fredag 28 februari 2014

Fredag 28 februari 2014. Julbasar på Hällaskolan mm.

Föräldrar och syskon blev inbjudna till julbasaren.
Vi börjar detta inlägg med år 1982, det år då vår lilla familj flyttade från Borensberg men det finns ännu lite att skriva om livet där.Bl.a. om den sista julbasaren 1981.
Som jag tidigare berättat, så var eleverna i klassen där Elsemarie gick, fulla av energi. Så märkligt att så många elever med sådan framåtanda hamnat i samma klass. Deras fröknar sa att de aldrig tidigare varit med om något liknande. Ide´sprutor, musikaliska initiativrika, uthålliga, samarbetsvilliga etc.
I 9an år 1981 hade de sin sista julbasar tillsammans. De hade en sådan varje år, naturligtvis stöttade av sina fröknar, som gav dem utrymme att förverkliga sina ide'er.

Så roliga basarer och så mycket pengar de fick in. Det här var sista chansen för dem att få in pengar till den tidigare omtalade resan till Leningrad.(Jag har ännu ej hittat några anteckningar om den roliga resan). Föräldrarna ställde upp på olika sätt för att ge sina bidrag till försäljningen. Det här året hölls auktion på skänkta saker. Jag minns det särskilt eftersom jag missade ett handarbete, som en mamma och mormor gjort. Slutade att buda för tidigt. Det var välbesökta basarer de ordnade och alla hade roligt. Jag tror att de under de här högstadieåren samlade in så mycket pengar så det betalade resan för eleverna och vi föräldrar, som var med, behövde bara betala en liten summa.Det måste ha varit en härlig känsla för dem att defått in så mycket pengar och haft roligt dessutom. Kreativiteten hade inga gränser. Flera av dem har, som vuxna, ledarpositioner i sina yrken.

I dag har jag bakat bullar och semlebullar och drömmar. Det räckte för att jag skulle bli trött.
Nu säger jag GodNatt och ett litet ord att sova på."Gud är densamme, i går, i dag, så ock i evighet."

torsdag 27 februari 2014

Torsdag 27 februari 2014. En liten kortisblogg.

Kan inte begripa varför jag blir trött efter att ha gjort så lite, som i dag. Förr hann jag med både att förvärvsarbeta och sköta hemmet, gå på sångövning, scoutmöten, hälsa på hos ensamma och mycket mer. Ändå måste jag bara tacksam för det jag orkat med.Det synliga är tre sorters kakor. Hade tänkt mig till kyrkan i kväll men det orkade jag inte. Tur att jag har Jesus i mitt inre och kan då konversera med honom när som helst. Hörde om en flicka, som var med sina föräldrar till kyrkan och som vid utgången sa: "Ajjö då Gud, vi ses nästa söndag."
Är tacksam för den dagliga gemenskapen med Gud, den som möjliggjordes genom Jesu död på korset.

I går tränade jag och handlade på hemvägen i matvaruaffären. Bloggade inte.

Tidigare har jag från år 1982 berättat om vår kommande flytt från Borensberg tillbaka till Örebro. Det finns  fortfarande en del kvar att berätta från Borensberg och tiden före flytten men, som jag redan antytt , så är jag väldigt trött och säger än en gång att jag återkommer i nästa inlägg med en förhoppning att tröttheten då inte ska hindra mej. 

I kväll avslutar jag med en liten rolig historia från skolvärlden."Pelle kommer hem från skolavslutningen och hans pappa frågar - Var har du betyget Pelle? -Ah jag lånade ut det till Svenne. Han skulle skrämma sin farsa." Hahaha, så fiffiga de är våra telningar.

Men nu är det dags för sängen och tacksam går jag dit. Ofta innan jag somnar tänker jag på hur bra jag har det .På tal om det så hörde jag  om en kyrka i Uppsala, (Korskyrkan?) att man där låter Romer få bo och människor från stan ställer frivilligt upp. Öppnar kyrkan och bor kvar där över natten. Vet tyvärr ej så mycket mer just nu om detta men kanske kan berätta mer en annan gång." Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni göra mot dem.  Sov gott! Gud är god!


tisdag 25 februari 2014

Tisdag 25 februari 2014.Så mycket det händer på en dag!

Hade tid  hos Ögonmottagningen i dag. Nyligen ändrades bussarnas linjer här i stan. Därför gick jag i god tid till bussen då jag inte hade någon turlista. Räknade med en stunds väntetid. Tre bussar skulle passera min hållplats men ingen av dem gick till sjukhuset. Före förändringen fanns en buss som gick direkt dit. Jag blev arg. Inte så mycket för min egen del som för de många människor som bor i Lundby och Vivalla, där det bor många; både invandrare och svenskfödda.  Naturligtvis blir det nu så att många tar bilen i stället. Och här som det ofta talas om miljön.
För mig, i dag, betydde det tre olika bussar och 5 minuters försening.

Ur hissen på sjukhuset steg två personer, som jag ej uppmärksammade förrän jag hörde dem heja på mej. "Jag är arg,"sa jag. Hade så gärna velat växla några ord med dem, Bert och Gunbritt Parsmo, mina vänner! De såg att jag hade bråttom och tackade för att jag talade om att jag var arg.
Jag fick mitt ögontryck kontrollerat och en kort stund senare lämnade jag hissen på bottenvåningen, ledsen för att jag ej fått en stund i fiket tillsammans med mina vänner.
På väg mot utgången får jag plötsligt se dem med var sin kopp kaffe vid ett bord. Snart satt jag där också och så fick vi en pratstund i alla fall.

Så blev det besök i bank och en del affärer innan jag tog en buss hem.
I TV har man de senaste dagarna berättat om förändringar i Ukraina, äntligen! Presidenten har lämnat Kiev och landet står utan fungerande ledning. Nu hoppas man att det såsmåningom ska bli lugnare i landet men o, så många sår detta uppror lämnar efter sig. Så många döda. Såmycket sorg. Så stor förödelse.
Här i Sverige har vi bekymmer för att det är brist på snö inför Vasaloppet kommande söndag.
På gatorna i Sveriges städer sitter fattiga människor från Rumänien och tigger. Det är så frustrerande att se dem och vi undrar om vi ska ge eller låta bli. Bäst vore om Rumänien tog hand om dem på ett sätt så de inte behövde åka till andra länder och tigga. De bor i små läger, i husvagnar och tält. Ibland ger vi en slant, ibland inte. Ibland får de en kasse med lite ätbart men hur vi gör så har vi dåligt samvete och det gör ont att se dem. Hoppas att det ska bli en annan tingens ordning! Vi vill ju så gärna hjälpa och vi har det bra i vårt land men vi känner oss maktlösa inför eländet.

Hade nog tänkt gå till 80talet igen men är alltför trött.
Nu säger jag därför GodNatt till er alla och som avslutning en liten vers från söndagsskolan.Många av er minns den nog. "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Att läsa Bibeln är viktigt för vår inre tillväxt.







måndag 24 februari 2014

Måndag 24 februari 2014.Ingen dag är den andra lik. År 1982

Vet ej varför jag är så "seg" på morgnarna numera. Är det "pensionärssjukan" månntro?
I dag var en av mina måndagsmatgäster sjuk och den andre fick återbud. för jag tänkte åka till Hovsta och se om jag kunde göra lite nytta där. Familjen flyttade i går från Nora till Örebro.
Innan jag åkte dit hann jag med en promenad till träningen. En hel vecka sen sist är i mesta laget.

Blev bjuden på lunch hos familjen. Sedan var det för föräldrarna att välja. Ville de ha "barnvakt" medan de själva packade upp, eller ville de ha hjälp med att packa upp?
Det blev till största delen så att jag lekte med barnen, 4åringen och 2åringen. Det är intensivt med barn men ack, så underbart. Nu ser jag fram emot att de ska bli stora nog så jag kan läsa Bamse och Nalle Puh för dem. Konkurrensen är hård vad gäller underhållning för barn. 4åringen visade film i mammans mobil och det var trevligt men jag hoppas ändå på Bamse och Nalle Puh. Lite egoism i detta kan ej förnekas. Jag är ohjälpligt kär i dessa figurer!

Nu kanske det är dags att få ett avslut på år 1982. Det har dragit ut på tiden men det var ett betydelsefullt år och mycket hände, speciellt då med inköpet av villan i Örebro.
Vecka 28 var det dags för "stråkfamiljen" på Östgötagården. Det var ju en stor upplevelse varje sommar att vara där. Nu åkte Ulla, Lennart med sina barn dit, som vanligt. Elsemarie också.

På väg till semester hämtade Sven och Maria sin Fredrik. Jag tog tåget med Mikael till hans familj i Örebro. Tåg tillbaka samma dag för dagen därpå kom Dagny från Stockholm för att stanna en dryg vecka. Georg kom också hem över helgen.

Utöver bostad i Örebro måste vi också skaffa bostad åt Elsemarie, som sökt och kommit in på Musikgymnasium i Västerås. Hade Örebro haft sådant hade vi sluppit rumsbekymmer i Västerås, men problem är till för att lösas och varför oroa sig när vi har bönens väg att gå. Den vägen hade blivit oss välbekant genom åren, så vi bad förstås om en lösning. Jag tar det en annan gång.

Nu är det bäst att sova. I morgon ska jag till ögonmottagningen på USÖ.
Gud, tack för allt gott och trevligt i dag! Du är god, kärleksfull, rolig och trofast. Jag älskar dig, Amen!
"Herren är vår herde. Oss skall intet fattas." PS 23.

söndag 23 februari 2014

Söndag 23 februari 2014. Åter till vecka 27 1982.

I mammas dagböcker kan man någon enstaka gång läsa:"O, vilken lång och lessam dag! Ensam hela dagen. Har läst och läst och åter läst." Hon skulle ha kunnat skriva så om min dag i dag. Fast jag har inte upplevt dagen som lång och "lessam". Jag såg TV gudstjänsten från Linköping, lyssnade till Närradiogudstjänsten från Pingstkyrkan Örebro.
I går plockade jag ut mitt köksporslin ur skåpet för att byta det mot ett annat, vackrare med blomma och guldkant. Lite omväxling kan inte skada! Satte in det "nya", ordnade även plats i ett annat skåp för de fina uppläggningsfaten. I dag skulle jag värma mat i mikron. Men hoppsan, det går ju inte. Att jag inte hade tänkt på det innan jag packade upp. Tänkte packa ner allt igen och plocka in det gamla men kom på att jag kunde spara tre tallrikar av det gamla för att ha till micron. Så nu får vi se hur det går.

I övrigt har jag bara haft en del nätsamtal gällande trosfrågor och så tittat på kvällens partiledarintervju i TV.

Nu åter till vecka 27 år 1982. Och det blev torsdag morgon, den 8. Dagen då Kronofogden skulle ha pengarna för huset. Handpenningen avräknades och resten kunde betalas med check, tror jag. 175.000 från sparbanken som hade inteckning för samma summa, 50.000 från Handelsbanken, där vi alltsedan dess varit kund.Glada över att allt i sista stund, dagen innan, ordnade sig tågade vi så till Ribbingsgatan och Kronofogden och betalade resterande. Sedan till Handelsbanken som ordnade med lagfart etc.
Så gick vi till villan och skrev hyreskontrakt, för ordningens skull. Kronor 3.750 för 5 veckor och när det var gjort sa Georg att de inte behövde betala något utan de fick bo där gratis. Vet ej om de kanske ändå hade någon nytta av kontraktet. Som ni märker så skrev jag dag för dag det viktiga.

Fredagen kom och då står det att Sven köpt bil, att vi promenerat till Rynninge för att hälsa på vännerna Alverlin, på Vasastrand och ansökt om energisparlån, till Fastighetskontoret och pratat om bygglov för fasaden. Vi tänkte byta eternitplattorna mot träfasad. Georg var en handlingens man och hade bara denna vecka att ordna sådant.På kvällen skön hemmakväll då vi spelade  Monopol med Fredrik, står det i min lilla bok.

Så kom lördagen den 10 juli. "Stannar i stan och vaktar hunden." Kerstin med familj åkte till Kolmårdens djurpark i det fina sommarvädret och vi passade deras fina schäfer, Tosca. "Lugnt och skönt och vi pratar ritningar och möblering".
Söndag, sista dagen på en härlig vecka tog vi med oss Mikael och Fredrik på tåget till Motala och taxi därifrån till Borensberg. Strålande sol fortfarande. Pojkarna och jag hann med att besöka badplatsen i sjön Boren två gånger denna dag. Georg tog buss till Linköping och tåg till Stockholm och jobbet.

Det var en intressant vecka som tog slut och nu har den här dagen också tagit slut. Jag säger GodNatt och Sov Gott! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Amen

lördag 22 februari 2014

Lördag 22 februari 2014. Mer från vecka 27 1982.

Dagen började lugnt och stilla och har så förblivit.
Satt och slöläste tidningen långt fram på förmiddagen, fortfarande iklädd morgonrock, då det ringde på dörren. Vilken överraskning! Och vad jag skämdes! Inte klädd fast halva dagen gått!
Det var ett av mina barnbarn, Mattias, som kom och hade sin lilla Celia,7 månader  med sig.
Med darr på rösten fick jag fram något urskuldande om att jag haft sovmorgon. Inga problem! Gästerna väntade medan jag fick på mig kläderna. Kaffe finns alltid.

Mormors bullar var välbekanta för pappan och kommer förhoppningsvis också att bli det för liten Celia, så vi fikade med bullar, Mariekex och Fruktkaka.Det är så enormt roligt att få sådana här spontana besök, särskilt som det nu för tiden blir så sällan. Var och en har sitt och tiden vill inte räcka till.  Men jag är ändå underrättad om dem alla, som jag önskar.

När jag åter blivit ensam gjorde jag pannkakssmet och pannkakorna kom Filip och hämtade för att ta med till Växjö i morgon. Han får lunch på sin skola men får själv ordna kvällsmat så då blir ett antal pannkakor, portionsförpackade bra att ha i frysen.

Jag har en ny vän på nätet och vi har utbytt en del tankar under eftermiddagen,rörande trosfrågor. Vi har lite olika åsikter och ger varandra full frihet att framföra dem. Intressant! Alla måste inte tycka som jag fast ...ja ni vet!

Gällande år 1982 så hade Georg och jag i mitt förra inlägg avverkat två dagar av vecka 27 i Örebro.
Onsdagen gick vi åter till Sparbanken för att ordna med ett lån på 50.000.Inteckningar fanns på 175.000 och köpesumman var 225.000. Taxeringsvärdet var ,om jag minns rätt, 335.000 så man kan ju tycka att det inte skulle vara omöjligt. Tydligen hade vi hamnat hos "fel" person. "Ni är inte kunder hos Sparbanken!" var förklaringen. På de 175.000 skulle räntan bli 16%. Gick ej att förhandla!
Nu var goda råd dyra! Vi bad naturligtvis i vårt inre att Gud skulle hjälpa.
Precis innan Handelsbanken vid Våghustorget stängde hann vi in där.  De tog kontakt med Östgötabanken I Borensberg och utan säkerhet fick vi låna 50.000 ! Nu var alltså finansieringen klar och vi var tacksamma för att denna pers var över. Senare samlades allt hos Handelsbanken. Räntan blev också något lägre, men vid den här tiden var det höga räntor som gällde. För de förmögna i landet var det mycket förmånligt att ha stora skulder med generösa ränteavdrag, märkligt nog. Efter ett antal år tog man itu med det här och en uppgörelse kom till stånd. Men jag ska inte ge mig in på politik.

Glada gick vi från banken, ordnade med Brandförsäkring och tog sedan bussen till Hovsta där Sven och Maria tog emot oss och vi gladdes tillsammans. Grillade på balkongen, står det i min Fickalmanacka.

Det är spännande, fortfarande, att tänka på de där dagarna i Örebro, som badade i sol hela veckan.

Dagen har nu nått sitt slut och sängen väntar. Tacksam för ännu en dag i stilla frid läser jag ur Fickalmanackan från år 1982 (varje dag har där ett bibelord):" Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds Ord förbliver evinnerligen. Jesaja 40:8.
Sov Gott alla som läser detta som avslutning på dagen. Gud är god och det får vi verkligen uppleva! 

fredag 21 februari 2014

Fredag 21 februari 2014. Forts. vecka 27 1982.

Mera blöt snö i natt. Grannen på ena sidan fixade trappan och lite till. Grannen på andra sidan tog resten och körde det över gatan till kommunens gräsmatta. Vi hann med en pratstund i "vårvärmen," +3.
Hann med att ringa en vän som mår lite dåligt och har ont men säger att hon lärt sig leva med det.
Jag beundrar henne!

Fick besök till sen lunch av Filip, barnbarnet som är på besök i föräldrahemmet under sportlovet. Han var ombedd att komma för att ge mig lite hjälp med datorn.
Han har tålamod och använder sig av samma pedagogiska grepp som sin far:" Learning by doing".
Han blev mig till stor glädje genom att hjälpa mig med att kontakta en kvinna på Gräddö utanför Stockholm, där min mormor och tidvis också vår mamma bodde i början av 1900talet. Mer om det senare.
Filip tog tag i dammsugaren och drog över köksgolvet före lunchen.
Bullarna, som bakades i går, hämtades av de som ska flytta till Örebro i helgen.

Nu till vecka 27 år 1982. Den 5 juli, första dagen av semesterveckan tog vi bussen till stan. Strålande väder! Vi besökte villan som vi köpt, träffade förre ägaren med fru och dotter. Lovade dem att de skulle få bo kvar juli och augusti månader så de hade tid på sig att hitta en lägenhet. Vi bjöd dem på hyran.
De fick genom bostadsförmedlingens försorg i slutet av augusti flytta in i en 5rumslägenhet,centralt. Anledningen till att de fick så stor och fin lägenhet med läge nära Centrum var "att de ju bott i villa och skillnaden inte skulle bli så stor." Undrar om sådana hänsyn skulle tas i dag!
Vi tittade också på vattenskadan i källaren, som nog var anledningen till att villan, trots det fina läget, varit svårsåld.
Så var det att gå till banken. Vi var kunder i Östgötabanken, Borensberg. Inteckningarna på det nyinköpta huset låg hos Nya Sparbanken, (numera Svedbank?) Det skulle få konsekvenser.

Efter "husarbetet" tog vi bussen till Brickebacken, där Kerstin med familj bjöd på middag. Frukost hade vi förresten ätit på det cafe, de nyligen blivit ägare till.
Nästa dag, hade vi besök av Kerstin och barnen. På kvällen var vi på möte i Vadköping. Pastor Öjvin Berbres , som varit pastor i Linköping unde samma tid som vi bodde i Borensberg, var numera pastor i Filadelfia i Örebro och det blev ett kärt återseende. Vi inbjöds att dricka the hos dem i Lundby. Därifrån till Vivalla var det inte långt så vi tog en promenad hem i den sköna sommarkvällen.

Nu hade vi avverkat två dagar i Örebro. Varje dag var lika spännande och intressant. Vi njöt!

Nu har jag medan jag skrivit så här långt sett "Skavlan" i TV lite till och från. Det bästa på fredagskvällarna är annars att lyssna till Närradion och Förbönskvällen,dit människor ringer om sina bekymmer och får förbön och sina glädjeämnen när de fått bönesvar.Jag hinner med båda. Kvällen slutar med en timmes sång och musik och det är så skönt att lyssna till medan jag ligger i sängen och läser.
Tacksam att få bo i ett land där vi fritt kan berätta om en underbar Gud, som aldrig sviker och som lyssnar till varenda bön. Det står i Bibeln att"Han ger den trötte ny kraft " Och det har jag fått erfara.
 Tack, Gud för den här fina dagen! Jag ber dej om att vi alla ska få sova gott och att jag ska få ny kraft i morgon så jag hinner med det jag planerat utan att pruta av på mitt valspråk, "människan först". Amen!




torsdag 20 februari 2014

Semester i Örebro 5 juli 1982. Sedan lite om dag som gått.

I mitt förra inlägg skrev jag om besöket i Lesjöfors. Det blev en trevlig inledning till Georgs semestervecka!
Vi stannade på hemvägen i Örebro och bodde i Ullas och Lennarts lägenhet i Vivalla. Ulla och Lennart hade vår husvagn och var på semester den veckan.De hade vår bil så vi åkte buss denna härliga vecka  i vår forna stad. Jag har en del anteckningar i min fickdagbok men jag minns en hel de utöver det. Hur jag njöt av att vara tillbaka i stan vetandes att det skulle bli vår fasta punkt igen.Vi hade trivts bra när vi bodde där innan vi flyttade till Borensberg och nu var det ju så enormt roligt att ha barn och barnbarn så nära. Elsemarie skulle såsmåningom dra vidare.

Överst i min fickalmanacka står det:"Ljuvligt väder hela veckan." Jag minns hur vi vandrade på gatorna i strålande sol varenda dag.
 Nu kommer sömnbehovet farande och det är lika bra att följa den impulsen för kommande dagarna blir så innehållsrika så jag måste ta det i sakta mak och jag vill vara klar i huvudet när jag ytterligare ger mig in på denna betydelsefulla och spännande vecka.

Om dagen som gått kan nämnas att jag bakat bullar, samt "danska knaseboller", de senare grovt bröd.
Ett barnbarn med familj flyttar i dagarna från Nora till Örebro och med min  erfarenhet av flytt vet jag att kaffetermosar, smör, bröd, ost och vanliga goda vetebullar är nödvändigt när alla "hjälpare" behöver lite näring mellan varven.Kan ej fatta hur de klarat att packa och sköta vardagsbestyren med tre barn i åldrarna 7 månader till 4½ år och en förälder heltidsarbetande. Jag inser att hon har rätt, mamman, när hon som förklaring sa :"Jag organiserar och jag är inte lat." Men trött av att aldrig få sova en hel natt, vet jag att hon är. Jag berättade för dem att när vi flyttade och barnen var små, skickade vi dem till min syster eller mamma ett par veckor före flytten. Det var på den tiden då mammorna inte jobbade utan kunde hjälpa varandra med ett och annat.

Nu säger jag GodNatt igen. Sov gott! Det är nollgradigt ute och snön ligger kvar. Har sett på Facebook att det är vår i Skåne! I Kijev i Ukraina är det hemskt att vara just nu. Ser bråket och eländet på TV och sörjer med de stackars människorna. I Syrien och Egypten är det fortfarande oroligt.
Men det går visst bra för Sverige i OS i Ryssland! Vet ej och kan ej men känner som om jag borde skriva de två bokstäverna OS i dessa dagar. Sport och musik är jag inte bra på. Men jag har bakat semlor i dag utöver det redan nämnda, så jag känner en viss glädje över det.Gud med oss! 


tisdag 18 februari 2014

Tisdag 18 februari 2014.

Så tog också denna tisdag slut. Jag skrev i går om Lesjöfors och tankarna har gått dit även i dag. Så många minnen dyker upp när jag tittar på fotot. Varje ansikte har så mycket att säga.

Jag avslutade gårdagens blogg med att säga något om att diskmaskinen tystnade. Som optimist hade jag satt på den,även om jag visste att den vid senaste tre tillfällen inte diskat rent fast den avslutat sitt program korrekt. I morse plockade jag ur disken bara för att konstatera att inget under skett, om jag nu till äventyrs skulle ha väntat mig ett sådant. Bara att ta fram Yesflaskan och sätta igång. Egentligen är det rätt kul att diska med mycket lödder. Efter sköljningen var diskmaskin bra torkställ. Nu blir det att ta itu med orsaken till de dåliga diskresultaten.

Ja sedan rullade det på. Först besök av Filip som har bra kunskap om datorer, något som jag behövde hjälp med i dag. Vi åt lunch här. Semla som efterrätt.
Ett SMS hade förvarnat om ytterligare besök och önskan om både mat, kaffe och semla. Helt OK!
Jag fixade stekt fisk och kokade potatis. Allt åts med god aptit innan semlan med kaffe avnjöts.
Ett telefonsamtal gjorde mig glad. "Passar det för dej om jag tar en cykeltur och kommer om en stund?"
"Så klart. Välkommen!" Nu blev det att lyfta på locket till frysen i källaren. Där fanns gott om goda bullar.
Den förra gästen åkte hem och min väninna och jag fortsatte att prata länge. Så mycket det finns att samtala om, särskilt när man inte sett varandra på lång tid.

En skolkamrat som fyller 87 år i dag får vänta en dag till innan Grattis.
Till min svåger i Uppsala, som också fyller år i dag, hann jag ringa innan jag kopplade av framför TVn för att se Glada Hudik. Så roliga och spontana dessa skådespelare är!

Hade väl mer att skriva men jag ska nog sova nu. Det känns så.
Tack Gud för att jag vaknade med ork nog för denna dag! Tack för vänners gemenskap! Tack för att Du ständigt finns till min hjälp! I stort och i smått! Att leva livet tillsammans med Dig ger så mycket mer!
Nu önskar jag oss alla en God Natt! Ber om beskydd för den som är i särskilt behov därav! Du känner alla! Amen!









måndag 17 februari 2014

Måndag 17 februari 2014.Liten utfärd till Lesjöfors år 1982.

Strängmusiken, Saron,Lesjöfors 1962 eller 63?Ingemar, Kerstin och Sven längst fram.
                       Så var det åter måndag. Ingen Isak i dag för Filip är hemma på sportlov. Husse och matte är i London och tar ett par dagars time out från alla bekymmer på jobbet, nu senast vattenskador så de måste till andra lokaler. Allt samtidigt. Bra att de kom iväg så de kan tänka på något annat när de vaknar och när de somnar.

Jag kom iväg till träningen och har haft ont i benen efter det. Passade på att titta på reprisen av gårdagens TVgudstjänst från Linköping. En av de elever jag hade i ettan i Borensberg spelade och sjöng en sång som han själv skrivit. En strof löd ungefär så här: "Har du förlorat Jesus har du förlorat allt." Han har skrivit låtar om Jesus förut och jag blev så glad att höra honom i dag.

Nu tar vi Lesjöfors. Från min  lilla Fickdagbok och mitt minne. Det var nu ganska länge sedan vi senast var i Lesjöfors. Nya, bättre vägar hade det ju blivit med tiden. Ibland har jag undrat varför vi överhuvudtaget flyttade dit. Jag tror att det var för att få en egen affär och även om priset blev för högt så hade vi ganska goda villkor och det var roligt att se hur omsättningen ökade från bottenläge till möjlighet att försörja oss. Jag har alltid älskat affärslivet, ända sedan jag i unga år sålde majblommor och jultidningar. Georg och jag kompletterade varandra. Vi var bra på olika saker.

Bäst av allt med tiden i Lesjöfors var att de tre barnen, som där växte upp är så nöjda och glada över sina år där. Vi hade också många vänner och hela samhället blomstrade på den tiden. Människorna vänliga och glada.
Det var lördagen den 3 juli vi åkte dit. Vi hade länge talat om att ta en tripp dit för att träffa gamla vänner. Georg hade ringt till Hotellet och bokat rum.
När vi kom dit möttes vi av Mitzi, som blev både glad och förvånad. (Nu kommer jag att nämna många namn i det här inlägget.) På vår tid hade hennes föräldrar cafe' i huset bredvid Färgcentrum. Mitzis man kallades" Småland", något som jag gillade.
Vi blev bjudna på kaffe när vi kom och det var bara så roligt att ses igen efter 17 år.
Naturligtvis gav vi oss genast ut för att se oss omkring. "Jättekul" står det i boken. Hälsade på hos Stolpes och Östins, gjorde en tur till Rämmen.
Efter god söndagsfrukost åkte vi runt i samhället och hälsade på hos Tekla Johansson, Märta och Verner Nilsson i Vällingby, Ångströms,Skogs i Rämmen och Bygdegården där det just den dagen var fest och vi såg fler bekanta. En del hade vi glömt namnen på. Under åren hade vi ju lärt oss namnen på de flesta så vi hjälptes åt att komma på vilka vi såg. Köpte en adventsstjärna av Rune Skog. (Den har jag fortfarande i fönstret varje jul. Åt middag på Hotellet. Drack eftermiddagskaffe hos Karin och Herman Östell, där vi också träffade vår vän, Hermans syster, Anna Johansson. Vidare hann vi med besök hos Karin och Erik Hedlund, (våra första vänner i Lesjöfors), Barbro och Sven Nygren, Sara Rockberg.

"Vilken dag, så rolig!" står det i boken.
 Åkte till Örebro. Georg hade nu semester och vi bodde i Ullas och Lennarts lägenhet i Vivalla, medan de var på semester. Så mycket Lesjöforsprat det blev de första dagarna. Vi var så nöjda med att än en gång ha fått återse den plats där en viktig period av vår familjs liv utspelades. Mycket av svårigheter, det kan ej förnekas, men en tid då vi verkligen fick uppleva hur Gud vakade över oss och vår tro på Gud växte sig allt starkare när vi såg hans omsorg om oss.

Men nu tystnade diskmaskinen och kvällen tog slut så det är bäst att gå till nattens vila. Hittade ett foto från förr och skickar med det. Kanske någon, eller några, från Lesjöfors, läser denna blogg och  känner igen en och annan på fotot.
GodNatt. Sov Gott! Gud är god! Amen.

söndag 16 februari 2014

Lite sammandrag söndag16 februari 2014.

Så var det söndag kväll igen.
Den gångna veckan kallas i familjen för "fylleveckan". Födelsedagar: Tisdag Kristin, Onsdag Linn,Torsdag min syster, Fredag Viggo, Söndag Jenny samt en av mina svärsöner. Tre av dem har jag träffat. De övriga har jag ringt och pratat med.

För fredagen hade jag ingenting bestämt. Ett SMS meddelande att Kristin skulle komma på besök. Vi åt lunch tillsammans. Senare dök de båda äldsta döttrarna upp, ovetande om varandra och ovetande för mig. Så roligt att ses vid mitt köksbord! Medan vi fikade ringde det på dörren. En "tilltufsad", som han säger Karl-Erik Sahlberg, tidigare präst i Clara kyrka i Stockholm, stod utanför dörren. Vi kände varandra sedan många år tillbaka men har bara träffats någon enstaka gång sedan dess. Naturligtvis var hon välkommen att fika med oss.
 Livet är inte rättvist! Denna tjej med sina syskon började sitt liv i ett missbrukarhem. Inte förrän de var i nedre tonåren kom en förändring, då fadern blev frälst och döpt och slutade använda både alkohol och droger. Jag blev bekant med honom på 80talet och det ledde till att jag också fick kontakt med hans dotter.
När han blev"omvänd" och föräldrarna redan var skilda hade dock barnen i flera år varit omhändertagna av socialen som placerat dem i fosterhem. Tjejen fick under den tiden vara med om att fostermodern ganska hastigt avled och så blev det nytt fosterhem. Fadern dog för några år sedan och vi hade sedan vi först sågs haft regelbunden kontakt.

När min vän skulle gå  brast hon i gråt och anförtrodde mej hur mycket hon saknade sin pappa. Jag förstår henne så väl. Han var speciell,visserligen märkt av det svåra liv han levt, men en hängiven kristen, som tagit emot Jesus som sin befriare och vän och han kom att betyda mycket för sin "tilltufsade" dotter senare i livet. Hans död kom oväntat och chockade oss alla, som blivit hans vänner.

Lördagen kom med regn och rusk men för mej blev det en trevlig dag då jag fick följa med dottern och Linn till Marieberg och handla . Så sällan jag är på stora varuhus numera eftersom jag inte gillar att gå dit ensam. Då blir det dubbelt så roligt när jag får tillfälle att komma iväg. Jag fick vara med och välja "för tidiga" födelsedagspresenter. Jag har så generösa barn, som är mig till stor glädje. Nu fick jag också sitta på ett kondis och äta den där "köpesemlan" som jag längtat efter. Känner mej som en barnunge ibland! Men vad gör det?. Trevlig dag blev det.

I dag, söndag, var det stor högtid i en kyrka i Nora då mitt 18e barnbarnsbarn skulle "välsignas". En del föräldrar väljer att låta döpa sina små barn, andra väntar med detta för att barnen när de blivit vuxna själva kan välja detta. Gud är med i båda fallen och välsignar de små. Jesus sa:"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte för Guds rike hör dem till."
Det kändes lite märkligt att vara i just den församling där Georgs pappa en gång var pastor. Georg började skolan under tiden i Nora och närde en dröm att som pensionär flytta dit. Något som jag nog tvivlar på hade blivit verklighet med hans läggning att vara med där det händer saker. Nora hade nog inte räckt till i det långa loppet.



Nu hade jag tänkt berätta om Georgs och min lilla nöjesresa till Lesjöfors år 1982 men ser att jag som vanligt blivit försenad, till viss del beroende på lite datorkrångel.I sin tur beroende på min okunnighet om datorer och dess användningsområden.
Tillräcklig ursäkt för att jag än en gång ska avsluta en blogg utan att beröra nämnda resa. Förlåt, förlåt till dej,som sagt att du vill läsa om den lilla resan.I morgon blr det en ny dag och en ny blogg!
 
Nu säger jag åter GodNatt och drar mot sängen. Tackar Gud för dagen som gått."Hans nåd är det att det inte är ute med oss ty det är inte slut på Hans barmhärtighet", står det i Bibeln.

torsdag 13 februari 2014

Torsdag 13 februari 2014.

Vi hade bestämt att vi skulle äta frukost tillsammans i dag, Linn och jag. Hon kom med tåg från Växjö i går kväll. Vi valde att äta hos mig. Hon hade med sin lilla hoppande och snurrande Frank, vacker som en dag. Isak fick stanna hemma och vila upp sig en stund.
Jag gick till affären och handlade medan Linn for runt här med dammtrasan. Så välbehövligt. Hon packade ner alla tomtarna som jag skulle ha gjort i går . Nu blev det gjort. " Vill du att jag ska ta ner julgardinerna?" OM jag ville!! På ett litet kick var det gjort och andra gardiner upphängda. Minns den tid då jag själv var i sådan form att jag ej ville "vänta till i morgon" med sådant jag tyckte var tråkigt.

Vi åt av den nyinköpta kycklingen och gick sedan tillsammans hem för att tillsammans med Tobias och hans nyss hemkomna föräldrar fika med semlor.

Min syster fyller år i dag. Jag ringde många signaler i morse men fick inget svar. Hade köpt blommor och choklad som hon fick i kväll tillsammans med en stor påse bullar från frysen. 
Tyvärr har jag ej hittat något mer att skriva om angående resan till Leningrad men jag hoppas fortfarande att kunna rehabilitera mig för jag skrattar själv åt den taffliga reseskildringen!

I nästa blogg ska jag berätta om en liten tripp till Lesjöfors, 17 år efter vår flytt därifrån.
Men nu blir det ej mer för i dag. I morgon ska två födelsedagar firas och nu ska det sovas. GodNatt!


 

onsdag 12 februari 2014

Onsdag 12 februari 2014. Borensberg och skolresan.

Så fina de är!Det var inte lätt att skiljas efetr alla år tillsammans.Skolresan tillsammans väntar dock!
Vi är kvar i Borensberg och Elsemarie och jag förbereder oss för skolresan till Leningrad 15 juni, fyra dagar efter skolavslutningen.
Klockan 16 gick "Vadstenabussen" från Borensberg till Stockholm varifrån vi åkte båt till Åbo på kvällen. Visserligen har jag det här året skrivit lite mer än vanligt i min fickalmanacka men borde ha haft mer att skriva om denna resa. Eftersom jag skriver lite här och där är det möjligt att jag har utförliga anteckningar någonstans och hittar jag dem så återkommer jag. I en blogg kan man ju tillåta sig att avslöja sina brister i ordning.Nu skriver jag det jag har i mim lilla bok.

Till Åbo kom vi onsdag klockan 8. Ingen väska öppnad. Torsdag regn. Fredag regn.Hahaha! Det var tydligen allt jag hade att berätta om resans första del. Måste kolla bland mina papper!
 "Lördag, åkt i sol från Leningrad genom Ryssland och Finland. God middag på båten. Söndag: Sol,sol, underbart väderoch en härlig bussresa. I Borensberg klockan 11.00." Middag fick Elsemarie och jag hos våra fina grannar, familjen Rask. Vilken reseskildring! Ursäkta mig! Det måste finnas mera. Jag minns naturligtvis en del utan anteckningar så jag ska nog ta den där resan mer på riktigt i nästa inlägg, kanske med lite hjälp av Elsemarie. Antar att det finns en och annan klasskamrat som också är intresserad av att påminnas för det var en enormt trevlig resa.
 
Måndag och tisdag var vi trötta. Tisdag ringde Georg från Köpenhamn och Arlanda på väg hem från Israel.Torsdag åkte Kerstins svåger tillbaka till Jerusalem. Veckan slutade med midsommar, då Kerstin med familj och svärmor kom till Borensberg. Sven och Maria kom på söndagen. Mathias och Martin, ett barn ur varje familj stannade kvar hos mej. Georg åkte till jobbet i Stockholm. Elsemarie hade tidigare i veckan åkt till Örebro där hon fick hjälpa till i svågerns cafe',medan han skjutsade sin bror till Arlanda.Hon stannade kvar i Örebro över midsommar.

Nu är bloggen klar för i dag och jag kan gå till husgruppen i lugn och ro och ni som har bloggen som godnattsaga kan gå till vila tidigt i kväll! Sov Gott! Gud är god!

tisdag 11 februari 2014

Tisdag 11 februari 2014. Skolavslutning i Borensberg 1982.


Den sista skolavslutningen i Borensberg. 11 juni 1982. Pappa Kramar om Elsemarie.


Nu blir det lite om Borensberg igen.Den 11 juni var det avslutning på Hällaskolan och det var ju den avslutningen som gällde för Elsemaries del. Vi kom ju efter husköpet i Örebro med tåg och buss till Borensberg dagen före. Ulla, Lennart och barnen kom också då så de hann fixa med björkar och ballonger. Kaffebröd fanns i frysen. Avslutningsdagens morgon kom Georg från Stockholm för att på kvällen efter den lilla festen ta sin resväska och åka till Israel. Gruppresa eller affärsresa. Vet ej.
Vi var glada att han fick vara hemma den dagen.
På lördagen var Elsemarie med skolgruppen och sjöng i Valdemarsvik. De hade löften att infria.

På söndagen fick vi besök av Kerstin med familj, utökad med svärmor och svåger. Trevligt att de var i Sverige just då.
Veckan därpå blev en trevlig vecka för Elsemarie och mej men det berättar jag om i nästa blogg så får jag sova nu. I morgon ska jag göra det jag inte hann med i dag. Det är mycket det!

Önskar er GodNatt. Sov gott! I trygghet går vi till vila med Guds änglar omkring oss. Gud är god!

måndag 10 februari 2014

Måndag 10 februari 2014. Mer om år 1982.

Måste säga att jag är så tacksam för att jag fått leva så länge så jag fått vara med om så mycket som jag nu kan berätta om.
Men jag börjar väl med dagen som snart ska ta slut.
I dag hade jag fyra matgäster. Mitt barnbarn Kristin hörde av sig, undrande om hon fick komma till lunch. Så klart att hon fick. Så roligt för både mig och Isak att se henne igen.
 Isak fick långpromenad och jag fick skjuts till träningen. Perfekt.
Somnade på soffan när jag läste tidningen. Det var nog bra efter träningen. Linn ringde och vi pratade en god stund.


Nu till år 1982 och husbekymren som jag uppehöll mig vid i mitt förra inlägg.
Ett par dagar efter mitt samtal med mäklaren i Örebro fanns en annons i Nerikes Allehanda om att villan skulle säljas på exekutiv auktion den 9 juni, alltså c:a en vecka efter mitt besök i villan då jag fått visshet om att det var rätt beslut att köpa den. Våra barn i Örebro var givetvis med i våra planer  och höll oss underrättade. Ska inte förneka att det hela var lite "pirrigt". Hur går det till på en exekutiv auktion? I Borensberg fanns en man som jobbade i den branchen och vi tog kontakt med honom och fick veta ett och annat. Bl.a. att handpenningen, 10% av köpesumman skulle erläggas vid köpet och att det inte dög med check. Något som jag flitigt använde mig av på den tiden.
Nu var det bråttom. Kunde vi få låna i banken till handpenningen? Jo det fixade Georg genom telefonsamtal från Stockholm. Samma dag ringde mäklaren och frågade mig om vi kunde tänka oss att ge mera. Svaret var nej och då sa han att då kunde mäklaren tänka sig att köpa det. Lite senare ringde han och frågade om jag tänkte komma till auktionen dagen därpå. Jag sa att mäklarfirman skulle ju köpa det. "Man kan ju ändra sig", var svaret. Jag var helt lugn och gav inget besked om hur jag  tänkte.

  Jag tog tåget till Örebro för att nästa dag infinna mig hos Kronofogden. Tror att auktionen  var på Länsrätten på Storgatan, nära Libris.
Jag bodde över natten hos Sven och Maria, där ju Elsemarie sedan en tid bodde.
Nu blev jag nervös vid tanken på vilket projekt detta ändå var. Märkligt nog var vår pastor från vår tid i Örebro just denna kväll på ett planerat besök hos Sven och Maria. Jag var på övervåningen då Maria ropade ner mig för att ta en kopp the tillsammans med dem. Jag berättade för pastorn om husköpet och (utan att tala om min oro) frågade honom hur han gjorde om han frågat Gud om något och sedan blivit orolig. Han svarade att han då gick tillbaka till det Gud senast sagt och höll fast vid detta tills Gud sa något annat. Jag blev hjälpt av detta just då, men natten blev orolig för min del. Hur skulle morgondagen te sig?
Nu var det så att det inte bara var auktion den dagen utan Elsemarie hade också skolavslutning i Adolfsbergsskolan dit hon flyttades redan i mars. Jag har tidigare skrivit om detta.

Att åka buss från Hovsta till Adolfsberg tar en bra stund och vi hade att gå upp tidigt. Nervös som jag var åkte jag ifrån väskan med både legitimation och checkblocket, som jag skulle använda i banken för att få ut kontanter. Elsemarie och jag tog bussen  till skolan. Tror att det var då jag upptäckte att jag glömt väskan
Jag hade sällskap med Elsemaries kompis Annikas mamma till avslutningen som ej tog så lång tid.
Jag tog så fort jag kunde bussen tillbaka till stan. Medan jag satt där på väg till husköpet, slog jag upp min bibel och min blick föll på en vers i Ordspråksboken 3:5. Där står: "Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta och förlita dig inte på ditt förstånd." (Förresten samma ord som Carola senare förlitade sig på då hon vann musikfestivalen med "en främling")
Jag hade ju all anledning att förtrösta på Herren men vi är bara människor och ibland behöver vi lite extra påminnelser.
Handelsbanken låg i det som nu är Skattehuset och jag gick dit för att förbereda det kommande penninguttaget. I Libris fanns det folk som kände mig och en av personalen där gick med till banken för att ersätta min legitimation. Banken tog kontakt med Östgötabanken och fick bekräftat att de satt in pengarna.Jag gick till Länsrätten där det satt två unga jurister framme vid ett bord. Jag hade dagen före pratat med kronofogden och fått veta att hans dotter skulle ta studenten auktionsdagen så han hade överlåtit ärendet till dessa. På första bänken satt två män och längre ner i salen ytterligare två män.
Alla okända för mig. Det visade sig att de två äldre männen längst ner var från mäklarfirman.

En av juristerna bjöd ut huset till försäljning. Ingen sa något. Då fick jag uppmaningen att ge ett bud. "Du är ju den ende spekulanten". Bredvid mig satt mäklaren och jag frågade vad jag skulle säga(fast jag ju visste). Summan han sa var 25000 mindre än vad jag tänkt säga. Jag följde mäklarens råd. Då reser sig en av de två på första bänken och sa att det kunde de ej godkänna. Kom till mej med ett papper med siffror och visade hur stor skulden var till banken plus lite mer.
Då bjöds det ut igen och då sa jag:"Då bjuder jag 250.000, som vi sagt hela tiden." Till mäklaren alltså. "Det budet tar jag ", sa juristen och nu skulle jag  betala handpenning. "Ni får ju ej ta check  så jag måste gå ner till banken och hämta pengar ", sa jag. Nu hade jag väskan för Sven hade lämnat in den på Libris så jag hade hämtat den strax före auktion.(Om jag minns rätt). "Får vi inte?" sa juristen. Ack om jag ej fått den upplysningen i Borensberg!

Jag sprang till banken. Fick pengarna och sprang tillbaka. Då hade två av männen redan gått. Jag betalade 25.000 och gick därifrån direkt till villan. Där fick jag veta att man på mäklarfirman satt och funderade på om de skulle överklaga eller inte. Hade priset blivit som mäklaren föreslog kunde de ha gjort det men nu var det ingen ide'.
Ringde till Georg att vi nu hade ett hus i Örebro att flytta till såsmåningom. Vi var båda nöjda och glada,men visst sov jag dåligt på natten. Vilken påfrestning hela dagen varit!
Nästa morgon åkte Elsemarie och jag med tåg och buss till Borensberg till nästa (och bästa) skolavslutningen dagen därpå.
Men till detta återkommer jag. Tack Gud att du hjälpte med allt! Vilken välsignelse detta hus blev för både oss och andra! Nu är det dags att sova! Godnatt!

söndag 9 februari 2014

Söndag 9 februari 2014. Lite om år 1982.

Kyrkobesök ? Icke. Åt frukost med Petter innan han åkte hem. Var mer än vanligt slö i dag men lyssnade till TVgudstjänst och,efter det en bra predikan om bön från Pingstkyrkan i Örebro. Bestämde att ta mig till Ihope, en liten församling, fyra trappor upp i ett hus på Drottninggatan. Så enkelt med en lång, stilla stund i inledningen av mötet vilket tilltalade mig Enkelhet är ordet för hela gudstjänsten. Så intressant att vara med.

Så tar jag mig an år 1982. Ärligt talat så väcker det en del känslor.Men jag börjar med att berätta om Petters och Martins lilla semestertripp med mig till Figeholm.Martin var nyss fyllda sex och Petter skulle fylla fem. Så roligt de hade hemma i Högskulla. Plocka in ved i järnspisen var ett stort nöje. Åka till Mederhult och vara hos korna i ladugården, lärande alla kossors namn, titta på när de "kissade och sket" så de lång tid efteråt kunde berätta om detta för alla som ville lyssna.De kunde också återge namnen på varje ko. Så intressant för ett par små stadspojkar.
Ser att jag efter att ha lämnat pojkarna i Örebro åkte till Borensberg och kära nån, så mycket jag hann med på den tiden. Städa, putsa fönster , baka , ha gäster, gå på besök. Nu är det skillnad på orken.


Först den 18 maj var det annons i N.A. om den tidigare omtalade villan med vattenskador. ÖMs årskonferens gick av stapeln samma vecka och vi var med där och hann också med att besöka alla tre barnen med familjer. Vi bjöds på mat och kaffe och lekte med barnbarnen. Den 20 maj tittade vi på villan.Om detta har jag tidigare berättat.
24 maj hade jag sista studiecirkeln för ungdomarna från Stefansskolan. Dagen därpå åkte Georg till Österrike. Samma dag hade jag besök av fastighetsmäklare ang vår villa i Borensberg. Bytte mäklare, vilket med facit i hand ej var ett  klokt beslut. Vi hade blivit varnade men fann det bekvämare att byta och så var det ju ej så bråttom, resonerade jag. Georg lämnade åt mig att fatta viktiga beslut.

Kerstins man hade nu kommit igång med sin cafe'rörelse och även fått besök av sin mor och bror. Georg och jag hade träffat dem tidigare men fick nu åter hälsa på dem. Under sin tid i Jerusalem hade Kerstin lärt sig arabiska och det var ju en tillgång, eftersom svärmodern bara kunde det språket.

De som läser min blogg kan ej undgå att se att jag ofta pratar med Gud och ber om råd.(Tyvärr har det hänt att jag ej alltid följt de råd jag fått men Gud har i sin trofasthet ändå haft en utväg.)

Vårt intresse för villan i Sörby var stort, trots vattenskadorna i källaren. Men jag ville vara absolut säker på att det var den villa Gud tänkt åt oss så jag bad  om ett tecken.
Vid besök nummer två i villan var inte Georg med men jag hade från början  sagt till Gud att om det fanns en järnspis eller om någon sa ordet järnspis så var det rätt hus. Det fanns ingen järnspis och ingen sa ordet vid första besöket. Nästa gång stod ägaren och jag i ett rum på övervåningen och då sa han, pekande på väggen, som var murad: "Och här har det säkert stått en järnspis en gång".
Nu fanns det ingen tvekan längre. Det var rätt.

Någon som läser det här kanske tycker att det låter konstigt men det är det inte alls. I Psalm 32, vers 8 står det att "Gud ska lära mig och undervisa mig om den väg jag ska vandra. Han ska ge mig råd och låta sitt öga vaka över mig." Om jag VILL, förstås! Gud är mån om att vi ska ha vår fria vilja.
Jag åkte glad hem till Borensberg för att redan dagen därpå ringa mäklaren och erbjuda ett pris på villan, ett pris, som han inte accepterade men jag visste att det var det vi skulle betala.

Kvällen är nu sen och jag är trött och säger därför GodNatt. Tacksam för en lugn och skön dag. Gud är god. 

lördag 8 februari 2014

Lördag 8 februari 2014. Julgran ut. Lite 1982.

Så har ännu en dag gått tillända. Julgranen förpassad till vinden. Adventsljusstakarna likaså. Tomtarna har en vecka på sig innan de ska ut. Jesus, Maria och Josef gjorde sällskap med de vise männen, herdarna och boskapen med stallet in i sin vanliga kartong, var och en insvept i tidningspapper.

Barnbarnet Fredrik med sin fru Anna fixade allt och jag bjöd på hemgjord Smörgåstårta. Hälsade dem välkomna i slutet av året då allt ska på plats igen. Det har blivit tradition att de sköter det där och jag är både glad och tacksam att slippa trassla med sladdar osv.

Isak har varit här för Tobias tog med sig föräldrarna och åkte till,jag tror, Degerfors på fotbollsmatch.
I morgon följer mamma ensam med så Isak får vara hemma hos Lasse.

Jag har nattgäst i natt. Barnbarn som är på herrmiddag och ej vill åka de två milen hem på natten.
På tal om nattgäst läste jag nyss i mammas dagbok från år 1982, 24 juli, sedan hon berättat om dagen:"Så kom det en tysk familj, tre personer, som ville ha husrum för natten. Jag tog emot dem. Trevliga och snälla människor."
Dagen efter står det:"Så kom det en familj från Danmark och ville bo här över natten, vilket de också fick. Trevliga och snälla människor."
Ett par dagar senare invaderades huset av mig  med barn och barnbarn. Jonas tre och Bernard två år. Så kom barnbarnen med sina familjer lite nu och då. Östersjön låg där och inbjöd till härliga bad.
Jag blir så glad när jag läser hur nöjd hon var med att ha många omkring sig. Alltid var det så roligt och när de åkte hem så var det så "trist och ensamt". Varje dag var det människor som kom för att hälsa på och dricka kaffe och "hon blev så överraskad och glad över att de ville hälsa på hos henne,"skrev hon.
Hon bakade kringlor och bullar, bjöd på mat och "det var alltid så trevligt".

Joodå, hon var yr i huvudet emellanåt och hon hade ros i benet, står det men inte något hon slösade många ord på. " O, forna tiders kvinnor!"

Men nu kom jag visst ifrån ämnet,typ. Satt i går med Ali och pratade om nya ord i svenskan och detta ord är väl ett sådant.
Jag nämnde i mitt förra inlägg om att vi hade vissa bekymmer när det gällde bostad i Örebro.
För att göra en lång historia kort så fick något av barnen se en annons om ett hus. (Vi hade då tittat på flera.) Vi åkte igen till Örebro och joodå, bra läge, bra storlek. Två våningar med både källare och vind. Men ack, vatten i källaren. Enligt dåvarande ägaren hade ett rör i golvvärmen gått sönder och orsakat detta. Dagen innan vi tittade på huset hade 12 familjer varit där, men ingen ville köpa det.  Vi blev ganska intresserade men så klart var det obehagligt med en så stor vattenskada i källaren, även om ägaren sa att det var en försäkringssak. Varför hade han i så fall ej åtgärdat det? Vi åkte hem till
Borensberg och bad till Gud att han skulle leda oss och visa oss om det var det huset han tänkt för oss. Vi gillade det, men att köpa hus är en stor fråga och ett ekonomiskt äventyr. Nu började en intressant och stundom orolig tid för oss.

Jag vill nog vänta till nästa blogg med att berätta om " den resans detaljer". Ser att klockan börjar bli sovdags och jag vaknade tidigt i morse så nu säger jag Godnatt till er alla. Vilken fantastisk Gud vi har, vet ni, men ni ska få veta ännu mer om en Gud, som aldrig sviker. Jag återkommer!
Önskar er en skön natt. "Herren är min herde. Mig ska inget fattas! Psalm 23" avslutar jag med.
Har glömt hur jag skulle göra för att skicka foto. Ack att jag inte var så dum!!!

fredag 7 februari 2014

Ett ltet sammandrag igen Fredag 7 februari 2014. År 1982.

Ja så blir det att slå samman några dagar igen.  Det gäller tisdag till fredag denna vecka.
Tisdagen flöt, som alla dagar numera, stilla fram. Det blev dock en tillräckligt jobbig dag för jag bakade bullar och dessutom gjorde jag kålpudding, något som jag för två år sedan lovade mig själv att aldrig mer göra. Ack,jag hade glömt det! Jobbigt är det och det luktar illa. Men o, så gott det smakar!

Onsdagens förmiddag gick jag till min syster med semlor till förmiddagskaffet, där jag fick träffa hennes barnbarn med familj. Så trevligt! Bjöd matgästen på kålpudding, Fick skjuts till den åtråvärda träningen, som gav mig träningsvärk, men sådant går över.
Torsdagen förlöpte med en del skrivande på Facebook där jag fick värdefull kontakt med ett par nya vänner. Kändes bra!
Fredag i dag. Jag får inte mycket uträttat om dagarna men jag går omkring och letar mycket. Under tiden kan jag be till Gud. I dag hade jag, förutom de jag dagligen ber för, ytterligare tre personer och jag nämnde många gånger deras namn för Gud, som vet vad var och en behöver. Man kan tycka att när han vet, så behöver man väl inte be, men han har sagt :"Bed så ska ni få" och då gör jag det, så klart. Jag tror att han sa så för att han vill ha gemenskap med oss. Det är det han vill.

Gud är så god. Jag skulle till Vivalla med buss vid tretiden.Skulle, tillsammans med en grupp kristna i bostadsområdet, ge "läxhjälp" till vuxna invandrare. Det regnade och jag undrade hur jag skulle ta mig till bussen. Precis då kom Lasse, tidigare än vanligt,för att hämta Isak. Vi hann hämta Elsemarie och ändå hinna till Vivalla i tid. Tack Gud, säger jag!
Att börja med fick jag "ta mig an" en trevlig man från Somalia. Han hade läst mycket svenska men ville ha hjälp med vissa ord och framför allt med uttalet. Jag frågade vad han sysslar med. Han arbetar som tolk, fick jag veta. Vi hann med en del av hans frågor och önskningar.

Under tiden hade en äldre kvinna från Liberia anlänt. Jag hade fått förhandsinformation om henne och nu fick jag avsluta mötet med "tolken" och ta mig an denna kvinna, som varit i Sverige två år, men har nog små förutsättningar för att kunna lära sig, men jag visade några bilder och hon fick säga några ord.
Hon kunde lite engelska som jag kunde använda mig av när det behövdes. För henne betyder nog samvaron och att vi respekterar henne för den hon är, allra mest. Men det ska bli roligt att se hur mycket hon kommer ihåg nästa gång. R i ros var svårast att säga. Ska försöka komma på några ide'er.

 Så åter till år 1982 och våra bekymmer. Vi tittade på hus i Örebro. Det här var en påfrestande tid men vi räknade med att Gud hade något hus som skulle passa oss. Vår ekonomi hade naturligtvis stor betydelse i sammanhanget. Det blev en spännande resa som jag tänkt berätta om i kväll, men ett långt telefonsamtal gjorde att tiden försvann så jag får, som så ofta, skjuta upp till morgondagen det jag inte klarar av i dag.

Medan jag skriver lyssnar jag till Brickebergskyrkans utsändning på Närradion. Så vackra, gamla sånger! Nu ska jag nog se till att sova för i morgon ska granen plockas av och ställas upp på vinden. Två barnbarnsbarn sköter varje år om både klädsel och motsatsen. Så också i morgon, då jag ska bjuda på hemgjord smörgåstårta efter avslutad tjänst.

Tack Gud, för så mycket intressant denna dag fört med sig, för din omsorg och närvaro, för din kärlek till oss alla. "Det enda jag vet det är att nåden räcker, att Kristi kors min synd och skuld betäcker. Det enda jag har att lita till en gång ,det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd", sjunger de nu och detta får avsluta dagens blogg. Sov Gott! 





måndag 3 februari 2014

Måndag 3 februari 2014. En kort blogg i kväll.

Det är måndag. Två plusgrader. Det ändrar vår vinterbild något.
På grund av att jag låg klarvaken länge i natt så måste jag somna tidigt i kväll och därför blir det bara en kortisblogg.
Matgästerna kom som vanligt. Jag fick hjälp med långpromenad med Isak och skjuts till Träningen.
Hämtades av en väninna till hennes hem i Vivalla, där vi fikade och pratade.
Roligt var att på hemvägen få följa med Elsemarie till IcaMaxi. Inte ofta jag kommer till affärer som inte ligger i närheten av min bostad.  Nu hade jag också tillgång till bil och passade på att handla tunga eller skrymmande saker.
Något att vara glad för är att Kerstins långa förkylning nu blivit bättre så hon har börjat jobba igen. Hon har besvärats av en förskräcklig hosta,som nu äntligen mattats av betydligt.
Små eller stora barn, en mamma vill att de alltid ska vara friska, glada och ha det bra!

Så var det slut på dagen och den lilla "godnattsagan". Sov gott! Gud är god!

söndag 2 februari 2014

Söndag 2 februari 2014. Kyrkobesök i dag. Lite år 1982.

Söndag med kaffe och bulle, TVgudstjänst som i dag handlade om möten med människor och möten med Gud. Prästen sa att det förvånade honom att vi har så svårt att tala om våra Gudsmöten. Det verkar "knäppt"tycker vi eller tror vi att andra tycker så. I gårdagens blogg skrev jag om ett enkelt Gudsmöte för många år sedan.

Samvaron med Gud har betytt så mycket genom hela mitt liv och fört så mycket gott med sig för hela vår familj så hur skulle jag kunna tiga omGud?
I kyrkan i dag var det samma talare som i går. Hon berättade om hur hon lämnade sin barnatro när hon började läsa en bok om healing. Hon tyckte det lät bra och gav henne till en början den själsliga vila, som hon just då var i stort behov av. Hon provade alltmer av vad som fanns i den ockulta världen och kom in i spiritismen. Hon ägnade många år åt det livet. För några år sedan var hon på vidare "utbildning" på en plats utanför Stockholm.
 Hon berättade i dag om träkorset, hon alltid hade i fickan, hur de bad bönen "Fader vår", sjöng psalmer och talade om Gud,trodde att allt hade med Gud att göra. Plötsligt kände hon att hon inte mådde bra. Hon sa till en av ledarna att hon måste gå ut för att få luft.

 Därute mötte hon Jesus som bl.a. frågade henne vad hon höll på med.Hon blev förkrossad och förstod att det var något som var fel. Vid hemkomsten dagen därpå ringde hon till en pastor, som tillsammans med en troende kvinna kom hem till henne. Helena valde att avsäga sig allt det hon hållit på med, bad om befrielse från de tre demoner som hade stått vid hennes sida och "uppmuntrat" henne. Bad Gud om förlåtelse och fick uppleva Hans frid på nytt. Nu upplever hon kallelsen från Gud att vara ute och berätta om hur Satan, "lögnens fader",som det står i Bibeln lurar människor på villovägar. Han vet att hans tid är kort för vi närmar oss slutet av denna tidsålder, något som han vet.
 När Gud en dag gör allting nytt så är Satan för evigt borta och slut är det med allt mörker.Det står i Bibeln att"han  förkläder sig till en ljusets ängel"." Att han går omkring som ett rytande lejon" för att förvilla t.o.m. de som valt att följa Jesus.

Helena poängterade åter hur viktigt det är att vi hela tiden håller kontakten med Jesus, som är den som  har makten i sina händer "och kan göra mer, ja långt mer, än vi kan bedja eller tänka."
 
Efter gudstjänsten gick Stefan och jag till en salladsbar och åt rödspätta och stekt potatis, så gott!

I dag är det två plusgrader. Även om jag gillar sådana grader så tycker jag nog att de kom lite olämpligt, särskilt som vi är lovade kyla senare i veckan. Jag är rädd för både kyla och halka!

Jag längtar efter vår och sommar! Inte alla gör det. De måste ha det bra nu.


I mitt förra inlägg berättade jag om Elsemaries flytt till Örebro. Arbetslös och ensam åkte jag dagen därpå till Växjö, där min syster hade besök av mamma. Så roligt att stanna hos dem några dagar.
Tidigare berättade jag om att Georg den 7 mars åkte till Israel och kom åter den 3 april.
Dagen innan Georg kom åter till Sverige fick jag besök av Kerstin med make och de hade med sig Fredrik, Mathias och Mikael, som de lämnade hos mig. När Georg kom hem blev det särskilt roligt. Det står i mina anteckningar att han berättade för dem om Egypten, tog dem med på tipspromenad, grillade korv och badade bastu.
Påsklovet hade börjat. Sven fick tillfälle att åka till Österrike med några kompisar för att åka skidor så han var ej hemma då jag ett par dagar senare kom till Örebro med pojkarna. Jag bodde i Hovsta hos Maria, pojkarna och den lilla nyfödda Kristin. Om henne står det, "lillan bökig"eller "lillan krånglar". Alla barnbarn i samma stad gjorde att jag kunde ta med dem,låta kusinerna träffas och ibland bo över hos varandra.

Påskafton åkte jag till Stockholm, till Georg och Dagny, där jag stannade till annandagen. Två dagar senare, den 14 april, står det att jag väcktes klockan 7 på morgonen av telefon. Det var Georg, som ringde från Köpenhamn.Tydligen på väg igen.Han ringde alltid från Köpenhamn innan han gick på nästa flyg och likadant när han var på hemväg från sina resor.Samma dag åkte jag till Örebro och Brickebacken, där jag bodde några dagar. Den 18 april fyllde Mikael 10 år (på en söndag) så då var där stort kalas.
På måndagen opererades IngaBritta ännu en gång. Den 23 april kom Georg hem från sin senaste resa och vi åkte till Örebro där vi tittade på ett hus, det första. Nu började en besvärlig tid för oss. Vi måste få tag på ett lämpligt hus i Örebro och vi måste hitta en köpare till vårt hus i Borensberg. Till detta ska jag återkomma!

Men nu är det dags att säga: "Slut för i dag" och jag önskar er alla en fin kväll!



lördag 1 februari 2014

Så blev det lördag 1 februari 2014. När Gud sa "mitt älskade barn".

Om man vaknar före klockan sex och Isak inte ska komma, vill man bara somna om, men det var svårt i dag. Till slut lyckades det och klockan var nästan tio när det ringde på dörren och Stefan höll på med snöskottning och jag kom på benen. Han hade bråttom och ville ej ha kaffe.
Nu ska det bli plusgrader. Inte bra. Fyra minus vore bättre så det vita vackra fick vara kvar.

I kyrkan var det kvinnofrukost med föredrag klockan 9. Det var fulltecknat för länge sedan.
Samma talare skulle dock ha ytterligare två samlingar under dagen så jag fick åka dit med en väninna.
"Från New Age till kristen tro" var ämnet. Helena Nilsson, har själv varit involverad i allt detta , men som efter ett tilltal och möte med Jesus, nu ägnar sig åt att resa till olika kyrkor och andra sammanhang för att berätta om uppkomsten av olika företeelser och samtidigt dela med sig av sina egna erfarenheter.

På ett ödmjukt sätt gav hon oss en inblick i företeelsen, som också letar sig in i dagens kyrkor och församlingar. Poängterade gång på gång att Jesus har allt vi behöver och vikten av att bedja och läsa Bibeln för att allt mer lära känna Frälsaren. Hon hänvisade, som jag också gör ibland, till Herdepsalmen, psalm 23. Alla längtar efter frid och glädje, men det är viktigt att veta var vi söker.


Nu återgår jag till 80 talet och tiden i Borensberg. Egentligen är det ganska bra att flytta ibland för man får lite hjälp med minnesbilder när man, som jag, nästan 40 år senare ska berätta om svunnen tid.
Länge har jag tänkt berätta om en viktig händelse och nu ska jag göra det.
Ibland hör vi om människor som lider av ångest. En gång drabbades jag av detta och det var något av de tre sista åren vi bodde i Borensberg.

Att förklara hur det känns är svårt men jag bara minns hur jag gastkramades av en orolig känsla. Jag var, när det började, ensam hemma men fick senare besök av någon från Örebro. Jag mådde så dåligt men ville ej säga det. Jag hade aldrig känt så tidigare och var förvånad över att jag ej kunde komma på någon orsak till den otäcka känslan.
Jag var fullständigt orkeslös. Jag försökte be till Gud, men det var som om orden studsade tillbaka och oron fortsatte. Det var sommar och jag hade plockat hallon till rårörd saft, som borde silas den dagen.

Till slut,  förmådde jag mig att gå ner i källaren för att hämta saftsilen i matkällaren. Nej, den fanns inte på sin plats. Då kände jag en vrede stiga upp inom mig för att Gud inte brydde sig och jag sa högt:"Inte ens den hjälpen kan jag få!" Nu var jag färdig att ge upp.  Ångesten fortsatte.
Tvättstugan låg bredvid matkällaren. Dörren var stängd. Hela källaren var  ny efter husflytten tidigare och allt var fint. Den rymliga tvättstugan hade ett fönster och framför det stod ett köksbord. I ren ilska över mitt dåliga tillstånd,  öppnade jag dörren till tvättstugan, utan tanke på saftsilen. Vad hände? Jo där låg den!
 Tydligen hade jag någon dag tidigare varit på väg till matkällaren med den, haft ett ärende till tvättstugan och lagt den ifrån mig på bordet.

Nu hände något, som jag aldrig kommer att glömma! 
Jag hörde Gud säga de ord som alltsedan dess följt mig som något så fantastiskt stort och värdefullt: "MITT ÄLSKADE BARN! JAG HJÄLPER DIG MED ALLT!"
Jag blev överväldigad och brast i gråt. I samma stund, som jag stod där och grät och tackade Gud, så försvann all ångest och sedan dess har jag aldrig varit med om något sådant.
Orden, som Gud sa, förändrade allt. Glädjen var stor och jag kunde gå upp och ta hand om mina gäster.
Friden infann sig på nytt och jag kände Guds kärlek och omsorg.Han finns där i stort och smått!
O, så många gånger jag i svåra stunder påmint honom om dessa ljuvliga ord och jag tycker mig se hur han ler mot mig och säger:"Ruth, jag är densamme alltid och står fast vid mina löften!" Så drar vi vidare i sällskap med varandra. Detta gjordes möjligt genom Jesu försoningsdöd på ett kors.

 Jag är så glad över att få berätta detta för er mina kära bloggläsare, var ni nu än finns och jag avslutar kvällens blogg med att citera den sång jag skrev på Facebook en dag i veckan:" Spärras din väg utav hinder så väldiga, och utav berg, som där skyhöga stå? Räkna med Gud för han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmår."
"Gud är densamme, hans ord går att lita på. Han genom hindren kan bana en stig. Han kan förändra förhållanden likaså. Bryta det motstånd som reses mot dig."
Guds kärlek och omsorg omsluter oss på alla sidor. Gud med oss!