lördag 31 mars 2012

Isak och jag och lite mer.

Egentligen är han ju bara en hund. Men en hund är en hund och måste också respekteras. Jag märker att han saknar familjen, som tagit semester. Bara tre timmar tog resan men där de hamnade hade försommaren kommit. Ack att jag vore där. I morse kl 8 när Isak tyckte det var dags att kliva ur sängen och snarast ut på en promenad efter att ha sovit hela natten,fick jag en liten puff av nosen. Jag förstod! Ingen återvändo. Men jag kan tala om att den promenaden blev kort, mycket kort, men konstigt nog hanns både kiss och bajs med . På gräsmattan mitt emot huset där vi bor.Plastpåsen slängdes i den skönt nog näraliggande latrinburken, eller vad det nu heter. Så snabbt tillbaka ini värmen. En titt på termometern visade minus två!!!Men ändå- för min del var blåsten det värsta. Usch!
Men det blev en bra dag ändå och vi hann med ytterligare tre korta promenader. Nu är klockan snart halv tio och han sover redan, kvällstrött som han är!

Men nog om hunden. Låter ju som när man pratar om sitt barnbarn.

Jag fick sedan telefon och pratade en god stund med samma vän som ringde i går. Hon var gladare men hade fortfarande en del som "tyngde" så vi kom överens om att be den gode Guden om hjälp med detta eftersom Han har lovat att svara på våra böner.Vi kom överens om att "den enkla vägen" ibland är det bästa. Och att ha en barnslig tro på Gud är i själva verket väldigt enkelt , men oerhört effektivt. Jag blir så glad när jag kan hänvisa till min erfarenhet av Guds ingripanden i mitt eget liv och jag märker att någon tar det till sig och vill provapå.För man måste våga ta Gud på allvar. Vi blir inte besvikna.

Nu ska jag helt kort gå tillbaka till den sommaren jag gick i "skolköket". Vi slutade tidigt så vi hann med att bada och plocka smultron, en av mina favoritsysselsättningar som barn. Fram på hösten det året var jag barnflicka i Oskarshamn medan föräldrarna var borta ett par veckor. Jag mådde inte bra i själen på grund av att två unga pojkar med något års mellanrum tagit sina liv. Jag visste inte när jag lämnade mitt hem ,att detta satt så djupa spår. Jag var ju också bara 14 år och skulle bo ensam i en villa tillsammans med två barn ,sju och tio år gamla.Jag var så rädd för att vara ensam så när barnen gick till sina kamrater gick jag med och jag var så glad när föräldrarna kom hem så jag fick återvända till Figeholm och min familj.

Jag var som sagt fjorton år och nu gällde det att söka jobb. Men det får jag återkomma till för nu står Isak här och är irriterad för att jag inte vill sova. Jag fortsätter i morgon.Och sover om en stund.Men ska väl tala om att när jag sa(i sträng ton)Ligg! så gjorde han det och ligger nu bredvid mig på golvet och väntar på att jag ska inta sängen.Han vill att alla ska sova när han gör det.

Nu säger vi Godnatt och önskar er alla en skön och vilsam sömn. Guds änglar finns hos oss alla. Och Gud är god.

fredag 30 mars 2012

Det blev en bra dag.

Det är roligt med NYA dagar. Man vet aldrig hur de blir. I alla fall inte jag.
I morse SMS kl 6.30. "Sitter på planet". En timme senare känner jag en liten tass i ansiktet. Jag förstod att han menade"Nu är det dags " Liten promenad i grannskapet. Tar in tidningen.Nytt SMS 9.15." Framme". Det betydde att Husse och Matte kommit till Italien. Vilka tider det hunnit bli under min långa levnad.

Isak måste ju ut ibland. Helst långpromenad men eftersom jag inte gillar att promenera utan mål, så måste jag finna ett sådant. Mina bosniska vänner bor lagom långt härifrån för att vi ska kunna ta oss dit fast jag hade en "slö" dag i dag.
Till invandrarna kan man alltid gå och känna sig välkommen. Så också i dag.

Väl hemma igen fick jag en ingivelse att jag kanske skulle baka några bullar. Utan tanke på att jag redan var trött satte jag igång. Men för all del! På FB hade jag av en bloggläsare blivit uppmanad att ta siesta så det gjorde jag före promenaden. Sov över en timme. Utan att slöheten försvann men kändes ändå nyttigt.

OK! Baket avslutades och vi förberedde oss på en liten kvällspromenad. Isak och jag.
Då ringde telefonen. En tjej som var tonåring i början av 90-talet och då bodde hos mig en tid som fosterbarn, behövde få prata lite. Under årens lopp har vi uppehållit kontakten pr tel eller nu på senare tid gm E-mail. Nu var det viktiga saker som dryftades och som vanligt hänvisade jag till Guds stora kärlek och omsorg
och att Han har en plan för hennes liv även när det ser ut som om ingen ljusning finns. Så glad jag blev att höra henne säga: "Men tack, det var precis det här jag behövde få höra. Jag trodde att allt var kört men det är klart, Gud skulle väl inte ha hjälpt mej så här långt och med sådan omsorg, och sedan lämna mig. Vi bad tillsammans i telefon, vissa om att Gud var med och hörde allt och att Han alltid har en utväg.Nu ser vi framåt med förväntan!

Vi hann med den lilla promenaden, Isak och jag.Ser på FB att de har 23 grader varmt i Italien och här är i alla fall 5 så vi ska inte klaga.

Visst blev det här en bra dag! En rolig grej till hände i dag. Jag fick E-mail från en vän som jag ej haft kontakt med på ungefär 50 år.Det var verkligen roligt
att träffas igen Denna gång på nätet. På den tiden skrev man brev för hand eller på skrivmaskin eller ringde man korta och dyra telefonsamtal. Så mycket har blivit enklare med åren.

En dotter brukar säga att "det finns en sång för varje tillfälle". Nu tar jag en som passar. Vi lärde oss den i förta klass.

"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner." Sov gott kära vänner! Vi hörs i morgon!

torsdag 29 mars 2012

Nu ska Isak bo hos mej i flera dagar.

Aj, så fort det blev kväll! Jag började dagen med att gå till träning . Det var ju torsdag. Möttes av ett meddelande:" Stängt idag. Studiedag för personalen."
Ja men visst! Det stod ju ett meddelande om detta redan i måndags. Jag är förfärligt glömsk! Men hur som helst. Jag fick 40 minuters promenad. Inte så dumt det heller. Gick hem. Tittade in hos grannen. Förmiddagskaffe? Visst ville jag ha det. Skulle ju börja kaffefasta i dag men det där med omständigheter ni vet. Vi drack kaffe och en pratstund innan en bil stannade utanför mitt hus. Besök av ett barnbarn som skulle åka till jobbet om någon timme.

Raggmunk är något den mannen gillar. Så fram med potatis som skalades rekordsnabbt.Mixades i samma fart. På med 3 stekpannor och se den hungrige kunde äta sig mätt innan han på började sin resa till jobbet i Hällefors.

Eftersom jag ska till Stadsarkiv i Stockholm nästa vecka behövde jag förhandsinformera så allt finns på plats när jag anländer dit. Så det blev att plocka fram pärmen med alla papper igen och ställa några frågor ytterligare. Skickades iväg senare.
Plötsligt ringde telefon. "Vill du följa med en sväng till Marieberg?" Vi åker om fem minuter. Så klart jag ville. Marieberg är Örebros stora köpcentra. En av de mina brukar kalla det för örebroarnas kyrka för dit åker folk när söndagen kommer.

Den som säger detta kommer från ett annat land.

Eftersom Isaks familj ska åka till Italien tidigt i morgon bittida så åkte jag dit för att säga "Hej då" och ta med Isak hit så nu sover han i sin korg. Hoppas att han inte vaknar för tidigt i morgon bittida. Hans matte tar en långpromenad med honom varje morgon klockan 6 så han har ju vissa vanor.Men han kommer nog att visa hänsyn till nya förhållanden.

Ja så här blev dagen och jag får fortsätta med 40-talet i morgon i stället för i dag. Flexibilitet är ordet. Nu blir det sängen. Sov gott ni alla kära vänner!

Gud är god och vakar över oss!

onsdag 28 mars 2012

Tillbaka till 1940 talet .

Den här dagen började med en promenad till apoteket. Upptäckte i går att blodtrycksmedicinen plötsligt tagit slut. På hemvägen handlade jag. Mycket!. Jag har en barnvagn( sittvagn) när jag handlar matvaror. Hur tacksam jag är för denna. Jag kan lägga en stor hög med varor i vagnen och så finns det plats för potatis i 5kg påsar och vetemjöl på underredet. "Det blev fullt lass" det där sa tjejen i kassan och log. Visst ,men tänk att få hem så mycket utan att be om hjälp. "Kan själv" tänker jag och drar iväg.

Hann hem för att laga mat till dagens matgäst. Stekt strömming i dag.

Tog hunden i kopplet och gick hem med honom till huset där han bor. Vidare till en kaffebjudning där jag fick en försenad blomsterbukett med anledning av mina 85 år.

Och nu blev jag sittandes framför datorn funderande på var jag egentligen slutade när jag åkte iväg till USA. Jag har några där som läser min blogg men vet ej vilka de är. Men jag ser på statistiken att det finns några varje dag.

Kom på att jag var på 40-talet och just hade slutat "skolköket" sommaren 1941.
Krigets åskor mullrade fortfarande och ingen visste när eller hur det skulle sluta.
Ransoneringarna fortsatte och då och då var det någon ny vara som "från klockan 12 i natt kommer att ransoneras", som de meddelade i radion. Men ransoneringskorten blev snart en vana och alla visste att hantera detta. Och ingen behövde svälta. Man bytte också kuponger med varandra. Överhuvudtaget blev folk väldigt hjälpsamma och devisen "en svensk tiger",kunde man se överallt. Det betydde att man höll tyst
för man kunde aldrig vara säker på om spioner fanns i närheten av ens samtal. Så det gällde att veta vad man talade om.

Jag tror att jag berättat tidigare om att det fanns misstänkta nazister i vårt lilla samhälle och att alla visste vilka det var. Men,"en svensk tiger", så det talades inte öppet om det och de gjorde i alla fall ingen skada , vad jag vet.

Men nu får jag nog läsa igenom vad jag tidigare skrivit så jag ej upprepar mig.

Återkommer förhoppningsvis med lite nytt i morgon.

Till dess: Ha det så gott och kom ihåg att just du är älskad av Gud precis som
du är!

tisdag 27 mars 2012

Joodå ,det blev kroppkakor.

Kroppkakor är för en smålänning en vanlig god maträtt som man äter med lingon och smält smör och grädde. I min barndom var det tradition att i fastan äta kroppkakor till lunch eller middag och avsluta måltiden med semla, gärna på djup tallrik med varm mjölk. Det hade nog inte med fastan att gör. Vet ej varifrån denna tradition härstammar och jag tror definitivt inte att den tillämpas i dag.

Mina kroppkakor var klara till kl. tolv då gästerna skulle komma. Efterrätt glass. Barnbarnet kaffe och sötsaksfastade med anledning av årets fastetid så det blev bara en kopp te till hans fru och så glass till oss som tillät oss att äta detta. Men kanske jag i morgon tar efter och avstår kaffe och sötsaker fram till påsk. Min karaktär är ej så god men jag skulle inte må dåligt av detta avbrott i mitt ständiga bull och kakätande. Som vanligt säger jag:" en dag i taget!" Får vi se hur det går. Jag berättar.Senare.

Kroppkakorna som var över när vi ätit hade jag lovat skicka till min son så matgästerna tog dem och överlämnade till Sven och Maria.

En påminnelse om att jag blivit gammal och glömsk (eller förhoppningsvis bara lite snurrig efter NY:resan)fick jag då gästerna sagt adjö och åkt iväg. Men men- hon fyller ju år i dag och jag hade lovat att bjuda på tårta. Kan ni föreställa er hur jag skämdes? I söndags sa jag :" Tänk så bra det passar att ni äter kroppkakor hos mig på din födelsedag och då ska jag göra en god tårta och fira dej."

Mer behöver jag ej säga om detta. Vi ska ses i påsk.

Men nu stod jag där med en hel liter "kroppkakespad". Mamma brukade använda sådant som degvätska till matbröd. Så klart jag plockade fram grovt rågmjöl samt vetemjöl och gjorde en stor deg som blev till fina siktkakor. Under tiden ringde telefonen.
Någon befann sig i närheten och undrade om det kunde bjudas på en kopp kaffe.
Så klart. Sådana där spontana besök är alltid trevligt.

Efter en stund kom en vänlig själ med 2 kg strömming som hon villigt skänkte sin mamma.Största delen av dem frös jag in i en vattenfylld burk. Resten steker jag.

Får matgäst i morgon också så det passar bra .

Ja så blev DEN dagen. Det var väl ingen rolig läsning detta men ni ser att jag är på gång i alla fall. Jag är nu ganska trött. Men tacksam för att jag orkar hänga med. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för och jag säger det till Gud. Och det känns som om Han säger. "Ruth jag älskar dej så mycket och jag är alltid med dig. Jag vill ditt bästa. Lita på mig. Och Han älskar varje människa och vill ha gemenskap med var och en. Nej nu börjar det visst likna en predikan. Men en god sådan tycker jag.

Vi ses här i morgon igen. Ha en GOD NATT!

måndag 26 mars 2012

Vardagen hinner ifatt oss.

Vid kyrkkaffet i går fick Sven och jag av bordsgrannen en fråga om vad vi tyckte var det mest minnesrika från vår resa. Båda svarade vi att det nog var
Ground Zero. Det var mäktigt och gripande att stå där och minnas. De stora bassängerna lika till omfånget som tornen en gång var. Vattnet som rann efter sidorna. Alla namnen på de som omkommit både i tornen, i flygplanet,brandmännen och andra som mötte döden på grund av det som skedde denna septemberdag.

Jag hade ju sagt att jag önskade komma till New York för att få se skyskraporna. Jag hade varit i Singapore och sett en del sådana där men ville inte nöja mig därmed. "New York fattas mig" sa jag till barnen och funderade på om jag någon gång skulle haka på någon gruppresa dit. Undra på om jag blev överraskad när jag blev erbjuden att i mina barns sällskap få min dröm förverkligad.

Överraskad ,minst sagt, blev jag också av att se att skyskraporna var så många till antalet. Vilken syn! Det känns så bra att jag fått se allt detta och att jag fick göra det tillsammans med mina barn. Tack Gud!

Vi tog verkligen vara på tiden för att hinna se mesta möjliga på den tid som stod oss till buds.Jag är överväldigad av alla intryck. Människorna var vänliga och tillmötesgående och mitt intryck var att det är en trivsam stor stad.

Överraskningen då SAS gjorde sådant nummer av mitt födelsedagsfirande redan i Oslo
och gjorde vår resa till en fest vi aldrig kunnat föreställa oss.

I mina tidigare inlägg har jag ju berättat om det mesta vi fick vara med om. Är så tacksam till Gud och till mina barn och till alla som skickade hälsningar till min födelsedag.

Nu går livet som vanligt igen och jag får fortsätta att berätta om mitt liv. Jag har haft ett innehållsrikt liv och ska dela detta med er framöver.

Idag har jag tränat. Skalat en stor gryta potatis som i morgon ska bli kroppkakor som ska ätas av barnbarn med familj när de kommer på besök. Jag har allt bra roligt. Nu önskar jag er alla en God Natt. Vi ses i morgon om ni vill!!!!

söndag 25 mars 2012

Sista dagen på en genomtrevlig New Yorkresa.

Även det roliga tar slut nån gång. Så också vistelsen i denna stora stad. Nu var det sista dagens morgon. Bullarna från Sverige var nu slut och då fick det vara med kaffet. Men vi samlades för att ta hissen till frukostrestaurangen och vem kommer där med N.Y. tunnelbanesystem på sin T-shirt? Joodå Sven ville glädja oss med att ta på detta unika klädesplagg. Nu kan han studera Metro sittandes på altan i Hovsta och sedan hjälpa andra som "ska den vägen vandra".

Sven och Kerstin testade nu Bagels till frukost medan vi andra fortsatte våra ägg, bacon och potatis, om vi så önskade.Förmiddagen skulle användas till att köpa skor av ett fint märke( som de sa)Jag håller mej till Alfons Åberg som säger"Jag förstår inte". Det är en liten bra fras.
Väskorna till hotellets förvaring och så bar det ut på stan. Skorna som inköptes till ett extremt lågt pris heter Converse, tror jag. Alla, utom jag vet detta enl. mina barn.Flickorna köpte dessa till sina barn och barnbarn. Eftersom vi inte åkt till N.Y. för att shoppa utan för att få upplevelser så använde vi minsta möjliga tid för att gå i affärer. Själv köpte jag en liten gul taxibil och ett litet paraply. Taxibilen som ett lite kärt minne, placerat på ett skåp i vardagsrummet. Paraplyet om det skulle bli regn i sommar.

Kaffet från Starbucks dracks i hotellets lobby.Planerat var att vi skulle bese Brooklynbron så vi tog tunnelbanan dit. Promenerade i det vackra vårvädret upp på bron till första tornet.
Då Brooklyn Bridge stod klar år 1883 var den världens största hängbro och den första som byggdes av stål. Det tog över 16 år för 600 arbetare att bygga bron som, då den fullbordades,förband Manhattan med Brooklyn som på den tiden var två skilda städer.När bron skulle invigas var folket rädda för att den inte skulle hålla så ingen vågade gå. Då inhyrdes ett antal elefanter från en cirkus och man lät dessa promenera över bron. Den höll för elefanternas tyngd och därmed var rädslan borta.

Åter till hotellet där vi hämtade vårt bagage.Nära till tåget som tog oss till flygplatsen där vi intog dagens middag sedan vi gått igenom säkerhetskontrollen. Denna gång gav inte min inbyggda spik något utslag.

Klockan 17 började flygresan till Sverige. Den här gången utan mellanlandning.Då var klockan 23.00 i Sverige och efter diverse sömn till och från kom vi till Arlanda kl 7.00. Så bra allting gått. Vår tacksamhet till Gud var stor.

Hallqvists bil väntade på oss och vi fick in allt bagage och oss själva. Denna gång åkte också Sven med i bilen som suveränt rattades av Elsemarie som nog blev lite trött av att vi andra bitvis sov. Väl framme i Örebro skingrades vi. Alla glada för en lyckosam resa.
I morgon ska jag göra en liten summering av mina intryck från den stora staden. Har jag tänkt, i alla fall.

I dag har jag varit på förmiddagsgudstjänst, lunch med våfflor och glass till efterrätt hos Sven och Maria i Hovsta. Nu är dagen slut och jag ska nog sova nu.

I Psaltaren 32;8 i Bibeln står det:"Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig."
Läs denna vers sakta och om igen och tänk efter om den inte innehåller något fantastiskt. Egentligen.Vilket erbjudande av Gud till oss. AMEN. Sov gott!

lördag 24 mars 2012

Rockefeller Center mm.

Vart skulle det bära iväg i dag då? Jo nu ska vi till Rockefeller Center.
Men först drack vi flickor lite morgonkaffe. Frukosten åts kl 8. I dag provade Sven och Kerstin på att äta pannkakor med lönnsirap medan vi andra fortsatte med ägg och bacon och stekt potatis, om man nu ville ha det.

Metro till Rockefeller Center. Säkerhetskontroller också här. Häftigt var det att se Empire State Building från Top of the Rock på 68e våningen. Den berömda isrinken var mindre än väntat men roligt var det att se folk åka skridskor nedanför byggnaden.

Så var det dags att besöka Museum of Modern Art (MoMA). Dit promenerade vi.
MoMA inrymmer några av världens mest omfattande samlingar av modern konst.Museet grundades 1929. Efter renoveringar finns nu gallerier i 6 våningar. Där finns cirka 150000 konstverk. Måste medge att jag ej såg alla.
Där intog vi vårt förmiddagsfika. Sven skulle träffa en kollega hemmahörande i New York och promenerade till detta möte. Vi andra tog taxi och för första gången fick vi en taxi med plats för fyra passagerare. Vi måste annars alltid ta två taxibilar eftersom det bara fanns plats för tre passagerare i taxibilarna. Föraren förklarade för oss att så måste det vara för försäkringen gällde blott för tre passagerare i varje bil. Tror att det var så. Annars kan jag rätta till det i en senare blogg!!
Väl hemma på hotellet tog jag en paus medan flickorna begav sig ut på stan för att inhandla presenter till barnen för Elsemaries del. Barnbarnen för de övriga. Elsemarie tog dock först en promenad till Empire State Building där hon inhandlade två mössor för Svens räkning. Han köpte till sina barnbarn, var sin mössa när vi var där men glömde dem i taxin på hemvägen. Pojkarna skulle ju bli så glada för de mössorna och Sven hade ingen möjlighet att rätta till det skedda så lillasyster fixade det åt honom men hann ta en tur med sina systrar till Macy´s,det 9 våningar stora varuhuset för det liksom hör till att ta en titt in där om man är i denna stora stad. Inga inköp där inte!!! På Top of the Rock hade inhandlats en T-shirt med bild på New Yorks tunnelbanesystem. Det var sannerligen ej problemfritt att åka tunnelbana i denna stora stad.Dåligt med skyltar på de flesta ställen men Sven lotsade oss fram så det blev alltid rätt till slut. S å han var värd detta minne.

Detta var en kall dag och dessutom blåsigt men vi måste ändå ge oss iväg till Ground Zero, Minnesmärkena från 11 septemberdagen. Säkerhetskontroller igen. Denna gång "åkte jag dit". Jag hade något på vänster sida som gav utslag. I byxfickan fanns bara en näsduk. Jag föreslog armbandsuret men, nej! Vi stod där och tittade på varandra, säkerhetsmannen och jag som ej kunde bli insläppt. Då kom en av döttrarna på det där med spiken som jag fick efter lårbensbrottet. Den satt där innanför skinnet och gav utslag. Ett litet leende och jag fick passera.

Det var mäktigt att komma så nära denna plats som man sett så många gånger på TV. Två bassänger på den plats där tornen stått och med samma yta som tornen haft. Runt väggarna rann vatten och på den breda ramen upptill fanns alla namn på de omkomna inristade och där hade många satt blommor vid de olika namnen. Någon man kände som man ville hedra med en blomma. Det var gripande att stå där och minnas
medan vattnet rann ned för cementväggarna.

Från Ground Zero tog vi Metro till Greenwich village. Vi hade från Sverige tipsats om en liten kvarterskrog vid namn Elephant Castle. Vilket mysigt ställe! Tursamt nog fanns det plats för oss när. Hela tiden kom det folk dit och alla möttes vid dörren av någon personal, alla manliga, och de gick allt längre in i den smala lokalen ,med förande sina gäster och av allt att döma så ordnades det plats för alla. Maten var enormt god. Bl.a åt en del av oss hemgjorda hamburgare , som åts med förtjusning. Vi trivdes där och stannade en god stund innan vi tog Metro till Times Square där "det var ljust som på dagen" av alla neonljus och allt glitter. Fantastiskt intressant att komma dit.
Men nu ville vi tillbaka till hotellet och det blev ,som vanligt med två taxibilar. Oj, nu är det sista natten på denna underbara resa. Men vi hinner nog med något i morgon också.

Nu är i alla fall denna lördagskväll, när jag skriver detta, slut. Jag har i dag varit med Elsemarie och hennes Lasse till Katrineholm och gratulerat Lasses moster som fyller 90 år i dag. Efter hemkomsten fick jag besök av ett par invandrare och fikade med dessa vänner.
Nu hoppas jag bara att jag ej alldeles tröttat ut er som event kommer att läsa detta inlägg. Jag skickar iväg det utan att läsa igenom det så det kanske smugit in sig något fel. Ha överseende därmed! Nu blir det en tacksägelsebön till den gode och kärleksfulla Guden och sedan sova . Eftersom jag alltid har sommartid behöver jag ej ställa om några klockor. Mobilen brukar ordna det på egen hand.

Sov gott! Vi ses i morgon!!!

fredag 23 mars 2012

Empire State Building mm.

Ny dag . Får se vad som planlagts för denna dag. Jag trivs med att inte behöva veta vart det bär iväg. Jag bara följer med. Viss om att "de fyra" med äldste sonen i spetsen fixar så det blir bra.
Ännu fanns det bullar kvar (medtagna hemifrån) så det blev en liten fikastund på morgonen innan vi åkte ner till frukostrestaurangen. Medan vi satt där och åt såg vi brandbilen komma. Någon berättade att det var mycket rök i lobbyn så där kunde ingen uppehålla sig. Lite oro blev det bland frukostgästerna men vi fick lugnande besked att rökutvecklingen berodde på överhettning i en av hissarna men att det hela snart skulle vara över. Något försenade kunde vi ta hissen till våra rum för att hämta ytterkläderna.

Nu var det Empire State Building,som skulle få ett besök. Vi promenerade dit eftersom det inte låg så långt från hotellet.

Väl där var säkerhetskontrollerna många.Vi åkte den snabbgående hissen,305 meter pr minut, till åttiosjätte våningen.Från början var det tänkt att byggnaden skulle bli 86 våningar hög, men så byggde man till en 46 meter hög förtöjningsmast för zeppelinare.Masten som nu är62 meter används för att sända Radio och TV till staden och fyra omkringliggande stater. Färgad fasadbelysning av de trettio översta våningarna tänds vid särskilda tillfällen.

Nio minuter och 33 sekunder
är rekordet för att springa uppför de 1575 trappstegen till 86e våningen.Jag brydde mej inte om att försöka slå det rekordet.

Empire State Building är den högsta skyskrapan i New York. Den började byggas i mars 1930, inte långt efter krachen på Wall Street. Då den invigdes år 1931 var det så svårt att få lokalerna uthyrda att den fick öknamnet "Empty State Building".
Utsiktsplattformarnas popularitet räddade byggnaden från konkurs. Nu har över 120 miljoner människor besökt dem. Byggnaden har blivit en symbol för staden New York över hela världen.
När det gäller kostruktionen så ritades den så att det skulle gå snabbt och lätt att bygga den. Man tillverkade så mycket som möjligt i förväg och kunde därför bygga c:a fyra våningar pr vecka.
Från utomhusplattformen på 86e våningen har man en fantastisk utsikt över Manhattan. I masten, som är en naturlig åskledare slår blixten ner upp till 100 ggr pr år.
På Starbuck´s köpte vi kaffe i muggar som vi tog med oss då vi tog Taxi till Circle Line-båten. Kaffet dracks på båten.

Två timmars båtfärd runt Manhattan, under broarna,vi såg FNhuset, ett bostadsområde liknande stjärnhusen här i Örebro men mycket större förstås. Där bor folk som sysslar med administrationen. Efter den långa, intressanta båtfärden
tog vi Taxi till Central Park. New Yorkbornas andningshål.Ett 340 hektar stort naturområde som anlades på en plats med stenbrott, svinfarmar, träsk och provisoriska bostäder.Tio miljoner vagnslass sten och jord gick åt för att förvandla sumpmarken till ett vackert naturområde med kullar, sjöar och ängar.
Här och var syns spår av Manhattans berggrund. Hela området är planterat med mer än 500.000 träd och buskar och bjuder en naturskön avkoppling med lekplatser,skridsko och tennisbanor m.fl. aktiviteter och evenemang.

På helgerna är biltrafik förbjuden så då har joggare och cyklister fritt fram.
Tyvärr tillät ej tiden att vi stannade där någon längre tid men vi hann med en smörgåsfika också innan vi tog Tunnelbanan (Metro) till Chinatown.

Vilken upplevelse! Så annorlunda mot det vi tidigare sett. Här var gatorna kantade med Grönsaks och fruktstånd mm. Levande stora fiskar låg och sprattlade i lådor på trottoaren. Man pekade på den fisk man ville köpa och då togs de in i butiken och rensades. Vi gick in i en stor matvaruaffär där det demonstrerades något i stil med fiskbullar, så gräsligt! Ja det var en härlig vandring genom dessa gator om vilket det skulle kunna berättas mera om. Tyvärr kan jag ej hålla isär saker och ting så det får väl räcka med detta från Chinatown.

Så skulle vi åka Metro hem till hotellet. Det gick inte på räls precis den gången. Upp för trappor och ned för trappor. Eftersom jag inte har begrepp om var jag kommer ifrån eller vart jag är på väg så var det bara att hänga med för jag visste ju att de andra hade någorlunda koll på läget så rätt blev det även om Ulla vid ett tillfälle fick krypa under spärren när jag hade gjort någon miss när jag gick igenom före henne. Vi tog allt från den glada sidan och tyckte att det är lite roligt när det tokar till sig ibland. Vi kom hem till hotellet och jag blev placerad i en fåtölj i lobbyn medan de övriga gick till Starbucks på andra sidan gatan och hämtade kaffe som vi drack medan vi sammanfattade dagens upplevelser. Men ännu var det ej slut. Vi ville gå till någon restaurang nära hotellet och fick tips om en sådan "runt hörnet". Så dit gick vi. Var väl inte så nöjda men maten var god även om den var alldeles för dyr. Vi kunde nog lika gärna ha ätit på hotellets matsal som vi gjorde första kvällen. Men, som sagt, allt kan inte alltid gå på räls! Skönt att vi hade nära hem för det blåste och vi var trötta efter en lång innehållsrik dag.Temperatur + 7 grader.

Ännu en natts sömn i de sköna bäddarna. Nu ska jag avsluta med en fin vers från Svenska Psalmboken nr 730. "Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord. Och tills vi möts igen Må Gud hålla, hålla dig i sin hand!" Tack för denna gång. Sov gott!!!

tisdag 20 mars 2012

FÖDELSEDAGEN firas.

Efter första nattens goda sömn i de mest fantastiska sängar vaknade vi upp till en ny dag. Min födelsedag. Tyvärr har barnbarnen ännu inte lärt mig konsten att skicka foton så de kommer lite senare. I ett annat sammanhang blir det ju då men ingenting att göra åt det .Jag har fina kort i kameran.

Dagen inleddes med att de fyra kom med en STOR bukett vackra rosor, kaffe och en liten tårta som räckte till "kalaset." En liten ask med silverörhängen och så inbjudan till fest på kvällen.
Frukost intogs på restaurangen som låg i anslutning till hotellet. Det var bra att ej behöva gå ut för att få frukost. Så annorlunda mot Sverige där frukost ingår. Här betalade man varje gång. Och, som sagt, den saken skötte Sven.
Så bar det av med Metro (tunnelbanan) till färjan som tog oss till Ellis Island.Vi passerade den mäktiga Frihetsgudinnan och fick från sjösidan se en del av den stora staden.
Vårt mål var Ellis Island Immigration Museum. Halva Amerikas bfolkning kan spåra sina rötter till Ellis Island, ön som från 1892 till 1954 tjänstgjorde som landets Immigrationscentrum. Nästan 12 miljoner människor har här samlats för att sedan spridas över landet i den största massinvandring världen har upplevt.
Ett trevåningsmuseum där stora delar av historien berättas med hjälp av fotografier och inspelningar av invandrarna. Här finns också en databas där man kan leta efter information om sin släkt.
Som jag nämnde i mitt förra inlägg kändes det skönt att jag till slut fick veta att min mormor aldrig bosatte sig i Amerika utan är död och begravd i Sverige. Hade jag ej haft vetskap om detta hade jag säkert haft många funderingar när jag stod där och såg alla bilder. För att inte tala om alla Amerikakoffertar. Någon med namn på en by utanför Motala och även Linköping och Norrköping fanns med.Så många tankar som for igenom min hjärna. Där fanns bild på en tågbiljett med en särskild rabatt som gjorde att många reste till Kalifornien.
Ja ,detta var en fantastisk upplevelse! Vi hann också med att äta där i den stora matsalen där invandrarna en gång intog sina måltider.

Färjan tillbaka. Taxi till hotellet. Kaffe i lobbyn på hotellet. Sedan var det dags för taxifärd (billigt att åka taxi jämfört med Sverige) till kvällens stora fest på The View, en restaurang som sakta snurrade runt och med utsikt över staden. Servitrisen hette Reeta och när vi ätit den goda trerättersmiddagen och hon fått veta att det var min åttiofemårsdag kom hon efter en stund med en liten fin chokladtårta med tända ljus. Överlämnade också tre fina glas med TheView ingraverat. Ja det var en riktig festkväll.! Tack till mina fina barn som ordnat detta! Sven och Elsemarie promenerade till hotellet. Vi tre andra åkte taxi.

Så var denna minnesrika dag slut och tacksamma över de sköna sängarna gick vi till vila. Vilket jag också nu tänker göra. Sov gott alla mina vänner!Vi hörs!

måndag 19 mars 2012

Några oförglömliga dagar i NEW YORK!

Nu har jag inte skrivit i bloggen sedan 29 februari så nu är det dags att sätta igång. Hej på er alla som med tålamod har väntat.Tack också för uppmuntrande hälsningar! Det hade varit svårare att komma igång efter så långt uppehåll om jag inte hade haft några läsare. Nu känns det bara roligt att börja skriva igen.

Om jag nu är lite utförlig i min resebeskrivning så ber jag er ha överseende därmed. Jag befarar att så blir fallet och det beror på att jag har svårt att senare komma ihåg var jag har varit och därför ser till att få det nedskrivet för framtiden. När jag blir gammal ska jag sitta och läsa . Och minnas denna fantastiska resa som naturligtvis blev speciellt värdefull på grund av att jag hade alla fyra barnen med på resan.Tack till alla fyra "respektive",
som utan gnäll accepterade!

Torsdagen den i mars kl ett på natten startade vi i Hallqvists bil från Örebro.Efter kaffepaus på Statoil i Enköping anlände vi till Arlanda kl fyra.Vi skulle byta plan i Oslo och på den ganska korta resan hann vi med att äta frukost.De tre flickorna Kerstin, Ulla och Elsemarie hade utsett storebror Sven till resans chef vilket betydde att han förutom att sköta den ekonomiska biten också stod för bokning av biljetterna. Kvällen före resan meddelade han att på grund av datorstrul hos SAS skulle vi ej få de platser nära varandra som han räknat med. Detta gällde den långa resan från Oslo till New York. Flickorna lät bekymrade när de meddelade mig detta. Så lång tid som denna resa varit planerad och så skulle det strula. Men i mitt hjärta var det något som sa:" Vi får väl se! Gud har nog en lösning på detta så att vi får sitta på samma rad." Så jag var helt lugn och tänkte ej mera på det.


Planet landade i Oslo efter någon timme.Mitt sällskap stannade kvar i planet för någon överläggning. Eftersom jag inte hade några plikter på denna resa så gick jag mot utgången där kabinpersonalen stod och en kille sa:" Ha en go tur i Oslo nu då"Jag svarade skrattande:" Jag ska inte till Oslo. Jag ska till New York och fira min åttiofemårsdag och därinne står mina fyra barn som också ska dit." Vi hann prata ytterligare några ord innan de fyra kom och vi gjorde sällskap ut ur planet.Plötsligt kom den trevliga killen springande och frågade mej:" Vad heter du?" När jag sagt mitt namn sprang han genast tillbaka ." Nu ska du se att han hittat på något", sa Elsemarie. Vi gick in och satte oss för att vänta på nästa plan. Då ropades det i högtalarna: "Ruth Landh till Information". På väg dit möttes jag av en kvinna som följde med till de övriga i familjen och meddelade att hon var chef för kabinpersonalen på nästa plan och att hon " fått höre att de söteste mennisker skulle med planet till New York och något borde göras". Nu kunde hon meddela att de hade "uppgraderat" oss så vi skulle få åka "Economy extra" och få finare mat och bättre utrymme osv. och delade ut numrerade sittplatsbiljetter med våra namn. Gissa om "barnen" blev glada.! Och jag med. Se där vilken överraskning GUD hade i beredskap! Nu satt vi så vi kunde prata med varandra. Efter en stund blev vi bjudna på champagne för att fira min födelsedag. Vi blev bjudna på glace, kaffe och choklad och fick var sitt paket med diverse bra saker i. Ja det blev rena lyxresan.Frågade om det var något vi önskade så var det bara att säga till.

Från flygplatsen tog vi tåget som hade hållplats nära New Yorker Hotel där vi skulle bo några nätter.Hotellet hade 40 våningar. Vi hamnade på våning 24. Jag delade rum med Kerstin. Ulla och Elsemarie i rummet bredvid. "Reseledaren" någr rum längre bort i korridoren. Alla var nöjda. Middag intogs i hotellets restaurang. När vi ätit klart var klockan 20.30 . I Sverige 2.30 (mitt i natten). Då hördes Kerstin säga:" Om jag inte får gå till rummet nu så får ni bära upp mej" Så vi tog omedelbart hissen till våning 24. Och somnade så gott! Nu är vi alltså i denna stad om vilken jag har sagt att "den fattas mig". Jag ville se skyskraporna!
Jag ville komma till Amerika. Skönt nog hade jag ju i november efter att i många år sökt efter min försvunna mormor, fått veta att hon är begravd i Sverige. Så nu slapp jag att tänka på det.

Att mina barn hittade på att vi skulle göra denna resa och min önskan bli uppfylld är något jag ej kan skatta högt nog. SÅÅÅ roligt vi hade. Men jag tror att det får räcka för i dag . Jag avslutar med ett Ord från Psaltaren, som jag läste i morse.
" Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt livs värn, för vem skulle jag rädas? Ps.27 i GT. Ha det bra! Gud älskar dej!

torsdag 1 mars 2012

Ingen resfeber.

Det blev en bra dag i dag också. Städhjälpen kom på fm som han skulle. Ett barnbarn kom med present, som jag förhoppningsvis kommer att få mycket glädje av
under tiden i NewYork.
Inte minsta antydan till resfeber. Funderade lite över det. Kom på att det inte är så konstigt när man bara kan lämna hemmet i vetskap om att grannarna tar in posten och håller koll på läget och att man inte behöver ha bekymmer för någon mera än sig själv. Och att jag alltid vet att Gud är med i varje detalj av mitt liv.

Bättre kan man inte ha det. Allt sköts av mina barn och jag bara hänger med. Perfekt.

Nu önskar jag er alla bloggläsare några sköna avkopplande dagar. Jag fortsätter mitt skrivande när jag kommer åter och hoppas att vi då möts igen.