söndag 19 augusti 2018

Söndag 19 augusti 2018. Livet har sina överraskningar.

På 40-talet när jag var ung och boende i Stockholm föddes i min hemort Figeholm en gosse, som jag vid mina besök en eller två gånger pr år hos mina föräldrar, på den tiden några gånger träffade.
Eftersom mina systrar, som fortfarande bodde hemma, ibland var barnvakt åt gossen och han då och då var hos mamma och pappa.Några få gånger i semestertid såg jag honom.
I går fick jag veta att den gossen, som blivit pensionär för länge sedan och bott utomlands hela sitt vuxna liv, vilket han fortsätter med, nu var på besök i Sverige och skulle besöka  vår lillasyster Stina, 11 år äldre, och som har många minnen tillsammans med honom Han hade uttryckt en önskan om att få veta lite mer om sin ursprungliga familj, Pusselbitar som möjligen fanns och som kunde fylla ett och annat hål.
Sådärja! Nu kunde en gammal figeholmare komma väl till pass. Min syster insåg att jag måste vara den som skulle kunna veta  något som kunde bli till hjälp.
Hon kontaktade mig och jag i min tur min dotter Ulla, som lovade följa med till Figeholm på sin lediga dag i morgon, måndag!

Naturligtvis blev vi glada, alla tre!  Ulla hade minnen av killen och hans fina båt från åren hos mormor. Med den stora åldersskillnaden så fanns ej så många fler minnen!
I dag fick jag ett trevligt telefonsamtal från killen som jag bara ett fåtal gånger såg när han var liten.
Det visade sig i dag att han inte ens visste om min existens.  Hade aldrig hört talas om mig.
Kanske inte så konstigt.!  Nja han hade nyligen Googlat på min syster och då hade min blogg kommit upp men det hade ju inte mycket att säga honom just då! Jag hade ju annat efternamn.

Nu blev han mycket glad för att möjligen få veta ett och annat. Hans föräldrar är döda sedan många år. En del
närstående dog innan han föddes. "Så nu MÅSTE du se till att du lever tills i morgon", sa han.
På grund av min höga ålder och att vår familj under alla år hade kontakt med hans "ursprungsfamilj" så finns det en del att minnas långt tillbaka i tiden.
 Jag har minnen både från hans morföräldrar och de i hans familj som dog innan han föddes. 
Intressant också för mig, som är obotligt intresserad av gamla tider.
Nu ser jag fram emot att packa och med Färdtjänst åka till Hjortkvarn där jag övernattar och vi åker i morgon bittida mot Figeholm. Då några mil närmare än om vi skulle åkt från Örebro.

När sådant här roligt och överraskande händer blir jag så tacksam för att huvudet funkar ganska bra. 
Ber ständigt till Gud för min syn och är tacksam så länge jag kan både skriva blogg och läsa!
SÅ roligt det ska bli att ses i morgon, Stina, Ulla ,jag och vår vän som jag inte sett på 70 år!
Visst har livet en del överraskningar i gömmorna!
Ha en skön kväll! Gud med oss alla!

lördag 18 augusti 2018

Lördag 18 augusti 2018 Ett tappert försök att få lite ordning på tillvaron.

Det där att inte "hinna ifatt" är något jag ständigt brottas med.
Ibland har jag försökt säga till "på skarpen", som både Pippi Långstrump och vi andra från samma trakter i Småland brukar säga! Någon enstaka gång har det hjälpt men alltmer sällan.
Det sista bottnar dels i min ålder, dels i min försämrade syn, dels att jag har tillåtit mig att inte "hålla efter", ett uttryck, även omsatt i handling, som vår mor var bra på.
Det finns ytterligare några omständigheter som gjort och gör att jag har det som jag har det, vilket i sin tur tvingar mig att LETA!! Det har ni hört förut!

I går var det fredag den 17 augusti och det är den dagen jag i dag ska berätta om.
Att vakna med en känsla av vemod inom mej händer nu och då.
Jag har då ett s. k. "MANTRA" , eller vad man vill kalla det Jag säger "Jesus!
Jaa det började jag med för länge sedan och det är oerhört effektivt.
Så klart kommer en sång upp inom mej! Vi lärde oss den i Missionsförsamlingens scouters samlingar i Figeholm. Sjung med, du som kan! " Jesu namn hur ljuvt det klingar. Låt det ljuda kring vår jord! Intet annat världen bringar hopp och tröst som detta ord," OSV:  Sök på Google!
Som sagt , "Jesus" är ordet!

I går vaknade jag med förstärkt vemod och tårar började rinna utför mina kinder.
Det var fredagen den 17 augusti och det var den dagen det skulle tas ett sista farväl av
en maka, mor, mormor och svärmor.
Kanske blir det så att minnen från begravningar, även om det ligger långt tillbaka i tiden, gör sig påminda och man vet inte riktigt vems tårar man gråter.

 I går var det Boel Jubrant, sedan flera år Örebromissionens missionär i Nice i Frankrike, som tillsammans med sin Sam arbetat för Guds rikes utbredande där,
 enligt det uppdrag Herren givit sina lärjungar genom tiderna.
De har sista året bott i Karleby, nära Falköping i det hus som Boels mor ägde. Jag är så glad för att jag fick både träffa Boels mor och även att få hälsa på i Karleby medan Boel var någorlunda frisk 
Jag har ett foto på Boel och mej där vi sitter i trädgården när jag var med Sven och Maria på besök där. Så tomt det blir för de fem döttrarna och barnbarnen men allra mest för Sam.
Att mista den man levt tillsammans med i så många år är så svårt.
Men, som någon sa till mej som tröst: "Med Guds och vänners hjälp går det."
Boel tillhörde det där folket "som är på väg" och vi VET slutmålet, där ingen sorg skall vara mer.
Och vi är en stor skara på väg dit. Under resans gång händer det att Gud kallar hem någon av sina barn och det förorsakar sorg och tårar men han har lovat att vara med och han förstår hur vi känner det.

Klockan halv elva skulle begravningshögtiden i kyrkan börja. Jag  tände två ljus och tänkte att jag var med i kyrkan. Bara Jesus och jag fanns här i stilla frid.
Mina tankar var hos de sörjande. Bara den som varit med om att mista sin partner kan riktigt förstå den tomhet och saknad som uppstår. Då är det gott att veta att Gud är med och att man har vänner. Vänner, som inte kommer bara EN gång för att beklaga sorgen utan de som kommer tillbaka flera gånger, bara tittar in och ibland gråter tillsammans med den sörjande. Det behövs ibland inte några ord.
För inte länge sedan dog min bror och dessförinnan en väninna. Ingen vet dag eller stund men i Herrens händer är vi alltid trygga!

För att inte göra det här inlägget för långt så avslutar jag här för i kväll.
Önskar er alla en God Natt!
Nu har det blivit kallare ute Då är inte det heller så bra! Jag slipper i alla fall att gå ner till Närbutikens Mejeriavdelning för att svalka mig. Men det finns väl något som heter Brittsommar att vänta på, eller?  Sov Gott vänner. Jag skickar utan att läsa igenom det skrivna. Ha överseende med en sömnig tant!


 

fredag 17 augusti 2018

Torsdag 16 och fredag 17 augusti 2018. Det händer så mycket!

Här har jag flera dagar pratat om " överhoppat" som skulle fram i ljuset. På grund av att det "överhoppade" i viss mån kan knytas till dagen i dag (fredag) så nöjer jag mig med att skriva enbart om torsdagen just nu. Bäst så, för ordningens skull, eftersom den varit eftersatt en tid.

Torsdagen hade jag fått tid hos min fantastiska hårfrisörska, som får mig så fin varje gång jag är där. Nu var det lite för långt uppehåll egentligen men hur hon nu får till det begriper jag inte men även om det blir försenat med besök så är håret fint ändå.
Jag promenerade både dit och hem. Måste se till så jag håller benen igång och då är det ju perfekt att ta vara på tillfällen då man kan få en lång promenad.

Det blir verkligen en nostalgitripp  med minnen som dyker upp hela tiden. Just den stadsdel där vi först hamnade när vi kom från Lesjöfors till Örebro och där vi bodde de åtta år som utgjorde vår första etapp av boende i Örebro. De år då vi hade samtliga barn boende hemma vilket betydde liv och rörelse och en underbar tid då vi alla var tillsammans. De åren medan barnen går i skolan och har sina kamrater och vi delar livet med varandra är så värdefulla år som man med tacksamhet ser tillbaka på.
Det var många minnen som dök upp i går igen. När jag inte promenerar utan åker färdtjänst blir det lite annorlunda.
Jag handlade lite i min gamla närbutik på hemvägen. Den affären tycks byta ägare ibland och allt blir bara finare och finare med diverse ny inredning osv. Med mitt förflutna som egen företagare så ställer jag mig en och annan fråga. Men hur eller hur så är det skönt att gamla butiker kan finnas kvar , även i ny tappning.
Nu tänker jag nöja mig med detta i kväll. Jag har en hel del att reda ut i morgondagens blogg.
Nyss smsade ett barnbarn och bad om extra förbön för nu hade förkylning med halsont slagit till. Visst blir jag glad över att få vara med och be till Gud för mitt barnbarns tillfrisknande.
Gud sviker aldrig har vi lärt oss.
 I övrigt så låter jag den här speciella dagen få stå över till i morgon. Behöver få lite distans till denna dags upplevelser. Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner. Sov Gott! Gud är god!

tisdag 14 augusti 2018

Måndag, tisdag 13 och 14 augusti 2018.

"Morgonstund har guld i mund." Så lärde oss vår hulda moder, som hade både mjölkat bondens kor och hunnit med en del annat innan vi kom på benen. Skillnad förstås om det var vinter eller sommar.
Jag kom tidigt i säng i går kväll men inte har jag sett något guld utav att jag vaknade tidigt i morse.

Nej då! Tvärtom skulle man kunna säga. Ingen promenad, ingen träning, inget besök i affären. Inte ens plockat in i diskmaskinen. Några påringningar från mina barn.  Några SMS från vänner.Kort besök av Tobias som av sin far fått i uppdrag att införskaffa något och placera in i min digitala , för mig rätt främmande värld.
Ingen kram i dag. "Akta dej mormor! Jag är förkyld!" OK! Då har jag den innestående till en annan dag!Tobias är mycket rädd om sin mormor och vill inte att jag ska bli sjuk och absolut inte att han skulle ha någon del i något sådant. För säkerhets skull bestämdes det att vänta  med det digitala till en annan dag. Skönt så slapp jag belasta min hjärna med ytterligare lärdom.Börjar bli lite fullt och en aning rörigt nu.


Jag hade berättat att jag nyss ätit frukost och inte kände mig så bra i dag så det var inte  svårt  att bestämma sig för att avvakta! Så kunde jag åter lägga mig  och sova en stund till.

Som ni vet så går vi här och småpratar lite om dagarna, Jesus och jag!
En del av er som läser detta om pratstunder med Jesus har också erfarenhet av detta. Andra tycker måhända att jag är lite "knäpp" men har  överseende med mig för att jag är ju över 90 år.
Jo så kan tankarna möjligen gå.

Låt mig då få tala om att jag sedan mina tidigaste år fick lära mig att Jesus finns, att han älskar alla barnen på vår jord och oss andra också.Hade det jag lärde mig varit fantasier eller lögner så hade jag för länge sedan avslöjat det. Jag går inte på vad som helst, även om jag är "lite dum i huvudet."

Fast visst var det lite genant när jag hörde mina döttrar berätta för doktorn  om att jag innan jag tar min medicin först noggrant läser i Bipacksedeln om eventuella biverkningar. Ett förstående leende kunde man se i den åldrande läkarens ansikte. Sedan sades några ord om motivation!

Med det nu sagda vill jag visa att jag talar sanning när jag säger att OM inte det jag lärde mig om Gud, Jesus och änglar när jag var barn vore sant så skulle jag naturligtvis inte ha fortsatt att tro på det i så många år.
Instämmer ännu en gång med pappan till "Emil i Lönneberga"som sa:"Ja ä inte dum på dä viset"

Vore det nu så att det bara vore att tro på det goda så vore det ju enkelt. SÅ enkelt är det inte. Vi har en förskräcklig fiende, som vi  för krig emot. Den striden pågår ständigt men det kommer en dag då vi ska få se att det är Gud som har sista ordet och denna visshet gör att människor under årens lopp t.o.m. fått ge sina liv i den striden men som gjort det för Jesu namns skull för att de visste hur slutet kommer att bli.

I den stund vi tar emot Jesus som Herre i våra liv så får vi gemenskap med honom och vi är aldrig ensamma mer.

Nu plingade det i telefonen.En liten hälsning från Filip i London. Jo det var jag som skrev först.
Nu skulle jag ha skrivit lite om ett par tidigare inlägg som jag "hoppat över" men det här blev alldeles för långt så jag får göra som jag ofta gör, Ta det en annan gång.
Jag blev trött fast jag sovit mycket denna regntunga, underbara dag!
Vill dock meddela att min avsikt är att tömma min lilla fina tvättmaskin och hänga tvätten på balkongen.  Frisk luft? Inte som i Onsala men ganska bra ändå! Sov Gott mina vänner! Gud är god , vill oss väl och väntar på vårt "ja" till hans kärlek och omsorg!

söndag 12 augusti 2018

Söndag 12 augusti 2018.Ensam igen.

Som jag tidigare berättat så är mitt åldersproblem min försämrade syn. Något som gör att jag gråter i min emsamhet  ! I dag försvann en liten skruv som ingick i en av glasögonbågarna, vilket fick sinakonsekvenser, så klart. Därför blir,trots att jag i kväll påbörjade bloggskrivningen tidigt, det en ytterst förkortad blogg.

Jag tar hjälp av en liten ficklampa emellanåt.
I torsdags skrev jag sista bloggen i Onsala. På fredagen åkte Lasse, Elsemarie och jagtill Örebro.
I mitt boende ingår en övernattningslägenhet, som nu utnyttjades.
Det kostar en slant som man gärna betalar för denna ypperliga service!

I dag var det dags för mina gäster att åka hem. Tillsammans med Tobias och flickvän åkte vi till Vintrosa och fikade hos "Tant Grön". Så skildes vi och jag fick åka med den skicklige chauffören Tobias tillbaka hem. I ösregn gick färden hem.Något vi hälsade med glädje efter den svåra torka vi haft så lång tid.Har fått meddelande att samtliga nått sina mål.

När vi kom hem hit i fredags så grät jag en skvätt. Det är lite skillnad att komma tillbaka till stan från havsmiljön.
Men för mig är det just nu det enda tänkbara att bo här och allt är så välordnat och bra så jag kan vara nöjd och glad för mitt boende.
Jag har  tidigare sagt att Elsemarie tycker att havsviken i Onsala med hela omgivningen påminner om Figeholm där hennes första kärlek till havet en gång tog sin början och jag håller med!

I dag blev jag också bjuden till Sven och Maria på middag men var då redan i Vintrosa så nu  har jag ännu en grej att se fram emot. Jag har så omtämksamma barn!

Medan jag var i Onsala samlades en del av dem till städning av min lägenhet. Jag är så nöjd, så nöjd  och tacksam för mina fina barn och deras familjer som bara vill mig väl! Gud välsigne dem, säger jag!
Möjligen har jag tryckt lite fel på tangenterna i kväll och för att begränsa sådana missar så avslutar jag denna kvällsblogg med undermåliga glasögon utan att skriva mer. Ha en fin kväll och SOV GOTT! Så tacksam för denna fina dag med så mycket bra regn som den torra jorden och vi alla behövde!
.