Kan inte begripa varför jag inte kommer till skott med bloggen förrän folk redan sover.
Jo jag vet att jag är född till nattuggla men att jag inte under ett långt liv förmått mig att ändra på det när jag vet att det vore det bästa. Ikväll tänkte jag att gå till sängs utan att skriva men kom på att det vore höjden av lättja att avstå detta nöje när jag dessutom vet att det finns de som läser mina skriverier sen kväll eller tidig morgon. Att uppmuntra människor är en stor glädje för mig.
Det blev en annorlunda dag. Något omtumlad vaknade jag i morse och fick klart för mig att i dag blev det morgonkaffe utan sällskap. Fast jag är ju numera van vid det. När Georg levde och kom hem på fredagarna så vankades det kaffe på sängen lördag och söndag.
Dagen började med att jag av Ulla blev hämtad och vi hälsade på hos Monica i Adolfsberg som nyss fyllt 80 år och vi ville gratta henne!
I det trevliga köket flödade solen in genom fönstren. Av solen har jag ej mycket i mitt kök så jag passar på att njuta när jag har tillfälle.
Monica och Ulla hade ansvar för köket på Östgötagården under flera år då de berömda STRÅKLÄGREN varje sommar gick av stapeln med familjerna Gårsjö och Lauenstein stod för ledningen när det gällde det musikaliska. Det var tider det! God mat , morgonsamlingar, bad i sjön Åsunden, kvällskonserter och härlig gemenskap fyllde veckan . År efter år.
Georg var lägerchef. Barnfamiljer gladdes över att få vara tillsammans en hel vecka och träffa kompisar!
Så roligt att i dag åter få träffas och minnas!
Naturligtvis bjöds vi på lunch. Underbar köttfärspaj och så Monicas sju sorters kakor till kaffet.
Efter hemkomst somnade jag i fåtöljen, som vanligt!
Så en del letande förstås. Det blev en verklig semesterdag! I lugn och ro!
På grund av den sena timmen, som jag ännu en gång drabbats av så inser jag att det bara finns ett att göra. Säga GodNatt och gå till nattens vila.
Att av ett barnbarn få en kvällshälsning med förfrågan om hur jag mår och så en önskan om att jag skulle be till Gud om framgång i en speciell idrottsgren. som just nu är viktig, gjorde mig så glad.
Det lilla tillägget: "Det brukar hjälpa!" gjorde mig ännu gladare !
Själv har jag fått se Guds omsorg i dag, flera gånger och jag säger än en gång! "O vad Gud är god!"
Ett långt telefonsamtal från kusinen i Västerås som jag tidigare berättat om och hur vi efter alla år till slut fann varandra och nu har mycket att prata om. Kusinen minns ju vår mormor så väl och jag älskar att höra henne berätta om hur roligt de hade tillsammans. Hur jag önskade att jag fått träffa min mormor men mamma förlorade kontakten med sin mor redan år 1906 och de fick aldrig mer kontakt.
Nu, mina vänner är det kanske redan en ny dag och här sitter jag! Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar