fredag 17 november 2017

Fredag 17 november 2017. Vilken kort dag det blev!

Det är klart att om man , för att återigen citera min hulda moder, inte kommer igång "förrn halvdags medda", så blir det korta dagar.
Hade planerat , lite grann, att gå en runda till banken och till affären för in köp av  lite bakgrejor så det skulle finnas hemma om jag, till äventyrs, någon dag skulle hitta så mycket arbetsförmåga att jag kunde tänka mig plocka fram de inköpta ingredienserna ur mitt rymliga skafferi och gå till verket!

Kanske rent av skulle tycka att det var roligt!! Som förr i världen. Ibland när jag vaknar på morgonen påminner jag mig om sådana dagar då jag bara längtade att få "sätta igång".
Tur att jag har en del i mina dagböcker från "forntiden" kvar fast ibland önskar jag att jag haft mer kvar från tiden då barnen var små, riktigt små.

Jag kommer så här i juletid ihåg när Sven var fyra år, Kerstin två, vår sista jul i Kil i Värmland.
Jag var hemmafru på den tiden.
Inte hade vi råd med att ha egen kamera, vilket dock en av våra grannar hade.
Jag ringde på deras dörr och frågade om jag kunde få hjälp med att fotografera mina små barn när de bakade julpepparkakor.

Joodå! Torstens mamma, Inga Vesterberg, vägmästarens fru, kom upp till oss och fotograferade våra två små barn  vid pepparkaksbaket. Möjligen kan jag få med detta foto på Sven och Kerstin i kvällens blogg. Jag säger dock, som Ulla, om vilken jag tidigare berättat. "Ja löver int!" Hon lärde sig lesjöförska från grunden eftersom det var det första "språk" hon lärde sig.

Vad hände i dag då?  På förmiddagen ringde Kerstin. Jag satt fortfarande i morgonrocken fast det talade jag inte om.
Vid fyratiden tog jag rullatorn och gick till vår gemensamma lokal här på gården. Trodde det var cafe', vilket det inte var i dag men många var där och spelade Bingo
Jag satt och tittade på en stund innan jag gick hem och hann med både lunch och kaffe.
Frukost åt jag klockan elva.

Egentligen gillar jag inte att skriva om sådana här intetsägande dagar men jag pratade länge med Gud i morse och i min tro så är den tiden inte meningslös.
 "Så tror jag. Sen får ni tro vad NI vill," säger jag som vår förre kyrkoherde i Mikaelskyrkan, Björn Svärd ibland sa efter sina enkla Bibelstudier, lätta att förstå för den mest okunnige.

Jamen kära bloggläsare, det finns inte mer att berätta om denna dag så nu går jag till sängen på direkten.  Nejmenvisst! Jag ska ju skicka kort på våra första två små  barn när de bakade pepparkakor i Kil i Värmland. Hoppas att jag klarar det!! SOV GOTT



 

torsdag 16 november 2017

Torsdag 16 november 2017.. I går till Audiologen. I dag till Affären. Vad det kör ihop sig för en gammal pensionär!

Jamen så är det dags för en liten blogg innan sängen. Det har visst varit lite strul ett par dagar för en del att läsa den. Just nu skickade jag gårdagens igen, på samma sätt som jag brukar.
Ser ut som att det lyckades få iväg den.

Arbetslust i dag? Nej!. Ätit lunch?  Nej! Druckit kaffe?  JA! Flera gånger.
Fick besök av Lisa,  en av mina vänner som ger en hjälpande hand emellanåt! Vi fikade med Ullas goda bullar i vardagsrummet.

En liten runda till Lucullus för mjölkinköp gjorde gott. Jag märker att jag mår bättre när jag tar mig utanför dörren, även en kort stund.

I går lovade jag att berätta om hemfärden från Audiologen på USÖ.
Jag tänkte ta bussen hem. Vid busshållplatsen stod skyltar:"Tillfälligt avstängd!" Jag fattade ett raskt beslut att ta en promenad till bostaden. Det rörde sig inte om någon längre sträcka att gå med min vän rullatorn som stöd.

Som ni vet så flyttade jag i somras från min lilla villa till en Bostadsrätt, nära Järntorget. Centralt och bra. Här finns lokaler där man kan träffas. Jag hade kommit innanför grindarna och passerade lokalen då jag blev invinkad av Helena, som mestadels finns där för att se till så trivseln är på topp.
Jag var trött av promenaden. Hörsammade inbjudan. Serverades kaffe och fick en liten pratstund med besökare innan jag gick hem till mig.

Bloggade men något hakade upp sig så den ej kunde hämtas via FB. För en stund sedan skickade jag den igen och nu verka det som om det fungerar.

Bland det roligaste jag vet är när någon av barnen eller barnbarn ringer och säger att Gud är god och berättar någon händelse som de varit med om och där Gud visat sin närvaro.
I dag fick jag vara med om bådadera. "Mamma nu ska du få höra vad Gud är god." Så fick jag ta del av en solskenshistoria, som gjorde mig så glad. ett starkt bevis på Guds ledning när vi står till hans förfogande.

En stund därefter får jag höra en liknande händelse om Guds ledning gällande en  liten människa som fick del av Guds fantastiska omsorg och som vi ska be för i fortsättningen att allt ska  ändras till det bästa och att Gud ger  tålamod, vishet och förstånd till den som Gud sänt att ta hand om en av "dessa små", som Jesus talade om.

 "Allt vad ni har gjort mot EN av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" sa han. Vi samtalade om detta och att vi, även om vi ej får erkännande av den hjälpta lilla människan ändå fått vara använda av GUD och veta att han har huvudansvaret.

Gud utför sitt verk  på  många plan och det är så intressant att få vara med  och se "Herrens dråpliga gärningar" när han  förändrar människors liv och för dem från mörker till ljus.

Nu, mina vänner är det dags också för en Nattuggla som jag, att sova. Så tacksam för en bra dag !

onsdag 15 november 2017

Onsdag 15 november 2017. Att hålla vad man lovat. Nu gäller det!

Som jag tidigare berättat så är syn och hörsel ej perfekta. I dag är synen sämre än vanligt.
Jag har varit hos Audiologen på USÖ i dag.
 Ögonmottagningen 8 trappor i Ahuset. Audiologen 6 trappor i samma hus.  Jag tog 6 trappor för i dag gällde det hörseln.

Innan jag fortsätter min blogg denna kväll så måste jag infria mitt löfte till Chauffören som skjutsade mig till USÖ.. Jag talade om att jag bloggar och att det är fritt fram för alla att läsa.

Han berättade att han har tre barn. Barnkär, som jag är sa jag att jag skulle skriva något roligt som han kunde läsa för dem.  Hur jag nu kunde komma på en sådan ide', Jag hittade visserligen på ett antal sagor att berätta när våra barn var små men det går ju ej att köra med "hemgjorda" i dag.

Sedan jag kommit hem från sjukhuset, en historia jag senare ska berätta om, har jag till och från funderat på   hur jag  skulle få till något roligt. Hjärncellerna är lite medfarna, så att säga, och funkar ej som de gjorde när våra barn var små.

Jag tittade på TV en stund i kväll men reste mig plötsligt från min älskade gröna fåtölj och sa: "Nej Ruth. nu är det du som tar tag i "det roliga" du lovade Chauffören  att  fixa. Min första tanke var att plocka fram anteckningar innehållande roligheter som våra barnbarn har försett mig med under årens lopp och som jag, till en del, har sparat.

Ni bloggläsare har säkert märkt att jag inte klarar så mycket själv men att jag , som pappa brukade sjunga,  har i Himlen en vän så god"! En vän som aldrig sviker. Jag sa till honom: "Gud du vet att jag har lovat skriva lite roliga saker för barn att skratta åt men jag kan inte hitta på något  och jag behöver din hjälp igen!

Som jag sagt många gånger, "Gud sviker aldrig" så nu ska ni få veta hur han snabbt löste det den här gången.
Bokhyllan fanns i närheten. På nedersta hyllan fanns en bok med färgglada pärmar.
Länge sedan jag haft ögonen på den, men snabbt började jag bläddra i den.

Nu tar jag fram boken med roligheterna och "plankar", som vi sa på min skoltid.

Den första handlar om pengar. " Stefan, om du hittade tusen kronor på gatan, skulle du lämna dem till polisen?" Svar: "Ska jag vara riktigt ärlig så gjorde jag nog inte det."

Snigelpappan till sin son:" Gå inte över vägen! Det kommer en buss om tre timmar."

Lille Petter ringer på hos grannen. "Pappa undrar om vi kan få låna er stereoanläggning i kväll."
"Javisst, ska ni ha fest?"  "Nej, vi ska sova!"

" Förstorar dina glasögon, mormor," frågar dotterdottern. "Jaa",svarar mormor."
 Då kan du väl ta av dom när du skär tårtbiten till mej."

Lille Sven kommer storgråtande in till mamma i köket. "Vad är det?" undrade mamma förskräckt.
"Pappa slog sig på tummen med hammaren." " Men inte ska väl du gråta för det, skratta i stället!"
" Det var ju det jag gjorde!"

Mormor till lilla Lisa:" När du gäspar ska du hålla handen för munnen."
"Äsch, inte jag! MINA tänder sitter ju fast!"

Läraren:" När använder man förkortningen osv.? Svar:" När man ska få folk att tro att man har fler exempel än man kan."

" Jag ser att det har varit jordbävning i Ptsachyrevionsko!"
" Står det vad det hette före jordbävningen?"

Karlsson sitter avslappnad vid sitt arbetsbord. Chefen: "Har du ingen arbetslust i dag, Karlsson?"
Svar:" Jo, för sjutton men jag kan behärska mig."

" Och vad ska du bli när du blir stor, min gosse?"  "Först ska jag bli officer, för det vill pappa. Sen ska jag bli präst för det vill mamma. Sen ska jag bli lokförare för det vill jag själv,"

"Varför var du inte i skolan i går?" frågar läraren. "Jag hade tandvärk ", sa Kalle och lämnade ett intyg. "Men här har ju din mamma skrivit att du hade magvärk." "Har hon? Jag tyckte det stod tandvärk!"

Med detta avslutar jag dagens blogg. Chaufförens barn får väl i morgon ta del av det "roliga" för de sover nog nu och till er andra säger jag "GodNatt och Sov Gott!" Det är gott att skratta lite innan man somnar, Så gör gärna det! Tack Gud för att jag fick syn på boken! Du sviker aldrig! Amen!



tisdag 14 november 2017

Tisdag 14 november 2017. Ibland känns det särskilt skönt när kvällen kommer.

Om nu Datorn inte bråkar med mig i kväll så skriver jag en liten blogg som en GodNatthälsning.
Bråkar den så avbryter jag tvärt och då vet ni vad det beror på.

Grå har dagen varit. Frå
n Värmland sände min vän Stefan live och där fanns gott om snö.
En stund senare tittade jag ut genom fönstret . Jodå nu fanns på SCB,  mitt emot mig lite snö på tak och bilar.Tog ett foto, som jag kanske lyckas skicka.

Jag skrev i morse Dagbok, läste Nerikes Allehanda, läste Bibeln, Daglig Kraft och tog en lång, god stund med Gud. Det är så fint att få berätta för honom om vad man är både glad och ledsen för.
Han fattar och han kan lägga till rätta, förändra, ge uppmuntran och mycket mer.
Gick i dag och tänkte på hur oerhört tacksam jag är för den vännen, som alltid finns där för mej. En vän, som inte tröttnar, som alltid älskar mej, som svarar på mina böner.
Försökte föreställa mig ett liv UTAN den gemenskapen. Jag varken ville eller kunde!

" Själv han är mig alla dagar nära, för var SÄRSKILD tid med SÄRSILD nåd. Varje dags bekymmer vill han bära. Han om heter både kraft och råd. Att sin dyra egendom ( sina barn) bevara, denna omsorg har han lagt på sig. Som din dag så skall din kraft och vara. Detta löfte gav han mig!

Tro inte att jag fixat min papperssortering fast jag kände något av lust att fortsätta den "svängen"i morse. Sovit emellanåt har jag gjort och ska strax ta upp den tråden igen.
Förra natten sov jag och vaknade med jämna mellanrum, som ibland på sistone hänt. Inte alltid men då och då. Då är jag klarvaken men vill inte gå upp och jobba för att komma in i nya, felaktiga vanor.
Men också då finns han där, min vän, och jag blir ibland påmind om att be för någon, eller några.
Så länge vi finns på denna jord så pågår "striden" och vi som kämpar MOT det onda , FÖR det goda har här en uppgift från Herren.

Tänk att jag orkade skriva så här långt. Nej men, jag måste berätta om hur illa berörd jag blev av att i kväll på (Korrespondenterna på tvåan, tror jag ) TV se den lille pojke som varit kidnappad i två eller tre år och nu köpts ut från IS för en stor summa pengar, men som ville till mamma och pappa, som man inte vet var, eller OM de finns i livet.
Jag tänker på honom och ber, tillsammans med den lille pojken, att han , om möjligt snart ska få återse sina föräldrar. Jag kan ej låta bli att tänka på honom. Går ej att hålla tårarna tillbaka.
De hade slagit honom och sagt att de dödade barn, berättade han.

Väldigt trött säger jag GODNATT till er mina vänner och önskar att både ni och jag ska få långvarigt besök av JON BLUND denna natt.
Dagen förgylldes av att både Lotta Sundberg och Ulla ringde. Betyder så mycket med ett litet pling ibland. Fast jag vet ju hur mycket alla har att stå i och ändå tar sig tid att ringa!! Gud välsigne er alla!!


















måndag 13 november 2017

Måndag 13 november 2017.Kortisblogg om dagen.

Så var det måndag kväll igen. Jag gäspar och sneglar mot sängen.
Att på morgonen få SMS från barnbarn som vill komma och äta lunch är en glädje
Mat finns gott om i kylskåpet så inga problem. Medan Kristin hyfsade till det här hemma passade jag på att ta en kvarts träning källarens träningslokal. Borde göra det varje dag. Kanske!

Kristin gick hem och jag gick till Apoteket. En god vän från forna dar kom in medan jag väntade på min tur. Så roligt att träffa Annlis Vestling. Det var så länge sedan vi sågs fast vi bor i samma stad.
Hon var Elsemaries första dagmamma och det är alltså 50 år sedan!!  Roligt att få prata en stund.

Jag fortsatte till min Närbutik där jag ännu ej riktigt känner mig hemma.
Kom hem och satte mig i den omtalade snurrfåtöljen, trött och sömnig.
Fick message från Ulla med bilder på ljusstöpande som försiggick i deras kök tillsammans med deras goda vänner. Annelie och Roland.
Jag är så tacksam för så fina grenljus jag får varje år. Ska senare berätta hur många ljus som stöptes.

När jag satt där i fåtöljen, halvt lyssnande till TV och halvt sovande, hände något som uppmuntrade mig. Från Uppsala kom meddelande från Elias som går i tredje klass och han berättade om konserter de ska ha. ( Han går i musikklass) Men han berättade att han gillar mest Engelska. Så nu har jag kanske fått en brevvän så jag kan bättra på min engelska lite så länge jag kan hänga med.

Skulle vara roligt att vara med på någon av hans julkonserter . Nu hakar Datorn upp sig igen och jag kan bara säga GODNATT ! Ännu en gång får jag somna osams med Datorn! Nu är sista raden. Sedan låst

söndag 12 november 2017

Lördag 11, söndag 12 november 2017. Rubrik saknas!

Ja vad ska man säg om en dag som denna. Lördagen ägnades åt lite ytterligare julinköp!
Nej, inte bli förskräckt! Bara ett par julklappar och en liten, liten gran att ha på bordet på Loftgången. Kulor, glitter, små, små ljus redan på plats. Markus säger att den ska BORRAS fast i bordet så den inte blåser omkull, så liten och lätt som den är! Vi får se!

I dag blev det premiärtur med yngsta barnbarnet i hans  bil, med pappa Lars hjälp inköpt i Nora i veckan. Tänk när morfar Georg som liten skolgrabb sprang omkring på gatorna i den staden! 

Vilken bra liten bil för Tobias! Snart kommer han att flytta in i lägenhet och har då lättare att hälsa på hos sin snart kringspridda familj.
Jag fick alltså skjuts till förmiddagsfika och hem också. Natten var ytterst orolig då jag sov så MÅNGA gånger.  Sov någon timme och var vaken dubbelt så lång tid. Så någon timmes sömn igen. Natten tog slut och Jon Blund hade nog för mycket att göra så han var okoncentrerad tror jag!

Efter förmiddagsfikat intog jag min plats i den gröna snurrfåtöljen och sov igen alla förlorade timmar. Vaknade till framåt kvällen. Började längta efter mannen  jag levde tillsammans med i så många år.
Tänkte på vad vi skulle ha gjort om han levt nu. I mina bästa stunder tänker jag dock på att vi har det bäst som vi har det. Som Gud sa till mej när sorgen var som värst i början av min tid som ensam.
" Jag har INTE tagit hem Georg för att göra det svårt för dig utan för att göra det LÄTT för honom.  Tackar ännu Gud för de orden som så många gånger dykt upp när jag bäst behövt dem. 

Kom på att jag nog borde äta lite. I kylskåpet fanns den portion fläskkarre' jag köpte på SCBs restaurang i fredags. Så bekvämt och så gott!
Kanske, kanske jag bjuder in en matgäst till i morgon. Beror på hur morgonens uppvaknande blir.
Det vet man inte i förväg.
 När jag blivit lite äldre ska jag nog skriva något om ålderdomen och dess olika yttringar.
Tänker att jag behöver samla på mig lite mer erfarenheter först.
Bl a. med tanke på  hur en äldre människa påverkas av att flytta från en bostad till en annan.
Viken inverkan den fysiska hälsan kan ha för att den psykiska ska klara fungera normalt.
Mötet med nya människor, samtidigt som man tappar kontakten med grannar, som man såg dagligen. 

Så där tänker jag ibland. När jag fått skjuts hem i dag så tog jag först hissen ner till Träningslokalen.
Cyklade 10 minuter och använde "roddapparaten" lika länge innan jag intog fåtöljen och somnade.
I fredags fick jag en burk Dvitaminer att inta två stycken varje dag. I morgon ska jag köpa Bluthsaft, något jag behövt i många år för att öka blodvärdet.

Så gick det en dag igen. Jag är lite ledsen för synen, som kunde vara bättre. Hjärtklaffarna är ännu mina egna och det verkar ju som om de ej ännu ska bytas ut mot svinklaffar. "Man ska ej börja röra i GAMLA hus". Enligt experterna. Själv förstår jag inte mycket av läkarkonstens snåriga värld men är tacksam för att jag INTE har ont någonstans. Tänker på och ber för dem som lider och måste äta smärtstillande medicin.

I dag har jag i fåtöljen läst en tidning, som heter "Hopp". Jag tog den med mig från Lundhagskyrkan i fredags. Det är en, ännu i dag, levande Jesus, som bryr sig om oss människor och i denna tidning berättas så intressanta saker om detta. Där berättar bl.a. Sebastian Stakset om sitt Jesus-möte

Jag ska beställa ett antal exemplar att ge till människor som längtar efter Gudsgemenskap. Finns många tillfällen då jag kan använda den. tidningen.

Hörde förresten i dag Elsemarie berätta hur hon på tåget kom att sitta i en  kupe' där en man och en kvinna var i samtal om sin Gudstro. Efter en stund sa Elsemarie att hon lyssnat till samtalet och
att hon delade samma tro. " Men hej är det du, Elsemarie!" Det visade sig att de för flera år sedan ofta träffades i Filadelfia, där de båda var engagerade på den tiden.
Killen, som jag förresten blev FBvän med i dag, har sin egen spännande historia och om honom ska jag berätta när jag tagit reda på lite mera.  Nu sover Elsemarie, som ska upp tidigt i morgon för att hinna i tid till Katrineholm.
Det där, att vandra med Gud, det har verkligen sina poäng. SÅ spännande att se hur han "länkar våra
öden" och kommer med sina överraskningar. Humor har han ju också, som vi vet!

Nu har dagen tagit slut och jag säger GODNATT mina vänner! Sov Gott! Själv hoppas jag på att få sova för i morgon är det måndag och jag har annat att göra än att sova igen förlorad nattsömn!










fredag 10 november 2017

Fredag 10 november 2017. Glada överraskningar.

Att till förmiddagskaffet få besök av ett par döttrar och att de sedan stannar och fixar med gardiner som ska strykas och alla gamla tomatplantor som måste bort från Loftgång och balkong.
Det är något att vara glad för. Några få gröna tomater fanns att i morgon koka marmelad på.o Tomat och citronmarmelad ska det bli. Tyvärr blev jag i år alldeles för sen med att så frön så skörden blev därefter. Nästa år ska det sås i början av mars som vanligt. Då hinner jag få både röda och gröna tomater.
Ännu mer roligheter denna dag. Att jag bor mitt emot SCB och från deras restaurangfönster kan se min balkong och mitt sovrumsfönster betyder att vi går över gatan och träder in i denna restaurang där trevlig personal tar emot  och jättegod mat serveras. I dag Fläskkarre' med Hasselbackspotatis och sallader av flera slag. De har också så gott bröd. I dag köpte jag en matlåda med likadan mat för att äa hemma en annan dag.  Vad har det tagit åt mej månntro???

Så var flickornas tid ute. Alltså deras parkeringstid, och för mej var det dags att åka till Lundhagskyrkan på musikcafe'.
Trots att Kerstin skulle jobba natt och behövde sova så skjutsade de mig till Hovsta.
Musikcafe' var annonserat till klockan fyra men fika serverades från klockan tre så där fanns en del kaffegäster vid borden när vi i god tid var framme.

 Jag satte mig i en avdelning där en tonårskille ivrigt upptagen med sin iPhone redan placerat sig . Möjligen tänkte han som jag att ta vara på tiden. Så vi satt där i varandras närhet. Han i de övre tonåren. Jag i år fyllda 90. Vi var båda helt upptagna med våra dyrgripar och tog ingen notis om varandra. Så det kan bli!!

Efter en stund kom en familj till mitt bord. Det var Lydia, Bernard, Aline, Alfred och Amelie.
Barnens farfar och farmor, sven och Maria infann sig också. De båda senare engagerade i sång och spel för nu drog musiken igång och det är deras uppgift att med sina gåvor ägna sig åt detta.
I köket stod "Pelle,den oumbärlige". Jag vet om honom att han bakar det underbara brödet som serveras till kaffet och att han alltid finns till hands. Till kaffet fanns stora härliga bullar, kladdkaka med grädde och så dessa underbara våfflor, som barnen älskar. Den första åt sin våffla med gräddee och sylt. Nästa med enbart sylt. Den tredje med strösocker.  Se där hur olika funtade vi är. Alla tre var vissa om vad de önskade och var nöjda. Ingen mamma och pappa tjatade på dem att ompröva sina val. Jag iakttog det hela och gjorde mina reflexioner om oss människor och våra olikheter.

Att vara med på musikcafe' i Lundhagskyrkan är så okomplicerat. Något jag i dag tänkte på från den stilla avdelning där vi intog vår förplägnad. I samma lokal en bit därifrån pågick sång och musik och där satt också de flesta kaffegästerna. Lite längre bort i den rymliga lokalen sprang små barn omkring och lekte utan att de störde. Intill oss fanns dörrarna till själva kyrkolokalen, där man samlas till gudstjänst och andra evenemang. I morgon lördag är det något som kallas bytardag då barnkläder kan inhandlas. Jag såg många som kom med kassar och ställde in i kyrkan. Det pågår mellan klockan 11 och 14. Fikaservering även då.
Ja det blev en mysig dag då jag också fick träffa en och annan bekant från gångna dagar.
Nu ringer sovklockan och jag kan ej trotsa den i kväll igen.
En härlig dag har jag haft och jag går verkligen helnöjd till nattens vila.
I morgon väntas regn men ännu mer roligt i alla fall!  Sov Gott mina vänner!
Lundhagskyrkan ligger i Hovsta. Syns tydligt från stora vägen och deras hemsida kan ses på
www.lundhagskyrkan.se  Där varvar man ner, en bit från stadens hank och stör, som det visst heter!
Gud är så god och jag är så tacksam för att jag ständigt får se hans hjälp när jag behöver den. Inte minst i dag!!