuntran!
En annan dag går jag tillbaka eller till en annan affär och köper fler burkar.

Det här blev visst onödigt långdraget för att mina bloggläsare ska stå ut men nu slutar jag trots att det hände mer roligt på min färd genom staden  Jag berättar det i morgon. Får skriva stödord för att hålla det i minnet.  Nu tackar jag Gud för denna spännande dag, som började med en sång inom mej: " Han är Herre , Jesus är Herre! Nu somnar vi alla gott!  "Så skall Guds frid som övergår våra tankar och vårt förstånd bevara oss i Kristus Jesus, vär Herre!" Sov Gott mina vänner! 

måndag 15 oktober 2018

Måndag 15 oktober 2018. Så jätteroligt med besök av tre barn samtidigt!

Ja de kom! Först Kerstin och Ulla som skulle få lite ordning på ett och annat. 
Vi satt på balkongen och fikade när plötsligt Sven dök upp. Han jobbar några timmar pr vecka med något kommunalt och håller då till i SCBhuset mitt emot min balkong. Ett hus som jag gärna kunnat undvara men god lunch har de, som Sven nyss ätit där och så jobbar min goa systerson Anders där också ! Det finns alltså förmildrande omständigheter för att låta huset stå kvar utan att bli irriterad på dess existens.

Efter den trevliga stunden på balkongen tillsammans med Sven tog  systrarna tag  i en del papper som låg i köket och väntade på hantering av något slag. Papper som kunde sorteras och en del lösa kvitton slängas.
Jag har i flera år fört kassabok och skrivit upp alla utgifter.  Häromdagen pratade Sven och jag om det och vi kom överens om att det är bra onödigt arbete. Bättre och roligare att blogga!
Jag har nära till banken för kontanter och skickar räkningar över postgiro så jag är så nöjd. 
Barnen mina, är på alla sätt så generösa mot sin gamla mamma, så jag har verkligen orsak att  vara tacksam för dem alla fyra och deras familjer. Så mycket glädje jag får genom dem. 
I går hade Ulla varit på auktion där behållningen gick till "Världens barn". Där köpte hon kakor åt mig som har allt svårare att komma till skott med att baka. "Det har gått ifrån mej", sa vår mamma! 

När tjejerna var klara, utan att ha blivit bjudna på lunch; som de frivilligt avstod då Ulla hade tid hos optiker så fick de pengar så de kunde äta på stan. 
Själv åt jag för att sedan sova ett par timmar! Kan inte begripa varför jag sover så mycket! Men det är klart, sällan lägger jag mig före 00.00. När jag skriver det blir jag påmind om när Linn var liten och hade lärt sig att ringa till mej genom att trycka på en enda knapp på familjens telefon. Hon ringde ibland och talade om för mormor att klockan var noll noll noll noll så hon skulle strax gå och lägga sig. Så roliga minnen av mina barnbarn och alla stunder tillsammans med dem!!

I kväll ska det bli tidigare sänggående! Nu ska jag leta efter kallelsen till tandläkaren som kom häromdagen! Tio minuter får det högst ta annars letar jag i morgon. Den fanns ej bland dagens pappersskörd! Fast jag vet att den kommit. Finns kanske redan inskriven i dagboken som jag glömde i Onsala! Två ord förföljer mig! Glömma  och Leta!

Jag är glad och tacksam för så mycket. Gud är så god! "Herren är min herde, mig fattas ingenting"
Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till  vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ. Han leder mig på rätta vägar...osv. " Psalm 23 i Bibeln. Sov Gott! mina vänner!  
 



söndag 14 oktober 2018

Söndag 14 oktober 2018. God lunch i Frommesta! sovit gott på Gillet!

Jaa så blev dagen. Hämtades av Mattias och vi samlades ( de som inte var hos Kerstin i går) kring dukat bord. Numera har de ingen hjälp att vänta från sin mamma och ingen förväntar sig det heller!
Ris och underbar köttgryta och till detta Kerstins alltid fantastiska grönsallad. Makalöst god!
Jo nu fick jag ännu en gång veta hur hon får till den så god. I motsats till tidigare inhämtanden av recept ska det i fortsättningen finnas att läsa i min handskrivna receptbok.

Måltiden avslutades med kaffe och NÖTRULLE vackert garnerad  med grädde och hallon.
Naturligtvis hade farmor Kerstin fått hjälp av fem och ett halvt ( noga med det där sista) år gamla Celia, som kunde de första siffrorna på både arabiska, franska, tyska  och spanska och visade prov på att hon ligger bra till i addition och subtraktion.
Vi kom ihåg när Kerstins och Awads äldste son Mikael gick i ettan och i en klass där "fröken" skulle ha alla barnen på samma nivå i inlärning. Kerstin frågade läraren om det inte fanns något som Mikael kunde få som stimulans eftersom han redan kunde en hel del av det de fick lära sej. Hon fick till svar att då kunde  mamma själv ge honom uppgifter!
Det där att möta varje stor eller liten människa just där de är och ge plats för nya utmaningar 
 kan vara nog så viktigt!
Verkar absolut inte som att Celia riskerar att bli hämmad i sitt inlärande.

Jag fick skjuts hem denna otroligt vackra, varma, soliga höstdag.
Min tanke att ta en promenad med rollatorn tynade hastigt bort och jag unnade mig en stunds vila, viket slutade med att jag sov i två timmar!  INTE önskvärt!

Eftersom det är dags att sova för natten så måste jag avsluta här.
Filip ska komma från Göteborg och få ordning på mina bloggar och efter det ska jag ta itu med "FORNTIDEN", som ligger "i träda", (om ni vet vad det betyder) tills vidare men att pyssla med gamla minnen från min barndom lockar mig!
Såg ni förresten författare och läkare Lena Einhorn på Kulturnyheterna i kväll? Jag råkade halka in på ett bananskal, som man skämtsamt säger och det var en upplevelse att både se och höra henne!

Gud är god, skriver jag ofta och om ni bara visste hur han finns till min hjälp gång på gång! Utan denna relation skulle inte mitt liv ha det värde och den mening som det nu har1
Sov Gott mina vänner! Gud älskar sin skapelse, dit du och jag hör! Underbart!

lördag 13 oktober 2018

Lördag 13 oktober 2018.Minnen från år 1951 "En dotter till Ruth och Georg Landh, Svens lillasyster!

Ja det var år 1951. Nu hade vi vad som kallades önskebarnen. En pojke och en flicka.  Sven född i Stockholm. Kerstin i Karlstad. Ytterligare två flickor blev det och vi blev en lagom stor och lycklig familj.
Inte alla barnbarnen fick se sin morfar och farfar men vi är tacksamma för att vi har varandra.
Särskilt tacksam är jag som har fått njuta av de små barnbarnen och följa dem så många år!

 Jag kommer ihåg deras namn, var och en! jag nämner vars och ens namn varje dag när jag talar med Gud.
I dag har jag haft besök av Lydia och Amelie. Så roligt! I övrigt har jag bara haft lust att sova och har gjort det. Kanske ska ta den där Alvedonen som jag missade en kväll i veckan. Jag vet inte riktigt varför jag bara vill sova men vid tidigare sådana tillstånd har någon förkylning varit på gång.
På Loppis i Onsala hittade jag en gammal bok, vars titel en gång fanns i vår bokhylla men ej synts till på lång tid. Många "flyttar" gör att ett ochannat försvinner.  Det är en "handbok för hypokondriker" och jag har svårt att bestämma om den passar att läsa i kväll!  Kanske ska invänta morgondagen !!

Att jag känner mig "hängig" för andra dagen i rad tycker jag nog att jag måste hantera med att somna snarast . Inget av det planerade har jag gjort men jag känner mig ändå tillfreds och ser fram emot söndagsmorgonkaffet. Varje dag ber jag till Gud för min syn.Jag gillar att blogga och jag behöver ha god syn! Jesus frågade den synskadade mannen:" Vad VILL du att jag ska göra? Mannen svarade : "Giv mig min syn tillbaka!"  Så ber jag också!
Jag ska ej  i kväll gå in på olägenheter dålig syn för med sig utan tacka Gud för att det ändå funkar . Men det blir gärna så att man håller sig i hemmet eller dess närhet om man ej, som tack och lov , då och då händer mej, blir hämtad av någon i min hjälpsamma familj, som drar iväg med mig!
Jag är så tacksam för att de finns för mej!
För att inte nämna hur tacksam jag är till Gud för så mycket gott han ger på många sätt!

På en Luciafest i Höganäs missionshus i Figeholm på 30-talet läste jag " Idel goda gåvor och
idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från Himlaljusens fader  hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. "
Nu dök det upp i minnet. Jag är dålig på att veta var bibelord finns att hitta så ni som vill veta om jag kommer ihåg rätta orden rekommenderar jag att googla.

Ler gör jag vid tanken på om någon skulle ha sagt  att det skulle komma en dag då jag inte skulle behöva leta i bibeln.
När Georg, Sven och jag flyttade från Stockholm och lämnade våra kära vänner i Korskyrkan på Döbelnsgatan 48 fick vi som gåva en tjock bok, "Biblisk Ordbok". Den finns fortfarande i min bokhylla, tilltufsad efter många års användning!
Vilken skatt vi fick av våra vänner, som ordnat avskedsfest för oss.
INGEN anade att en dag skulle vi snabbt få fram det vi sökte med bara några tryck på tangenter på en dator!
Men jag ska ju sova och inte drömma mig bort i tider som varit.
För några dagar sedan hörde jag i TV vår äldsta Riksdagsledamot Barbro Vestholm (?) säga något om att vi blivit "HISTORIELÖSA", något hon ansåg som ej önskvärt! Alltså är jag i gott sällskap! Jag förstår hennes oro! Vi har MYCKET att lära av vår och övriga världens historia.

Men NU, mina vänner är det sängen som gäller och KANSKE ska jag  morgon förmå mig att med rollator i sällskap ta mig ut en sväng efter TVgudstjänsten, innan jag av Färdtjänst blir hämtad till födelsedagslunch hos Kerstin! Sov Gott, mina vänner!

fredag 12 oktober 2018

Fredag 12 oktober 2018. Ännu en solig dag!

En dag kan börja grå och mörk men ändå sluta i solsken!
Precis som mammas liv började med ensamhet, frånvaro av mor och far, kravfyllda barnaår i fosterfamilj utan kärlek. Mammas liv blev ett liv med mycket arbete  och ensamhet men slutade med att hon fick en stor familj med en man och barn som älskade henne. En familj där vi lärde oss att ta hand om varandra!
På samma sätt slutar ofta begynnande grå höstdagar med att solen bryter fram  med ljus och värme.
För mammas del vet jag att den tro på Gud som grundlades  i byns söndagsskola, dit hon gick med sina kamrater varje söndag och som  med tiden utvecklades till en personlig gudsrelation blev helt avgörande för vår familj. Något jag är SÅ tacksam för. 
Alltnog, ja det var ju en grå dag som slutade i sol vi hade på tråden!
Eftersom jag kunde promenera i solskenet hem från hårfrisörskan (om ni bara kunde se hur fin jag är!) så njöt jag i fulla drag! Kaffe på min inglasade balkong och en god stunds sömn där gjorde sitt till mitt välbefinnande.

Jo jag vet att jag har en del som jag borde ha uträttat i kväll men faktum är att jag har mest lust att sova , vilket inte brukar båda gott. Men vi får se!
"Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag , men det finns dock EN som gör det ! Honom följer jag i dag," sjöng vi i ungdomsåren!  Så är vi alltid trygga i sällskap med Jesus, som VET!
Sov Gott mina vänner! I morgon är en ny dag!

torsdag 11 oktober 2018

Torsdag 11 oktober 2018. SOL ute, SOL inne, SOL i hjärta ocg SOL i sinne.

Ord från en väggbonad i min barndom
Jag sa ju att jag ljuger på nätet ibland! Om jag ska vara ärlig så är det lite ljug i rubriken om SOL inne! Sanningen är den att det är dåligt med sol inomhus. Men från balkongen kan jag på eftermiddagen se och njuta av solen. Dock inte i dag. Jag har varit lite deppig ett par dagar och den planerade promenaden blev av först sen eftermiddag men o så vackert och varmt väder.

Får nog ge mig ut i morgon också. Även om synen ej är perfekt så ska man inte sitta inomhus för det  om nu vädret tillåter en promenad! Mitt valspråk "människan först" gör att jag aldrig blir ensam om man äger en iPhone! Det finns många inomhusmänniskor som blir glada för ett pling och en pratstund.

Att jag inte kom iväg till hårfrisörskan i dag heller var en miss! Nu är det bara att hoppas att jag inte glömmer att ringa i morgon bittida för om jag inte kommer dit så får jag hålla mig inomhus hela helgen!  Ett födelsedagskalas missar jag i så fall också! Detta får inte ske!

Jag kan inte begripa att jag inte kommer åter till "forntiden" Tiden går och alltid låter jag något annat komma emellan när jag ska ta itu med denna del av mitt liv.
Felet är att jag aldrig lärde mig att ta åt mig mammas ord om både mej och andra,
" Di kommer aldri igång förrns halvdags medda!"
För mamma gällde "Morgonstund har guld i mund"  Jag håller med henne men kan ej förmå mig att praktisera hennes kloka ord. Mina barn och jag pratar ofta om mamma och hennes energi trots så dåliga förutsättningar denna lilla varelse hade från start och sedan ända till pensionsåldern fickk slita hårt för sin och en lång tid också pappas existens.
 N är pappa dog år 1953 var mamma 54 år, pappa 58. Alla fem barnen självförsörjande. Yngsta barnet 19 år. Jag vill minnas att det fanns någon lag som gällde att om hustrun vid mannens död ej fyllt 55 år så måste hon själv helt och hållet stå för sitt uppehälle utan någon hjälp från kommun eller försäkringskassa. De utflugna barnens löner var så små (på den tiden var det så) att vi ej kunde bistå ekonomiskt. Stina hade ganska lång tid arbete på kontoret i Figeholms bruk och bodde hemma mot betalning men såsmåningom lämnade också hon barndomshemmet och mamma blev ensam   på mer än ett sätt.
Skönt nog så hade hon goda vänner som hon kunde bo hos några dagar ibland under den mörka årstiden.  I Mederhult fanns Ingegerd och  Lennart med flera barn: vänner sedan flera år. Där kände mamma sig hemma och kunde räcka en hjälpande hand i hushållsarbetet!  De hade bil och skjutsade henne om hon ville titta till sin stuga emellanåt. Hon var, på vintern också på några dagars besök hos de av hennes barn som hade familjer. Med våren kom längtan till hennes "kära Högskulla", ett uttryck hon ofta använde och då bar det iväg hem till stugan och alla vänner! Jobbet på karamellfabriken ej att förglömma!

Vill minnas att jag tidigare berättat om det här men nu dök det åter upp och då får det bli så.
Vilken mamma vi hade! Det var inte bara barn och barnbarn hon brydde sig om! Nej där fanns plats för många fler vid hennes köksbord.

Nu tar dagen plötsligt slut och jag vet ej så noga vad jag skrivit men jag publicerar utan att ha läst igenom för annars ser jag sådant som borde ändras  och då blir det illa med sänggåendet!
GodNatt mina vänner! Sov Gott och var förvissad om att Gud vakar över dej också denna natt. Om du vill!! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! AMEN!

onsdag 10 oktober 2018

Onsdag 10 oktober 2018.Grått och kallt!

Som jag sa i går så gillar jag inte att gnälla fast tänk om jag gör det ändå utan att tänka på hur jag beter mig.
Dagen visade sig redan från början vara grå och dyster trots att jag väntat mig sol! Jag tyckte de sa det på TV i går . SOL på Fredsgatan i Örebro! Så fel det kan bli!
Drar mig åter till minnes när vi bodde i Borensberg och hade besök från Örebro. Mikael och Mattias var små och kunde inte läsa. Mamma Kerstin tog från hatthyllan ner deras mössor, som  faster Maria hade stickat åt dem, med deras namn väl synliga. De skulle åka hem och ytterkläderna var på gång. " Mattias, du har tagit fel mössa ! Det där är Mikaels mössa", sa Kerstin. Indignerad tittade han på sin mamma och sa:" Ha, det ser jag ju själv (medan han pekade på de stora, fina, stickade bokstäverna på fel mössa) Sakta och tydligt "läste" han;
"M A T T I A S!"  Lilla Mattias VILLE ju så gärna visa att han kunde!
Han blev senare Civilingenjör!!

Alltså fick vi ingen sol i dag heller! Därmed inte heller någon promenad. Hade i kväll tänkt mig till "Bildas" möte i Örebro Konsthall men fick avstå på grund av mitt ovårdade hår. Beroende på gårdagens slöhet.

Men dagen avslutades roligt i alla fall! Inga kom och vi åt kvällsmat tillsammans.
När jag får besök piggnar jag till! Vi trivs så bra tillsammans och delar vår tro på en kärleksfull Gud med varandra.

När hon gick hem så kom ett pling i min iPhone. Det var en vän som jag tidigare pratat med och som jag uppmanat att tacka Gud för det hon har att tacka för i stället för att tänka i motsatt riktning. Nu hade hon börjat tacka Gud för en speciell sak som hon fruktat för att hon måste göra sig av med
men hade nu förstått att Gud verkligen hade givit henne detta och VILLE att hon skulle se det som en Guds gåva.Något att tacka Gud för! Nu var hon trygg i detta  och kunde glädjas över att det var en gåva från en kärleksfull, generös Gud!!

Sådana rapporter gör mig så glad !  Jag har tidigare talat om vikten av att VETA vem jag själv är, vem fienden, Satan är, och vem GUD är!!

 Jag hörde en predikant säga detta för flera år sedan och det har varit mig till hjälp många gånger!
Tacksam är jag för att jag i dag tog tag i uppackningen av resväskan.
Tyvärr glömde jag årets Dagbok, med anteckningar om besök och födelsedagar, kvar i Göteborg  men blev av mina barn i dag påmind om att deras kusin har födelsedag i dag så jag fick in en liten fras på hennes telefonsvarare.   Får göra ett nytt försök i morgon!

Eftersom jag faktiskt inte mått så bra i dag så intar jag nu sängen och möjligen en Alvedon!
Hoppas på en bra dag i morgon och att vi alla ska få sova gott! Natti mina vänner!