Lugn söndag 2012. Stockholm 1944.

Så var det söndag igen. Ute blåser det . Mest är det solsken men det är kallt i luften. Det kände jag när jag hämtade tidningen i morse. Jag är en riktig "fryslort" och går inte ut om jag inte är tvingad. Det blev en bra dag. Fin Gudstjänst i TV2 från en katolsk kyrka.En ung kille, studentpräst, talade om vikten av att ha Gud med i ALLT ,hela tiden. Inte bara i kyrkan. Kören sjöng så fint. Och man firade Nattvard.  Lovsång till Jesus som uppstått ur graven och som ska komma tillbaka en dag.

Efter denna Högtid var det Gudstjänst i Örebro Närradio från Brickebergskyrkan. Någon berättade om Albanien och om hur många människor där kommer till tro på Gud, något vi önskar se i Sverige också.

Ett par timmar senare var det dags för en tupplur  en dryg timme. Telefonsamtal från barnen. Inbjudan att äta lunch på Naturens Hus med en dotter, på tisdag. Dessutom har jag två fikabjudningar hos goda vänner ett par dagar, så det ser ut att bli en bra vecka. Med lite omväxling. Ska också åka till Georgs grav och plantera lite blommor. Kanske i sällskap med någon av barnen.

Året innan jag träffade Georg hade jag i kyrkan träffat en kompis i min egen ålder. Hon hade plats som hembiträde i en familj, som bodde på Ringvägen, inte långt ifrån min bostad. Vi höll ihop. Åkte samma spårvagn till kyrkan och träffades på stan. Någon gång hemma hos henne, som hade eget rum.Jag bodde fortfarande i köket med rullgardin på mitten.
Hon fick senare arbete hos en familj, som såg hennes förutsättningar att studera, och hjälpte henne med utbildning till småskollärare.

Men innan dess hann vi med att lära känna varandra och trivdes ihop. Till kyrkan kom allt fler ungdomar och vi hade en fin gemenskap där. Georg fann sig också tillrätta där och trivdes.

Så blev det sommar 1944. Chefen och hans fru åkte till sin stuga på Öland och var nu borta längre tid än året innan. Anställde en kille som bodde på Krukmakaregatan, där affären låg och litade på mig, som skulle ha huvudansvaret. Joodå, det gick bra. Killen charmade kokerskan på caffe' 20 så han kunde gå på baksidan och hämta sin lunch, som han sedan gick ner i källaren och åt upp så att ingen skulle veta.
När han gick till Pepparkaksbageriet för att lämna det beställda klistret charmade han tanterna som jobbade där och fick stora påsar med pepparkakor. Han bjöd frikostigt. Pepparkakor och mjölk är gott!

 När cheferna kommit hem var det dags för mig att ha semester. Enligt mammas dagbok kom jag hem den31 juli och åkte tillbaka den 11 augusti. Den här gången tog jag kompisen med till Småland. Hon hade växt upp hos mormor och morfar i en förort till Stockholm, och hade inte haft det så bra alltid, så hon följde gärna med. Vi tog båten till Oskarshamn och buss därifrån till Figeholm. Vi hade ett par härliga veckor där.
I Stockholm hade jag Georg, som väntade på mig. Den hösten flyttade hans familj till Stockholm och han flyttade från sitt hyrda rum på Norrlandsgatan hem till familjen på Skulptörvägen vid Gullmarsplan.

Hur vårt förhållande tog slut minns jag ej så noga, men tror att vi tröttnade på varandra. Jag minns att jag inte tyckte om att han jämt ville vara med, även när jag träffade mina flickvänner. Jag ville vara i fred.  Han fick nytt jobb och nya kompisar där, så det gick smidigt att "göra slut". Vi slutade ringa och slutade att träffas. Och båda var nöjda därmed. Just då!!! Minns att tant Magda sa att det var skönt att det ej blev så dramatiskt.

Nu hade emellertid min kompis Margareta och jag börjat prata om att hyra rum och flytta tillsammans.
Margareta skulle också i den vevan byta jobb. Jag bävade för hur jag skulle kunna säga det till mitt värdfolk. Lättare var det för min kompis.
Vi totade ihop en bra annons om "Två troende flickor osv.". Det betydde att vi var rök och spritfria samt skötsamma i största allmänhet. När jag kom in i Tobaksaffären , för att lämna annonsen, sa damen där att det var väl ingen ide' att annonsera efter rum . Visste jag inte hur omöjligt det var att få tag på rum i Stockholm. Jag sa att det var lugnt. Jag VISSTE att Gud hade hört våra böner och att"för Gud är allting möjligt", så jag betalade och gick därifrån.

Naturligtvis fick vi svar. Undrar hur det nådde oss. Kanske att vi uppgivit Margaretas telefonnummer.
Alltnog fick vi ett rum på Heleneborgsgatan hos ett gift par utan barn. Mannen arbetade på annan ort och frun var då hemma hos sina föräldrar, så vi hade mestadels köket för oss själva.

Men innan dess! Hur skulle jag kunna säga till tant Magda och farbror Harry att jag ville flytta och alltså behövde höjd lön. O, så nervös jag var!  Jag sa det till tant Magda en morgon då vi var ensamma.
"Ja det här blev ju ej som vi tänkte,"sa hon." Hur då?" undrade jag. "Jo, vi hade ju tänkt att du skulle få lära dig spela piano," sa hon. "Men här finns ju inget piano", svarade jag. "Det hade vi väl ordnat i så fall," var svaret.  Hon sa dock att hon förstod att jag inte ville bo i köket men att hennes syster inte ville flytta så....
Jag berättade om att rummet kostade 90 kronor i månaden, alltså 45 kr för min del. Jag sa att jag klarade mig på ganska lite till mat . Min lön var väl fortfarande 50 kr i månaden + mat och husrum, så jag kom fram till att om jag fick 185 kr i månaden, så skulle jag klara mig. Det accepterades och jag packade ihop och bar ner sängen i källarutrymmet när jag några dagar senare flyttade in i vårt hyrda rum.

Det här var svårt, men det kändes som att bli fri. Här fanns också badrum i lägenheten. Vi plockade in våra få ägodelar i ett stort linneskåp och en garderob och trivdes med livet. Nu kunde vi ta hem kompisar.

Margareta hade nu jobb i en mjölk och brödaffär med eget bageri och kom hem med limpor och goda bakverk, som jag måste förhålla mig till på mitt eget sätt. Däremot kunde Margareta äta precis obehindrat av allt utan att öka ett gram. Lång och smal var hon .

Den här hösten kom en ny kille till kyrkan. Han var värnpliktig  och gjorde sin tjänstgöring vid Flyget. Vi träffades då och då. Han följde mig hem ibland och vi träffades hos hans syster, som var med i Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan. Någon kärlek från MIN sida var det inte men vi hade kontakt och jag förstod senare att han hade nog tänkt att vi skulle bli ett par.

Men nu får det vara nog för denna gång.Jag ska försöka rycka upp mig och ta itu med en del pappersarbete innan sänggåendet.Nu kom Jonas. Så lämpligt! Kanske jag kan få hjälp med att få in en bild från Corona med tant Magda och mig.