Dagen började med att tant Gerda först av alla gick till jobbet. Hon arbetade någonstans i trakten av Kungsgatan.
Vid 7-tiden kom farbror Harry ut i köket. Tittade in vid sidan av den neddragna rullgardinen och frågade med ett leende om jag var vaken. Han försvann ganska snart
till affären och jag kunde kliva upp innan tant Magda kom ut i köket. Tror att vi intog någon enkel frukost innan vi gjorde sällskap till affären,som öppnades klockan halv 9.Märkligt nog promenerade vi över ett par gator där min mamma som barn hade bott.Något som jag DÅ inte hade en aning om. Först i höstas, efter mycket sökande fick jag veta .Efter en tid fick jag hämta min cykel på Centralen. Det var en härlig känsla att få cykla till jobbet.Glömde förresten berätta att i mitt ursprungliga bagage ingick också min gitarr. Ingen höjdare precis. Den hade givit mig många vattenblåsor på fingrarna första tiden jag spelade på den. Pappa hade köpt den för 10 kronor på auktion. Hans dröm var att jag skulle lära mig spela orgel men i avsaknad av av en sådan fixade han gitarren som ersättning. Han gillade sång och musik. Jag är inte och har aldrig varit musikalisk men visst ville jag lära mej så varje lördag, efter skolans slut gick jag till kapellet där mammas väninna Ester och hennes man
bodde och fick både eftermiddagskaffe och gratislektioner.
Hon började direkt, sedan hon lärt mig tre ackord, med en låt där bara dessa tre ackord behövdes. Till skillnad från min musikaliska man, vars pianolärare under tre års tid(i alla fall som han berättade det)lärde ut skalor och noter tills han tröttnade och aldrig lärde sig att spela piano. Men han var duktig körsångare och kunde sjunga efter noter! Tant Ester var noga med läxorna. En ny låt vid varje tillfälle. Nyttan av detta var väl att jag kunde spela och sjunga lite för pappa.
Och så förstås för mina barn innan de skulle somna på kvällarna. Nu skrattar de när de minns.
Nu tillbaka till färghandeln. Jag fick en vit rock.Det hörde till om man arbetade i
färghandel. Förresten hette det"Färg och kemikalieaffär". På den tiden såldes många kemikalier i färghandelsbutiker.Kände mig ganska fin. Men hjälp så nervös jag var!
Kundvana hade jag ju men att våga mig ut i detta nya, ovissa...Nej, jag gömde mig
i lagerrummet tills jag tvingades ut i affären. Det var ju därför de hade tagit dit
mig. Kanske jag ska berätta om sortimentet vi hade. Alltså, ett litet axplock!
Ien glasmonter på disken fanns puder, läppstift, nagellack och annat i den stilen.
Själv var jag alldeles för ung för sådant men lärde mig snart att sälja.
Rengöringsmedel,förbandsartiklar,parfym, rakvatten.Allt detta på den "trevliga"
sidan.En annan sida var lutpulver i lös vikt,svavelsyra,saltsyra, ammoniak,linolja,
terpentin, rödsprit,krita, gips och en massa torra färger.
Så intressant detta skulle bli med tiden! Men inte nu i början.
Rädd var alltså ordet! Men så hände något. Chefen blev inkallad (till Landsort)
för militärtjänstgöring. Försökte få slippa med tanke på affären, men se,det gick inte. I och med detta blev jag formligen "kastad" ut i en skrämmande verklighet.
Innan jag fortsätter om detta ska jag berätta om rutinerna, för de fanns, inte bara hemma, utan också i affären. Klockan halv tolv var lunchen klar.Gröt, ofta kruskagröt,
som var modernt att äta i den tidsåldern.Till gröten , mjölk och färska frallor som inköpts i bageriet i nästa kvarter, leverpastej från charken på Hornsgatan. "Lunchen" intogs i ett litet kyffe innanför lagerrummet. Där fanns vatten och ett litet gaskök.Vi åt en i taget så kunderna kunde betjänas.
Har inget minne av att vi fikade.Varför fick vi inget eftermiddagskaffe? Det som är så roligt!
Allt följde ett givet mönster. På em ringde tant Magda till matserveringen, några hus ner på gatan, för att höra efter vad de hade på matsedeln. Nu skickades jag att hämta maten. Om jag nu kunde beskriva denna apparat som skulle rymma maten, ska försöka!
Fyra små "grytor"(av aluminium)stående på varandra och sammanhållna med ett handtag
som gick i en båge och gjorde tingesten lätt att bära. På den översta lilla grytan fanns ett lock, övriga hade ju lock av den övre. Så många gånger jag önskat att jag haft en sådan! Men den fanns tydligen bara där. Varje dag hämtades middagen och åts i "kyffet" eller i lagerrummet där det fanns ett litet skrivbord. Ett draperi i en öppning till affären. Så man kunde äta utan att bli iakttagen.
För och efterrätt, rikligt tilltaget.Någon gång kupongfri variant annars lämnades restaurangkuponger,som man "köpt" för en kupong på det vanliga ransoneringskortet.
När affären stängdes klockan sex var vi alltså klara vad maten beträffar
och DÅ blev det kaffe ,bullar och sockerkaka i vardagsrummet. Då hade ibland tant
Gerda kommit hem och delade gemenskapen.
Nu har jag givit en bakgrund vad affären och livet där beträffar och kommer att berätta mera om kunder och lite annat.
Så jag säger väl som jag brukar. Vi hörs i morgon. I går var jag sjuk och sov nästan hela dagen och orkade ej skriva. I dag har jag varit bättre och hoppas att vara helt OK i morgon. Värst med hesheten i halsen.
Sov gott alla vänner. Gud är god och vill oss väl. AMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar