söndag 10 november 2013

söndag 10 november 2013. Borensberg 1979.

Så blir det inget foto i dag heller...
Dagen har varit regnig och grå,  men tre plusgrader tycker jag är toppen. Inget kyrkobesök men TVgudstjänst från Kalmar och Närradiogudstjänst från Pingstkyrkan i Örebro var fint.
Klockan tre var det samling i Vivalla, som vanligt och i dag var jag åter där.
En fin liten grupp människor, boende i Vivalla, alla utom jag men intresset för Vivalla finns kvar sedan Ulla och Lennart bodde där och hade en ganska stor grupp, som de träffade varje vecka. En del av dem i sådant skick att de kanske inte passade in var som helst men i Vivallagruppen möttes de med respekt och kärlek och kom tillbaka vecka efter vecka.

Har också ringt till mina tre syskon. Yngsta systern kom för ett par timmar sedan hem från Uppsala där hon hälsat på hos dotter med familj. Vår storebror ska resa till Spanien för att fira sin 90årsdag i veckan så jag grattade i förskott. Ska åka och hälsa på när han kommer åter till Sverige.
Min syster i Örebro hade sovit en stor del av dagen. Man blir trött av det grå vädret.
Det är så tråkiga nyheter på TV, sedan några dagar. En tyfon har drabbat folket på Filippinerna med kanske upp till 2.000 personer döda och stora bostadsområden helt i spillror. Alldeles nyss startade flygplan här från Örebro med förnödenheter till de drabbade och mycket hjälp ytterligare kommer att sändas från både Sverige och andra länder. Såg på TV en gråtande kvinna,som förlorat 11 av sina anhöriga i katastrofen. Vill bara gråta när jag ser eländet. Och jag har en säng som väntar!! 

Nu tar jag upp tråden från år 1979 igen. För att jag ska få slut på det och komma in på 80talet. Den här bloggen måste väl ändå påverka hjärnan positivt, så mycket som jag får tänka och fundera.
Den 29 augusti ringde Skolkontoret i Motala och frågade om jag kunde ta en etta i Bergvallaskolan i Borensberg hela läsåret. Deras lärare skulle vidareutbilda sig. Jag accepterade och började direkt.
Nu var det slut med alla åkturer i Kommunen. Fornåsa ,Klockrike, Godegård, Motala och många fler. Naturligtvis mycket större ansvar och mera jobb men jag hade ju vikarierat på den skolan många gånger och kände mig hemma där. Nu gällde det att se till att de små barnen lärde sig läsa, skriva och räkna. En del kunde redan, andra var helt okunniga, vilket inte gjorde undervisningen lättare. Ensam med 26 elever. Extrahjälp,jag tror det var 6 timmar pr vecka, bestod i att någon elev som hade särskilda svårigheter hämtades och fick gå till ett annat rum för undervisning.
Tänker ibland på det där när det nu talas om för stora klasser.

Jag hade lite tur med att flera av eleverna var "förstabarn", alltså inga äldre syskon. Detta gjorde att föräldrarna var mycket engagerade, vilket jag utnyttjade maximalt genom att varje dag ge läxor i läseboken. Att få läxor var till stor glädje för 7åringarna. På den tiden i alla fall. och föräldrarna ställde upp till 100%. Jag hade ofta föräldramöten och jag gjorde hembesök, i förväg avtalade, så det blev lite fika och prat. För att träna välskrivning fick de en bok att titta i och skriva av en liten snutt.
Hur som helst så blev alla läskunniga. Att umgås med 7åringar är så speciellt. Så många roliga minnen jag har från den där "ettan."

Allt som oftast hade vi besök från Örebro av någon av familjerna, som ibland hade tagi någon kusin med. Naturligtvis älskade vi att få dessa besök.
På vår tomt fanns ett gammalt körsbärsträd med stora, mörka bär så fantastiskt goda att äta, men ej lämpliga till saft och sylt. Det var väldigt viktigt för pojkarna att komma när bären var mogna och de kunde klättra i trädet och plocka hur många de ville. Jag kan ännu minnas hur gott de smakade.

I september hade vi besök av Dagny och av mamma. Sista helgen i månaden hade Maria och Sven sångledarhelg på Folkhögskolan i Rimforsa och vi hade pojkarna hos oss.
Georg åkte till olika platser i landet med utställningar av olika slag. Ofta berättade han om sina resor och visade saker gjorda av olivträ m.m. Alltid full av entusiasm. Gjorde förstås också reklam för resorna. Den 10 oktober ny resa till Israel. Kom hem den 23okt.
Kerstins 28årsdag firade vi i Örebro 13 okt. och den 18 fyllde Maria 30år och i mina anteckningar ser jag att vi var 40 personer på kalaset hemma hos dem.Georg missade ibland vissa högtider på grund av sitt flexibla jobb.
Den 14 november var det dags för en ny resa till Palestina-Israel. DEn 7 december reste han från Israel till Athen. Förmodligen med någon grupp av pastorer. Kom hem igen den 11 december.
Han tröttnade aldrig på att resa men visst måste det slita på hjärtat!
Jag hade fullt upp med att ordna för ettornas julfest med pjäser som skulle läras in, sånger, pristävlingar , servering osv.




Den 3 dec. ramlade jag och slog mig i benet. Det hade jag ont av länge. Jag bakade dock till festen för elever, syskon och föräldrar. De senare ställde upp, som vanligt med mycket ansvar.
Lördagen den 8 dec. var det dags och roligt hade vi fast jag minns ännu att jag hade svårt att gå.

Något annat roligt denna dag var att Petter fick en lillebror. Nu hade vi 7 barnbarn!


I mammas dagbok ser jag att hon, Stina och Raquel firade jul, mamma också nyår, i Växjö.

Nu tog det slut i alla fall, år 1979 och att börja ett nytt år är alltid roligt.
Var det full fart hos oss med många besök, så var det likadant hos mamma ser jag. Men hon, liksom jag, trivdes med att ha människor omkring sig så ingen av oss mådde dåligt av det.
Nu är det dags att sova och jag önskar er åter en GodNatt. "Herren välsigne oss och bevare oss!"Amen!  







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar