lördag 8 februari 2014

Lördag 8 februari 2014. Julgran ut. Lite 1982.

Så har ännu en dag gått tillända. Julgranen förpassad till vinden. Adventsljusstakarna likaså. Tomtarna har en vecka på sig innan de ska ut. Jesus, Maria och Josef gjorde sällskap med de vise männen, herdarna och boskapen med stallet in i sin vanliga kartong, var och en insvept i tidningspapper.

Barnbarnet Fredrik med sin fru Anna fixade allt och jag bjöd på hemgjord Smörgåstårta. Hälsade dem välkomna i slutet av året då allt ska på plats igen. Det har blivit tradition att de sköter det där och jag är både glad och tacksam att slippa trassla med sladdar osv.

Isak har varit här för Tobias tog med sig föräldrarna och åkte till,jag tror, Degerfors på fotbollsmatch.
I morgon följer mamma ensam med så Isak får vara hemma hos Lasse.

Jag har nattgäst i natt. Barnbarn som är på herrmiddag och ej vill åka de två milen hem på natten.
På tal om nattgäst läste jag nyss i mammas dagbok från år 1982, 24 juli, sedan hon berättat om dagen:"Så kom det en tysk familj, tre personer, som ville ha husrum för natten. Jag tog emot dem. Trevliga och snälla människor."
Dagen efter står det:"Så kom det en familj från Danmark och ville bo här över natten, vilket de också fick. Trevliga och snälla människor."
Ett par dagar senare invaderades huset av mig  med barn och barnbarn. Jonas tre och Bernard två år. Så kom barnbarnen med sina familjer lite nu och då. Östersjön låg där och inbjöd till härliga bad.
Jag blir så glad när jag läser hur nöjd hon var med att ha många omkring sig. Alltid var det så roligt och när de åkte hem så var det så "trist och ensamt". Varje dag var det människor som kom för att hälsa på och dricka kaffe och "hon blev så överraskad och glad över att de ville hälsa på hos henne,"skrev hon.
Hon bakade kringlor och bullar, bjöd på mat och "det var alltid så trevligt".

Joodå, hon var yr i huvudet emellanåt och hon hade ros i benet, står det men inte något hon slösade många ord på. " O, forna tiders kvinnor!"

Men nu kom jag visst ifrån ämnet,typ. Satt i går med Ali och pratade om nya ord i svenskan och detta ord är väl ett sådant.
Jag nämnde i mitt förra inlägg om att vi hade vissa bekymmer när det gällde bostad i Örebro.
För att göra en lång historia kort så fick något av barnen se en annons om ett hus. (Vi hade då tittat på flera.) Vi åkte igen till Örebro och joodå, bra läge, bra storlek. Två våningar med både källare och vind. Men ack, vatten i källaren. Enligt dåvarande ägaren hade ett rör i golvvärmen gått sönder och orsakat detta. Dagen innan vi tittade på huset hade 12 familjer varit där, men ingen ville köpa det.  Vi blev ganska intresserade men så klart var det obehagligt med en så stor vattenskada i källaren, även om ägaren sa att det var en försäkringssak. Varför hade han i så fall ej åtgärdat det? Vi åkte hem till
Borensberg och bad till Gud att han skulle leda oss och visa oss om det var det huset han tänkt för oss. Vi gillade det, men att köpa hus är en stor fråga och ett ekonomiskt äventyr. Nu började en intressant och stundom orolig tid för oss.

Jag vill nog vänta till nästa blogg med att berätta om " den resans detaljer". Ser att klockan börjar bli sovdags och jag vaknade tidigt i morse så nu säger jag Godnatt till er alla. Vilken fantastisk Gud vi har, vet ni, men ni ska få veta ännu mer om en Gud, som aldrig sviker. Jag återkommer!
Önskar er en skön natt. "Herren är min herde. Mig ska inget fattas! Psalm 23" avslutar jag med.
Har glömt hur jag skulle göra för att skicka foto. Ack att jag inte var så dum!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar