onsdag 23 januari 2019

Onsdag 23 januari 2019. Jag firar en viktig 75årsdag!

Jag hade gärna firat denna 75årsdag tillsammans med Georg. Så har mina tankar gått ibland, denna speciella dag.
När Gud tog hem Georg till sej så lämnade han inte mej. Han sa:" Ruth, jag har inte tagit hem Georg för att göra det svårt för dej, utan för att göra det lätt för honom!
Vilken omsorgsfull Gud vi har. Så många gånger de orden tröstat mig då saknaden varit svår.

Då har det hänt att jag tackat Gud för att han vet vad som är bäst och att han ser till sina barns bästa.
Och han sviker aldrig! "Gud sviker aldrig, eller hur farmor, visst är det väl så ?", skrev ett barnbarn på SMS för ett par dagar sedan. Detta, mitt uttryck har de hört mej säga eller skriva så många gånger och givetvis blir jag glad när jag märker att de tagit orden till sig.

Jag har gjort vissa försök att de också ska lära utantill den 23 Psalmen. "Herren är min herde". Jag vet att vissa finns,  som kan läsa den utantill och jag vet att det kommer att ha betydelse för dem.

Men nu till 75-årsdagen! Denna  kväll 23 januari, i Stockholm  för 75 år sedan, blixtrade det till i ett par tonåringars hjärtan. På den tiden fanns inte iPhone, dator, "paddor" så vi träffades hos varandra på söndagar  mellan möten i kyrkan, som ibland kunde vara inte bara förmiddagsgudstjänst och  "väckelsemöte" klockan halv åtta på kvällen utan ibland också eftermiddagsmöte. I veckan var det sångövning, bibelskola för oss ungdomar och ibland husgrupp hemma hos någon.  Åldersskillnaderna var det ingen som tänkte på.  Ibland blev någon grupp hembjuden till någon  av de äldre i församlingen och vi hade trevligt tillsammans. 

Vi promenerade genom stan, eller cyklade,  eller tog spårvagn. Första gången Georg följde mig hem till Söder och han själv bodde på Norr inte långt från kyrkan hade spårvagnarna slutat gå för natten så han fick promenera över Västerbron. Något han gärna berättade om senare i livet!
Kul att tänka tillbaka . Sådana ungdomsminnen är som zebrans ränder! De går aldrig ur!

Nu har jag varit utan Georg i snart 30 år och jag kan intyga :"Gud sviker aldrig"
Så tacksam för våra fyra barn och deras familjer som ständigt givit mig så mycket glädje och omsorg.  

Det här får nu bli en liten påminnelse om och ett Pappa Georg- kom ihåg
Tacksam att jag ännu kan minnas lyckan den där kvällen då inget sades men båda visste.  Hur spännande var det? Hav tröst! Det tog bara en vecka tills den där promenaden över Västerbron i den kalla januarinatten jag nyss berättade om. Så var den sagan påbörjad och nu sitter jag här och MINNS och än en gång kan jag säga "Gud sviker aldrig". Så många gånger vi tillsammans fick se hur Gud hjälpte under årens lopp. Så kom inte till mej och säg att " det inte finns en Gud". 
Någon gång ska jag skriva en liten sammanfattning av vårt liv tillsammans. Själv historieintresserad tänker jag att i min stora familj måste det finnas NÅGON som skulle vilja ha ett litet sammandrag 
av vår livshistoria!

På tal om det så kom jag i kväll att på TV se och höra de drabbade i skogsbranden i somras och då tänkte jag på alla minnen som gick upp i rök.

I alla fall så säger jag nu GodNatt till er alla. Själv har jag, som vanligt sovit i fåtöljen så just nu är jag inte sömnig, som jag brukar vara så här dags!   

söndag 20 januari 2019

Söndag 20 januari 2019. Ännu en dag utan aktiviteter!

Ja så är det. Så orkeslös så blir inget gjort. Kerstin ringde. Några SMS har möjligen passerat.
Suttit här och tänkt konstruktiva tankar, som  Sveriges regering gjort, jag tror antalet dagar är trettioen. Ungefär lika många dagar som jag suttit och väntat på att komma igång men inte lyckats.

Dock en viss skillnad på anledning till paus.
I morgon ska vår statsminister förkunna för oss hur den nya, något omändrade regeringen ska se ut.
Jag beundrar dem alla och inte minst talmannen för deras agerande. Det lilla jag begriper.
"Det här blir bra för Sverige. De olika partierna har givit en del och fått ta emot en del och nu ska vi göra det bästa av detta!" Något i den stilen tyckte jag mig förstå att Statsministern ville säga.

Själv känner jag mig inte som att jag lever "fullt ut" Sitter i morgonrock och väntar på våren! Jag minns just nu hur jag för flera år sedan från min vän Ingegerd i Mederhult, efter en tuff period i hennes och familjens liv, skickade mig ett vackert kort där det stod:"DET KOMMER EN VÅR!"
Jag tror att jag fortfarande har det kvar. Jag blev så rörd av hennes kortval efter alla svårigheter hon haft, och hade, att genomgå.

Ibland tänker jag på alla som väntar på att Jesus ska befria dem från sjukdom och svårigheter och ta dem hem till sej  och jag har hört om längtan att få bryta upp från denna värld för att de vet vad som väntar bortom döden. "Bed att Gud tar hem mej" sa en av mina vänner för inte så länge sedan. 
Hon befriades några dagar senare från sina smärtor och flyttade hem till Jesus!

Det är så tyst och stilla i området där jag bor. I dag sov jag återigen till klockan Elva.
Då var TVgudstjänsten avslutad och jag satte på Närradion. I dag utsändning från Brickebergskyrkan där Igemar Fagher predikade  så innehållsrikt om kvinnan vid Jakobs brunn. Hur viktigt för oss att vi söker "det levande vattnet", som Jesus ger.  Jag minns första gången jag var med Georg vid den brunnen. Som guide var det en viktig plats för honom att besöka med sina grupper.
En hink med vatten stod på brunnskaret. Georg tog en pappersbägare och fyllde med vatten, sa till oss att vara helt tysta, vände på bägaren och efter en, som vi tyckte mycket lång stund, hörde vi tydligt när bägarens vatten nådde vattnet i brunnen! Googla gärna på Jakobs brunn. Jag har inte gjort det men det borde väl vara värt ett försök.

Ja, det var väl det som hänt i dag utöver ett SMS från Lund att jag får besök i veckan av ett par vänner! Och en fråga från ett barnbarn om hur jag mår och att jag kan räkna med att få ett par middagsgäster någon dag framöver.
Häromdagen när Ulla och Kerstin var här hade de köpt hallonkräm, som jag i kväll provsmakade. Oj så god den var. Så enkelt också! Hokus, Pokus, så var kvällsmaten fixad.

Innan jag avslutar för att sova ännu en gång ska jag berätta att den småbarnspappa som fick återvända till sjukhuset sedan han efter behandling fått komma hem, är nu hemma hos sin familj igen och vi fortsätter att be att den förbättring som inträtt ska fortsätta.
 Det kommer tydligen kräva lång tid av rehabilitering för att allt ska bli bra. (Ja, som ni vet så är ju inte jag den rätte personen att prata om sjukvård och  det kommer kanske en eller annan reaktion från de som känner mig men det är också bra för alltid lär jag mig NÅGOT och att gå i försvarsställning är i sådana fall helt uteslutet då jag är djupt medveten om mina dåliga kunskaper i ämnet!

.  Nu tackar vi Gud för att familjen fått hem sin pappa! Gott att vi får hjälpas åt i bön för varandra! 
Tänk att Gud gjort det så enkelt för oss att gå den härliga "BÖNEVÄGEN"! Och att ingen har för dåliga kunskaper i ämnet för Han har sagt:"Bed så ska ni få"! Tack store Gud! SÅ tacksam jag är  för att jag i tidiga år lärde mig detta. Läste i dag om någon som har samma tro men som ej fick den med sig hemifrån. Nu uttalade han sin tacksamhet över Söndagsskolan där han fått lära sig att bedja.

Nu säger jag Natti, Natti! Om ni undrar hur jag som är så trött orkat skriva det här så vill jag säga att jag undrar detsamma!


fredag 18 januari 2019

18 januari 2019.En del dagar blir bättre än jag förtjänar! !

Jo den här dagen blev en sådan. Dessutom mycket omväxlande !
Ärligt talat så satt jag nyss i fåtöljen och sov. Vaknade till och ställde mig frågan:" Ska jag eller ska jag inte?"
På väg till sängen bestämde jag mig för att med några få ord  (?)  uttrycka min glädje över denna dag!
Jag fick till förmiddagskaffet besök av Kerstin och Ulla. De tycker inte så mycket om att städa så i dag hade de tagit Lennart med sig. Han är pensionär (när han inte jobbar frivilligt). Han är utbildad städare och fönsterputsare sedan flera år,  pastor med teologisk utbildning, som jag, som ofta förr, passade på att utnyttja. Ställde en del frågor om Bibeln. Det är så intressant att få prata om vår gemensamma tro! Vi kommer båda från hem där vi fick lära oss att lita på Gud och att bedja.

 Här är så rent och fint!Borta är ljusstakar, tomtar, julgardiner, juldukar, granen på balkongen! De plockade ner allt i kartonger. Eftersom de också hade plockat fram allt till advent, då jag var i Göteborg så visste de var kartongerna fanns och det tog inte lång tid förrän allt var nerplockat och kartongerna nedburna i förrådet. På balkongen står vindruvsplantan och pelargoner och väntar på sommaren!

 Av döttrarna fick jag hjälp med att bringa en viss ordning på mina pappershögar.  Mer och mindre sjuk sedan julhelgen har jag mest sovit både dag och natt.
 Mitt bostadsbidrag behövde tydligen få en förnyelseansökan !
Tittade på papper och kollade lite. Jag ska fortsätta därmed i morgon.  Att jobba med siffror har jag alltid gillat men är nu tacksam för att ibland få lite dubbelkoll!
Det är så bra att "bo mitt i smeten"  för här finns restauranger "runt hörnet" och i dag valde vi alla fyra lax till lunch. Döttrarna tog nytvättade lakan med sig och tittade in i tvättstugan och manglade
innan de inhandlade den goda maten.  Medan "pastorn" fortsatte sitt omsorgsfulla städjobb.
Att få äta tillsammans med någon är så roligt när man mestadels är ensam vid bordet.
När de var klara och tågade iväg med brev till bank och myndigheter var jag så glad och tacksam !

Som jag tidigare skrivit om så har jag ju letat efter mitt larm, som jag omtänksamt nog hängde på dörren till garderoben (ja jag vet att jag ska ha det runt halsen!!) när jag hade fått det installerat.
Plötsligt var det borta! I dag hittade Kerstin det i mittersta lådan på skrivbordet i sovrummet.
Alla blev vi glada. Jag hade anmält det försvunnet men fått ytterligare några dagar på mig för att leta innan jag skulle skicka in 700 kronor till kommunen. Nu har papper skickats till banken om automatöverföring, 226 kronor pr månad! Ett bekymmer mindre!
Jag har det så bra , omgiven av familj och vänner.
Lite ledsen är jag för att mina planerade julbjudningar helt uteblev! Får sikta in mig på nästa jul!

I övrigt har dagen varit grå och i alla fall har inte jag sett solen. Fast ibland när inte jag sett den så har andra gjort det.  Blir bättre när våren kommer och jag kan gå till slottsparken här bredvid.
I dag har vi köldgrader i hela landet . Upp emot minus trettio längst i norr.

På grund av halkan så håller jag mig inomhus.
Små barnspappan, som jag skrev om i går kom hem från sjukhuset men blev mera sjuk och fick åka tillbaka. Hade värk i lungorna. Barnen placerades hos kompisar över natten och mamma kunde i dag vara med på sjukhuset. Vi fortsätter att be om snabbt tillfrisknande. Mer antibiotika har satts in efter vad jag hört. Gud och medicin samarbetar.

Nu har tiden runnit iväg och jag är så nöjd och tacksam för denna roliga dag och att jag har de som kommer och "lyfter" själen lite emellanåt. Det är lätt att "grotta ner sig" som den fantastiska TVkändisen Dagny säger medan hon med sina 106 år fortfarande går omkring utan käpp eller rullator. Må hon få leva länge för hon ger oss andra nytt mod!

Nyss fick jag SMS från Kristin, som ska komma hit snart och meddelande från ett annat barnbarn.

"Det är gott att tacka Herren", står det i Bibeln och med de orden och förbön för mina vänner och familjen    säger jag GodNatt!




















































torsdag 17 januari 2019

Torsdag 17 januari 2019. Inget nytt på Västfronten!

Egentligen förvånar det mig att jag överhuvudtaget försöker mig på att skriva  om " det som sig tilldragit haver" eftersom det inte finns något sådant att skriva om.
Till min glädje ser jag dock på statistiken att det finns de som läser. Oavsett vilka det är som läser så har jag i botten ett uppdrag att utföra. Detta och att jag tycker det är roligt att avsluta dagen med att skriva lite gör att det inte går att sluta.

I dag har jag dels haft besök av Kristin, vilket gladde mig. Precis som när jag häromdagen hade besök av Kerstin  som hade en kasse med diverse små saker med sig  och jag utropde: "Precis vad jag behövde" så blev jag glatt överraskad då Kristin i dag kom med årets första semla!
" Precis vad jag faktiskt längtat efter!"  utbrast jag sanningsenligt!!

Jaha, nu vet ni, mina vänner vad som hänt i dag.
Ute är det nu kallt och i landet har fallit mycket snö.
Ett meddelande  av den lite gladare sorten fick jag från ett annat barnbarn i dag och jag blir så glad när också en gammal farmor eller mormor finns med i vänlistan och får ta del av både positiv och negativa saker som händer i en stor, stor familj!

Efter att ha hållit mig inomhus sedan jul så mår jag väl inte så väldigt bra.
Jag envisas dock med att "härda ut" för någon gång kommer det väl att vända.
När man har opererat ögonen för gråstarr så kommer det ibland något som heter "borttagande av efterstarr". Något jag nyligen haft glädje av.

Nu verkar det som att det där med efterdyningar sedan förkylningen då och då gör sig påmind. Det gillar jag inte! Dessutom så skulle jag vilja veta om det kanske inte har med förkylningen att göra utan med de där hjärtklaffarna, som jag är för gammal för att det felet ska åtgärdas genom insättning av grisklaffar, som finns i frysen på sjukhuset om jag fattat rätt.
Hjärtläkaren som sa att man inte ska börja röra i GAMLA hus har all min respekt.
Att jag längtar efter vårsolen förstår ni alla. Det är nu så halt ute så jag har blivit varnad för att gå ut även med rullator.

Att jag för varje dag blir allt tröttare möter jag med att sitta i fåtöljen och sova. Medan jag väntar på hälsa och krafter. En dag, kanske redan i morgon, kommer Kerstin och Ulla och jag tror att de planerar att följa med mig på en rullatorpromenad.

Annars så okynnesgår jag på golvet i vardagsrummet. Något jag började med redan på 70-talet.
Det är också motion!

Men nu, mina vänner är jag ganska slut . Svettas och fryser om vartannat och tänker sova för även om jag sover så mycket varje dag så tycks jag aldrig få nog och jag har alltid trott att detta att sova påskyndar tillfrisknandet.
Nu har jag fått en öm knöl på benet så jag ska ta fram en salva som heter Hidoruid och stryka på. Det brukar hjälpa.  Nu överlämnar jag oss alla i "Herrens barmhärtiga händer " som vi sjunger  och så
har jag en del böneämnen att prata med Gud om innan jag somnar.
Guds NÅD den är ny både morgon och kväll och vi prisar vår Gud! SOV GOTT! 

onsdag 16 januari 2019

Onsdag 16 januari 2019. Bra att ha tid att tänka!

Att vara ensam ger tid till tankeverksamhet.  Jag börjar nu nalkas den åldern då barndomsminnen underhåller mej. Jag har tre saker jag valt att säga till Gud på sista tiden.
Det är SYNEN, HÖRSELN och HJÄRNAN. Det är så bra att småprata med Gud för han VET  vad jag menar även om jag säger lite fel då och då.

Jo syn och hörsel är så viktiga fast så klart vill jag inte ha varken glasögon eller hörapparat men är givetvis glad för den hjälp de kan ge. Hjärnan, minnet, tänkandet! Ja det är nog det jag är mest angelägen om att det ska fungera så "länge jag lever, så länge jag finns till", som vi sjunger. Jag tackar Gud ofta för den biten av min tillvaro.

I kväll blev jag sittandes framför TV Uppdrag Granskning och kom även att lyssna till våra politiker, som sannerligen inte har det lätt men som nu fått till en regering i alla fall.
Att se Uppdrag Granskning utan att gråta klarade jag inte.  Vilka tragedier, till synes så onödiga!

Blev åter påmind om hur viktigt det är att "finnas till" när en medmänniska hamnat snett i livet och kanske på ett tidigt stadium kunnat få ett lyft för att kunna leva ett bra liv.
Vi är ofta nog, till överdrift, så rädda för att "lägga oss i" !

I dag har jag återigen  suttit i fåtöljen och sovit till och från, fikat med de goda,bullar som Sven hade med sig i går och plockade in i frysen.
Förra veckan kom Kerstin med en kasse, som fick mig att le.  Jag tänkte åter på Filips kommentarer när han var liten och han hittade något här hemma som han ville ta med hem till sej "för det kunde pappa behöva". Eller så utropade han:" Å PRECIS vad jag behövde!  Visst uppskattade jag hans omtänksamhet om pappa Lasse som ju spelade med och jag fick ta lånegodset tillbaka eftersom pappa redan hade allt i verktyg som han behövde.
 Det Filip ansåg vara precis det han själv behövde  kunde jag hantera eftersom det i ett gammalt hem alltid finns saker som inte behövs men som en liten kille gott kunde ta med sig och bli glad för.

När Kerstin plockade upp innehållet i sin kasse så sa jag flera gånger:" Precis vad jag behövde!"
Saker som jag tänkt köpa om jag bara vågat mig till affären. Glad blev jag!   Mina barn och deras familjer gör verkligen allt för att jag ska ha ett bra liv! Så klart jag är både glad och tacksam!

Jag längtar efter att det ska bli bättre väder så jag kan ta mig ut för att få träffa några av de små i min familj! Nu försvann alla dagar utan att jag fick tillfälle att se dem varken här eller där.

Längtar efter att bli bra från
alla " efterdyningar" efter förkylningen! Plötsligt dyker det upp ett eller annat efterlämnat symptom så jag fortsätter att sitta här i värmen och invänta sol och sommar!
Spännande är det att lägga sig på kvällen och inte veta hur man ska hantera morgondagen. Är jag frisk, eller inte? Klarar jag av att göra det jag planerat? När jag tänker så hör jag ofta hur Jesus påminner mig om att jag inte är ensam. Han är med var dag och han har sagt:" Mitt älskade barn, jag hjälper dig med allt!" Så vandrar vi tillsammans, min Frälsare och jag!

Nu säger jag Natti till er alla mina vänner! Sov Gott och kör försiktigt ni som ska ut på vägarna i morgon för halkan har slagit till säger TV. Vi ber om Guds beskydd, som alltid. Tänk att det finns änglar runt omkring oss. Vi ser dem inte men de fungerar i det osynliga och jag är så glad och tacksam! Nu ber jag för er, mina vänner, och för hela min stora familj och för vårt land!

Herren välsigne oss och bevare oss. Herren låter sitt ansikte lysa över oss och ger oss FRID; FRID; FRID! 


















tisdag 15 januari 2019

Tisdag 15 januari 2019. Något hände som fick mig lite uppåt!

Att Elsemarie ringer varje morgon på väg till jobbet är jag tacksam för. I dag gick jag inte upp och fixade kaffe utan somnade om och sov till klockan 11.  Ja ni vet ju att jag drabbades av den s.k. "Julsjukan" i år. Det brukar hända med 2-3 års mellanrum så då var det väl dags nu då.

Den yttrar sig så att jag hostar, nyser, har snuva, svettas, fryser,huvudvärk halsont och så till detta en enorm trötthet som gör mig smått handlingsförlamad. Ni behöver inte "tycka synn om" för allt kommer ej samtidigt utan sprider ut sig i småportioner och därför blir det uthärdligt.  Undantag är detta år att hosta och nysningar kom samtidigt och försvann likaså efter några få dagar!

Om jag inte tar fel så har jag nu passerat de olika stadierna och tror ännu en gång att i morgon är allt bra!
Jul och Nyår har alltid varit "kalasdagar" då jag roat mig. Så har det varit sedan barndomen.
I Högskulla , någon km utanför den lilla idyllen Figeholm, vid Östersjön fanns stora bondgården med lillstuga på gården. I byn bredvid fanns tre stugor, mestadels bodde barnfamiljer där.
Ganska mysigt att bo så och vid juletid så fanns tomte att tillgå och ingen var helt säker på vem som tog på sig den rollen just det året.

När julen var över så började genast julkalasen med fika, massor av kakor, godispåsar och så de sedvanliga jullekarna av vilka jag bara  minns ett fåtal.  Gömma ringen, Ryska posten och andra lekar. I finrummet satt de vuxna och pratade om snödjup. roliga historier, som tålde att avlyssnas om och om igen. Om spöken som gick på Lyckobacken på nätterna. Så serverades apelsinklyftor och hemgjord kola med hallonsaft.
Bondens barn var redan vuxna och "utflugna". Förresten hade bonden och hans familj andra att umgås med på kalas, som passade i det umgänget.

Under ett antal år hyrde pastorsparet i Höganäs missionshus övervåningen i bondgården och de hörde till "bybarnen". Elsa och Josef Torstenssson med Börje, Berit och Bernt.
I mellanhuset bodde Inga. I huset högst uppe på kullen bodde IngaMaj på nedre botten. Hennes kusiner Roland , Bertil och Lennart en trappa upp.

I våningen över oss bodde Rune, Gunvor och Margareta.
Hos oss Helge, Ruth, IngaMaj, IngaBritta och Stina. Ett helt litet samhälle! Det fanns vuxna "utflugna" syskon därtill.

Ni kan tänka er så roligt att efter jul alla hade julbjudningar och gladdes med varandra.
I samhället ordnades det fester  därtill.
Att åka häst och vagn eller med Karle'ns droska till bekanta boende "på landsbygden" eller för all del med den lilla Figeholmsbussen, hörde också till julens fröjder.

Söndagsskolfester, juniorfester i Nyår och Trettondagshelg hörde också till roligheterna på den tiden.
Tänka sig! Att få godispåse och jultidning och sjunga julsånger. Inte konstigt att vi längtade efter jullov, som förde med sig så mycket av glädje.
För detta var på den tiden då vi hade roligt på ett annat sätt än i dag.
Fjärran var paddor, mobiltelefoner och TV.
Var det bättre då ? Den frågan vill INTE jag besvara  för det svaret skulle ej ge full rättvisa så nu får ni som möjligen läst så här långt tänka ut svaret som ni själva skulle vilja utforma det.

I dag piggnade jag till då Sven, som vanligt ringde och sedan kom med hembakta bullar som han la i frysen och några saker från affären. Vi fikade och han tog, som vanligt ett drag med dammsugaren över hallmattan. Alla vet att min syn även om den nyligen blev bättre inte är helbra och jag är tacksam.

Att senare få besök av Tobias, som köpt Sallad i Salladin och som gav oss  en stunds matnärvaro förhöjde dagen, som nu tagit slut och jag därför säger GodNatt, Sov Gott!





måndag 14 januari 2019

Måndag 14 januari 2019! Ska jag? Ska jag INTE?

Samma dilemma  som i går. Vänta dagen lång med att skriva och sedan lika oviss om jag ska eller inte. Tänker på Stora stenen i badviken så nära mitt barndomshem. De första gångerna jag skulle klättra upp för den "höga?! stenen" och sedan avgöra om jag skulle klättra ner eller ej.
Det behövdes ej så många försök för när jag väl hoppat i första gången så bara ville jag hoppa igen och igen! Vår syster IngaBritta, fyra år yngre än jag gjorde sitt "höjdhopp" från en båt som ankrat vid kajen i Figeholm. Hon tog både "kandidaten och magistern"! Då räckte det inte med en hög sten bredvid sjön!
 Hon kom ett antal år senare att äga en sommarstuga vid Sydamerikas kust och fick där tillfälle till bad när hon någon gång var ledig. Hon hade ju sina sextio killar på pojkhemmet och så personalen att ta hand om.
Jag minns dock hur hon brevledes berättade om hur killarna åkte till Tramandai (?) där, jag tror det ordnades läger för dem och där de kunde tillbringa delar av skolferierna.

På den tiden åkte "missionärerna" båt till Brasilien och besöken i Sverige skedde vart fjärde år.

Sista åren hon var där gällde flygresor.
Under tiden jag suttit här och bloggat har det hänt ett och annat, som gjort att tiden runnit iväg.
Någon SMSade och undrade om jag fortfarande är sjuk. Jaa, det är jag och det är därför jag sover mig igenom den ena dagen efter den andra.  Fortfarande varnas jag för halka men  nu "står jag inte ut" längre så om jag känner i morgon som jag gör nu så klär jag mig, äter frukost och tar sedan rullatorn och ställer mig i dörren till gården, inandas så mycket luft jag kan få i mej, tar eventuellt en kort promenad till Närbutiken och köper en kartong djupfrysta bullar.
Fruktkakan jag bakade före jul tog jag från frysen i dag och den var GOD vill jag säga!

Tänka sig att allt nu är över och jag har inte, som vi sa i min barndom, haft en enda gäst här för "att titta på granen". Den stod i det kalla finrummet, vilket värmdes upp av kaminen innan de kom och "tittade på granen" och drack julkaffe med sju sorters kakor.

Till våra barns jular har jag lovat återkomma när jag klarnat till lite.
Jag ska inte klaga. Visst är det trist att bara sitta och vänta på att hälsan ska komma åter men  jag är tacksam att hostan och nysningarna försvann. Nu är det en del "biverkningar" som återstår och snart kommer vårsolen och då blir det roligt!  Då ska vindruvsplantan skötas om så jag hinner få smaka på druvorna! Jag tog "skott" från min stora planta jag hade vid altanstaketet i villan och satte i en kruka på balkongen jag har nu. Får se vad som händer!

Nyss pratade jag med Tobias, som kommer någon dag  då jag blir piggare och då ska vi äta "salladinmat" tillsammans!  Bed gärna för mej att jag blir frisk snart! Jag är så tacksam för bönens betydelse och för er, mina vänner, som tror på bönesvar! Gud är god! SOV GOTT!