tisdag 19 mars 2019

Tisdag 19 mars 2019. Åkte bil till solen.

I går undrade jag var solen gömt sig. I dag på förmiddagen fick jag veta det.
Kerstin ringde och berättade att där i Frommesta fanns den.
Om jag ville vara med och njuta av den så var hon villig att åka in till stan och hämta mig. Jag hade just avslutat frukosten, sen som vanligt. Lunch ingick i evenemanget. Så klart jag ville!

Kerstin kom! På min gata finns Kolgrillen, som har kycklingspett och annat gott i sitt lunchutbud.
Mannen i hennes liv hade uttryckt en önskan om att få bjuda på lunchlådor för att fira pensionsutbetalningen, som inföll just i dag. 

Medan jag tog mig ner på gatan besökte Kerstin nämnda restaurang och vi anträdde färden mot Frommesta!
Men se bara! Där fanns den! Solen! Maten var fortfarande varm och vi åt den inomhus för att efter måltiden sitta ute i den öppna trädgården och njuta . Luften är fortfarande lite kall så vi gjorde ett bra val! Det var den första varma vårdagen och vi satt länge i solen och njöt!

Jag hade tid hos min hårfrisörska sent på eftermiddagen så med hjälp av Färdtjänst kom jag dit.
Solbränd ( nej jag skojar bara) och fin i håret tog jag en promenad med rullatorn hem till mig!
Promenaden tog 35 minuter.
I en fåtölj somnade jag. Vaknade för en stund sedan när Kerstin ringde för att höra om jag kommit hem.
Låt mig säga att detta med att få sol i ansiktet denna tid på året känns jättehärligt. Mera sådant!
Elsemarie med sina kollegor skickar hälsningar från Falkenberg där de befinner sig för sitt jobb.
Hon tar chansen och simmar i det kalla vattnet. En rolig video om detta har skickats men vet ej så noga om alla kan se den men rolig är den!

Nu måste jag sova klart den påbörjade sömnen i fåtöljen! Natti, Natti, mina vänner!
Så tacksam för en härlig dag i solen och god lunch!
På fältet kunde vi se svanar gå omkring och äta ! Så mysigt. Sjön inte så långt borta! Sov Gott!

måndag 18 mars 2019

Måndag 18 mars 2019. Lite politik ingår ibland.

Så sitter jag här igen och funderar på vad som i dag sig tilldragit haver.

I dag skulle jag få tidigt besök av Kerstin, Ulla och Lennart. Eftersom min syn gradvis försämras så bidrar det till att jag missar att göra en del saker som då den här patrullen blir mig behjälplig med.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Hur tacksam jag är för min familj, som alla vill mig så väl!

 Lennart som är utbildad både städare och pastor tog sig an städningen medan vi andra gick till min matvaruaffär för att hämta lunchlådor. Tänka sig att jag inte alls saknar matlagningen när det är så enkelt att få den goda, varma maten med sig hem och få äta den tillsammans i hemmiljö.
För mej som oftast äter ensam så är det en grej som gör att jag piggnar till även en dag som denna då jag var trött och hängig.

Dagen i dag blev lika tung och grå som de senaste och jag tror att det påverkar oss människor i hög grad! Jag längtar till solen, var den nu gömt sig någonstans.
När patrullen gått så fick jag ännu ett besök.
Nu var det Sven som,på väg till Kristdemokraternas Seniorers årsmöte kom till sin mamma med härliga bullar,som han bakat och nu plockade in i mitt frysskåp! Visst har jag det bra!

Ville jag gå med till årsmötet? Sannerligen, det var på tiden! Senior har jag varit länge och KD har efter ett av mig fegt val i beslutsfattande varit det parti jag i nu flera år röstat på. Det ville jag. Sven hämtade bilen på parkeringen, körde fram och så bar det iväg.

Jag drar mig till minnes när KD dök upp på den politiska arenan att jag då hade valt att rösta på det parti som mina föräldrar röstade på och vi ungdomar i kyrkan likaså! Folkpartiet var det givna partiet. Fegheten från min sida var, att jag envisades med att av rädsla för att få en bortkastad röst, OM nu inte KD skulle komma in i riksdagen,  fortsätta att rösta på det parti  som jag en gång valt!
 Förändringar är ännu i dag ett problem för mig.
 Så klart var det inget bra resonemang för om alla skulle tänka som jag så blev det ju ingen förändring i det politiska landskapet.

När KD, utan hjälp av mig, kommit in i Riksdagen var det inte längre någon tvekan. Efter den dagen har jag varit partiet trogen men i dag var första gången jag var på ett KD Seniorernas årsmöte.

Sådärja! Nu var jag på plats. Medlem i KD Senior!
Här fanns en del vänner och  bekanta, som jag vanligtvis ej träffar så ofta. Min goda vän Gunbritt Parsmo fanns där. Vi har ganska tät digital kontakt så det var roligt att ses i dag och få fika tillsammans med de övriga.

Årsmötets högtidstalare var Ewa Sundkvist, som liksom jag har rötterna i Småland.
Inte så ofta vi ses numera. En gång var hon en betydelsefull journalist på den tidning som varje vecka kom som en efterlängtad vän vid namn Missionsbaneret och där allt som rörde sig inom Örebromissionen fanns att ta del av.

I mammas album med tidningsurklipp fanns ett och annat litet inlägg med titeln "Vid Köksbordet".
Jag vet ej om jag i dag har detta album kvar. Kanske försvann det i vattnet när vi i Borensberg hade översvämning i källaren!
Jag skrev ner några tankar ibland. Skickade dem till Missionsbaneret och lät redaktionen bestämma om de ville ta in det eller ej.
  Mamma klippte ur, klistrade in bland tidningsurklippen tillsammans med annat mer  läsvärt, antar jag. Kanske hittar jag dem en dag. Att flytta några gånger gör att man förlorar en del.Med eller utan översvämning av regnvatten!

När jag i dag lyssnade till Eva så blev jag från början glad av hennes inledning av sitt Högtidstal.
Hon började med att berätta om sig själv, om sin barndom, om sin utbildning och sysselsättningar. Kortfattat men precis det som behövdes för att vi som lyssnade skulle få en bakgrund till allt bra hon sedan fortsatte med att säga.

Jag uppmärksammade just denna presentation och tänkte att så borde fler talare göra.
Enkelt och kort ge en bild av sig själva innan talets början. Enligt mej, alltså!

Hon talade bl.a. om digitaliseringen som har både för och nackdelar, särskilt för många äldre. Myndigheter lägger ibland viktig information på digitala hemsidor.
Det finns många äldre som inte har en dator. Så klart bidrar detta till att många upplever ett utanförskap. Inte alla har barnbarn som handledare i en digital snårskog

Jaha så blev det här en annorlunda blogg! Igen! Men jag upplevde faktiskt det där årsmötet som både gemytligt och  trivsamt. Jag fortsätter med att rösta på det parti jag en gång, möjligen av felriktad omsorg, valde bort. Men visst, jag trodde mig göra något bra!

Att jag ägnat det mesta av det skrivna åt dagens årsmöte får kanske ses i ljuset av att jag faktiskt någon gång förnummit en skamkänsla inom mig för att jag inte hakade på från första dagen!
Dagens inlägg om partiet kan ses som en liten gottgörelse!

Nu till sängen och förbön för tre böneämnen  som jag i dag fått in på min iPhone.
För Gud är allting möjligt. Även när allt ser ut "som ginge allting sönder" så ger tron på Guds möjligheter oss tillförsikt ändå! "Tro på Gud. Tro också på mig ", sa Jesus. Var gärna med mig i bön för dessa tre böneämnen, som Gud till fullo känner till och vill förändra. AMEN!


     

söndag 17 mars 2019

Söndag 17 mars 2019. Intet nytt på Fredsgatan!

Kan se att jag inte skrev något  i går så nu borde mina bloggläsare bli förskräckta över omfånget på dagens blogg.
Ingen fara, som han säger Tobias när jag glömt eller gjort något,som drabbat honom.
Nu har jag en timme på mig att skriva innan jag ska se Agenda!  Det ska handla om återvändande ISanhängare och deras familjer!

I kväll skulle jag ha varit i Immanuelskyrkan men "hoppade av" ett par timmar innan.
Verkar som om tiden hinner ikapp mig och jag får ta hänsyn därtill!
Min goda vän Gunbritt har ett så bra uttryck om att "hålla balansen", något jag ofta får anledning att återkomma till.

Med detta menas, för min del, att i mitt huvud finns planer, förväntningar och drömmar, som vid konfrontation med verkligheten vad beträffar orken, faller platt till marken!
Jag gör så gott jag kan! Samlar ihop spillrorna och gör något av dem även om det inte blir det jag tänkt.  Nja blev det inte gjort i dag så blir det gjort i morgon! Vilket det sällan blir och därmed är balansen satt ur spel!
 
Mina bloggar är ett kapitel för sej! När jag fått tag på den senast utskrivna ska jag  sedan "hålla takten." Så har jag tänkt!

På tal om tänkt så har jag i två hela dagar varit alldeles ensam med bara något enstaka telefonsamtal.
Jodå Meddelanden och SMS har ju för all del varit i tjänst. Vilken uppfinning, säger jag!

Men det där med tid att tänka utan att bli störd det är lite spciellt!
I går kom jag på mig själv med att plötsligt bli så glad när jag började tänka på hur lyckligt lottad jag är. Började tacka Gud för än det ena, än det andra!
Det var så mycket så jag hinner bara med att nämna lite denna kväll, då det inte finns något som hänt under dagen att berätta om men då passar det att dra in lite annat!

Tänker på gårdagen då jag blev så glad för mycket som livet givit mig!
Eftersom jag levt så länge så har jag varit med om att se förändringar, stora sådana, på många områden i livet. Nu, när jag lagt åren bakom mig så kan jag minnas ett förr och ett nu.
Telefon kan jag aldrig låta bli att dra fram i ljuset. Så mycket enklare den har gjort tillvaron för oss!
Att sedan vi människor inte alltid kan, som Gunbritt säger, "hålla balansen" är en annan historia! Den tar vi en annan gång!

Jag tackade Gud för min familj, för min omtänksamme, romantiske make, som hittade på mycket som var roligt! För alla de mina, som Gud är så god emot.
Tackade för pengar, som ger mig möjlighet att köpa allt jag behöver och mer därtill!
Jag minns ännu hur  vi när vi var unga och  med dålig ekonomi fick vända på varje krona.
Vill minnas att jag tidigare berättat om detta och om mina föräldrars kamp för att få pengarna att räcka!

Vilken känsla när vi köpte vår första lilla bil och kunde ta barnen i den och åka till släkt och vänner och hälsa på!
Nu är det dags att se på TV så jag måste erkänna att det där med jäkt kanske inte fanns på den tid jag berättat om. Men hur eller hur, som vår hulda moder plägade säga så säger jag härmed GodNatt till er mina vänner! Gud är god!
 

fredag 15 mars 2019

Fredag 15 mars 2019. Mycket på gång i dag!

Jo jag vet! Jag hade lovat mig själv att i dag skulle den där promenaden bli av!
Skam till sägandes så sitter jag här i kvällens sista darrande minuter och anklagar mig själv för att inte ha varit ute på hela dagen.

Säger till mig själv att jag har ju nog med att se till att klara dagen! Inte begära för mycket av sig själv!  Så går dagen! Att vara ensam pratade vi om på Studiecirkeln i går.
Jag fick i dag fikabesök av Tobias innan han härifrån tog sig till tåget för att resa till Göteborg där han tillsammans med övriga syskon skulle åka vidare till föräldrarnas vackra bostad för att ett par dagar vara tillsammans , som familj. BARA mamma, pappa och tre barn!

Det var allt bra länge sedan familjen var helt samlad! Enbart de fem som en gång bodde tillsammans i Örebro några korta år.  Jag kan förstå hur det känns för föräldrarna att se sina telningar, nu som vuxna, åter samlade kring en Tacoskväll. De har alltid hållit ihop och tagit hand om varandra, Linn, Filip och Tobias!
Innan Tobias äntrade tåget hann han med ett besök för en fika hos mormor, som  han lovat!
Nyss fick jag ett foto med familjen samlad. Jag minns med glädje när Georg och jag fick hem barnen sedan de "var utflugna".

När Tobias lämnat huset så kom min vän Inga, BussInga, ni vet! Vi är båda mycket barnsliga i vår relation till Gud, vilket ger oss och Gud stor glädje. Vi skrattar tillsammans och vi tror på att Gud skickar änglar i vår väg, oss till hjälp! Barnsligt? OK! Jag citerar ännu en gång kyrkoherdens kommentar. "Så här tror jag, sen får ni tro som NI vill!" Inga och jag fortsätter i vår barnsliga tro och är så nöjda och glada!

Vi åt middag tillsammans. Hämtmat sedan gårdagen, kycklingfile' med ris och grönsaker! SÅ GOTT!
Till fikat hade Inga haft  med sig goda nybakade dumlekakor!

Kristin, mitt barnbarn, hade jag haft lite telefonkontakt med under dagen innan hon började sin spelning i orkestern på "Stallyktan" denna fredagskväll. Fick nyss foto därifrån med både Sven, Maria, Kristin, Kerstin och Ulla på bild. Alla där för att lyssna till Kristins fina spel!!
Jag är verkligen privilegierad med duktiga musiker i familjen! Som jag sagt tidigare så kommer dessa gener från Georg. Inte från mej!!!

Jag är dålig på att ta upp den tråd om barn och ungdomstid, som jag tappade taget i för en tid sedan men jag säger som FB: Jag arbetar på att hitta felet! Har en del att göra med att LETA!

Vädret är grått och trist med ett par plusgrader. Åter lovar TV att SOL ska komma i morgon. "Tro't om ni vill," som pappa Georg brukade säga!

Ja mer än så här blev det inte i kväll. Ett 50tal människor har i dag dött i en terrorattack i en stad  som heter Christchurch på Nya Zeeland. Beväpnade män gick in i två Moske'er! Får veta mer i morgon för min TV är avstängd för i kväll!

Vi ber om tröst för de anhöriga till dem som drabbats av en så plötslig död!
Nu väntar sängen! Säger GOD NATT till er alla, mina vänner! SOV GOTT!

torsdag 14 mars 2019

Torsdagen 14 mars 2017. Studiecirkel igen!

Som jag tidigare berättat så "halkade jag in" på en Studiecirkel när jag efter en liten notis någonstans sett en rubrik om "Att åldras " så när dagen för detta evenemang kom så gick jag dit för att vara där de två timmar som det skulle gälla.
Att plötsligt befinna sig i en Studiecirkel och efter ett hastigt övervägande ha blivit antecknad på deltagarlistan med flera namn och därmed ha bundit upp några torsdagsförmiddagar framöver i stället för avlyssnande av ett föredrag ett par timmar ruskade om mig en aning.

Nu var jag åter där! I dag handlade samtalen om "Att bli ensam". Om detta finns mycket att säga. Det finns olika slags ensamhet. Den kan vara självvald.  Man kan drabbas av en enorm ensamhet om man mister sin livspartner. Ensam vid matbordet, på resor, på fester och möten.

Någon nämnde om att  helt plötsligt inte till någon kunna säga: "Nu hör jag lärkan som kommit. Nu är våren här"!  Någon nämnde om att hon ringde sin syster varje dag. En dag fanns hon inte längre.
Att mista en god vän, ett älskat husdjur.  Nog finns det många anledningar till ensamhet!

Någon sa att han som pappa gjort allt för sina barn men fick nästan ingenting tillbaka.
De unga är så upptagna kastades fram som en förklaring .
Nej! Om de unga inte tänker på en åldrande förälder, som gör allt för sina barn, då är det dags att säga ifrån ansåg en annan! Att säga som det är kan vara just det som behövs för att få en tätare relation.

Att ha gått igenom en stor sorg kan betyda att den personen isolerar sig och därmed påbörjar en ensamhet som sedan kan vara svår att bryta.
Telefonen är en bra apparat som snabbt för os i kontakt med varandra. Den är många till en god hjälp att komma ifrån sin ensamhet!

Nu vet ni alltså att "om telefon tycker jag!"  Den kan skingra ensamheten.
För en del av deltagarna räcker tiden inte till medan andra har alldeles för mycket tid och då kan känna sig ensamma!
Jag minns mannen i Stockholm, som berättade för mig att varje morgon ringde en personal från den  näraliggande Stadskyrkan bara för att fråga hur han mådde och de växlade några ord.
Mannens fru dog och de hade inga barn, inga syskon eller andra släktingar och han var så tacksam för att någon frågade hur han hade det. Att varje morgon få prata med någon betydde mycket!

För att nu återgå till livet här och nu så är jag tacksam för ännu en dag. Gud och jag pratar en del om dagarna och jag är bara så fascinerad av att han är så intresserad av mitt väl och ve och ger mg bönesvar på bönesvar och jag får ofta anledning att tänka på ett ord" Förrän de ropa skall jag svara".
Har glömt var det står, men jag får ofta anledning att tänka på det när jag ser hans godhet  i till synes SMÅ ting, men för mig så betydelsefulla!

Jaha, så blev det som det blev i kväll också!  Sov Gott kära vänner! Gud är god!

onsdag 13 mars 2019

Onsdag 13 mars 2019. "Hu en så lessam dag", skulle vår hulda moder ha sagt om denna dag!

I mammas dagböcker ser man då och då detta uttryck.  "Hu en så lessam dag!"
Att låta en hel dag gå utan att något synligt blivit utfört var inte det mamma menade ,för sådana dagar hade hon inga!
 Jag har ganska ofta  sådana dagar! Denna dag blev en sådan. Mot min vilja!
Mamma förebrådde mig ibland för att jag kunde fastna i en hög med anteckningar eller böcker.

Nej, mammas "lessamma dag" var alltid en söndag eller annan helgdag.  En dag då inget traditionellt arbete utfördes.  Mamma hade alltid något "för händer". Stickade vantar och sockar, vävde mattor,
Satt vid spinnrocken och spann ull till garn som hon sedan använde till sin stickning.
Hon lagade kläder!
När lördagskvällen kom lades allt sådant åt sidan. Helgen hade kommit till vårt hem.
Det var allt. Det "lessamma" för mammas del var nog ensamheten Kanske ingen hade ringt eller tittat in för ett besök.
Det var annorlunda när pappa levde och alla barn fanns hemma. Om hon hade skrivit dagbok på den tiden så hade hon inte skrivit om någon "lessam dag".

Då var det "full rulle" i huset med glada skratt blandat med små syskonbråk. Mamma plockade från de trånga skåpen fram rena, fina kläder som i högar låg klara till söndagsmorgonen då vi skulle gå till Söndagsskolan. Minnesversen, som stod i den lilla boken som varje elev hade i sin ägo, hade mamma sett till att vi kunde läsa utantill. Hon förhörde oss varje kväll! Välsignade lilla mamma! Hur mycket har inte dessa bibelverser betytt för oss.

I söndagsskolan stod läraren framför oss och vi räckte upp handen när vi ville läsa dagens vers.
Vi läste den och vi sjöng små körer tillsammans. De sitter kvar i huvudet ännu!
Fattar ni vilken tillgång för barn att få växa upp och ha denna rikedom med sig ut i livet?  Att inte bara ha detta för egen del utan att ha något att förmedla till våra medmänniskor, som Jesus befallt oss!

Dessa "Minnesverser" var hämtade ur Bibeln och fanns i ett bibliskt sammanhang, som läraren delade med oss. Spännande var det ska jag säga!

Barnen växte upp och pappa dog tidigt i livet. Mamma blev ensam och det var DÅ som de "lessamma" helgdagarna började. Hon läste mycket och gärna.
Ändå fanns det dagar då hon var lite sorgsen.   Kanske vi barn inte ringde och ingen annan heller. Alla arbetar i veckorna och när helgdagar kommer  så är det helt naturligt att den egna familjen kommer först. Så ska det vara! Vill minnas att jag tidigare skrivit om mammas fina relation till sin familj.

Jaha, så blir det som så ofta så att jag sitter här och undrar (hej FB) vad blev det av det här och vad har jag skrivit. Nu är det inget jag kan göra något åt denna sena timme utan jag säger rakt av: GodNatt och sov gott mina kära vänner och trogna läsare.  Gud vakar över oss alla! Om vi vill!


tisdag 12 mars 2019

Tisdag 12 mars 2019. Kåldolmar är gott.

Jo jag vet! Inte alla tycker det. Men i går när jag fick se Matlistan för en restaurang i min närhet så fick jag se att just denna dag skulle denna maträtt serveras. Jag kom genast att tänka på att min vän Rebecka hade sagt att kåldolmar skulle hon gärna vilja ha om jag någon gång ville bjuda henne på lunch.

Sagt och gjort.! Här hade jag nu mitt tillfälle! Enkelt och smärtfritt! Ringde och inbjöd! Hon blev glad! Trodde väl att jag som erfaren husmor själv skulle tillverka denna delikatess.

Hon kom ! Med sig hade hon en nygräddad rulltårta! Perfekt till eftermiddagsfikat!
Innan hon anlände hade jag inhandlat tre portioner kåldolmar med kokta grönsaker , sås och lingon.
SÅ goda kåldolmar! Tänka sej! Jag hade inga besvär alls! Vi hann med att prata igenom både gott och ont, att be till Gud och uppmuntra varandra i vår fortsatta vandring med Jesus!

Nu är det dags för att sova men innan dess ska jag på SVT Play. Ett program som Korrespondenterna gjort efter besök på ett fängelse i EL SALVADOR. Fick nyss tips om det här på  datorn. Hur nu det gick till!
Men intressant verkar det! Gud gör stora ting i fängelset och sådant älskar jag att ta del av!

Så nu ska jag se det och sedan sova! GodNatt mina vänner! I morgon är det gymnastik på chemat!