Gårdagens blogg berättade om änglamakerskorna omkring sekelskiftet. Flera av dem åtalades när det upptäcktes hur det blivit något av en industri. I början av mitt bloggskrivande berättade jag en del om detta men, jag tror, att under resans gång nya läsare har kommit till och därför fortsätter jag på ämnet även om det är svårsmält för en del. I våra dagar har det ju talats om vanvård av fosterbarn både i hem och på institutioner och staten har bett om ursäkt.
Också vid sekelskiftet var kontrollen bristfällig, kanske ännu mera.
I boken Johanna skickade mig står det om hur det utvecklades. Efter min första kontakt med Johanna för två år sedan fick jag hennes avhandling från 2006 "För avläggande av filosofie doktorsexamen vid Stockholms Universitet", som det står i förlagan till den boken som omfattar ca 450 sidor och heter "Fosterbarnsindustri eller människokärlek" och handlar om barn, familjer och utackorderingsbyrån i Stockholm 1890 - 1925. Det var intressant för mig att läsa om Utackorderingsbyrån, varifrån mamma skickades till Småland sju och ett halvt år gammal till en bondfamilj i Ström, någon mil från Figeholm.
Det finns skäl att betrakta fosterbarnsindustrin vid sekelskiftet som en marknad, skriver Johanna.
Mamma berättade om "barnhemmet" där hon vistades, vilket tydligen var Utackorderingsbyrån. Denna hade kontakt med bl.a. Misterhults kommun, dit mamma skickades. När jag nu kommit så här långt i min egen lilla forskning, med hjälp av Johanna, så önskar jag att jag "pressat" min mamma lite mer om detaljer. Hon berättade om att det i en korridor fanns tvättställ i rader där de fick stå och tvätta sig. Något mera berättades inte. Hur åkte hon från Stockholm till Oskarshamn? Tåg eller båt?
I efterhand har det förvånat mig att hon ej berättade mer om sin barndom. Hade hon förträngt det?
Jag lämnade föräldrahemmet vid 14 års ålder och innan dess frågade jag inte, bara lyssnade till det mamma berättade och det var mest från fosterhemmet och den stränghet, som där rådde, samt från ungdomsåren.
I oktober 1913, när mamma efter sin lärarinnas ingripande, redan lämnat sitt första fosterhem fick hon ett brev:"Efter många och långa år kommer ändtligen ett meddelande fråm den, som inför världen gäller för att vara din far." Han frågar i brevet om hon skulle vilja komma till honom då han nu har en inkomst så han ser sig i stånd att"sjelf taga vård om dig"och ber henne att ej låta sig påverkas av någon annan då hon fattar sitt beslut. Han har skickat med ett s.k.kortbref och ger henne instruktioner hur hon ska klistra ihop det. De där kortbreven fanns också i min ungdom och de var frankerade när man köpte dem så det var alltså bara att lägga på lådan.
Av allt att döma har mamma svarat på brevet för några veckor senare fick hon brev där det står:"Kära barn! Du måste vara mer än vanligt utvecklad för dina år eftersom du kan skriva som du gör." Hvad anser du dig hafva för rätt därtill? Om jag är din rätte far eller ej är en sak vi hafva mycket litet att göra med. Hufvudsaken får väl vara att du i kyrkböckerna står införd som mitt barn hvartill jag således har fullt laglig rätt oafsedt om du har lust eller ej. Hvem tror du har fått betala för dig under alla dessa år, om ej jag,du skall ej inbilla dig att alla äro Filantroper der nere i Småland utan de fodra i allmänhet valuta för utförda tjenster. Så är du förargad över att jag är omgift och ej har reda på din mor.
Efter ett långt utfall av hur missnöjd han varit med henne skriver han:" Det der för Stockholm speciellt syndfulla hvarom du talar måste hafva koncentrerat sig i henne."
"Jag ville förskona dig från att komma i hennes närhet derför har jag aldrig brytt mig om hennes hotelser då hon fodrat att jag skulle skaffa dig åter till henne. Då du var liten räddade jag dig många gånger undan stryk och misshandel. Jag säger detta för att visa att jag har mänskliga känslor trots att du är så säker på att jag ej är din rätta far. Hvem är då den rätte? Jag har hittills haft det nöjet och du kan lika gärna nu som förr kalla mig så.
Du har i alla fall ingen annan och då du som litet barn kunde nöja dig med att vara mitt barn så hvarför kan du ej nu? Hela ditt brefv riktigt luktar av Småländsk bondkultur. Du kan väl ej hafva haft så svårt utaf Stockholms syndfulla lif. Din erfarenhet däraf är väl ringa.Du borde väl i alla fall visa mig en smula hänsyn. Jag vill ej tvinga dig att komma hem, men ville jag så tog jag hem dig om du hade lust eller ej, ty den lagliga rätten till dig är fortfarande min, endast min, det bör du minnas, om du anser att jag illa fyllt mina faderliga plikter så finnes det i alla fall ingen som gjordt mera. I en framtid kanske du slipper att komma då kanske jag ej har lust. Hälsningar från pappa. På "kanten" står det. Hoppas du skriver och säger att du ångrar dina förhastade ord men kalla mig aldrig mera "bästa G. Nordberg" derom ber jag.
Nu avslutar jag denna blogg men fortsätter i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar