Visst tittar solen fram lite nu och då och bara en enda liten regnskur har vi fått. Men ack så kallt i luften. Ingen ide' att så grönsaker i dag heller. Förresten går inte jag ut i trädgården om det inte är varmt.
En lugn och skön dag med bara ett och annat telefonsamtal.
Så vi drar till Stockholm och Sundbergs Färghandel på Arsenalsgatan 4, år 1946
Granne med Bukowskis Konsthandel. I grannskapet fanns också Berzelii Park, Dramaten, Strand och Grand Hotell och så Skärgårdsbåtarna i Nybroviken. Det sista för mig, betydelsefullt. Uppväxt vid Östersjön som jag är.
Att beskriva den stora omställningen att komma från Krukmakaregatan på Söder till dessa trakter i stans Centrum går ej att i ord beskriva. Allt var annorlunda. Affären, rymlig med en "läktare", alltså en övervåning, där chefen och hans dotter, som skötte kontorsgöromålen, vistades om de inte behövdes i affären. De hade därifrån full uppsikt över kunder som kom och gick. På"läktaren" fanns också stafflier, pannåer och dukar för våra konstnärskunder. I butiken fanns tre "diskar", en rakt fram och en på var sida. Den ena för toilettartiklar
där det fanns tvål, parfym, skönhetsmedel etc. Den andra för konstnärsmaterial med skissblock, konstnärsoljefärger, penslar osv.
Min anställning ordnades snabbt och enkelt genom min förra chef som genom sitt föreningsarbete hade koll på alla affärer och dess innehavare och kände dem. Antagligen hade jag fått goda vitsord för det dröjde inte länge innan jag fick nyckel till affären och fick sedan öppna affären. Herr Sundberg och dottern bodde på Lidingö och kom ibland lite efter öppningsdags.
Från att ha haft chefen och hans fru som de enda arbetskamraterna, fanns nu två män, ungefär i min egen ålder. Båda jobbade heltid. Klockan 12 varje dag kom en halvtidsarbetande tjej, kanske fyra år äldre än jag. Dessutom en springpojke som hade fullt upp med att cykla omkring med telefonbeställda varor,för att inte tala om skärgårdsbåtarna som fraktade varor till kunder ute i skärgården. Ska villigt erkänna att jag gärna sprang iväg till skärgårdsbåtarna med paket i stället för att skicka springgrabben som i alla fall hade
mycket att bestyra. Bara för att känna havslukten!
Det här var grejor det. Sällan sålde vi Ammoniak, Saltsyra, Salpetersyra, Lutpulver i lös vikt även om det givetvis fanns. Nej, Lutpulver fanns bara i burkar.
Du som läser detta kanske kan ana skillnaden mellan olika stadsdelar.
Här var det kunder som Enskilda Banken, Svenskt Tenn, Svenska Bankföreningen, de olika hotellen.
Det kanske låter lite skrytsamt detta, men unna mig att påminna mig om det nya livet och låt mig ,inte skryta,
men försöka förklara skillnaden. Ett "förr" och ett "nu".
Prins Carl, bror till Gustav V, bodde där på Blasieholmen. En dag kom hans dotter Kronprinsessan Märta från Norge in och beställde 5 liter Surprise, ett putsmedel för silver, som hon skulle ta med till Norge. Detta var omedelbart efter krigsslutet om vilket jag ingenting har berättat . Men naturligtvis kommer jag att göra det. Skulle snabba över 1945 lte raskt och glömde denna stora händelse, som krigsslutet innebar.
Naturligtvis var det oerhört mycket nytt för mig att lära. Mina arbetskamrater, varav den ena hade lång erfarenhet, var mycket hjälpsamma. Han kunde allt om konstnärsmaterial och i början överlät jag ibland en kund , när jag kände mig osäker, och lyssnade för att lära mig.
Jag vill inte alldeles trötta ut er, kära läsare, så därför väntar jag med presentation av chefen och lite annat till nästa gång. Då blir det också slut på kriget. Till dess-ha det bra! Gud är en god Gud. " Era hjärtan vare icke oroliga", står det i Johannes , kapitel 14.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar