onsdag 30 oktober 2013

Lite dagbok för 30 oktober 2013. Forntiden får vänta.

Det är likadant jämt när jag varit ute och rest. Luftombyteströttheten kommer som ett brev på posten. Därför blir bloggen kort i kväll. Jag måste snart sova.

Tio grader plus på morgonen gjorde mig glad.
Gjorde god kycklinggryta med en matgäst.Fick skjuts till träningen.
Handlade mat på hemvägen. Väl hemma kom ett hungrigt barnbarn och resterande mat tog snabbt slut. Skönt nog påstod sig Filip vara väldigt mätt, vilket naturligtvis fröjdade en mormors hjärta. Att maten tog slut var också bra för det är trångt i kylskåpet. Jag har svårt att anpassa inköpen efter aktuellt behov. Sviter efter flydda år förmodar jag.

Före uppdrag Granskning i TV1,som handlade om Friskolors hanterande av elevers önskan att få börja på en viss skola,hann Linn och jag prata i telefon en god stund. Nu har jag även sett Nyheterna och mår dåligt av att se de lidande människorna i Syrien. När ska det bli slut på detta elände?

Lite bekymmer med datorn efter modembytet gjorde att jag tog min iPad till hjälp i kväll. Får se om det funkar.
Nu är jag väldigt sömnig och säger GodNatt till er alla. Sov gott! Vi hörs i morgon då förhoppningsvis allt ska vara som det brukar.


I

tisdag 29 oktober 2013

Dagbokssammanfattning tiden 22-29 oktober 2013. No more!

Efter en hel veckas uppehåll i bloggandet så mjukstartar jag i kväll.

Tanken kommer:" Ska jag fortsätta, eller sluta?" Några dagar utan dator har givit mig tillfälle  att tänka över saken. Någon skrev för en tid sedan att hon blivit "beroende" och tyckte att det var bra när jag varskodde innan jag gjorde något uppehåll i skrivandet och efter de här dagarna av uppehåll har jag insett att jag också blivit "beroende."  För min del av att skriva. Det är i alla fall enklare och roligare än att skriva memoarer, för jag vet att ett antal för mig okända personer läser mina enkla försök att återge livet i dag och en del år bakåt och det gör det roligare att fortsätta skrivandet.

Att det blev datorstopp för en vecka sedan berodde på att jag ej från posten hämtat det nya modemet som aviserats. Hade ej läst brevet där det stod att efter den 21 okt. var det stängt så då måste det nya modemet sättas in. När jag ett par dagar senare hämtade det höll jag på med förberedelser för  en resa till Göteborg, varifrån jag kom hem i går kväll.Alltså fanns ej tid att blogga.
Nu till onsdag 23 okt. Till Ögonundersökning för att kolla trycket i vänster öga. Tack och lov. Det hade gått ner märkbart och var nu helt OK. Torsdag träning och Hårfrisörskan.

Fredag 25 okt. Min syster, som nyss blivit gammelmormor till en liten flicka skulle hälsa på dotter,måg, barnbarn och bbb i Göteborg och jag skulle delta i Ashram fredag till söndag, så vi gjorde sällskap. Stor lägenhet så vi fick god plats med egna rum  där. Så roligt för mig att få träffa "släkten" också.

Varje morgon åkte jag bil till Johannesgården, där vi fick god mat mellan våra samlingar inför Gud med tillbedjan, lovsång och förbön. Jag har tidigare varit med på Ashram (som betyder avskildhet) och det är så gott för den inre människan. Det är alltid så att man mår bra flera dagar efter dessa samlingar och lovsångskörerna tonar "på insidan". Jag sjunger ej numera, men det sjunger inom mej. Ofta.

Så kom måndagen med stormvarning. Simone var namnet denna gång, efter dagens namn.
Förmiddagen var ljus och fin men när vi skulle resa hem klockan två hade regnet ,inte stormen, kommit. Det mörknade och regnet öste ner hela tiden, utan minsta uppehåll. Vi visste att vädret var bra i Örebro så vi trodde att vi skulle mötas av detta, men icke! I stället förföljdes vi av dessa skyfall och chauffören sa att något sådant hade han aldrig varit med om tidigare.
 Hem kom vi dock och har i dag fått veta att Göteborg klarade sig i stort sett undan stormen, som tog vägen över Skåne, Småland för att sedan dra vidare till Öland, Gotland och Finland. Mycken förödelse hann  den ställa till med, dock inte i den omfattning de tidigare stormarna "Gudrun" och"Per" åstadkommit.
 Länge sov jag i morse och dagen har gått utan att något blivit uträttat, så trött som jag varit efter den långa, blöta resan i går.
Nu tänker jag åter sova och återkommer i morgon, om allt funkar. Är så tacksam för den gångna helgen som givit så mycket av ro för själen. Skönt att få stanna upp ibland. Detta Ashram var speciellt för kvinnor, 27 till antalet. Två över 80 år och sedan i olika åldersgrupper neråt till ca 30 år.

Godnatt  till er alla! Som vanligt sover vi i frid därför att vi har en god Gud som alltid vakar över oss. En Gud som älskar oss och vill oss väl. Tack Gud! Amen.


söndag 20 oktober 2013

Söndag 20 oktober 2013.Födelsedagskalas. Lite mer om gamla brev.

Började dagen med att se en fin TVgudstjänst från Pingstkyrkan i Helsingborg.
Åkte till Restaurang Kolgrillen dit jag och familjen av Sven inbjudits att tillsammans med honom fira Marias födelsedag. Hon trodde att det bara skulle vara de två och Kristin där så hon blev glatt överraskad av att träffa Anna,Fredrik, Johannes, Lovin och mej där. Så mysigt och jättegod Grekisk mat.
Senare på eftermiddagen kom en familj med ursprung i Irak,kurder, hem till mig för att hämta äpplen och umgås en stund. Tre fina pojkar har de och nästa gång ska vi träffas hemma hos dem. Pappan och jag blev vänner när han skjutsade mig till Folkärna där jag träffade mina vänner från Palestina som var i Sverige på besök. Man hinner prata en hel del under en så lång resa. Om det har jag tidigare berättat.

Nu återkommer jag till "Boken", jag fick och där Fil Dr och numera min vän, Johanna Sköld skrivit ett kapitel om änglamakerskor. Min mormor var dömd för detta brott. Har förstått att många ej hört talas om detta. Jag var från min barndom bekant med ordet eftersom vår mamma berättade att hennes mor, som hon ej haft kontakt med sedan hon var i 6årsåldern, då hon under början av häktningstiden fick träffa henne och mamma berättade om det fina förkläde hon sytt och gav till mamma. Mamma bodde då i fosterhem för hon berättade att folket där läste något i tidningen som hon förstod, rörde sig om hennes mor och hon gick ut ur huset ensam och grät. Det var inte fråga om terapi på den tiden.

Jag har läst långa polisrapporter och varit på Universitetet här i stan där jag med hjälp av Jonas fick kopior från Svenska Dagbladet. Nu är det inte längre bara ett "ord" för mej, utan jag har verkligen fått ta del av vad det betyder.
Att på den tiden bli gravid utan att vara gift var något av en katastrof.
Det var vanligt att fosterföräldrar och mödrar, som ville få sina barn  utackorderade, kom i kontakt med varandra genom annonser i dagspressen. Mormor svarade på en sådan annons och  hösten 1902 tog hon emot sitt första fosterbarn.Gustav Hjalmar Nordberg och mormor gifte sig alltså i december 1899 och bodde i Stockholm. Ett år senare flyttade de till Gräddö, där mannens föräldrar bodde. Han blev sjuk och mormor försörjde dem genom att städa, laga mat åt andra familjer och som kokerska på en ångbåt.
Hon drev också en matservering för sommargästerna på Gräddö. Det gick inte så bra och familjen blev skuldsatt. Svärmodern föreslog att mormor skulle ta emot fosterbarn vilket alltså skedde höstren 1902.
 Flickan;Maja, var knappt en månad gammal då hon kom till familjen. När mormor hämtade Maja i Stockholm fick hon 200 kronor av modern. Pappan skulle senare betala 400 kronor. "Ett för allt,"som det hette. Av dessa betalades dock endast 25 kronor enligt vad mormor sa i polisförhören. Som jämförelse kan nämnas att en arbetare tjänade i genomsnitt 1400 kronor om året.

Det var alltså inga stora summor som betalades och man kan tänka att det var en viss konkurrens också. Lösningen för mormor och hennes man var, som för så många andra , att dels ta emot många barn, dels att minimera utgifterna för deras uppehälle.Åtta av de sjutton barnen var yngre än en månad när de kom till henne och bara ett var äldre än ett år. Komjölk skulle spädas med vatten och socker i olika proportioner efter barnets ålder.Men genom att blanda i mer vatten kunde mjölken drygas ut och räcka längre. Under rättegången beskyllde många vittnen mormor för att ha gjort detta.

År 1903 flyttade familjen åter till Stockholm och mormor tog emot ytterligare ett antal fosterbarn. Sedan år 1902 fanns en lag som stadgade att den som tog emot fosterbarn mot betalning var tvungen att anmäla detta till kommunens fosterbarnsinspektion inom tre dagar efter barnets ankomst om man bodde i en stad,inom 14 dagar om man bodde på landet.Den som försummade att anmäla kunde dömas till böter och kommunen kunde också förbjuda personer att ta emot fosterbarn om missförhållanden upptäcktes. Detta hände mormor och hon blev därmed belagd med förbud att ta emot fosterbarn.
Då flyttade makarna helt enkelt från stan och tillbaka ut till Gräddö och mormors svärföräldrar. Där fortsatte de att ta emot fosterbarn och tog även emot ogifta, gravida kvinnor för inackordering.
Från hösten 1902 till sommaren 1905, då hon häktades hann de ta emot 17 små barn. Sex av dem ackorderades ut till andra fostermödrar, som ej alltid fick betalt. Då lämnade de tillbaka barnen och fosterföräldrarna kunde då utackordera dem till andra fostermammor. Sju av barnen som mormor tog emot dog.
Gräddö var mindre anonymt än Stockholm, där familjen ofta flyttade runt.
Den 20 juli 1905 fick Stockholmspolisens detektivavdelning ett samtal från kronolänsman  Alfred Rose'n som ville att de skulle gripa mormor eftersom han misstänkte att hon tagit livet av fyra fosterbarn, som hon haft boende hos sig på Gräddö.
Mormor hade tagit ångbåten till Stockholm och greps på Strömgatan samma dag.
Det visade sig att under de tre år hon tagit emot fosterbarn hade sju av dem avlidit och fem av dessa under sista året. Inget av barnen var där längre än en månad.

Hon åtalades för mord och mordförsök men dömdes i Tingsrätten till straffarbete för misshandel. 
Även om Rätten fann att de ej kunde döma till strängare straff så var samtidens dom mot henne hård.
Fallet väckte stor uppmärksamhet och i tidningarna beskrevs hon och hennes gelikar som änglamakerskor.
Enligt mormors yttrande vid rättegången var det en desperat ekonomisk situation som lett till att hon börjat med att ta emot fosterbarn.
Bristen på pengar gjorde att många fosterbarn fick för lite mat och för dåliga kläder m.m. och detta kunde leda till ett litet barns död även om fostermodern inte med vilja vanvårdade dem till döds.
Detta är en sorglig historia, som jag gärna kunnat undvara. Men nu är det som det är och mina kusiner har en ljusare bild av farmor och mormor.
Nu vet ni, som ej förut visste vad ordet betyder, fått veta det och hur mamma hade det sina första sex år får vi aldrig veta men jag tyckte mig förstå att hon sörjde över sin bror Harald, som hon skulle ha behövt, ensam, som hon var i livet. Hon var dock glad för sin familj och gjorde allt för att hjälpa till med inkomsterna genom det hon kunde utföra. Att mamma var som hon var hade med hennes Gudstro att göra. Den var djup och äkta och där tror jag att söndagsskolan hade stor del i hennes val av väg i livet. Välsignade söndagsskola där så mycket gott har åstadkommits.

Tack för att ni läst så här långt! Nu går jag till vila för natten och tackar Gud för Hans hjälp i dag. Amen!   

lördag 19 oktober 2013

Lördag 19 oktober 2013. Ännu mera fortsättning.

Mitt förra inlägg avslutades med ett avskannat kuvert från Utackorderingsbyrån i Stockholm. Nu var det alltså sju år sedan mamma skickades iväg.Överskrift Meddelande från föreståndaren för Stockholms Fattigvårds Nämnds Utackorderingsbyrå ( I snirkliga bokstäver) Flemminggatan 22, Barnasylen.

I det handskrivna brevet står det:"Bästa Alva! Såsom gift med din mor har Nordberg enligt lag varit tvungen att betala för dig, om han kunnat, antingen han är din far eller ej.
Nu har dock fattigvården afskrifvit hans återstående skuld på det han icke skall med någon rätt kunna fordra att du skall flytta till honom. Hans nuvarande hustru skall snart bli mor och därför vill han ha dig hem till piga. Detta har han rent ut sagt och dessutom sagt att då han nu sluppe betala för dig så gjorde han ej heller längre anspråk på att du skulle komma till honom. När du trifs bra där du är, så stanna, ty då har du ett hem att gå till en gång i tiden, i Stockholm blir du tydligen endast pigan.
Välj som du själf vill. Ty du får göra som du själf önskar och Nordberg kan ej tvinga dig. Jag tror du är tillräckligt förståndig att se, hvad som blir ditt bästa för framtiden. Din vän inspektör J. Ludv.Kihlqvist.

På "morfars"  brev i december hade mamma tydligen svarat,  efter att hon fått svar från Inspektör Kihlqvist. Den 18 januari fick hon brev."Kära barn! Jag har låtit dig vänta länge på bref. Af ditt senaste bref att döma så tyckte du ej om det du fått.Då borde du hafva reflekterat över vad som kunde föranleda mig att skrifva så som jag gjorde, därvid skulle duofelbart hafva kommit till den slutsatsen att orsaken var det brev jag fått.Anser du att du skrev helt passande till din far. När du samlat mera erfarenheter så kanske du kan förstå att huru bristande och ofullkomlig en far än är så har han dock rätt att fodra någon hänsyn. Dertill kommer, jag har aldrig tänkt tvinga dig att  komma hit allra minst som piga, men med lite mera livserfarenhet kommer du förstå att trots dina protester att ingen skall kunna förmå dig det du ej vill så ginge detta mycket väl för sig. Men frukta icke ,du får gerna vara där du är. Jag har ju för all del hört att det är sörjt för din uppfostran men om du tror det blifva något Eldorado kommer du en dag att bliva bittert besviken. Hjertliga helsningar från Pappa." Innan han avslutar skriver han att hos honom finns alltid en öppen dörr. Det kom ytterligare 16 brev. Det sista  brevet skickades 3 april 1917. Då berättar han att familjen skulle flytta till Enskede till hösten. Den 9 maj dog han. Jag minns ej dödsorsaken. Jag återkommer med innehållet i några av breven före det sista.

I dag har jag varit på 4årskalas hos Thea. Hennes första födelsedag i nya huset. Där var gott om barn och vuxna, ca 40 personer. Stannade inte så länge. I morgon bittida åker Bernard, Lydia och barnen till Frankrike för att hälsa på hos Lydias föräldrar.
Nu är det sen kväll och slut får det vara på bloggandet. Det blev mycket av mottagandet av boken. Räcker till ytterligare ett inlägg. Nu ska vi sova gott medan guds kärlek omsluter oss på alla sidor. Vi är älskade och omslutna på alla sidor, som vi sjunger i en sång. Amen!!!

Lördag 19 oktober 2013. Fortsättning på det föregående inlägget.

Vår mamma Alva.
Jag hade tänkt mig ett foto från hennes skolklass, det enda foto som finns från mammas barndom men tyvärr hittar jag det inte nu så det får bli en annan gång. Kanske har jag bara sett det men inte ägt det.
Jag fortsätter att berätta om detsamma som i mitt förra inlägg. Korrespondensen med mammas pappa, hur det nu var med den saken. Ingen som vet. Han ordnade så hon som 7åring  skickades iväg till Småland som fosterbarn. Först 7 år senare hör han åter av sig och vill att hon ska flytta till Stockholm igen.
Mormor gjorde flera försök att få veta var mamma fanns. Hon skrev så fina, ödmjuka brev till Utackorderingsbyrån med förfrågan var hennes dotter fanns men fick aldrig veta. "Även om en mor förfelat sig så älskar hon sitt barn",skrev hon bl.a. När hon 1908 kom ut från fängelset flyttade hon med sonen, som bott hos någon, kanske farmor och farfar på Gräddö i Stockholms skärgård, till Grevgatan på Östermalm, där hon tydligen bodde några år. Enligt min halvkusin hade hon hand om barnen hos en greve och hans familj. Mamma bodde  hos en fosterfamilj innan hon skickades till utackorderingsbyrån fvb. Familjen hette Enhörning har jag läst i något papper. Mer vet jag ej.
Mamma var ju redan borta från stan 1908 men i utflyttningspapper för mormor står det att hon flyttade med både mamma och hennes bror, Harald, som dog i TBC som nioåring.

Min kusin säger att mormor en dag var ute med barnen och gick på Strandvägen då de mötte tre män och en av dem blev mormors man och min kusins morfar. "Hon föll för hans ögon" hade hon sagt.
De fick en dotter 1911 och en son 1919. Det är deras barn jag har lite kontakt med nu. Båda blev chockade av att få veta att mormor hade en dotter ytterligare.

Men nu till Hjalmars ("morfars") brev till mamma. Han var alltså angelägen att få mamma till Stockholm och blev lite tvär när mamma tydligen "sagt ifrån ordentligt" och anklagat honom för att hon ej fått veta var hennes mamma fanns. Brevet var skrivet 7 december.
Klok, som hon var, vände hon sig till barnavårdsinspektören Kihlqvist på utackorderingscentralen. I Johannas bok om fosterbarn står det att han var landsbygdsinspektör på Utackorderingsbyrån ända till år 1926 då verksamheten gick upp i barnavårdsnämndens regi. Mamma berättade för oss att hon brevväxlade med honom så det föll sig väl naturligt att fråga om hans syn på saken. Hon var då 14 år. 

Brevet som hon fick till svar
30 december 1913 skickades brevsvaret.

Lördag 19 oktober fortsätter jag att berätta om sorgliga saker.

Gårdagens blogg berättade om änglamakerskorna omkring sekelskiftet. Flera av dem åtalades när det upptäcktes hur det blivit något av en industri. I början av mitt bloggskrivande berättade jag en del om detta men, jag tror, att under resans gång nya läsare har kommit till och därför fortsätter jag på ämnet även om det är svårsmält för en del. I våra dagar har det ju talats om vanvård av fosterbarn både i hem och på institutioner och staten har bett om ursäkt.
Också vid sekelskiftet var kontrollen bristfällig, kanske ännu mera.

I boken Johanna skickade mig står det om hur det utvecklades. Efter min första kontakt med Johanna  för två år sedan fick jag hennes avhandling från 2006 "För avläggande av filosofie doktorsexamen vid Stockholms Universitet", som det står i förlagan till den boken som omfattar ca 450 sidor och heter "Fosterbarnsindustri eller människokärlek" och handlar om barn, familjer och utackorderingsbyrån i Stockholm 1890 - 1925. Det var intressant för mig att läsa om Utackorderingsbyrån, varifrån mamma skickades till Småland sju och ett halvt år gammal till en bondfamilj i Ström, någon mil från Figeholm.
Det finns skäl att betrakta fosterbarnsindustrin vid sekelskiftet som en marknad, skriver Johanna.
Mamma berättade om "barnhemmet" där hon vistades, vilket  tydligen var Utackorderingsbyrån. Denna hade kontakt med bl.a. Misterhults kommun, dit mamma skickades. När jag nu kommit så här långt i min egen lilla forskning, med hjälp av Johanna, så önskar jag att jag "pressat" min mamma lite mer om detaljer. Hon berättade om att det i en korridor fanns tvättställ i rader där de fick stå och tvätta sig. Något mera berättades inte. Hur åkte hon från Stockholm till Oskarshamn? Tåg eller båt?

I efterhand har det förvånat mig att hon ej berättade mer om sin barndom. Hade hon förträngt det?
Jag lämnade föräldrahemmet vid 14 års ålder och innan dess frågade jag inte, bara lyssnade till det mamma berättade och det var mest från fosterhemmet och den stränghet, som där rådde, samt från ungdomsåren.
I oktober 1913, när mamma efter sin lärarinnas ingripande, redan  lämnat sitt första fosterhem fick hon ett brev:"Efter många och långa år kommer ändtligen ett meddelande fråm den, som inför världen gäller för att vara din far." Han frågar i brevet om hon skulle vilja komma till honom då han nu har en inkomst så han ser sig i stånd att"sjelf taga vård om dig"och ber henne att ej låta sig påverkas av någon annan då hon fattar sitt beslut. Han har skickat med ett s.k.kortbref och ger henne instruktioner hur hon ska klistra ihop det. De där kortbreven fanns också i min ungdom och de var frankerade när man köpte dem så det var alltså bara att lägga på lådan.
Av allt att döma har mamma svarat på brevet för några veckor senare fick hon brev där det står:"Kära barn! Du måste vara mer än vanligt utvecklad för dina år eftersom du kan skriva som du gör." Hvad anser du dig hafva för rätt därtill? Om jag är din rätte far eller ej är en sak vi hafva mycket litet att göra med. Hufvudsaken får väl vara att du i kyrkböckerna står införd som mitt barn hvartill jag således har fullt laglig rätt oafsedt om du har lust eller ej. Hvem tror du har fått betala för dig under alla dessa år, om ej jag,du skall ej inbilla dig att alla äro Filantroper der nere i Småland utan de fodra i allmänhet valuta för utförda tjenster. Så är du förargad över att jag är omgift och ej har reda på din mor.
Efter ett långt utfall av hur missnöjd han varit med henne skriver han:" Det der för Stockholm speciellt syndfulla hvarom du talar måste hafva koncentrerat sig i henne."
"Jag ville förskona dig från att komma i hennes närhet derför har jag aldrig brytt mig om hennes hotelser då hon fodrat att jag skulle skaffa dig åter till henne. Då du var liten räddade jag dig många gånger undan stryk och misshandel. Jag säger detta för att visa att jag har mänskliga känslor trots att du är så säker på att jag ej är din rätta far. Hvem är då den rätte? Jag har hittills haft det nöjet och du kan lika gärna nu som förr kalla mig så.





Du har i alla fall ingen annan och då du som litet barn kunde nöja dig med att vara mitt barn så hvarför kan du ej nu? Hela ditt brefv riktigt luktar av Småländsk bondkultur. Du kan väl ej hafva haft så svårt utaf Stockholms syndfulla lif. Din erfarenhet däraf är väl ringa.Du borde väl i alla fall visa mig en smula hänsyn. Jag vill ej tvinga dig att komma hem, men ville jag så tog jag hem dig om du hade lust eller ej, ty den lagliga rätten till dig är fortfarande min, endast min, det bör du minnas, om du anser att jag illa fyllt mina faderliga plikter så finnes det i alla fall ingen som gjordt mera. I en framtid kanske du slipper att komma då kanske jag ej har lust. Hälsningar från pappa.  På "kanten" står det. Hoppas du skriver och säger att du ångrar dina förhastade ord men kalla mig aldrig mera "bästa G. Nordberg" derom ber jag.
Nu avslutar jag denna blogg men fortsätter i nästa inlägg.


 

fredag 18 oktober 2013

Fredag 18 oktober 2013. Sorgligt ur "Boken" jag nyss fick.

Börjar tidigt med bloggen i dag.
När jag vaknade i morse var det 0 grader och frost på marken. Jag tog en bild och skickade till Facebook och skrev:"Nej,Nej!" Flera har gillat det.
Isak kom. Han var trött, som vanligt, på grund av att hans Matte är morgonpigg och i tidig morgonstund tar honom ut på långpromenad.
 Jag gick till en nyöppnad butik, tillhörande en av landets butikskedjor, för att köpa kyckling. Slut tyvärr upplystes jag om . "Men?" "Jo vi finns i ett område där man äter mycket kyckling", var svaret. " Ja, det bor många invandrare här", blev min kommentar. Fick inget svar och började undra om jag blev betraktad som rasist. Ytterligare en annonserad vara "var slut"och slutomdömet när jag gick därifrån var lite delat. Jag säger inte att jag aldrig mer ska gå dit ,men jag kommer nog att fortsätta att veckohandla i min närbutik även om det kostar lite mer. Där känner personalen igen mig, jag vet var varorna finns och det tar kortare tid att handla.

Ni minns att jag fick en bok häromdagen. Ett kapitel  omfattande 20 sidor i boken handlar om min  mormor och om två andra fall av "änglamakeri". ( Det fanns naturligtvis fler än dessa eftersom det blivit något av en industri för att få in pengar) I samtliga tre i boken nämnda fall finns ocks å en man med i bilden. I ett av fallen fick båda makarna 5års fängelse vardera för misshandel.
 I det andra fallet står det att också där var maken djupt involverad i verksamheten. Eftersom han avled innan rättegångens slut kom hans skuld dock aldrig att prövas.Kvinnan, var barnmorska. Inte mindre än 73 barn, som fötts av okända mödrar, kom att omfattas av polisutredningen.Enligt barnmorskan hade det varit makens uppgift att ombesörja begravningarna och han brukade ta med barnliken till sin arbetsplats på kreosotfabriken och ordna med kistor och dylikt.Hon åtalades för mord, men det fanns inga bevis.
 Barnen var ju borta och hon framhärdade i att hon ingenting visste om hur maken ordnat med deras kroppar. Efter hans död uppkom ett rykte om att han skulle ha eldat upp de döda barnens kroppar i fabrikens ångpanna. Vid rannsakningen framkom att han inte anmält ett antal inackorderade kvinnor men svarade: "Tja, det har ju skötts lite slarvigt men vi tycker det gjorde ingenting när vi ändå inte fick utsätta deras namn."  Han dog alltså innan rättegångens slut och hans fru, barnmorskan, dömdes till 8 månaders fängelse.
När det gäller min mormors fall, så har jag under den korta tid som gått sedan jag första gången tog del av den omfattande polisrapporten och även referaten i Svenska Dagbladet från rättegången, undrat var hennes man fanns denna tid.Av vittnesmålen att döma så fanns han i alla fall i familjen hela tiden och vid alla bostadsbyten i Stockholm fanns han med.(Så märkligt att de bodde på olika gator på Söder alldeles i närheten av min arbetsplats och bostad. Tänk om jag på den tiden haft en aning om att min mamma bott där.) Genom att ofta byta bostad så höll man sig undan kontroll. De flyttade  till slut till Gräddö i Stockholms skärgård,nära mannens föräldrahem.
 Det finns mer att ta reda på om jag får tid.
I papper som jag läst står det att "Mannen var begiven på dryckenskap!" O, vad jag undrat!.

När det gäller frågan om hans skuld skriver Johanna i boken:"Astas (fingerat namn på vår mormor) man Gunnar (fingerat namn) lyckades övertyga rätten om att han i de flesta fall varit ovetande om hustruns planer på att ta emot fosterbarn eller vart barnen tog vägen. Oftast hade barnen anlänt på dagtid då han var på arbete och han visste heller inte vad Asta hade använt pengarna till. Hur så många barn kunde passera hans hem utan att han märkte vad som pågick förblir en obesvarad fråga.I rätten friades han dock helt."  Det var 17 barn som passerat.
Mormor "Asta" dömdes till två och ett halvt års straffarbete.Från juni 1906 till 2 maj 1908 vistades hon på Växjö Kvinnofängelse.  Den 21 april,12 dagar innan frigivningen var skilsmässan klar. Frågor igen!

Jag är i stort sett nöjd med att veta var hennes grav finns och att jag fått kontakt med de två barnbarnen som hon blev farmor och mormor till. Hon gifte om sig och de två makarna höll ihop hela livet. Mormor dog först.Hennes man några år senare.

Nu får det räcka för i kväll. Det här inlägget föranleddes av "Boken" och tankar omkring den.
Jag säger härmed Godnatt till er som läser min blogg. Nu ska jag titta på "Att göralistan" innan jag somnar under Herrens beskydd i tacksamhet för allt Han ger och att jag är omsluten av Hans stora kärlek. Sov Gott!


torsdag 17 oktober 2013

Torsdag 17 oktober.2013. Liten kortis.

Dagen började med att jag vaknade tidigt, tog en promenad till min syster, varifrån vi, vid 8tiden åkte till Läkargruppen där min syster hade fått tid för att kolla sina ögon inför operation lite senare. Det gick bra och vi fikade efter hemkomsten.
Jag gick i regnet till Isak, som skulle vara hemma i dag. Jag ropade och ropade men ingen Isak kom . Gick hem ensam. Fick veta att Isak, för "enkelhetens skull" vistades på annan plats. Så var det med det.
Träningen tar jag i morgon. Om en stund hämtas jag till Pingstkyrkan där min syster och jag ska fika och lyssna till fin sång. Dagledigträff. Nyss var Stefan här och hämtade en kärra ris, som jag, i mina bästa stunder hade bestämt att mala sönder på kompostkvarnen! Nu slapp jag det.

"Att göra-listan" är lång, så efter besöket i Pingstkyrkan, kanske jag tar itu med den!
Nu skickar jag iväg det här så blir det mindre att skriva i kväll.I går bakade jag en Schwarzwaldtårta till Stefans avslutande 50årsfest då vår husgrupp var där och gratulerade. Roligt att ha fått följa honom och se hur Jesus har helat och upprättat och öst sin kärlek över honom. Jesus är underbar och jag bara väntar på att få se fler under ske. Detta var allt just nu. Återkommer! 

tisdag 15 oktober 2013

Tisdag 15 oktober 2013."Usla elända och arma"Bok med posten.

I
I den boken står det om min mor och mormor.
Dagen började med att jag från brevlådan fick in en tung, ganska stor bok omfattande 422 sidor.
Den handlar om samhällets utsatta under 700 år.Författarna (forskarna) är många med 17 kapitel där varje skildrar ett speciellt människoöde.
Den som länge följt mina bloggar kanske minns min berättelse om mitt sökande efter min mormor, änglamakerskan, som bodde i Stockholm, där också vår mamma föddes och levde sina första sju år.

Genom ett program i Sveriges Radio, som en god vän hade lyssnat till , fick jag kontakt med Johanna Sköld, som hade program om fosterbarn och av den anledningen ringde jag upp henne med tanke på min mamma som var fosterbarn och hade en svår barndom i fosterhemmet. När vi pratades vid och jag sa att mamma berättat för oss barn att hennes mor var änglamakerska och Johanna fått veta hennes namn utbrast hon: "Men henne skriver jag om, så intressant att få träffa någon som stod henne så nära." Mammas kontakt med sin mor bröts då mamma var sex år och sedan visste de inget om varandra.

Jag tog tidigt upp sökandet efter mormor men först för ett par år sedan fick jag veta om hennes död och begravningsort.Då med hjälp av Johanna. Sedan dess har vi haft kontakt. Hon höll nyligen en föreläsning i Örebro då vi också träffades.
Naturligtvis sökte jag genast, i boken i dag, upp Johannas kapitel där hon utifrån sin forskning berättar om vår mormor under fingerat namn. Av hänsyn till oss barnbarn bestämde hon sig för att göra så.

Jag har vid mina besök på Stadsarkivet i Stockholm själv läst det som står att läsa i boken. Ändå kändes det svårt att läsa och veta att det rör sig om mormor. En mormor vi aldrig sett eller haft kontakt med.  När jag i dag läste om henne och om att hon fått en flicka år 1899, vår mor, så ville det komma en tår i ögonvrån. En undran hur mormor själv hade det i sin uppväxt och varför det blev som det blev.
Jag fick lust att ännu en gång åka till Stadsarkiv i Stockholm för att få veta mera av det som finns att få veta.
Men nu ska jag läsa boken, som verkar intressant och berör olika människoöden Säkert kommer jag att bli berörd. Ibland har jag undrat hur mamma skulle tagit det om hon fått veta var mormor fanns. Hon levde i alla fall till 1948, då mamma var i 50årsåldern.

Utöver denna boks ankomst förflöt dagen med firande av vännen Stefans 50årsdag, dit jag  åkte jag för att  gratulera. I taxi på hemvägen fick jag av chauffören en inblick i Jugoslaviens historia under Titos tid, då de hade det bra i landet.Han uttryckte sin sorg över utvecklingen med krig och dess konsekvenser.Det är intressant att prata med invandrade taxichaufförer.
 I kväll var vi, några av Stefans  vänner från kyrkan, på restaurang Efesos och åt god mat tillsammans med honom och hans son.
 Hans kvinnliga vän från Linköping var också med. En trevlig kväll tillsammans.

Nu tar dagen slut och jag tackar Gud för hälsa och krafter. Gud, Du är så god.Amen! Sov gott alla bloggläsare! 

måndag 14 oktober 2013

Måndag 14 oktober 2013.

Det blir ingen blogg i kväll. Tappade för en stund sedan burken med de möra strasskakorna,som jag visade på FB när de kom ut ur ugnen på eftermiddagen. Oj då!  Tog av locket. Hoppades!  Nej, alla hade gått i småbitar. 50 åringen som var här för att hämta sitt kaffebröd hade fått ett smakprov och var mycket förtjust. Han erbjöd sig genast att efter födelsedagen äta upp kakbitarna. Alldeles ensam! Jag gjorde en annan sort som ersättning för de förlorade.Fast inte lika möra.
Som ni förstår försvann inspirationen och "Glad Ton" i Borensberg får vänta med presentationen ytterligare någon dag.
Tio plusgrader i dag. Linn och Filip åkt tillbaka till Växjö. Så roligt att få träffa dem. Det är bra att Tobias är kvar. Nu blir det sängen. Godnatt!

söndag 13 oktober 2013

En lite trött blogg söndag 13 oktober 2013.

Eftersom jag i kväll är trött redan innan jag börjat skriva kan jag lova att det blir en kortis.
Dagen har varit helt underbar med sol och sommarvärme.
Såg Gudstjänsten på TV2 klockan tio.
Fick ett SMS från Linn att det bjöds på äppelpaj och kaffe hemma hos familjen, där denna helg samtliga
 varit samlade. Tog en promenad dit i det strålande vädret. Satt på altan och njöt i solen.Smakar så bra att fika utomhus.

Bästisen Kajsa kom också till kaffestunden, som en extra solstråle.
Innan jag gick dit ringde jag och grattade Kerstin, som fyller år i dag. Vi ska ses någon dag i veckan och fira  på något bra sätt.

På eftermiddagen tog jag bussen till Vivalla och träffade "Vivallagruppen".
Efter hemkomst bakade jag två tårtbottnar till min väns 50årsdag på tisdag.
Fick sedan tre telefonsamtal och tiden gick. Jag vaknade för tidigt i morse så nu tänker jag ta igen det med att somna tidigt. Klockan är ännu inte tio.

Hade tänkt skriva om "GLAD TON" och dess verksamhet i Borensberg. Nu får det bli sängen i stället. Det gör jag rätt i.
Förresten kan jag tala om att jag i går fick inbjudan från ett par vännner i Porto Alegre i Brasilien att besöka dem. Det ska jag göra, för att komma till det landet har legat som en outtalad önskan alltsedan IngaBritta år 1958 reste dit och fick sin uppgift på ett pojkhem. Det är till en av dessa pojkar och hans fru, som jag nu fått inbjudan att gästa och bo  i deras hem. En liten tår vill tränga sig fram när jag tänker på detta och hur det otänkbara till slut kan ske.
Nu säger jag Godnatt och tackar åter den gode Guden för Hans omsorg om oss också denna dag. Alltid full av kärlek ser Han till sina barn. Sååå tacksam jag är!

lördag 12 oktober 2013

Sol,sol lördag 12 oktober 2013.Vad hände 1979?

Ja så var det det där med att föra över fotografi från mobilen till bloggen. Hur var det han sa, Tobias?
Näe, jag skriver först och kollar sedan om jag kan.

Vad jag gjort i dag? Slöade mig igenom förmiddagen.Kerstin, som är sjukskriven efter en handoperation ringde och vi pratade länge. Det passade oss båda . Den ena KUNDE inte arbeta och den andra VILLE inte. Gav mig i alla fall sedan iväg ut, för att visa min trädgårdsmästare, som skulle komma, att jag faktiskt hade börjat lite smått med "utgrävning" av kompostjord ur botten på kompostbehållaren för att få plats med resterna efter tomatplantorna. Nu har jag en stor hög med fin kompostjord, som ska läggas ut till våren och behållaren är nu fylld med nytt material.

Sedan gick allt i rask fart. Gräset klipptes, potatisen kom ur jorden, IngridMariefrukten plockades från trädet, luktärtskrukorna tömdes och de löv, som fallit, förpassades till hallonhäcken. Allt som utfördes gjordes med tanke på framtiden."Skål föj fjamtiden", som han sa ,den lille Filip och höjde sitt saftglas mot storasysters, på födelsedagkalaset hos moster Kerstin för ett antal år sedan!

Jag var tacksam för den snabba hjälpen och bjöd utföraren på ett glas rabarbersaft innan han cyklade hem. Glad, som jag var för det vackra vädret och allt annat roligt, gick jag till min syster och fikade.

Nu ska jag skriva något om år 1979, så då blir det att titta i gamla anteckningar igen.
Tidigare nämnde jag om att Sven och Maria skulle flytta och att deras pojkar under tiden var hos oss några dagar.
Den 31 januari skulle jag åka hem med pojkarna, som gladdes åt detta. Det blev ett förfärligt snöoväder och väglaget inte lämpat för att köra med min lilla morris.Det bestämdes att vi skulle vänta till morgondagen då vi hade tillgång till en annan bil. Naturligtvis ett streck i räkningen för pojkarna. I min fickdagbok står det: " Fredrik är så duktig och förstår att vi måste vänta."

Den 1 februari åkte vi med volvon och resan gick bra. Vi gjorde en sista visit på Grubbensgatan innan vi åkte till Hovsta,en knapp mil från stan, där familjen nu skulle bosätta sig. Oj, så spännande!
Jag åkte till Kerstin och hennes familj.I boken står det så här:" Magnus är så rolig, Mikael tagit järnmärket, Mattias simmar med dyna på djupt vatten."

Georg hade nu avslutat sin tjänst i Östgötamissionen och var tillbaka på sitt tidigare jobb i  Frikyrkliga Studieförbundet, (numera Bilda.) Om detta skall jag senare berätta.
Nu tror jag att jag ska avsluta och säga GodNatt till er , kära bloggläsare. Sov gott! Gud är god!
Tack, Gud, för den här fantastiskt fina dagen då vi njutit av sol och frisk luft! Du är vår far och vi älskar Dej. Amen!




fredag 11 oktober 2013

Skön fredag med stänk av vemod, 11 oktober 2013.

I kväll känner jag lite vemod inom mig. Längtan efter Georg kom plötsligt och oväntat. Till råga på allt så sjöng de nyss på Närradion en sång, som vi sjöng tillsammans i vår ungdom, och som spädde på denna längtan. Han var ju ofta på resor men när han var i Sverige och veckopendlade kom han hem på fredagaseftermiddagen. Jag anar att det är något av detta som kom över mig denna fredagskväll.

Nu till dagen som rann iväg så fort. Jag kommer liksom inte igång förrän halva dagen gått och då har jag ju bara resten kvar. Mamma var inte sådan. Hon satte igång direkt på morgonen och fick också mycket uträttat under dagen. Nu skriver jag alltså dagbok i mammas stil. Hon skrev vad hon hade uträttat under dagen och ibland skrev hon att ingenting blivit uträttat. Jag tänkte på det nu i kväll för en sådan dag i mammas liv motsvarar de flesta av mina dagar. Hon tyckte, att hon inget gjorde, för det där med att handarbeta, baka, att ha gäster och själv göra besök hos sina vänner, det räknades inte i hennes värld.

Men jag i dag!Kokade marmelad av citron och de gröna tomater, som frosten ej tog.
Tvättade en maskin. Tänkte åter på mamma, som fick koka vatten på spisen och gnugga tvätten på tvättbrädet. Skölja i sjön. Även på vintern då det höggs en vak i isen. Tvätten hängdes sedan på tvättlinor, där den på vintern frös och sedan hämtades, lite i taget för att hängas över spisen. Kan ännu minnas hur det lät när isen smälte och droppade ner på den heta spisen.
Men vad har jag mera gjort i dag? Jo, minsann, när jag vid femtiden kom till insikt om hur lite jag uträttat under dagen, gjorde jag två småbrödsdegar för att få något synligt. Läsa tidning och prata i telefon är ju osynligt. Det blev Drömmar och Finska pinnar. Min vän Stefan fyller 50 år nästa vecka och jag har lovat att fixa kaffebröd till den stora dagen så nu  är i alla fall halva kakbaket avklarat.
"Inget har blivit gjort", skulle mamma ha sagt men nu när jag ser det på pränt så....

Jaa, det var allt för i dag, som det heter. Vännen, som häromdagen var med till kyrkogården för att se på gravstenen, som inte satt fast på sockeln, kom i dag och visade foto på hur han gjort så den nu sitter stadigt. Hade också bild på hela gravstenen.
 Nu slår det mig att detta naturligtvis gjorde sitt till att vemodet sänktes över mig. Det var första gången jag såg stenen på bild. Min Georgs namn stod där!
Är så tacksam för hjälpen med fastsättningen av stenen. Ser hur Gud sänder hjälpen när jag behöver den.
Bönesvar har jag också fått under den gångna veckan och fler väntar jag på. Jesu ord:" Bed så ska ni få" gäller.
Nu avslutar jag detta dagboksskrivande med Tack till Gud för att jag fått vara frisk och haft en skön dag också i dag. Nu ska jag sova gott. Gör det, du också, som läser bloggen sent denna kväll.Natti, natti!

torsdag 10 oktober 2013

Räkmacka, träning, locka håret torsdag 10 oktober 2013.

"O, store Gud, när jag den värld beskådar" var sången som i morse tonade inom mig när jag vaknade.
Så härlig,  den sången! Jag är "seg" innan jag kommer igång på dagarna, tyvärr. I dag startade jag lite mjukt med att ringa min systerdotter i Uppsala för att gratulera på födelsedagen. Vi kan ha fina samtal för vi har samma åsikter om en hel del. Det blir ej så ofta vi pratas vid så därför tar våra samtal lite tid, helt i sin ordning.
Efter detta ringde min telefon och min vän Stefan undrade om jag ville bli bjuden på en fika och en räkmacka på CityGross. Till en räkmacka säger jag aldrig nej.Fick också tillfälle att handla sedan vi vid intagandet av fikat försökt lösa vissa problem.

Hade tid hos sjukgymnasten där det beslutades att jag ska fortsätta som förut med träningen. Nöjd gick jag hemåt i det grå, lite blåsiga och kyliga vädret.

Det var kurskväll i kyrkan men jag stannade hemma då jag hade fått löfte om att få mitt hår permanentat och detta av en blivande damfrisör, så nu är jag så fin och kan gå på fest nästa vecka.

Med detta säger jag GodNatt eftersom tiden runnit iväg på grund av att jag i stället för att skriva suttit här och i en hel timme lyssnat till debatt om äldres rätt att själva få bestämma om boende då krafterna avtar och man inte längre kan bo kvar hemma.Finns det äldreboende tillräckligt?
Nu tackar jag Gud för denna dag och önskar att vi alla ska få sova i frid och vakna  till en ny, spännande dag!

onsdag 9 oktober 2013

Onsdag 9 oktober 2013. Början av år 1979.

Dagen började bra och det ser ut som om den kommer att sluta på samma sätt.
Jag jobbar väldigt sakta så därför hinns inte så mycket med på en dag men för all del, flera telefonsamtal, varav två födelsedagar.
Handlat i närbutiken tillsammans med yngsta barnbarnet, som drog hem tunga kassar. Innan dess kom han, direkt efter skolan, hit för att hjälpa mig med att få in fotot med Kiviks äppeltavla på gårdagens blogg. Försöket i går kväll att via telefon vara mig behjälplig misslyckades, men nu finns den fina tavlan med och jag har nu i 7 punkter antecknat händelseförloppet, för att i fortsättningen klara denna bedrift på egen hand.Ack ja, vad vore livet utan barnbarnen!

Plockade också i dag en mängd fallfrukt efter blåsvädret. Borde ha gjort det medan frukten hängde kvar på trädet.
Ytterligare telefonsamtal i kväll under tiden som filmjölkslimporna gräddades.

Jag avslutade tidigare år 1978, men missade två händelser i slutet av året. Georg hann med ännu en resa i början av december. Då till Jordanien, Libanon och Israel. Tydligen något seminarium angående de kristnas situation. Ser på deltagarlistan flera pastorers namn.
Händelse nummer två handlar om Glad Tons julfest lördagen den 9 december. Till denna  ber jag att få återkomma då det finns mycket att säga om den gruppen och dess ledare.

Nyårsdagen 1979 åkte Georg och jag hem från förlovningsfesten i Göteborg.Dagen efter blev jag sjuk och förblev så i flera dagar. Besök av barn och barnbarn. Den 14 januari skjutsar Georg Dagny till Stockholm efter julfirandet hos oss. Så några dagars besök av Fredrik och Martin medan föräldrarna i Örebro har flyttbestyr, då de ska flytta från Grubbensgatan till Hovsta.

Men, som det händer med mig ibland, så kommer Jon Blund farande plötsligt och oväntat. Betyder sängen för mig. Sov gott och tänk på att vi alla har en god Gud, som också denna natt kommer att vaka över oss, en Gud som vill oss väl! Tack, Gud!

tisdag 8 oktober 2013

Fredag 4-tisdag 8 oktober 2013.Sammandrag.

Nu var det dags för en liten tripp till Österlen med döttrarna tre. Eftermiddagskaffet intogs på Centralkonditoriet i Väderstad, dit vi gjorde en liten avstickare. Stor ägg och ansjovismacka fick ersätta lunchen. Väl framme i Kerstins och hennes makes sommarhus vankades god kycklingsallad. Eftersom det i syskonskaran finns en som lätt får andra att skratta så blev denna kväll inget undantag. Oj, så roligt vi hade!
Nästa dag började med förmiddagsfika på GyllenGården, numera ägt av ett par från Örebro. En oas på Österlen.Roligt att få träffa ägarna och att få gå runt och se alla fina rosor. Nog märks det skillnad när man kommer söderut.Efter denna trevliga visit kollade vi in Ystad och på hemvägen Kivik med den fantastiska äppeltavlan. Naturligtvis inhandlades det både äppelmust och andra läckerheter där.

Kvällen tillbringades på Maritim, Hamnkrog i Simrishamn. Den hälleflundran med gott tillbehör smakade bra denna lördagskväll då vi hade kvalitetstid tillsammans.

Ack så fort tiden går! Söndagsmorgonen kom och innan hemfärden gick Elsemarie och Kerstin ut till "Vinstocken", där stora klasar av vindruvor hängde. En fröjd för både "öga och gom".
Det är fantastiskt hur ett par små plantor, som stoppades i jorden för några år sedan, nu ger så mycket goda druvor.  Plantorna ursprungligen från en granne då vi bodde på Eklundavägen för flera år sedan.
O, så många plantor som sedan under årens lopp "utvandrat" från den planta, som vi fick då. Vinstockar har en enorm växtkraft och det är så roligt att se resultatet.
Nu plockades större delen av skörden in i bilen till glädje för oss dagarna efter återkomsten till Örebro.
Så lämnade vi Österlen och vi sa flera gånger under vår vistelse där att det känns som att komma till ett annat land. Naturligtvis påmindes vi om att Skåne en gång tillhörde Danmark.
På hemresan stannade vi till en stund i det vackra Åhus innan vi fortsatte till Växjö, där vi fick middag hos Linn. Fick också tillfälle att se hennes och fästmannens lägenhet, ny och fin. Förstår att de trivs där!

Nu är det slut på den här dagen. Tobias har lovat att göra ett försök med att hjälpa mig att få med ett foto från Kivik så jag ska ringa honom nu på direkten innan han ska sova. Jag skriver mera i morgon!

torsdag 3 oktober 2013

Torsdag 3 oktober 2013.En liten kort dagbok bara...

Klockan är nu alldeles för mycket för att börja skriva men det blir lite kort om dagen som bara försvann. Efter telefonsamtal med min syster, gick jag till Isak där jag plockade dragväskan full av deras goda nedfallna äpplen. Hemma igen kom jag på att bullar måste bakas varför en vetedeg ställdes att jäsa, innan telefon ringde och en kär röst undrade om han och dottern kunde komma och få en kopp kaffe. Såå roligt att få besök av barn och barnbarn.
När de gått ringde det åter på dörren och där stod mormor till Johannes och Lovin. Var på väg hem efter besök hos dem och kom bara en snabbis för att hälsa. Så roligt det också!

Bullarna hann precis bli gräddade innan det var hög tid att åka till torsdagssamlingen i kyrkan. Alpha Beta kursen. Där vankades god mat, som vanligt.
Inga och jag fick skjuts hem av en av "kurskamraterna" och efter hemkomsten stekte jag kyckling för att ta med på utflykten i morgon. Hann under tiden med att rensa upp bland friska och kylskadade tomater, c:a hälften av varje. Optimist, som jag är tror jag att kylan inte ska bita på dem och de blir ej plockade i tid. Detta får konsekvenser!  Strykningen får vänta för nu är jag för trött.  En trevlig dag är tillända och jag önskar er alla en God Natt! Tack käre Far, för dagen som gått och för bönesvar också i dag! Ditt löfte om att vi ska få när vi ber älskar jag. Amen!

Nu blir det några dagars uppehåll i bloggskrivandet men återkommer med mera nästa vecka!

tisdag 1 oktober 2013

Tisdag 1 oktober 2013. Forts. år 1978.


Ja det var inte mycket till hus vi köpte men vi var unga och vi hade en viss förmåga, Georg och jag, att se framåt och inte fastna i rådande problem, fast det fanns gott om sådana.
Vi behövde utrymmet med tanke på besök av våra barn och barnbarn och det fungerade såsmåningom som vi hade tänkt.
När man ser "huvudingången", som till en tid var enda ingången till huset, så är man ju tacksam att allt var i huset när det ställdes på den nya grunden. Allt fanns med när huset rullade iväg runt hörnet, som jag tidigare visat, och inte en grej skadad och ingenting fanns att bära in i huset.
Nu var det hösten 1978.
Julen låg framför och det betydde att vi skulle åka runt till olika kyrkor och kapell för att sälja grammofonskivor och böcker. Detta var kanske ett onödigt åtagande kan man tycka men för församlingarna var det ju bra att få dessa besök och för Libris Bokförlag betydde det merförsäljning. Vi hämtade varorna i Örebro och hade ett lager hemma där församlingarnas ansvariga för bokförsäljning kunde hämta när de behövde komplettera efter våra "utställningar".Jobbigt var det men också roligt för vi fick ju möta vännerna i Östergötlands städer och samhällen.
Elsemarie hängde med,somnade i bilen på hemvägen, väcktes vid hemkomsten och inga problem med detta. Hon tågade in i huset och låg snart i sin säng. Utan gnäll!

Georg hade ansvar för att en liten tidning vid namn Östgötakontakten kom ut med jämna mellanrum och hade sedan  att distribuera tidningarna. Ser i mina anteckningar att Rektorn för Frikyrkliga Studieförbundet, Herman Holmgren, den 14 december ringde Georg för att erbjuda anställning, vilket Georg accepterade.För min del vädrade jag morgonluft, då det skulle medföra möjligheten att flytta tillbaka till Örebro såsmåningom.

Men nu till denna dag. Jag fick i går en telefonpåringning och ett böneämne, som jag i dag har talat med Gud om, eftersom jag vet att Han kan ge oss hjälp i rätt tid och att förbön har stor betydelse. Förväntan!! Med Gud kan man tala när som helst under dygnets timmar. Jag lagade mat och gick till min syster med en del av den, fikade där och fick också träffa lilla Olof, tre månader och hans mamma Sanna. Tog sedan in de sista gröna tomaterna. Nu är sommaren slut. Om fem månader sätter jag nya frön. Jag håller med min bosniske vän, som tycker att sommaren i Sverige är alltför kort.

Fick i kväll SMS från min vän Johanna som i morgon kl 18.00 ska hålla föredrag på Länsmuseet. Så klart jag ska dit! Jag hade god hjälp av Johanna i mitt sökande på Stockholms Stadsarkiv efter mormor.
Ringde också till min halvkusin i Västerås. Johanna och jag var tillsammans där förra året.

Nu är det åter kväll och jag önskar er alla en God Natt!. Se framåt och fastna inte i stundens förtretligheter! Allt kommer att bli bra! Gud är god och har omsorg om oss alla! Tack, Gud!