Så var det dags för dagens blogg. Just nu är jag så glad för den hjälp jag fick med att hantera den"nya bloggen", som skulle vara så bra och lätt att hantera.Men som jag inte kunde förstå mig på. Linn har varit bortrest några dagar och hjälpen långt borta.
För en stund sedan kom Filip, Linns yngre bror, hit och frågade om jag behövde hjälp med datorn för i morgon skulle han resa till Irland med vokalensemblen på sitt gymnasium och vara borta en vecka.
OM jag behövde! Han bloggar inte själv men behärskar datorn.
Nu ska det bli lättare igen. Trodde att det var kört. En liten uppmuntran fick jag av en bloggläsare som skrev att hon var villig att hjälpa mig. Tack, Tack!
Nu är Första Maj över och det har varit en strålande dag. Sol,sol! Jag gick till brevlådan efter lunch men blev så trött i benen så jag med möda tog mig hem. F.ö. trött hela jag. Jag vet att jag ännu är påverkad av luftombytena förra veckan så jag ser fram emot bättre dagar. Jag tog en tidning att läsa och sjönk ner på soffan. Somnade och sov dryga två timmar!!! Och ute lyste solen!! I morgon får jag nog arbetslusten tillbaka!
Det är svårt att bli gammal men ännu svårare att acceptera det. Man vill vara "som förr." Viljan finns, men inte orken!
Nu går vi tillbaka till år 1943. Jag hade hunnit bli 16 år och hade fått några dagars semester som kompensation för den halva lediga dagen i veckan, som varit omöjlig att ta ut under chefens frånvaro på grund av kriget och därmed inkallelseordern.
Att efter ett halvt år få möta familjen igen var naturligtvis en stor glädje. Och där nere låg badviken och väntade! När jag avslutade mitt inlägg i går tänkte jag att den semestern har jag inget minne av. Vad gjorde jag egentligen?
I dag, på hemväg från brevlådan, kom jag plötsligt ihåg!
Tidigare har jag berättat om Vilohemmet, Vita Bandets pensionat , beläget nära vårt hem och dit många damer sökte sig på somrarna.Det var där jag mötte tant Magda, som kom att betyda att jag hamnade i Stockholm flera år senare. Eftersom mamma och vi barn ibland hjälpte till med en del sysslor på hemmet så blev vi bekanta med en och annan. Bl. a en baderska från sanatoriet i Målilla. Hon kom senare ibland och hälsade på hos mamma och denna sommar ville hon bo i vårt hem i stället för att ta in på Vilohemmet.
Det betydde att när jag kom hem för semester fanns hon där. Jag kanske ej var så förtjust i att få dela familjen med denna dam. . Mamma hade fullt upp med att passa på sin gäst och jag hjälpte till med hushållsbestyren. Träffade väl en del vänner på köpingen och hälsade på hos farmor. Umgicks med grannarna förstås. Vi var ju som en enda stor familj i Högskulla med de tre röda husen i rad. Så likt Bullerbyn i Astrids Lindgrens värld.
De lediga dagarna tog slut och jag fick åter en sjöresa, så härlig, med båt till Stockholm där allt var sig likt.
Att återvända till Stockholm underlättades av att jag nu hade kamrater att träffa och livet flöt på.
Något jag kommit att tänka på är hur jag klarade mig utan klocka. Jag hade bara mitt väckarur och det behövde jag ju egentligen inte eftersom chefen var först ut i köket varje morgon och jag vaknade.
På Åhle´ns längre ner på Ringvägen fanns en stor klocka. Likaså lite överallt på gatorna. Här i Örebro har vi bussturlistor. I Stockholm gick man till spårvagnshållplatsen och inväntade nästa vagn. I innerstan kom de med korta mellanrum så det var inga problem.Och den s.k. Ringlinjen, nr 4 fanns nära min bostad.
Tunnelbanan på den tiden hade två linjer. Nummer 19 från slussen till Svedmyra och nummer 8 från Slussen till Skarpnäck. Båda Söderförorter. Slussen var ändhållplats. Nästa hållplats var "Medborgarplatsen" och efter den kom" Ringvägen" och det var "min" hållplats. Är ej säker på var vagnarna kom ut i det fria och fortsatte "ovan jord". Men tunneln var ej så lång. Tänk så mycket som hänt under dessa år som jag har åldrats.
Nu har denna vackra dag nått sitt slut och jag avslutar med en sångvers som vi sjöng på juniormötena i barndomen. "Bred dina vida vingar ,O , JESUS över mig , och låt mig stilla vila i ve och väl hos Dig.Bliv Du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd. Och låt mig alla dagar få leva av Din nåd!" Sov Gott!
Gud är god och älskar var och en av oss lika mycket. Alltid redo att hjälpa när vi ber om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar