Jaa det är inte mycket att säga om denna måndag. Tre matgäster skulle komma klockan 12. En rungde återbud. Amer åt sen frukost och gick till skolan. Jag fick skjuts till Träningen och promenerade hem.
En hungrig kille kom hem och åt makloube. Gick sedan till gym och kom åter hem jättehungrig. Stekte åt sig en stor portion potatis och chickenuggets. Han har en del att ta igen vad gäller mat.
Han har inga stora pretentioner överhuvudtaget. Så nöjd med allt. Nu ska han kontakta körskola och hoppas sedan att hitta någon som kan ge några privatlektioner. Både i bilkörning, fiol och gitarr.
Nu ska jag skriva om 90-talet och "Katastrofdagen" onsdagen den 28 september.
Jonas och Emil lediga från skolan . Jag tittar på TV hela förmiddagen.En fruktansvärd förmiddag som jag aldrig glömmer. Hade på natten haft en konstig dröm om en fartygsakter med en flagga på halv stång. Tyckte att det kändes obehagligt men somnade om. Fick på morgonen höra om hur
" ESTONIA"
på väg från Tallin till Stockholm i den hårda stormen förlist. I dagboken står att ett tusental passagerare fanns med på båten och att av dessa 139 räddades. Dessa siffror kan senare ha ändrats.
Lennart hemma på förmiddagen. Jag åkte med honom till Örebro vid lunchtid och tillbaka sen eftermiddag. Vi hade då med Linn till Skrankebol. Lennart mådde inte bra så jag fick ta hand om ratten de sista två milen. Första och enda gången jag kört Folkvagnsbuss. "Nöden har ingen lag" brukade min mamma säga.
Torsdag 29 september. Tunga dagar i Sverige. Stor sorg i hela landet. Jag fick senare veta att Håkan Isefjord, 42 år, från Oskarshamn omkommit. Han skaffade vid flera tillfällen fram kassettband med kristet innehåll åt mej och vi hade en del telefonkontakt genom detta. Vill minnas att han och hans fru hade två pojkar i skolåldern. Han var enda barnet. Jag minns hans mamma från min barndom. Hon spelade piano i Pingstkyrkan i Oskarshamn.
En gata i Oskarshamn bär nu hans namn. Han var en omtyckt person i staden.
Fredag 30 september. Vi följer fortfarande via radio och TV händelserna omkring fartygskatastrofen.
Så många familjeband som kapades den natten då det oväntade och hemska hände..
Det blev ett sorgligt slut på denna septembermånad år 1994,
Att Ulla kom hem och överraskade oss redan tidigt på fredagskvällen var en solglimt för familjen.
Hon hade kört bil från Härnösand efter lektionernas slut vid Högskolan.
Nu säger jag God Natt och tackar Gud för i dag. Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar