söndag 28 februari 2016

Söndag 28 februari 2016. Kyrkobesök. Kan ej hålla tårarna tillbaka när jag får ta del av en ung människas dramatiska flykt.

Vi var i Filadelfia, Amer och jag, klockan 11.00  Fick bilskjuts hem.
Medan (alltid sömniga) Amer sov lagade jag åter den goda arabiska maträtten Makloube
När vi ätit tog jag fram kartboken och bad den lågmälde Amer att berätta om sin flykt till Sverige. Hur livet började i Sverige har jag tidigare fått ta del av.

Pappan köpte flygbiljetter åt bröderna till Istanbul i Turkiet. Därifrån skulle de först ta sig till Grekland och vidare till Makedonien, Serbien, Österrike på sin färd mot Sverige.
 I Istanbul fanns smugglare som fick bra betalt för att ta flyktingar till Grekland. Från staden Izmir bordade de i skydd av mörkret en plastbåt och kom till Aten. ( Den resan finns omtalad i inlägget i onsdags.)
På havet mitt emellan Turkiet och Grekland började det bli dagsljus.
De kom såsmåningom in i Makedonien. Därifrån blev de återförda till  Grekland. Amers bror kunde efter sitt fjärde försök springande ta sig vidare på sin färd mot Serbien.De hade kommit överens om att den som fick en chans att komma iväg skulle ta den.

 Amer berättar att poliserna i Makedonien sköt skott i luften tvingande  flyktingarna  att vända åter till Grekland. För då 17-åriga Amers del hann det bli tio försök. Det tog sju månader innan han lyckades ta sig vidare genom  Makedonien och Serbien till ÖsterrikeHan hyrde under tiden en lägenhet i Aten..Hans pappa skickade de pengar han behövde till hyra och annat men han berättar om sin ensamhet och rädsla. Jag ser hur hans händer darrar när han stilla berättar om det svåra. Båda är vi rörda till tårar. Jag kramar honom. Förstår hur svårt han har det. Hur han längtar efter sina föräldrar och syskon i ett gott hem, långt borta från Sverige.

Han tog varje gång  tåget till  den stad som på Paulus tid (kan vi läsa om i Bibeln) hette Thessaloniki och gick därifrån till Makedonien. Vilken känsla när han den tionde gången lyckades ta sig vidare och komma in i Österrike.
 Där fick han för 2000 euro, tillsammans med  ännu en person, sitta bland lådor på en lastbil i tio dagar för att komma till Malmö. De hade flaskor med vatten med sig och någon frukt, som jag ej fattar namnet på, fick inte stiga av bilen och inga tillfällen till toabesök!!

Väl framme i Malmö släpptes de av med orden " nu är ni i Sverige" och så fortsatte bilen sin färd.Där stod Amer i ett främmande land med ett språk han inte förstod, tog sig till polisen som hjälpte honom och den andre resenären i ett första skede och sedan till kontakt med Migrationsverket.

Till slut kom han med tåg från Malmö till Örebro där Socialen hade ett familjehem väntande på honom. Hans bror hade haft  det lättare genom att han åkte tåg, där det fanns möjlighet.

Detta var i stora drag något om hur resan gick till. Kanske ej så konstigt om tunga tankar kommer ibland. Eftersom han inte hade fyllt 18 år så fick han uppehållstillstånd direkt och fick börja läsa svenska. Brodern fick först för några dagar sedan sitt uppehållstillstånd och kan nu se fram emot svenskundervisning på SFI och sedan få göra klart den tandläkareutbildning han tvingades avbryta med anledning av flykten.
Det är svårt för Amer att berätta  och han är märkbart illa berörd. Jag får tanken att jag kanske ej skulle ha frågat om resan. Samtidigt vet jag ej om det varit bättre att han inte fått dela dessa svåra upplevelser med någon. Än en gång bad vi till den Gud han älskar och vi ser framåt och tror att med Guds ständiga närvaro och hjälp kommer det att till slut bli bra. Gud älskar honom. Det vet han.

Jag är så imponerad av hans mod och uthållighet i sin kamp att nå friheten.För sina föräldrar har han ej mycket berättat om hur svårt han haft det, Vill att de ska tro att allt är bra. Bed gärna för Amer och hans bror att de blir bevarade från det onda och får uppleva det goda!!

Nu vet jag ej om det blir någon mer blogg denna vecka för jag tar några dagars semester. Jag fortsätter när jag återkommer till Sverige. Ha det gott alla Bloggläsare! Roligt att ni finns!
"Herren är min herde, mig skall intet fattas." Ps 23.


Fredag 26 och lördag 27 februari 2016. Försöker uppmuntra en deppig Amer.

Hos hårfrisörskan kl 11. Hade med Finska Pinnar dit, enligt löfte. Kl. 13.00 kom min städhjälp. Dammsög och tvättade golv.
Pratade med Amar, som i dag behöver uppmuntran. Han tog studenten i sitt hemland när han var 17 år. Vanligtvis är man 18 eller 19 år. Hans kamrater som tog studenten samtidigt men var äldre går nu på Universitetet "medan jag har varit i Sverige till ingen nytta. Jag kunde lika gärna ha åkt till Syrien och dött och kommit till Himlen." Han vill bli pilot och jag säger att det ska han sikta på. Jag pratar om Guds hjälp och ledning. Eftersom han är en troende muslim och jag en troende kristen så har vi ej svårt att prata i dessa termer.

Amer bodde i Syrien sina första 6 år då hans pappa, civilingenjör, fick ett bra jobb i Emiraten och flyttade dit med sin familj, som, trots att de bott där i 13 år, pojkar som fyller 18 år måste bli militär i Syrien om man är född där. Märkligt!

Alltså fattade pappa beslutet att skicka sina äldsta barn, två pojkar till Sverige i stället för att de skulle bli soldater i Syrien. Resan planerades av fadern och den äldre brodern.Bröderna skulle göra sällskap.
Jag är högst intresserad av utvecklingen men vi får ta lite i taget.

På kvällen, efter vårt samtal, gick han till Fritidslokalen, något gladare.
Han kom senare tillbaka och frågade om det var OK att två kompisar kom om en stund sedan han hyfsat till i sitt rum. Så klart blev jag glad, så ensam som han är! Jag har sagt att han ska ta hem kamrater.
Nu hade jag tre killar från olika länder här. jag kunde gå till vila.
De spelade TVspel och åt chips.

Lördagen började med att jag tog barnvagnen och gick till affären. Handlade mat som skulle mätta min kille när jag om ett par dagar tar en tur till Spanien för att hälsa på Kerstin och Awad, som bor där en tid. På söndagen blir det besök i kyrkan.

torsdag 25 februari 2016

Onsdag 24 februari, torsdag 25 2016..Kondisbesök med semla! Sol, sol!Koranen och bönemattan sänktes i Medelhavet.


Lite sommarfägring fick ersätta fotot på Isak i min iPhone. Men Isak glömmer jag aldrig.
Onsdagen blev, som förväntat, dagen då jag bjöds på semla på kondis.Tillsammans med Elsemarie och Tobias. Det var trevligt. Solig dag. Förresten ser jag just nu på TV att nästa vecka ska också bli solig och fin. SOM jag har längtat!
 Själv åker jag söderut, som planerat, redan på tisdag, för att lapa sol några dagar. Alltså sol var jag än är, men temperaturen, temperaturen! Det är där den stora skillnaden finns.

I dag har jag bakat bullar och sockerkaka. Amer kom hungrig från skolan. I dag fick han för första gången sedan han kom till Sverige prova att äta potatismos. Han tyckte det smakade bra. Åt det tillsammans med kycklingkorv. Efter maten sov han  några timmar. 
Medan jag sitter här och skriver kommer han till köket. Kokar kaffe åt oss båda och vi smakar på sockerkakan. Jag är, och har alltid varit intresserad av människor så jag passar på att ställa frågor. Han hade tidigare sagt att han hade Koranen i huvudet när jag ville att han skulle läsa för mig. Mitt eget exemplar av denna bok har jag för modligen lånat ut. I alla fall kan jag ej hitta den. När han sa så trodde jag att hans uppfostran var den att man skulle kunna utantill det mesta som står där. 

Nu sitter jag här och pratar med honom och jag frågar lite om resan till Sverige. Han hade tidigare berättat  att hans föräldrar bad för honom att resan skulle gå bra. Jag påminde nu om detta. Då fick jag  höra vad jag aldrig kunnat tänka mej.
 " Mamma skickade med mej Koranen och en bönematta." Jag gråter när jag nu skriver om detta. Tänker på hur föräldrarna måste ha känt det då de ju visste om faror som väntade men räknade med att Allah skulle vara med . Jag tänker på hur jag i samma situation skulle ha sett till att min son fick en Bibel med på resan.

"Jaha" säger jag," har du den mattan i ditt rum och ber innan du går till skolan?"
"Nej, Den finns inte mer. Under resan i plastbåten mellan Turkiet och Grekland måste vi slänga överbord allt vi hade, också bönemattan och Koranen." Så visade han hur de satt tätt, tätt och hur vågorna gick höga. Jag frågade hur lång tid de var på havet. "En dag och fyra timmar ", svarade han. 
Nu blev det för mycket för honom och jag förstod att jag inte skulle fråga mer just nu. Det blir fler tillfällen framöver. Han talar sakta och lågmält. Beklagar sig inte fast hans första tid i Sverige inte blev så bra men han visste inte hur det borde ha varit och var nöjd med att slippa bli soldat i ett meningslöst krig.

Nu betar jag av lite av år 1994. Oktober 17. Roland Hertz (Georgs arbetskamrat från Stockholm och Studieförbundet.) kom, som han lovat, för att sätta in fönster på ena sidan av altan.Han jobbar till sena kvällen. Sover i TVrummet. Magnus i mitt rum och jag i källaren.
Oktober 18. Gratulerar vi Maria på 45årsdagen. Två tårtor hade jag gjort till kalaset. Magnus hjälpte till att garnera, som han var bra på.
Roland började jobba med altan redan klockan sex på morgonen och höll på till sen eftermiddag. Då hände det som inte fick hända. Han ramlade från stegen och måste åka ambulans till sjukhuset där han fick stanna till torsdagen då Elsemarie och Lasse hämtade honom och skjutsade honom hem i hans egen bil. Två chaufförer. En av dem körde min bil. Så tråkigt slut på altanfönstrens uppsättande!

Oktober 25. Bakat bullar, 3 sorters kakor och 2 tårtor till Ralf,
Oktober 29. Lasse och pappa Erik lägger matta i trappan så Elsemarie och Linn bor hos mej.
Petter och Joel åkte till Stockholm. 24 mackor och en del annat i bagaget. Kom hem sent på natten efter en trevlig dag.
Oktober 31. Lasse skjutsade  mej till tåget och jag möttes i Göteborg av Vidor. Sov över natt på Lyckogatan innan resan till Danmark nästa dag.

Nu är det slut på oktober månad och slut är det på dag som inne är så  nu ska det sovas. Tack för det innehåll denna dag gav.  



  






  
  


tisdag 23 februari 2016

Tisdag 23 februari 2016. Städat kylskåpet till sång av Inger Heinerborg. Det enda synliga som gjorts i dag.

Tisdag igen och ingen semla. Fast jag tror att jag blir bjuden på kondis i morgon och då blir det att äta semla. Som jag tidigare uttalat så äter jag gärna semla på kondis och i trevligt sällskap.

Amer kom hem från Komvux och berättade att skrivningen gått bra. Nitton rätt av tjugo möjliga.
" Jag har en fråga", sa han. Frågan gällde vad ordet nöjd betyder. Jag fann att den enklaste förklaringen var ordet satisfied.Så mycket enklare än att göra omskrivningar med svenska ord. Ibland är jag tacksam för de ord jag ännu minns av lektionerna i engelska.
Svaret gjorde honom nöjd.

Jag gav honom mat och fortsatte med att städa kylskåpet till sången "Låt mig växa stilla" på Spotify. Den sjöngs flera gånger . Varannan gång av Inger, varannan gång av Sundsvalls manskör.
Sven och Kristin handlade lite på Maxi och kom hit med det. Att slippa bära hem två påsar potatis är jag tacksam för. Amer äter gärna potatis och av den varan kan man göra god och mättande mat.
Potatismos har han aldrig ätit så det ska vi prova någon dag.

Nu ska jag avverka lite av oktober månad år 1994.
Oktober 1. Vi åkte alla till Glottra för att gratulera Magnus som fyllde 18 år den 30 sept. Elsemarie och Lasse åkte sedan med till Skrankebol där Lasse och Lennart hade en del att göra. Jag var nu klar med ännu en vecka som husmor och Ulla med en studievecka.
Skönt att vara hemma i sitt eget igen!

De första två veckorna i oktober var det som vanligt med besök, matgäster och lite barnvakt. Magnus bodde här några dagar.
Oktober 13, Linn och jag tog tåget till Katrineholm och hade en trevlig dag hos farfar och farmor.
På Kvällen var jag i Immanuelskyrkan där jag blev ny medlem.
Oktober 14. Kristin och pojkarna kom. De senare fick skjuts till bio. Promenerade hem. Samtliga stannade över natt här.
Oktober 15. Vaknade med huvudvärk. Hade bakat Wienerbröd till Kerstins födelsedagsfest. Awad kom och hämtade dem och en sorts kakor. Jag kunde ej vara med. Jonas och Bernard bar upp dynorna till vinden. Kristin hämtades på kvällen av Sven och Maria.

Nu är jag trött och ska inta sängen. Jag har fortfarande ont i nacke och huvud. Det irriterar mig när det dessutom knakar.
Tacksam för det lilla jag uträttat i dag. Att ha ett nystädat kylskåp känns bra.
Gud är så god och hjälper på många sätt dag efter dag. Vilken vän vi har om vi bara vill .
GodNatt vänner!  

Söndag 21 februari 2016. Besök av en invandrarkompis från Jemen.

Den här arabiska maträtten gillar Abdullah och Amer.

Söndag! Gick inte till kyrkan men lyssnade  tillsammans med Amer till Närradion från Pingstkyrkan.
Gick till Närbutiken och handlade.
En kompis till Amer kom och hälsade på . Roligt för dem att få prata sitt modersmål. Jag fixade arabisk  Makloube, som åts med förtjusning.
Kompisens mamma hade skickat med en mjuk kaka till kaffet.
Att laga Makloube och lyckas med att få fin form på den är en konst som jag någon gång lyckats med. Dock icke i dag. Nu gör det inte så mycket eftersom man kan göra en kulle av maträtten och smaken är ju densamma. Jag fotograferade när pojkarna stjälpte upp den och hoppas få med detta.
Den här bloggen blev en liten extragrej, som ej kom med på måndagsbloggen. I dag är tisdag och jag skriver separat om den dagen.

måndag 22 februari 2016

Måndag 22 februari 2016. Matgäster, Träning. Sovit i fåtöljen. Allt för dagen.

Jaa det är inte mycket att säga om denna måndag. Tre matgäster skulle komma klockan 12. En rungde återbud. Amer åt sen frukost och gick till skolan. Jag fick skjuts till Träningen och promenerade hem.
En hungrig kille kom hem och åt makloube. Gick sedan till gym och kom  åter hem jättehungrig. Stekte åt sig en stor portion potatis och chickenuggets. Han har en del att ta igen vad gäller mat.
Han har inga stora pretentioner överhuvudtaget. Så nöjd med allt. Nu ska han kontakta körskola och hoppas sedan att hitta någon som kan ge några privatlektioner. Både i bilkörning, fiol och gitarr.

Nu ska jag skriva om 90-talet och "Katastrofdagen" onsdagen den 28 september.
Jonas och Emil lediga från skolan . Jag tittar på TV hela förmiddagen.En fruktansvärd förmiddag som jag aldrig glömmer. Hade på natten haft en konstig dröm om en fartygsakter med en flagga på halv stång. Tyckte att det kändes obehagligt men somnade om.  Fick på morgonen höra om hur
" ESTONIA"
på väg från  Tallin till Stockholm i den hårda stormen  förlist. I dagboken står att ett tusental passagerare fanns med på båten och att av dessa  139 räddades. Dessa siffror kan senare ha ändrats.
Lennart hemma på förmiddagen. Jag åkte med honom till Örebro vid lunchtid och tillbaka sen eftermiddag. Vi hade då med Linn till Skrankebol. Lennart mådde inte bra så jag fick ta hand om ratten de sista två milen. Första och enda gången jag kört Folkvagnsbuss. "Nöden har ingen lag" brukade min mamma säga.

Torsdag  29 september. Tunga dagar i Sverige. Stor sorg i hela landet. Jag fick senare veta att Håkan Isefjord, 42 år, från Oskarshamn omkommit. Han skaffade vid flera tillfällen fram kassettband med kristet innehåll åt mej och vi hade en del telefonkontakt genom detta. Vill minnas att han och hans fru hade två pojkar i skolåldern. Han var enda barnet. Jag minns hans mamma från min barndom. Hon spelade piano i Pingstkyrkan i Oskarshamn.
En gata i Oskarshamn bär nu hans namn. Han var en omtyckt person i staden.

Fredag 30 september. Vi följer fortfarande via radio och TV händelserna omkring fartygskatastrofen.
Så många familjeband som kapades den natten då det oväntade och hemska  hände..

Det blev ett sorgligt slut på denna septembermånad år 1994,
Att Ulla kom hem och överraskade oss redan tidigt på fredagskvällen var en solglimt för familjen.
Hon hade kört bil från Härnösand efter lektionernas slut vid Högskolan.
Nu säger jag God Natt och  tackar Gud för i dag. Sov Gott!

lördag 20 februari 2016

Lördag 20 februari 2016. Inget nytt under en sol som inte fanns. En, för mig, händelselös lördag.

I dag skulle jag uträtta ärenden på stan, gå på konsert klockan fyra.
I morse öppnade jag ytterdörren för att hämta tidningen i brevlådan. Dörren flög upp med en smäll och, som jag tyckte, en isande vind svepte in i hallen. Jag smällde igen dörren, gick in i stugvärmen efter att raskt ha bestämt mig för att inte gå till brevlådan.

Tog i stället itu med att snabbgenomläsa ett antal exemplar av tidningen Dagen, som jag fick vid jultiden av Ulla och Lennart. De får den i present av någon och jag tar en snabbgenomgång. Jag hann med alla. Några ex. ligger på sängen och ska läsas innan jag somnar. Övriga gick snabbt till återvinningen.

Utöver telefonsamtal till IngaMaj, Helge samt Marianne, vår kusin, vars make Håkan, nyligen dog och ska begravas då jag är bortrest och ej kan vara med, så har dagen bara försvunnit.

Alltså finns inget att berätta och jag går åter till år 1994. Det hände en del på den tiden kan jag se i min dagbok.
Avslutar augusti månad med att berätta att den 31 augusti var vi samlade till avskedsmöte på RIA.
Den fantastiske Håkan Blome´, som i sin ungdom upplevde Guds kallelse att bry sig om dessa, som inte alltid lyckats i livets irrgångar och som tagit till alkoholen som en falsk räddare. Jag har tidigare berättat om hans enorma kärlek till människor, speciellt dessa som hamnat på livets skuggsida, och hans förmåga att visa denna kärlek. Jag hade förmånen att en tid arbeta på RIA tillsammans med Håkan och har många fina minnen från den tiden.

September 3. Åkte till min goda vän Elsie Alnehill, som varit sjuk en tid och vid gårdagens besök hos doktorn fått veta att inget för hennes till frisknande finns att göra.  Så sorgligt. Jag blev så bedrövad av att få höra detta.
Jag hade av min svåger Vidor i Göteborg blivit ombedd att åka till Strömstad för att vara med hans son Tomas och tre barn medan modern var på rehabilitering på ett sjukhem i Småland. Farfar Vidor och hans fru skulle ha varit där annars. Jag var god vän med familjen sedan IngaBrittas tid  och åkte gärna dit för att ge en hjälpande hand.

September 4. Tog tåget från Örebro till Göteborg och buss därifrån till Strömstad.där jag tar hand om hemmet och ser till så att allt fungerar. Tre barn ska ha mat och rena kläder och pappa Tomas ej att förglömma. Barnen Sara och Simon gick i skolan. Lilla Jonatan och jag skötte hemmet.

Fredag 9 . Jag lämnar Strömstad och kommer med tåg till Örebro framåt kvällen.
Lördag 10. Hjälper till på Second Hand på förmiddagen. Sedan till Hovsta där Kristin och jag gör äppelkakor. Därifrån till Iren och fikar.
Lördag 17. Elsemarie och Lasse i Borensberg på bröllop.Linn och Kristin hos mej.

Söndag 18 . Valdagen! Röstade. Åkte sedan till Hovsta där jag strök in en stor tvätt och tog med hem det jag ej hann med där.
Kristin var 8 år när Georg dog och farfar och Kristin tyckte mycket om varandra. Hon var också enda flickan bland barnbarnen  när han levde.
Den här dagen berättade hon sin dröm om farfar. Hur han sjönk genom isen och dog fast hon drog och drog i honom. Hur hon vaknade av att hon storgrät. Lilla Kristin som älskade farfar så mycket!

Torsdag 22. Till Socialen. Samtal med familj och socialsekreterare ang  tjejen som bor här.
Åkte sedan till Ralf som inte mår så bra.
Fredag 23. Åkte med Lennart till Hjortkvarn med en del grejor som behövs till församlingshelgen i Gultebo, där Ulla och Lennart har ett visst ansvar för att allt ska klaffa. Ulla bakar bullar och sockerkakor och vi  åker på lördagen dit tidigt så kaffet är klart när de 40 deltagarna från "Pingst" i Hjortkvarn anländer. Vi har lagat mat för samtliga måltider de två dagar som samlingen varade.

Det var redan dags för Ulla att avverka ännu en vecka vid Universitetet i Härnösand så hon åkte söndag förmiddag. Betydde för min del att stanna hos familjen kommande vecka.

Om "KATASTROFDAGEN" 28 september berättar jag i nästa inlägg. Det orkar jag ej med i kväll.
Hade annars tänkt avverka hela september med detta inlägg.
Önskar oss alla en GodNatt!  Alltför sent sänggående också i kväll.

fredag 19 februari 2016

Fredag 19 februari 2016. Nog kunde vi väl få lite sol! Men vi är nogrätt bra på att vara glada även utan sol.

Det kom ny snö sedan den förra försvunnit.
Det var i dag Amers bror skulle komma till Örebro och Migrationsverket. För en vecka sedan fick han uppehållstillstånd. Något som hans yngre bror begåvades med redan vid inträdet i landet.

Jag gick till hårfrisörskan. Igen? Jaa igen! Mina barn förser mig med medel så jag kan ha Guldkant på tillvaron.Något som jag gillar och tacksamt utnyttjar. Då gör jag extra besök hos min fantastiska frissa, som jag är så tacksam för.
När jag kom hem hade "pojkarna" redan kommit från Migrationsverket. Jag skulle börja laga mat men brodern ville genast ta bussen tillbaka till Fellingsbro. Intervjun, och kanske ännu mera alla tankar som snurrat i huvudet innan ankomsten till "verket"hade gjort honom trött. Amer följde honom till bussen.
När Amer kom tillbaka och vi åt Orientalisk kyckling, så fick jag veta att det tar 5 år efter ankomsten till Sverige innan man kan få svenskt pass.Då Abdullah så länge väntat på uppehållstillstånd så kunde det tänkas att de fem åren kunde bli 4.

De här bröderna har ingen möjlighet att hälsa på i sitt hemland då de inte har giltiga pass och för att få det måste de åka till Syrien, det land där de föddes. Då blir de uttagna till soldater och det var ju av rädsla för något sådant de flydde till Sverige.

Livet är komplicerat ibland. När de event. blir svenska medborgare med tiden faller allt på plats.

Nu ska jag "knäcka" resten av augusti månad år 1994.
17 aug. Kerstin och jag tog på morgonen bussen till Stockholm. Fikade på "Vetekatten", gick till leksaksmuseet, nostalgivandrade runt Mariatorget, åt falaffel, handlade kläder. Buss tillbaka till Örebro. Kerstin plockade fyra liter körsbär i min trädgård, som hon tog med till sitt Annelund där jag hämtades av Ulla för ett par dagars besök i Skrankebol. Innefattade viss städning!
Fick skjuts hem till Örebro.

Men hur i all sin dar hann jag med så mycket på den tiden?
Nästa dag, 20 aug gick jag upp klockan 6, tog tåget till Stockholm där jag vid Centralen möttes av min kära vän, Kristina Tufvesson och hos henne stannade jag till nästa dag.
Söndag 21 aug. Nu skulle vi fira svåger Lars 70-årsdag. Jag tog mig med buss till "Vaxholm 3".
Det var med denna båt vi skulle åka ut i Stockholms skärgård samtidigt som födelsedagskalaset pågick. Innan jag äntrade båten hade jag tagit en ordentlig runda i mina gamla kvarter där jag så ofta befunnit mig då jag jobbade i Sundbergs Färghandel åren 1946, 1947 och 1948.

Så många gånger jag lämnade beställda varor till Skärgårdsbåtarna, som fraktade dem till  våra kunder, som var på sommarnöje i skärgården. Jag gick så gärna med paketen till båtarna, när springgrabben ej hann med, bara för att få känna lukten av hav och tjärade båtar. Uppvuxen, som jag var, vid havet.
Ett fantastiskt födelsedagskalas då släkten träffades. Den här dagen 21 aug. var Georgs födelsedag. Lars fyllde dagen före. Det var nu fyra år sedan Georgs stund på jorden slutade.Han skulle ha fyllt 68.

Buss hem till Örebro. Ulla åkte till Härnösand för sin första vecka på höstterminen. Jag till Skrankebol tisdag 23. Bernard och Kristin kom dit  fredagen den 26 med Lennart från stan.

Jag ska vara barnvakt åt sju barn i varierande ålder. Ulla och Lennart på körresa över helgen?
Lördag 27 aug. Jag bakar limpor, skalar massor av potatis och gör raggmunk, som får en strykande åtgång!
Jonas, Bernard, Emil och två kompisar har bestämt sig för att sova ute den kommande natten.
Dyblöta kom de alla fem in vid midnatt. Livet är härligt.

Söndag 28 står det i min bok:"Ack ja! Blöta kläder, utdragna byrålådor, lyset tänt i snickarbon, dörren vidöppen, likaså garderobsdörren. HUR få ordning igen? Blöta kläder överallt och
sju ungar ska ha frukost!"

Resten av  veckan var det mycket folk i omlopp i mitt hus sedan jag kommit hem till stan men det gick bra. Lagade mat åt alla som kom och ordnade sängplats åt barnbarn som det behövde. Det var en härlig tid då jag orkade och sällan blev trött.

Så var det alltså slut på augusti månad år 1994 och alla var vi nöjda.
Nu är det dags att sova. Jag är så tacksam för varje dag. Gud sviker aldrig!


torsdag 18 februari 2016

Torsdag 18 februari 2016. Grå och "lessam" dag. Men tänk så mångasamtal jag ringde.

Ännu ett foto på mina tvillingsystrar IngaMaj och IngaBritta, avfotograferat ur mammas fotoalbum.
"Vad har du gjort i dag?" frågade dottern när hon ringde i kväll.
Jag hade just för mig själv konstaterat att jag inte gjort något synligt, men just då stod jag med strykjärn och några nytvättade plagg som fick stå för dagens synliga, vilket jag glad meddelade.
Mitt svar i övrigt  blev:" Jo jag skulle träna, men gjorde det inte. Skulle handla. Gjorde det inte men
jag har ringt många telefonsamtal. Det var sant. Två av samtalen var mycket långa och båda gällde födelsedag i dag och födelsedagen en gång pr år är den kontakt vi upprätthåller och det är inget fel i det.

"Gossen" kom från skolan. Stekte potatis som fyllde en djup tallrik.Värmde i micron två stora piroger. Han hade inte ätit något sedan frukost i morse och då var han så trött så han åt så lite.
  Sov en god stund,skottade snön från trottoaren, åt kycklinggryta och kunde glad meddela att hans bror från Fellingsbro var kallad till Migrationsverket i Örebro för intervju i morgon.

Fram på dagen kommer de båda hit och äter lunch. Han sa lite försiktigt att brodern talar dålig svenska. Om jag fattat rätt så kom brodern något före Amer, som bor hos mig, till Sverige, men brodern hade fyllt 18 år innan han kom hit, Amer var under 18 och fick därför omedelbart uppehållstillstånd och fick börja svenskundervisning direkt. Han pratar mycket bra svenska.

Brodern som är asylsökande, får ingen svenskundervisning innan han får uppehållstillstånd, utan är som andra asylsökande hänvisad enbart till det kyrkan och moske`n kan erbjuda. Slöseri med tiden kan man tycka. Om de asylsökande kunde få något lite svenskundervisning skulle det värsta kunna vara att de lärt sig lite svenska innan de får uppehållstillstånd eller måste lämna landet. Om nu brodern, som vi hoppas, får uppehållstillstånd måste han först  studera språket innan han kan ta upp sina  avbrutna studier för tandläkarutbildningen.

Kerstin ringde i dag från Spanien och berättade om solen och ljuset. Ibland någon liten skur innan solen på nytt bryter fram.
I TV talas om svininfluensan som "slagit till" i vårt land. I Syrien tvingas folk fortfarande att fly sitt vackra sönderbombade land. Många har dött av svält och andra umbäranden. Amer bodde sina första 6 år i Syrien innan han flyttade till Förenade Arabemiraten där hans pappa fått jobb som civilingenjör.

Tror att jag ska dra lite från år 1994 så det året också tar slut. För barnbarnens skull skriver jag lite utförligt så de ska minnas ett och annat från sin barndom.

  1994. Augusti 1. Kristin kom och vi åkte till Skrankebol. Sov över natt där och åkte nästa dag tillsammans med Emil och Kristian till "moster Stina".
Varmt var det och i Kisa stannade vi vid glasskiosken. "De fick köpa de dyraste glassarna och var så glada och tacksamma. Så goa de är alla tre." Ordagrant ur min dagbok!
I Högskulla bjöd Stina på mat och sedan bar det iväg nedför backen till sjön, min barndoms sjö.
Varje morgon tittade vi på "Tippen" på Tv ser jag i boken. Ingen aning vad det handlade om.
5 aug. fiskade barnen upp en stor abborre, som Stina rensade och stekte. Ack så gott! Samma dag tog vattnet slut i brunnen, på grund av torkan. Inte en droppe kom
 det ur kranen. Jag hjälpte Stina att vika reklam som hon skulle köra ut med nästa dag.
6 aug. kom kören "Svart på Vitt " med Sven och Maria hem från sin resa.
Lite regn under natten men det hjälpte inte i kranen.
Trion och jag badar på dagarna, spelar sällskapsspel och läser böcker på kvällarna

Måndag 8 aug. Vi packar för hemfärd. Det spöregnar mellan Vimmerby och Kisa.Äter vår matsäck vid Göta Kanalsakvedukten. Så mysigt.
Får vid hemkomsten veta att Martin under dagen tagit körkort.
11 aug. står det i min bok." I Andaktsboken  Allt för Honom står det att självömkan kommer från den onde.Bevare mej!!!!" Ler vid minnet.
12 aug. Vår vän i husgruppen, Maja Skutberg, ska begravas i dag. Jag kan ej vara med. Dagen därpå åkte Kristin, Linn och jag till Hjortkvarn.
Söndag 14 aug. Kräftskiva hos Sven och Maria.
Måndag 15 aug. börjar skolan. Jag börjar en liten anställning hos "Svensk Direktreklam". Jag ska varje vecka kontrollringa till slumpmässigt utvalda personer ang reklam de fått, eller inte fått, i brevlådan.
Nu är halva augusti avklarad och jag tillåter mig att gå till nattens vila. Sov Gott, mina vänner!
Jag skulle ha varit med mina vänner i Husgruppen i kväll men orkade ej ge mig ut. Nu är jag så trött!!! Tack Gud för i dag!!


 

onsdag 17 februari 2016

Onsdag 17 februari 2016. Tulpaner i dag igen,. Underbart!

Hittade ett gammalt foto i mammas fotoalbum. Mina tvillingsystrar 2 år.IngaMaj  och IngaBritta.
Iväg cyklade han till skolan i morse och frukost hade hunnits med..
Ulla är nu ledig onsdagar så hon kan ta en tripp in  till mej och sina barnbarn den dagen.
Ringde och frågade om jag behövde några ägg. Kom med fina ägg, som vanligt. En fin bukett tulpaner fick jag också!

Tillsammans med ynglingen, som bara får gå i skolan 4 timmar, 4 dagar pr vecka, åt vi fiskgratäng, som jag lagade medan Ulla tog itu med att rensa bland mat och kakrecepten, i dag. Jag har alltid varit en samlare och när jag nu inser att mina efterlevande aldrig kommer att sitta ned och titta igenom det som jag sparat, så är det bra att så smått ta itu med saken.Skönt att få lite hjälp därmed.

I går skulle jag på bloggen skicka ett foto, som jag fotograferat från Stinas medhavda album. Ackackack, det kom på tvären. Efter några misslyckade försök att räta upp fotot så tryckte jag, för att få slut på det hela, på "Ta bort", och bort försvann det Jag har haft svårt att komma över denna fadäs så i kväll bestämde jag mig för att ringa till Filip i Göteborg. Han brukar pr telefon få mig på rätt köl. Berättade mitt problem. "Sätt på högtalaren", sa han. Medan han stekte hamburgare så lotsade han mig igenom labyrinterna och se, nu blev allt rätt. Gör så och sedan så!  Ok! Glad var jag över att till slut lyckas!

Vet ej om jag kan få med två foton men ett blir det i alla fall. Det är mina små tvillingsystrar, IngaBritta och IngaMaj, två eller tre år gamla.

Nu hade jag tänkt skriva om år 1994 och mitt nya liv i min lilla stuga på Trängkårsvägen. Jag hade hälsat på grannarna, plockat körsbär och hallon i trädgården och någorlunda kommit tillrätta i den nya tillvaron. Får berätta mer om detta vid annat tillfälle för tyvärr blev jag plötsligt trött och vill inte skriva mer i kväll. Så kan det bli!

Killen har kommit hem från träningen och steker ägg. Jag har gjort två semlor åt honom. Dem tar han till efterrätt. Har pratat några ord med tre av mina barnbarn i dag. Det gör mig glad.
Stina har åkt hem till Figeholm och resan gick bra.
I går fyllde Kerstins man Awad, 70 år och fick en fin dag i Spanien tillsammans med sin fru sedan 45 år. Oj så fort åren gått! Han SMSade i dag och tackade för hälsningen i går och berättade att de firat ensamma i lugn och ro, som de önskade göra.

Nu är det dags för sängen. Min vän sa nyss att han betydligt dragit ner på antalet cigaretter pr dag sedan han flyttade hem till mej.  Jag blir så tacksam över att veta att han trivs. Han ville att vi skulle be om Guds hjälp gällande hans framtidsplaner. Det gjorde vi, den unge muslimen och jag. Underbart att få ha Gudstron tillsammans. Han är född i ett muslimskt land och jag i ett kristet. Båda är vi präglade av vår uppväxt och vår miljö men har tron på att "Gud är större än vårt hjärta och vet allt", som det står skrivet. Amen! Gud, nu tackar jag dig för denna fina dag och för att jag får vara en liten,liten kugge i ditt stora "maskineri." Varje människa som tror på en god Gud är så viktig. GodNatt och Sov Gott!

tisdag 16 februari 2016

Måndag 15, Tisdag 16 februari 2016. Kanske lite 90-tal.

Nu gäller det att tänka till. Gårdagen lunch för endast en person. Skjuts till Träningen. Promenad hem. I dag satt det en blåfrusen tiggare utanför min närbutik. Jag handlade det som stod på min lista, gav tiggaren en tjuga, påbörjade min promenad hemåt.  Kände plötsligt hur fel det blev. Vände rullatorn och gick tillbaka till tiggaren och gav honom en 100-lapp. Ibland känner jag på mig hur jag ska hantera stundens tiggeri.
Min skyddsling i TVrummet och jag åt rester av den arabiska mat som vi åt i går. "Är du mätt" frågade jag. "Neej", blev svaret. Då fixades ägg och stekt potatis. Det mättar hungriga magar.

I dag knackade jag på dörren till hans rum fast rektorn förbjudit mig att utföra en sådan tjänst. Men lite frukost hanns med innan han tog cykeln till skolan.
Med anledning av IngaMajs 85-årsdag hade Örebro fått besök av vår lillasyster Stina, som bara är 81 år. Systrarna tillsammans med IngaMajs son Anders kom till lunch och bjöds på Rotmos med fläskkött och korv. Så Gott!

När skyddslingen kom hem efter träningen på "Tegelbruket" hade jag tinat köttfärssås med makaroner. Elsemarie hade häromdagen gjort tre lådor med denna, för vissa, läckra maträtt. Killen åt förra gången och eftersom jag ej kunde bjuda en muslim på fläsk och rotmos så tinade jag upp en burk köttfärssås. Då visade det sig attr han inte alls gillar den maträtten. Han frågade om det fanns kycklingkorv i frysen. Joodå, Elsemarie hade fölrutsett att sådan korv borde finnas i frysen och ordnat det när hon första dagen kom med matkassarna.

På nolltid hade han fått fram stekpannan, hittat mycket kokt potatis i kylskåpet, stekte några kycklingkorvar och potatisen och satte sig nöjd till bords. Nu fick jag också veta att han gärna dricker mjölk till maten. Han är så försiktig med att önska fast jag sagt att jag vill att han säger hur han vill ha det både vad gäller mat och annat.

Nu ser han fram emot att få en tvårummare att dela med sin bror så de får ett riktigt hem tillsammans. Jag påminns ständigt om orden Jesus sa:" Det ni gjort för någon av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig". Barnslig i min tro tänker jag att det är Jesus som bor i mitt TVrum. Det känns bra och riktigt.

År 1994. Första veckan i juli åkte Stina tillbaka till sitt Högskulla och familjerna som lånat hennes hus, flyttade åter till Hjortkvarn och Örebro.  Sven och Maria åkte till Danmark.
4 - 10 juli var Ulla, Elsemarie och Linn på Stråkläger på Östgötagården.
Juli 18 åkte Sven och Maria tillsammans med Jonas, Bernard och Kristin till Figeholm. Martin och Petter hos mej.
Juli 20. Elsemarie, Linn och Ulla hos Kerstin och Awad. Jag åkte dit framåt kvällen.
De har fått en stor hund i stället för Tosca, som dog, gammal och trött. Linn är ej rädd för den stora svarta hunden, Largo. Hon stoppar sin lilla hand i hans stora gap och ger honom ett körsbär.
Juli 23. Martin fullgjort sin tjänst som tidningsutbärare under 4 veckor, då han bott hos mej och flyttar åter hem till sin familj. Jag till Elsie och Sören med bullar.
Hela juli så varmt. 30-35 grader ibland.

Nu är juli månad avslutad. Jag går till vila. Har så ont i nacken i kväll.
Sov Gott mina vänner!  " Skönt det är i kvällens timma när all dagens oro dör, att få Herrens röst förnimma, som det sista ord man hör". Så sjöng vi på juniorlägren i barndomens dagar.
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!

söndag 14 februari 2016

Söndag 14 februari 2016. Alla ❤️ Dag.

Söndag utan kyrkobesök men TV och Närradio. Vännen åkte, som moraliskt stöd, med en vän till akutbesök hos en tandläkare.
Hungrig kom han åter. Vi hade ingredienser till Makloubie , som vi pratat om att äta någon dag. Jag älskar arabisk mat, som jag ju haft tillfälle att äta vid mina besök i Palestina. Jag frågade om han ville laga den goda maträtten men jag fick förtroendet att göra det.

Jag hade receptet sedan flera år så jag grep mig verket an. Nja den gick inte att stjälpa upp och behålla formen men OK den var god att äta och föräldrarna fick omgående pr telefon veta att jag lagat den omtyckta maträtten och uttryckte sin stora förvåning att jag bara kunde. Receptet jag har är skrivet detaljrikt och bara att enkelt följa så var det med den bedriften.

När min ängel kom från tandläkarbesöket hade han en stor blombukett, som han köpt på stan. Han överlämnade den och sa: "Tack för allt!" Jag förstod precis hur mycket som låg i de orden.
Rörd till tårar blev jag av att få vara föremål för så varm omtanke av en kille som ännu ej fyllt 20 år.
Först i går blev han ägare till ett Bankomatkort efter att ha varit så lång tid i Sverige.
Jag får tårar i ögonen när jag nu skriver om det. Detta blir ett minne för livet.
Vi kramade varandra gång på gång i vår glädje att på något sätt hade " livet vänt" till  det bättre.
Ska bli intressant att följa honom i hans studier. Han VET vad han vill bli och  han kommer att lyckas. Nu  är det hög tid att sova.

lördag 13 februari 2016

Fredag 12, lördag 13 februari 2016. Två något annorlunda dagar.

Fredagen började med att jag skickade SMS till Linn, som fyller 24 år. Ingen present nu. Får bli en annan gång. Känner mig ledsen men skulle nog bli glad när jag varit hos hårfrisörskan, tänkte jag. På dörren stod: "Stängt på grund av sjukdom, boka ny tid!"
På eftermiddagen besök av min vän Stisse och hans tjej, som är från Småland. Eftersom förhållandet är nytt så har vi ej setts tidigare men vi hörde på något sätt samman då vi ju kan Småland, båda två. Lasse och Else-Marie åkte till Malmö för att fira Linn. Dit kom med tåg Filip och Thea från Göteborg.

Lördagen var jag bjuden på barnbarnsbarnets 10 årskalas och min systers 85årskalas. Det säger sig självt att man väljer 85, eller hur?
Viggo får på måndag med posten ett kort från mej
Inga-Maj hade barn och barnbarn och blev firad genom diktläsning av sonen och ett varmhjärtat tal av ett barnbarn. Vi bjöds på god Fisksoppa, småländsk ostkaka, som vår lillasyster Stina ställt upp med eftersom hon är bra på ostkaketillverkning. Kaffe, kakor och tårta som födelsedagsbarnet själv bakat och garnerat.

På kvällen kom vännen, som flyttat in här och en kompis. Båda hungriga. Det fick bli Hamburgare, som Else-Marie tillsammans med annat gott stoppat in i frysen häromdagen.
Den killen, från Jemen; kom hit ungefär samtidigt med vännen som bor här men han hade hela sin familj med sig då, till skillnad från "min" kille som kom ensam.
Han färdades i gummibåt,som så många andra. " Men mamma och pappa bad för mig hela tiden", berättade han för mej. Han sticker inte under stol med att Gud hela tiden är med honom. Jag lyssnar intresserad till den unge troende muslimen. Vi har samma tillit till Gud och pratar gärna om detta. Nu ska jag avsluta denna blogg och ge mig in på en ny, medan jag har minne av söndagen.

torsdag 11 februari 2016

Torsdag 11Februari 2016. Tänk vad en grå dag kan sluta i glädje.Kortisblogg i kväll.

Grå dag igen! Från Spanien hörs glädjerapporter om sol och värme. Kerstin ringde i dag. De njuter och det är så roligt att höra. Dagen för "ängeln" och mej slutade så fantastiskt bra. I dag har modern opererat hjärtat. Allt hade gått bra. Från brodern kom telefonmeddelande att han fått uppehållstillstånd i Sverige. Han hade ett år på sin tandläkarutbildningen kvar när han kom till Sverige för 2 1/2 år sedan. Nu kan han här bli klar med sin utbildning.

Vi tackar Gud för bönesvar. Eller om killen tackar Allah, måhända. Jag tror på en stor Gud som gläder sig när vi är glada. Vad vi har för namn på hjälparen betyder mindre. Vi tror att Gud hört våra böner och tackar honom av hela vårt hjärta.

Nu blir det till att sova extra gott i natt. Nu kan bröderna söka lägenhet tillsammans och ha familjegemenskap. Stor skillnad för dem i en framtid.
Nu ska det bli skönt att komma i säng. Sov Gott, vänner!

onsdag 10 februari 2016

Onsdag 10 februari 2016. Vilket ruskväder det blev! Läxläsning med ängeln. Matgäst. Ingen träning.

När jag nu skriver några rader är det redan sen kväll. Dagen har varit tråkig, grå och blötsnö har fallit i stor mängd. Olyckor på vägarna har rapporterats.
I morse hann ängeln med att äta frukost innan han cyklade iväg till skolan.
"Hu en så lessam dag", brukade, som ni vet, min mamma säga ibland. I dag har jag sagt det på fullaste allvar. Lessam är ordet!

En av mina två måndagsmatgäster kom. Jag avstod träningen på grund av vädret. Fick skjuts till och från Närbutiken i stället. Fikade och sov i alla fall en stund i fåtöljen.
Ängeln kom hem och fick mat.

Läxläsningen gick bra. Vilken begåvad kille jag har i mitt hus!
För att få veta hur han haft det sedan han kom till Sverige inleddes sedan en frågestund som gav mig en utförlig bild av det liv han levt efter ankomsten till Sverige för drygt ett år sedan.
 Jag ville  skriva ner det och jag förvånades av att höra hur han tid efter tid kom ihåg så väl vad som hänt.Känns bra att veta lite som jag själv hört av honom och inte bara fått från andra.

Sedan vi avslutat "förhöret" ringde han sina föräldrar och jag fick se dem och växla några ord med dem, dock icke på arabiska. SÅ fina föräldrar ! Förstår att det inte var lätt för dem att skicka iväg två söner med något års mellanrum för att de skulle undvika att bli soldater i en tvivelaktig arme`.

I vårt tidigare samtal frågade han vad som är motsatsen till "rik". Han skulle berätta om två pojkar som vistats i samma familj som han. Den ena 14, den andra 13 år. Hur de grät på nätterna och längtade hem till sina föräldrar. När han fick veta att ordet var "fattig" sa han:" Ja, de var fattiga och kom av den anledningen. Kanske de kan få studera här och få hit sina familjer."

Som troende på en god Gud som ser med välbehag på den som gör gott känns det ej svårt att öppna en välkomnande famn. Gud välsignar den som tar sig an den nödställde och ger den hungrande bröd. Så har det alltid varit. Gud sviker aldrig och han blir inte någon något skyldig. Han belönar mångfaldigt den som gör gott mot sin medmänniska. "Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" sa Jesus medan han gick här på jorden. Han lever i dag och ser allt vad vi gör mot vår nästa.

Jag antastas av Jon Blund och inser att det bästa är att sova genast.
Har ringt tre barnbarn i kväll och pratat med en av dem. Det var trevligt efter denna dystra dag.
Sov Gott, mina vänner!  I morgon kanske solen skiner!!!

tisdag 9 februari 2016

Måndag 8, Tisdag 9 februari, 2016. Audiologen USÖ. Otur på hemvägen.

En dag som kunde blivit bättre.
Jag skulle få nya hörapparater. Av de båda bästa tappade jag en i somras, den andra tappade jag på golvet häromdagen och trampade sönder den. De andra har jag förlagt någonstans!!!
Det tar 6 veckor innan jag får de nya. Får väl hålla mig ifrån folk ett tag. Kan passa på att läsa. Snart ska jag till ögonundersökning. Försämrad syn gör mig mer illa än dålig hörsel, faktiskt!

Skulle hem från USÖ. Ringde Färdtjänst. Placerad i kö. Plats nr 9. Jag gick till busshållplatsen.Bara två bussar från den hållplatsen.Ingen passade min färdväg. (Stora byggarbeten vid sjukhuset gör att busstrafiken är störd.) Ringde Färdtjänst.Igen! "Du är placerad i kö. Plats nr 19." Jaha! Bestämde mig för att ta en promenad till Järntorget. Titta in i en mjölkaffär samt till en bokhandel på vägen dit. Den bok jag tänkt köpa fanns inte. Mjölk inhandlades dock!

 På Järntorget stod två bussar, som båda passade min färdväg. Den första hann rulla ut från hållplatsen. Jag vinkade, vänta! Chauffören vinkade tillbaka och fortsatte. Nu var jag nära nästa buss. Den påbörjade körningen. Jag vinkade. Chauffören vinkade glatt(?) tillbaka. Det regnade och jag saknade paraply.
Jag fattade ett raskt beslut att fortsätta hemfärden till fots men påminde mig om att det var en bit att gå och dessutom regnade det. Just då kom buss nummer tre, också den på väg till mina hemtrakter. Jag steg på och åkte till min hållplats. Gick därifrån och satt snart nedsjunken i en fåtölj med kaffe , bulle och "Nerikes Allehanda". Efter en kort stund sov jag gott.

En signal på dörren. Där stod han, ängeln, som jag inte väckte i morse fast jag förstod att han försovit sig. Rektor Elsemarie hade förbjudit mig en sådan åtgärd och jag följer, så klart, givna regler.  Han gick därför till skolan utan att äta frukost.Jag gav honom en slant i går så han hade köpt två mackor under dagen.
Nu åt vi rester från gårdagen. Mellanösternmat. För att försvenska måltiden lite fixade jag två semlor till efterrätt. Han undrade varför det var så viktigt med tisdagen och semleätandet just då. Jag försökte dra semlans historia. Vet ej hur jag lyckades.

Killen klinkar lite på pianot, är ägare till en fiol och provar på att spela lite gitarr. Skulle önska att han kunde ta lite lektioner för än så länge finns bara intresset. Men vem vet hur detta kan utvecklas!!!

Nu ska jag gå till år 1994 och juni månad.
Juni 17.Ulla och Linn åkte till Skinnskatteberg, där Elsemarie ännu var kvar på körsamlingen med sina elever.Emil och Kristian hos mej. Kristin kom och strax var leken i full gång.
Dagen avslutades med myskväll.  Chips, dricka , godis och stadskortspelet.
Juni 18. Klockan 11 tog vi bussen till Isstadion där Dinosaurieutställningen pågick. Emil visste mycket om detta och alla tre var ytterst intresserade. Åkte till Holmgatan där dräneringen av huset ännu pågick.Filmade detta.

Juni 19. I dagboken står det om dessa härliga barnbarn. Hur jag njuter av att lyssna till dem. De har så kul tillsammans.Jag åkte bort en stund och fick vid återkomsten en stor överraskning.
Alla tre stod på trappan i sina nattdräkter. Förde mig högtidligt in i köket där allt var så fint. Diskbänken, utan disk, blänkte! Sovrummet städat och snyggt. Älskade ungar! Så glad jag blev!
Vi fixade till en god fruktsallad, tände levande ljus och läste sagan om Storklas och Lillklas. För vilken gång i ordningen vet jag ej men det var alltid lika kul att läsa den.

Juni 22. Tog med kaffe och hälsade på hos Ralf. På kvällen kom Fredrik och Martin. Martin för att stanna över natt. Klockan tre skulle han gå upp och bära ut tidningar!!
Juni 24.Midsommarafton! Ulla, Lennart, Elsemarie och Lasse med  sina 5 barn åkte till Högskulla för att bo i Stinas hus några dagar.
Stina kom till mig på kvällen. SÅÅ roligt! Vi ska ha det lugnt och skönt och ta dagarna som de kommer har vi tänkt!  Vi åt sill och potatis på altan klockan 22.00.

Juni 25. Jag bakade bullar för att ta med till Anders som fyllde år. Några vänner var där och vi fikade utomhus. Stina och jag lyssnade till Torpkonferensen på Närradion sedan vi kommit tillbaka till Örebro.
Juni 27.Släktträff, nästan, på kvällen. Kusin Anders med fru och barn,Sven med fru och barn, utom Fredrik som under dagen åkt till Öland. Kristin stannade här.

Juni 29. Många kaffegäster under dagen. Stina och jag skjutsat hem Kristin till Hovsta där det vankades mycken god mat.

Juni 30. Stina och jag till Glottra där Kerstin och Awad bjöd på grillat. Sedan till Hjortkvarn.

Så var det slut på juni månad år 1994 och jag säger GodNatt för nu är jag sömnig och har ont i nacken och halsen. Är ganska trött på detta.
Sven och Maria är i Stockholm hos barn och barnbarn några dagar. Skönt att båda är pensionärer och lever i frihet. Det är faktiskt inte så dumt!



söndag 7 februari 2016

Söndag. Kyrkobesök. Ängeln och jag tog oss till kyrkan för att han ville det.

I god tid befann vi oss i Immanuelskyrkan. "Ängelns" bror bor på ett boende på en annan plats och går i kyrkan där så nu valde vi också att gå till kyrkan.
Det var Gospelsång med Dop, Nattvard och predikan. Det finns många kyrkor i Örebro så vi ska besöka några olika. Jag går med vart som helst, flexibel som jag är.

Vi handlade i närbutiken på hemvägen och "ängeln" fixade Taboule, som jag älskar att äta. Har ju varit i Mellanöstern och provat på deras goda mat. Potatis och kycklingfile´ till det blev en god middag.

Livet i Sverige blev ingen "dans på rosor" för denne unge man och vi har pratat igenom hans historia.
Jag har gråtit när jag lyssnat och jag är SÅÅ tacksam att någon till slut såg hur illa han mådde och fick i samtal veta den bittra sanningen. Att få vara med i ett sådant här sammanhang och förhoppningsvis få vara till någon nytta och glädje är så stort. Undrar bara hur många som är med om samma besvikelse över mottagandet i vårt land. Det får vi aldrig veta. Naturligtvis finns ej tid att kolla allt men jag kan ej låta bli att undra. En så fin kille är värd ett bra liv,när han nu blivit skickad hit för att undgå att bli soldat i ett krig som ser ut att aldrig ta slut.

Hade nog tänkt att ge mig på 90-talet igen men som så ofta kommer Jon Blund alldeles för tidigt. Eller kanske är det bara som jag tycker. Hur som helst så intar jag nu sängen så jag orkar med morgondagen.
Fick i denna stund en låt i mina tankar. "Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag men det finns dock en som gör det. Honom följer jag i dag." Hur tryggt att få följa herden som vet allt om framtiden! Sov Gott alla vänner! Ett gammalt foto från Figeholm dök plötsligt upp. Skickar den nu.

lördag 6 februari 2016

Fredag 5 februari, Lördag 6 februari. 2016. Båda dagarna har varit bra dagar.

I TV 1 har nyss "Melodifestvalen klockan 20.00 börjat. Det handlar om val.
Själv har jag att välja mellan detta evenemang och att blogga.
Visst ingår jag i en mycket musikalisk familj, detta dock utan egen förskyllan och musikintresset är inte större än att jag väljer att blogga i stället för att se Melodifestivalen.

Kvällens val en lätt match , alltså.
Fredagen försvann. Lördagen har också snart försvunnit. "Ängeln" gick till Tegelbruket för att träffa kompisar. Jag har hela lördagskvällen på mig att skriva min blogg.

"Att bry sig om människor" har många sidor. Ibland bryr man sig för mycket, andra gånger för lite. "Att bry sig om", kan ge både sorg, besvikelse, missmod, uppgivenhet, beslutsamhet, tveksamhet. Allt på en gång eller delar därav. Allt detta är jag förtrogen med.

Mest av allt när det gäller "Att bry sig", är ändå glädjen.  Största glädjen för min del är att se Guds trofasthet och ledning. "Att bry sig" och fortsätta med detta, även när man känner som att det är meningslöst. Vid några tillfällen har jag varit med om att Gud haft ett ärende till någon och jag blivit involverad på helt oväntat sätt. Några ord vid rätt tillfälle, en kärlekshandling.
Måhända en enkel grej, som i det långa loppet fått oanade konsekvenser. Det här gör livet tillsammans med Gud så spännande och intressant! Jag bara önskar MER av detta.

Alla har vi fått olika gåvor i våra liv. När vi vet vilken gåva vi fått av Gud så blir vi inte avundsjuka på andra, som finns runt omkring oss och som har andra gåvor att förvalta, däribland sång och musik.
Nej, då blir vi beroende av Gud, att han vakar över oss och leder oss i varje liten detalj, som kan leda till någon medmänniskas bästa och därmed till hans namns förhärligande och vi ,om än med sprucken röst. kan sjunga lovsånger till hans ära.

Ibland är det bra att få anledning att tänka till lite. Något som jag fick i kväll.

Jamen nu är det väl ändå dags att berätta om denna intressanta lördag!
Tillsammans med "ängeln" och Elsemarie gästade vi en man som fyllde år. Det var många människor där och det roliga var att jag, som inte kände någon, plötsligt befann mig i sällskap med lärare, invandrare, brevbärare, lekande barn. Det pratades arabiska ,engelska,svenska, thailändska, italienska.
Den som var "nysvensk" och hade vissa problem  fick hjälp med översättning av någon för alla kunde ju något språk utöver svenska. Det blev små grupper här och där och  mycket om livet i Sverige och en del ovanliga ord  diskuterades och lärdes ut. Det var en härlig fest. Jag tror att jag får någon ny Facebookvän efter den här dagen. Knytkalas var det också, som gjorde allt ännu roligare.

Nu tror jag att Melodifestivalen är slut och jag är klar för sängen. I morgon räknar vi med kyrkobesök.
Nu önskar jag er alla GodNatt. Tyvärr hade jag glömt min iPhone hemma så jag fick ej något foto från festen.  I min ungdoms "Andliga Sånger"nr 403 återger jag vers 1. " O ljuva frid som gömmes i mitt hjärta, hur många stormar än på ytan gå. Nog kunna de mig stundom vålla smärta, men ack min frid de störa ej ändå." Nu Gud, tackar jag för allt denna roliga dag! Amen!

torsdag 4 februari 2016

Torsdag 4 februari 2016. Ingen dag är den andra lik. Alphakurs och mer därtill.

Som vanligt gick halva dagen innan jag kom igång.
Plötsligt skulle inom ett par timmar en "ängel" flytta in här. Jag var lite förvarnad om att det skulle ske i morgon kväll. Nu blev det tidigarelagt. Snabbt fick jag med lite hjälp en del omändringar gjorda. Lådhurtsar upp från källaren, Hörnhyllan ned. Bädda.

Att få ta emot någon som verkligen behöver det jag har att erbjuda är en nåd. Tacksam till Gud att jag hade vad den här vännen behövde. I Bibeln står det om änglar som kommer till vårt hem utan att vi vet det.

Allt kommer med Guds hjälp att ordna sig till det bästa. Att få se Guds ledning i detaljer gör bara min tro på honom allt mera fast. Gång på gång upplever jag detta att "Gud sviker aldrig". 

Fick skjuts till kvällens Alphakurs i Filadelfia där jag var tillsammans med en god vän och ett antal andra som jag ej träffat tidigare.. En trivsam kväll.  Kursen håller på i 10 veckor.

Fick skjuts hem och har sagt godnatt till min nyinflyttade ängel så nu är det bara att gå till vila .

Önskar oss alla en GodNatt med den gamla psalmversen:" Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. I den friden får vi bo , även om det stormar runt omkring.    

onsdag 3 februari 2016

Onsdag 3 februari 2016. Kortisblogg efter en mycket bra dag.

Lika bra att skriva medan jag har dagen i färskt minne. För snart ska jag sova. Ulla och Lennart kom på förmiddagen denna soliga dag. Framåt kvällen kom minusgrader. Igen! "Tillfälligt", sa de i TV. När man ser dåligt och inte orkar så mycket blir man så tacksam för lite hjälp med ett och annat. Det sista av julsakerna och julgranen upp till vinden,

Trädgårdsmöbler och dynor ut ur garaget. Nu står min lilla fina röda bil där.En rem till generatorn fattas. När det är fixat är det dags att sälja den.

Trädgårdsmöblerna till altan. Dynorna till källaren. Faktum är att jag ej haft trädgårdsmöbeln i trädgärden på hela sommaren. Altan fick räcka de få dagar det var sommar. Hoppas att vi får en bättre sommar detta år.
Att, som i dag, få så mycket gjort utan att själv röra ett finger kan ej överskattas.
Jag fixade lunch och kaffe, det var allt.
Fick skjuts till träningen. I dag var vi bara två i den stora träningslokalen så det var bara att traska på mellan de olika apparaterna.
Jag har pratat med min bror i dag. Han låter alltid lika pigg och glad. Simmar varje dag och är ute på begivenheter, trots sina 93 år.

Som sagt, kort blir den, bloggen, men ack så skönt jag ska sova nu.
Så tacksam för en jättebra dag! Sov Gott, vänner! Tack Gud för bönesvar vi fått i dag! Amen!

tisdag 2 februari 2016

Tisdag 2 februari 2016. Så fin jag är i dag efter besök hos minduktigahårfrisörska. Nej, nej! Inget foto!

Till beställd tid hos min fantastiska hårfrisörska!  Mina barn ser till att jag har "guldkant" på tillvaron. Den guldkanten gör att jag kan kosta på mig ett och annat. Resor mm. Senaste tiden lyxen att gå till hårfrisörskan enbart för att få håret tvättat.

Jag kom hem i blåsvädret. Pling på dörren! Där stod min syster IngaMaj på trappan. Vilken överraskning! Vi fikade med gammaldags slät bulle och pratade lite om sådant som är aktuellt i vår ålder.
Så hände att jag plötsligt fick arbetslust. Hade tidigare fått SMS att "jag ber för dig att du ska känna livslust och glädje." Jag tror på Gud och att det betyder något när man är föremål för förbön.Det är gott att vara det och det är gott att få vara med och be för andra.

IngaMaj hade haft med en gåva till mej. En påse örter att användas till "Svenskdroppar". Så bra!
Sprit att blanda med hade jag själv. Får ibland av någon som varit utomlands och köpt mig en flaska som present. 38-40% kornbrännvin står det i receptet. Nu har jag en ny sats som ska stå i två veckor. Sedan tar jag en tesked i lite vatten på kvällen . Använder det också till sår,insektsbett och brännskador för att snabbt ta bort smärtan.
Örterna köps i Tyskland.Finns i Sverige men de tyska innehåller fler örter än de svenska har jag hört.

Ska kanske beta av lite från 90-talet.
1 juni 1994. Börjar komma tillrätta i nya huset. Skjutsat Ann till gymnasiet. Nästa natt ska hon och klasskompisarna sova utomhus! Margit Hiding sovit här i natt. Jag skjutsar henne hem till Kumla och får en del plantor med mig hem. Margit har "gröna fingrar".
Hem till Örebro för att koka kaffe och ta med till Ralf i Brickebacken. Något håller på att ske står det i boken. Socialen nekar honom kontaktperson. Kanske de ser att han klarar sig bra själv .

7 juni. Som tredje land i världen godkände i dag Sveriges Riksdag partnerskap mellan homosexuella.
12 juni kom Vidor och Majken. Vi åkte på Kvällen till Nora och hälsade på hos  Familjen Gagnert i deras stora fina sommarhus. Anns pappa hämtat Anns högtalaranläggning och alla grejor. Nu ska hon bo med sina föräldrar igen.
IngaMaj här och fikar med oss. Vidor och Majken åker hem till Göteborg .
14 juni. Elsemarie med sina elever till Skinnskatteberg på körsammandrsgning, eller vad det nu heter när många skolor är representerade.
15 juni. Lasse 30 år i dag. Elsemarie kom hem i går kväll och åkte tillbaka i morse. Vet ej när och hur vi firade Lasse. Kanske i förskott  på lördagen den 11 då vi alla var i Skrankebol hos Ulla och Lennart och där var stort kalas. Trettiofem personer. Hos familjen Hallqvist var det dränering på gång och kalas där hade nog ej varit lämpligt. Allt står att läsa i dagboken, min.

Nu har halva juni lagts till handlingarna, som det heter.
Jag går till vila. I morgon kommer Ulla och Lennart och jag har en lista för dem att pricka av.
Jag har fortfarande besvär av min nacke som envisas med att knaka och göra mig illa.

Nu blev det tidig blogg i kväll. Önskemål om detta, alltså tidig, har framförts av några mig närstående bloggläsare, i dag utökat med min hårfrisörska. Så nu blir det tidigt sänggående för oss denna tisdagskväll.
"Herren är min herde, mig ska intet fattas" står det i psalm 23. Det tror jag på och läser ofta den psalmen för den lärde jag mig utantill "när jag läste för prästen". Ni som kommit upp i ålder en bit vet vad det betyder. GodNatt önskas er alla!

Skickar ett foto från trädgården som jag övertog år 1994. Päronträdet blommar.

måndag 1 februari 2016

Måndag 1 februari 2016.Kortisblogg i kväll igen! Lite om dagen!

Det bjöds på många fina maträtter hos Sven och Maria på söndagens födelsedagsfest.
Dagen har varit grå och dyster. Den gamla snön har försvunnit. Nu väntas snö och regn och, värst av allt. blåst!  Men det gäller att hålla humöret uppe.
Jag har varit ledsen i dag. Vet ej varför. Kan det vara Isaks frånfälle eller att jag haft alltför många sena kvällar? Kan bara gissa. Ringer då ett barnbarn så känns det lite lättare.
Nu kan jag nog somna efter detta samtal.
Mina två matgäster kom och jag fick, som vanligt, skjuts till träningen.
Handlade på hemvägen. Utanför affären satt en tiggerska med röda kalla händer. Jag hade själv åkt ifrån mina vantar så jag hade inga att ge henne. Hon fick ett par sedlar och sa "tack" på svenska.
Det är svårt att se dem sitta där när jag själv kunnat köpa det jag behöver.

I TV diskuteras huruvida flyktingarna ska ha tillgång till vår välfärd, eller inte!
Båtar kapsejsar på Medelhavet och människor drunknar.
I kväll har jag fått veta om en ung man som studerar i Örebro, skickad hit av sin far för att slippa bli soldat i krig i hemlandet. En begåvad, fin kille. Han skulle behöva ett hem där de egna barnen är utflugna och han kunde få en fast punkt för att fortsätta sina studier. Vi ber till Gud att det snabbt ska öppnas en dörr för den fina killen!

Nu ska jag ej skriva mer i kväll. Sov gott mina vänner! Ska skicka med ett foto från gårdagens måltid i Hovsta, om jag nu lyckas, men många gånger går det bra!