tisdag 26 november 2013

Måndag, tisdag 25,26 november 2013. Lite 80tal.

Trött ovanligt tidigt i kväll. Då är det vilsamt att ta till bloggen. Tack, Gud för att datorn kom på andra tankar och började fungera i dag. Att scanna och skriva ut går  fortfarande inte.
Bäst att berätta lite om livet. I går var det måndag och jag hade inga matgäster. Några mobilsamtal och ett besök på förmiddagen. Isak kom och något senare ringde det på dörren. Nej, nej, jag gick i morgonrock och ville absolut inte att någon skulle komma innanför stugans dörr.
Efter en kort stund tittade jag neråt gatan. Men nej, där cyklade Tobias på väg till skolan. Vad kunde han ha för ärende? SMSade:" Var det du som ringde på?" Svar:" Ja, jag ville bara visa dig att tandställningen är borta och hur fina tänder jag har." Men så dumt av mig att ej kolla vem besökaren var! I morse kom han och visade en vit fin tandrad, mycket nöjd!
På eftermiddagen i går åt jag raggmunk hos min syster tillsammans med Sanna och lilla Olof, nu 5 månader!

I dag,  tisdag, vaknade jag och var sömnig. Låg vaken ett par timmar i natt. Kom på att Advent närmar sig och köksfönstren ska ju enligt gammal sed rutas in med "plakatfärg". Nu är det gjort och julgardinerna med broderade tomtar, på plats. I morgon, om jag är frisk från "halsontet",ska jag baka lussekatter med absolut äkta saffran. Välkommen att smaka på! Nu blev jag påmind om dagens stora miss. Min vän Stefan hade berättat om Mikaelkyrkans stora julbord i dag. Men jag läste i tidningen att det var sopplunch, sista för året. För en stund sedan ringde S. och berättade om allt gott jag gått miste om. Fyra strömmingar och en stor potatis åt jag här hemma! Ojojoj! Never more, ska jag göra om denna miss!
Enda trösten är att jag fick fönstren avklarade, fast en dålig tröst, egentligen! Det är så festligt med julbord i kyrkan! Jag har dock en inbjudan till en annan kyrkas julbord längre fram och dit ska jag!!!

Jag har också i dag planterat vindruvsskotten som jag tog med hem från vår Skåneresa för en tid sedan. De har rötter men inga blad,ännu.  Får se hur många som blir vid liv.
Medan jag jobbade med adventsförberedelserna avlyssnade jag ytterligare ett antal gamla kassettband, varav vissa ska spelas över till CD, andra slängas. Frestande är att berätta lite om vissa gamla band, men jag dröjer därmed till senare tillfälle.

När jag senast skrev om 80talet var jag en bit på väg mot Tyskland i en turistbuss.Måste erkänna att mina anteckningar från resan är mycket knapphändiga. Jag behövde väl inte skriva, jag som var gift med guiden!! I dag tänker jag annorlunda!
De flesta av Georgs resor denna sommar omfattade en vecka och viktigast var de två dagarna i Oberammergau och Passionsspelen. Den här resan omfattade två veckor och vi hann se många, många platser. Jag får dock anledning att återkomma till en liknande resa  fyra år senare då Passionsspelen hade 350årsjubileum och även Elsemarie var med på resan. Första spelen var ju 1634 när Gud tog bort pesten från byn och man gav ett löfte att vart tionde år genomföra dessa spel.

Jag får berätta mera då. Förhoppningsvis har jag  också fått scannern fixad så jag kan få med lite bilder.  Hemtelefonen funkar inte efter att jag fått nytt modem och mina samtal med firman förs på en nivå som jag ej behärskar. Nu är Jonas i jobb hela dagarna igen så det är inte så enkelt att få hjälp. Utöver jobbet ska han lämna och hämta sina barn på dagis så jag väntar i det längsta med att be om hjälp men nu är nog tiden inne.
Jag tror att jag avslutar det som skulle bli referat av resan  och ser att vännerna och jag kom åter till Borensberg den 23 juni,en måndag. Georg fortsatte med bussen till Stockholm för att på tisdagen åter resa med en grupp till Oberammergau för en vecka. Hur orkade han?

Ett par dagar senare åkte jag tåg till Stockholm för att gratulera Ingeborg, farfars efterlämnade hustru, som hela tiden höll kontakt med farfars barn och barnbarn. Nu var vi alla, utom Georg, där för att fira hennes 80årsdag.Ser i mina anteckningar att jag ringt familjen Beck, vännerna från Lesjöforstiden, som flyttade till Stockholm innan vi flyttade till Örebro. De gav oss så mycket av omtanke och kärlek, speciellt under tiden då Kerstin var allvarligt sjuk och senare under Georgs sjukdomstid.

Den 7 juli kom Georg hem från Tyskland och denna gång över Göteborg, där han stannade och jag mötte upp  efter att ha åkt tåg dit.

Detta får bli allt just nu. Ett TVprogram konkurrerar nu med sängen om min uppmärksamhet. TVprogrammet går i repris så.... Det är bara det att jag ofta glömmer.
I alla fall önskar jag er alla en God Natt. Tryggt kan vi sova under Guds beskydd! Amen!

söndag 24 november 2013

Så gick en dag ut ur vår tid.Brokig söndag 24 november 2013.

Liten dagbok medan jag minns! Såg TVgudstjänst från katolsk kyrka i Göteborg. I stället för att lyssna till Närradions gudstjänst klockan 11 såg jag Sverigedemokraternas utsändning från landsmötet i Västerås. Jag brukar inte titta på partiernas landsmöten men gjorde ett undantag eftersom de för mej är så nya och jag känner ett behov av att lyssna in budskapet. De andra partierna, som är gamla i gården, har man ju en liten uppfattning om. Hade tänkt mig något liknande. Men jag kom till slutsatsen att det behövs mer än ETT möte för att få in partiet i "rätt bås" i mitt medvetande. Så det blev plus minus noll för dagen, men ångrar inte att jag valde att lyssna.

Efter detta, promenad till Isak, som hade besök av Frank från Växjö. Frank hoppar och dansar och Isak betraktar honom med visst överseende.. Han är ju så liten ännu!!!
Fick skjuts till affären där Filip och jag handlade mer bakgrejor. Lunch hos familjen. Två av dessa skulle åka till Västerås på konsert. Två tog med den dansande Frank till Växjö. Önskvärt var att jag stannade hos den femte som annars skulle ha blivit helt ensam när resten av familjen försvann.


Vi är vana vid att umgås Tobias och jag. Äta Pizza, dricka Coccacola och spela Fia tillsammans. Isak gick till en lugn plats och vilade ut. Tyvärr glömde jag att fotografera dem tillsammans. De är verkligen för söta!
 När föräldrarna kom  fick jag skjuts hem samtidigt som det kom SMS från Växjö att resan hade gått bra.
Så nu är det bara att vara tacksam för allt gott denna annorlunda söndag fört med sig. Gud är så god och full av kärlek! Gott att få ha denna trygghet! Sov Gott!

lördag 23 november 2013

Lördag 23 novembeer 2013.Solig, trevlig dag!

Solen kom men försvann. En plusgrad i morse och tre i kväll. Tårtan till Filip blev väl inte så vacker men ganska god. Elsemarie och Linn bakade lussekatter, saffranskrans och pepparkakor till det lilla födelsedagskalaset. Fint besök av fyraåriga Thea, som både bakade och åt av degen. Hon hade små formar med olika "motiv". Är det här en kantarell? frågade Linn. " Nej det är en svamp", kom svaret snabbt.
Själv fick jag besök av tre vänner, som planerat var. Vi hann med att prata en hel del och löste en del världsproblem. På vårt sätt.

Tyvärr är det fortfarande inte möjligt att scanna så foton uteblir. Jonas har det dock i tankarna och det bådar gott. Några nyheter har jag inte sett i dag men det är väl som i går. Oroshärdar lite här och var och kritik vad gäller EU, i vissa kretsar. Fortfarande ett elände för folket i Syrien, ett elände som dragit ut på tiden. De som kommer hit från det landet får uppehållstillstånd på direkten, om jag fattat rätt.
På Filippinerna gräver man massgravar efter Tyfonen som härjade där och tog många människors liv.
Många länder deltar i arbetet med att skaffa nödtorftig hjälp till de drabbade som överlevt. Mat, tält och medicin. Man kan nog inte föreställa sig hur fruktansvärt det är för så många människor.
Skönt att också en hel del svenskar finns på plats för att ge hjälp och mycket pengar har samlats in.

Nu är det alltså kväll och jag bara längtar till sängen.Önskar er alla en God Natt under Guds beskydd!

fredag 22 november 2013

Fredag 22 november 2013. Kanske något mer.Eller inte!

I dag stod termometern och balanserade omkring nollan. Verkar som att den tänker dra åt fel håll i kväll. Men äpplena fortfarande kvar på altan och jag hoppas att de ska kunna förbli där ett tag till.
 Dagen gick programenligt. Den decimerade  familjen kom, sedan de skickat mamma och lillasyster med tåget. Klockan 8.45 steg de in genom dörren efter färden från Nora och avlämnandet vid tåget.

Inte för att jag var klar för att ta emot dem men det ordnar sig ju efterhand.
Kaffe, saft och bullar blev till fest. Efter det sparkade vi boll i mitt stora kök. Den nya Zlatan fyller 2 år på Nyårsafton. Märkligt hur anlagen finns medfödda. När man ser honom kasta upp bollen och sedan ge den en spark så den far över golvet och strax göra om det med samma entusiasm är så roligt.Att jag och hans storasyster, snart 4 år, fick vara med kändes som en favör.

Efter kroppkakslunchen sov "fotbollsspelaren" i sin vagn på altan någon timme medan pappa spelade och sjöng för storasyster och mej medan vi lekte "gömma nyckeln" en god stund.
När de efter kaffe, saft och glass fick på sig ytterkläderna för en liten promenad till den närbelägna  lekparken, innan bilen tog sikte på Nora, var de ganska trötta men sagt är sagt och pappa hade inget val.
En fin avslutning på dagen hos "gammelfarmor".

Jag vore inte ärlig om jag sa att jag var lika pigg när de åkte hem, som jag var när de kom i morse.Jag satte mig vid köksbordet för att läsa dagens Allehanda och somnade. Jag kvicknade snart till och inom mej har jag fortfarande roligt när jag tänker på hur vi lekte och att jag orkade med i svängarna. Barn är helt underbara. Jag tröttnar aldrig på att umgås med dessa unika varelser.

I kväll har jag bakat tre bottnar till en Schwarzwaldtårta till morgondagens 19åring. Helt på eget initiativ. Ytterligare ett barnbarn, boende i Stockholm, fyller år i morgon och har besök av sina föräldrar och bror med flickvän. Grattis Emil!

Ett telefonsamtal från kvinnan, som jag knöt kontakt med på bussen för några månader sedan, och som nu är min väninna hade till resultat att jag i morgon eftermiddag får besök av henne tillsammans med två andra som är med i "Betagruppen" i kyrkan. Trevligt med "nytt"folk kring kaffebordet!
Medan jag nu skriver lyssnar jag till Närradion, som spelar fina låtar om Jesus. Nu avslutningssång med Carola, som sjunger "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara". Det gäller ju dej och mej, så därför låter jag denna sång bli avslutning också på min blogg i kväll och trygga kan vi gå till nattens vila.Sista strofen :" Och Hans mål är blott det ena, barnets sanna väl allena " är väl en fin avslutning på en bra dag! Sov Gott!

onsdag 20 november 2013

Onsdag 21 november2013. Kanske allt för i dag!.

0 grader.Ajajaj, det kryper neråt! Ingen sol. På Facebook berättade jag i morse så här:" Skratta lite åt en tankspridd gumma! Äggklockan ringde. Frukostägget skulle ätas. Fanns inget ägg i kastrullen! HaHaHa!" Det blev många like på det!
Lagade "viltmiddag" och två matgäster kom. Den ena bjöd på skjuts till min Närbutik Tempo, som denna vecka har "Bakvecka" med ett 20tal kuponger i veckobladet. Allt som behövs till julbaket finns att köpa till nedsatt pris på dessa kuponger.Eftersom jag bakar mycket så använde jag ett 15tal kuponger och kan nu  sätta igång när som helst, vilket jag inte tänker göra.Men de där kupongerna gör att man får hem allt på en gång så möjligheten finns.
 Det är självklart att baka saffransbröd till advent men det stora kakbaket, som allt färre av familjen uppskattar,får vänta till ett par veckor före jul. Pepparkakorna bränner jag alltid, så dom köper jag helst färdiggräddade. Nu har jag inte längre små barnbarn att baka tillsammans med men jag lever på alla roliga minnen av skickliga små konstnärer som kunde göra figurer av mandelmassa så man häpnade. Att baka pepparkakor på golvet som Pippi var också roligt.De blev inte brända!

Jag ska gå till "Husgruppen" så jag avslutar nu. Om det blir sent där så skriver jag inte mera i dag. Kort "godnattsaga" i kväll i så fall! Men vi hörs i morgon! Till dess : Må så gott och var rädd om dig! Det finns bara EN sådan som du! Fantastiskt!
 

tisdag 19 november 2013

Tisdag 19 november 2013. Blir nog allt i kväll.

Den nya dagen bjöd på 9 plusgrader. Ingen sol.
Min lillasyster fyller 79 år i dag så jag ringde och gratulerade och fick veta lite hur hon tänkte tillbringa dagen. Ringde även till min syster som jag nästan bor granne med. Det tar bara en kvart att gå dit.

Kom ju i söndags igång med att avlyssna gamla kassettband för att spara en del och slänga resten.
Det går ju att göra medan man håller på med något annat och Isak tycker om att ha ljud omkring sig.
Ett av banden, som jag efter första sidan var i beredskap att slänga, innehöll på sida nr två ett barnmöte där Elsemarie och Raquel (troligtvis i 6 eller 7 årsåldern) var ledare, sjöng och spelade, med Raquel som skicklig gitarrist."Barnen" fick frågor att svara på sedan de lyssnat till Bibelns berättelse om herdepojken David, som både slog Goliat och senare blev kung i Israel. Eftersom barnen var identiska med de båda ledarna blev svaren riktiga, även om barnens röster var lite pipiga, för NÅGON skillnad skulle det väl vara!

Jag har inte exakt koll på mina kassettband, så nu är jag glad att detta finns kvar och att jag även har inhandlat en apparat, som gör det möjligt att spela över från kassett till CD. Jag kan försäakra att det är roligt att lyssna till de små flickorna, som nu båda är mammor. Det var inte enda tillfället man njöt av att vara i deras sällskap. De hade möten för"vuxna" också och då var det tältmötena i Figeholm och Fårbo, som fick vara modell. Mormor tog med flickorna till tältet och sångerna "fastnade". På den tiden var det också självklart med söndagsskola och barnmöten. Åtminstone i våra kretsar. Som mamma är jag tacksam för det barnen fick lära sig där. Det förstärkte den tro som de fick, som en naturlig del hemma. Att mina föräldrar ägde en barnslig tro på Gud är det bästa jag fått med mig från barndomstiden.

Men dagen fortsatte och jag råkade hamna i källarens skrymslen. Där finns mycket som fångar mitt intresse och det tar tid. Hittade i alla fall EN bok, den som jag gick ner för att leta efter. Jag orkar inte "dra" den i kväll.

När jag åter var i köket kom jag på att bullarna visst börjar tryta. Tänkt och gjort. Medan vetedegen jäste bakade jag några "drömmar" och innan jag fick dem i ugnen kom Jonas för att fixa bläckpatronerna jag köpte i torsdags. Fortfarande spökar det nya modemet och är anledning till att jag varken kan scanna eller skriva ut. Men i morgon kommer det en ny sladd och då ska allt bli bra.

Allt jag nu berättat gör att jag bara vill EN sak. SOVA. Drömmar och bullar ser fina ut. Inte brända. Jag är så nöjd. Nu säger jag GodNatt till er alla, tidiga och sena läsare. Guds kärlek omsluter oss alla och därför kan vi vila tryggt. 


måndag 18 november 2013

Måndag 18 november 2013.Träning. Vidare med 1980

Temperaturen höll sig också i dag två grader på rätt sida. Fick skjuts till träningen av en av mina måndagsmatgäster. Är så glad för detta för då kommer jag iväg utan att fundera över om jag borde vänta till i morgon.
TV berättar att det i Norrland har varit väldiga stormar. Träd har blåst omkull över vägar och en del skolor är stängda. Elavbrotten beräknas kvarstå en hel vecka.

Men nu ska vi till År 1980. Den 7 juni kom Georg hem från Oberammergau och den 10 var det ny resa, som omfattade två veckor denna gång.Nu hade skolan slutat och jag kunde följa med.
Sörjer nu över att jag inte skrev ned något varje dag men jag ska innan jag avslutar för i kväll berätta något om vad dessa resor handlade om.
Oberammergau ligger i Bayern i Tyskland.
Kyrkliga spel förekom där redan före trettioåriga krigets dagar ( vi minns Gustav den andre Adolfs död 1632) År 1632 och 33 härjade pesten byn och invånarna lovade Gud att om pesten upphörde skulle de vart tionde år uppföra passionstragedien. Pesten upphörde och år 1634 uppfördes det första passionsspelet. Från år 1680 förlades spelen till jämna tioårstal, en ordning som sedan, endast i undantagsfall, brutits.
Alla medverkande är infödda amatörer men enormt skickliga. Det är väldiga förberedelser långt innan spelen ska genomföras. Jag minns att när Georg och jag var på vår "affärsresa" för Programresor ett par år tidigare och besökte byn så fanns affischer överallt, som kungjorde att från och med ett visst datum fick ej håret klippas och skägget måste växa. Naturligtvis hade jag, om det varit i dag , tagit bilder på affischerna med min iPhon, men jag tror inte att vi ens hade en kamera med oss. Vår tid var ju också  begränsad då vi skulle hinna med Österrike också den veckan och mitt i vintern var det.

Ack vad tiden går fort. Jag hade tänkt att avsluta år 1980 i kväll men nu måste jag sova så jag säger "på återseende" och intar sängen. Sov gott !

söndag 17 november 2013

Söndag 17 nov. 2013 Lite från 1980.

Dagen med 7 plusgrader började, som varje söndag med kaffe och bulle. Hade tänkt att åter skippa gudstjänsten och lyssna till Radion. Då ringde telefonen och vännen Stefan undrade om jag ville följa med till kyrkan. Han har ej varit där på några söndagar så jag blev glatt överraskad och sa "ja" på direkten. "Jag kommer om en kvart", sa han.

Oj, så glada många blev över att åter få se Stefan.De hade saknat honom. Han mår inte så bra just nu så det kändes gott för honom att vännerna finns kvar. Så avslutades allt med sedvanligt kyrkkaffe och gemenskap vid kaffeborden.

Hade tänkt göra något ur "att göralistan" resten av dagen. Som vanligt började det som det skulle. Men sedan! Titta! Där fanns ju tre kartonger med kassettband! Hur var det nu? Hade jag sorterat dem? Ah, det var nog osäkert. Förresten kunde jag ju vila ryggen lite efter att ha plockat med kläderna, som skulle upp till vinden innan mörkret kom, så jag kunde väl titta igenom dem. En liten del slängdes, andra sparades för att spelas över till CD. En annan del behövde avlyssnas genast för att hanteras rätt.

Nu sitter jag här och skriver blogg. Kläderna ligger kvar och det är för mörkt att bära dem till vinden.
På bandspelaren avlyssnar jag gamla band. Just nu med Elsemarie och Helena, som sjunger för Raquel som ska fylla år och få många sånger. Vilket år? Vet ej! Kanske 76...
Band efter band rullar på. Orkester och sång från "Stråkfamiljen" på Östgötagården där alla åldrar var representerade. Mycket skratt på bandet.Kanske övningen till den stora festen en av veckans kvällar.

Men nu måste vi till 80talet. De här effektiva flickorna där en del hörde hemma i "Glad ton" eller Kristna Skolgruppen, hade också startat en kör, som de kallade "Frid och Fröjd." Det var märkligt att så duktiga sångare samlats i skolan i Borensberg, samtidigt. De hade regelbundna övningar och de var ute och sjöng i olika sammanhang. Vill minnas att det var Liz, Lill, Elsemarie, Helena, Kerstin och Pernilla. Med risk för att det ej helt stämmer. Ber då om hjälp att rätta till det. Elsemarie är också osäker. Det var så fint att lyssna till dem. De kunde verkligen sjunga så det gick in i hjärtat.

I mammas dagbok ser jag att hon hade besök av sina barnbarn under sommaren men ingen stannade mer än någon vecka.Nu var ju familjerna större, men också fler, och så alla andra, gamla och nya vänner, som helt enkelt bara dök upp  då och då. Sjön fanns ju inom räckhåll och bidrog väl också till besöken. Mamma tyckte det var så roligt med alla besök. Hon bakade och bakade och bjöd på både kaffe och mat den sega lilla människan. Aldrig tröttnade eller klagade hon.Hon älskade att ha många omkring sig.

Läste nyss att hon blev sjuk med "frossbrytningar" den 24 januari och den 30 januari står det:" Tack gode Gud att jag fått överleva denna sjukdomsperiod." Dagen därpå gick hon ur sängen och klädde sig för hon "kände sig nu bättre." Sida efter sida i hennes dagbok handlar om hur hon stickade och virkade. Jag måste le emellanåt när jag läser. "Börjat på vantar åt Kerstins pojkar, Joels vantar färdiga, virkat en bit på Ullas duk, Virkar på IngaMajs plastmatta, slutat IngaBrittas långa löpare i dag. Ja, så där var det varje dag.Hade ALLTID något arbete för att inte missa någon tid. Stina städade åt henne så hon kunde använda sin fritid till att besöka, få besök och handarbeta. Alla har vi något som hon tillverkat. Den nyfunna kusinen i Västerås kan berätta om vår mormor att hon också var en "arbetsmyra."
Den 30 maj var det dags för resa nr två till Oberammergau. Hemkomst den 7 juni.

I mina anteckningar står det att jag den 6 juni hade avslutning för min etta och hade lite fest på "Trädgårdstorp" på kvällen. Jag fick en fin ljusstake som avskedsgåva.Dagen efter var det lördag och "Georg kom från Tyskland med ett gäng kaffegäster". En del av resenärerna var nog avlämnade efter vägen och efter kaffet fortsatte bussen till Stockholm, nu utan reseledare.
På måndagen reste han till Stockholm för att på tisdagen åka med en ny grupp till Oberammergau. Då med mej i resegruppen. Om detta må jag tala i nästa blogg.





Nu är dags att sova och jag avslutar med en liten sång till natten:"Det stod en blomma så skön och blid i dikesrenen därhemma vid. Den lilla blomman jag glömmer ej, den himmelsktblåa förgätmigej.Fast utan ord den bilden ger mig bud, det finns en Gud, det finns en Gud. Ty allt det sköna som mitt öga ser, en större tro på Gud mig ger. Nu tackar jag Dig Gud för bönesvaret jag fick i går och som visade att det Du sagt det står fast! Att vandra med Dej är så fantastiskt och jag önskar att många med mej ska prova på den vandringen! Amen! Godnatt, sov gott!











lördag 16 november 2013

Lördag 16 november 2013 med mycket kyrka. Lite 1980.

Så var det lördag igen! Tiden rusar iväg. Nio plusgrader gjorde att jag vågade mig på en promenad till dottern för lite frukost och förmiddagskaffe.
Eftermiddagen och kvällen tillsammans med min syster i Filadelfia, som hade besök av Anita Barker.
Jag har tidigare läst en av hennes böcker med titeln "Det finns hälsa och helande" och nu köpte jag bl. a. boken "Det finns frihet". Den är översatt till flera språk. Bl.a. engelska, ryska, arabiska, kinesiska och hindi. Hon ber för sjuka och även i dag fanns sådana som blev helade efter förbön. Jesus lever och verkar ännu i dag ibland oss. Även i Sverige och mer av detta kommer vi att få se framöver.




Nu tackar jag Gud för idag och går nöjd och glad till nattens vila. Gud är en stor och god Gud!
I morgon börjar dagen med söndagsmorgonkaffe och god bulle. Det ser jag fram emot! Sov gott!


fredag 15 november 2013

Fredag 15 nov. 2013. Grattis på 90årsdagen min bror Helge!

Hurra! Hurra! Hurra! Min allra första lekkamrat, min bror Helge, fyller 90 år i dag.En fin dag önskar jag dig! Minns våra första år i Lugnet,där vi bodde till år 1931 då vi flyttade till Högskulla.Vår närmsta granne var familjen Östling i den stora gården Hasselås med flickorna Alfa, Olga Edina och Greta, som alla bodde hemma och hjälpte till på gården.Tant och farbror Östling, Selma och Viktor. Så roligt vi hade hos dem. Minns du korten längst ner i det stora skåpet i köket? Bilderböckerna vi fick i Söndagsskolan i Snarås? Tänk att två sådana böcker med inklistrade bilder med Bibliska motiv fick jag nyligen som gåva av en bekant. De är lika gamla som du och jag. Roligt att få dem och bli påmind om barnaåren. Kommer också ihåg limporna som bakades i stora ugnen och sedan under lång tid förvarades i rågbingen i den stora visthusboden. Jakthunden, tjuren,den stora trädgården med alla äppelträd. Vilken tillgång att få vara i Hasselås. Även sedan vi flyttade till Figeholm  var vi ibland där på somrarna.
Bäst av allt är att veta att Tant Östlings förböner för vår familj finns hos Gud och välsignelsen av dem har vi fortfarande nytta och glädje av. Gud svarar alltid på uppriktiga böner.

Någon läser säkert det här för dej när du nu har fått sämre syn. Ditt goda humör imponerar på mig. Att du fortfarande simmar 100 meter varje morgon och tränar. Stolt över dej. 
Ska försöka få med ett foto på vår familj i slutet av bloggen.
Hälsa alla du har omkring dig denna dag och njut av allt gott de gör för att du ska ha en fin födelsedag.
Jag kommer och hälsar på när du kommit åter till Svedala.

Nu till dagen som gått. Minsann , det blev plusgrader i dag också. Barnbarn med fru och deras två söner kom för att äta raggmunk, som utlovat var.
Senare besök av Ulla, som var ganska trött efter en jobbig vecka.Vi pratade skola och hade en hel del synpunkter på vad som är nödvändigt att lära sig redan i tvåan. Förr var det i tvåan  viktigast att eleven skulle lära sig läsa, skriva och räkna. Övriga ämnen Hembygdskunskap och Kristendom där alla roliga berättelser var intressanta och spännande, men slöjd, kemi ,fysik kom i senare årskurser och var roligt för eleverna att se fram emot att få lära sej senare. Dessutom talade alla elever svenska vilket inte är läget i dagens skola.
Lärare och sjuksköterskor är enligt min mening alldeles för snälla. Klagar inte. Bara jobbar på och accepterar att "det saknas resurser", när det i t.ex. skolan finns barn som inte får den hjälp de skulle behöva.

Jamen tänk, nu fick jag det sagt också. Ändå vet jag ju att ingen av mina bloggläsare kan göra något åt rådande situation inom skolvärlden. Men vi kan väl i alla fall skänka en gnutta medlidande med de utsatta, lärare och elever.

Kära nån! Nu försvann kvällen. Med denna annorlunda blogg önskar jag er en God Natt  och vi ser alla fram emot en fin men blåsig lördag. Sov gott! Hahaha, nu ska vi se hur det går med fotot jag ska försöka få med. Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Amen!


torsdag 14 november 2013

Torsdag 14 november 2013. Lite nutid.

Termometern höll sig också i dag på rätt sida om nollstrecket och gör det också i kväll.
Ett telefonsamtal gjorde att jag redan klockan nio gick till Isak för att finnas på plats när två män kom och installerade bredband i huset.
Sen eftermiddag tog jag bussen till stan och besökte Kjell&Company. "Skrivarens" firma i Norrköping hade låtit mig veta att det minsann inte räckte med att byta enbart den svarta patronen i skrivaren, som vi redan gjort. Nej de tre färgpatronerna måste också bytas för att den svarta skulle fungera. OK!Så var det med det! Nu hoppas jag att det ska gå att skriva ut. Det där med scanningen som inte funkar kanske har sin egen historia, vilket förmodligen kommer att visa sig.

Fortsatte till kyrkan där Alpha/Betakursen pågick. I kväll pratade vi om döden. Delade erfarenheter och frågan ställdes om vårt förhållande till vår egen kommande död. Någon berättade om en begravning där Gud var helt utesluten, vilket upplevdes som mörkt och tungt. En annan berättade om en begravning där glädjen fanns med, med tanke på att alla såg fram emot ett återseende. Kvällen gick i glädjens tecken trots ämnet. Vi talade om vad Bibeln säger och kom in på andra samtalsämnen. Alla får tillfälle att prata och det berikar samvaron.

Eftersom kvällen är slut så är det åter dags för sängen. Är så tacksam för denna dag. Jag blir överväldigad av tacksamhet när jag tänker på Guds godhet, omsorg, ledning och Hans oändliga kärlek.
"Herren är min herde, mig skall intet fattas!" Så står det i Psalm 23 i Bibeln. Trygghet! Tack Gud!

onsdag 13 november 2013

Onsdag 13 nov. 2013. Åter till Fickdagboken. Nu 1980.

Dagen började med fem plusgrader och jag sov länge eftersom jag hade valt att gå hem till Isak för promenad i stället för att ha honom här. Jag gick dit frampå dagen för att sedan med buss åka till en väninna. Plötsligt kände jag mig som om någon förkylning var på gång. Ringde återbud och somnade sedan på soffan hos Isak. Gick hem och tänker om en stund inta sängen efter intagande av en alvedon.

När jag öppnar Fickdagboken för år 1980 ser jag att Georg, Elsemarie och jag år 1979, dagen före julafton åkte till Örebro där vi firade jul. Jag vill minnas att också Dagny var med. Vi bodde på "Fyren"i Vivalla, ungdomsgården där Ulla och Lennart jobbade med ungdomssamlingar i anslutning till Filadelfiaförsamlingens satsning på Vivalla och ett långsiktigt arbete där.
Vi började julafton hos Kerstin med familj med födelsedagskalas. Allesammans fortsatte sedan till Hovsta där det blev julaftonsfirande med julklappsutdelning. Georg, Dagny, Kerstin med make till midnattsmässa i Katolska kyrkan! Juldagen var vi alla tillsammans på "Fyren" där det fanns goda utrymmen. Vi åt kalkon och fikade med gott julbröd som bakats i Borensberg.
Annandagen är vi alla i Hovsta för födelsedagsfirande.Vi har i familjen tre "medlemmar" som fyller år i julhelgen, år efter år! År 1979 var året då våra två första barnbarn började i skolans första klass. Fortsättning följde!
Den 7 januari år 1980 åkte Georg och Dagny till Stockholm. Ny termin i skolan för Elsemarie och mig.

Så var det Elsemaries tur att fylla 13 år den 12 januari med fest för kompisar, Ulla, Lennart och Petter.
Ser att Gun och Maria var hos mig efter skolans slut den 17 januari. Ätit frasrulle och haft trevligt, står det. Nämner detta för det roliga är att vi tre ännu i dag träffas hos varandra någon gång varje år. Snart ska vi träffas här hos mej.

Den 18 januari står det:"Tjörnbron rasat efter båt kollision!" O, så hemskt!
Söndagen den 10 febr. står det:"Georg åkt tidigt på morgonen. Har så mycket att göra i Stockholm.
Elsemarie och jag tycker det är tomt när vi måste äta middag utan pappa!"
Besök av mamma och av Kerstin med familj på sportlovet. Den 27 åkte Georg till Jordanien, Egypten och Israel och stannade dryga två veckor. Ulla, Petter och Jonas kom några dagar.
Elsemarie och jag åkte till Örebro och hälsade på när Georg inte var hemma.
Georg kom åter till Sverige 14 mars och en vecka senare åkte han åter till Israel och stannade där över påskhelgen. Kom hem 8 april dagen efter annandagen.
Den 16 april var det dags för ny resa till Israel.Stannade där till den 29. Den 14 maj åkte Georg till Oberammergau med buss och en stor grupp resenärer.  Kom åter till Sverige den 22 maj. Då hade Dagny den 15 maj brutit lårbenet och Georg kunde hälsa på henne på sjukhuset när han kom till Stockholm.

Den 19 maj fick Fredrik och Martin en lillebror och Georg och jag vårt åttonde barnbarn. Några till skulle det bli. 

Kristna Skolgruppen åkte till olika kyrkor och kapell och sjöng på sammankomster av olika slag. Vi föräldrar ställde upp med bilskjuts.
Nu har det åter blivit kväll och jag avslutar med att säga godnatt. I morgon bittida kommer Isak och då ska jag vara vaken och i god form! Sov Gott  alla bloggläsare! Gud är god!

tisdag 12 november 2013

Liten blogg om en underbar kväll med Lotta tisdag 12 november 2013.

Plus fem tackar jag inte nej till. Bakade rågbullar. Plötsligt ringer det på dörren. Kerstin på väg hem från möte på jobbet, vars expedition finns i grannskapet tittade in för en pratstund och en kopp the.
Trevligt med oväntade besök också. Bara att röja undan diverse papper på köksbordet och allt är OK.
Kokade grönsakssoppa till kvällens besök.

Lotta, den tidigare omnämnda skolpastorn under Borensbergstiden, lämnades här av sin man som hade uppgifter i något av stadens områden under några timmar.
Lotta och Hans är numera bosatta i Uppsala. Att träffa "gamla" vänner är speciellt. Man bara hakar på i samma anda som gällde då man senast sågs.
På hemväg från skolan kom Elsemarie, som var lika glad som jag över att få träffa den forne skolpastorn från Motala som till en grupp samlade elever från skolans mellan och högstadium. De som önskade vara med i en kristen skolgrupp. Lotta påminde i kväll Elsemarie om sitt första besök hos gruppen. "Vad vill ni att jag ska göra?, frågade Lotta. Svaret blev:" Du behöver inte göra någonting." Jag har ju tidigare berättat om "Glad Ton" och deras ledaregenskaper och själva kärnan i den kristna skolgruppen var de som var ledare för "GladTon". Lotta blev dem dock till stor hjälp och ledde dem framåt med en fast och kärleksfull hand och var varje vecka välkommen. I början hade de träffarna hemma hos Lis och Lill.

Att i kväll få träffa Lotta och, mot slutet, även Hans blev till "en underbar, välsignad kväll," som Elsemarie, efter hemkomsten, i ett sms uttryckte det. Att tillsammans få bedja och prata om sin tro är fantastiskt. Guds närvaro så påtaglig.
Till kristna skolgruppen finns det stor anledning att återkomma.

Jag sov gott förra natten men timmen är sen och jag känner att hela jag längtar till sängen. Sov gott och var rädd om dej. "Du vet väl om att du är värdefull " var Lottas spcialsång minns jag och ger den vidare till oss alla! Sov gott! Gud är god!

måndag 11 november 2013

Måndag 11 november 2013. År 1980.

Dagen började med tre minusgrader och sol. Nu i kväll är det två plus. Dom vill jag ha kvar.Amen!
Fick i går en stor gryta med mycket och gott kött samt en äppeltårta, som blivit över hos dotter och måg. Så bra! Mina två matgäster lät sig väl smaka. Båda fick var sin matlåda med sig hem. Ändå fanns mat över.
Fick skjuts till träningen. Väl hemma igen förberedde jag en måltid för att ge till min syster, som har lite besvärligt med hälsan just nu. Känns bra att ha henne " inom räckhåll" så jag kan ge lite hjälp ibland.
Men så ringde telefonen och två långa samtal fördröjde matleveransen.
Men till slut fick också hon glädje av den tidigare omtalade maten. Stannade en stund och vi tittade på TV tillsammans.
Nyheterna i dag fortsätter att tala om "supertyfonen" på Filippinerna där man hittills konstaterat mer än 10.000 människor döda, många skadade och massor av människor hemlösa. Framkomlighetens begränsning gör att hjälpen inte hinner fram tillräckligt fort. I dag har ännu ett flygplan skickats iväg från Sverige med tonvis av förnödenheter.  Miljoner kronor ramlar nu in till hjälporganisationer med 90-nummer, som står under kontroll. Så maktlös man känner sig!

I går avslutade jag år 1979 men såg sedan att jag glömt att berätta om ett par viktiga händelser. Den 16 september står det i mina små anteckningar:" Val. Knapp borgerlig seger."
Nästa händelse var måhända ännu större och mera betydelsefull. Den 11 december mottog i Norge, Moder Teresa Nobels Fredspris. Washington Post skrev:"De flesta mottagarna har under åren varit politiker och diplomater... Det händer dock att den norska Nobelkommitte'n använder priset för att påminna världen om att det finns mera än en slags fred och att politik inte är enda vägen att främja den."
"För min egen del är jag ovärdig. Jag tar med tacksamhet emot det i de fattigas namn", sa Moder Teresa då hon tog emot priset.
Pengarna skulle gå till "mat åt de svältande, hus åt de hemlösa,de övergivna , de ensamma, de spetälska och de utstötta." Prispengarna var 800.000 kronor men hon fick mer för hon bad Nobelkommite'n att ställa in festmiddagen och använda pengarna till att "ge mat åt dem för vilka en skål ris var en lyxmiddag." Det beloppet räckte till mat åt 15.000 fattiga.

Nu inser jag att det är klokast att inte börja på år 1980 eftersom jag sov dåligt förra natten och känner mig ganska sömnig. Är det kanske fullmåne, inte vet jag, men när det är det brukar jag ligga klarvaken ett par timmar. För övrigt så handlade ett av dagens långa telefonsamtal om en människa i svår nöd och jag ska ägna en stund till att be till Gud om hjälp så allt blir som det ska vara i den personens liv. Bed gärna  med mig. Gud vet om allt och kan hela "den slagnes sår", som det står i Bibeln. Gud är god!

 Vi ber också för alla som drabbats av den stora katastrofen på Filippinerna. Så lite man förstår av det som händer. Må hjälpen komma fram till de som behöver den.

Nu säger jag GodNatt och SovGott. Hjälp oss Gud att lämna det som vi ändå inte kan göra något åt! Amen!








































































söndag 10 november 2013

söndag 10 november 2013. Borensberg 1979.

Så blir det inget foto i dag heller...
Dagen har varit regnig och grå,  men tre plusgrader tycker jag är toppen. Inget kyrkobesök men TVgudstjänst från Kalmar och Närradiogudstjänst från Pingstkyrkan i Örebro var fint.
Klockan tre var det samling i Vivalla, som vanligt och i dag var jag åter där.
En fin liten grupp människor, boende i Vivalla, alla utom jag men intresset för Vivalla finns kvar sedan Ulla och Lennart bodde där och hade en ganska stor grupp, som de träffade varje vecka. En del av dem i sådant skick att de kanske inte passade in var som helst men i Vivallagruppen möttes de med respekt och kärlek och kom tillbaka vecka efter vecka.

Har också ringt till mina tre syskon. Yngsta systern kom för ett par timmar sedan hem från Uppsala där hon hälsat på hos dotter med familj. Vår storebror ska resa till Spanien för att fira sin 90årsdag i veckan så jag grattade i förskott. Ska åka och hälsa på när han kommer åter till Sverige.
Min syster i Örebro hade sovit en stor del av dagen. Man blir trött av det grå vädret.
Det är så tråkiga nyheter på TV, sedan några dagar. En tyfon har drabbat folket på Filippinerna med kanske upp till 2.000 personer döda och stora bostadsområden helt i spillror. Alldeles nyss startade flygplan här från Örebro med förnödenheter till de drabbade och mycket hjälp ytterligare kommer att sändas från både Sverige och andra länder. Såg på TV en gråtande kvinna,som förlorat 11 av sina anhöriga i katastrofen. Vill bara gråta när jag ser eländet. Och jag har en säng som väntar!! 

Nu tar jag upp tråden från år 1979 igen. För att jag ska få slut på det och komma in på 80talet. Den här bloggen måste väl ändå påverka hjärnan positivt, så mycket som jag får tänka och fundera.
Den 29 augusti ringde Skolkontoret i Motala och frågade om jag kunde ta en etta i Bergvallaskolan i Borensberg hela läsåret. Deras lärare skulle vidareutbilda sig. Jag accepterade och började direkt.
Nu var det slut med alla åkturer i Kommunen. Fornåsa ,Klockrike, Godegård, Motala och många fler. Naturligtvis mycket större ansvar och mera jobb men jag hade ju vikarierat på den skolan många gånger och kände mig hemma där. Nu gällde det att se till att de små barnen lärde sig läsa, skriva och räkna. En del kunde redan, andra var helt okunniga, vilket inte gjorde undervisningen lättare. Ensam med 26 elever. Extrahjälp,jag tror det var 6 timmar pr vecka, bestod i att någon elev som hade särskilda svårigheter hämtades och fick gå till ett annat rum för undervisning.
Tänker ibland på det där när det nu talas om för stora klasser.

Jag hade lite tur med att flera av eleverna var "förstabarn", alltså inga äldre syskon. Detta gjorde att föräldrarna var mycket engagerade, vilket jag utnyttjade maximalt genom att varje dag ge läxor i läseboken. Att få läxor var till stor glädje för 7åringarna. På den tiden i alla fall. och föräldrarna ställde upp till 100%. Jag hade ofta föräldramöten och jag gjorde hembesök, i förväg avtalade, så det blev lite fika och prat. För att träna välskrivning fick de en bok att titta i och skriva av en liten snutt.
Hur som helst så blev alla läskunniga. Att umgås med 7åringar är så speciellt. Så många roliga minnen jag har från den där "ettan."

Allt som oftast hade vi besök från Örebro av någon av familjerna, som ibland hade tagi någon kusin med. Naturligtvis älskade vi att få dessa besök.
På vår tomt fanns ett gammalt körsbärsträd med stora, mörka bär så fantastiskt goda att äta, men ej lämpliga till saft och sylt. Det var väldigt viktigt för pojkarna att komma när bären var mogna och de kunde klättra i trädet och plocka hur många de ville. Jag kan ännu minnas hur gott de smakade.

I september hade vi besök av Dagny och av mamma. Sista helgen i månaden hade Maria och Sven sångledarhelg på Folkhögskolan i Rimforsa och vi hade pojkarna hos oss.
Georg åkte till olika platser i landet med utställningar av olika slag. Ofta berättade han om sina resor och visade saker gjorda av olivträ m.m. Alltid full av entusiasm. Gjorde förstås också reklam för resorna. Den 10 oktober ny resa till Israel. Kom hem den 23okt.
Kerstins 28årsdag firade vi i Örebro 13 okt. och den 18 fyllde Maria 30år och i mina anteckningar ser jag att vi var 40 personer på kalaset hemma hos dem.Georg missade ibland vissa högtider på grund av sitt flexibla jobb.
Den 14 november var det dags för en ny resa till Palestina-Israel. DEn 7 december reste han från Israel till Athen. Förmodligen med någon grupp av pastorer. Kom hem igen den 11 december.
Han tröttnade aldrig på att resa men visst måste det slita på hjärtat!
Jag hade fullt upp med att ordna för ettornas julfest med pjäser som skulle läras in, sånger, pristävlingar , servering osv.




Den 3 dec. ramlade jag och slog mig i benet. Det hade jag ont av länge. Jag bakade dock till festen för elever, syskon och föräldrar. De senare ställde upp, som vanligt med mycket ansvar.
Lördagen den 8 dec. var det dags och roligt hade vi fast jag minns ännu att jag hade svårt att gå.

Något annat roligt denna dag var att Petter fick en lillebror. Nu hade vi 7 barnbarn!


I mammas dagbok ser jag att hon, Stina och Raquel firade jul, mamma också nyår, i Växjö.

Nu tog det slut i alla fall, år 1979 och att börja ett nytt år är alltid roligt.
Var det full fart hos oss med många besök, så var det likadant hos mamma ser jag. Men hon, liksom jag, trivdes med att ha människor omkring sig så ingen av oss mådde dåligt av det.
Nu är det dags att sova och jag önskar er åter en GodNatt. "Herren välsigne oss och bevare oss!"Amen!  







lördag 9 november 2013

Det är roligt nästan jämt! lördag 9 november 2013. Vad mer?

Jag är så trött på att  leta! Scannern funkar inte. Tycker att det blivit det ena med det andra sedan jag fick nytt modem. Vad som beror på vad vet jag inte heller.
Tobias gav mig utförliga instruktioner hur jag skulle föra över foton från kamera till bloggen men  jag hittar dem inte. Jag har ju tidigare scannat men tänkte att när den nu inte funkar så skulle jag fotografera av bilder och föra över. Men hur var det nu man gjorde? Och var har jag lagt papperet med instruktionerna? Letandet gav inget resultat.

I går skrev jag om "TIGRARNA" och lite mer. Det finns mycket mer att berätta om de företagsamma elever som skolan begåvats med denna tid och till dessa återkommer jag, men tror att jag måste ta vid i mina små anteckningar från sommaren 1979. Hur livet fortsätter efter Glad Tons ledarläger.

Sista veckan i juni var Mikael hos oss. Den 29 skjutsade vi honom till Örebro, där mamma Kerstin bjöd på middag. Vi hade husvagnen med oss och påbörjade några dagars semester. Parkerade på en plats utanför Uddevalla för att nästa dag besöka graven där.
Ännu en gång tog vi oss till Ljungskile där vi på lördagskvällen deltog i "Sommarkyrkan". Trevligt, som alltid. På söndagen åkte Georg och jag in till Uddevalla på gudstjänst i den församling där Georgs far en gång var pastor. Elsemarie med sin kompis Helena, stannade hemma och lekte med Barbiedockorna.På måndagskvällen till Sundsviks ungdomsgård där en mycket känd dubbelkvartett från USA, sjöng så jag aldrig kan glömma det. Har nyss letat efter kassettbandet utan att finna det, så jag kan ej namnet på gruppen.
Nästa dag hade de kvällskonsert i Trollhättan. Då åkte vi dit. Helena och Elsemarie var förtjusta och  fick också tillfälle att prata med dem efter konserten.
Efter en dryg vecka med mycket sol och bad kom vi åter till Borensberg.
Någon dag senare åkte Elsemarie och jag till Östgötagården där "Stråkfamiljen" fortsatte år efter år men nu utan Georg som lägerchef. Han drog iväg med husvagnen och oss till Rimforsa och fortsatte sedan till Stockholm och nya jobbet där.
Elsemarie och jag bodde i husvagnen på Östgötagården.  På fredagen kom Sven och Maria och hämtade den, för att åka på en liten semester med sina pojkar. Vi flyttade in i logement sista natten.
Ulla,Lennart och Petter var med på "Stråkfamiljen." Både Ulla och Elsemarie spelade nyckelharpa tillsammans med de andra, som blivit allt fler med åren. Kravet för att få vara med på lägret var att NÅGON i familjen skulle spela ett instrument, helst stråk. Det var mycket uppskattat. Priset var lågt och hela familjen hade möjlighet till en trivsam vecka med god mat, sol och bad Jag har tidigare berättat om allt roligt som hände där.

När lägret den 15 juli avslutades åkte Ulla med familj till Mormor i Högskulla där de bodde i tvättstugan som de gjort om till en enkel sommarstuga, några kvadratmeter stor.Naturligtvis stekte de all fisk som Lennart tog upp ur Östersjön, hos mormor och hade mysigt tillsammans med henne.
I Borensberg hade Kerstin med familj bott i vårt hus under veckan och "rått" sig själva.
Någon dag efter lägrets slut åkte Helena och Elsemarie nattåg till Norrland, till Helenas farmor och farfar. Deras "fäder" var med och såg till att allt funkade vid avresan.
Efter en vecka borta kom flickorna tillbaka och hänmtades i Linköping av oss mammor.
Samma dag åkte flickorna på Söndagsskolhajk. Full rulle som vanligt!
Georg och jag åkte den 28 till Hörningsnäs där det efter alla år nu var auktion, sedan Folke som den siste av de "hemmavarande" avlidit.Mycket folk var där och det tog hela dagen i anspråk. Vi åkte hem till Borensberg på kvällen tillsammans med en del prylar.

Efter tre veckors semester kom Sven och Maria åter med husvagnen. Dagen efter var det  Kerstin med man och tre pojkar som tog vagnen i besittning för en liten semestertripp. Sven och Maria tog barnen och Elsemarie med sig till Kolmården för att titta på alla djuren där. 
Jag åkte hem till mamma där jag stannade några dagar. Elsemarie på läger igen.
Lördagen den 11 augusti var en stor dag då vår vän, skolpastor Lotta Johansson, i Stockholm skulle gifta sig med pastor Hans Sundberg. Georg, jag, Elsemarie och Gunnel var bjudna till bröllopet. Lotta hade under sin tid i Motala gästat oss många gånger och den vänskap som då uppstod är fortfarande lika varm. Vi ses ibland och har dessemellan telefonkontakt.
Vi fick i samband därmed tillfälle att hälsa på hos Georgs yngste bror i hans sommarstuga, Ingeborg, farfars efterlämnade hustru och vännen Dagny där vi bodde.
Hemkomna till Borensberg deltog vi i Bröd till Brödersammanträde hos pastorn, tillsammans med missionärsparet Marita och Weine Widar. Intressant möte, som jag ännu kan minnas.

Nästa dag,onsdag, till Örebro för blåbärsplockning."Passa in tiden bättre nästa år", står det i anteckningarna, vad jag nu menade med det. Skörden blev i alla fall 70 liter.
Fredagen Salems församlingshelg på Östgötagården. Tog med husvagnen för att en stor barnfamilj skulle få bo i den för att få vara lite för sig själva. På vägen dit blev vi prejade av en buss i hög hastighet och kom då att köra  på en stillastående bil framför oss.Två ambulanser och en polisbil kom men fick snabbt återvända. Bärgningsbilen kom och körde bilen till verkstad och husvagnen till Östgötagården, om jag minns rätt.

På söndagen var det dopförrättning i sjön, i strålande sol.Georg tog tåget till Stockholm.Rosa och Harry, våra vänner, drog hem husvagnen till Borensberg.

Onsdagen 29 augusti kom, traditionsenligt, zigenarna med sina husvagnar, som de ställde upp i ekbacken mitt emot vårt hus. Marknaden på lördagen var anledningen. Hos oss hämtade de vatten och det fick de så gärna. På söndagen hade vi i församlingen servering av soppa i skolans stora matsal. Inkomsten av detta gick oavkortat till Bröd till Bröderinsamlingen.

Ja, så här fortsatte livet för vår lilla familj. Vi var friska, unga och starka. Alla tre i full verksamhet. 
 Tacksam för denna dag tänker jag nu gå till nattens vila. Ta hand om er och kom ihåg att Guds kärlek till oss aldrig kan ta slut. Sov gott!





fredag 8 november 2013

Fredag 8 november 2013.Träning, letande,bloggande! "Glad Ton"70tal.

Det är inte lätt att vara gammal och fruktansvärt oteknisk. Bläckpatron slut. Fick hjälp att sätta in en ny. Funkar inte i alla fall! Skulle scanna ett av GladTons inbjudningsbrev från vinterfesten 1978.Scannern funkade ej. Ett tag funderade jag på hur jag överhuvudtaget vågade ge mig på att blogga när det enda jag kan är att trycka på tangenterna. Men samtidigt är det ju så roligt.

Jag ser att Glad Ton flyttat sin verksamhet till Salem och att pastorn skulle hålla tal på den planerade festen som annonserades genom att skicka handskrivna lappar till hemmen.

Så här står det:"Vinter -fest ! Vi i Glad Ton tänkte ha en vinter -fest då vi ville att föräldrar och syskon skulle komma med. Festen hålls i Salem lördagen den 4/2 -78. Från kl 16.00-17.30. Vi vill att ni anmäler er. Barnen kan ta med sig lappen tisdagen 31/1 -78. Ni kan också ringa tele 41362 el.40465 el.40737. Det blir tal av Past. Lennart G.  Ledarna!
Barnets 
namn------------------------
Vi kommer
------ vuxna
------ barn"
Vad sägs om en såda informativ inbjudan?
I mitt förra inlägg berättade jag om lägret för ledarna. Då gick de nog i sexan eller sjuan. Till lägret det året tror jag att Elsemarie hade gjort ett Bibelstudium om "Den förlorade sonen".Tyvärr kan jag nu ej hitta "utkastet", fast jag vet att det finns någonstans.
Nästa läger var det någon annan som stod för undervisningen.
Jag hittade i mina gömmor några andra intressanta papper, som jag nu ska låta alla ta del av. Med risk att jag fått något om bakfoten, men Elsemarie är på kalas i kväll så jag kan ej fråga.

Det fanns inga gränser för kreativitet för tjejerna. Några bildade en klubb som kallades "Tigrarna". (Nu en annan sammansättning av flickor)
Möte nr 1 står det på ett papper.  79-01-31 onsdag.
Helena, Fia Kicki,Lotta, Elsis,(Elsemarie), Helen.
En tjej var nog frånvarande för om henne står det att"hon får en chans till". Handlade tydligen om hennes beslut att vara med i klubben eller inte.
2. Klubbens namn: Tigrarna. Kicki gör märken. Övriga fyra frågor handlade dels om att "ta chans" på killar åt tjejer vars namn ej fanns med i klubben(?) dels om huruvida de skulle ha T-shirt med tigertryck, svarta med gula bokstäver, som skulle sys fast. Punkt 5 var nästa möte skulle hållas och 6 mötet avslutas.
Hittade också möte 4,8 och 10. Den 21/3 går möte nr 4 av stapeln och handlar om inköp av tigermärken.5-6 i diameter kostar7-12 kronor Punkt 2: Ploymärken. Låna kritor i skolan.
Punkt 3 gällde hur "invigningen" skulle gå till.(Scoutpåverkade som de var). Hos Lotta skulle de vara.
Läsk och godis fick var och en ta med åt sig själv. Ordföranden frågar personen om hon VILL vara med i klubben. Om hon svarar "ja" ska hon svära en ed. Vill hon inte svarar hon "nej" och blir därmed utesluten. Ordföranden säger: "Härmed är du medlem i
TIGRARNA och ger personen klubbnålen. Eden lyder:"Jag lovar att vara en trogen medlem i klubben TIGRARNA. När alla är invigda så svär vi alla TIGERlagen. Till sist bestäms var nästa möte ska hållas.
Möte nr 8. Alla närvarande. Punkt 1:9 maj åka till Motala med Karlsbybuss. 2: Hajk någon gång i sommar.
Möte 10 innehåller 6 punkter. 1: Kicki är "utesluten".(Hon har flyttat) HEDERSMEDLEM. 2: Vem ska vi ta in? 3: Ingen! Nu? 4: Om man går ut får man lämna tillbaka bricka och märke.5: Hajken får vänta. 6  plats för nästa möte.
Tro nu inte att det räckte med detta! Nej, då! Fullt ös i Kristna Skolgruppen och Flickkören och i skolan med fester och basarer. Elsemarie lämnade Glad Ton senare för att hinna med sina pianolektioner. Hon visste ju vilket yrke hon bestämde sig för redan som 6åring.
Ja det blev lite mycket det här men jag tänker att tjejerna kanske kan ha lite roligt av att bli påminda om hur mycket de hann med och ändå var duktiga med sina studier.
Nu är dagen slut och jag säger Godnatt och Sov Gott var och en! På återseende! Gud är god! 

onsdag 6 november 2013

Onsdag 6 november 2013. Glad Ton 70tal i Borensberg.

Dagen började bra men fram på förmiddagen kände jag mig trött och började fundera på om den årliga förkylningen  runt januari, februari kommit för tidigt.
Jag kvicknade dock till vid lunchtid och hade t.o.m. en matgäst som fick snabblagad soppa och pannkakor.
Efter det tog jag en liten vilopaus på soffan. Isak är en empatisk vovve och hoppade upp bredvid mig som om han förstod att jag inte mådde bra. Slickade mig på knät,kunde ju inte veta vad det var för fel. Han är inte van vid att jag ligger på dagen. Jag sov en stund och tog sedan itu med köket.I kväll en promenad till Elsemarie för en intervju och efter det hamnade jag vid datorn för en liten blogg.

Den skulle i kväll handla om "Glad Ton".
År 1979, den 26 juli står det i mina anteckningar:"Elsemarie på "Glad Ton"läger.
Elsemarie blev år 1975, då hon gick i trean, tillsammans med Helena, Gunnel, Agneta, Liz och Lill, en av ledarna. De två sist nämnda hade startat verksamheten i sin farmors vardagsrum, tidigare.  Liz var ett par år äldre än de övriga, som var i 8-10 årsåldern då de gick in som ledare tillsammans med Liz och Lill.
Nu kan man ju undra var så unga ledare hämtar sina medlemmar. Det var så att en dag i veckan gick de till familjer med små barn, tog dem i barnvagnar och körde dem hem till den tidigare nämnda farmoderns vardagsrum, för att där roa de små och berätta för dem om Jesus.Alla sex var ledartyper vilket under de kommande åren i skolan skulle visa sig. Redan i tredje klass började de praktik i egen regi.

Nu skulle alltså ledarna ha ett eget läger. Jag tror att de hade sammanlagt tre läger och detta var ett av dem. Nu var de ju lite äldre och fick vara i någons sommarstuga där de lagade sin mat, badade, solade och hade Bibelstudium, som någon av dem mycket omsorgsfullt förberett, övade sånger och planerade för nästa termin.Naturligtvis bistod föräldrarna med både skjuts och lite mer.

Jag minns hur jag från vårt köksfönster såg de unga ledarna komma dragande, även om det regnade, med barnen i vagnarna. Hämtningen började omedelbart efter skolans slut.
En gång frågade jag Elsemarie varför de gick och hämtade barnen. Jag minns tydligt svaret: "Ja men det måste vi ju. Annars får vi inga barn!"
Jag tror att jag måste fortsätta även nästa inlägg med att berätta om "Glad Ton" men nu ska jag sova så jag önskar er alla en god sömn och säger :"På återseende"

I kväll har TV berättat om "glömda" massgravar i Bosnien som man nu efter 20 år börjat undersöka. Svårt att se efterlevande, som nu på nytt upplever sorgen och saknaden.
Man kan ej undgå att bli berörd. Jag har vänner från Bosnien där fadern i en familj hittades i en tidigare utgrävd massgrav och såg hur mamman och de två pojkarna sörjde sin man och pappa när de fick veta var han hittades. Mamman flydde med de små pojkarna medan pappan ville stanna kvar och vakta deras hus och blev skjuten och slängd i en massgrav.Man undrar hur det kunde hända.




tisdag 5 november 2013

Tisdag 5 november 2013. trevlig dag. Lite från 1979

I dag skulle min syster och jag till Immanuelsträffen hade vi bestämt. Ämne för dagen:" Musikens betydelse för glädjen i livet."Musikpedagog Birgitta Andersson från Linköping höll oss på helspänn denna eftermiddag. Hon är rolig, hon kan sjunga och bjuda på sig själv.

Ingen ny bekantskap för mej eftersom hon, under vår tid på Östgötagården gladde oss med sin sång vid flera tillfällen.Första gången jag hörde henne sjunga var i pingst 1973, då Georg tillträdde sin tjänst inom Östgötamissionen och hon sjöng sången"Vid Genesaret en morgon".Alla visste att han lämnat sin
 tjänst inom Frikyrkliga Studieförbundet och som guide i dess reseverksamhet.Med stor inlevelse sjöng hon så det kändes verkligen som ett avstamp. Ett nytt liv på Östgötagården och församlingarna i länet.
Det betydde ej att resorna upphörde helt. Hans semester och andra fridagar användes till guidande av resegrupper också under de kommande åren.
Nu sågs vi igen och så underbart att se och höra henne berätta om sin verksamhet i åldringsvården och främst bland dementa. Hur en gammal sång, som de känner igen får dem att kvickna till.

Skulle gärna berättat från dagens träff men har ju en bit av år 1979 kvar att beta av, så jag ger mig in på detta.NU.
Mrs Farradj, som jag nämnt om i tidigare inlägg kom till oss den 19 juni. Så roligt att möta denna kvinna i vars hem i Ramallah, som vi gästat och som Kerstin och Ulla hade mycket kontakt med under sin tid på "The four homes of mercy" och som Georg vid varje besök i Jerusalem träffade när han såg till att bussen med resenärer åkte dit för ett besök. Efter en veckas vistelse hos oss, då hon också fick träffa hela familjen, skjutsade Georg henne till Stockholm för vidare färd till Palestina.
På midsommarafton var hon med oss till Rimforsa och midsommarfirandet vid Östgötagården. Med bilen åkte vi till olika platser för att visa mesta möjliga av vårt vackra land i försommartid.
Ser i mammas dagbok att vår farbror Folke dog den 20 juni, den siste av pappas syskon och som de sista åren ensam bott kvar i Hörningsnäs. Efter farmors död bodde fem syskon kvar i hemmet. Folke kände sig väldigt ensam efter att ha varit van vid en stor familj och nu var han den som blev sist.

I min fickdagbok ser jag att GladTonlägret startade den 26 juni. Jag har tidigare lovat att berätta om Glad Ton, denna unika företeelse, och ska berätta om detta i nästa inlägg. Risk finns att det blir en lång blogg, och något speciell må jag säga.
Men nu är det dags att sova och det tänker jag göra. En God Natt önskar jag er alla. Sov i stor frid och var inte rädd för Gud vakar över oss. Alltid! Amen!

måndag 4 november 2013

Måndag 4 november 2013.Träning. Forts. år 1979.

Dagen började med sol och 9 grader plus. Glädjande!
Mina måndagsmatgäster kom och i dag åt vi Älggryta, som var kvar sedan gårdagen. Förresten var det en av matgästerna som hade "skänkt" älgköttet så det var helt OK. Görgött var det. Uttrycket finns kvar sedan tiden i Lesjöfors.
Som vanligt fick jag skjuts till träningen, som jag anser som mycket viktig i min ålder.

Så fortsätter år 1979 med anteckningar om att den 3 juni, dagen efter bröllopet, skjutsade Lennart Georg från Borensberg till Mjölby, varifrån han fortsatte till Östtyskland och Österrike.
Den 8 juni var det skolavslutning och några dagar innan dess var Elsemaries klass hemma hos oss för en liten fest.Dagen efter avslutningen åkte Elsemarie och jag tillsammans med Ulla, Petter,Fredrik och Martin till mormor i Figeholm och stannade där till den 13 juni då vi åkte till Borensberg. Ulla och Petter hämtades av Lennart. Ett par dagar senare hämtades de andra pojkarna av Sven och Maria.
Den 17 juni kom Georg från Österrike. Jag hämtade honom med bil i Linköping. Dagen efter åkte han till Stockholm.

Mrs Farradj kom den 19 till Linköping med tåg där jag hämtade henne. Mer om det besöket i nästa inlägg. Nu är det dags att sova och jag säger Godnatt. Gud sviker aldrig och hur vi än har det så är Han "större än vårt hjärta och vet allt", som det står i Bibeln. Hur stora bekymmer och svårigheter vi än må stå i, så är inget för stort för Honom, som ser oss och vet allt om oss och vår framtid och älskar att hjälpa oss med allt. Om vi vill!!  Han tvingar inte någon för Han älskar oss så mycket och låter oss ha vår fria vilja. Tack Gud för Din kärlek till oss alla och för att Du vakar över oss i natt! Amen!

söndag 3 november 2013

Söndag 3 nov. 2013.Tjejträff och Jesushistorier. Lite mer om år 1979

Så blev det söndag. Ingen kyrka för mig. Såg TV kl. 10 och lyssnade till Närradion kl. 11.00. Åsa Högberg predikade. Har hört henne tidigare och gillar att lyssna till henne. Hon är så radikal. Inga kryphål för att göra det lätt för dagens lärjungar. Hon hänvisar till både Jesus och Paulus och vad ett liv som lärjunge innebär.
Men mer hände ju denna dag. Mina två väninnor anlände kl. 13.00 Lunchen åts under livligt samtal. Var ett tag sen sist och vi hör alla tre till den "nyfikna" sorten så det fanns mycket att prata om.
Då jag i somras var på läger i Aneby samlades vi i grupper och berättade "Jesushistorier." Om du, som läser det här, inte tidigare hört uttrycket så ska jag berätta att det handlar om vad vi sett av, eller hört andra berätta om, Jesus och vad Han gör i våra dagar. Jesus lever, som bekant, och genom Den Helige Ande, som Han lämnade till sina lärjungar i samband med Himmelsfärden utförs i dag stora ting utöver hela vår jord.Även i Sverige.
I dag berättade vi "Jesushistorier" för varandra. Vi är mellan 85 och 90 år och har varit med om mycket. Sett utvecklingen i kyrkan och är tacksamma till Gud, som inte givit upp hoppet om kristenheten, trots många misstag som begåtts under årens lopp. Han börjar om på nytt med oss, hittar nya vägar för att vi ska fortsätta att föra Hans kärleksverk vidare.

När väninnorna åkt hem ringde Inga, en nybliven vän, som jag fick kontakt med på bussen för ett tag sedan.Hon ville komma för en fikastund och vi var båda glada för att få träffas och utbyta tankar.

Det har regnat hela dagen.Isak och familjen kom hem från Växjö lite försenade på grund av bilköer efter en olycka på motorvägen. Kerstin med sonhustru och barnbarn har gjort Stockholm denna helg, enligt tradition. Jag är alltid tacksam när resorna fört dem alla hem igen.

Men nu till år 1979, så det hinner ta slut innan 8o börjar. Ser i mina anteckningar att Mrs Faradj kom till Sverige den 12 maj. Chef på "The four homes of mercy" där Kerstin och Ulla jobbade i början av 70talet.Kommer att berätta mera om det besöket. Den 15 maj åkte vi till Figeholm. Dagen därpå fyllde vår älskade mamma åttio år och alla barnen hemma. En oavbruten ström av gratulanter dagen lång. Mamma, som i barndomen kom ensam från Stockholm till Småland hade under årens lopp fått många vänner.Två dagar senare fyllde Ulla år och Elsemarie och jag åkte till Örebro och grattade!
Den 19 maj var det  dags för Georg att åka till Israel för ännu en gruppresa. Den 2 juni kom han tillbaka, denna gång via Göteborg där han övernattade på hotell för att nästa dag ta sig till Skövde där det skulle bli bröllop för IngaBritta och Vidor. Att bruden efter alla år i Brasilien vant sig vid stora fester med mycket folk visade sig nu mycket tydligt. Jag minns ej  antalet gäster men det var betydligt över det vi i Sverige är vana vid. Brudklänningen var sydd i Brasilien eftersom hon var där när Vidor och hon bestämde sig för ett liv tillsammans. Mamma hade bakat mer än 400 bullar och vänner hade bidragit med bakverk. Från Figeholm kom det en hel buss med bröllopsgäster.  340 gäster enligt information jag fått från någon som har bra minne.
Ute var det 30 grader varmt och många levande ljus inomhus!
Ullas och Lennarts Petter, 1 år och 9 månader, var sjuk, med hög feber, otempad.  Ulla satt med honom ute i skuggan av ett träd. Dagen efter, då de tyckte att han kändes "sval", hade han 39,4!

Kerstin med familj kunde tråkigt nog ej vara med för plötsligt drabbades Mikael av påssjuka så de små söta pojkarna fick ingen utflykt till Skövde utan hela familjen fick bli kvar i Örebro, något som kändes svårt för oss alla i familjen. Det är alltid roligast om man får vara tillsammans vid sådana här tillfällen.

Naturligtvis bjöds på småländsk ostkaka. Fattas bara! Om bruden är från Småland är ostkaka ett måste.
(Ärligt talat kör jag själv med den traditionen vid jämna födelsedagar tex.)
Dagen var stekhet. Raquel höll under vigselakten den Brasilianska flaggan, Elsemarie den Svenska.De svettades där de stod i värmen. En liten rolig grej, som vi många gånger påmint oss om var när vårt barnbarn Martin, nyss fyllda tre år, i kyrkan strax före vigseln upptäckte min mamma på bänken framför honom, och talade ljudligt om för henne att" han ännu inte fått vantarna". Hon stickade vantar åt alla de små barnen och han visste att ett par fanns till honom och att jag hade fått dem för att ge till honom. Nu tog han, (denna heta sommardag) chansen  att framföra sitt missnöje över min försumlighet.
Nån ordning ska de va, som Hermansson sa. De som är i min ålder vet vem Hermansson var!

Nej, så fort klockan går. Nu får jag nog låta det stora bröllopet avsluta kvällens blogg. Jag önskar er alla en God Natt. På återseende! En liten sångstrof från Ashrambesöket,"Håll mig nu under Ditt beskydd. Bär mig Gud i Din starka hand" får bli sista ordet i kväll.


lördag 2 november 2013

Allhelgonadagen 2 nov. 2013. Trädgårdsarbete.

Trädgårdsmästaren dök upp på förmiddagen. Nu blev löven räfsade. Trädgårdsmöblerna kom in i garaget, blomkrukorna likaså. Vi hjälptes åt med att få upp dynor till vinden. Det är alltid lika sorgligt när säsongen är slut för året, men samtidigt ser jag framför mig att det kommer en vår också nästa år om vi får leva och inte Jesus har hämtat oss.

Jag kokade potatis, tog fram köttbullar ur frysen, kokade god äppelkräm och plockade detta tillsammans med en flaska gräddmjölk i en korg och gick till min syster där vi åt tillsammans. Så roligt att ha henne i stan.
Resten av dagen gick åt till att förbereda morgondagens middag då jag får besök av två väninnor. Vi går till varandra emellanåt för att umgås i flera timmar då vi äter god mat och fikar, pratar och talar med Gud. Vi älskar dessa träffar. Jag hade slut på kakor så jag har bakat sådana i kväll. Efterrätten blir Pannacotta och står på altan för att stelna.

Känner det så vemodigt i kväll då TV och radio berättat om ett dubbelmord i Ljungsbro, som inte ligger så långt från Borensberg och där vi hade goda vänner på den tiden. En tonårspojke och en kvinna i 50årsåldern enligt preliminära uppgifter från polisen.Hade att gör med ett källarinbrott. Det är alltid lika tragiskt när sådant här händer.
Jag orkar inte koncentrera mig på "forntiden" i kväll utan tackar Gud för att Han finns till för oss alla och ber för de anhöriga till de mördade och för gärningsmannen som förmodligen inte mår bra när verkligheten hinner ifatt honom.

Förra helgen var jag i Göteborg på Ashram. Där sjöng vi" Tänk att få vara ett Guds barn! Tänk att få vila i Hans famn. Tänk att få vara viss att Han tar hand om mej. Tänk att få bo i Jesu namn!
Med denna sångstrof säger jag Godnatt till er alla och vi knäpper våra händer. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Amen"

fredag 1 november 2013

Omväxlande fredag 1 nov. 2013. Lite från år 1979.

Nu har jag återhämtat mig efter luftombytesproblemen efter Göteborgsresan, så jag börjar fungera normalt tror jag.
Nio grader plus är glädjande. På väg till Växjö besök av Filip, Tobias och deras föräldrar. Ulla kom och hade i dag tid att stanna länge . Hon städade skåp i köket, som nu alltså är julstädade. Skönt med lite hjälp. Vi tog en tur till stan för besök hos Telia, där de alltid har många kunder och trevlig personal. Ärendet var snart avklarat och vi hann äta lunch innan jag fick besök av ett "invandrarpar"som jag bjöd på fika. Vi fick en trevlig stund tillsammans medan Ulla fortsatte sitt jobb i köket.
Ringde min syster. Vi pratar så gott som dagligen i telefon men har ej sett varandra efter hemkomsten från Göteborg. Ska gå till henne i morgon.
 Men nu sitter jag här och vilar medan jag bloggar. Jag fick ju med posten en bok den 15 oktober och det gjorde att det automatiskt blev uppehåll vad gäller år 1979,som jag innan dess sysslade med. Jag får säkert senare tillfälle att återkomma till boken och därmed en del av mammas liv.

I februari år 1979 flyttade Sven och Maria från Grubbensgatan till Hovsta, som jag tidigare berättat.
I mina anteckningar står det också att Elsemarie fick vattkoppor. Något att minnas.
Söndagen den 18 febr. fick jag följa med Georg på en "affärsresa" till Österrike där han skulle förhandla med turistbyråer och hotell inför sommarens gruppresor.
Det var så mycket snö denna vinter och jag minns att när vi åkte genom Skåne stod det som höga murar på sidorna av vägen.
I Trelleborg bytte vi till sommardäck eftersom vinterdäck ej var tillåtna i Tyskland. Den 22 febr hade vi kommit till Oberammergau där det fanns en del att planera inför sommaren. Två dagar senare åkte vi in i Östberlin där vi skulle hälsa på en familj och lämna paket till en urmakare från vår vän Sven Sandström i Borensberg. Vid gränsen fick vi lämna kassettband och en del tidningar vill jag minnas. De lämnades sedan tillbaka när vi åter passerade gränsen. Mannen i familjen sa att "här i Östberlin går folk hem från jobbet, drar ner persiennerna och tittar på TV från Västtyskland." Jag minns att jag upplevde det som väldigt obehagligt att åka genom Östtyskland för att komma till färjan.

Så nådde vi Helsingborg och efter att ha bott på olika hotell varje natt kändes det skönt att få sova i egen säng i Borensberg, där vi hade besök av barn och barnbarn, som välkomnade oss och vi tackade Gud som varit med och bevarat oss på resan.
Den 31 mars var det dags för Georg att åka på årets första gruppresa till Israel.
Den 7 april står det att "Georg ringt från Jerusalem". Turistbyrån där var generösa nog att uppmana honom att ringa från deras kontor och de stod för kostnaden.

Jag blev förstås glad men på något sätt nervös så jag tyckte det var bra att samtalen blev korta. När jag nu tänker tillbaka på hur fantastiskt man upplevde det att kunna växla några ord trots det långa avståndet och så ser min egen mobil och vilka möjligheter vi i dag har att snabbt få kontakt så häpnar man över en så snabb utveckling. Det är ju i alla fall bara 34 år sedan. När Georg kom till Köpenhamn ringde han alltid och då kändes det mera naturligt när avståndet var kortare.

Georg hade tydligen två grupper efter varandra. Skickade tillbaka till Sverige en grupp för att ta emot en ny därifrån. Efter fyra veckor hämtade jag honom med bil i Stockholm.   
Han älskade att vara i Jerusalem och att guida grupper. Ibland tänker jag att kanske han nu i Himlen visar nyanlända omkring där. Vi vet ju inte hur det är så man kan ge fantasin fritt spelrum.
I morgon är det Allhelgonadagen då vi lite särskilt tänker på de som lämnat jordelivet. Elsemarie och jag var vid Georgs grav i går kväll med en dekoration och en lykta eftersom hon och familjen i dag åkte till Linn i Växjö.

Nu avslutar jag för i kväll och citerar inför morgondagen en liten kör som vi sjöng på Ashram i Göteborg."Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar. Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut. Den är ny varje morgon, ny varje morgon. Stor är Din trofasthet min Gud. Stor är Din trofasthet." Sov Gott!