Egentligen är han ju bara en hund. Men en hund är en hund och måste också respekteras. Jag märker att han saknar familjen, som tagit semester. Bara tre timmar tog resan men där de hamnade hade försommaren kommit. Ack att jag vore där. I morse kl 8 när Isak tyckte det var dags att kliva ur sängen och snarast ut på en promenad efter att ha sovit hela natten,fick jag en liten puff av nosen. Jag förstod! Ingen återvändo. Men jag kan tala om att den promenaden blev kort, mycket kort, men konstigt nog hanns både kiss och bajs med . På gräsmattan mitt emot huset där vi bor.Plastpåsen slängdes i den skönt nog näraliggande latrinburken, eller vad det nu heter. Så snabbt tillbaka ini värmen. En titt på termometern visade minus två!!!Men ändå- för min del var blåsten det värsta. Usch!
Men det blev en bra dag ändå och vi hann med ytterligare tre korta promenader. Nu är klockan snart halv tio och han sover redan, kvällstrött som han är!
Men nog om hunden. Låter ju som när man pratar om sitt barnbarn.
Jag fick sedan telefon och pratade en god stund med samma vän som ringde i går. Hon var gladare men hade fortfarande en del som "tyngde" så vi kom överens om att be den gode Guden om hjälp med detta eftersom Han har lovat att svara på våra böner.Vi kom överens om att "den enkla vägen" ibland är det bästa. Och att ha en barnslig tro på Gud är i själva verket väldigt enkelt , men oerhört effektivt. Jag blir så glad när jag kan hänvisa till min erfarenhet av Guds ingripanden i mitt eget liv och jag märker att någon tar det till sig och vill provapå.För man måste våga ta Gud på allvar. Vi blir inte besvikna.
Nu ska jag helt kort gå tillbaka till den sommaren jag gick i "skolköket". Vi slutade tidigt så vi hann med att bada och plocka smultron, en av mina favoritsysselsättningar som barn. Fram på hösten det året var jag barnflicka i Oskarshamn medan föräldrarna var borta ett par veckor. Jag mådde inte bra i själen på grund av att två unga pojkar med något års mellanrum tagit sina liv. Jag visste inte när jag lämnade mitt hem ,att detta satt så djupa spår. Jag var ju också bara 14 år och skulle bo ensam i en villa tillsammans med två barn ,sju och tio år gamla.Jag var så rädd för att vara ensam så när barnen gick till sina kamrater gick jag med och jag var så glad när föräldrarna kom hem så jag fick återvända till Figeholm och min familj.
Jag var som sagt fjorton år och nu gällde det att söka jobb. Men det får jag återkomma till för nu står Isak här och är irriterad för att jag inte vill sova. Jag fortsätter i morgon.Och sover om en stund.Men ska väl tala om att när jag sa(i sträng ton)Ligg! så gjorde han det och ligger nu bredvid mig på golvet och väntar på att jag ska inta sängen.Han vill att alla ska sova när han gör det.
Nu säger vi Godnatt och önskar er alla en skön och vilsam sömn. Guds änglar finns hos oss alla. Och Gud är god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar