söndag 9 februari 2014

Söndag 9 februari 2014. Lite om år 1982.

Kyrkobesök ? Icke. Åt frukost med Petter innan han åkte hem. Var mer än vanligt slö i dag men lyssnade till TVgudstjänst och,efter det en bra predikan om bön från Pingstkyrkan i Örebro. Bestämde att ta mig till Ihope, en liten församling, fyra trappor upp i ett hus på Drottninggatan. Så enkelt med en lång, stilla stund i inledningen av mötet vilket tilltalade mig Enkelhet är ordet för hela gudstjänsten. Så intressant att vara med.

Så tar jag mig an år 1982. Ärligt talat så väcker det en del känslor.Men jag börjar med att berätta om Petters och Martins lilla semestertripp med mig till Figeholm.Martin var nyss fyllda sex och Petter skulle fylla fem. Så roligt de hade hemma i Högskulla. Plocka in ved i järnspisen var ett stort nöje. Åka till Mederhult och vara hos korna i ladugården, lärande alla kossors namn, titta på när de "kissade och sket" så de lång tid efteråt kunde berätta om detta för alla som ville lyssna.De kunde också återge namnen på varje ko. Så intressant för ett par små stadspojkar.
Ser att jag efter att ha lämnat pojkarna i Örebro åkte till Borensberg och kära nån, så mycket jag hann med på den tiden. Städa, putsa fönster , baka , ha gäster, gå på besök. Nu är det skillnad på orken.


Först den 18 maj var det annons i N.A. om den tidigare omtalade villan med vattenskador. ÖMs årskonferens gick av stapeln samma vecka och vi var med där och hann också med att besöka alla tre barnen med familjer. Vi bjöds på mat och kaffe och lekte med barnbarnen. Den 20 maj tittade vi på villan.Om detta har jag tidigare berättat.
24 maj hade jag sista studiecirkeln för ungdomarna från Stefansskolan. Dagen därpå åkte Georg till Österrike. Samma dag hade jag besök av fastighetsmäklare ang vår villa i Borensberg. Bytte mäklare, vilket med facit i hand ej var ett  klokt beslut. Vi hade blivit varnade men fann det bekvämare att byta och så var det ju ej så bråttom, resonerade jag. Georg lämnade åt mig att fatta viktiga beslut.

Kerstins man hade nu kommit igång med sin cafe'rörelse och även fått besök av sin mor och bror. Georg och jag hade träffat dem tidigare men fick nu åter hälsa på dem. Under sin tid i Jerusalem hade Kerstin lärt sig arabiska och det var ju en tillgång, eftersom svärmodern bara kunde det språket.

De som läser min blogg kan ej undgå att se att jag ofta pratar med Gud och ber om råd.(Tyvärr har det hänt att jag ej alltid följt de råd jag fått men Gud har i sin trofasthet ändå haft en utväg.)

Vårt intresse för villan i Sörby var stort, trots vattenskadorna i källaren. Men jag ville vara absolut säker på att det var den villa Gud tänkt åt oss så jag bad  om ett tecken.
Vid besök nummer två i villan var inte Georg med men jag hade från början  sagt till Gud att om det fanns en järnspis eller om någon sa ordet järnspis så var det rätt hus. Det fanns ingen järnspis och ingen sa ordet vid första besöket. Nästa gång stod ägaren och jag i ett rum på övervåningen och då sa han, pekande på väggen, som var murad: "Och här har det säkert stått en järnspis en gång".
Nu fanns det ingen tvekan längre. Det var rätt.

Någon som läser det här kanske tycker att det låter konstigt men det är det inte alls. I Psalm 32, vers 8 står det att "Gud ska lära mig och undervisa mig om den väg jag ska vandra. Han ska ge mig råd och låta sitt öga vaka över mig." Om jag VILL, förstås! Gud är mån om att vi ska ha vår fria vilja.
Jag åkte glad hem till Borensberg för att redan dagen därpå ringa mäklaren och erbjuda ett pris på villan, ett pris, som han inte accepterade men jag visste att det var det vi skulle betala.

Kvällen är nu sen och jag är trött och säger därför GodNatt. Tacksam för en lugn och skön dag. Gud är god. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar