Så var det söndag kväll igen.
Den gångna veckan kallas i familjen för "fylleveckan". Födelsedagar: Tisdag Kristin, Onsdag Linn,Torsdag min syster, Fredag Viggo, Söndag Jenny samt en av mina svärsöner. Tre av dem har jag träffat. De övriga har jag ringt och pratat med.
För fredagen hade jag ingenting bestämt. Ett SMS meddelande att Kristin skulle komma på besök. Vi åt lunch tillsammans. Senare dök de båda äldsta döttrarna upp, ovetande om varandra och ovetande för mig. Så roligt att ses vid mitt köksbord! Medan vi fikade ringde det på dörren. En "tilltufsad", som han säger Karl-Erik Sahlberg, tidigare präst i Clara kyrka i Stockholm, stod utanför dörren. Vi kände varandra sedan många år tillbaka men har bara träffats någon enstaka gång sedan dess. Naturligtvis var hon välkommen att fika med oss.
Livet är inte rättvist! Denna tjej med sina syskon började sitt liv i ett missbrukarhem. Inte förrän de var i nedre tonåren kom en förändring, då fadern blev frälst och döpt och slutade använda både alkohol och droger. Jag blev bekant med honom på 80talet och det ledde till att jag också fick kontakt med hans dotter.
När han blev"omvänd" och föräldrarna redan var skilda hade dock barnen i flera år varit omhändertagna av socialen som placerat dem i fosterhem. Tjejen fick under den tiden vara med om att fostermodern ganska hastigt avled och så blev det nytt fosterhem. Fadern dog för några år sedan och vi hade sedan vi först sågs haft regelbunden kontakt.
När min vän skulle gå brast hon i gråt och anförtrodde mej hur mycket hon saknade sin pappa. Jag förstår henne så väl. Han var speciell,visserligen märkt av det svåra liv han levt, men en hängiven kristen, som tagit emot Jesus som sin befriare och vän och han kom att betyda mycket för sin "tilltufsade" dotter senare i livet. Hans död kom oväntat och chockade oss alla, som blivit hans vänner.
Lördagen kom med regn och rusk men för mej blev det en trevlig dag då jag fick följa med dottern och Linn till Marieberg och handla . Så sällan jag är på stora varuhus numera eftersom jag inte gillar att gå dit ensam. Då blir det dubbelt så roligt när jag får tillfälle att komma iväg. Jag fick vara med och välja "för tidiga" födelsedagspresenter. Jag har så generösa barn, som är mig till stor glädje. Nu fick jag också sitta på ett kondis och äta den där "köpesemlan" som jag längtat efter. Känner mej som en barnunge ibland! Men vad gör det?. Trevlig dag blev det.
I dag, söndag, var det stor högtid i en kyrka i Nora då mitt 18e barnbarnsbarn skulle "välsignas". En del föräldrar väljer att låta döpa sina små barn, andra väntar med detta för att barnen när de blivit vuxna själva kan välja detta. Gud är med i båda fallen och välsignar de små. Jesus sa:"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte för Guds rike hör dem till."
Det kändes lite märkligt att vara i just den församling där Georgs pappa en gång var pastor. Georg började skolan under tiden i Nora och närde en dröm att som pensionär flytta dit. Något som jag nog tvivlar på hade blivit verklighet med hans läggning att vara med där det händer saker. Nora hade nog inte räckt till i det långa loppet.
Nu hade jag tänkt berätta om Georgs och min lilla nöjesresa till Lesjöfors år 1982 men ser att jag som vanligt blivit försenad, till viss del beroende på lite datorkrångel.I sin tur beroende på min okunnighet om datorer och dess användningsområden.
Tillräcklig ursäkt för att jag än en gång ska avsluta en blogg utan att beröra nämnda resa. Förlåt, förlåt till dej,som sagt att du vill läsa om den lilla resan.I morgon blr det en ny dag och en ny blogg!
Nu säger jag åter GodNatt och drar mot sängen. Tackar Gud för dagen som gått."Hans nåd är det att det inte är ute med oss ty det är inte slut på Hans barmhärtighet", står det i Bibeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar