lördag 19 oktober 2013

Lördag 19 oktober 2013. Fortsättning på det föregående inlägget.

Vår mamma Alva.
Jag hade tänkt mig ett foto från hennes skolklass, det enda foto som finns från mammas barndom men tyvärr hittar jag det inte nu så det får bli en annan gång. Kanske har jag bara sett det men inte ägt det.
Jag fortsätter att berätta om detsamma som i mitt förra inlägg. Korrespondensen med mammas pappa, hur det nu var med den saken. Ingen som vet. Han ordnade så hon som 7åring  skickades iväg till Småland som fosterbarn. Först 7 år senare hör han åter av sig och vill att hon ska flytta till Stockholm igen.
Mormor gjorde flera försök att få veta var mamma fanns. Hon skrev så fina, ödmjuka brev till Utackorderingsbyrån med förfrågan var hennes dotter fanns men fick aldrig veta. "Även om en mor förfelat sig så älskar hon sitt barn",skrev hon bl.a. När hon 1908 kom ut från fängelset flyttade hon med sonen, som bott hos någon, kanske farmor och farfar på Gräddö i Stockholms skärgård, till Grevgatan på Östermalm, där hon tydligen bodde några år. Enligt min halvkusin hade hon hand om barnen hos en greve och hans familj. Mamma bodde  hos en fosterfamilj innan hon skickades till utackorderingsbyrån fvb. Familjen hette Enhörning har jag läst i något papper. Mer vet jag ej.
Mamma var ju redan borta från stan 1908 men i utflyttningspapper för mormor står det att hon flyttade med både mamma och hennes bror, Harald, som dog i TBC som nioåring.

Min kusin säger att mormor en dag var ute med barnen och gick på Strandvägen då de mötte tre män och en av dem blev mormors man och min kusins morfar. "Hon föll för hans ögon" hade hon sagt.
De fick en dotter 1911 och en son 1919. Det är deras barn jag har lite kontakt med nu. Båda blev chockade av att få veta att mormor hade en dotter ytterligare.

Men nu till Hjalmars ("morfars") brev till mamma. Han var alltså angelägen att få mamma till Stockholm och blev lite tvär när mamma tydligen "sagt ifrån ordentligt" och anklagat honom för att hon ej fått veta var hennes mamma fanns. Brevet var skrivet 7 december.
Klok, som hon var, vände hon sig till barnavårdsinspektören Kihlqvist på utackorderingscentralen. I Johannas bok om fosterbarn står det att han var landsbygdsinspektör på Utackorderingsbyrån ända till år 1926 då verksamheten gick upp i barnavårdsnämndens regi. Mamma berättade för oss att hon brevväxlade med honom så det föll sig väl naturligt att fråga om hans syn på saken. Hon var då 14 år. 

Brevet som hon fick till svar
30 december 1913 skickades brevsvaret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar