tisdag 19 juni 2018

Tisdag 19 juni 2018. Vad finns att berätta om en dag då inget har hänt?

Om man  äter frukost klockan två och sedan sover i fåtöljen med jämna mellanrum så tar dagen slut. Att jag inte förmådde mig att stänga av TV2  gjorde att jag en hel timme blev sittande och såg ett program som jag absolut inte skulle ha valt att se. Det bara blev så.

Som jag tidigare sagt så är allt som handlar om sjukdom. sjukhus  med dess personal, något som jag i största möjliga utsträckning håller mig borta ifrån så döm då om min förvåning då jag satt där och såg hela programmet "Barnläkarna". och det med ett visst intresse, som förvånade mig.

Nu, när jag så här i efterhand funderar lite över det hela så är jag benägen att förklara  att det inte var transplantationer och läkarnas resonemang kring detta som gjorde att jag stannade kvar framför TV. Nej det var intresset för människorna runt omkring. Föräldrarna och samtalen mellan dem , barnen och personalen som för mej var intressant. Eftersom jag alltid haft för vana att stänga av dylika program så ska det bli intressant att se hur jag i efterskott kommer att reagera.Kommer jag att drömma om vad jag sett. eller inte?

"Nu byter vi ämne", säger jag som de gör i TV.
Nu ska jag säga vad jag tycker om att bli gammal! Om att bli gammal tycker jag inte! (Mina vänner invandrarna får komma hit på besök så ska jag rätta till min ibland lite finurliga svenska. så de ej kommer fel i dess labyrinter)

Vad händer när man blir gammal, som jag inte gillar? Jo jag har blivit fumlig. Knuffar omkull glas och annat. Jag hinner inte med allt jag ska göra. Allt tar så lång tid.
I dag tex. hade jag ställt en flaska med vatten på en möbel i hallen för att ta den till loftgången där barnen satt ner potatis i en låda.  Medan jag sträcker mig efter käppen så knuffar jag till vattenflaskan vilket jag inte såg men kände att det rann vatten på skorna.

Torka, torka, hämta nytt vatten och försiktigt ta mig ut till loftgången där också de vackra penseerna stod på bordet. De fick också vatten.
För min del är det den försämrade synen som gör att allt tar längre tid än vanligt,Att jag känner mig osäker när jag går ute.Letar efter saker. Där är ficklampan som hänger runt halsen till God hjälp.
Man vågar inte ta itu med vissa arbetsuppgifter som förr var naturligt och lätta att hantera.

Det här var inget som jag  funderade över när jag var yngre. Plötsligt är man där.
Eftersom jag inte gillar att gnälla och dessutom har så oerhört mycket att vara tacksam för så ska jag nu räkna upp det som är bra.  Hörapparaterna, rullatorn, kryckan, alla hjälpsamma människor, min fantastiska och omtänksamma familj, att jag fick en bra bostad när jag (om än motvilligt) lämnade min trivsamma villa med  härlig trädgård och öppen spis. Om skillnaden mellan det förra boendet och det nya ska jag återkomma till när jag ännu en tid "bott in mig"och vet vad jag pratar om.

Jag är också tacksam för min tämligen goda hälsa och framför allt att huvudet fungerar även om tankeverksamheten går lite långsamt
Att jag så har Gud med mig varje stund gör att jag aldrig är ensam. Vi pratas vid som vänner!


I Malmö har i dag tre unga män skjutits ihjäl i,  vad som befaras, kriminella gäng. Tre personer skadade. Man blir så ledsen av att höra sådant och tänker på de avlidnas anhöriga.

Ja så här blir det en dag då man bara äter och sover.
Jag vill i alla fall säga GOD NATT och SOV GOTT till er alla mina vänner! GUD är god!

måndag 18 juni 2018

Måndag 18 juni 2018. Det är för sent att blogga! Då blir det att fatta sig kort!.

Vet ej vad klockan är men jag förstår av mina många gäspningar att jag jobbar på övertid.
Att få till någon ordning på mitt förflutna inom bloggandet verkar alltför ansträngande denna sena timme.

Att ha haft ett barnbarn hos sig ett par dagar var så mysigt. Vi hade ju så många minnen tillsammans sedan hans första dagar på denna jord. Så blev jag av med ett och annat "onödigt" på datorn utöver att jag fick några instruktioner av det mer lätthanterliga slaget att lägga på minnet.

Eftersom detta är kort så tog jag, som vanligt, fram mitt block där jag antecknade vad Filip sa.
Han ritade upp dator, padda och iPhone och dess kopplingar till varandra och talade ännu en gång om för mig var mina bloggar egentligen finns.

Det var lite ledsamt att han åkte men han sa att han skulle komma tillbaka, något jag ser fram emot.
Som mina bloggläsare vet så samarbetar jag med Gud. Det kan innebära att jag ibland gråter "någon annans tårar" Ibland mina egna och då rör det sig oftast om min försämrade syn.

I dag har jag haft en del kontakter där min uppgift har varit att uppmuntra medmänniskor, som varit bekymrade. Då är det så gott att veta att det finns någon som är större än jag, som vill ta hand om bördor som människor släpar på i den där ryggsäcken som vi föds med, som det verkar.

Efter många år tillsammans med Gud har jag sett hur Gud "genom hindren har banat en stig", som vi sjunger. Vidare att "Han kan förändra förhållanden likaså, bryta det motstånd som reses mot dig"
Jag får ofta anledning att återkomma till den där trösterika sången, som ger nytt mod och ny tillförsikt.

Jag blev glad då jag i kväll fick bekräftelse på Guds omsorg om en människa, vars tålamod pressats hårt men som nu sade sig hellre vänta på Guds ledning och hjälp än att springa före Gud och komma fel ! Spännande att få se hur Gud handlar med den människan! Bra blir det alltid när vi överlämnar vår sak i Herrens händer.

Nu kan jag somna gott och önskar detsamma till er kära vänner! Gud är god! 

söndag 17 juni 2018

Söndag 17 juni 2018. Också en dag med lite överraskningar.

Det är nuförtiden ej så vanligt att barnbarn bor över natt här. Under årens lopp har det varit många sådana tillfällen Alla mina barnbarn har bott här. ensamma eller tillsammans med syskon och kusiner.
Så många glädjefyllda minnen av många slag! Vad jag har njutit  av deras närvaro. Deras sånger, deras frågor. deras glädje, deras bekymmer, deras böner, samtal! Min tacksamhet är stor!

Nu är de stora. Den yngste 19 år. Att då få vara med om att någon kommer för att "bo över" blir till en glad överraskning.

Fick just veta att Tobias och hans kompisar befinner sig på hotellet i Ryssland. Tidigt i morse åkte de bil till Arlanda för att sedan med flyg innehållande två byten komma till målet för resan.
Förmodar att de är ganska trötta i kväll.
Filip, som kom hit i går har i kväll bjudit mig på Sishu, en fiskrätt, som jag för första gången provade på att äta. En maträtt som jag länge önskat att få provsmaka.

Tidigare i dag kom Ulla och Lennart på besök och fick då glädjen att få träffa Filip. Många minnen har de tre tillsammans. Båtutfärder, glassätande, besök på auktioner och marknader under åren vi hade sommarstuga tillsammans i Figeholm. Nu hörde jag i dag hur de bad Filip om råd i vissa, för dem angelägna frågor.. Livet är märkligt och intressant!

Elsemarie och Lasse har varit i Karlstad ett par dagar och skickade nyss meddelande om att de kommit hem. Uttryckte sin stora lycka över sitt boende, konstaterande att de bor så fint och har det så bra så något bättre inom Sveriges gränser finns ej. Det betyder väl då att den kommande semestern kan avnjutas i hemmiljö..Att närheten till havet spelar stor roll räknar jag med. Jag förstår. Det där med saltvatten i sin närhet! Helt underbart. Så växte jag upp och "ränderna går aldrig ur"! BSNV;
Elsemaries vistelse hos sin mormor sommartid har nog satt sina spår hos henne 

Jag vågar ej ta tag i forntid och annat förflutet i kväll heller men om jag får leva och hälsan står mig bi så ska jag reda ut en del de närmasre dagarna. Måste tänka och det går inte fort vill jag säga!!!!
Sov gott mina kära vänner! Gud är god!

lördag 16 juni 2018

Lördag 16 juni 2018. Käre tid ( som vi säger i Småland) hur ska jag ta mig ur detta?

Vet ej hur jag ställt till det. Nyss såg jag att söndagen den 10 juni. som skrevs på paddan ej hade skickats iväg!
Nu gjorde jag det . Men vad hade hänt innan dess?
Visserligen kom Filip från Göteborg i dag och har tillbringat ett visst mått av tid för att  få datorn "på fötter"igen men men,,, Han är ute med gamla kompisar i kväll och här sitter jag lika dum som vanligt.

"Pass" och "Time out" år numera ord som används i olika sammanhang så varför skulle jag inte ta till dem i den digitala våndan,

För att göra kvällens bloggskrivande så lindrigt som möjligt fattar jag ett raskt beslut att koncentrera mig på dagens händelser. Lovar att återkomma till det "överhoppade" till ett senare tillfälle.
" Mamma, du lovar att återkomma, men så gör du inte det", anklagades jag vänligt av en dotter för länge sedan.  Men "käre tid", nu är det väl resan till Wien och en del annat att berätta om så det ska ej bli bortglömt. Absolut inte!

Ska sticka emellan med att nämna om de ständigt  återkommande sviterna efter  luftombyten, vilket gör att jag sover i säng eller fåtölj stor del av dagen och bloggandet läggs åt sidan!

Nu till dagen!  Tobias har i dag åkt till  Ryssland. och ett annat Novgorod än det jag med stort intresse läste om i skolan, om jag nu fattat rätt. Bil till Arlanda. Flyg med två byten.  På min fråga om vem av killarna  som skulle ha ledaransvar blev svaret:" Tyvärr ser det ut som att det blir jag" "Ring din mamma" blev min uppmaning. Jo när de i morgon bittida kommit till Arlanda skulle han ringa. Det finns risk för att det blir en tredje generation reseledare i familjen. På tal om resor så fick jag av Ulla höra att deras yngste son Kristian befinner sig i Tokyo med musikengagemang. Emil i New York på väg hem från en viktig resa angående dataspel.Jonas och Jenny med sina fyra barn på väg till Mallorca där mormor och morfar firar sina högtidsdagar i sällskap av barn  och barnbarn! Så roligt det måste vara, Så stora förändringar i människors levnadsvanor man får se när man lever länge!

Nu ska jag tala om att jag har fått lite ont i mitt friska öga så jag gör bäst i att  avsluta.
Ska dock berätta att Filip, Tobias och jag har ätit god"hämtmat" på min balkong, handlat i min Närbutik och pratat. Det är så roligt att se hur nära varandra syskon kan vara även om geografiska avstånden är långa.  Syskonkärleken trotsar alla avstånd och det gör gott i mitt gamla hjärta att iaktta detta.
Jag avslutar med att säga GODNATT och SOV GOTT till er alla mina fina bloggläsare.  Bed gärna för min syn, som jag verkligen vill behålla länge så jag kan fortsätta att blogga för det mår jag bra av. Tror jag!
Nu tackar jag Gud för en trivsam dag. Gud är god!!



















































Söndag 10 juni 2018. Tiden går och jag hinner inte med.

Det är söndag kväll. Min s.k. Digitala tillvaro haltar betänkligt. Ska helt kort förklara hur det blev. Datorn finns i Örebro. Paddan och jag på semester några dagar. Det gick undan värre då jag snabbt fick erbjudande om några semesterdagar i havsmiljö.

Tågbiljett beställdes snabbt av inbjudaren. Snabbhjälp för att komma på tåget fixades också. Plötsligt stod jag innanför dörrarna på det försenade tåget, i sällskap med rullator, dragväska, shoppingväska där handväskan av säkerhetsskäl förvaras, och ytterligare någon väska.

Att det skulle bli omöjligt för mig att ta mig uppför trappan till min sittplats insåg jag genast.
Stod i ett hörn och undrade lite vad som skulle hända.
Den kvinnliga konduktören tog mig till en ledig plats på den våning där jag befann mig.
Allt samverkade till det bästa som det brukar göra. Jag har.en osynlig vän med mig. Alltid!

Helnöjd med att bo i ett vackert hem där allt är fridfullt stannar jag väl ett par dagar ytterligare.
Naturen liknar min barndoms i Figeholm som alltid för mig framstått som den vackraste av alla platser att bo på.

Jag har så mycket att berätta om men får invänta hemkomst till dator och ordnade förhållanden.
Tacksam är jag över att jag fått tillfälle att ta en simtur i saltvatten igen. T.o.m. lite saltare än havsvattnet i Figeholm.
Detta blev förvisso en av de kortaste bloggar jag presterat men just nu är det som det är och jag säger GodNatt till er alla, mina vänner och hoppas att jag får iväg den korta bloggen trots att den skrevs på paddan! Sov Gott!!

tisdag 29 maj 2018

Måndag, tisdag 28,29 maj 2018. Låste ut mig själv och annat roligt.

Nyss kom jag in från min kvällspromenad i den sköna sommarkvällen. 21 grader klockan 22. Nu njuter vi i Sverige. Inte på väldigt många år har vi haft så varmt i maj månad som i år.
Jag har suttit på balkongen med en stor bukett underbara liljekonvaljer på bordet framför mig.
Konvaljerna kom Ulla med i går morse. Vilken doft och så stora och vackra de är.
Minns hur vi, som barn, plockade liljekonvaljer. Fina minnen!

Lennart kom med attiraljer för fönsterputsning. Som både pastor och fönsterputsare har jag nytta av honom både praktiskt och när min egen teologi inte räcker till. Då finns han där.
Eftermiddagen sov jag, som vanligt sömnig efter att ha gjort en långresa.

I dag är det tisdag. Jag hade tänkt att ta en lång promenad under dagen men drog, som ofta, ut på tiden så det blev kväll. Förresten det har varit så varmt i dag så det var lika bra att vänta in kvällen.
Dessa ljusa, ljumma sommarkvällar är så underbara så man önskar att man kunde "konservera" dem för att ta fram i höst och vinter.

Även i dag fick jag kärt besök av barnbarn, Kristin hade köpt så gott kaffebröd med sig och vi fikade på balkongen. Så fick jag lite hjälp med en del sysslor. Mitt problem är att min syn försämrats och jag är tacksam för hjälp jag får av de som har god syn. Roligt att ha så nära kontakt med de här barnbarnen som har lite tid att ge till mej.
Sven ringde. "Jag är i affären. Är det något du behöver?" En stund senare kom han med både juice, mjölk, ost och bröd! Jag har så omtänksamma barn och jag tackar Gud för dem och deras familjer, som alla är så generösa och har omsorg om sin gamla mamma.

Ett litet nyckeläventyr i kväll igen. Jag läste dörren, lade nycklarna i brevlådan bredvid dörren, tog
 rullatorn och kom ner till entre'n. Gick ut på gården för att den vägen ta mig ut på gatan. Just som jag stängt dörren kom jag ihåg att jag inte hade nycklarna med mig Att komma in med kod går inte efter klockan 19.00. Ingen människa syntes till och där stod jag utlåst av mig själv.
Den osynlige vännen som alltid är med såg mig. En kille kom ut ur en dörr, låste upp en cykel och skulle "dra iväg". Jag ropade men fick inget svar. Plötsligt tittade han åt mitt håll, såg att jag ville ha kontakt, pekade på sina öron. Jag förstod men visade att jag ville in i min port. Han kom och öppnade, fick en kram och cyklade iväg.

Jag log och tänkte på vad Linn sa i telefon i lördags natt när mina gäster inte tog sig in i övernattningsrummet i källaren. De fick också hjälp av ett par hörselskadade killar, som kom hem sent. "Tänk mormor, att Gud skickade två hörselskadade till er hjälp mitt i natten!"
Ja, Gud är så god och ser och vet vad som händer hans barn. Alltid redo att hjälpa. Fast lite långsamt går det ibland . Dock icke då vi snabbt behövde nyckelhjälp vi båda dessa tillfällen.

Märkligt att jag blir trött och sömnig i nästan en hel vecka sedan jag varit hemifrån några dagar.
Men sängen finns där och nöjd är jag!  Sov Gott, mina vänner! Snart hittar jag "balansen" igen!
Då ska jag skriva lite mer om "forntiden".

söndag 27 maj 2018

Söndag 27 maj 2018. What a day!!!Slutet gott- allting gott!

Det var söndag morgon och jag,  ännu omtumlad efter min resa till Wien. kom ovanligt snabbt på benen och började plocka upp ett och annat ur resväskan. Nej då , den är inte helt uppackad ännu.
Anledningen är att jag avskyr att packa upp, även om jag redan direkt efter hemkomst tog till tvättmaskin det som skulle dit. Men resten? Jodå i morgon bittida tar jag itu med detta tråkiga!

I kväll har jag letat efter min iPhone, som jag till slut lyckades hitta genom hjälp av "paddan" och min dotter Kerstin, som fick se mitt dilemma precis innan hon skulle somna, fattade situationen och ringde  många, många gånger.

Vad har hänt i dag? Jo det har varit  många små  motgångar och lika många böner till Gud, som aldrig sviker. "Men Gud vad rolig du är" har jag sagt flera gånger och så har jag gråtit en skvätt för att han är så god och svarar på mina små enkla böner.
"Spärras din väg utav hinder så väldiga, och utav berg, som där skyhöga stå, räkna med Gud för han gör det OMÖJLIGA! Han gör vad människor inte förmår." Den låten tonar ofta inom mej.

I dag fick jag ett kärt besök av yngsta barnbarnet Tobias, som kom med Kina-mat så god. Han frågade vad jag ville ha att äta. Friterad kyckling, kycklingspett och ris smakade ljuvligt och något som gillades av oss båda. Betala? "Nej, mormor! Du kan få bjuda nästa gång."
Låter bra! Då ser vi framåt mot ännu en härlig lunch tillsammans..
Tobias hade inte så mycket tid men när han åkte iväg så ringde min vän Stefan och ville ha en kopp kaffe. Han hade inte heller så mycket tid men det var roligt att ses för det var ett tag sedan sist. Han är just nu sjukskriven. Bed gärna för honom att allt ordnar sig till det bästa! Gud sviker aldrig!

Nu är dagen slut och jag har verkligen mycket att tacka Gud för och det ska jag göra innan jag somnar. Att se Guds omsorg i små enkla vardagliga ting det gör mig så glad. Jag är aldrig ensam. Igen behöver vara det för Gud vill ha gemenskap med oss. Alltid! Och "Han Kan göra mer, ja långt mer, än vi kan bedja eller tänka". Så står det i Bibeln och det håller att lita på.

Sov Gott, mina vänner! I dag var det på TV 2 en fin gudstjänst från Pingstkyrkan i Västerås,tror jag och i kväll har jag varit med TV 4 och minnesgudstjänsten efter Lill-Babs, som givit så mycket glädje under sitt liv.  Vi har alla fått gåvor att förvalta och gör man det då genom att visa kärlek och uppskattning till sina medmänniskor, som tydligen Barbro gjort, så är det värt att minnas!