En vanlig dag i år.Nykär år 1944.

Regn och grått ute. Inomhus händer inte mycket. Blev bjuden på en tur till " Bra o. Begagnat" och köpte några små saker. Naturligtvis ,som alltid, en bok. Går aldrig ut ur en second handbutik utan en bok, även om jag ej tänkt det från början. Är nu hemma igen och hoppas att få lite arbetslust de få timmar som återstår av dagen.

I mitt förra inlägg avslutades mitt första år i Stockholm. Det var ett mycket händelserikt år för mig. Att som 15åring lämna mor,far och syskon för att åka 40 mil bort , vetande att vi bara skulle ses ett par "korta" gånger pr år efter detta. Ingenting skulle vara som förr.
Att komma till Stockholm, flytta in i en halva av ett kök, jobba i en helt ny, krävande bransch,en ny stad att utforska, känna på första tidens ensamhet,ingen mobiltelefon, dyrt att ringa, rädslan för allt det nya, och ändå inte klaga därför att jag upplevde det inte som något svårt. Jag hade inte haft det bättre om jag stannat kvar hemma och jag insåg att detta nya liv betydde nya möjligheter, som jag annars inte skulle haft tillgång till.

Denna grundliga förändring av mitt liv, som jag upplevt det, gjorde att jag tog tid med att berätta om detta första år. Vetskapen om att mina barn och barnbarn önskat  få en detaljerad beskrivning har också bidragit till "det utdragna året".

Men NU ska det bli "andra bullar", ska ni veta. Nu ska vi snabbt ta oss igenom kommande år.Jag är också öppen för frågor om någon vill veta mer.

När jag som 15åring kom till Stockholm var jag ganska rund,lite överviktig ,faktiskt. Detta måste åtgärdas.
På väg till jobbet passerade jag Södra Station. Där fanns en personvåg. Man ställde sig på vågen, la i en 10öring och såg med glädje att man gått ner några hekto sen sist. Jag vägde mig ungefär en gång i veckan.
När jag mötte min stora kärlek behövde jag plötsligt väldigt lite mat med resultat att det blev allt roligare att offra den där 10öringen på Södra Station. Jag hade snart trivselvikt och var så nöjd, så nöjd.

I mars fyllde jag 17 år och fick min första present av den utvalde. Han hade gärna velat ge mig ett armbandsur men med den lilla lön han hade fick det bli en betydligt enklare present.

En helg ,ganska snart efter att vi träffats, skulle han åka till sitt hem i Västerås för att hälsa på familjen. Jag var vid Centralen och vinkade av honom och fick ett linjerat ark i litet format, där han skrivit ner en kärleksdikt till mig. Den dikten har jag fortfarande nära till hands i en av mina kökslådor och kan alla fyra verserna utantill, men tittar ändå på den då och då. Tittar och minns.

Nu har dagen nästan tagit slut och eftersom jag vaknade alldeles för tidigt i morse och ej kunde somna om
så ska jag kompensera detta NU.

Tittade just nu i Ordspråksboken där det står en del bra saker. T.ex. i kap 27, " Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet inte vad en dag kan bära i sitt sköte".
Så får vi gå till vila under Guds beskydd, vissa om Hans stora, oändliga kärlek till oss.