lördag 18 januari 2020

Lördag 18 januari 2020, What a day!

En del dagar vill man helst placera inom parentes för att gömma dem för gott eller för att ha möjligheten att ta en titt bakåt i tiden. "Om man VILL", som lilla Mattias sa när han var liten samtidigt som han hittade på nya saker som passade in i sammanhanget. Allt för att uppehålla mig så länge som möjligt så jag ej skulle få en chans att säga att vi skulle sova eftersom det inte ingick i hans behov eller planering!

I min senaste blogg skrev jag om det äldre par som bodde i Mellanhuset i min barndoms by..
Jag skrev att jag ej var klar med den berättelsen och att fortsättning skulle följa.

På grund av att den här dagen och jag inte riktigt gått i takt med varandra så kommer jag ej heller att skriva så mycket i kväll!

Pr telefon håller mina fantastiska barn koll på att jag äter av maten som de så omtänksamt köpt och placerat i frysen. I köket eller i stora frysskåpet i förrådet!!

De säger att även en åldrande människa behöver mat varje dag!

Jag skrev i går att berättelsen om min barndoms by och dess invånare skulle fortsätta.
När allt som fanns i Farbror Petterssons ägo var utburet på gården och fått nya ägare, vilket han  hela tiden iakttog från soffan där han satt i närheten av auktionsutroparen så var det dags för min vän att i en taxi föras till Misterhults Ålderdomshem!

Jag tror att jag satte på mig "skygglappar"  för att ej se när bilen med vår granne lämnade sin plats på verandasoffan! 
Jag fattade där och då ett beslut att jag alltid skulle besöka honom.
Ålderdomshemmet var inte något nytt för mig och mina syskon. Mor och far hade många gånger på cykel tagit mej och mina syskon med  sig när de skulle besöka Betta, August, mor Kristina och många fler. Från Figeholm  var det kanske knappt två mil att cykla och, som jag tidigare sagt. så var det ju alltid solsken på den tiden så det var ljuva minnen!

Föreståndarinnan delade på stora släta bullar och garnerade med smör och ost och bjöd oss på till kaffet! En liten tant gick omkring med en liten dockvagn med en docka i.
Vi barn tyckte det såg märkligt ut  men som vuxen tänker jag ofta på hur kloka de var inom personalen som lät henne få ha detta nöje, som för henne betydde så mycket för hennes välbefinnande. 

Jaa, detta var allt för dagen! "På Västfronten intet nytt" är ett uttryck vi minns sedan krigets dagar!

I ärlighetens namn ska sägas att jag ännu en dag  strosat omkring i morgonrock! I går var Inga här och fikade så då klädde jag mig. I dag har inget funkat!

Jo jag har fått meddelande om att Tvåbarnspappan , som opererades för hjärntumör i veckan nu får vara hemma hos sin fru och två små barn! Gud sviker aldrig och nu tackar vi Gud  och ber att Gud i fortsättningen ska hålla sin hand över den lilla familjen och att allt ska lända till Guds ära.

Nu väntar sängen! Sov Gott, mina vänner! Är så glad över att se att ni fortsätter att läsa för annars vore det ej roligt  att skriva! 

 

onsdag 15 januari 2020

Onsdag 15 januari 2020. Jag är ofta sen men håller i största möjliga mån vad jag lovat!

För att inte ännu en gång hoppa över ett givet löfte så "tar jag konen vid hornen" och går tillbaka till de 7 januari då jag berättade om byn Högskulla och vilka som då bebodde denna lilla pärla vid Östersjön . Jag lovade att jag redan nästa dag skulle berätta om de som bodde  i mellanhuset i den lilla byn med de  tre röda stugorna!

I mellanhuset  bodde under vår tid  byn flera intressanta människor, som hyrde sin bostad av bonden på stora gården. Särskilt kommer jag ihåg den pensionerade lotsen från Oxelösund, hans fru och den vuxna dottern Stina, som hade fästman, som då och då kom och hälsade på . Ytterst spännande!
Både Stina och föräldrarna flyttade dock efter en tid och det kom nya hyresgäster om vilka jag i någon mån berättade i bloggen den 7 januari.

Jag lovade då att återkomma till det äldre par som flyttade in i mellanhuset. Vill minnas att de tidigare bodde i annan lägenhet i köpingen!

Mamma fick av kommunen uppdraget att se till paret så de skulle ha det bra. Sköta tvätt och städning , laga mat osv: Eftersom vi bara hade ett staket mellan våra hus så  var det ju inte så svårt att ständigt finnas till hands.

Att gå in till tant och farbror  Pettersson  var för mej en stor glädje. De hade viss anknytning till Amerika och jag lyssnade så gärna till deras berättelser om sina liv,

De ägde ett litet  bordsur som blev mig särskilt intressant. En dag blev jag ägare till detta och det har sedan under alla år följt med i mina olika bostäder. Fortfarande har jag ej plockat ur alla kartonger efter senaste flytten för ett par år sedan men när det är gjort så hoppas jag att jag ska finna min skatt och då ska jag fotografera det lilla uret  och skicka med i en blogg.

En dag blev den gamla tanten sjuk och dog.
Efter det blev jag ännu mer ivrig att gå till den gamle fårade mannen.
En dag berättade mamma att kommunen bestämt att min kära, gamla vän inte längre kunde bo ensam utan skulle flyttas till Misterhults Ålderdomshem!

Om ni såg mig nu så skulle ni se att jag gråter!  Fast det är så länge sedan kommer jag aldrig att glömma den dagen som blev  min älskade farbror Petterssons sista i Högskulla.

 Nu gråter jag igen. Auktionen var utannonserad!  Folk stod på tomten och tittade på möbler och diskuterade hur mycket de skulle bjuda! Allt som dessa två gamla makar hade levt med under så många år skulle nu få nya ägare!  Jag har inget minne av att mamma och pappa köpte någonting

Det som gjorde mig så illa och ännu i dag får mig att gråta, är att när allt var sålt så kom det en taxi och hämtade min älskade farbror Pettersson!

Han hade under hela auktionen suttit på den öppna verandan med en soffa på var sida där han satt på den ena soffan och såg sak efter sak, möbel efter möbel bäras bort för att forslas iväg.
Jag önskade av hela mitt hjärta att jag kunde ha stoppat det hela. Jag höll mig  på avstånd men inte längre bort än att jag kunde följa  allt med blicken!

Jag är inte klar med min berättelse ännu men jag säger Natti, Natti för i morgon förmiddag  ska jag till hårfrisörskan och måste vakna i tid.
 
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!" SOV GOTT!

tisdag 14 januari 2020

Tisdag 14 januari 2020. Samma grå väder som vanligt den senaste tiden!

Nja inte för att det ligger för mig att gnälla! Vem ska man förresten gnälla på när det gäller vädret?      Det blir som det blir brukar jag tänka! När jag var barn och min bror hade köpt radio till kammaren  så var det mycket viktigt att vara tyst vid 22-tiden på kvällen, eller kanske en ännu tidigare väderleksrapport. " Nordöstra Götaland med Gotland!" Barndomens somrar var alltid varma, sällan regn men mycket åska, Varmt i badviken varifrånvi kunde följa lastbåtarna som passerade Äspö på väg in mot köpingen, Figeholm.
En del skutor kände vi igen eftersom de kom regelbundet!. Också dess skeppare!
För att se bättre sprang vi uppför berget mitt emot våt hus och bakom den stora ved och cykelboden!
Detta särskilt när de riktigt stora lastbåtarna var på väg mot någon av de två "stora" kajer i samhället och vi nästa dag, på hemväg från skolan, kunde beskåda dessa underverk!
Vetande att de kunde medverka till lite extra slantar för de som inte hade fast anställning på pappersbruket!  Ibland fick också VÅR pappa  jobb vid lossning och lastning  och vi barn visste att det skulle betyda att våra föräldrar fick tillskott i kassan och till K:G: Karlssons Diverseaffär kunde betala  för varor vi köpt sista tiden!

Jag har tidigare berättat hur mamma grät när min bror Helge efter ett inköp kom hem med hälsning från chefen själv att vi ej längre fick kredit utan måste betala kontant om vi skulle handla i hans affär.  Detta hände dock bara EN gång och vi var då ganska nyinflyttade och sågs med lite misstänksamhet av invånarna i samhället.

Vi flyttade in i Figeholm (Jag har i tidigare bloggar skrivit om det, om jag minns rätt) 
Året var 1931.  Vi bodde där i MÅNGA år och handlade, troget och mycket, i KGs affär.
Ibland sa mamma: Tänk om han hade haft en aning om hur mycket pengar vi skulle handla för under kommande år! Men i rådande situation, ingen visste då vilket rättskaffens folk som flyttat in i den röda stugan i Högskulla by, så fanns det ju anledning att som kreditgivare  i tid vidta lämpliga åtgärder!'

 Pappa jobbade åt bonden, lastade båtar (och visade sin tacksamhet till  den som bestämde vilka som skulle få möjlighet att lasta , genom att varje jul  ge bort lite av den slaktade grisen till denne snälle man) Vidare cyklade han omkring och sålde utsäde och lantbruksmaskiner till bönderna i trakten!

Allt gick bra därför att Gud var med oss, Mamma och Pappa  VISSTE att Gud aldrig sviker, men den som ej känner Gud förstår ej detta!  Genom dalen, upp på höjden har alltid Guds trogna fått vandra. Men  vi samarbetar med Gud och vi gör det med glädje! Amen!

Tacka Gud för att den unga pappan som i torsdags i Stockholm opererades för hjärntumör repar sig alltmer! Väninnan med värk i benen ber om förbön så hon kan sova i natt! Natti, Natti!

Sov Gott säger jag till alla mina vänner!  GUD är stor och sviker aldrig sina älskade barn!

Sjung med i sången:" Ja jag vilar, trygg jag vilar uti skuggan av hans hand! Viar uti skuggan avhans hand! I bland  kan bönesvaret dröja men  DET KOMMER! För det har han lovat! Bed så ska ni få! !

söndag 12 januari 2020

Söndag 12 januari 2020. En minnesrik dag Tiden går!Yngsta barnet har blivit 53 år gammal!

Visst är det något att minnas!  Året var 1967!
Georg var anställd  som juniorsekreterare i Örebromissionen. Det innebar en hel del resor i landet.
Den här dagen, 12 januari var dagen innan han skulle åka från Örebro till Kiruna med bil för att ha ett par veckors utbildning av juniorledare!

Vi väntade vårt fjärde barn som borde ha anlänt någon vecka tidigare men detta barn ville själv bestämma vilken födelsedag  som sedan skulle följa med resten av livet.

När vi på förmiddagen kom till BB och barnmorskan fick veta att Georg nästa dag skulle åka från staden så kallade hon till sig en läkare och berättade vår situation.
Eftersom Elsemarie, enligt alla regler, skulle varit född redan en hel vecka tidigare så beviljade doktorn en påskyndande spruta som satte fart på det  lilla envisa barnet.

Vi hade tidigare tre barn. Sven, Kerstin och Ulla. Nu 13 år efter Ulla skulle dessa få ett syskon.
De tre första var födda i Stockholm, Karlstad och Filipstad
 "  Varför blev det så? Ja, varför blev det så? ", minns jag att någon, på en födelsedagsfest för en av Georgs syskon några år tidigare  sjöngs  på en fest!
Att pappa skulle få vara med på sjukhuset hade tidigare varit otänkbart men nu , 17 år efter första barnet  hade tiderna ändrats och pappor var varmt välkomna att vara med! Ja t.o. m. ansågs de vara till nytta !!!

Georg hade fullgjort värnplikten på sjukhus och hade på den tiden tankar på läkareutbildning Att få  ha  pappa med vid detta stora tillfälle var vi, som föräldrar, så tacksamma för.

Nästa dag fick Elsemarie och jag besök och fick också ta ett ömt farväl av Georg , som skulle vara borta de veckor som var bestämda i almanackan.

När det efter några dagar var dags för  oss att åka hem så var vi tacksamma för att ha våra vänner  Eva och Göran Sturve , blivande missionärer i vår stad!

Visst har vi under årens lopp med ett leende pratat om hur Göran ett år tidigare hämtat Evas och hans första barn, en son,  på samma BB där han nu hämtade Elsemarie och mej.
Visst hade Georg gärna själv hämtat oss men vi var ändå glada för att Georg hann vara med första dagen av vår yngsta dotters födelse och att vår goda vän Göran fanns till hands. Vi hade nära relation till varandra och det kändes naturligt att vi fick ta emot denna tjänst innan de senare under året reste till Sydamerika som Örebromissioens missionärer!

Hemma i vår trea i Varberga väntade syskonen och det var stor glädje att få en lillasyster.

Från Figeholm kom mormor Alva och , även om hon tyckte att det var onödigt med ännu ett barn, så blev hon och Elsemarie de bästa vänner och förblev så till den dag mormor Alva fick säga adjö till ett stort antal barnbarn. Älskad av dem alla ! Somrarna i Figeholm, med Östersjön nedanför trädgårdsbacken och det "stora, stora" berget mitt emot mormors hus, där hon ensam bott efter morfar Edvins död , ännu ej fyllda 60 år!

Nu är Elsemarie gift med Lasse, båda rektorer och med tre vuxna barn, som jag har fått njuta av att ha i min närhet! Nu är jag sist kvar i den gamla generationen!
Tacksam för ett rikt och intressant liv.
Tillsammans med en stor familj och med Gud som ständig följeslagare! Hur skulle jag kunna vara annat än tacksam för nåden att jag och mina syskon fick lära oss att GUD ÄR KÄRLEK OCH ATT INTET MÖRKER FINNS I HONOM!  SOV GOTT alla vänner

Det här blev visst en "annorlunda blogg". Men jag säger som jag brukar.  Man kan läsa i dag, i morgon eller inte alls!! "Frihet" kallas det . "Frihet under ansvar" , säger vi i skolan!  SOV GOTT! 

torsdag 9 januari 2020

Torsdag 9 januari 2020

Likadant varje dag! Hela dagen har jag suttit i fåtöljen. Sovit ibland, tittat på TV ibland och lite gröt , färdigköpt, till lunch. Skinksmörgås till den håller mig mätt till i morgon då jag skall tvinga mig ut till rullatorn och ta en vända kring slottet!


I ärlighetens namn ska sägas att jag hela dagen haft morgonrocken på, inte varit hungrig , men ändå ätit, inte uträttat något synligt "

Som rubriken antyder så har det varit "en annorlunda dag" ! Ni som läste gårdagens blogg kanske minns att jag skrev om en ung pappa, som i dag, i Stockholm, skulle opereras.
 Jag uppmanade fler att vara  med i bön för pappa och make, samt att hans fru skulle få den kraft hon behöver.
Enligt kirurgen så har allt gått "enligt planering". Slutligt svar får de först om ett par veckor.
Jag lovar att återkomma ! Jag har alltid svårt att höra om svåra sjukdomar och där små barn på ett eller annat sätt är involverade! Nu tackar vi Gud för att allt hittills gått bra !  Fortsätter att be för den lilla familjen och alla som står nära dem i den svåra situationen!

Så gott att veta att vi har en Fader i Himmelen som "bryr sej" och som KAN mer än vi!.

Känns bra att få hjälp i bönen också!  Nu kallar sängen och jag är tacksam för den!
Sov Gott, mina vänner! Tror att jag sover bättre den här natten än den förra! Natti Natti!

onsdag 8 januari 2020

Onsdag 8 januari 2020. What a day!

Nu är dagen snart slut. Barnbarnet ringde i går, som han lovat, så jag må väl vara glad!

Bara ETT utlovat samtal har jag missat i dag!  Jag har lidit av det grå vädret i dag också. Jag vet inte om solen skiner, vilket den tydligen inte har gjort!

Jag fick i alla fall bli glad minst tre gånger!  Först besök av min goda vän som jag ej träffat på lång tid. Vi hade åtskilligt att prata om.

På kylskåpet hängde en kallelse till min omtyckta distriktsläkare Åsa. Nej det blev jag inte glad för men när Kerstin i kväll ringde och jag undrade om hon, som hon brukar, sjuksköterska som hon är, skulle hämta mig i morgon och följa med mig dit och  hon talade om för mig att det är nästa måndag jag ska till läkaren. Då blev jag glad! Tänka sej en hel dag ytterligare utan att behöva lämna hemmet!

"Men på lördag ska du väl gå på Grötfest i kyrkan" sa hon när hon förstod att jag trasslat till det i min  tankevärld! "Nej det är i morgon", sa jag! Vid närmare titt på inbjudan från kyrkan insåg jag att jag nog borde gå till nattens vila. I morgon ska jag försöka komma iväg till hårfrisörskan!  På lördag Grötfest, på måndag läkarbesök! Så klart fick jag bli glad tre gånger!

Bäst av allt är att jag kunde lämna köket i befintligt skick och hälsa Jon Blund välkommen utan att ha några måsten i morgon!

Sov Gott mina vänner!  Var gärna med och bed för den unga familjefadern som jag skrev om i går och som i morgon ska opereras för hjärntumör!
  Även hans familj med fru och två små barn. Kom att tänka på sången:" Ja jag vilar, trygg jag vilar uti skuggan av Hans hand, vilar uti skuggan av Hans hand!" Gud sviker aldrig!!!!
Bed gärna för en kvinna, som inte kunnat sova för svår värk men som i morgon ska få komma till specialist! Läste i dag om att Gud aldrig tröttnar på att ge sina barn den hjälp de behöver när de vänder sig till Honom, barnsligt och förtröstansfullt! AMEN!!!!!