måndag 25 september 2017

Måndag 25 september 2017. Nu måste det bli en kortis !

Att flytta ibland är på gott och ont. Det onda är att om man, som jag är en obotlig samlare av skrifter  så tar flytten enormt lång tid. Alltid finns något intressant på vägen dit där alla papper hör hemma.
I dag hittade jag ett urklipp från en gammal Året Runt och det var så bra så det ska ni också få läsa.
" Den som i gudomliga ting inte tror annat än vad han kan mäta med sitt förstånd förminskar ide'n om Gud!"
Det ordet tål att tänka på!

Jag går faktiskt till rätta med mig själv om mitt sätt att hantera tiden. Mammas ord "att inte komma igång förrn det blitt halvvägs medda", hör jag ofta, som någon slags varningssignal inom mej.

Lilla flitiga Alva Kraftling med en så dålig start i livet  blev en arbetsmyra, sparsam och stolt över att inte behöva be socialen om hjälp. Uppfinningsrik, stolt över sina fem barn.
 Alltid redo att räcka en hjälpande hand till behövande. För henne var inget omöjligt. Pappa var lika godhjärtad och när han , bara 57 år gammal, efter en svår sjukdomstid flyttade hem till Gud hade mamma tretton  år kvar att jobba innan hon fick pension.
Hon tvättade butiksrockar åt Konsums personal, städade, skurade mattor, vävde mattor, som hon sedan sålde, kokade karameller på karamellfabriken för att klara sitt uppehälle.

I dag när det  var "halvgångs medda" innan jag kom igång så började jag tänka på vår präktiga mamma, den lilla flickan från Söder i Stockholm utan någon som frågade efter hur hon fick det i livet, som hamnade i en kärlekslös, fordrande familj i Småland.

Då kan jag ej låta bli att tänka på Guds godhet. Den tro på Gud som hon fick med sig från söndagsskolan och som hon senare delade med sin man bar henne genom ett långt liv och hon var så nöjd över sitt hem, sin familj, församlingen  och sina vänner.

Men se hur jag drar iväg!  Att få säga dessa sanna ord om vår älskade mamma känns inte som något "överloppsjobb." Mycket mer gott finns att säga! Tex. vad hon betytt för sina barnbarn och barnbarnsbarn.

Eftersom denna dag varit som en enda stor parentes (  ) inom vilken intet nytt har hänt, fast det borde så ha gjort, så får väl det jag skrivit om mamma vara dagens blogg och jag går till min sköna säng med en önskan om att nästa dag ska det hända något viktigt att skriva om i morgondagens blogg.
Allt gott till er, mina vänner! GodNatt! Gud är god. Hans kärlek är oändlig!





söndag 24 september 2017

Söndag 24 september 2017. Flexibel är ordet.

På balkongbordet har jag en halv kaffekartong men inte står det kaffe på den. Nej den är klädd med finaste guldpapper. Inuti ligger ett hjärta av rött papper, hopvikt på mitten så det liknar en bok med fyra sidor. Den är väldigt liten.
På sista sidan står det ingenting. På första står det "från Filip", sedan RUT "snidat" i form av hjärta och blommor och under det ett ansikte som ler. På sida nummer två står det prydligt präntat med bokstäver, ibland stora, ibland små, en mening, " dU äR eN god-HjÄrTaD pErSoN.
Sida nr tre:" I LovE inramat av ett hjärta och under hjärtat you.

Jag minns så väl när Filip och Linn hand i hand kom från Hannaskolans förskola, förbi mitt hus och Filip överlämnade den gyllene kartongen med hjärtboken i.
Den där kartongen har nu blivit setvettförråd på min fina inglasade balkong, så jag ser den ofta.
Då och då tar jag upp hjärtat och läser och tänker på hur mycket tankemöda det har gått åt för en liten 6-åring att få till en sådan fin present med så vackra ord, för att göra mormor glad.

En dag som denna skulle det ha kunnat stå:"Du är flexibel." Jag blir rörd av uttrycket"godhjärtad person". Kan ana hur han ska ha funderat på vilket ord han skulle välja för att känna sig nöjd.
Lilla goa Filip! Ofta kommer Kristins ord upp i mitt minne när hon plötsligt sa: "När dä ä dags, farmor, då dör du!" Så liksom tänkte hon till, en kort stund, innan hon fortsatte:" När dä ä dags!

Det har gått många år nu och Kristin och jag gillar varandra alltjämt  och jag har fått leva och följa henne och fått ta del av hennes goda hjärta!

Men nu till ordet FLEXIBEL. Söndagen började som vanligt med morgonfika och två bullar.
Jag hade i dag tänkt gå till Filadelfia på Gudstjänst eftersom jag nu har gångavstånd dit.
Redan i den vevan sattes min flexibilitet i funktion. Jag ringde till min syster.  Med tanke på alla gånger jag ringt och endast fått höra hennes telefonsvarare så ville jag inte missa detta tillfälle då hon faktiskt svarade. Jag hade hälsningar från vår bror, som jag strax innan haft samtal med.Vi pratade en god stund.
Närradion  fick ersätta kyrkobesöket och det var en predikan så berörande så jag sög in varje ord. SÅ tacksam för den gudstjänsten. Vet ej från vilken kyrka den kom men den kvinnliga predikanten hade något viktigt att säga oss som tror på en Jesus "som möter människan där personen just då befinner sig."

Jag bestämde mig för att gå till "I hope", som börjar sin gudstjänst klockan fyra.
Då ringde en god vän, och vi kom överens om att träffas för en fika här hemma hos mig.
Vi hade mycket att dryfta och prata med Gud om och det kändes bra.
Ett barnbarn ringde. "I närheten av dej. Passar det ?" Så klart blir jag jätteglad när barnbarnen spontant dyker upp.  Det blev mer fika och jag hade bakat både bullar och kakor i veckan så inga problem.
 Så blev det som det brukar om de besökande är bilburna. Parkeringen går ut och vi måste skiljas. Vi hann med lite snack i alla fall

Den lilla församlingen I hope skulle nu få ett besök. Jo jag visste att jag var nästan ett par timmar sen men tänkte som så,  att en bra gudstjänst hade jag varit med om i Närradion men nu  ville jag "känna atmosfären" tillsammans med andra, så jag traskade dit och hann sitta där en halvtimme innan alla gick hem. Allt är så enkelt i den där lilla församlingen och det känns som  att "bara vara".
Vädret var  varmt och skönt och jag njöt av promenaden hem.

Men ack, jag har ju inte skrivit något om gårdagen. Låt mig först få säga vad jag tidigare sagt. "Gud är så rolig". Får man säga så? Jaa det får man, för det har jag så många gånger konstaterat att så är det och då säger jag det.

Jag hade ringt om en bostadsrätt om tre rum i den förening där jag nu bor. När vi stängde dörren efter visningen sa mäklaren att lägenheten bredvid, en tvåa, nästa dag skulle fotograferas och sedan annonseras ut "till salu". Jag fick erbjudande att se den  och nu bor jag i den.
Undrade vilka som skulle bli mina grannar. Mäklaren sa att det var ett ungt par, med vilket jag lät mig nöja!
Vi flyttade in vid samma tidpunkt. Träffades en dag i loftgången och fixade till så vi blev vänner på Facebook. Jag skriver ett och annat om Gud och Jesus och såg att de gillade det så jag började rätt snart få mina aningar.
I fredags kväll var de inbjudna till mej på fika. "Ni är kristna, eller hur?", frågade jag. Jovisst!

Jamen Gud, så rolig du är! Att du skickade oss att bo dörr vid dörr.
Nu anar jag att vissa av mina bloggläsare tänker som så att "än sen då vad är det för märkligt med det?"
Därför vill jag på en gång säga att det är något visst med det. Vi är ett folk på vandring. Vårt slutmål är hos Gud. Vi är beroende av hans nåd och är medvetna om det. Vi har en relation med Gud, som blivit möjlig genom Jesu död på korset då vi försonades med Gud.
Vi lever, som alla andra, i en ond värld, MEN i denna onda värld finns Guds rike och där är vi medborgare.  Det är genom oss Guds rike ska bli synligt.
Vi läser Bibeln och känner till vad som står där.  Vi har gemenskap med Gud och med varandra.

Naturligtvis blir vi glada av att , (som Astrid Lindgren uttrycker det, "när två gossar av samma skrot och korn träffas, då händer det något") mötas och på en gång få känna denna gemenskap.
Det är sällsamt. Jag är tacksam! Gud är så god!

Nu är det kväll och jag är sen som vanligt! GodNatt, mina vänner! Sov Gott!

.
  


fredag 22 september 2017

Fredag 22 september 2017. Tidig blogg i dag.

Jo för en gångs skull skriver jag min blogg på eftermiddagen medan potatisen kokar. Kom på att jag åt gröten sent i dag så jag har inte behövt lunch förrän nu.
Dessutom har jag fikat med systerson en gång och barnbarn en gång. Systersonen Anders jobbar i huset mitt emot och kom upp en stund i samband med lunchen. När han gick kom Jonas en stund. Han hade ej varit här tidigare. Alla som kommer hit tycker att jag har det bra.

Det är förstås det där med bilisterna och parkeringsavgifterna, som är dyra här i centrum.
Skillnad mot villaboendet där det fanns gott om platser och alltid gratis.
Men så är det. När jag bott här en längre tid kan jag sammanfatta för och nackdelar och ska berätta!

Anders är snart pensionär och åker i dagarna, tillsammans med sin fru, på semester till varmare länder. Det gör de rätt i. Passa på medan de orkar!

Jonas, i en annan generation, kunde berätta om sina fyra barn, av vilka de två äldsta i morgon ska få åka till en annan stad och bo på hotell med föräldrarna. Farmor och farfar flyttar hem till tvillingarna, snart två år! Klokt av föräldrarna att ta vara på hjälp de kan få och ge de båda äldre barnen chans att få rå om mamma och pappa utan de busiga "småglina", och tänk så roligt farfar och farmor får en hel helg! Om jag ej var så gammal skulle jag också velat vara där!

" Jag är inte arg, jag är bara irriterad", minns jag att Linn sa någon gång i treårsåldern och nu säger jag det också med anledning av datorn, som hoppar lite hit och dit utan löfte att så göra!

Att jag skriver tidigt i dag har att göra med att jag i kväll får besök av mina närmsta grannar!
Något jag ser fram emot med stort intresse.
Jag ska bjuda på kaffe med enkel smörgås, bullar, kakor och nötrulle.

Inte för att jag har klart med inflyttningen ännu  men eftersom de flyttade in i sin bostad ungefär samtidigt, som jag i min så räknar jag med att finna viss förståelse fölr brister i det ena och det andra.
Till första advent har jag tänkt att ha klart här så jag kan bjuda alla, som så önskar, på adventskaffe med hembakt saffransbröd!

Ja, då har jag ej mer att berätta om dagen, för när den tar slut vill jag, som vanligt, sova.
Ser fram emot en ny dag i morgon, då jag kan berätta om kvällens träff, och om jag har rätt i min uppfattning om mina trevliga grannar. Vi har träffats i loftgången några gånger och jag har förstått att jag har chans att ,vid behov, få en hjälpande hand med min bångstyriga dator.
Spännande för en så okunnig, som jag!

Då återstår, även om det är långt kvar till sovdags, bara för mig att säga GodNatt! Sov Gott och var rädda om er själva och varandra!
















torsdag 21 september 2017

Torsdag 21september 2017. En rolig dag.

Nu är det på följande sätt: Jag hade bestämt mig för att, bära eller brista, nu bara SKULLE  jag lyckas med att få med ett foto från iPhone till bloggen. Bra beslut! Kaxig sitter jag och läser det som jag skrev på blocket förra gången barnbarnet var här och talade om hur jag skulle göra medan jag prydligt skrev ner allt, NU skulle jag en gång för alla fixa det. Så tänkte jag!!

"Hallå mormor, jag är i Hallsberg. Sitter i bilen och väntar på mamma, som ska komma med tåget från Göteborg." Klockan är 21.00 ca.
"Tänk så roligt att du har körkort och kan hämta din mamma" inleder jag försiktigt.
"Tobias du lärde ju mig att skicka foto till bloggen, men...."
" Sätt på högtalaren så du kan höra mej även om du är en bit från telefon. Gör så här! Tryck på hemknappen! Ta fram bloggen!!"
"Men Tobias jag har inte skrivit den ännu!"  "Jasså ja då kan jag inte hjälpa dej. Jag ringer dej när vi kommit hem. Då har du den nog klar och då ska jag hjälpa dej."
OK! Kaxigheten rann av mig på direkten! Nu ska jag alltså tota ihop något bloggaktigt innan de är hemma i Örebro så jag börjar med gårdagen.

"Fint besök" hade jag skrivit och dessutom lovat att sända ett nytaget foto. Nu förstår ni det hela, eller hur?
Jag bakade två sorters kakor och en Nötrulle som fylldes med grädde.

Det fina besöket hade av olika omständigheter minimerats till tre fina personer.
Fredrik, Anna och deras son Johannes, som jag önskade bli fotograferad tillsammans med eftersom han var så lång och ståtlig. Jag minns när han föddes och första kalaset hos den lilla familjen.
Att skicka ett foto denna dag kändes bra!!!

Efter  fika stunden sedan jag blivit ensam ville jag sova och gjorde det. Jag är jämt sömnig och tror det har att göra med sena kvällsvanor.

I dag ringde Elsemarie från Göteborg. Lite senare ringde Kerstin, som var på väg in till stan och undrade om jag behövde något. Alla barnen är så omtänksamma. I dag behövde jag Bregott!
Om en stund kom hon med, inte bara Bregott, utan något som jag flera gånger tänkt köpa men inte haft vetskap om vilken affär jag skulle vända mig till.

Kerstin hade tänkt på mitt problem. Att i nya lägenheten det är så högt till tak så jag ofta måste använda trappstegen.
Nu fick jag en sådan med stöd på så det känns säkrare att klättra upp och något att hålla i när jag väl är där. Ofta har jag dragit mig till minnes min vän Majkens trappstege och hennes lycka över den när jag hjälpte henne med flytten från Lundsbrunn till Götene.
Nu har också jag en sådan hjälpreda. Känns verkligen bra. Betala fick jag inte. Mina barn är så generösa och hjälpsamma.

Medan Kerstin var här kom Lisa efter jobbet. SÅ roligt. Medan jag fixade fläskfärsbiffar, så fula,tog hon fram dammsugare och skurhink. Kerstin ordnade med hyllorna i klädkammaren så allt kom på rätt ställe.
Jag var så nöjd med att göra ingenting! Jo maten förstås. Fula var biffarna, men goda till potatis och grönsaker.
När flickorna skyndat till sina bilar i tid för att slippa parkeringsböter intog jag gröna skinnfåtöljen framför TV med tidningen på lut och somnade, som vanligt.
Se bara vilken rolig dag det blev, återigen.

Nu kommer jag att snart bli uppringd av Tobias och det återstår att se om han kan få mig att fatta hur jag ska bete mig för att få med fotot på mej och barnbarnsbarnet Johannes, som togs i går.

Nu säger jag alltså GodNatt. Jag har i alla fall skrivit en blogg, med eller utan foto.
Tacksam för dagen som gått ser jag fram emot morgondagen. Gud är så god och öser kärlek över mig varje dag. Så klart jag är glad och tacksam! Sov Gott, mina vänner!



onsdag 20 september 2017

Onsdag 20 september 2017. Fint besök i dag.

Nämen! Jag skulle just till att skriva dagens blogg då jag seratt klockan är så mycket så de flesta bloggläsare sover och själv har jag sovit en stund i fåtöljen. Men inte blev jag piggare av det! Nej vill bara sova ännu mera så jag tror att det är bäst för oss alla om jag i morgon skriver om vad som i dag sig tilldragit haver. Ett fint foto som togs i dag ska jag då visa.

Jaa så här blev det. Bara att säga GodNatt och be om att få sova gott och vakna till en ny dag med energi och arbetslust! Sov Gott, mina vänner! Dagen har varit bra men jag är alltför trött för att skriva blogg i kväll! Natti, Natti! "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!!

tisdag 19 september 2017

Tisdag 19 september 2017. Inte heller någon vanlig dag!

"Hej Ruth, jag hämtar dig om fem minuter om du är klar då."
Det var Lasse som skulle skjutsa mig till en butik som jag var intresserad av att kolla lite för eventuella framtida inköp. Vi hade pratat om det tidigare. Efter att jag premiärhandlat en del så fick jag skjuts hem igen. Det är inte dumt med en svärson på nära håll.

Jag hade nästan slut på bullar så jag satte till en deg när jag kom hem. När första plåten skulle in i ugnen så kom helt plötsligt en ovanlig trötthet över mig. I samma veva ringde Elsemarie och jag sa att en onaturlig trötthet plötsligt kommit över mig.
Det ringde på dörren. Där stod Annelie. Hon hade aviserat att hon ville komma upp för en kopp kaffe. Att hon kom lugnade Elsemarie, som jag förstod blivit lite orolig.

Annelie är undersköterska. Sa till mej att lägga mig på soffan, kom med fruktbitar, smorde bullarna och gräddade dem. Inga brända. Bryggde kaffe och under tiden hann jag be för min hälsa och piggnade till.
Se hur god Gud är. Han har änglar till hands när hans barn behöver hjälp.

Annelie gick hem. Ett barnbarn ringde och jag kvicknade till ännu mer.
Plockade bullarna i påsar och in i frysen med dem. Så glad för frysskåpet jag köpte när jag flyttade in här.
Köket får vara till i morgon tänkte jag först men greps av någon sorts energi så jag diskade plåtar, fick fint på bänken och när jag la i tabletten i diskmaskin före bloggandet så tänkte jag på hur mycket som förändrats sedan min barndom.

I hinkar skulle vattnet bäras från brunnen nedanför trädgårdsbacken. I en stor gryta skulle vattnet värmas på järnspisen, som eldades med ved, som hämtades i vedboden. Ved som körts hem med häst och vagn och av pappa huggits till vedträn i lämplig storlek.
I en zinkbalja skulle disken diskas och i en annan sköljas. Stjälpas upp på diskbänken och sedan (/ibland efter små syskongräl vems tur det var att torka) skull den torkas och sättas in i skåpet.
Skulorna, som diskvattnet kallades skulle grisen ha och fick därför ej innehålla "PER", ett diskmedel som kommit ut i handeln till glädje för dem som inte höll sig med gris. Inte blev disken alltid så ren utan "PER" men handduken tog det sista "FRÖNA", som det kallades om tallrikarna ej var tillräckligt blanka.
När jag i kväll lämnade köket och hörde diskmaskinens stilla gång, kände jag mig så tacksam och så rullades minnen från barndomen ännu en gång upp för min inre syn.

Nu är jag tacksam för att jag kvicknade till. Jovisst la jag min hand på hjärtat och bad till Gud och nu ska jag tacka för mycket mer innan jag somnar.

Hur är det det står i Psalm 92? Jo "Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att om morgonen förkunna din nåd och när natten har kommit din trofasthet!!"
Det är gott. Så klart vill jag vara med och tacka!!
Sov Gott, mina bloggläsare och Guds välsignelse önskar jag över er, var och en! Amen!



måndag 18 september 2017

Måndag 18 september 2017. I dag blev det lite gjort här hemma!

Jo jag har kommit underfund med att jag jobbar bättre om någon kommer och piggar upp mej lite, eller om jag tar en promenad runt kvarteret eller om jag tar hissen ner till träningslokalen för en stund.
Ett pling i telefon på förmiddagen från Sven och Maria, som varit på sammanträde och hade en stund över. Innan de kom så smsade Ulla att hon snart var på väg till stan. Något jag behövde? "Jo tre tennisbollar ,tack! Hon hade tre sådana och tog dem med sig.

Tänka sej så roligt ! Två barn och en sonhustru på besök en måndagsförmiddag!
Klart att det blev ett "lyft" för mej!
Nu fick jag hjälp med att få videobandspelaren i funktion så nu blir jag väl sittande i sällskap med "Pelle Svanslös" om dagarna!
Jag kan nästan alla repliker utantill efter alla sittningar med barnbarn! Som jag tidigare berättat så är jag en s.k. "Teknisk idiot" så om jag inte punkt för punkt i mitt block antecknar så kan jag inte fatta.

Jag tog INTE fram block och penna så var och en må förstå att jag inte kommer att sitta och titta på Pelle Svanslös förrän jag fått nytt besök av någon som än en gång kan berätta och jag då antecknar!
Vi fikade och pratade  om hur enkelt det nu är att besöka mig och å andra sidan hur svårt det kan vara att hitta parkeringsplats för medhavd bil.

Ulla stannade kvar och vi tog hissen ner till tvättstugan där vi manglade ett par lakan och Ulla tvättade mitt duntäcke för att sedan lägga det i torktumlaren, tillsammans med de tre tennisbollarna.
Vi gick upp i lägenheten och Ulla satte igång med att plocka om lite bland böckerna i bokhyllan så de foton av mina 14 barnbarn, som tidigare stod i en bokhylla i köket i villan, en hylla som jag gav bort innan jag flyttade, fick två hyllor i vardagsrummet i stället.

 För att lägga mina barnbarn i en kartong och ta till förrådet skulle för mej vara otänkbart. Jag tittar på dem alla, gläds över dem, påminner mig glada stunder tillsammans med dem. Ber om Guds beskydd och hjälp för var och en och är SÅ tacksam över att de finns.

Ulla och jag åt lite snabblagad mat från frysen,på balkongen. Så skönt att kunna sitta ute ännu en tid.

Efter det så var Ullas tid för parkeringen ute och jag stod där ensam med tvätten manglad, barnbarnens foton på plats och duntäcket luftigt och fint på balkongen.
Efter någon timme ett meddelande:"Hemma". De mina vet att jag uppskattar att få veta att de är där de ska vara.

En telefonsignal från Fredrik, som meddelade att familjen på onsdag eftermiddag kommer på besök för att se hur jag bor. Vi hade lite "så där" tidigare vikt dag för detta besök. Så roligt att det blir av!

Just när jag satte mig vid datorn kom ett bibelord plötsligt till mej. Jag återger det här för det kan ju vara någon mer än jag som kan ta det till sig. Det är något speciellt med ord från Gud.
Jag måste slå upp det i Biblisk Ordbok för att se var det står. Jo det går ju att Googla nu för tiden men vår gamla Ordbok, som vi fick i början av 50-talet i avskedsgåva från våra vänner i Korskyrkan i Stockholm använder jag gärna. Jag bläddrar hellre i böcker än jag trycker på knappar, med risk att det blir fel.
Ordet handlar om "villighetens ande " och står i Psaltaren 51:14.

Så säger jag åter GodNatt och gläds över att få somna tidigt. Hoppas att trion, som i morse klockan sex med tåg, lämnade Örebro och sedan jobbat hela dagen, också kommer till vila i skaplig tid