Tisdag 15 oktober 2013."Usla elända och arma"Bok med posten.

I

I den boken står det om min mor och mormor.

Dagen började med att jag från brevlådan fick in en tung, ganska stor bok omfattande 422 sidor.
Den handlar om samhällets utsatta under 700 år.Författarna (forskarna) är många med 17 kapitel där varje skildrar ett speciellt människoöde.
Den som länge följt mina bloggar kanske minns min berättelse om mitt sökande efter min mormor, änglamakerskan, som bodde i Stockholm, där också vår mamma föddes och levde sina första sju år.

Genom ett program i Sveriges Radio, som en god vän hade lyssnat till , fick jag kontakt med Johanna Sköld, som hade program om fosterbarn och av den anledningen ringde jag upp henne med tanke på min mamma som var fosterbarn och hade en svår barndom i fosterhemmet. När vi pratades vid och jag sa att mamma berättat för oss barn att hennes mor var änglamakerska och Johanna fått veta hennes namn utbrast hon: "Men henne skriver jag om, så intressant att få träffa någon som stod henne så nära." Mammas kontakt med sin mor bröts då mamma var sex år och sedan visste de inget om varandra.

Jag tog tidigt upp sökandet efter mormor men först för ett par år sedan fick jag veta om hennes död och begravningsort.Då med hjälp av Johanna. Sedan dess har vi haft kontakt. Hon höll nyligen en föreläsning i Örebro då vi också träffades.
Naturligtvis sökte jag genast, i boken i dag, upp Johannas kapitel där hon utifrån sin forskning berättar om vår mormor under fingerat namn. Av hänsyn till oss barnbarn bestämde hon sig för att göra så.

Jag har vid mina besök på Stadsarkivet i Stockholm själv läst det som står att läsa i boken. Ändå kändes det svårt att läsa och veta att det rör sig om mormor. En mormor vi aldrig sett eller haft kontakt med.  När jag i dag läste om henne och om att hon fått en flicka år 1899, vår mor, så ville det komma en tår i ögonvrån. En undran hur mormor själv hade det i sin uppväxt och varför det blev som det blev.
Jag fick lust att ännu en gång åka till Stadsarkiv i Stockholm för att få veta mera av det som finns att få veta.
Men nu ska jag läsa boken, som verkar intressant och berör olika människoöden Säkert kommer jag att bli berörd. Ibland har jag undrat hur mamma skulle tagit det om hon fått veta var mormor fanns. Hon levde i alla fall till 1948, då mamma var i 50årsåldern.

Utöver denna boks ankomst förflöt dagen med firande av vännen Stefans 50årsdag, dit jag  åkte jag för att  gratulera. I taxi på hemvägen fick jag av chauffören en inblick i Jugoslaviens historia under Titos tid, då de hade det bra i landet.Han uttryckte sin sorg över utvecklingen med krig och dess konsekvenser.Det är intressant att prata med invandrade taxichaufförer.
 I kväll var vi, några av Stefans  vänner från kyrkan, på restaurang Efesos och åt god mat tillsammans med honom och hans son.
 Hans kvinnliga vän från Linköping var också med. En trevlig kväll tillsammans.

Nu tar dagen slut och jag tackar Gud för hälsa och krafter. Gud, Du är så god.Amen! Sov gott alla bloggläsare!