Som jag skrev i en tidigare blogg så blev det inget besök i sommarstugan i den gångna Kristi Himmelsfärdshelgen. I stället kom mins två systrar på besök. Den ena från Figeholm. Den andra från Växjö och det skulle nu bli bröllop för den systerns barnbarn. I Kvistbro kyrka så då passade det bra att de bodde hos mig. Det är ej så ofta vi ses utöver att vi en gång pr år träffas hos systern i Figeholm, som bor kvar i vårt föräldrahem. Annars blir det vid födelsedagar och bröllop, någon gång ibland.
Det var roligt att få vara tillsammans ett par dagar och också få vara med på bröllopet.Vackert väder och ett fint brudpar. Så roligt att få dela deras glädje.
Riktigt vackert och varmt blev det först i dag. Som jag tidigare sagt så vägrar jag att gå ut i trädgården om det inte är bra temperatur. I dag blev det varmt och skönt . Jag var ute till klockan 22.00. Nu börjar livet. Så härligt det var att få ta itu med den stora rishögen sedan syrenhäcken klipptes i höstas. Med förskräckelse har jag sett den genom fönstret. Dock trodde jag inte att det skulle vara SÅ jobbigt att sortera stora tunga grenar och lättare ris. Men det lyckades och jag kände verkligen att jag hade uträttat något stort när jag "tog kväll."
Då kom jag på att halva altangolvet skulle strykas med olja sedan barnbarnet skurat det så rent i dag på förmiddagen. Så blev det också gjort och jag kände i kroppen att jag nått gränsen för vad jag orkade.
Så nöjd. Så nöjd.
Ja det var det där med det glömda krigsslutet för att jag skulle snabba mig igenom 1945. Så fel, så fel.
Men jag ska vänta med det till mitt inlägg i morgon. Nu skulle jag berätta lite om min nya arbetsplats 1946.
Jag minns ej om det var någon av oss som jobbade i affären som föreslog att vi "skulle lägga bort titlarna", som det hette. Det betydde att vi hädanefter skulle säga du till varandra. Jag tror dock inte att springgrabben omfattades av detta. Och naturligtvis var det självklart att vi sa Herr Sundberg till chefen och Fröken Sundberg
till hans dotter. Dessa sa lika självklart Fröken Kraftling till mig, Herr Stenlund och Herr Ek till mina arbetskamrater. Springgrabben hette Sixten och var en trevlig kille. En dag sa han till mej:"Är det fröken som ska skura Tranebergsbron med en tandborste i eftermiddag?" Han bodde med sin mamma i ett litet hus på Söders höjder.Jag var där en gång minns jag.
Chefen var fantastisk. Hade alltid ett uppskattande ord att säga när man gjort något extra.
Jag minns t.ex. en vår då vi hade haft enormt körigt i affären och säkert hade det visat sig i stigande omsättning. Han bjöd ut oss anställda på fin middag på Berns salonger , som ju var vår granne. När vi skulle bryta upp fick vi var sitt kuvert och ett varmt tack för att vi jobbat så bra. I kuverten låg en 50kronors sedel. Det var mycket pengar för oss. Jag hade då en månadslön på 400 kr.
Nu var kriget slut och människor från andra länder började besöka vårt land. Eftersom vår affär låg nära de då mest kända hotellen, Grand och Strand så fick vi en del "utsocknes" kunder.
En dag kom det en fin man, en neger. På den tiden sa man så. Han frågade på engelska efter NK. Jag erbjöd mig att följa med och visa vägen. Inte så långt. Det var så roligt att få använda den engelska jag hade lärt mig på Borgarskolan och av mina korrespondensstudier på Hermods. En "brevskola" i Malmö.Jag kände mig faktiskt lite stolt. Ännu var det inte så vanligt med negrer i stan.
År 1946 var det år då kungen föddes och hans far så tragiskt omkom i en flygolycka.
I morgon ska hans barnbarn döpas så då blir det festligt.Då blir det en liten fikastund med någon godbit till
kaffet.
Nu tror jag att jag måste säga GODNATT och SOV GOTT till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar