Besök i Västerås m.m.

I går kväll var jag så trött, så trött och sa det gång på gång, högt, utan åhörare. "O,så trött jag är , Å så trött jag är." Inte för att jag blev mindre trött för det, men det fick mig att snabbt komma i säng.

Men tack o lov! Jag vaknade glad och pigg och kunde ta itu med det, sedan gårdagens bakande,övergivna köket. Jag är gammal och orkar ej som förr. Men har så svårt att inse detta. Gör stor vetedeg som förr. Gör tre kakdegar. Jag vet att jag inte borde. När jag sedan står där med sista plåten och känner att orken är slut , lovar jag mig än en gång att aldrig göra om detta. Enligt sägnen så kör det ju ihop sig för en pensionär som samma vecka har att gå både till Posten , Banken, Konsum och Apoteket. Så klart att det kör ihop sig om man utför alltför många sysslor samma dag hemma i köket.

Förr kunde jag både baka, städa och laga mat samma dag. Det var DÅ det.

Men nu tror jag vi återvänder till tiden i Stockholm. Som jag sagt tidigare så trivdes jag bra med arbetet, med staden och människorna jag hade omkring mig. Tyckte att jag var "en lyckans ost, som hade ett så intressant liv. Naturligtvis spelade det stor roll att jag kom till Kyrkan på Döbelnsgatan 48 och fick så fin gemenskap där. Det såg , och ser jag fortfarande, som Guds ledning. Han har f.ö. varit mitt fasta stöd och min ledsagare under hela mitt liv." Den som beder han får, tänk så enkelt. Vilket härligt och tröstefullt ord", sjöng min pappa ur den där sångboken med vaxdukspärmar, som jag tidigare skrivit om. Sådan är Gud, vår Far.

Så klart blev allting ännu roligare när jag mött den stora kärleken.
Efter besöket hos sin familj i Västerås, var han ivrig att tala om hur "enormt gärna" de ville träffa mig och började planera besöket där.
Valborgsmässoafton sedan vi slutat våra jobb (Georg hade jobb som kontorist på något statligt företag som jag ej minns namnet på), tog vi tåget till Västerås. På kvällen var vi vid brasan och jag fick träffa hans bästis och en del andra av hans vänner. Hans familj bestod av far, styvmor, en bror, 8 år och en syster, 4 år.
Hans äldre bror gick sin andra termin i Uppsala och läste juridik och var ej hemma.

Jag ska i nästa inlägg berätta den tragiska historien om Georgs födelse och moderns död.
 Hans far hade bokhandel och affären skulle få ny ägare, varför det inventerades i dagarna två. Georg och föräldrarna var alltså i affären, medan jag var hemma hos barnen, skalade potatis och såg till att den var kokt när inventerarna kom till lunch. Den blivande affärsägaren var också inbjuden. Jag visste hur många matgäster det skulle bli och anpassade potatisarnas antal därefter. Med, som jag tyckte, god marginal.
Det visade sig dock att varenda potatis försvann. Beroende på att den utsvultna hemkomna sonen åt 16 potatisar. Ensam.  Nästa dag skalade jag ännu fler, men då var Georg inte lika hungrig, vilket betydde att det fanns en stor mängd kokt potatis kvar när vi reste tillbaka till Stockholm. I Tillberga bytte vi tåg och mötte då på perrongen, brodern , på väg från Uppsala till Västerås.Nu hade jag alltså träffat hela familjen.

Av brev Georg senare fick framgick att jag var accepterad och önskvärd som blivande sonhustru.

Ser ut i min trädgård där speciellt gråpäronträdet i år för första gången på flera år är översållat av blommor. Min trädbeskärare tog sig an det för 3-4 år sedan och nu ska det bli roligt att åter få äta päron från det trädet.Potatisen har jag ännu ej fått i jorden, beroende på det regniga vädret de senaste dagarna..

Till sist ett ord av Albert Einstein:"Det finns två sätt att leva. Det ena är som om ingenting vore ett mirakel.
Det andra är som om allting vore ett mirakel."Grubbla ni som kan!