Söndag igen!

Ja så var det söndag igen. Ingen kyrka i dag. Men middagsgäster.
Innan dess hann jag med att följa Gudstjänsten på TV2. I dag från en katolsk kyrka. Med fin sång och bra predikan. Om Jesus på korset. Detta med Jesus och Hans död och uppståndelse förenar oss kristna. Var vi än befinner oss. Och det kommer alltid att vara så.

På eftermiddagen gick jag hem med Isak för jag har förstått att han längtar efter
sin familj och tänkte att han nog skulle gilla att bo i sitt eget hus och jag kan ju lika gärna bo hos honom som han hos mig.

Men där hade något hänt med värmen. Där var så kallt så där kunde man inte vara kvar.
Ringde efter bilskjuts hem så nu mår vi gott hemma hos mig, Isak och jag. Får ringa reparatören i morgon så det blir varmt i huset tills familjen kommer hem.

I mitt förra inlägg sa jag att jag som fjortonåring hade att söka jobb. Hur jag fick det kommer jag inte ihåg men när jag nyss fyllt femton befann jag mig åter i Oskarshamn hos en barnfamilj med fyra flickor att hantera. Mamman var förstås hemmafru som brukligt var på den tiden. Mannen var resemontör och var sällan hemma. Att de hade fyra barn gick väl an men ack alla kaniner, som skulle ha maskrosor att äta. Jag cyklade runt vägarna med en säck på pakethållaren och grävde maskrosor och bestämde mig för att aldrig bli kaninuppfödare. Nu var det ju kristider och dessa kaniner var ett bra tillskott till mathållningen. Kaninkött
är gott och dessutom var det ju kupongfritt. Allt kött man köpte i affären var ju kupongbelagt.

När familjefadern skulle resa till Stockholm med sitt jobb,slaktade han alltid ett par kaniner och tog med till sin syster och hennes familj, som han brukade bo hos

medan han var i huvudstaden.

När sommaren kom detta år,1942, fick vår familj besök av en dam, som jag tidigare berättat om. Hon och hennes syster vistades en sommar ,jag var då åtta år, på pensionatet som låg nära vårt hem och dit jag och mina tvillingsystrar brukade gå för att hälsa på gästerna och sjunga för dem. Vi höll sedan brevledes kontakt med
den ena av dessa systrar och nu kom hon på besök och ville fråga om jag kunde tänka mig att komma till Stockholm för att arbeta i hennes och hennes makes färghandel. Jag hade ju varit och hälsat på dem sex år tidigare så jag visste ju lite om vad det skulle innebära. Jag bad om betänketid och fortsatte mitt jobb som barnflicka i Oskarshamn. Men nu var tanken väckt och det blev mycket grubblande.

Jag sa i ett tidigare inlägg att bekantskapen med dessa pensionatsgäster skulle få stor betydelse för min framtid. Så blev det och om detta ska jag berätta i nästa blogginlägg.

Nu sover Isak, kvällstrött som han är, och jag ska göra likadant. Ha en fortsatt skön kväll, ni som är vakna, och sov gott när det blir dags. Vi hörs i morgon igen.