lördag 19 maj 2018

Lördag 19 maj 2018. En dag att minnas.

Vaknade med feber, resfeber, inte av värsta sorten men näst intill. Jag kunde dock somna om ett par timmar. Denna feber lättar om man ser till att göra andra saker än de, som den kommande resan påkallar och skjuter framför sig allt som har med den att göra. Ett par timmar före avgång brukar jag ta fram resväskan och få med all packning. Allt under det att hjärtat slår och jag irrar omkring och letar. Efter vad då? Jo tex. Hörapparaterna, den hopfällbara käppen, ett antal böcker som ska läsas på de fem dagar jag är borta. passet, pengar,(o, vad jag letar!) Gideoniternas Nya Testamente, som är bra att ha med på resor, Kamera,min iPhone.

Plågsamt är att jag hela tiden blir påmind om min resande make och hur det gick till före hans resor.
Lugnt och metodiskt plockade han fram det som skulle med på resan, packade det snyggt i resväskan, vetandes att allt fanns på plats. Inget "i sista stund" tänkande som, för min del resulterar i ännu ett par kassar att ha i handen.
Skulle jag åka med på någon resa så fick jag uppmaningen: "Ruth, plocka fram det du ska ha med på resan! Lägg det på sängen så packar jag det i resväskan,
Så gick det till på den tiden.

En viss styrka för mig har det varit, och är, att jag på ett block utförligt skriver ner allt s jag ska ha med.
Efter det plockar jag fram. Men se, det är NU det där onödiga beteendet sätter in.
Allt som jag, trots noggranna skriftliga förberedelser, kommer på att "det vore kanske bra att ha med"  och som renderar i de extra kassarna gör mig bara nervös och är en riktig fridstörare.

I familjen har vi en given reseledare som sköter om allt, utom min packning eftersom hon flyttade och jag nu själv har att ta ansvar för den biten. Jag tror att jag klarar det.
Jag blir hämtad av Ulla och Kerstin i morgon och via en natt i Göteborg åker vi från Landvetter till Wien.
Det kommer att  betyda inställda bloggar för några dagar framöver. Lika bra att säga det nu så vet ni.
Säger det med tanke på de som envisas med att ha bloggen som godnattsaga och de som medvetet sparar den till frukostkaffet nästa dag.
Jag ska göra anteckningar och, vid hemkomst,  berätta vad jag får uppleva.

Den här dagen har varit så omtumlande med anledning av att det här i vår stad försvunnit en kvinna och polisen vet ännu ej med säkerhet om det gäller människorov eller något annat brott. Hon har varit försvunnen, jag tror i fyra dagar.
Hon är pastor och Kristin som var här i dag berättade om att hon ibland predikade i Betel, Kristins kyrka. Elsemarie och Lasse har tidigare i kyrkosammanhang jobbat tillsammans med henne och vet också vem hon är.
Det blev en chock för oss alla att få veta detta. Hon bodde i närheten av min villa på väster.
Inga lokala TVnyheter i kväll så jag vet i skrivande stund ej hur långt polisen kommit i utredningen. Om jag fattat rätt så finns två tonårsbarn i familjen.

Utöver detta så har dagen "störts" av att tre medlemmar i vår familj sprungit Göteborgsvarvet. En sträcka om tjugo kilometer. Elsemarie har legat i träning flera kvällar för att klara detta lopp-
Hon använde knappa tre timmar för att nå målet och var så nöjd över att ha klarat det.
Tiden hade i detta mindre beydelse. (Filip sprang på 1,43) Långa ben och ungt hjärta.

Nu ska jag sova för i morgon blir jag tidigt väckt av en telefonsignal och då är det resväskan som ska ut ur garderoben !!!! 
Tacksam för denna dag äntrar jag sängen och ber för den drabbade familjen som lever i ovisshet.
Den försvunna kvinnan hade många vänner och arbetskamrater. Så svårt med denna ovisshet
GodNatt!

fredag 18 maj 2018

Torsdag 17 maj 2018. Fredag 18 maj 2018

Två viktiga dagar  har passerat.
Den 17 maj är det Norges Nationaldag. Norge var ockuperat av Tyskland i samband med andra världskriget, som varade mellan 1939 och 1945.
På pappas sida hade vi, och har, släktingar i Norge. Jag minns när pappas kusin Unni berättade om första gången efter krigets slut,som de var fria att fira sin Nationaldag på nytt efter ockupationsåren.
Vilken glädje alla kände. Barnen sprang och viftade med Norska pappersflaggor. Här och där kunde de se tyska soldater stå och titta på hur kapitulationen var ett faktum och glädjen som följde i dess spår. Förmodligen var de tyska soldaterna nöjda med att allt var över och de fick resa hem till sitt land igen. Ett land så sargat, städer sönderbombade, människor skadade och många familjer som förlorat någon av sina kära. Men i Norge hörde de ej hemma.
"Varför skola människor strida? Varför skall det flyta blod?", börjar en låt som sjungits många gånger under årens lopp. Lyssnade just nu när Bertil Boo, sjöng den på en gammal grammofonskiva 
 av märket Sonora!!!

Denna dag , den 18 maj är en stor dag för vår familj. För 64 år sedan föddes Ulla.
Vi hade då, som familj, flyttat från Kil till Lesjöfors, där våra tre första barn tillbringade sina första år innan vi drog vidare mot Örebro där den fjärde och sista i barnaskaran föddes.

Vi har nu en stor,härlig familj och jag fylls ofta av tacksamhet för allt gott de givit oss och inte minst mej, sedan Georg dog och jag fortsatt mitt liv tillsammans med dem.

I dag tog jag färdtjänst till min berömda hårfrisörska, Beata.
Snart åker jag till Wien och håret måste fixas här hemma, så jag vet att jag blir nöjd.
Solen skiner varje dag så på hemvägen promenerade jag . Kallar den promenaden för min Nostalgitripp för det finns många minnen att uppleva efter den vägen.

I morse vaknade jag ännu en gång redan klockan halv fem utan att kunna somna om. Inte ens i fåtöljen. Därför är jag så sömnig nu.
Tobias var inne och sa adjö innan han i bilen åkte till Göteborg där han får möta familjen ett par dagar. Jag börjar få lite resfeber, som vanligt då jag ska ge mig av hemifrån.
Tobias lovade att ringa när han kom fram till Onsala så jag väntar på det samtalet.
Efter min lilla resa till Österrike ska jag ta några dagar i Göteborg där jag förutom Elsemarie och Lasse har familjen Palumbo att hälsa på.

"Nu är måttet rågat ropar Jon Blund". Ja,ja, du har så rätt. Nu är dags att sova med hopp om att ej ännu en natt vakna halv fem utan att kunna somna om igen.
Nu önskar jag er alla en skön  och GOD NATT! Sov Gott!
I morgon ska solen skina och flera dagar framöver. Härligt. 

onsdag 16 maj 2018

Onsdag 16 maj 2018. Mammas födelsedag!

I dag för 119 år sedan föddes mamma . Jag har nog tidigare skrivit om henne så många är bekanta med hennes levnadsöden.
Jag tänker ofta på mamma. Speciellt när jag bakar. Kan för min inre syn se den väl använda mandelkvarnen, "Bakerekniven" med det bruna träskaftet, brödkaveln, den höga svarta järnmorteln i vilken kardemumman stöttes, det stora emaljerade fatet i vilket hon knådade degen för hand.
Minnen från fredagarna då det var dags för bullbak och vi kom hem från skolan och fick nygräddade bullar till eftermiddagskaffet. Tant Andersson tog ofta en promenad från samhället till Högskulla och hade alltid en påse bullar med sig när hon gick hem. Under årens lopp delades många påsar bullar ut och det hände att mamma, på äldre dar , skrattande sa :"Tänk om jag hade samlade alla påsar bullar jag gett bort under alla år!"

Vi visste att det var sant. Ibland förvånar det mig att tanken på mamma så ofta kommer upp.
När jag tänker på mamma är det nog ändå hennes fasta Gudstro som satt djupa spår hos oss barn.   En Gudstro som hon delade med pappa.
Mamma, med sina första 7 år i Stockholm, fick säga adjö till sin mamma, som sattes i fängelse för två och ett halvt år och som mamma efter frigivningen aldrig återsåg, trots att hon levde ända fram till år 1948. Mina ansträngningar att genom besök på Pastorsexpeditioner i Stockholm under mina ungdomsår, när jag var bosatt där, ledde inte till något, till min stora sorg.

Hennes far tog ut skilsmässa, gifte om sig och hörde av sig först långt senare och då med syftet att få mamma tillbaka till Stockholm men då som  piga. Mamma, då 15 år, fick reda på detta och stannade kvar i den bondgård där hon hade tjänst som bondpiga, träffade pappa och bildade hem.
Jag blir så fascinerad av att tänka på hur Gud var med den lilla flickan som växte upp i ett fosterhem
 där man inte lärde henne något om Gud men, som de flesta barn på den tiden, fick hon gå i Söndagsskolan där hennes Gudstro grundades.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att vi barn fick se hur det funkade att tro på Gud
blev för oss det bästa vi fick med oss från vårt barndomshem.
Nu blev detta en liten hyllning till mamma, som fick leva länge och bli till stor glädje också för sina barnbarn.

I dag har det varit högsommarvärme i vårt land. Jag skulle ta promenad för en fikastund men ändrade mig och tog Färdtjänst både dit och tillbaka. Vågade inte annat med tanke på värmen.
Men visst är det skönt efter så dystra dagar att uppleva riktig sommarvärme. Är det sommar så !!!
Nu är jag sömnig igen så det blir att avsluta och dra till sängs.
GodNatt mina vänner! Sov Gott!
Min iPhone har låst sig så jag får bara fram "Färdtjänst" som kontakt. Jag skulle vilja ha ytterligare telnr men bekväm som jag blivit av det digitala livet så avstår jag från att leta telnr och ringa.på gamla vanliga sättet.
  Annars skulle jag ha gratulerat Malin . som fyller år i dag. Grattis Malin!!!Om du läser detta!!

tisdag 15 maj 2018

Tisdag 15 maj 2018. Vilken ljuvlig sommardag!

Egentligen skriver jag, som vanligt, alltför sent. Både med tanke på mig själv och mina trogna bloggläsare.
I går när Kerstin och Ulla var här så hämtade de mat på en restaurang på Gamla Gatan.
Ojojoj vilken god orientalisk mat de serverar. Lagar allt själva.
Falaffel,Homos Tatziki, Sallad så god , Kycklingspett mm. Att sedan sitta på balkongen och äta tillsammans kändes nästan som om vi var i Jerusalem.

I dag kokade jag Grönsakssoppa till min tisdagsgäst. Enligt önskan. För att göra det lätt för mig så använde jag Våffelmixsmet till pannkakorna. Gjorde som det stod på paketet. Åts tillsammans med jordgubbssylt och Vispgrädde.

Blev ingen promenad i dag men en lång sovstund sedan gästen tackat för sig
Annelie, min vän i alla väder kom och vi fikade på balkongen. SÅ ljuvligt!
Från Elsemarie kom SMS att den flygel Lasse och hon köpt från Borensberg nu är på väg till Onsala. Jag förstår att de båda musikerna är glada.

Denna flygel berör känslor hos både Elsemarie och mig.
Ungefär samtidigt med att Georg, Elsemarie och jag flyttade till Borensberg, Elsemarie då sex år så flyttade ytterligare en familj dit. Bertil och Gun Andersson med sina tre barn av vilka en var jämngammal med Elsemarie, som blev bästis med Helena. De kom att gå i samma klass.
Båda familjerna tillhörde församlingen Salem.
Vi var flera familjer som ofta träffades och trivdes tillsammans. Familjen Andersson en av dem.
Bertil Andersson var duktig pianist och flygeln i deras hem var flitigt använd.
Bertils fina spel till Lennart Eidesjös vackra sång betydde mycket i våra kyrkliga sammanhang.
Tyvärr drabbades Bertil av en svår sjukdom som blev slutet på hans liv.

Flygeln har funnits kvar men ingen av familjens medlemmar fortsatte att spela på den.
Naturligtvis har Elsemarie och Helena under alla år hållit kontakten och familjerna träffats.
Sedan flera år bor Helena med sin man Henrik i Göteborg så nu kom barndomsvännerna nära varandra igen.
Lasse och Elsemarie, båda utbildade musiker, hade planer på att skaffa flygel.
Naturligtvis var det något alldeles extra att då få ta över den flygel som Bertil spelade på så länge han levde. Jag minns från Lasses och Elsemaries bröllop att Bertil och Elsemarie spelade ett stycke fyrhändigt på den efterföljande festen.

Nu har en flyttfirma uppdraget att frakta Bertils flygel från Borensberg till Göteborg och Onsala.
Att den hamnar på rätt plats är det ingen tvekan om. Så klart känns det bra också för Bertils familj att den kommer att användas hos familjen Hallqvist.

Nu har sommaren kommit på riktigt tror jag. Tacksam för det och för att jag ännu en dag levt vidare
ska jag åter sova. Konstigt att jag kan sova både natt och dag.
GodNatt mina vänner! Sov Gott!


måndag 14 maj 2018

Söndag, måndag 13,14 maj 2018.Solsken,solsken!

Nu gäller det att skriva medan minnet funkar för ytterligare ett par dagar.
Att avsluta dagen med en blogg är ganska vilsamt. Dessutom sänder jag budskap till mina barn,som vet att jag fortfarande funkar.
Att jag dessutom har trogna vänner som också är intresserade av mitt väl och ve gör bloggandet ännu viktigare.
Gårdagen var det söndag. Underbar vårdag med strålande sol. Om jag inte kommer iväg till min egen kyrka så tittar jag på TV2. Så gjorde jag i går. Gårdagens gudstjänst i denna kanal var något alldeles extra. Med tanke på kontakter jag haft i veckan så önskade jag att jag skulle kunna förmedla denna gudstjänsts predikan  till den olyckliga, på Gud besvikna vännen. Jag hoppas att det är möjligt att få köpa en DVD.
Den predikan behöver jag också påminnas om emellanåt. Gudstjänsten kom från Johanneskyrkan i Kumla.

Framåt kvällen tog jag  en promenad runt kvarteret för att få lite motion.
I mitt barndomshem hade vi en väggbonad med texten:"Sol ute, sol inne, sol i hjärta  och sol i sinne..
Det dr med "sol inne" passar inte in hos mej men jag håller med Lasse, som sa i dag att det nog är bra för det får mig att gå ut och se solen. På det viset kan jag ta promenader i grannskapet.

I dag fick jag besök av Kerstin och Ulla, som fått i uppdrag att se till så att jag får lämpliga kläder med mig till Wien, där vi befinner oss nästa vecka.
Min försämrade syn gör att jag behöver hjälp med att kolla hur kläderna ser ut. Ett par plagg åkte i tvättkorgen.
Nu har jag bara att packa rullväskan på söndag morgon och följa med.

Jag är varje kväll lika förvånad över att så lite blir gjort på dagarna. Fortfarande tar letandet ganska mycket tid. För att inte tala om vad tid som går åt på grund av att jag är så fumlig.
Tappar saker på golvet, tänker långsamt. Lever i mångt och mycket kvar i den tid då jag var rask och hann med både familj, arbete, vänner och vara ungdomsledare i kyrkan.
Har så svårt att "tänka om". Fast jag vet att "Allt har SIN tid".

Gud får ständigt höra mina små böner om hjälp i än det ena och än det andra.
Jag är så tacksam att han inte tröttnar på mig.Han är så god.
Jag vaknar nästan varje morgon med en "låt" inom mig. I dag var det om "Jesusnamnet. Låt det lju
da kring vår jord. Intet annat världen bringar hopp och tröst, som detta ord. 
För det namnet hat försvinner, för det namnet ondska flyr".
"Namnet Jesus, Himlens hälsning! Det mitt hjärtas kärlek vann. I det namnet fann jag frälsning. Intet annat frälsa kan!"

Är så tacksam för att jag fick med mig tron på Jesus från barnaåren.
Nu, mina vänner, är det dags för att sova. Nu blev jag sen i kväll igen!
GodNatt! Sov Gott!

lördag 12 maj 2018

Lördag 12 maj 2018. Sol och blommor.Sommar!

Så var det åter lördag! Så fort veckorna går. Jag letar, som vanligt. I tre dagar har jag letat efter arbetslusten. Som vanligt tror jag att den kommer i morgon.
Vilken solig varm dag vi haft i dag också.
Promenaden runt kvarteret blev ej av på förmiddagen, som i stället användes till att dela en svår situation med en medmänniska. Bed gärna med mig för den människan, som behöver få uppleva frid och glädje igen!

Framåt kvällen tog jag en promenad! Vilken strålande kväll!
Jag älskar dessa sköna ljusa kvällar!
Nu bor jag "mitt i smeten", som man säger.  Går över Järntorget och runt mitt kvarter. Närbutiken hade stängt för dagen så jag får ta en tur dit i morgon.

I dag gifter sig mina fina grannar i Järnboås kyrka. Är så glad för dem!
De flyttade in i huset ungefär samtidigt som jag. De fick trean som jag lämnade tanken på när jag fick tvåan bredvid. Två Bostadsrätter bredvid varandra till salu samtidigt!
Trots att jag bor i stadens mitt så upplever jag här att det är så tyst och lugnt innanför våra grindar.
Nu har det blivit så fint på innergården med blommor så vackra. Så skönt att kunna njuta av dem utan att ha minsta besvär med vattning och ogräsbekämpning.

Nu kom Jon Blund för nu är det dags att sova och jag har inget val. Jag har gäspat länge. Så skönt att få skriva lite innan jag intar sängen. Så tacksam jag är för en underbar dag!
Även om lägenheten är mörk så har jag nära till solen på husets utsida.

Sov Gott, mina vänner! Nu en pratstund med Gud. Speciellt för den vän jag nämnde om, som behöver frid och vägledning på sin livsvandring
. Livet är inte alltid varken rättvist eller lätt. Att förbön har betydelse är vi många som känner till! 

fredag 11 maj 2018

Torsdag, fredag 10,11 maj 2018.

Två soliga, varma vårdagar med 26 grader. Tänk om den kommit nu, sommaren!


Jag har hankat mig fram ännu en dag. Jag vill inte klaga för jag mår ganska bra. Har inte ont någonstans. Tack förresten ni som bad för mig i går kväll. Jag sov så gott!!!

Ibland får jag lust att berätta om min försämrade syn, som tycks fortsätta så sakteliga åt fel håll.
Jag ser att läsa, skriva och blogga men det där "på lite håll" är det sämre med och det irriterar mig för det gör mig lite yr, fumlig och osäker. Det verkar vara stor skillnad mot 106-åriga pigga Dagny, som det är en fröjd att se på dator eller TV. "Det är generna", säger hon som jag. Hon verkar ha god syn och så har hon aptit på livet. I födelsedagspresent har hon fått en resa till , jag tror det var Budapest,
En syster och syskonbarn tar henne med dit. "Jag har inte en krämpa", säger hon och hela Sverige gläds med henne!
 
Själv ska jag åka till Wien nästa vecka, tillsammans med mina tre döttrar. De drar iväg med mig vart de önskar. Jag är van vid att inte behöva tänka själv när jag är ute och reser. Gift med guiden visste jag att jag alltid hamnade rätt.  Nu finns en del gener att förvalta hos barnen och de utser själva den som ska vara  ledare. Det blir säkert bra! Vi har varit ute och rest tidigare tillsammans. Roligast var nog när vi var i New York och storebror Sven var med på denna långväga resa.  Nu ska jag se hur mycket jag kommer ihåg från mina resor till Wien tillsammans med Georg och hans grupper. Underbara minnen!

Torsdagen hände ingenting synligt, onsdagen likaså.
Som ni vet så lyder ett, av mig uppfunnet ordspråk, "Människan först". Det kan betyda att bloggskrivandet kommer i andra hand och jag har kontakt med någon som behöver få prata av sig och så ber vi tillsammans.  Det där med människan är så viktigt. Människor har varit ett stort intresse hos mig sedan mina tidiga barnaår.

I år är det VALÅR och i dag lyssnade jag till en intervju med Kristdemokraternas ledare Ebba Bush Thoor. Sveriges yngste partiledare någonsin om jag fattade rätt. Hon kommer till Örebro när jag är bortrest, tyvärr. Det är mera som händer de få dagar jag  är borta. Resor med Gillet, ytterligare en utflykt. Det kan man kalla otur. Jag älskar utflykter, gärna med buss.

Nu har ett åskväder, som hemsökt Örebro i kväll, bedarrat och jag ska snart gå till nattens vila.

När man blir gammal så dyker minnen från barndomen upp då och då.
I morse fick jag anledning att minnas vår moders ord om att "Det ska komma en tid då människor ska söka Guds Ord men inte finna det." Minns ej just nu var det står i Bibeln.
Det har blivit en vana, sedan jag flyttade till Fredsgatan att jag tar mitt kaffe och mina bullar och går in i vardagsrummet där jag ser TV, läser Bibeln och "Daglig Kraft", tackar Gud för ny dag och ny nåd. Ber för alla de mina och andra, Jag vet också att det finns de som ber för mej . Något jag är så glad för.
I dag när jag skulle ta Bibeln, som brukar ligga på soffbordet, så fanns den inte där. Jag är van vid att leta, som ni vet så jag gick runt i min lilla lägenhet och letade. "Men gode Gud nu måste du hjälpa mej", sa jag, som jag ofta gör. En tanke for genom min hjärna. Hade jag den inte på balkongen i går?
Jodå där låg den. Men under tiden jag letade hann jag uppleva en förfärlig tomhet. Tänk om min Bibel skulle tas ifrån mig! En känsla av tomhet kom över mig. Tacksam tog jag hand om min skatt.

När jag var ung visste vi inget om digitala nätverk och Google men både i skolan och i söndagsskolan fick vi lära oss bibelord utantill och de sitter där och dyker upp när jag behöver ett ORD att falla tillbaka på i en svår situation. Att Googla är ju helt fantastiskt men nog är jag tacksam för alla bibelord jag har i mitt minne. I ungdomsåren hade vi Bibelskola i kyrkan där vi också fick studera Guds Ord. En kväll i veckan var vi där. Det var tiden före TV.

Nu är allt lugnt och stilla utan regn och åskväder och jag tackar Gud för sängen. I kväll har jag lite hjärthosta men det ska bli skönt att få sova.  Natti mina vänner!