söndag 31 mars 2019

Söndag 31 mars 2019. Om att bli gammal.

Om att bli gammal tycker jag inte! (Varning till ev. invandrare som läser min blogg. Att skriva så här är ej korrekt, men lite roligt!)
Nu ringer klockan att pajen är klar! Men varför har jag ej kommit längre med bloggen?
O, så gott det luktade i köket! Det var många år sedan jag gjorde köttfärspaj! Kör mest med äpplen och rabarber! Nu ska det bli intressant att se hur denna paj blir! Ätbar eller ej. Man brukar ju förgrädda pajskalet till matpajer men fick lära mig förra veckan att det ej är nödvändigt!

Jag har alltid gillat att prova nya recept när jag väntat gäster! Georg och jag älskade att ha gäster hos oss! Då märkte man om det"gick hem " eller ej!
På den tiden var det ej lika enkelt som i dag.  Här är jag omringad av restauranger med jättegod mat så misslyckas jag med något så är det enkelt att åtgärda.  Jag använder mig ganska ofta av "att köpa mat på min gata", som jag brukar säga!

Mamma sa de sista åren av sin levnad att "det där med matlagning har gått ifrån mig". O, så många matgäster pappa och hon hade och det var aldrig något de upplevde som besvärligt utan bara glädje!
Jag minns att jag var glad att jag något år innan mamma dog hade möjlighet att sätta mig i bilen och åka hem till mamma, som då fått bud om att hon skulle få besök av tre personer i några dagar!
Mamma ringde och sa att hon kände sig nervös inför besöket  och jag förstod hennes dolda fråga.  Jag hade inget bindande jobb så jag lovade att jag skulle komma. Jag minns vilken lättnad det blev för henne att veta att jag skulle ta hand om matlagningen.
Nu, när jag själv är i den ålder och med dess skröpligheter, som mamma var då förstår jag henne bättre än någonsin. Jag har ju förmånen att ha tre av mina barn inte långt från stan och får av dem så mycket hjälp och jag behöver det verkligen!

Min syn har med åren i viss mån försämrats. Det betyder att när Kerstin och Ulla kommer så ligger det en hög med kläder att hänga in i garderoben efter att ha kollat om de ska i tvätten eller ej.
Barn spiller och tappar mat och fläckar sina kläder. Så händer att jag också gör. Utan att se konsekvenserna! I dag upptäckte jag att mina vita inneskor inte var rena! (NU är de det) Men , kära nån, varför har ingen sagt något?, undrade jag. De flesta som kommer hit gör mej ju den tjänsten att de tar sopborste och skyffel och sopar smulor på köksgolvet och det gillar jag så klart! Att få något gjort utan att själv upptäcka behovet"

I går pratade jag länge med min kusin, som jag sent omsider fick vetskap om att hon finns. Vi har fin gemenskap och trivs med varandra.Hon hade ju förmånen att få umgås med vår mormor men först när jag för några år sedan genom att lyssna på ett radioprogram och fick kontakt med Johanna, den kvinna, som talade i radion och hon visste en del om mormor. Tillsammans åkte vi senare till min kusin i Västerås och många frågor fick sitt svar. Min tacksamhet till Johanna, som också åkte med mig till Statistiska Centralbyrån i Stockholm, där vi tillsammans en hel dag läste i stora böcker om mormor, som dog samma år som jag gifte mig.

Om detta har jag i tidigare bloggar berättat. För mig är det så värdefullt att på detta sätt få veta och att få ha kontakt med vår kusin. Jag minns att jag under mina första år i skolan var något avundsjuk på mina kamrater som hade kusiner och en mormor! Vi hade farmor och farfar, även om den senare var lite butter och inte precis någon barnavän men han köpte  en påse karameller åt oss när han handlade i mataffären och vi var på besök i Hörningsnäs! Han gillade oss!

I kväll fick jag en hälsning med önskan om GodNatt från Gertrud. Hon är så omtänksam och vi skriver små brev till varandra på datorn. En nytillkommen kär vän senaste året.

Ja, som ni vet så är pajen klar och jag är så nyfiken att få se hur det gick att göra en köttfärspaj utan att förgrädda skalet. I morgon får vi alla veta! Som sagt så är jag trygg med att ha ett flertal matställen i min närhet så i morgon sitter vi här och mumsar på paj eller Hämtmat!!  Eller bådadera!

Sov Gott alla mina vänner! Ni sover nog redan och jag ska också sova. Gud är god och o, så många gånger jag sett hans hjälp i små vardagliga saker i dag.
Jag har lovat att be för några vänner och det ska jag göra innan jag somnar! Gud hör våra böner!
Han älskar oss och vill oss väl! Alltid!! 




lördag 30 mars 2019

Lördag 30 mars 2019. Sämre dagar har jag sett!

Den här dagen är en dag om vilken min mamma skulle ha sagt: "Hu, en så lessam dag!"
För mamma, utan dator, padda och iPhone blev det ibland lite långsamt. Särskilt som det visar sig vara så att alla har sitt att göra när vi kommer till veckosluten. Det är då familjen får vara tillsammans, fira födelsedagar och sådant man ej hunnit med i veckan.

I dag skulle jag göra allt det där som jag inte hann med i går. Dessutom skulle jag ta en lång promenad. En titt ut på loftgången då tidningen lyftes ur brevlådan gjorde att promenaden uteblev.
Alldeles för kallt. Utan besök så blev det fikastund med sömn i fåtöljen!

Vissa dagar känner jag mig så nöjd med att gå här och småprata med Gud.  Så jag känner mig aldrig ensam. Vi vet var vi har varandra.
I morse kände jag att det skulle bli en dag av värde. På något sätt!
Tre samtal har jag i dag fått då jag delat bekymmer med vänner som vet att jag tror på en Gud som kan göra mer än vi kan bedja eller tänka. Eftersom Gud är kärlek så vet vi att han älskar att lyssna till oss och att han finns där till vår hjälp!

Samtliga vänner som jag i dag talat med i telefon längtar efter att Gud ska komma dem till hjälp!
De bor på orter långt ifrån varandra och de vet ej om varandras existens
Men de vet att det finns en Gud och när de nu inte själva betraktar sej som "religiösa", som de uttrycker det men de tror på en "Högre Makt."  Jaha! Kanske GUD?

"Men OK då", säger jag. Sätt igång och berätta hur du har det och du ska se att Gud bryr sig! Som häromdagen när en god vän här i stan hade berättat om hur hon väntade på att det skulle ske något som vände hennes liv till det bättre och jag helt plötsligt, på köksbordet hittade en pytteliten papperslapp där det stod: " Bida din tid, framgången är nära!"

Det minsta tidningsurklipp jag någonsin skådat. Varifrån det nu plötsligt hamnat där på köksbordet!! Jag ringde och berättade och det var precis vad som gav tröst och hjälp i den stunden!  För oss var det ingen tvekan om att Gud varit framme  igen!

I morgon är det söndag! "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet! Var dag är en nåd dig given från Himlen, besinna det!" Psalm 180 i Svenska Psalmboken. Sjung, sjung!

Kära vänner! Med några kortare avbrott vet jag ej hur det här blev men jag vill säga att jag tackar Gud för denna dag och för de fina samtalen!
Livet är ej meningslöst när man har Gud som sin följeslagare! Även om det ibland ser dystert ut så vet vi att han är med och sviker aldrig! Sov Gott!

onsdag 27 mars 2019

Onsdag 27 mars 2019. Kom ej ut i dag heller!

Vilda planer om hur mycket jag skulle hinna denna dag! Jag gick upp i tid. Klädde mig som om jag var van vid det utan att först strosa omkring i morgonrock för att sedan sova i fåtöljen.
Nu är det fastetider och jag hittar själv på något bra ämne för min fasta.  Nej jag har inte pratat med Gud om fastan. Han och jag har en ständigt god relation med varandra och ingen finns som förstår mig bättre än han.

Så här tänker jag! Att klä mig utan att först fika med bulle och iklädd morgonrock måste väl vara något bra. Bara för att jag gillar det. Då måste det alltså betyda ett offer att avstå denna lyx!
Jag säger, som Ulla, när hon var liten och hade svårt att sitta stilla på de möten dit hon fick följa med sina föräldrar och syskon.
Vi var i bil på väg till ett tältmöte  då hon ville sprida lite glädje i bilen så hon utropade:" I kväll ska jag sitte så still på mötet!"
Föräldrar och syskon tog med glädje, fast måhända med en viss skepsis, emot denna hälsning  !
Vilket vi gjorde rätt i för efter några ögonblicks eftertanke om sanningens värde utbrast hon försiktigt: " Fast ja lööver int!" För Ullas del var det nog bäst med det lilla tillägget!

Ulla har dock fortsatt att gå på möten och gifte sig med en kille som också var kyrkvan och tog sin pastorsexamen vid Örebro Missionsskola. Sedan har de tillsammans stått i tjänst för Gud som såg till Ulla och älskade henne precis som hon var!

Nu har jag alltså tänkt mig en fastetid då jag avstår morgonrocken som jag älskar.
Jag klär mig direkt men fortsätter nog med kaffestunden i vardagsrummet.
Så har jag tänkt! Jo, jag vet, det är nog en egoistisk fasta så jag avstår att kalla det fasta men ska prova att ändra morgonrutinerna en aning.

Jag minns när Georg levde och mamma var hos oss att de var ense om detta och samstämmigt uttryckte sitt missnöje med orden:"När man går upp klär man sig". Skam till sägandes så fortsatte jag med mina ovanor. Tills NU! Jag kastar, för säkerhets skull,
 in en liten "Brasklapp". "Jag lovar inte men jag ska försöka." Tänk att komma igång så tidigt om dagarna.!!!

Hur dagen har varit? Jo ett kärt besök av Bernard, barnbarnet!
Vi hade en fin stund tillsammans och jag hoppas att han får nytta av vårt samtal. Det rörde sig om Guds ledning i våra liv även när något händer, som vi ej just i det ögonblicket förstår att Gud har sitt finger med i det som sker.

Bernard hade egen hämtmat med sig eftersom jag nyss hade ätit frukost när han kom med sin lunchlåda och besöket var hastigt påkommet!
 När han gått kom "BussInga", som mina bloggläsare vid det här laget är bekant med.
Vi har gemensamt att vi har en mycket barnslig tro på Gud och ser hans närvaro i det som sker !
Vi kan prata om allt, är flexibla och skrattar mycket! Vi fikade med släta kardemummabullar och  var sin bit chokladtårta från frysen!

Lika bra att nu säga GodNatt till er alla och prata lite med Jesus innan jag somnar!. Gud är god!

måndag 25 mars 2019

Måndag 25 mars 2019. Semesterdag med Ulla och Monica.

Kan inte begripa varför jag inte kommer till skott med bloggen förrän folk redan sover.
Jo jag vet att jag är född till nattuggla men att jag inte under ett långt liv förmått mig att ändra på det när jag vet att det vore det bästa. Ikväll tänkte jag att gå till sängs utan att skriva men kom på att det vore höjden av lättja att avstå detta nöje när jag dessutom vet att det finns de som läser mina skriverier sen kväll eller tidig morgon. Att uppmuntra människor är en stor glädje för mig.

Det blev en annorlunda dag. Något omtumlad vaknade jag i morse och fick klart för mig att i dag blev det morgonkaffe utan sällskap.  Fast jag är ju numera van vid det. När Georg levde och kom hem på fredagarna så vankades det kaffe på sängen lördag och söndag.

Dagen började med att jag av Ulla blev hämtad och vi hälsade på hos Monica i Adolfsberg som nyss fyllt 80 år och vi ville gratta henne!
I det trevliga köket flödade solen in genom fönstren. Av solen har jag ej mycket i mitt kök så jag passar på att njuta när jag har tillfälle.

Monica och Ulla hade ansvar för köket på Östgötagården under flera år då de berömda STRÅKLÄGREN varje sommar gick av stapeln med familjerna Gårsjö och Lauenstein stod för ledningen när det gällde det musikaliska. Det var tider det!  God mat , morgonsamlingar, bad i sjön Åsunden, kvällskonserter och härlig gemenskap fyllde veckan . År efter år.
Georg var lägerchef.  Barnfamiljer gladdes över att få vara tillsammans en hel vecka och träffa kompisar!
Så roligt att i dag åter få träffas och minnas!

Naturligtvis bjöds vi på lunch. Underbar köttfärspaj och så Monicas sju sorters kakor till kaffet.
Efter hemkomst somnade jag i fåtöljen, som vanligt!
Så en del letande förstås.  Det blev en verklig semesterdag!  I lugn och ro!

På grund av den sena timmen, som jag ännu en gång drabbats av så inser jag att det bara finns ett att göra. Säga GodNatt och gå till nattens vila.
Att av ett barnbarn få en kvällshälsning med förfrågan om hur jag mår och så en önskan om att jag skulle be till Gud om framgång  i en speciell idrottsgren. som just nu är viktig, gjorde mig så glad.
Det lilla tillägget: "Det brukar hjälpa!" gjorde mig ännu gladare !
Själv har jag fått se Guds omsorg i dag, flera gånger och jag säger än en gång! "O vad Gud är god!"

Ett långt telefonsamtal från kusinen i Västerås som jag tidigare berättat om och hur vi efter alla år till slut fann varandra och nu har mycket att prata om. Kusinen minns ju vår mormor så väl och jag älskar att höra henne berätta om hur roligt de hade tillsammans. Hur jag önskade att jag fått träffa min mormor men mamma förlorade kontakten med sin mor redan år 1906 och de  fick aldrig mer kontakt.
Nu, mina vänner är det kanske redan en ny dag och här sitter jag! Godnatt!

 

söndag 24 mars 2019

Söndag 24 mars 2019.Mötas och skiljas är livets gång. Att skiljas och mötas är hoppets sång!

Jag hämtades till det gamla fina huset där Nerikes Allehanda en gång fanns, numera ett trivsamt hotell.
Tobias med flickvän och jag bjöds på jättegod brunch av Elsemarie och Lasse!
Som ni kan se så blev vi försedda med mat utan att jag behövde använda den av mig inköpta.
Det är fina saker som blev  kvarlämnade  i mitt kylskåp efter gästernas hemfärd.
Lasse handlade ju till gårdagens frukost så nu har jag en del delikatesser till morgondagen då jag för övrigt blir hämtad till födelsedagslunch i Adolfsberg.
Som synes så går det ingen nöd på mig. Skönt nog finns det alltid vänner att dela med så jag måste inte äta upp allt själv!

Det där med att skiljas efter trivsamma dagar tillsammans väcker en del tankar.
"Att mötas och skiljas är livets gång osv." läste en kille som i Stockholm följde mig hem i min tidiga ungdom. Jag blev störd över det högtidliga tonfallet. Därtill kom att det var första gången jag hörde dessa bevingade ord. Dessutom sagda av en kille som jag för första gången träffat i ett sammanhang någon vecka tidigare och inte hade för avsikt att träffa fler gånger! Det var väl inget fel på honom egentligen, men jag föredrog en lättsammare ton i konversationen.

Kort tid därefter träffade jag Georg, mitt livs kärlek! Han var romantisk och skrev kärleksdikt till mej efter bara ett par veckors bekantskap! En dikt som jag kan läsa utantill än i dag !
Jag tror att jag i någon tidigare blogg berättat om avskedet av den, enligt mig, alltför allvarliga kille som skaldade om att skiljas och mötas. Han gifte sig sedermera med en tjej som nog passade honom bättre än jag.

När Elsemarie och Lasse åkt till sitt  hem i Göteborg intog jag sängen. Somnade och konstaterade att jag sovit lika lång tid som de tillbringat i sin bil på färden mot Göteborg. Som jag önskar så meddelar de av min familj, som är ute på resor, när de kommit fram till bestämmelseorten.


I går skrev jag om ett stort fartyg i sjönöd utanför Norges kust. Alla på båten kunde evakueras med helikopter och det stora fartyget är nu bogserat in till land. Ett tjugotal personer hade skador och förts till sjukhus med ambulans.

Tack gode Gud att alla kunde räddas!
Så tomt det blir i morgon bittida när inte Elsemarie fikar morgonkaffe med mej men jag har vissa morgonrutiner  som jag följer. Kaffe med bulle framför TV i vardagsrummet. Där pratar jag med Gud och ber för de mina. Nämner dem alla vid namn. Förbön är viktig !

Sov Gott, mina vänner ! Vet ej om jag skrivit något vettigt men det blir som det blir !


lördag 23 mars 2019

Lördag 23 mars 2019. Så gott med våfflor till kaffet!

Elsemarie och Lasse kom upp från sitt "hotellrum" med nyinköpta härliga, nybakta frallor och annat som tillhör en god frukost.
Jodå, jag hade handlat i går men nu blev det ännu finare frukost. Inköpt av Lasse i den välsorterade Närbutiken.
Så skönt att bli placerad vid bordet och andra såg till att allt funkade!

Lasse hade också inhandlat ett våffeljärn och annat som tillhör ett våffelkalas. Grädde sylt mm.
Snart var vi iväg till Tobias som bor i en vacker lägenhet tillsammans med sin flickvän, som i dag var i Västerås för gymnastik, som hon gillar.
Tobias brukar träna fotboll  men i dag gräddade han våfflor i det nya våffeljärnet.
Oj så gott med kaffe och våfflor.
Några lugna, sköna timmar i den ljusa lägenheten där solen tittade in genom fönstret förflöt innan Elsemarie och Lasse skulle till en kompis från tiden i Örebro. Det gäller att hinna med så många som möjligt. I går var det flera som fick korta besök.
Det börjar nu bli kväll men de kanske går direkt till sitt fina boende och sover innan de i morgon bittida tar hissen upp till min lägenhet.

 Själv har jag suttit i fåtöljen och sovit men har sett två nyhetssändningar på TV och har tagit del av nyheter som gör mig så illa. Situationen för alla som gav sig iväg till Syrien för att strida för IS  och som nu flyr tillbaka till de länder de kom ifrån är skrämmande. Antalet barn från Sverige är ett 80-tal.
Barn alltså! Jag mår så dåligt av att höra hur snett det kan bli för människor.

Det senaste har skakat om mig ännu mer . TV berättar om ett kryssningsfartyg med 1300 passagerare  som fått motorproblem utanför Norges kust. Vågorna är 10-15 meter höga. Helikoptrar åker i skytteltrafik in till land där ambulanser tar vid.  Några förs till sjukhus, andra till hotell och platser där de blir omhändertagna! Arbetet beräknas pågå hela natten!
En av de räddade sa att hon var jätterädd och började bedja.
Någon sa att detta är ett drama som vi ej ens sett på film!
Sverige har erbjudit hjälp men norr männen har gott om egna resurser säger räddningsledaren!

Nu är vi många som ber om hjälp för alla dessa människor . De som är skadade och förts till sjukhus har benbrott och skärsår.

Just nu får vi veta att i kväll ett lastfartyg med nio personer ombord har fått motorstopp i samma område så helikoptrarna får ännu fler att ta hand om.

Nu har dagen snart tagit slut. Förmodligen sover redan mina nattgäster och jag ska också försöka sova. Så gott att ha kontakten med en stor Gud och tillsammans med många andra förenas i bön till den som ser allt, vet allt och vill hjälpa i nödens stund. Fast många av oss umgås med honom även i ljusa stunder och har roligt tillsammans.
Mina kära vänner! Sov Gott och låt oss minnas att förbön har en väldigt stor betydelse. Därför fortsätter vi att bedja!

fredag 22 mars 2019

Fredag 22 mars 2019. Ibland är man bara tvungen att ge sig ut!

Som i dag när jag insåg att jag behövde en promenad fast vädret är grått i dag också.
Först till banken då jag upptäckt att mina kontanter höll på att tryta.
Jag gick till mitt vanliga bankkontor, visade min legitimation och blev bemött på ett sätt som jag knappast varit med om tidigare. Jag hade iakttagit hur kunden före mej blev hanterad och drog slutsatsen att det nog var en närstående som var kunden.

Så blev det min tur. "Äntligen är det du, som fått vänta så länge". sa damen. Jag nämnde en del siffror som jag kom ihåg av kontot. Direkt ett leende, en öppen attityd och ett otvunget läge med lite småprat!
Ingen stress! Denna bankkvinna fick mig att känna mig  betydelsefull och glad Jag drog mig till minnes när jag för första gången stod bakom affärsdisken och av tjejen som var tre år äldre än jag och var chef på manufakturavdelningen där jag fått jobb inför julhelgen. hade gett mig en kort lektion i hur man bemöter kunder. Så klart har ens naturliga läggning för att möta människor också sin betydelse.

Jag fick mina pengar, fortsatte som jag ofta gör när jag är på stan, till Nikolaikyrkan med skylten utanför där det med stora bokstäver står att läsa: "Öppen kyrka."

Jag går ett varv runt i kyrkan, tar några broschyrer , sätter mig i en bänk och tackar Gud för kyrkan och för alla människor som söker sig dit. Tacksam för att få bo i ett land där vi får tro på en Gud som bryr sej och bli påminda om Guds son Jesus, grunden för vår frälsning, som ger frid även när livets stormar rasar omkring oss. Jag är så fylld av tacksamhet till vår store Gud, som har makt att förändra förhållanden när vi överlämnar vår sak i hans händer.

Vi bor i en ond värld men vårt förhållande till Gud kan inte ondskan förstöra så länge vi håller oss  till Gud. Vi människor är inte alltid så pålitliga men Gud står fast vid sina löften och sviker aldrig! 

Nu kom mina gäster från Göteborg som ska bo i detta hus ytterligare två nätter! De har många vänner i stan sedan de var bosatta och jobbade här. Nu passar de på att träffa en del av dem  och jag uppmanar dem att ta vara på tillfället medan de är i stan!.
I dag ringde Linn från Växjö. Hon berättade roliga saker som händer kring henne.

I morgon bittida kommer mina gäster till morgonfika så jag måste gå till nattens vila så jag orkar vakna i tid. Elsemarie och Lasse sover nog redan.
Nu säger jag GodNatt till er mina vänner. Sov Gott ! Gud är god och vakar över oss!

torsdag 21 mars 2019

Torsdag 21 mars 2019. Jag är så tacksam för allt !

I dag gick jag till min Närbutik, som också säljer färdiga matportioner. SÅ god mat!
Jag har nära dit och i dag skulle jag få hem Elsemarie och Lasse från Göteborg och det serverades fin stek med grönsaker, sås och potatis.
Fick SMS att de stannade på väg till Örebro för varsin varmkorv så nu har vi maten i kylskåpet till i morgon. Då blir det fest !

Det är så bra att få besök av min familj för alltid finns det något jag behöver hjälp med.
Jag hade en man som var väldigt händig och jag var ganska bortskämd med att han fixade och förstod sig på saker och ting som jag ej fattar något av. Som ni vet så har jag genom åren kallats för "teknisk idiot", en titel som jag dragit nytta av många gånger.  Men jag har lagat mat och kokat kaffe åt de där tekniskt kunniga så jag har fått vara med och leka i alla fall!
"Jag kan inte vad DU kan och DU kan inte vad JAG kan men Gud har en uppgift som passar för mej och en annan som passar för dej", sjöng vi på våra juniormöten i gamla tider!

Nu försvann mina nattgäster ner till sitt hotellrum i "mitt" hus. Här bor jag bra. Nära till det mesta och gästrum. I morgon bittida ringer de när de vill ha kaffe. (Mamma du har väl kvar av Svens goda bullar sa Elsemarie när morgonkaffe kom på tal i kväll) Jodå, han fyllde på i min frys nyligen så det finns. Jo jag är nog lite bortskämd av de mina.
Lasse fick min TV i köket att funka efter en tids avbrott! Alla har något att hjälpa till med!

Då jag vet att paret i gästrummet är morgonpigga så ska jag se till att komma i säng, jag också så jag vaknar tidigt i morgon.

Har under dagen haft en del konversation på min iPhone. Det känns bra att ibland få vara till hjälp när människor av olika anledningar inte mår bra i själen. Att då ha en vän som Jesus att vända sig till är ovärderligt. Ingen kan trösta som han. "Mästaren från Nasaret, alltid, alltid NÅGON utväg vet sjöng pappa i vår barndom. SÅ sant! Att ha möjligheten att be för den som ringer och säger:" Jag ORKAR inte längre. Jag mår så dåligt" och se hur nytt mod tänds i det sargade hjärtat är så fantastiskt.

Man blir så tacksam av att se hur Gud bryr sig om varenda en som vänder sig till honom.
Det där med att Gud bryr sig om VARJE människa som VILL ha hans hjälp och gemenskap har jag, under mitt nu långa liv, sett otaliga bevis för.
Nu ska jag avsluta med att berätta vad jag fick höra i veckan.  En person som var förtvivlad för något, jag vet inte vad, sa till Gud att nu kastar jag allt. Ungefär så. Jag hörde det i andra hand men av en vän till den busschaufför det gällde!  Den tredje passageraren som gick på bussen tittar på chauffören och säger:"Jesus älskar dej"! Det är väl inte så vanligt precis att någon säger det till en busschaufför men denna gång hade någon fått i uppdrag av Gud att förmedla denna hälsning, som gjorde att den människans liv fick en vändning till glädje och tillförsikt!
Någon hade sett honom. Någon brydde sig! Någon som kan göra mer än vi kan bedja eller tänka!
"Kasta din börda på Herren! Han skall göra det"

Med denna glada berättelse vill jag önska er alla en GOD NATT! Gud är så god!


 

tisdag 19 mars 2019

Tisdag 19 mars 2019. Åkte bil till solen.

I går undrade jag var solen gömt sig. I dag på förmiddagen fick jag veta det.
Kerstin ringde och berättade att där i Frommesta fanns den.
Om jag ville vara med och njuta av den så var hon villig att åka in till stan och hämta mig. Jag hade just avslutat frukosten, sen som vanligt. Lunch ingick i evenemanget. Så klart jag ville!

Kerstin kom! På min gata finns Kolgrillen, som har kycklingspett och annat gott i sitt lunchutbud.
Mannen i hennes liv hade uttryckt en önskan om att få bjuda på lunchlådor för att fira pensionsutbetalningen, som inföll just i dag. 

Medan jag tog mig ner på gatan besökte Kerstin nämnda restaurang och vi anträdde färden mot Frommesta!
Men se bara! Där fanns den! Solen! Maten var fortfarande varm och vi åt den inomhus för att efter måltiden sitta ute i den öppna trädgården och njuta . Luften är fortfarande lite kall så vi gjorde ett bra val! Det var den första varma vårdagen och vi satt länge i solen och njöt!

Jag hade tid hos min hårfrisörska sent på eftermiddagen så med hjälp av Färdtjänst kom jag dit.
Solbränd ( nej jag skojar bara) och fin i håret tog jag en promenad med rullatorn hem till mig!
Promenaden tog 35 minuter.
I en fåtölj somnade jag. Vaknade för en stund sedan när Kerstin ringde för att höra om jag kommit hem.
Låt mig säga att detta med att få sol i ansiktet denna tid på året känns jättehärligt. Mera sådant!
Elsemarie med sina kollegor skickar hälsningar från Falkenberg där de befinner sig för sitt jobb.
Hon tar chansen och simmar i det kalla vattnet. En rolig video om detta har skickats men vet ej så noga om alla kan se den men rolig är den!

Nu måste jag sova klart den påbörjade sömnen i fåtöljen! Natti, Natti, mina vänner!
Så tacksam för en härlig dag i solen och god lunch!
På fältet kunde vi se svanar gå omkring och äta ! Så mysigt. Sjön inte så långt borta! Sov Gott!

måndag 18 mars 2019

Måndag 18 mars 2019. Lite politik ingår ibland.

Så sitter jag här igen och funderar på vad som i dag sig tilldragit haver.

I dag skulle jag få tidigt besök av Kerstin, Ulla och Lennart. Eftersom min syn gradvis försämras så bidrar det till att jag missar att göra en del saker som då den här patrullen blir mig behjälplig med.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Hur tacksam jag är för min familj, som alla vill mig så väl!

 Lennart som är utbildad både städare och pastor tog sig an städningen medan vi andra gick till min matvaruaffär för att hämta lunchlådor. Tänka sig att jag inte alls saknar matlagningen när det är så enkelt att få den goda, varma maten med sig hem och få äta den tillsammans i hemmiljö.
För mej som oftast äter ensam så är det en grej som gör att jag piggnar till även en dag som denna då jag var trött och hängig.

Dagen i dag blev lika tung och grå som de senaste och jag tror att det påverkar oss människor i hög grad! Jag längtar till solen, var den nu gömt sig någonstans.
När patrullen gått så fick jag ännu ett besök.
Nu var det Sven som,på väg till Kristdemokraternas Seniorers årsmöte kom till sin mamma med härliga bullar,som han bakat och nu plockade in i mitt frysskåp! Visst har jag det bra!

Ville jag gå med till årsmötet? Sannerligen, det var på tiden! Senior har jag varit länge och KD har efter ett av mig fegt val i beslutsfattande varit det parti jag i nu flera år röstat på. Det ville jag. Sven hämtade bilen på parkeringen, körde fram och så bar det iväg.

Jag drar mig till minnes när KD dök upp på den politiska arenan att jag då hade valt att rösta på det parti som mina föräldrar röstade på och vi ungdomar i kyrkan likaså! Folkpartiet var det givna partiet. Fegheten från min sida var, att jag envisades med att av rädsla för att få en bortkastad röst, OM nu inte KD skulle komma in i riksdagen,  fortsätta att rösta på det parti  som jag en gång valt!
 Förändringar är ännu i dag ett problem för mig.
 Så klart var det inget bra resonemang för om alla skulle tänka som jag så blev det ju ingen förändring i det politiska landskapet.

När KD, utan hjälp av mig, kommit in i Riksdagen var det inte längre någon tvekan. Efter den dagen har jag varit partiet trogen men i dag var första gången jag var på ett KD Seniorernas årsmöte.

Sådärja! Nu var jag på plats. Medlem i KD Senior!
Här fanns en del vänner och  bekanta, som jag vanligtvis ej träffar så ofta. Min goda vän Gunbritt Parsmo fanns där. Vi har ganska tät digital kontakt så det var roligt att ses i dag och få fika tillsammans med de övriga.

Årsmötets högtidstalare var Ewa Sundkvist, som liksom jag har rötterna i Småland.
Inte så ofta vi ses numera. En gång var hon en betydelsefull journalist på den tidning som varje vecka kom som en efterlängtad vän vid namn Missionsbaneret och där allt som rörde sig inom Örebromissionen fanns att ta del av.

I mammas album med tidningsurklipp fanns ett och annat litet inlägg med titeln "Vid Köksbordet".
Jag vet ej om jag i dag har detta album kvar. Kanske försvann det i vattnet när vi i Borensberg hade översvämning i källaren!
Jag skrev ner några tankar ibland. Skickade dem till Missionsbaneret och lät redaktionen bestämma om de ville ta in det eller ej.
  Mamma klippte ur, klistrade in bland tidningsurklippen tillsammans med annat mer  läsvärt, antar jag. Kanske hittar jag dem en dag. Att flytta några gånger gör att man förlorar en del.Med eller utan översvämning av regnvatten!

När jag i dag lyssnade till Eva så blev jag från början glad av hennes inledning av sitt Högtidstal.
Hon började med att berätta om sig själv, om sin barndom, om sin utbildning och sysselsättningar. Kortfattat men precis det som behövdes för att vi som lyssnade skulle få en bakgrund till allt bra hon sedan fortsatte med att säga.

Jag uppmärksammade just denna presentation och tänkte att så borde fler talare göra.
Enkelt och kort ge en bild av sig själva innan talets början. Enligt mej, alltså!

Hon talade bl.a. om digitaliseringen som har både för och nackdelar, särskilt för många äldre. Myndigheter lägger ibland viktig information på digitala hemsidor.
Det finns många äldre som inte har en dator. Så klart bidrar detta till att många upplever ett utanförskap. Inte alla har barnbarn som handledare i en digital snårskog

Jaha så blev det här en annorlunda blogg! Igen! Men jag upplevde faktiskt det där årsmötet som både gemytligt och  trivsamt. Jag fortsätter med att rösta på det parti jag en gång, möjligen av felriktad omsorg, valde bort. Men visst, jag trodde mig göra något bra!

Att jag ägnat det mesta av det skrivna åt dagens årsmöte får kanske ses i ljuset av att jag faktiskt någon gång förnummit en skamkänsla inom mig för att jag inte hakade på från första dagen!
Dagens inlägg om partiet kan ses som en liten gottgörelse!

Nu till sängen och förbön för tre böneämnen  som jag i dag fått in på min iPhone.
För Gud är allting möjligt. Även när allt ser ut "som ginge allting sönder" så ger tron på Guds möjligheter oss tillförsikt ändå! "Tro på Gud. Tro också på mig ", sa Jesus. Var gärna med mig i bön för dessa tre böneämnen, som Gud till fullo känner till och vill förändra. AMEN!


     

söndag 17 mars 2019

Söndag 17 mars 2019. Intet nytt på Fredsgatan!

Kan se att jag inte skrev något  i går så nu borde mina bloggläsare bli förskräckta över omfånget på dagens blogg.
Ingen fara, som han säger Tobias när jag glömt eller gjort något,som drabbat honom.
Nu har jag en timme på mig att skriva innan jag ska se Agenda!  Det ska handla om återvändande ISanhängare och deras familjer!

I kväll skulle jag ha varit i Immanuelskyrkan men "hoppade av" ett par timmar innan.
Verkar som om tiden hinner ikapp mig och jag får ta hänsyn därtill!
Min goda vän Gunbritt har ett så bra uttryck om att "hålla balansen", något jag ofta får anledning att återkomma till.

Med detta menas, för min del, att i mitt huvud finns planer, förväntningar och drömmar, som vid konfrontation med verkligheten vad beträffar orken, faller platt till marken!
Jag gör så gott jag kan! Samlar ihop spillrorna och gör något av dem även om det inte blir det jag tänkt.  Nja blev det inte gjort i dag så blir det gjort i morgon! Vilket det sällan blir och därmed är balansen satt ur spel!
 
Mina bloggar är ett kapitel för sej! När jag fått tag på den senast utskrivna ska jag  sedan "hålla takten." Så har jag tänkt!

På tal om tänkt så har jag i två hela dagar varit alldeles ensam med bara något enstaka telefonsamtal.
Jodå Meddelanden och SMS har ju för all del varit i tjänst. Vilken uppfinning, säger jag!

Men det där med tid att tänka utan att bli störd det är lite spciellt!
I går kom jag på mig själv med att plötsligt bli så glad när jag började tänka på hur lyckligt lottad jag är. Började tacka Gud för än det ena, än det andra!
Det var så mycket så jag hinner bara med att nämna lite denna kväll, då det inte finns något som hänt under dagen att berätta om men då passar det att dra in lite annat!

Tänker på gårdagen då jag blev så glad för mycket som livet givit mig!
Eftersom jag levt så länge så har jag varit med om att se förändringar, stora sådana, på många områden i livet. Nu, när jag lagt åren bakom mig så kan jag minnas ett förr och ett nu.
Telefon kan jag aldrig låta bli att dra fram i ljuset. Så mycket enklare den har gjort tillvaron för oss!
Att sedan vi människor inte alltid kan, som Gunbritt säger, "hålla balansen" är en annan historia! Den tar vi en annan gång!

Jag tackade Gud för min familj, för min omtänksamme, romantiske make, som hittade på mycket som var roligt! För alla de mina, som Gud är så god emot.
Tackade för pengar, som ger mig möjlighet att köpa allt jag behöver och mer därtill!
Jag minns ännu hur  vi när vi var unga och  med dålig ekonomi fick vända på varje krona.
Vill minnas att jag tidigare berättat om detta och om mina föräldrars kamp för att få pengarna att räcka!

Vilken känsla när vi köpte vår första lilla bil och kunde ta barnen i den och åka till släkt och vänner och hälsa på!
Nu är det dags att se på TV så jag måste erkänna att det där med jäkt kanske inte fanns på den tid jag berättat om. Men hur eller hur, som vår hulda moder plägade säga så säger jag härmed GodNatt till er mina vänner! Gud är god!
 

fredag 15 mars 2019

Fredag 15 mars 2019. Mycket på gång i dag!

Jo jag vet! Jag hade lovat mig själv att i dag skulle den där promenaden bli av!
Skam till sägandes så sitter jag här i kvällens sista darrande minuter och anklagar mig själv för att inte ha varit ute på hela dagen.

Säger till mig själv att jag har ju nog med att se till att klara dagen! Inte begära för mycket av sig själv!  Så går dagen! Att vara ensam pratade vi om på Studiecirkeln i går.
Jag fick i dag fikabesök av Tobias innan han härifrån tog sig till tåget för att resa till Göteborg där han tillsammans med övriga syskon skulle åka vidare till föräldrarnas vackra bostad för att ett par dagar vara tillsammans , som familj. BARA mamma, pappa och tre barn!

Det var allt bra länge sedan familjen var helt samlad! Enbart de fem som en gång bodde tillsammans i Örebro några korta år.  Jag kan förstå hur det känns för föräldrarna att se sina telningar, nu som vuxna, åter samlade kring en Tacoskväll. De har alltid hållit ihop och tagit hand om varandra, Linn, Filip och Tobias!
Innan Tobias äntrade tåget hann han med ett besök för en fika hos mormor, som  han lovat!
Nyss fick jag ett foto med familjen samlad. Jag minns med glädje när Georg och jag fick hem barnen sedan de "var utflugna".

När Tobias lämnat huset så kom min vän Inga, BussInga, ni vet! Vi är båda mycket barnsliga i vår relation till Gud, vilket ger oss och Gud stor glädje. Vi skrattar tillsammans och vi tror på att Gud skickar änglar i vår väg, oss till hjälp! Barnsligt? OK! Jag citerar ännu en gång kyrkoherdens kommentar. "Så här tror jag, sen får ni tro som NI vill!" Inga och jag fortsätter i vår barnsliga tro och är så nöjda och glada!

Vi åt middag tillsammans. Hämtmat sedan gårdagen, kycklingfile' med ris och grönsaker! SÅ GOTT!
Till fikat hade Inga haft  med sig goda nybakade dumlekakor!

Kristin, mitt barnbarn, hade jag haft lite telefonkontakt med under dagen innan hon började sin spelning i orkestern på "Stallyktan" denna fredagskväll. Fick nyss foto därifrån med både Sven, Maria, Kristin, Kerstin och Ulla på bild. Alla där för att lyssna till Kristins fina spel!!
Jag är verkligen privilegierad med duktiga musiker i familjen! Som jag sagt tidigare så kommer dessa gener från Georg. Inte från mej!!!

Jag är dålig på att ta upp den tråd om barn och ungdomstid, som jag tappade taget i för en tid sedan men jag säger som FB: Jag arbetar på att hitta felet! Har en del att göra med att LETA!

Vädret är grått och trist med ett par plusgrader. Åter lovar TV att SOL ska komma i morgon. "Tro't om ni vill," som pappa Georg brukade säga!

Ja mer än så här blev det inte i kväll. Ett 50tal människor har i dag dött i en terrorattack i en stad  som heter Christchurch på Nya Zeeland. Beväpnade män gick in i två Moske'er! Får veta mer i morgon för min TV är avstängd för i kväll!

Vi ber om tröst för de anhöriga till dem som drabbats av en så plötslig död!
Nu väntar sängen! Säger GOD NATT till er alla, mina vänner! SOV GOTT!

torsdag 14 mars 2019

Torsdagen 14 mars 2017. Studiecirkel igen!

Som jag tidigare berättat så "halkade jag in" på en Studiecirkel när jag efter en liten notis någonstans sett en rubrik om "Att åldras " så när dagen för detta evenemang kom så gick jag dit för att vara där de två timmar som det skulle gälla.
Att plötsligt befinna sig i en Studiecirkel och efter ett hastigt övervägande ha blivit antecknad på deltagarlistan med flera namn och därmed ha bundit upp några torsdagsförmiddagar framöver i stället för avlyssnande av ett föredrag ett par timmar ruskade om mig en aning.

Nu var jag åter där! I dag handlade samtalen om "Att bli ensam". Om detta finns mycket att säga. Det finns olika slags ensamhet. Den kan vara självvald.  Man kan drabbas av en enorm ensamhet om man mister sin livspartner. Ensam vid matbordet, på resor, på fester och möten.

Någon nämnde om att  helt plötsligt inte till någon kunna säga: "Nu hör jag lärkan som kommit. Nu är våren här"!  Någon nämnde om att hon ringde sin syster varje dag. En dag fanns hon inte längre.
Att mista en god vän, ett älskat husdjur.  Nog finns det många anledningar till ensamhet!

Någon sa att han som pappa gjort allt för sina barn men fick nästan ingenting tillbaka.
De unga är så upptagna kastades fram som en förklaring .
Nej! Om de unga inte tänker på en åldrande förälder, som gör allt för sina barn, då är det dags att säga ifrån ansåg en annan! Att säga som det är kan vara just det som behövs för att få en tätare relation.

Att ha gått igenom en stor sorg kan betyda att den personen isolerar sig och därmed påbörjar en ensamhet som sedan kan vara svår att bryta.
Telefonen är en bra apparat som snabbt för os i kontakt med varandra. Den är många till en god hjälp att komma ifrån sin ensamhet!

Nu vet ni alltså att "om telefon tycker jag!"  Den kan skingra ensamheten.
För en del av deltagarna räcker tiden inte till medan andra har alldeles för mycket tid och då kan känna sig ensamma!
Jag minns mannen i Stockholm, som berättade för mig att varje morgon ringde en personal från den  näraliggande Stadskyrkan bara för att fråga hur han mådde och de växlade några ord.
Mannens fru dog och de hade inga barn, inga syskon eller andra släktingar och han var så tacksam för att någon frågade hur han hade det. Att varje morgon få prata med någon betydde mycket!

För att nu återgå till livet här och nu så är jag tacksam för ännu en dag. Gud och jag pratar en del om dagarna och jag är bara så fascinerad av att han är så intresserad av mitt väl och ve och ger mg bönesvar på bönesvar och jag får ofta anledning att tänka på ett ord" Förrän de ropa skall jag svara".
Har glömt var det står, men jag får ofta anledning att tänka på det när jag ser hans godhet  i till synes SMÅ ting, men för mig så betydelsefulla!

Jaha, så blev det som det blev i kväll också!  Sov Gott kära vänner! Gud är god!

onsdag 13 mars 2019

Onsdag 13 mars 2019. "Hu en så lessam dag", skulle vår hulda moder ha sagt om denna dag!

I mammas dagböcker ser man då och då detta uttryck.  "Hu en så lessam dag!"
Att låta en hel dag gå utan att något synligt blivit utfört var inte det mamma menade ,för sådana dagar hade hon inga!
 Jag har ganska ofta  sådana dagar! Denna dag blev en sådan. Mot min vilja!
Mamma förebrådde mig ibland för att jag kunde fastna i en hög med anteckningar eller böcker.

Nej, mammas "lessamma dag" var alltid en söndag eller annan helgdag.  En dag då inget traditionellt arbete utfördes.  Mamma hade alltid något "för händer". Stickade vantar och sockar, vävde mattor,
Satt vid spinnrocken och spann ull till garn som hon sedan använde till sin stickning.
Hon lagade kläder!
När lördagskvällen kom lades allt sådant åt sidan. Helgen hade kommit till vårt hem.
Det var allt. Det "lessamma" för mammas del var nog ensamheten Kanske ingen hade ringt eller tittat in för ett besök.
Det var annorlunda när pappa levde och alla barn fanns hemma. Om hon hade skrivit dagbok på den tiden så hade hon inte skrivit om någon "lessam dag".

Då var det "full rulle" i huset med glada skratt blandat med små syskonbråk. Mamma plockade från de trånga skåpen fram rena, fina kläder som i högar låg klara till söndagsmorgonen då vi skulle gå till Söndagsskolan. Minnesversen, som stod i den lilla boken som varje elev hade i sin ägo, hade mamma sett till att vi kunde läsa utantill. Hon förhörde oss varje kväll! Välsignade lilla mamma! Hur mycket har inte dessa bibelverser betytt för oss.

I söndagsskolan stod läraren framför oss och vi räckte upp handen när vi ville läsa dagens vers.
Vi läste den och vi sjöng små körer tillsammans. De sitter kvar i huvudet ännu!
Fattar ni vilken tillgång för barn att få växa upp och ha denna rikedom med sig ut i livet?  Att inte bara ha detta för egen del utan att ha något att förmedla till våra medmänniskor, som Jesus befallt oss!

Dessa "Minnesverser" var hämtade ur Bibeln och fanns i ett bibliskt sammanhang, som läraren delade med oss. Spännande var det ska jag säga!

Barnen växte upp och pappa dog tidigt i livet. Mamma blev ensam och det var DÅ som de "lessamma" helgdagarna började. Hon läste mycket och gärna.
Ändå fanns det dagar då hon var lite sorgsen.   Kanske vi barn inte ringde och ingen annan heller. Alla arbetar i veckorna och när helgdagar kommer  så är det helt naturligt att den egna familjen kommer först. Så ska det vara! Vill minnas att jag tidigare skrivit om mammas fina relation till sin familj.

Jaha, så blir det som så ofta så att jag sitter här och undrar (hej FB) vad blev det av det här och vad har jag skrivit. Nu är det inget jag kan göra något åt denna sena timme utan jag säger rakt av: GodNatt och sov gott mina kära vänner och trogna läsare.  Gud vakar över oss alla! Om vi vill!


tisdag 12 mars 2019

Tisdag 12 mars 2019. Kåldolmar är gott.

Jo jag vet! Inte alla tycker det. Men i går när jag fick se Matlistan för en restaurang i min närhet så fick jag se att just denna dag skulle denna maträtt serveras. Jag kom genast att tänka på att min vän Rebecka hade sagt att kåldolmar skulle hon gärna vilja ha om jag någon gång ville bjuda henne på lunch.

Sagt och gjort.! Här hade jag nu mitt tillfälle! Enkelt och smärtfritt! Ringde och inbjöd! Hon blev glad! Trodde väl att jag som erfaren husmor själv skulle tillverka denna delikatess.

Hon kom ! Med sig hade hon en nygräddad rulltårta! Perfekt till eftermiddagsfikat!
Innan hon anlände hade jag inhandlat tre portioner kåldolmar med kokta grönsaker , sås och lingon.
SÅ goda kåldolmar! Tänka sej! Jag hade inga besvär alls! Vi hann med att prata igenom både gott och ont, att be till Gud och uppmuntra varandra i vår fortsatta vandring med Jesus!

Nu är det dags för att sova men innan dess ska jag på SVT Play. Ett program som Korrespondenterna gjort efter besök på ett fängelse i EL SALVADOR. Fick nyss tips om det här på  datorn. Hur nu det gick till!
Men intressant verkar det! Gud gör stora ting i fängelset och sådant älskar jag att ta del av!

Så nu ska jag se det och sedan sova! GodNatt mina vänner! I morgon är det gymnastik på chemat!

söndag 10 mars 2019

Söndag 10 mars 20l9. Gör ett försök att få ihop några rader!

Jag skrev någonstans att i dag skulle jag skriva tidig blogg.  Jag säger som Pippi Långstrump:"Där ljög jag igen!" Fast jag vet inte om man ljuger när man menar vad man säger just när man säger det.

I alla fall blev bloggen sen som vanligt vilket betyder att jag ännu en gång måste säga att jag återkommer. Det har en del att göra med min flytt och även med min oförmåga att ta itu med att skriva ut för jag vill kolla vad jag tidigare skrivit och helst ha det på papper framför mig.
Just det! Jag litar inte på det digitala!

Filip kom, som planerat var, fredag kväll. Efter frukost i går morse gick han ut för att träffa sina kompisar från skoltiden i Örebro. Jag kände mig lagom sjuk för att sova hela dagen.
Filip skulle komma hem sent och ville ej ta med sig den enda nyckel jag har, så vi bestämde att han skulle ställa sig nedanför balkongen och vissla, nej ringa mej, hahaha, vilket han gjorde klockan två då jag slängde ner bandet med nycklar till honom.

Att det var sent spelade ingen roll för min del, nattuggla som jag är, och har lätt för att somna om.
Det blev söndag. Det doftade av kaffe när jag kom ut i köket klockan halv nio.
Fick veta att av 10 tåg från Örebro till Göteborg fanns EN plats kvar och den hade Filip bokat.
En besvikelse för oss båda att det tåget skulle gå tio minuter över nio.

Alltså, efter fikat fick jag en varm kram, och så bar det iväg till tåget. Jag bor nära station!
Där rök allt om bloggar och annat som jag hade tänkt att han skulle lära mig.
Han lovade att snart komma tillbaka så nu har jag ännu något att vara glad för!

Ett meddelande från min vän Maria, som numera bor i Norge men var i stan för att hälsa på sin pappa! Hans fru, Marias mamma, dog för en tid sedan vilket var en svår förlust för dem.
Så fint av Maria att ta en stund hos mej.

Tänkte i dag lite bakåt. Hur träffades Maria och jag egentligen? Jo det var i Immanuelskyrkan på bönemöten då vi mestadels var bara tre eller fyra personer. Vi träffades en kväll varje vecka. Maria berättade att hon kom från ett icke kristet hem men att hon i skolans högstadium fått en Bibel, utdelad av sällskapet Gideoniterna, som i många år delat ut Biblar till skolan.
Inte alla läser men nu gläder det mig att tala om att Maria tog sin Bibel med hem och på sitt rum läste hon och där, alldeles ensam, tog hon steget att bli en Jesu efterföljare och sökte sig till en kyrka, döptes och blev en hängiven Jesu följeslagare. Föräldrarna hade inget emot att hon gick till kyrkan, fast de själva inte gjorde det.

Hon utbildade sig vid Örebro Missionsskola till pastor och var en tid ungdomspastor i Lundhagskyrkan här i stan. Maria och jag har under åren behållit den vänskap som startades en bönekväll i Immanuelskyrkan. Vi har samma barnsliga tro på Gud och ser vad han gör och fylls av tacksamhet!

Att få höra Maria berätta att båda hennes föräldrar också blivit Jesu efterföljare är så underbart.
Allt började med det där Nya Testamentet som Sällskapet Gideoniterna delade ut i skolan.
Maria har fått betyda mycket under sin tid som pastor och har en kärlek till Jesus som smittar av sig!
Jag har alltid varit så glad för att jag fick kontakt med Maria. I Guds rike betyder inte åldersskillnaden något. Vi har en gemensam grund och är alla beroende av Gud och hans kärlek!

Nu tog vi upp ett par nya böneämnen i dag och det skall bli intressant att se hur Gud ska gripa in. Han gör det som är bäst för oss för han älskar oss så mycket. Att vänta på Gud lönar sig alltid för han vet framtiden och han kan göra mer än vi kan bedja eller tänka, står det i Bibeln.

Godnatt mina vänner! Solen? Den ska visa sig i morgon säger TV! Det blir också roligt. Fast det har TV sagt förr och gjort något i stil med det Pippi Långstrump och jag också gjort! Men hoppet finns!
 

lördag 9 mars 2019

Lördag 9 mars 2019. En sjuk dag Nu fortsätter jag

Fortsätter med att sova, som ja gjort hela dagen sedan Filip gick ut på stan.
Det är nog julsjukan som inte vill släppa taget.

Någon blogg blir det alltså inte. Lika bra att säga det på en gång.
Bed gärna för mig för förbön behövs!

Har ätit alvedon och bisolvon. mixtrar ihop lite som jag tror är bra.

Sov gott mina vänner! Filip och Gud tar hand om mej!

Jag är tacksam för att dagen tagit slut, Och att Filip roar sig med sina barndomskompisar!
Och nära centrum bor han. I morgon fikar vi tillsammans!
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! " Amen!

fredag 8 mars 2019

Fredag 8 mars 2019. Vilken trevlig kväll !!

Tänk att två dagar efter varandra få besök av barnbarn.
Så klart blir man glad. Tidigare i dag fick jag SMS från Tobias som i morse åkte till England för att tillsammans med en kompis kolla på fotbollsmatch. Framme!  Jag envisas med att de av min familj  som åker utomlands ska skicka ett meddelande när de "landat"!

I kväll kom Filip från Stockholm där han varit med anledning av ett pågående arbete med sitt examensprov på Chalmers i Göteborg. Roligt att han angjorde sin gamla hemstad Örebro och att han ska bo här i två nätter hos en gammal mormor.

Filip och jag har gemensamt att vi är intresserade av historiens vingslag över våra liv
 Han är en god lyssnare och jag berättar från min barndom om en tid då vi träffades som familjer och då människor bara gick hem till någon för en pratstund på kvällarna.
Eller då vi alla i byn på våren kom överens om en kväll då vi skulle "sope gatera" för att ta bort allt skräp som samlats under snön på vintern.
Jag berättade om "Åljohan" och "Svensson i Flyt", som kunde äta mycket mat på en gång och sedan leva utan i flera dagar. Om tant och farbror Östling i Hasselås, som förmedlade sin tro på Gud till mamma och pappa. Om det lilla Missionshuset i Snarås dit pappa bar mej till Söndagsskolan för att jag envisades med att följa med min bror Helge dit och jag inte orkade gå själv.

Vi har tittat på Ransoneringskort från andra världskriget.  Filip tog på sin iPhone fram sådant om ransoneringen under kriget och efter krigsslutet som jag ej visste om.
Vi har pratat om mina fastrar och farbröder och om pappas gårdfarihandel med cykel sedan han blivit arbetslös på 30-talet. Om min första resa till Stockholm när jag var 9 år och min flytt dit när jag var 15.
Filip hade en del att berätta som han hört från kompisar och serier som de tillsammans  sett på datorn från tiden på 30 och 40 talet. Han undrade om livet i Stockholm var lika stressat då som nu för tiden!

Jag älskar att umgås med unga människor och är så tacksam att få ha Filip i hemmet ett par dagar.  Vi har alltid trivts tillsammans och jag fortsätter att berätta sådant han sa och gjorde när han var liten.
Han lyssnar och vi skrattar tillsammans fast det inte är första gången han hör mig berätta om små episoder.

Nu är det snart midnatt och jag ska gå till vila. Godnatt mina vänner! Gud är god och vill oss väl!

torsdag 7 mars 2019

Torsdag 7 mars 2019. Studiecirkel, Födelsedagsfika.

Jo Studiecirkeln visste jag om. Vill minnas att jag tidigare skrivit om förra veckans cirkel!
Jag kom i tid. Som en äkta pensionär brukar göra.
Men trots att jag tränat på att i hallen säga högt  "Nycklar, Pengar, Hörapparater, Käpp, Telefon" innan jag ger mig iväg så kom jag till gruppen med endast nycklar och pengar. Det senare behövs inte. Kaffe blir vi bjudna på och bröd eller  ( som en del kloka föredrar) Frukt tar var och en med efter egen önskan.  SÅ bra!

I dag fick vi berätta lite om oss själva, för att lära känna varandra. Nämna  lite om hur det kändes att sluta förvärvsarbeta och bli pensionär och något om "våra drömmar" inför framtiden.
Eftersom jag saknade mina hörapparater så vet jag ej så mycket om mina kamraters liv och drömmar  Själv berättade jag om när höstterminen skulle börja och mitt ettårsvikariat, som lärare  tagit slut.
Hur det kändes när mina f.d. kollegor passerade vårt hus på väg till skolan. Jag såg dem genom mitt köksfönster.

Inte långt därefter flyttade vi tillbaka till Örebro  och jag fick nya uppgifter av skilda slag att  syssla med.

På hemväg från "Cirkeln" tittade jag in i den restaurang där man kan hämta varm mat med sig hem i portionsförpackningar. Ytterst bekvämt och god mat! Jag köpte lite mer än jag behövde för det händer att jag får besök av något barnbarn och maten håller sig ett par dagar i kylskåpet.

I dag ringde Mattias, som kom på besök tillsammans med dottern Celia, som gav mig en egenhändigt skriven hälsning och en vacker blomma med anledning av att jag hade fyllt år men varit borta några dagar.

I frysen fanns tårta (glutenfri med tanke på Tobias flickvän som inte tål gluten) som vi åt och nu köper jag en ny sådan och lägger i frysen! Visst är det bra nu för tiden! Nära till affären, köpa färdigt, frysa ned, tina på 0-tid!  Jag klagar inte!

Nja jag är nog benägen att klaga lite denna dag då återigen solen hade gömt sig. Jag ska ta promenad på stan hit och dit men tappar lusten när det grå vädret inte vill släppa taget.
Varje kväll tänker jag att morgondagen ska bjuda på sol! Nu är det kväll och jag tänker så också nu!

Hahaha! Nu plingar det i min iPhone! Filip från Göteborg skriver:" Kommer i morgon vid 20-tiden. Ska bli jättekul!"  Ja mat finns ju gott om i kylskåpet och i stället för tårta ska jag hitta på något gott till kaffet. Filip har aldrig varit förtjust i tårta. Fast, det är klart, han kan ju ha ändrat sig under sina tonår medan han varit borta från stan! Man kan inte veta, så nu har jag något att ta reda på i morgon.

Otur att Tobias  tidigt i morgon bittida beger sig till England med en kompis för att se någon viktig fotbollsmatch,  så inte bröderna kan träffas denna gång. Filip, Tobias och Linn är syskonen som har,  och alltid har haft, nära och god relation till varandra!

Nu är det dags att säga GODNATT till er alla! Nu ska jag fortsätta att be för en familj, som jag blott ytligt känner men som jag i dag fick önskan ifrån om förbön då de befinner sig i en krissituation just nu.  Ibland kan något böneämne kännas extra allvarligt. Då gör jag något som vi, som kristna inte gör så ofta nu,som i min barndom. Jag böjer mina knän och talar  med Gud om det förhållande " som han är mäktig att förändra", som vi sjunger i en sång och det ska bli spännande att se hur Herren ska lösa detta!  "Han kan göra MER, ja LÅNGT MER, än vi kan bedja eller tänka" står det i Bibeln.

Sov Gott mina vänner! Tacksam för en härlig dag ber jag barnabönen "Gud som haver barnen kär".      En bön som följt mig sedan tidiga barnaår då mamma eller pappa bad den tillsammans med oss barn. Den är lik Zebrans ränder. Försvinner aldrig!

onsdag 6 mars 2019

Onsdag 6 mars 2019. Dagarna går!

Hur har det hunnit bli onsdag redan?
Det finns människor som har svårt att få tiden att gå och de som aldrig får tillräckligt med tid.
Vet ej vad det beror på! Något att fundera över. Om någon har tid till det!
Idag hade jag en del att göra här hemma innan jag gick ut för att köpa semlor till eftermiddagskaffet då jag skulle få fikasällskap med Rebecka.

SOLEN? Nej den har vi ej sett på länge. I alla fall som jag minns!
Om solen skiner i morgon så ska jag berätta det i min blogg för nu måste det bli lite ordning på den igen.

Som jag tidigare sagt så visar statistiken hur många som läst min blogg men jag vet ej några namn. Lika bra är det. Hur många som läser varierar.
För mej är det en bra avslutning på dagen med att dela några tankar med er mina vänner!

Eftermiddagen blev innehållsrik  med semla,
 "Franska Våfflor" och samtal om Guds ständiga önskan att göra allt väl för oss. Vi påminde oss Guds godhet som givit oss våra hem där vi trivs och vill bo.

Hur Gud sörjer för oss i stort och i smått och alltid vill oss väl.
Vi pratade om att livet inte är rättvist men om Gud får ta över där vi inte själva ser en utväg så blir slutet bra.  Jag minns min pappa som sjöng sånger ur den svarta boken med vaxdukspärmar.
Handskrivna. Ibland en liten bläckplump och så mammas egen lilla rad om hur vädret varit eller något annat viktigt som hänt den dag då sången nedskrivits. Mamma skrev men det var pappa som sjöng. Sång efter sång sittande på en av "salsstolarna"  i finrummet.
"Vem kan läka hjärtesåren, lossa syndens hårda band, kärleksfullt avtorka tåren, taga fatt min svaga hand?? Endast EN, jag säkert vet, Jesus Mästaren från Nasaret." Jag kan ännu i dag fler verser för den sjöngs ofta.  Blev jag indoktrinerad?  Visst blev jag det. Mina syskon också. Men o, så tacksam jag är för den tro på Gud och Jesus som av våra föräldrar förmedlades till oss barn.  Den trygghet som ligger i att alltid veta att man är i sällskap med en älskande Gud är ovärderlig!

Jag har inte skrivit sedan i lördags ser jag.
Söndag 3 mars fyllde jag 92 år och jag fick skjuts till Hjortkvarn av Tobias, yngsta barnbarnet, 19 år med egen bil. Hos Ulla och Lennart drack vi födelsedagskaffe med god tårta. Jag fick en present  som jag blev så glad för. En tjock bok "Stockholmspärlor" , författare Jan Bergman med massor av  foton och text om ett framväxande Stockholm. Den boken kommer jag att ägna en hel del tid åt.
Önskar att Georg varit med och vi tillsammans fått titta på alla bilder från en svunnen tid.

Nu är jag åter i Örebro I går åt mitt barnbarn Kristin och jag lunch tillsammans.
Det var planerat sedan en tid. Raggmunk och stekt fläsk åt vi och Kristin hade semlor med till kaffet.  SÅ GOTT!

På fredag kommer Filip från Göteborg hit och ska bo hos mig.
Då förväntar jag mig hjälp med mina utskrivna bloggar som skingrades vid flytten till nya bostaden då jag hade underlåtit att ta med den väska där de låg i mappar när jag ett par dagar lämnade flyttbestyren för att avnjuta lantluft i Hjortkvarn. Mina effektiva barn hade på kort tid plockat upp och in i skåp och bokhyllor allt som borde lämpa sig för det.
I samband med flytten slutade jag skriva ut bloggarna på papper så jag har varit lite brydd hur jag skulle hantera situationen men vid samtal med Filip har jag förstått att den som studerar datorämnet på Chalmers har möjlighet att ta över det för mig svåra (precis som Gud ofta får göra i mitt liv när det ibland kan se ut som om allt går "över styr")

"Vänta  mormor, det fixar jag", är guldord för mej att höra där jag står med mina ofullbordade verksamheter!
Nu har tiden sprungit iväg igen och jag ska sova.
I morgon fm blir det Studiecirkel hos "BILDA". Sov gott mina vänner. Gud är god!


lördag 2 mars 2019

Lördag 2 mars 2019. På väg till Hjortkvarn för några dagars semester!

Så roligt att solen skiner i dag också! I går bad jag i min blogg om hjälp med namn på den som skrivit dikten: " Han talar med bönder på böndernas vis och med lärde män på latin. "
En av mina trogna bloggläsare vid namn Marianne och boende i Filipstad visste att det var Erik Axel Karlfeldt. Jag tackar för hjälpen och så glömmer vi aldrig detta!

I dag fick jag besök av Kerstin och hennes man Awad. Jag fick presenter  och sa som Filip när han var liten och hittade någon grej: "Precis vad pappa behöver" om det var något verktyg. Eller " Precis vad jag behöver" om det var någon pryl som han tyckte sig själv behöva. I dag var det jag som hade stor anledning att säga:"Precis vad jag behöver!" Fick två presenter som båda länge stått nämnda på min inköpslista men inte blivit köpta. Glad blev jag!

Så roligt att sitta och prata om vänner i Mellanöstern och Amerika där Awad har syskon . T.ex. vet ingen av oss om  Henrietta fortfarande finns som chef på " The Four Homes of Mercy i Betania utanför Jerusalem. På det hemmet arbetade, i början av år 1971,  Kerstin, Ulla och Awad, som ett par år senare  blev Kerstins man med vigsel i Örebro. Nu är de föräldrar till tre fina killar och farföräldrar till fem barnbarn!
Så roligt kan ett volontärjobb  sluta!
Att vi undrar om Henrietta beror på att vi senaste julen ej fick den sedvanliga julhälsningen, som i alla år i december kommit med posten.
Om "någon" vet "något" så hör gärna av er!

Nu ska jag snart iväg! Jag tar paddan med mig och min iPhone men inte datorn, vilken jag helst  använder, så jag tar en dag i taget och så "blir det som det blir". Allt gott till er alla!

fredag 1 mars 2019

Fredag 1 mars 2019. "Sol,Sol är det var du går"

Det blev en dag med sol! Halleluja!
När jag vid 11-tiden ätit frukost så bestämde jag mig för att fixa mitt ärende i banken som innebar att ta ut ett par checkar med mindre summor från  banken. Använder man dem i affären får man betala 30 kr pr styck hade jag i en affär fått veta. När jag i alla fall var inställd på långpromenad i solen så bar det iväg till Banken på Stortorget där pengarna nu finns på mitt konto.

Jag passade på att titta in hos en optiker för ögontrycksprov. Acceptabelt tror jag att min distriktsläkare skulle sagt så jag sa det för jag gillar det ordet. Optikern verkade också i stort sett nöjd så jag passade på att också vara det! Eftersom jag inget begriper så försöker jag avläsa reaktioner hos läkare.  Något jag tror mig begripa är att min synförsämring kan ha att göra med  att glasögonens yta inte var perfekt. " Hade du köpt glasögonen hos oss så hade det gått på garantin och du hade fått nya glasögon." Nu hade jag inte det men ska nog göra det i fortsättningen. Den firman har mycket gott rykte! 

 Jag fortsatte min sköna rullatorspromenad till Nikolaikyrkan "Öppen kyrka" står det på en skylt utanför och jag har för vana att titta in i kyrkan när jag är i dess närhet.
Där är så rofyllt!

När jag varit hemma en stund så fick jag trevligt besök av Tobias och hans flickvän. De är så omtänksamma och vill mej så väl. Ber för mig att jag ska få vara frisk och leva länge!
De hade gott kaffebröd med sig! Jag trivs allra bäst när jag får vara tillsammans med unga människor för det ger mig både livslust och glädje!
Sedan är det så att jag behöver mina jämnåriga också för med dem kan jag tala "på bönders vis"  Vänta nu! Var det Tegner eller vilken annan skald som yttrade dessa  kloka ord?? Hjälp mig
gärna! Även MITT minne kan svika!

I morgon ska jag åka till Hjortkvarn för några dagars semester. Visst är det fantastiskt att  jag kan hålla kontakten med de mina genom min iPhone, även när jag är på besök hos barnen!
Jag är så glad för att jag inte behöver veta allt om det digitala utan kan välja ut det som är enkelt och som jag kan se i mina anteckningar vilka knappar jag ska använda. Att därtill ha en skara av släkt , familj och vänner att vända sig till när man ej kan själv är SÅ värdefullt!

Nu ser jag fram mot soliga dagar då jag kan hälsa på hos min syster IngaMaj, som inte längre bor i mitt grannskap. Vi har dock Stadsparken i vår närhet, fast på var sitt håll, men  bara våren kommer så
kan vi ses lite mer.

Tacksam för denna soliga dag säger jag Godnatt till er mina vänner och ber att vår Gud ska "breda sina vida vingar över oss." Han hör alltid våra böner och jag hör inom mig min goda vän Gertruds fina spel på flygeln med just melodin till den psalmen! Då somnar jag så gott!