 |
| Det kom ny snö sedan den förra försvunnit. |
Jag gick till hårfrisörskan. Igen? Jaa igen! Mina barn förser mig med medel så jag kan ha Guldkant på tillvaron.Något som jag gillar och tacksamt utnyttjar. Då gör jag extra besök hos min fantastiska frissa, som jag är så tacksam för.
När jag kom hem hade "pojkarna" redan kommit från Migrationsverket. Jag skulle börja laga mat men brodern ville genast ta bussen tillbaka till Fellingsbro. Intervjun, och kanske ännu mera alla tankar som snurrat i huvudet innan ankomsten till "verket"hade gjort honom trött. Amer följde honom till bussen.
När Amer kom tillbaka och vi åt Orientalisk kyckling, så fick jag veta att det tar 5 år efter ankomsten till Sverige innan man kan få svenskt pass.Då Abdullah så länge väntat på uppehållstillstånd så kunde det tänkas att de fem åren kunde bli 4.
De här bröderna har ingen möjlighet att hälsa på i sitt hemland då de inte har giltiga pass och för att få det måste de åka till Syrien, det land där de föddes. Då blir de uttagna till soldater och det var ju av rädsla för något sådant de flydde till Sverige.
Livet är komplicerat ibland. När de event. blir svenska medborgare med tiden faller allt på plats.
Nu ska jag "knäcka" resten av augusti månad år 1994.
17 aug. Kerstin och jag tog på morgonen bussen till Stockholm. Fikade på "Vetekatten", gick till leksaksmuseet, nostalgivandrade runt Mariatorget, åt falaffel, handlade kläder. Buss tillbaka till Örebro. Kerstin plockade fyra liter körsbär i min trädgård, som hon tog med till sitt Annelund där jag hämtades av Ulla för ett par dagars besök i Skrankebol. Innefattade viss städning!
Fick skjuts hem till Örebro.
Men hur i all sin dar hann jag med så mycket på den tiden?
Nästa dag, 20 aug gick jag upp klockan 6, tog tåget till Stockholm där jag vid Centralen möttes av min kära vän, Kristina Tufvesson och hos henne stannade jag till nästa dag.
Söndag 21 aug. Nu skulle vi fira svåger Lars 70-årsdag. Jag tog mig med buss till "Vaxholm 3".
Det var med denna båt vi skulle åka ut i Stockholms skärgård samtidigt som födelsedagskalaset pågick. Innan jag äntrade båten hade jag tagit en ordentlig runda i mina gamla kvarter där jag så ofta befunnit mig då jag jobbade i Sundbergs Färghandel åren 1946, 1947 och 1948.
Så många gånger jag lämnade beställda varor till Skärgårdsbåtarna, som fraktade dem till våra kunder, som var på sommarnöje i skärgården. Jag gick så gärna med paketen till båtarna, när springgrabben ej hann med, bara för att få känna lukten av hav och tjärade båtar. Uppvuxen, som jag var, vid havet.
Ett fantastiskt födelsedagskalas då släkten träffades. Den här dagen 21 aug. var Georgs födelsedag. Lars fyllde dagen före. Det var nu fyra år sedan Georgs stund på jorden slutade.Han skulle ha fyllt 68.
Buss hem till Örebro. Ulla åkte till Härnösand för sin första vecka på höstterminen. Jag till Skrankebol tisdag 23. Bernard och Kristin kom dit fredagen den 26 med Lennart från stan.
Jag ska vara barnvakt åt sju barn i varierande ålder. Ulla och Lennart på körresa över helgen?
Lördag 27 aug. Jag bakar limpor, skalar massor av potatis och gör raggmunk, som får en strykande åtgång!
Jonas, Bernard, Emil och två kompisar har bestämt sig för att sova ute den kommande natten.
Dyblöta kom de alla fem in vid midnatt. Livet är härligt.
Söndag 28 står det i min bok:"Ack ja! Blöta kläder, utdragna byrålådor, lyset tänt i snickarbon, dörren vidöppen, likaså garderobsdörren. HUR få ordning igen? Blöta kläder överallt och
sju ungar ska ha frukost!"
Resten av veckan var det mycket folk i omlopp i mitt hus sedan jag kommit hem till stan men det gick bra. Lagade mat åt alla som kom och ordnade sängplats åt barnbarn som det behövde. Det var en härlig tid då jag orkade och sällan blev trött.
Så var det alltså slut på augusti månad år 1994 och alla var vi nöjda.
Nu är det dags att sova. Jag är så tacksam för varje dag. Gud sviker aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar