Om man vaknar före klockan sex och Isak inte ska komma, vill man bara somna om, men det var svårt i dag. Till slut lyckades det och klockan var nästan tio när det ringde på dörren och Stefan höll på med snöskottning och jag kom på benen. Han hade bråttom och ville ej ha kaffe.
Nu ska det bli plusgrader. Inte bra. Fyra minus vore bättre så det vita vackra fick vara kvar.
I kyrkan var det kvinnofrukost med föredrag klockan 9. Det var fulltecknat för länge sedan.
Samma talare skulle dock ha ytterligare två samlingar under dagen så jag fick åka dit med en väninna.
"Från New Age till kristen tro" var ämnet. Helena Nilsson, har själv varit involverad i allt detta , men som efter ett tilltal och möte med Jesus, nu ägnar sig åt att resa till olika kyrkor och andra sammanhang för att berätta om uppkomsten av olika företeelser och samtidigt dela med sig av sina egna erfarenheter.
På ett ödmjukt sätt gav hon oss en inblick i företeelsen, som också letar sig in i dagens kyrkor och församlingar. Poängterade gång på gång att Jesus har allt vi behöver och vikten av att bedja och läsa Bibeln för att allt mer lära känna Frälsaren. Hon hänvisade, som jag också gör ibland, till Herdepsalmen, psalm 23. Alla längtar efter frid och glädje, men det är viktigt att veta var vi söker.
Nu återgår jag till 80 talet och tiden i Borensberg. Egentligen är det ganska bra att flytta ibland för man får lite hjälp med minnesbilder när man, som jag, nästan 40 år senare ska berätta om svunnen tid.
Länge har jag tänkt berätta om en viktig händelse och nu ska jag göra det.
Ibland hör vi om människor som lider av ångest. En gång drabbades jag av detta och det var något av de tre sista åren vi bodde i Borensberg.
Att förklara hur det känns är svårt men jag bara minns hur jag gastkramades av en orolig känsla. Jag var, när det började, ensam hemma men fick senare besök av någon från Örebro. Jag mådde så dåligt men ville ej säga det. Jag hade aldrig känt så tidigare och var förvånad över att jag ej kunde komma på någon orsak till den otäcka känslan.
Jag var fullständigt orkeslös. Jag försökte be till Gud, men det var som om orden studsade tillbaka och oron fortsatte. Det var sommar och jag hade plockat hallon till rårörd saft, som borde silas den dagen.
Till slut, förmådde jag mig att gå ner i källaren för att hämta saftsilen i matkällaren. Nej, den fanns inte på sin plats. Då kände jag en vrede stiga upp inom mig för att Gud inte brydde sig och jag sa högt:"Inte ens den hjälpen kan jag få!" Nu var jag färdig att ge upp. Ångesten fortsatte.
Tvättstugan låg bredvid matkällaren. Dörren var stängd. Hela källaren var ny efter husflytten tidigare och allt var fint. Den rymliga tvättstugan hade ett fönster och framför det stod ett köksbord. I ren ilska över mitt dåliga tillstånd, öppnade jag dörren till tvättstugan, utan tanke på saftsilen. Vad hände? Jo där låg den!
Tydligen hade jag någon dag tidigare varit på väg till matkällaren med den, haft ett ärende till tvättstugan och lagt den ifrån mig på bordet.
Nu hände något, som jag aldrig kommer att glömma!
Jag hörde Gud säga de ord som alltsedan dess följt mig som något så fantastiskt stort och värdefullt: "MITT ÄLSKADE BARN! JAG HJÄLPER DIG MED ALLT!"
Jag blev överväldigad och brast i gråt. I samma stund, som jag stod där och grät och tackade Gud, så försvann all ångest och sedan dess har jag aldrig varit med om något sådant.
Orden, som Gud sa, förändrade allt. Glädjen var stor och jag kunde gå upp och ta hand om mina gäster.
Friden infann sig på nytt och jag kände Guds kärlek och omsorg.Han finns där i stort och smått!
O, så många gånger jag i svåra stunder påmint honom om dessa ljuvliga ord och jag tycker mig se hur han ler mot mig och säger:"Ruth, jag är densamme alltid och står fast vid mina löften!" Så drar vi vidare i sällskap med varandra. Detta gjordes möjligt genom Jesu försoningsdöd på ett kors.
Jag är så glad över att få berätta detta för er mina kära bloggläsare, var ni nu än finns och jag avslutar kvällens blogg med att citera den sång jag skrev på Facebook en dag i veckan:" Spärras din väg utav hinder så väldiga, och utav berg, som där skyhöga stå? Räkna med Gud för han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmår."
"Gud är densamme, hans ord går att lita på. Han genom hindren kan bana en stig. Han kan förändra förhållanden likaså. Bryta det motstånd som reses mot dig."
Guds kärlek och omsorg omsluter oss på alla sidor. Gud med oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar