Ja så skulle jag sammanstråla med mina två systrar. Igen! Denna gång i Figeholm hos den yngsta av de två.
Swebuss har bara två turer i veckan till Norrköping. Fredag och söndag. Något, som tyckts mig alltför lite i många år. Nu visade det sig denna gång att jag på fredagen kunde komma till Norrköping men att det var fullsatt i bussen från Norrköping till Fårbo, där man stiger av för att sedan pr bil ta sig fem kilometer till Figeholm och HAVET! På lördagen kunde jag ta mig från Norrköping till Figeholm.Men kunde ej ta mig till Norrköping. Nu tycker ni att det här är väl inget att skriva om , men då vill jag säga, att det ligger lite terapi i att skriva om det för det här är något som retat mig i många år. Så nu känns det bättre och jag är i balans igen.
Snälla barn har jag och det ordnades så att jag kunde få bilskjuts till Hjortkvarn, sova över där och bli skjutsad
till Norrköping lördag förmiddag.
På torsdagen hade jag ju mycket att göra med kroppkakor och matgäster så jag hann ej med något trädgårdsarbete. Kristin, som hjälpt mig att få fint på altan, kom mig till hjälp på torsdagen. Dök upp vid 9-tiden med två stora påsar nybakade bullar. Fortsatte med städning så allt blev klar till kroppkakekalaset klockan ett.
Tack, Kristin!
Nu var det alltså fredag. Linn hade kommit hem från Växjö och kom hit på förmiddagsfika och en pratstund.
Nu var det tomatplantornas tur att tas om hand.Alltför länge hade de stått inomhus i för små krukor. N u åkte en del ner i rabatten, en del blev omplanterade i större krukor och kommer att trivas utomhus. Det tog en stor del av dagen innan jag hämtades av ett barnbarn med familj till Hjortkvarn. Dottern skjutsade mig till Norrköping och Swebuss. Kom till mina systrar vid tvåtiden. Gick till sommarstugan, som nu är såld och sov där. De nya ägarna, som är att gratulera, tar över om ett par veckor.På tomten blommar gullvivor, liljekonvaljer och smultron. Hallonhäcken och Vindruvorna växer och ger sin skörd när det är dags.
Men nu måste jag komma till det slarvigt passerade 1945. Ett så för människorna viktigt år. Nu hade vi haft krig med allt vad det innebar, sedan 1939. Jag var då 12 år, bodde hos mina föräldrar och fylldes , som många andra av skräck, särskilt den dag Hitlers trupper tågade in i Danmark och Norge. Blunda och tänk efter!
Jag har tidigare berättat om en del av detta år men det viktigaste,KRIGSSLUTET, glömde jag.Den dagen blev en stor glädjens dag.I mammas dagbok står det den 1 maj:" Hitler död. Tack och lov för det!"
Han var ju också en människa, älskad av Gud, skapad till Hans avbild men ack så mycket elände han orsakade! Det finns en god och en ond sida. Människan har fått friheten att välja!
Den 7 maj står det:"FRED I EUROPA DENNA DAG.TACK O LOV!
På annan plats "för diverse anteckningar" står det : "En underbar dag den 7 maj. FRED, FRED. Klockorna klämta till FRED.Befrielsens timme är kommen för många. Tack käre, gode Gud att det åter är fred och tack för Din stora och dyrbara nåd."
Min dagbok från den tiden förstördes i ett "skyfall på 70talet, då källaren vid två tillfällen utsattes för vattenskador och mycket av minnesanteckningar gick till spillo.Fredsslutet 1945 har jag dock " i huvudet". Jag vill minnas att vi fick veta det någon gång mitt på dagen. Affärerna stängde, också Corona, alla kontor likaså. Folk fanns på gatorna, från fönstren i centrum ( jag var fortfarande kvar på Söder där det gick lugnare till) kastades serpentiner, man sjöng och dansade och folk klättrade upp på Stureplansparaplyet och hojtade och kastade papper och annat ofarligt. Det var en dag olik alla andra. Georg jobbade då på kontor i Centrum och gav sig ut på gatorna, ner mot Kungsgatan och Stureplan. Folk var vilda av lycka! Trot om ni vill, men själv betraktade jag det som en "ledig dag". Vi stängde affären. som alla andra. Jag gick hem till Heleneborgsgatan där jag och min kompis bodde och fixade med sommarkläder och annat som behövde göras. Tråkmåns måhända, men stora folksamlingar har aldrig varit MIN grej och jag fick ju av Georg veta om vad han sett och hört. Inom mig hade jag en känsla av att det trots allt var en bräcklig fred. Redan hade det ju skrivits om olika åsikter från olika länder och jag undrade om det verkligen var en fred att lita på.
Senare kom ju också det som kallades "KALLA KRIGET" och det var väl det som redan fanns i mitt bakhuvud. I Norge och Danmark,som under så lång tid varit utsatta var glädjen om möjligt ännu större. Våra släktingar i Norge berättade senare om 17 MAJ , hur alla stod framför kvarvarande tyska soldater, glatt och triumferande viftande med Norska Flaggor! Vilken Seger, att äntligen få känna sig fria!
Visst var det skönt med freden men ännu skulle det dröja länge innan alla ransoneringskort försvann för gott. Jag minns bara att smöret blev fritt 1948.Varför minns jag detta? Jo jag var nygift och Georg kom Plötsligt hem med en matgäst, en god vän till oss som han plötsligt träffat på väg hem från jobbet. Jag hade nyinköpt smör och i min glädje gjorde jag en stuvning, innehållande alldeles för stor mängd smör så det blev något av katastrof. Robert var studerande och glad över att få mat så han höll "god min". Jag s kände mig så misslyckad, Antagligen helt i onödan,
Den 11 Augusti hade cheferna kommit hem från sin Ölandssemester och det var min tur att få ledigt. I år hade jag intjänad semester från 1944 så jag fick för första gången en riktig semester.Sista veckan i Småland fanns Georg med där och vi hade trevligt med min familj. En dag cyklade vi till en by där en klockhandlare bodde. Äntligen blev jag ägarinna till ett armbandsur. Kostnad 43 kr. Min månadslön var då 65 kronor i månaden.Jag var 18 år gammal.På Julafton bytte vi ringar, Georg och jag men det har jag tidigare berättat om. Ringarna köptes i Gamla stan hos "Öbergs ringar, lycka bringar", som det stod på skylten. De betalades med sparade 2-kronor. Nu går vi till 1947 nästa gång, så det blir någon ordning på det hela!
Nu ska jag lyssna till näktergalen! Ha det bra! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar