Dagen började bra men fram på förmiddagen kände jag mig trött och började fundera på om den årliga förkylningen runt januari, februari kommit för tidigt.
Jag kvicknade dock till vid lunchtid och hade t.o.m. en matgäst som fick snabblagad soppa och pannkakor.
Efter det tog jag en liten vilopaus på soffan. Isak är en empatisk vovve och hoppade upp bredvid mig som om han förstod att jag inte mådde bra. Slickade mig på knät,kunde ju inte veta vad det var för fel. Han är inte van vid att jag ligger på dagen. Jag sov en stund och tog sedan itu med köket.I kväll en promenad till Elsemarie för en intervju och efter det hamnade jag vid datorn för en liten blogg.
Den skulle i kväll handla om "Glad Ton".
År 1979, den 26 juli står det i mina anteckningar:"Elsemarie på "Glad Ton"läger.
Elsemarie blev år 1975, då hon gick i trean, tillsammans med Helena, Gunnel, Agneta, Liz och Lill, en av ledarna. De två sist nämnda hade startat verksamheten i sin farmors vardagsrum, tidigare. Liz var ett par år äldre än de övriga, som var i 8-10 årsåldern då de gick in som ledare tillsammans med Liz och Lill.
Nu kan man ju undra var så unga ledare hämtar sina medlemmar. Det var så att en dag i veckan gick de till familjer med små barn, tog dem i barnvagnar och körde dem hem till den tidigare nämnda farmoderns vardagsrum, för att där roa de små och berätta för dem om Jesus.Alla sex var ledartyper vilket under de kommande åren i skolan skulle visa sig. Redan i tredje klass började de praktik i egen regi.
Nu skulle alltså ledarna ha ett eget läger. Jag tror att de hade sammanlagt tre läger och detta var ett av dem. Nu var de ju lite äldre och fick vara i någons sommarstuga där de lagade sin mat, badade, solade och hade Bibelstudium, som någon av dem mycket omsorgsfullt förberett, övade sånger och planerade för nästa termin.Naturligtvis bistod föräldrarna med både skjuts och lite mer.
Jag minns hur jag från vårt köksfönster såg de unga ledarna komma dragande, även om det regnade, med barnen i vagnarna. Hämtningen började omedelbart efter skolans slut.
En gång frågade jag Elsemarie varför de gick och hämtade barnen. Jag minns tydligt svaret: "Ja men det måste vi ju. Annars får vi inga barn!"
Jag tror att jag måste fortsätta även nästa inlägg med att berätta om "Glad Ton" men nu ska jag sova så jag önskar er alla en god sömn och säger :"På återseende"
I kväll har TV berättat om "glömda" massgravar i Bosnien som man nu efter 20 år börjat undersöka. Svårt att se efterlevande, som nu på nytt upplever sorgen och saknaden.
Man kan ej undgå att bli berörd. Jag har vänner från Bosnien där fadern i en familj hittades i en tidigare utgrävd massgrav och såg hur mamman och de två pojkarna sörjde sin man och pappa när de fick veta var han hittades. Mamman flydde med de små pojkarna medan pappan ville stanna kvar och vakta deras hus och blev skjuten och slängd i en massgrav.Man undrar hur det kunde hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar