Pratade med Amar, som i dag behöver uppmuntran. Han tog studenten i sitt hemland när han var 17 år. Vanligtvis är man 18 eller 19 år. Hans kamrater som tog studenten samtidigt men var äldre går nu på Universitetet "medan jag har varit i Sverige till ingen nytta. Jag kunde lika gärna ha åkt till Syrien och dött och kommit till Himlen." Han vill bli pilot och jag säger att det ska han sikta på. Jag pratar om Guds hjälp och ledning. Eftersom han är en troende muslim och jag en troende kristen så har vi ej svårt att prata i dessa termer.
Amer bodde i Syrien sina första 6 år då hans pappa, civilingenjör, fick ett bra jobb i Emiraten och flyttade dit med sin familj, som, trots att de bott där i 13 år, pojkar som fyller 18 år måste bli militär i Syrien om man är född där. Märkligt!
Alltså fattade pappa beslutet att skicka sina äldsta barn, två pojkar till Sverige i stället för att de skulle bli soldater i Syrien. Resan planerades av fadern och den äldre brodern.Bröderna skulle göra sällskap.
Jag är högst intresserad av utvecklingen men vi får ta lite i taget.
På kvällen, efter vårt samtal, gick han till Fritidslokalen, något gladare.
Han kom senare tillbaka och frågade om det var OK att två kompisar kom om en stund sedan han hyfsat till i sitt rum. Så klart blev jag glad, så ensam som han är! Jag har sagt att han ska ta hem kamrater.
Nu hade jag tre killar från olika länder här. jag kunde gå till vila.
De spelade TVspel och åt chips.
Lördagen började med att jag tog barnvagnen och gick till affären. Handlade mat som skulle mätta min kille när jag om ett par dagar tar en tur till Spanien för att hälsa på Kerstin och Awad, som bor där en tid. På söndagen blir det besök i kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar