Julafton 1944 och lite mer.

I dag börjar jag skriva innan det blir kväll. Stod nyss och undrade om jag skulle baka tekakor eller börja blogga.Tidsoptimist som jag är tänkte jag först baka tekakor, men eftersom jag om två timmar blir hämtad till kafferep,insåg jag att det bästa är att börja blogga så kan jag fortsätta med det i kväll medan tekakorna jäser.

Har nyss kommit hem från träningen. I dag blåser det. Mitt absolut värsta väder.
Inte ens Isak vill vara ute, även om han har ännu svårare att tåla regnväder än vad jag har.

För att återgå till Stockholm så blev det jul även år 1944.Från den värnpliktige flygaren kom ett litet brev med en slant i. Och önskan om en God Jul. Den slanten behövde jag.
Till min stora lycka inföll julafton detta år på en söndag. (Kan för mina barnbarn berätta att jag just kollat riktigheten av detta på Google. Att jag kunde!)
Nu kunde jag ta det sena tåg jag åkte med förra året. På den tiden bytte de ej turlista så ofta på SJ. Allt gick i sin vanliga lunk. Men vi var inte så mycket folk som nu. På tåget stod skyltar lydande:"En svensk tiger".
En varning till oss alla att tänka på att det kunde finnas spioner liknande "ulv i fårakläder", för att låna ett bibliskt uttryck.


Under året hade min bästis från Figeholm flyttat till Stockholm,liksom två andra av mina skolkamrater.
Familjen där Britt jobbade bodde på Floragatan då, men byggde sedan en villa på Lidingö.Mannen i familjen var chef för Marinledningen under krigsåren, utbildad militär som han var. I den familjen slösade man inte i onödan bort pengar. Jag minns att Britt berättade om hur hon fick lära sig att utnyttja elen till dess yttersta gräns, så att säga!
När ugnen var i bruk så passade man på att grädda pudding och annat som ej var beroende av så stark",
färg, när ugnen stängts av, för att ta ut max av elen. Likadant vad gällde strykjärnet. När sladden var urdragen mot slutet av strykningen användes resterande värme till mindre viktiga plagg.
Eftersom Britts mamma var sjuklig så fick hon och hennes två systrar turas om att vara hemma ett halvår var för att hjälpa till därhemma. Fadern var sjökapten och var sällan hemma.
Det gick familjen med på och klarade av sysslorna i hemmet med lite extrahjälp. Britt jobbade där i flera år och träffade sin blivande man på Lidingö, gifte sig där och är än i dag bosatt på Lidingö, änka sedan många år. Snart ska jag åka dit och hälsa på.
Den här julen var hon hemma så vi hade möjlighet att träffas.

Visst var det roligt att vara hemma på julaftons morgon. Mamma hade som tradition att då samla oss alla kring köksbordet där den sedvanliga julduken låg. Levande ljus på bordet. Stort brödfat med alla sorters julkakor och gott saffransbröd. Vilken fest det var! Så började julen!
Denna tradition följde med in i mitt eget hem och åtminstone hos några av barnen förts vidare.

Julafton inföll alltså på en söndag. Det betydde att onsdag var arbetsdag och tydligen var de så hyggliga på jobbet så jag fick använda den dagen som resdag. ( Det tog lång tid att resa. Byte av tåg i Hultsfred och Linköping.) Jag har ej långt till tårarna nu när jag skriver om detta. Jag minns hur ledsen jag var när jag satt på tåget och tänkte på hur roligt det hade varit om jag fått ledigt ett par dagar till. Men "plikten framför allt"
som han sa,Kungens farfar.

 I Stockholm hade jag ju vänner och kamrater i kyrkan och på den tiden var det fler möten i kyrkan än vad det är i dag. Margareta och jag hade nu också möjlighet att ha julbjudning för våra vänner. Jag minns hur trevligt vi hade den kvällen. Så härligt att bo så vi kunde!

Nu är sista plåten tekakor i ugnen.45 st blev det. I morgon blir det ännu ett kafferep samt lunch på stan eller på Naturens Hus. Alltid har man något roligt som väntar.Är så tacksam för att jag får vara frisk.

Här kommer ett ord från Psaltaren 91:11." Han skall giva sina änglar befallning om dig att de ska bevara dig på alla dina vägar" Sov Gott!