Valborgsmässoafton 2012.Sommar 1943.

Valborgsmässoafton , en dag då det mesta klaffade. Jag skulle till banken och anmäla kortet som "slukades" förra veckan när jag slagit in fel kod ett visst antal gånger. Nu ska jag alltid ha koden fasttejpad på plånbokens framsida så jag kan se den direkt. I många år har jag haft ett ord med 10 bokstäver som säkerhet då ordets första bokstav är 1 och dess sista är 0. Det funkar om man inte har det skrivet på en papperslapp som man inte hittar snabbt. Fick åka med dotter och måg till stan. Tog ut pengar på banken och fick löfte om ett nytt kort om ett par dagar. Tog bussen hem. Allt gjort på nolltid. Efter lunchen med tre "snabbgäster" tillbringade jag eftermiddagen tillsammans med två väninnor i ett Lusthus någon mil utanför stan. Lusthusets ägarinna bjöd på kaffe med massor av gott till och när vi efter 3 timmar pratat av oss fortsatte samvaron med god kvällsmat i hennes hem. En Valborgsmässoafton jag är helt nöjd med. Så nu återgår vi till Stockholm. I mitt förra inlägg skrev jag om att chefen och hans fru tydligen tänkte åka till sin sommarstuga på Öland för semester. Affärens skötsel hade de tänkt anförtro åt mej, som nu efter ett halvår började klara det mesta av arbetet på egen hand.De insåg att minst två måste finnas i affären varför de frågade Fru Andersson, en av våra kunder, om hon kunde tänka sig att ta tjänst i affären ett par veckor.Underförstått med mej som chef. Joodå, de reste till Öland. Innan de åkte såg chefens fru strängt på mig och sa:" Så hoppas jag att du är ärlig. Inte ska du tro att jag tror på dig för att du är religiös utan jag hoppas att du är det ändå! Ord och inga visor! Sanningsenligt stammade jag fram:" Jag har aldrig stulit något" Till vilken verkan dessa ord nu hade fick jag aldrig veta. En av de rödnästa gubbarna från tidigare omtalat cafe´20 kom nästa dag och bad att få köpa för fem öre brunt omslagspapper."Kommer och betalar sedan", sa han och försvann. Jag anade nog hur han tänkte. När kvällen kom och ingen femöring betalats, tog jag ur min egen portmonnä 5 öre, som jag pliktskyldigt stämplade in i kassaapparaten.När det gällde mitt privata liv hade jag hoppats att få en liten summa till matpengar, som jag skulle fritt få disponera.Men, nej! Jag fick ta pengar dag för dag ur kassan och skriva upp allt, vilket betydde att jag tog minsta möjliga. Middagen hämtade Fru Andersson på restaurang "Söderhus" Och i den närbelägna mjölkaffären köpte hon mjölk, smör och bröd till frukost och kvällsmat. Själv fick jag ej lämna affären under dagen eftersom jag, trots allt hade större kunskap än Fru Andersson som alltid varit hemmafru. Hon bakade goda bullar som hon bjöd på till mjölken. Efter två veckor kom chefen till baka medan hans fru stannade på Öland ännu någon vecka. Så var det dags för min semester. Eftersom jag ej hade jobbat året innan,alltså under 1942, hade jag ingen rätt till semester. Men eftersom jag under hela våren, medan chefen var inkallad, inte fått ut den halva dagen pr vecka, som jag skulle haft ledigt så skulle jag få ledigt 7 dagar. Om jag tog båten till Oakarshamn en lördag eller söndag så vann jag ju en resdag. Eftersom jag älskar att åka båt så blev det ett stort nöje. Jag letade upp en s.k. tältstol och sov i den på natten på däck. Kl 7 nästa morgon var båten i Oskarshamn och jag tog bussen till Figeholm. Min första semester! Har nu någon, till äventyrs, läst så här långt, är nog ni lika trötta som jag och nu avslutar jag för denna gång. Jag citerar en strof ur vår psalmbok:"Tills vi möts igen, må Gud hålla dig i sin hand." Godnatt. Sov gott!