Jo jag vet ! Jag skrev varken den 28 eller 29 september och nu vet jag inte VAD som hände eller OM det hände något speciellt.
Eftersom jag inte vill vara gnällig i överkant så har jag undvikit att skriva om den försämrade synen, som faktiskt orsakar både tårar och tidsåtgång och t.o.m. kan göra att jag tappar skrivlusten, som annars brukar komma framåt sovdags.
Att blogga har blivit lite av vad som ej går att slarva med om jag ska må bra.
Att jag ser statistik på antalet läsare och vet att det finns de som undrande frågar mina barn om jag blivit sjuk om jag gör uppehåll utgör nog också en sporre att fortsätta så länge jag har, i alla fall. ETT öga med skaplig syn. Jag tror ju på Gud och då tror jag också att han ser till mig i nåd också vad gäller synen och bistår mig så länge jag lever på denna jord. Sedan tar han hem mig och då ska jag inte blogga mer.
Jag är så tacksam för så mycket och har all anledning att vara det.
I dag hämtades jag av Kerstin till Magnus födelsedagskalas.
Kockutbildad som han är så blev maten därefter. Porterstek, som jag älskar, och en underbart god Potatisgratäng om vilken jag nyss ställde en smsfråga huruvida den var hemmagjord från grunden eller förbättrad inköpt från affären.
Svaret blev:" Köpt gratäng är ett helgerån i mitt hus!" " Hahaha! Kunde väl tro det men ville ha det bekräftat", blev mitt svar.
Jag dristade mig att fråga om han kunde ställa upp som kock på min 100 (eller 95årsdag)
och fick det positiva svaret:" Låter bra! Då har vi något att se fram emot!"
Tänk på det, mina vänner! Nu går jag åter till den utlovade bloggen om Pencillinet.
Jag tar det från början. Jag är inte alls insatt i medicinska termer, men ordet Pencillin har jag varit bekant med i ett antal år.
Det var i kvällens Rapport i TV, som det nämndes om att det snart är dags för Nobelprisutdelning .
Det var en Professor , tror jag, som uttalade sig om den stora upptäckten av Pencillin och som ledde till Nobelpris i Medicin. .Har glömt vilket år det var fast jag nyss hörde det
Det sades nu i TV att detta fantastiska läkemedel, som räddat så många liv, har "missbrukats" genom att användas i så stor utsträckning att immunitet uppstått och han verkade bekymrad över detta! Om jag nu fattade rätt.
Genast flyttades jag i tankarna 67 år tillbaka i tiden.Vi bodde då i Stockholm. Georg och jag hade blivit föräldrar till en son, som var ett år gammal. Vår lille Sven drabbades av öroninflammation vi föranledde färd till Södersjukhuset, som låg närmast. Han pysslades om på bästa sätt.
Antar jag. (Det här med sjukhus och därmed sammanhängande händelser hör inte till min intressesfär, som de flesta av mina läsare vet!)
Jag tog vår lille Sven med hem och han var ganska dålig. Det här var en måndag och jag minns hur Georg gick och bar honom på söndagen för han skrek för sitt öra.
Vid kontakt med en av våra vänner, som var sjuksköterska och jobbade på en barnavdelning så frågade hon vilken behandling sven hade fått. Om han fått någon spruta.
Jag minns hur upprörd hon blev. Där hon jobbade fick barnen genast en spruta av något som hette Pencillin och de blev friska på ett par dagar.
Vi skulle komma till baka om ett par dagar till sjukhuset och jag hade order om att fråga varför de inte gav Sven Pencillin.
I kväll när jag lyssnade till rapport kom jag så tydligt ihåg när läkaren på Södersjukhuset förklarade för mej risken med att ge Pencillin utan att först försöka med annat.
Om man använder detta läkemedel i tid och otid kan det bli så att immunitet uppkommer och då blir det illa. Jag har under alla år ofta tänkt på vad denne läkare sa.
Dock, ville han ej gå emot vår önskan utan Sven fick en spruta och jag åkte till sjukhuset med honom varje dag, en veckas tid vill jag minnas.
Skönt nog behövde vi ej åka spårvagn för strax innan det här hände hade Georg tecknat en försäkring för Svens räkning, som innebar att vi blev hämtade i Enskede där vi bodde och körda till sjukhuset varje dag med en liten sjukbil bemannad med två personer. Tur och retur.
Sprutorna gjorde ont och Sven grät många tårar.
När han blivit frisk och jag tog honom med till köttaffären där personalen hade vita rockar började han, vid deras åsyn, skrika så fort vi kom innanför dörren så jag fick lämna honom hos grannen nästa gång jag skulle till affären.
Tyckte det var ganska intressant att de tankar, som fördes fram i TV i kväll, hade jag hört redan år 1951. Jag minns att jag faktiskt tog fasta på vad den läkaren sa och tänkte att han nog hade mer rätt än sköterskan som dömde ut honom för hans åsikt om användandet av Pencillin.
Nu vet jag inte vad det blev av den här bloggen men jag ska sova nu för i morgon förmiddag ska jag till tandläkaren. Om det tycker jag inte! Sov gott mina vänner!
söndag 30 september 2018
torsdag 27 september 2018
Onsdag, Torsdag 26,27 september 2018. FB igen!
Fb och jag har gått i otakt ett tag. Jag vet ej hos vem felet ligger men om jag blir erbjuden att bli vän med någon jag har ständig kontakt med så undrar jag. I dag har jag haft hjälp med datorn så jag nu ska kunna skicka min blogg via FB som jag tidigare gjorde.
Nu drar jag ett streck över det sagda så det inte får förstöra det roliga jag faktiskt haft med FB i kväll!
Det började med att någon "Lesjöförsere" skrev något som jag reagerade på och fick då ett litet roligt inlägg från en som hade lite kännedom om Lesjöfors.
Efternamnet Wennström verkade bekant. Den man som skrev inlägget hade själv inte bott i LFS eller gått i skolan där.
Jag frågade spontant om hans pappa möjligen hade varit pastor i ortens Missionsförsamling, Betlehemskyrkan och om familjen flyttade till Oskarshamn, min hemstad, och
fick ett jakande svar. Jag frågade om hans föräldrar lever.
Han svarade:" Nej, de lever inte nu. Har du träffat dem?" "O, ja, många gånger", blev svaret.
" Men kära nån, vad glad jag blir! Nu gråter jag!"
Naturligtvis blev också jag glad
Saronförsamlingen där Georg och jag hörde hemma hade ibland söndagskvällsmöten tillsammans med Betlehemskyrkan och den här mannens föräldrar handlade hos oss i Färgcentrum. Så många gånger jag träffade dem!
Både pastorssonen och jag blev glada och har sedan ägnat en del av kvällen till SMS om gemensamma vänner och kom till slut överens om att detta måste få en fortsättning . Nu ska vi träffas och prata minnen . Även om sonen inte hade bott i samhället så hade han hittat sin fru där.
.
Nu ser vi fram emot att få träffas för tydligen så höll pastorsfamiljen kontakt med vännerna i Lesjöfors och Sören Stadell med sin fru Vivianne blev både deras och våra vänner.
Den familjen åkte sedan till Grönland som missionärer. Georg och jag hade länge kontakt med dem via brev Så roligt att i dag få prata lite också om dem.
Så stor glädje, t.o.m. jag, kan ha av FB! Ska försöka komma tillrätta med det där som gjorde att vi kom i otakt FB och jag. Ärligt talat har jag en känsla av att jag var för snabb att trycka på en knapp.
Jag önskar att jag skulle vara lite smartare och veta vad jag gör när jag använder mig av det digitala!
Ja, så här rolig blev den här dagen med nya kontakten. Både i går och i dag har Sven varit här och grejat med sådant som inte jag klarat av efter inflyttningen. Rotmos och fläsklägg hade han också med till mej MUMS!
Måste berätta om onsdagen då vi här på Gillet, som stället heter, genom Gårdsrådet fick möjlighet att tillsammans äta SURSTRÖMMING. Jag blev så glad för numera orkar jag inte ordna sådana fester, som vi gjorde förr . Så gott och så roligt att få äta tillsammans med många med samma intresse för den sortens fisk. Gårdsrådet hittar på trevliga saker för oss som bor här och jag säger ett varmt tack Kanske någon läser och kan ta åt sig lite beröm!
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner! Sov Gott!.
Nu drar jag ett streck över det sagda så det inte får förstöra det roliga jag faktiskt haft med FB i kväll!
Det började med att någon "Lesjöförsere" skrev något som jag reagerade på och fick då ett litet roligt inlägg från en som hade lite kännedom om Lesjöfors.
Efternamnet Wennström verkade bekant. Den man som skrev inlägget hade själv inte bott i LFS eller gått i skolan där.
Jag frågade spontant om hans pappa möjligen hade varit pastor i ortens Missionsförsamling, Betlehemskyrkan och om familjen flyttade till Oskarshamn, min hemstad, och
fick ett jakande svar. Jag frågade om hans föräldrar lever.
Han svarade:" Nej, de lever inte nu. Har du träffat dem?" "O, ja, många gånger", blev svaret.
" Men kära nån, vad glad jag blir! Nu gråter jag!"
Naturligtvis blev också jag glad
Saronförsamlingen där Georg och jag hörde hemma hade ibland söndagskvällsmöten tillsammans med Betlehemskyrkan och den här mannens föräldrar handlade hos oss i Färgcentrum. Så många gånger jag träffade dem!
Både pastorssonen och jag blev glada och har sedan ägnat en del av kvällen till SMS om gemensamma vänner och kom till slut överens om att detta måste få en fortsättning . Nu ska vi träffas och prata minnen . Även om sonen inte hade bott i samhället så hade han hittat sin fru där.
.
Nu ser vi fram emot att få träffas för tydligen så höll pastorsfamiljen kontakt med vännerna i Lesjöfors och Sören Stadell med sin fru Vivianne blev både deras och våra vänner.
Den familjen åkte sedan till Grönland som missionärer. Georg och jag hade länge kontakt med dem via brev Så roligt att i dag få prata lite också om dem.
Så stor glädje, t.o.m. jag, kan ha av FB! Ska försöka komma tillrätta med det där som gjorde att vi kom i otakt FB och jag. Ärligt talat har jag en känsla av att jag var för snabb att trycka på en knapp.
Jag önskar att jag skulle vara lite smartare och veta vad jag gör när jag använder mig av det digitala!
Ja, så här rolig blev den här dagen med nya kontakten. Både i går och i dag har Sven varit här och grejat med sådant som inte jag klarat av efter inflyttningen. Rotmos och fläsklägg hade han också med till mej MUMS!
Måste berätta om onsdagen då vi här på Gillet, som stället heter, genom Gårdsrådet fick möjlighet att tillsammans äta SURSTRÖMMING. Jag blev så glad för numera orkar jag inte ordna sådana fester, som vi gjorde förr . Så gott och så roligt att få äta tillsammans med många med samma intresse för den sortens fisk. Gårdsrådet hittar på trevliga saker för oss som bor här och jag säger ett varmt tack Kanske någon läser och kan ta åt sig lite beröm!
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner! Sov Gott!.
tisdag 25 september 2018
Tisdag 25 september 2018. Jo jag är arg!
Att efter en så bra dag bli sittande framför TVn och höra samma Nyheter tre gånger när jag kunde gjort så mycket annat bra, då blir jag arg på mig själv!!
Men vid närmare eftertanke kanske det ändå var bra för jag fick verkligen en inblick i hur svårt det politiska läget är i vårt land just nu. Här behövs vishet och förstånd för att allt ska bli till det bästa för vårt fina, älskade fosterland. Här bör inte hat få någon plats.
Tänkte, medan jag lyssnade, på att Gud är kärlek, att han älskar Sverige och den där sången som alltid är en grundton inom mej tonade lite starkare.
" Gud är densamme, hans ORD går att lita på! Han genom hindren kan bana en stig. Han kan förändra förhållanden, osv.
Satt där och tänkte på vilka möjligheter vi som Guds folk har fått genom vår bön till Gud. Gemensam och enskild. Våra förtroendevalda i Riksdag och Regering behöver ljus över vad som är rätt och fel, ledning från en stor och älskande Gud. Nu är det vår plikt att mer än vanligt ropa till Gud om att allt ska bli rätt i olika stora beslut som ligger framför. Då GÖR vi det och litar på att Gud är med. Ja
För att säga något om denna tisdag så blev det en trivsam dag.
Kerstin kom på förmiddagen, som hon lovat. Att min syn ej är vad den har varit gör att jag behöver få lite hjälp med ett och annat.
Hon hann dammsuga innan parkeringstiden var ute. (Skillnad mot att bo i villa och stå på garageuppfarten.).Vattna blommor och vindruvan på balkongen och en del annat småplock!
Vi åkte iväg och köpte ny bäddmadrass till min sköna säng. Åt god lunch på Maxi Eurostop., åkte hem och Kerstin bäddade så prydligt åt sin mamma. Fortsatte med att vaska golv , tvätta en maskin och hänga på balkongen. Knacka in lite mer parkeringsavgift via telefon för att sedan ta med tidningar i en kasse till återvinningen.
Nog kan jag vara glad, som har fyra fantastiska barn med sina familjer.
En god mjuk pepparkaka hade hon med sig till fikat,
I dag har kylan dragit in över landet och det känns också inomhus.
En väninna meddelade via sms att hon var bekymrad och ledsen så då tog vi tag i det och åberopade vår älskande och store Gud! Han sviker aldrig. Hon blev gladare sedan vi lämnat det svåra till Gud och fick frid över hur hon skulle hantera saken som oroade. Det är förunderligt med Gud hur mångsidig han är. Han ger oss "individuell"hjälp i våra svårigheter.
Vilken bra dag det blev! Nu har jag rena golv överallt och så fick jag ha sällskap av dottern flera timmar och god lunch i trevlig miljö.
Det har kanske hänt mer roligt i dag, som jag redan glömt men jag ska nöjd gå till sängen som står där renbäddad och väntar.
Sov Gott, kära vänner ! Gud är god!
Men vid närmare eftertanke kanske det ändå var bra för jag fick verkligen en inblick i hur svårt det politiska läget är i vårt land just nu. Här behövs vishet och förstånd för att allt ska bli till det bästa för vårt fina, älskade fosterland. Här bör inte hat få någon plats.
Tänkte, medan jag lyssnade, på att Gud är kärlek, att han älskar Sverige och den där sången som alltid är en grundton inom mej tonade lite starkare.
" Gud är densamme, hans ORD går att lita på! Han genom hindren kan bana en stig. Han kan förändra förhållanden, osv.
Satt där och tänkte på vilka möjligheter vi som Guds folk har fått genom vår bön till Gud. Gemensam och enskild. Våra förtroendevalda i Riksdag och Regering behöver ljus över vad som är rätt och fel, ledning från en stor och älskande Gud. Nu är det vår plikt att mer än vanligt ropa till Gud om att allt ska bli rätt i olika stora beslut som ligger framför. Då GÖR vi det och litar på att Gud är med. Ja
För att säga något om denna tisdag så blev det en trivsam dag.
Kerstin kom på förmiddagen, som hon lovat. Att min syn ej är vad den har varit gör att jag behöver få lite hjälp med ett och annat.
Hon hann dammsuga innan parkeringstiden var ute. (Skillnad mot att bo i villa och stå på garageuppfarten.).Vattna blommor och vindruvan på balkongen och en del annat småplock!
Vi åkte iväg och köpte ny bäddmadrass till min sköna säng. Åt god lunch på Maxi Eurostop., åkte hem och Kerstin bäddade så prydligt åt sin mamma. Fortsatte med att vaska golv , tvätta en maskin och hänga på balkongen. Knacka in lite mer parkeringsavgift via telefon för att sedan ta med tidningar i en kasse till återvinningen.
Nog kan jag vara glad, som har fyra fantastiska barn med sina familjer.
En god mjuk pepparkaka hade hon med sig till fikat,
I dag har kylan dragit in över landet och det känns också inomhus.
En väninna meddelade via sms att hon var bekymrad och ledsen så då tog vi tag i det och åberopade vår älskande och store Gud! Han sviker aldrig. Hon blev gladare sedan vi lämnat det svåra till Gud och fick frid över hur hon skulle hantera saken som oroade. Det är förunderligt med Gud hur mångsidig han är. Han ger oss "individuell"hjälp i våra svårigheter.
Vilken bra dag det blev! Nu har jag rena golv överallt och så fick jag ha sällskap av dottern flera timmar och god lunch i trevlig miljö.
Det har kanske hänt mer roligt i dag, som jag redan glömt men jag ska nöjd gå till sängen som står där renbäddad och väntar.
Sov Gott, kära vänner ! Gud är god!
söndag 23 september 2018
Söndag 23 september 2018i! ILANDSPROBLEM!
Kom ett meddelande från Ulla. "Utan ström och vatten i sex timmar försmäktar vi på denna öde ö". Travestering från boken "Saltkråkan" av Astrid Lindgren.
" Inga laddare funkade ju efter stormen i går och vi var tvungna att rita och lägga pussel och sånt. Ja se det var ett riktigt I-landsproblem"
Det var något att "bita i" för en 91-åring! Jag skrev några rader till svar.
"Ja tänk så roligt jag och mina syskon hade det när vi var barn!
Blev skickade till K.G. Karlssons speceriaffär för att köpa Fotogen till lampan över köksbordet.
Bära in ved från vedboden för att elda med i köksspisen och i kammarens kamin!
Läsa läxor i Fotogenlampans sken!
Gissa gåtor och leka mörkleken!
Gå till sängs innan lampans låga blåstes ut av föräldrarna!
Radio hade vi så klart inte! Det hade farmor och farfar som bodde i Hörningsnäs, Fårbo, nästan en mil från Figeholm där vi bodde.
Mina farbröder, som bodde kvar i föräldrahemmet hade skaffat radio och jag minns att pappa var glad för att farfar varje söndagsförmiddag lyssnade till Gudstjänsten.
Denna radio drevs med ett stort och tungt batteri!
Då och då tog farfar häst och vagn och for iväg med det stora batteriet för att få det laddat. Vet ej var eller hur. Då kunde de också höra nyheter från "Stockholm Motala" som Sveriges Radio kallades på den tiden!
Musik kunde man höra från en vevgrammofon med stor tratt!
I vår familj fanns alltså ingen radio men prenumeration på Oskarshamnstidningen, vilken av pappa lästes noggrant, Där fanns också serien om August och Lotta, predikoturerna, dödsannonser och bilder. Där kunde vi också under kriget få upplysning om vad som skedde samt se bilder på makthavarna i kriget.
När kriget började hade Helge fått bättre betalt jobb och som 16-åring köpt en radio.
Innan dess hade något fantastiskt hänt i vår by.
Vi hade fått elektricitet! Vilken händelse! I samhället Figeholms köping fanns ju el sedan länge och jag minns när vi var hos kompisar och de tryckte på en knapp och en lampa över köksbordet tändes och vi kunde spela Fia. rita och leka med våra pappersdockor!
Jag glömmer aldrig hur det kändes den dagen då vi drabbades av detta fantastiska!
Elektriciteten hade nått vår lilla by!
Innan jag avslutar denna något annorlunda blogg ska jag tala om att mina fyra barn i dag uttryckt en gemensam önskan att jag skulle berätta mer om min barndom.
Det började alltså med Ilandsproblemet i Hjortkvarn där barnbarnen inte kunde använda sina paddor för "strömmen" var borta i sex timmar i går.
Sedan var det tydligen bara att fortsätta på den vägen.
Ytterligare önskemål jag fått får jag återkomma till en annan dag, Nej, jag lovar att inte glömma!!!
torsdag 20 september 2018
Torsdag 20 september 2018.Intressant dag!
Alltid händer NÅGOT som jag ej förväntat mig. Så också i dag när jag fick besök av mitt yngsta barnbarn tillsammans med sin flickvän. Blev glatt överraskad av att han ej kom ensam som han sagt.
Jo jag har träffat henne några gånger tidigare men i dag hade de båda lite mer tid så vi hann med att umgås utan brådska. Fast jag misstänker att de snodde
lite av tiden de skulle ha till träning, för att ge mej lite mer tid. Ungdomar är omtänksamma må jag säga!
I går skrev jag om att jag var ute på s.k. Nostalgitripp och lovade att fortsätta min beskrivning av denna i dagens blogg.
Ambulanser kom körande på gatan och minnen från en och annan färd med en sådan dök upp.
Bestämde mig för att gå hemåt sedan jag tagit tid för att be för de båda böneämnen som nått mig under dagen. Viss om att Gud hört mina böner och att han vet bäst hur hjälpen ska se ut.
Jag tog vägen förbi min gamla Folkhögskola och blev, som alltid , när jag passerar den varm i hjärtat!
SÅ många minnen därifrån! Ljusa mest men ska kanske nämna att jag faktiskt fick smaka på att bli mobbad där, fast jag var vuxen. Det varade ej någon längre tid, men det är intressant att ha varit med om det och jag mådde inte bra medan det pågick. Tänker på det ibland när jag hör om barn, som blir utsatta för mobbning. Det kan räcka med en enda mobbare, så gör det ont och ofta får ju denne ende med sig någon mera.
De ljusa minnena överväger dock och tre år där öppnade vägen till Universitetet och även till min sysselsättning som lärare i många år, även om jag saknade formell behörighet.
Att ta tid i bön blev också i dag min främsta uppgift och jag fortsätter att be för den familj jag började be för i går. Det är förunderligt med bönen, som Bibeln ofta talar om. Att man kan känna med den man ber för så starkt att "man gråter deras tårar", som jag brukar säga.
Att Gud ger sina barn i uppdrag att be för något är så stort och jag är tacksam att få vara med !
Att få känna i sitt inre hur Gud har hört ens bön och veta att han är med och "kan göra mer än vi kan bedja eller tänka."
Så ser jag fram emot att en dag få veta hur Gud har förändrat tillvaron för dessa som jag bedit fr.
Absolut det bästa jag kan få vara med om.
Att få besök av barnbarn med flickvän är en bra avslutning på dagen ! Allt gott till dem!
Nu ska det bli skönt att få sova! Gud är så god varje dag och jag blir rörd till tårar när jag ser hans omsorg om mej och de mina!
I dag, när jag var ensam,
sjöng jag med min spruckna röst "Herren är min starkhet och min lovsång, Han blev mig till frälsning, han blev mig till frälsning. Herren är min starkhet och min lovsång!
Den lilla kören har sjungits i många år och i olika kyrkor av tacksamma Guds barn!
Sov Gott mina vänner! Hoppas att jag i morgon kommer att fullfölja alla mina planer som jag har i huvudet. Jag somnar så lätt på dagtid numera och tiden, den går!!
.
Jo jag har träffat henne några gånger tidigare men i dag hade de båda lite mer tid så vi hann med att umgås utan brådska. Fast jag misstänker att de snodde
lite av tiden de skulle ha till träning, för att ge mej lite mer tid. Ungdomar är omtänksamma må jag säga!
I går skrev jag om att jag var ute på s.k. Nostalgitripp och lovade att fortsätta min beskrivning av denna i dagens blogg.
Ambulanser kom körande på gatan och minnen från en och annan färd med en sådan dök upp.
Bestämde mig för att gå hemåt sedan jag tagit tid för att be för de båda böneämnen som nått mig under dagen. Viss om att Gud hört mina böner och att han vet bäst hur hjälpen ska se ut.
Jag tog vägen förbi min gamla Folkhögskola och blev, som alltid , när jag passerar den varm i hjärtat!
SÅ många minnen därifrån! Ljusa mest men ska kanske nämna att jag faktiskt fick smaka på att bli mobbad där, fast jag var vuxen. Det varade ej någon längre tid, men det är intressant att ha varit med om det och jag mådde inte bra medan det pågick. Tänker på det ibland när jag hör om barn, som blir utsatta för mobbning. Det kan räcka med en enda mobbare, så gör det ont och ofta får ju denne ende med sig någon mera.
De ljusa minnena överväger dock och tre år där öppnade vägen till Universitetet och även till min sysselsättning som lärare i många år, även om jag saknade formell behörighet.
Att ta tid i bön blev också i dag min främsta uppgift och jag fortsätter att be för den familj jag började be för i går. Det är förunderligt med bönen, som Bibeln ofta talar om. Att man kan känna med den man ber för så starkt att "man gråter deras tårar", som jag brukar säga.
Att Gud ger sina barn i uppdrag att be för något är så stort och jag är tacksam att få vara med !
Att få känna i sitt inre hur Gud har hört ens bön och veta att han är med och "kan göra mer än vi kan bedja eller tänka."
Så ser jag fram emot att en dag få veta hur Gud har förändrat tillvaron för dessa som jag bedit fr.
Absolut det bästa jag kan få vara med om.
Att få besök av barnbarn med flickvän är en bra avslutning på dagen ! Allt gott till dem!
Nu ska det bli skönt att få sova! Gud är så god varje dag och jag blir rörd till tårar när jag ser hans omsorg om mej och de mina!
I dag, när jag var ensam,
sjöng jag med min spruckna röst "Herren är min starkhet och min lovsång, Han blev mig till frälsning, han blev mig till frälsning. Herren är min starkhet och min lovsång!
Den lilla kören har sjungits i många år och i olika kyrkor av tacksamma Guds barn!
Sov Gott mina vänner! Hoppas att jag i morgon kommer att fullfölja alla mina planer som jag har i huvudet. Jag somnar så lätt på dagtid numera och tiden, den går!!
.
onsdag 19 september 2018
Onsdag 19 september 2018. Nostalgitripp i vackert sensommar väder.
Så fick vi ännu en underbar sensommardag med varma vindar!
Efter lång förberedelse kom jag ut på promenad med rullatorn. Jag fylls nästan alltid vid sådana promenader av tacksamhet över att någon uppfann detta fortskaffningsmedel.
Jo jag har käpp inomhus men när jag ska gå utanför dörren använder jag mig av denna fantastiska vän.
Jag bor i stans centrum och gick förbi Karolinska skolan , som påminde om studentfester och om Elsemaries tid som rektor där.
Fortsatte Slottsgatan fram och blev påmind om Margit Karlsson, lennarts mamma som i flera år såg till att en grupp av bedjare varje måndagförmiddag samlades till bön hos varandra. SÅ mycket vi fick vara med om att se vad Gud gjorde. Till viss del formades också mitt liv under den tiden och fortfarande är vi tre från gruppen som lever. Många har gått hem till Gud under år som förflutit.
Jag fortsatte min vandring och kom till Filadelfia, där vår familj haft sitt andliga hem under flera år.
Dörren var låst men en skylt talade tydligt om att runt hörnet finns en dörr som leder till expeditionen där det finns personal och man kan den vägen komma in i kyrkan, Jag kom ihåg åren då min älskade väninna Doris Sjöberg och jag varje vecka städade toaletterna i kyrkan.
Hon dog t alldeles för tidigt och jag sörjer henne ännu. Vi åkte tillsammans till den tidigare nämnda bönegruppen och träffades ofta. Vi bodde bara ett par kvarter från varandra.
Jag fortsatte till "Tullhuset" där Örebro Handelsgymnasium var beläget på något sätt och där Sven tog studenten år 1969. Om detta vill jag minnas att jag har berättat annars kommer jag att göra det.
Jag fick en nisch vid ingången till Tullhuset där jag på rullatorn kunde sitta och fundera. Jag njöt av det fina vädret. Längre bort på andra sidan gatan ligger ett långt hus med många bostäder.
Jag drog mig till minnes vänner som bodde där på den tiden som jag jobbade på RIA tillsammans med Håkan Blome' och andra, familjer som vi hade kontakt med. Underbara människor!
Eftersom jag i morse och senare under dagen fått veta om att jag hade att ta tid inför Gud att be för
en familj med barn och som hamnat i en oerhört svår situation. Senare fick jag veta om en ung man som har blivit kristen som asylsökande i vårt land och nu väntar på rättegång om huruvda han ska utvisas eller om han får stanna.
Det gäller personer i andra delar av vårt land och jag vet inget mer än att jag blev uppringd av en person som känner den nämnda familjen, som är svensk och en annan person som ringde om den unga asylsökande mannen. BED! var hälsningen! När jag säger andra delar så är det verkligen så det är. Det finns alltså inget samband mellan familjen och den unge mannen.
Jag kommer förmodligen aldrig att träffa någon av dem och jag vet ej deras namn men det är ju just detta som är det underbara att det i Bibeln står att "Vi ska bära varandras bördor" och då får vivara med och be för vänner vi inte känner men Gud VET allt om dem.
När jag gick omkring och sedan länge satt på rullatorn använde jag tiden till att be och jag vet att det är bara det som just jag kan göra och Gud gör resten men vår uppgift som Guds folk är att bedja med och för varandra. Var gärna med i bönen
Inte var Nastolgitrippen klar i och med pausen utanför Tullhuset men jag avslutar för i kväll så fortsätter jag min trippbeskrivning i morgon!
GodNatt kära vänner! Livet är spännande och intressant. Man vet aldrig vad som händer i morgon och bra är nog det! Jag hade tidigare i dag besök av en väninna och vi läste från Bibeln, Matteus evamgelium, kapitel sex; " Gör er därför inga bekymmer för morgondagen! Var dag har nog av sin egen plåga!" Nu är det sovdags också för en nattuggla som jag.
GodNatt mina vänner! Sov Gott! Tänk i bön på barnfamiljen som är svårt utsatta vad jag kan förstå!
Efter lång förberedelse kom jag ut på promenad med rullatorn. Jag fylls nästan alltid vid sådana promenader av tacksamhet över att någon uppfann detta fortskaffningsmedel.
Jo jag har käpp inomhus men när jag ska gå utanför dörren använder jag mig av denna fantastiska vän.
Jag bor i stans centrum och gick förbi Karolinska skolan , som påminde om studentfester och om Elsemaries tid som rektor där.
Fortsatte Slottsgatan fram och blev påmind om Margit Karlsson, lennarts mamma som i flera år såg till att en grupp av bedjare varje måndagförmiddag samlades till bön hos varandra. SÅ mycket vi fick vara med om att se vad Gud gjorde. Till viss del formades också mitt liv under den tiden och fortfarande är vi tre från gruppen som lever. Många har gått hem till Gud under år som förflutit.
Jag fortsatte min vandring och kom till Filadelfia, där vår familj haft sitt andliga hem under flera år.
Dörren var låst men en skylt talade tydligt om att runt hörnet finns en dörr som leder till expeditionen där det finns personal och man kan den vägen komma in i kyrkan, Jag kom ihåg åren då min älskade väninna Doris Sjöberg och jag varje vecka städade toaletterna i kyrkan.
Hon dog t alldeles för tidigt och jag sörjer henne ännu. Vi åkte tillsammans till den tidigare nämnda bönegruppen och träffades ofta. Vi bodde bara ett par kvarter från varandra.
Jag fortsatte till "Tullhuset" där Örebro Handelsgymnasium var beläget på något sätt och där Sven tog studenten år 1969. Om detta vill jag minnas att jag har berättat annars kommer jag att göra det.
Jag fick en nisch vid ingången till Tullhuset där jag på rullatorn kunde sitta och fundera. Jag njöt av det fina vädret. Längre bort på andra sidan gatan ligger ett långt hus med många bostäder.
Jag drog mig till minnes vänner som bodde där på den tiden som jag jobbade på RIA tillsammans med Håkan Blome' och andra, familjer som vi hade kontakt med. Underbara människor!
Eftersom jag i morse och senare under dagen fått veta om att jag hade att ta tid inför Gud att be för
en familj med barn och som hamnat i en oerhört svår situation. Senare fick jag veta om en ung man som har blivit kristen som asylsökande i vårt land och nu väntar på rättegång om huruvda han ska utvisas eller om han får stanna.
Det gäller personer i andra delar av vårt land och jag vet inget mer än att jag blev uppringd av en person som känner den nämnda familjen, som är svensk och en annan person som ringde om den unga asylsökande mannen. BED! var hälsningen! När jag säger andra delar så är det verkligen så det är. Det finns alltså inget samband mellan familjen och den unge mannen.
Jag kommer förmodligen aldrig att träffa någon av dem och jag vet ej deras namn men det är ju just detta som är det underbara att det i Bibeln står att "Vi ska bära varandras bördor" och då får vivara med och be för vänner vi inte känner men Gud VET allt om dem.
När jag gick omkring och sedan länge satt på rullatorn använde jag tiden till att be och jag vet att det är bara det som just jag kan göra och Gud gör resten men vår uppgift som Guds folk är att bedja med och för varandra. Var gärna med i bönen
Inte var Nastolgitrippen klar i och med pausen utanför Tullhuset men jag avslutar för i kväll så fortsätter jag min trippbeskrivning i morgon!
GodNatt kära vänner! Livet är spännande och intressant. Man vet aldrig vad som händer i morgon och bra är nog det! Jag hade tidigare i dag besök av en väninna och vi läste från Bibeln, Matteus evamgelium, kapitel sex; " Gör er därför inga bekymmer för morgondagen! Var dag har nog av sin egen plåga!" Nu är det sovdags också för en nattuggla som jag.
GodNatt mina vänner! Sov Gott! Tänk i bön på barnfamiljen som är svårt utsatta vad jag kan förstå!
tisdag 18 september 2018
Tisdag 18 september 2018. Ibland händer det ingenting synligt.
Förmiddagen gick åt till att sova. Har börjat med en ovana att ligga vaken en god stund på natten och då måste det kompenseras så klart.
Från min barndom rinner minnen upp och i nattens timmar tänker jag på min hårt arbetande pappa, som hade för vana att gå och lägga sig klockan 9 om kvällen.
Det jag nu skriver om hände efter att vi köpt huset vi tidigare hyrde av bonden.Pappa och mamma hade ett av rummen på övervåningen. Helge flyttat hemifrån. Jag var på gång att flytta. Det betydde att de tre yngsta kunde fortsätta sitt glada liv i köket i våning ett.
Som sagt, pappa gick till vila och ville sova. En instållning till sömnen som inte delades av hans döttrar, och för all del inte av mamma heller,
När pappa gått upp för trappan var det som om en flod släpptes fri och skratten klingade nere i köket.
Det hände att pappa kom ner för trappan frågande när de skulle sluta med "tjaklet."
Fattade de inte att han behövde sova.
Jodå!
Det blev lite tystare fast skratten fortsatte men nu lite mer dämpat tills de bestämde sig för att sova, Möjligen gick mamma upp för trappan innan pappa kom ned och "sa ifrån på skarpen" !
Jag vill minnas att IngaBritta och IngaMaj, då i 10-14 årsåldern, var värst med att störa pappas sömn. Med god hjälp av lillasyster Stina. De kunde fnittra dessa systrar!
Jag var med en tid innan jag gav mig iväg till huvudstaden för att försörja mig.
Jag hoppas att jag inte ljugit alltför mycket nu! Det är så här jag minns och fått det omtalat av vår hulda moder.Men roligt hade vi! Och ännu roligare blev det kanske sedan Helge och jag flyttat hemifrån!Detta kan jag alltså minnas när jag numera ligger vaken på natten.
Om dag som inne är kan berättas att jag skrev ett brev till min läkare angående min försämrade syn gick med det till brevlådan och tog ett par timmars promenad i det fantastiskt vackra, varna höstvädret,
Närbutiken har rotfruktsvecka med enhetspris 5 kronor pr kilo så jag har nu ett förråd av morötter och palsternackor, kålrot, vitkål. Ska dela med mig till barnen,
Att vara ensam en dag i tystnad har sina poäng. Jesus och jag småpratar och så ringde Tobias. Han ska komma hit en dag, snart, och berätta
om sin äventyrliga resa till Manchester och fotbollsmatchen där. Ser jag fram emot!
Nu är det dags att sova också för mig. GOD NATT mina vänner! SOV GOTT!
Från min barndom rinner minnen upp och i nattens timmar tänker jag på min hårt arbetande pappa, som hade för vana att gå och lägga sig klockan 9 om kvällen.
Det jag nu skriver om hände efter att vi köpt huset vi tidigare hyrde av bonden.Pappa och mamma hade ett av rummen på övervåningen. Helge flyttat hemifrån. Jag var på gång att flytta. Det betydde att de tre yngsta kunde fortsätta sitt glada liv i köket i våning ett.
Som sagt, pappa gick till vila och ville sova. En instållning till sömnen som inte delades av hans döttrar, och för all del inte av mamma heller,
När pappa gått upp för trappan var det som om en flod släpptes fri och skratten klingade nere i köket.
Det hände att pappa kom ner för trappan frågande när de skulle sluta med "tjaklet."
Fattade de inte att han behövde sova.
Jodå!
Det blev lite tystare fast skratten fortsatte men nu lite mer dämpat tills de bestämde sig för att sova, Möjligen gick mamma upp för trappan innan pappa kom ned och "sa ifrån på skarpen" !
Jag vill minnas att IngaBritta och IngaMaj, då i 10-14 årsåldern, var värst med att störa pappas sömn. Med god hjälp av lillasyster Stina. De kunde fnittra dessa systrar!
Jag var med en tid innan jag gav mig iväg till huvudstaden för att försörja mig.
Jag hoppas att jag inte ljugit alltför mycket nu! Det är så här jag minns och fått det omtalat av vår hulda moder.Men roligt hade vi! Och ännu roligare blev det kanske sedan Helge och jag flyttat hemifrån!Detta kan jag alltså minnas när jag numera ligger vaken på natten.
Om dag som inne är kan berättas att jag skrev ett brev till min läkare angående min försämrade syn gick med det till brevlådan och tog ett par timmars promenad i det fantastiskt vackra, varna höstvädret,
Närbutiken har rotfruktsvecka med enhetspris 5 kronor pr kilo så jag har nu ett förråd av morötter och palsternackor, kålrot, vitkål. Ska dela med mig till barnen,
Att vara ensam en dag i tystnad har sina poäng. Jesus och jag småpratar och så ringde Tobias. Han ska komma hit en dag, snart, och berätta
om sin äventyrliga resa till Manchester och fotbollsmatchen där. Ser jag fram emot!
Nu är det dags att sova också för mig. GOD NATT mina vänner! SOV GOTT!
måndag 17 september 2018
Måndag 17 september 2018. Utestängd och instängd. Allt inom ett par timmar! Häng med!
Dagen började med att jag väcktes av en telefonsignal klockan halv sju. Jag lyckades inte, att efter samtalet återta min plats i den intressanta dröm som jag just var inne i. Men hellre missa fortsättningen på den än att inte få telefonpling från Elsemarie på väg till sin älskade skola i Angered, Göteborg.
Hon och Lasse hade varit hos vännerna Wåhlanders i Skäne över helgen och var så nöjda både med samvaron med sina vänner och med det fina sensommarvädret. Varma vindar!
Nu till min dag i Örebro! Jag visste när jag vaknade i morse att jag i dag skulle ta upp det förbönsämne som vi bad för i går kväll och bestämde mig för att gå till Nikolaikyrkan, inte så långt härifrån och sitta där i två timmar och be till Gud för de vänner som behöver ett ingripande från Gud.
Jag vet att Gud vet och att "han kan förändra förhållanden och bryta det motstånd som reses mot oss understundom. Jag har tidigare citerat en pastor som i en predikan för länge sedan sa: "Du måste veta vem du själv är, vem Satan är och vem Gud är.
Jesus talade mycket om fienden när han vandrade här på jorden. Jesus sa: " Stå honom emot!"
Något vi inte klarar i egen kraft men genom vår tro på vår fader, som aldrig lämnar den som vill vara hans barn så får vi gång på gång, i vårt eget land och runt vår värld se vad Gud kan göra .
Just nu kommer en av min ungdoms sånger upp i mitt minne: "O, släpp ej din trosblick på Jesus du själ som så sörjande går ty trofast han är din frälsare kär. Densamme i dag som i går. Han dina bekymmer vill bära, förvandla din klagan till sång. En strålande morgon är nära fast natten dig synes så lång!
Jag gick med min rullator till Nikolaikyrkan. Stängd! Ett par tjejer satt på en soffa i närheten så jag bad dem hjälpa mig. De konstaterade att det var så och att vi inte kunde komma in. Jag har varit där många gånger för den brukar alltid vara öppen och ligger bra till.
Jag berättade för tjejerna om mitt tilltänkta besök där och de gav mig tipset att gå hem och be.
Jag bestämde mig för att avskilja dessa två timmar och be även om jag gick på stan. Jag pekade mot himlen och sa att Gud hör alltid när vi ber och jag kan be var som helst.
Fortsatte min bönepromenad till Holmqvist, optiker. En vänlig och tillmötesgående tjej fixade ögontryckskontrollen. Jag hade varit där i augusti och trycket låg ungefär lika. Men vad hjälper det med ett bra ögontryck om ens syn försämras. Jag gick vidare för andra ärenden. DÅ händer det. En man står plötsligt framför mig och tog min hand.Lite rädd blev jag. Vet ej om det märktes men omedelbart hörde jag:" Det är Ojvin!" Min pastor och vän sedan många, många år!! Nej, det fick inte bara vara sant! Har min syn blivit så försämrad???
Det var nog bara en tillfällighet!! Vi växlade några ord och fortsatte sedan var och en åt sitt håll och jag gick vidare till Betelkyrkan. Där är också ofta öppet. Jag trasslade lite med järngrinden och kom in på gården. Gjorde, som jag ofta gör, någon felmanöver för att öppna grinden vilket resulterade i att jag denna gång var INLÅST. Jag såg mig omkring efter någon som kunde släppa ut mig därifrån. Efter en stund kom en man som sett min belägenhet och öppnade med sin nyckel.
Jag var åter ute i friheten.
En ganska unik situation UTLÅST och INLÅST på samma dag och kyrkor i båda fallen.
Jag hade ju annat att tänka på och fick vänta med mina reflexioner om stängda och öppna kyrkor tills de två timmarna hade gått och jag var i närheten av min gata.
Jag kunde inte låta bli att titta in i den trevliga bokaffären på Olaigatan bredvid Hälls, mitt emot slottet, där det finns speciella och intressanta böcker för alla åldrar. Att gå in där utan att ha något med därifrån är svårt.
Tre timmars promenad med rullatorn blev det. Undrar hur det ska kännas i benen i morgon men jag har hört att det är bra att röra på sig!
Nu är jag sömnig och Jon Blund står redan vid sängen och väntar! GOD NATT, mina vänner!
Hon och Lasse hade varit hos vännerna Wåhlanders i Skäne över helgen och var så nöjda både med samvaron med sina vänner och med det fina sensommarvädret. Varma vindar!
Nu till min dag i Örebro! Jag visste när jag vaknade i morse att jag i dag skulle ta upp det förbönsämne som vi bad för i går kväll och bestämde mig för att gå till Nikolaikyrkan, inte så långt härifrån och sitta där i två timmar och be till Gud för de vänner som behöver ett ingripande från Gud.
Jag vet att Gud vet och att "han kan förändra förhållanden och bryta det motstånd som reses mot oss understundom. Jag har tidigare citerat en pastor som i en predikan för länge sedan sa: "Du måste veta vem du själv är, vem Satan är och vem Gud är.
Jesus talade mycket om fienden när han vandrade här på jorden. Jesus sa: " Stå honom emot!"
Något vi inte klarar i egen kraft men genom vår tro på vår fader, som aldrig lämnar den som vill vara hans barn så får vi gång på gång, i vårt eget land och runt vår värld se vad Gud kan göra .
Just nu kommer en av min ungdoms sånger upp i mitt minne: "O, släpp ej din trosblick på Jesus du själ som så sörjande går ty trofast han är din frälsare kär. Densamme i dag som i går. Han dina bekymmer vill bära, förvandla din klagan till sång. En strålande morgon är nära fast natten dig synes så lång!
Jag gick med min rullator till Nikolaikyrkan. Stängd! Ett par tjejer satt på en soffa i närheten så jag bad dem hjälpa mig. De konstaterade att det var så och att vi inte kunde komma in. Jag har varit där många gånger för den brukar alltid vara öppen och ligger bra till.
Jag berättade för tjejerna om mitt tilltänkta besök där och de gav mig tipset att gå hem och be.
Jag bestämde mig för att avskilja dessa två timmar och be även om jag gick på stan. Jag pekade mot himlen och sa att Gud hör alltid när vi ber och jag kan be var som helst.
Fortsatte min bönepromenad till Holmqvist, optiker. En vänlig och tillmötesgående tjej fixade ögontryckskontrollen. Jag hade varit där i augusti och trycket låg ungefär lika. Men vad hjälper det med ett bra ögontryck om ens syn försämras. Jag gick vidare för andra ärenden. DÅ händer det. En man står plötsligt framför mig och tog min hand.Lite rädd blev jag. Vet ej om det märktes men omedelbart hörde jag:" Det är Ojvin!" Min pastor och vän sedan många, många år!! Nej, det fick inte bara vara sant! Har min syn blivit så försämrad???
Det var nog bara en tillfällighet!! Vi växlade några ord och fortsatte sedan var och en åt sitt håll och jag gick vidare till Betelkyrkan. Där är också ofta öppet. Jag trasslade lite med järngrinden och kom in på gården. Gjorde, som jag ofta gör, någon felmanöver för att öppna grinden vilket resulterade i att jag denna gång var INLÅST. Jag såg mig omkring efter någon som kunde släppa ut mig därifrån. Efter en stund kom en man som sett min belägenhet och öppnade med sin nyckel.
Jag var åter ute i friheten.
En ganska unik situation UTLÅST och INLÅST på samma dag och kyrkor i båda fallen.
Jag hade ju annat att tänka på och fick vänta med mina reflexioner om stängda och öppna kyrkor tills de två timmarna hade gått och jag var i närheten av min gata.
Jag kunde inte låta bli att titta in i den trevliga bokaffären på Olaigatan bredvid Hälls, mitt emot slottet, där det finns speciella och intressanta böcker för alla åldrar. Att gå in där utan att ha något med därifrån är svårt.
Tre timmars promenad med rullatorn blev det. Undrar hur det ska kännas i benen i morgon men jag har hört att det är bra att röra på sig!
Nu är jag sömnig och Jon Blund står redan vid sängen och väntar! GOD NATT, mina vänner!
Lördag, söndag 15,16 september 2018. Stina i Örebro.
Så blev det lördag. Stina var i Örebro för att vara med på Konferens Open Door på Conventum och det tog en stor del av dagen. Sedan ägnade hon kvällen åt sitt värdfolk Sanna, Andreas och lille Olof.Jag hade tänkt mig att gå till Conventum på kvällen då en kvinna från Nordkorea skulle berätta om si fångenskap på grund av sin kristna tro. När kvällen kom var jag ej lika pigg på att gå ut.
Stina lämnade Konferensen långt tidigare så hon hade inget att berätta men tidningen var där så jag kan läsa om den förföljelse som jag hört talas om i flera år.
Söndagens förmiddag bjöd jag Stina på goda bullar som jag fått av Sven och nygräddad äppelkaka innan hon drog vidare till Figeholm enligt principen att ska man åka så ska man helst göra det lite tidigare än man tänkt.
Garderar mig! Något jag inte klarar. Det har mig veterligt hänt endast EN gång. Året var 1950 och tillsammans med IngaMaj och Sven ett halvt år gammal, skulle vi åka från Stockholm till Figeholm. Vi hade allt klart och satt nog en halv timme och väntade på Taxi som skulle ta oss till tåget.
Georg jobbade och skulle komma ett par veckor senare till Figeholm.
Jag har aldrig kunnat glömma den känslan av att vara ute i så god tid!
Stina hade äpplen med sig både från Högskulla och från sitt värdfolk så nu är jag välförsedd. Att betala 40 kronor kilot för utländska åpplen vägrar jag.
I dag kan man köpa svenska äpplen i butiken för 15 kronor pr kg.
Jag får äpplen från vänner och bekanta så jag kan äta så mycket jag vill. Jag har alltid älskat äpplen.
Gårdagen avslutade jag med ett besök hos några vänner som var samlade för att be till Gud för vänner som just nu behöver våra förböner. Ser ut som om jag ska hinna skriva lite om den här dagen också innan Jon Blunds ankomst. Så jag säger God Natt till er som inte tänker läsa mer i kväll. Sov Gott!
Stina lämnade Konferensen långt tidigare så hon hade inget att berätta men tidningen var där så jag kan läsa om den förföljelse som jag hört talas om i flera år.
Söndagens förmiddag bjöd jag Stina på goda bullar som jag fått av Sven och nygräddad äppelkaka innan hon drog vidare till Figeholm enligt principen att ska man åka så ska man helst göra det lite tidigare än man tänkt.
Garderar mig! Något jag inte klarar. Det har mig veterligt hänt endast EN gång. Året var 1950 och tillsammans med IngaMaj och Sven ett halvt år gammal, skulle vi åka från Stockholm till Figeholm. Vi hade allt klart och satt nog en halv timme och väntade på Taxi som skulle ta oss till tåget.
Georg jobbade och skulle komma ett par veckor senare till Figeholm.
Jag har aldrig kunnat glömma den känslan av att vara ute i så god tid!
Stina hade äpplen med sig både från Högskulla och från sitt värdfolk så nu är jag välförsedd. Att betala 40 kronor kilot för utländska åpplen vägrar jag.
I dag kan man köpa svenska äpplen i butiken för 15 kronor pr kg.
Jag får äpplen från vänner och bekanta så jag kan äta så mycket jag vill. Jag har alltid älskat äpplen.
Gårdagen avslutade jag med ett besök hos några vänner som var samlade för att be till Gud för vänner som just nu behöver våra förböner. Ser ut som om jag ska hinna skriva lite om den här dagen också innan Jon Blunds ankomst. Så jag säger God Natt till er som inte tänker läsa mer i kväll. Sov Gott!
fredag 14 september 2018
Fredag 14 september 2018. Syskonträff och mer roligt.
E n gång var vi fem. Nu är vi tre som är kvar på jorden, Storebror Helge, född 1923 dog i år.
En av familjens tvillingar, IngaBritta har varit död i många år
I dag träffades vi tre som är kvar. Stina, född 1934, IngaMaj. tvillingen, född 1931 och jag som nu är äldst, född 1927. Kerstin följde med Stina och mej till det Vårdboende där IngaMaj numera bor.
Stina hade så gott kaffebröd med sig från Småland och vi fikade med IngaMaj i hennes mysiga lägenhet. Visst är vi lite "skraltiga" IngaMaj och jag men vi är fortfarande "självtänkande". "Typ" skulle våra barnbarn möjligen säga! Ett nytt uttryck som ej fanns i VÅR ungdom.
Visst ser vi dåligt, vi två som är äldst, och vår bror såg ännu sämre de sista båda åren av sitt liv.
Mamma hade också dålig syn så det är genetiskt betingat! Något, som jag ständigt påminner ögonläkaren om. Visst har jag lite svårt att acceptera att det ska ha betydelse, men inser att så är det.
Innan besöket på Vårdboendet så var Kristin,Stina och jag i Hovsta, hos Sven och Maria och åt. som alltid hos dem, underbar lunch, i dag kyckling så god med äppelkaka och glass till efterrätt.
Stina är ej så ofta i Örebro men när hon kommer hit så hör det till traditionen att hälsa på hos Sven och Maria. I dag var också Kristin hemma hos mor och far, vilket gjorde att vi efter maten fick lyssna till hennes underbara violinmusik, ackompanjerad av pappa Sven.
Jag fick skjuts hem och efter en stund här hemma fick jag ett trevligt telefonsamtal från Filip, som nu återkommit till Göteborg från London där han vistats några veckor. Jag ställde många frågor till honom och fick veta att han är mycket nöjd med att vara i Sverige igen och hemma hos Thea.
Han var SÅ nöjd med resan. Allra mest för att han fått träffa så många människor, snälla, intressanta och positiva från hela världen. Måste vara en enorm historia det där "jobbet".
Nu återgår han till studierna på Chalmers i Göteborg Han har haft inkomst av jobbet och var så nöjd.
Så mycket att tacka Gud för. Hälsa, bostad , alla kontakter och att resan gått bra!
Gud är så god och är med de sina. Alltid och överallt!
Sömnig är jag trots en helt ledig dag och en timmes sömn i fåtöljen.
Skön sensommardag har vi haft.
Politikerna grubblar över ett och annat med anledning av valets resultat.
De behöver våra förböner och vi ber att Gud ska vaka över alltsammans för han älskar oss och vill att allt ska bli på bästa sätt och vi, som tror på att Gud hör bön, vi talar med Gud och ber att han ska leda och hjälpa de som ska fatta beslut i detta skede. "Han gör vad människor icke förmår, sjunger vi!
Jag har ett Bibelord, som följt mig genom livet. Det står i Psaltaren i Gamla Testamentet
kapitel 32, vers 8. "JAG vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra! Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig."
Ett ord som passar både för den enskilde och för vårt land. Låt oss fortsätta att göra det Gud vill att vi ska göra i vårt så välsignade land. Han behöver oss, som enskilda och som Nation. Vi är hans tjänare och han vill ge oss både vishet och styrka att utföra det han kallat oss till.
Sov Gott mina vänner! I morgon blir det en ny, spännande dag!! Den ser vi fram emot!
En av familjens tvillingar, IngaBritta har varit död i många år
I dag träffades vi tre som är kvar. Stina, född 1934, IngaMaj. tvillingen, född 1931 och jag som nu är äldst, född 1927. Kerstin följde med Stina och mej till det Vårdboende där IngaMaj numera bor.
Stina hade så gott kaffebröd med sig från Småland och vi fikade med IngaMaj i hennes mysiga lägenhet. Visst är vi lite "skraltiga" IngaMaj och jag men vi är fortfarande "självtänkande". "Typ" skulle våra barnbarn möjligen säga! Ett nytt uttryck som ej fanns i VÅR ungdom.
Visst ser vi dåligt, vi två som är äldst, och vår bror såg ännu sämre de sista båda åren av sitt liv.
Mamma hade också dålig syn så det är genetiskt betingat! Något, som jag ständigt påminner ögonläkaren om. Visst har jag lite svårt att acceptera att det ska ha betydelse, men inser att så är det.
Innan besöket på Vårdboendet så var Kristin,Stina och jag i Hovsta, hos Sven och Maria och åt. som alltid hos dem, underbar lunch, i dag kyckling så god med äppelkaka och glass till efterrätt.
Stina är ej så ofta i Örebro men när hon kommer hit så hör det till traditionen att hälsa på hos Sven och Maria. I dag var också Kristin hemma hos mor och far, vilket gjorde att vi efter maten fick lyssna till hennes underbara violinmusik, ackompanjerad av pappa Sven.
Jag fick skjuts hem och efter en stund här hemma fick jag ett trevligt telefonsamtal från Filip, som nu återkommit till Göteborg från London där han vistats några veckor. Jag ställde många frågor till honom och fick veta att han är mycket nöjd med att vara i Sverige igen och hemma hos Thea.
Han var SÅ nöjd med resan. Allra mest för att han fått träffa så många människor, snälla, intressanta och positiva från hela världen. Måste vara en enorm historia det där "jobbet".
Nu återgår han till studierna på Chalmers i Göteborg Han har haft inkomst av jobbet och var så nöjd.
Så mycket att tacka Gud för. Hälsa, bostad , alla kontakter och att resan gått bra!
Gud är så god och är med de sina. Alltid och överallt!
Sömnig är jag trots en helt ledig dag och en timmes sömn i fåtöljen.
Skön sensommardag har vi haft.
Politikerna grubblar över ett och annat med anledning av valets resultat.
De behöver våra förböner och vi ber att Gud ska vaka över alltsammans för han älskar oss och vill att allt ska bli på bästa sätt och vi, som tror på att Gud hör bön, vi talar med Gud och ber att han ska leda och hjälpa de som ska fatta beslut i detta skede. "Han gör vad människor icke förmår, sjunger vi!
Jag har ett Bibelord, som följt mig genom livet. Det står i Psaltaren i Gamla Testamentet
kapitel 32, vers 8. "JAG vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra! Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig."
Ett ord som passar både för den enskilde och för vårt land. Låt oss fortsätta att göra det Gud vill att vi ska göra i vårt så välsignade land. Han behöver oss, som enskilda och som Nation. Vi är hans tjänare och han vill ge oss både vishet och styrka att utföra det han kallat oss till.
Sov Gott mina vänner! I morgon blir det en ny, spännande dag!! Den ser vi fram emot!
torsdag 13 september 2018
Torsdag 13 september 2018. Överraskning så roligt!
Hade tid hos min fantastiska hårfrisörska på Lövstagatan klockan 11. Jag har tre "fasta punkter" i mitt vardagsliv. Det är min hårfrisörska, min tandläkare och min läkare på Vårdcentralen.
De känner igen mej och hos ett par av dem finns dokumentation.
I flera år har de tre funnits för mej och jag är så tacksam att de finns, vanemänniska som jag är.
Jag påminner mig ungdomsåren i Stockholm. Jag bytte bostad vid några tillfällen men cyklade iväg till Hårfrisörskan, Skomakaren (ja de var viktiga på den tiden) och Tandläkaren, de tre som jag en gång börjat besöka, fast vägen dit var lång. De fanns kvar och jag saknade dem då jag flyttade från stan.
Jag hade börjat besöka dessa tre i närheten av min första bostad och upplevde ej att det fanns anledning att byta. Vi lärde känna varandra och hade alltid små pratstunder.
Precis så har jag det nu också och har haft i flera år. Jag stortrivs med dem!
I dag på promenad hem från hårfrisörskan. Hade hunnit hem till min gata då plötsligt Kristin står framför mej. "Hej farmor ska du hänga med till grekiska kolgrillen och äta lunch ?"
I samma stund får jag se deras bil på gatan. Där sitter Maria vid ratten. Hon åkte och parkerade bilen och vi går till restaurangen. Så trevligt att få en sådan överraskning mitt på en torsdag.
Roligt att få sällskap med sonhustru och barnbarn och bli bjuden på kolgrillens goda mat!
Fin i håret var jag ju också! Fast har Beata rullat håret håller det sig fint länge, länge! Jag är så nöjd! Vilken rolig dag det blev! Gud är god!
Ulla ringde. "Ska du inte blogga?", sa hon när jag pratade om annat jag skulle göra.
Jomenvisst, det hade jag glömt. Vi kom överens om att jag kanske borde ta en ny kur med "Ginco Biloba" som Ulla en lång tid försåg mig med. Jo se det är bra för minnet. Har anat att något fattas i mitt medicinintag!!
Nu går jag till sängen fast jag har sovit ett par timmar i eftermiddag! Har hört sägas att man aldrig kan få för mycket sömn. Felet med mej är att jag nästan alltid somnar för sent på kvällarna!!
Nu säger jag GodNatt till er alla! Sov Gott! Någon sa i dag: "SÖK först Guds rike och HANS rättfärdighet så ska ni få allt det andra också! Fast ibland får vi vänta och det kan vara påfrestande för vårt tålamod. MEN Han sviker ALDRIG! Håll ut!
Bed gärna med mej för en familj som nyligen är delad och tre små fina barn har ännu en gång varit tvungna att byta bostad. Jag känner inte familjen men fick böneämnet av barnens mormor.
Blev så berörd och ser hur fienden , förstöraren är i full verksamhet men i Bibeln står det att vi ska stå honom emot och vi gör det när vi ber till och litar på GUD! Jag minns ännu hur pappa sjöng;
" Mästaren från Nasaret alltid, alltid NÅGON utväg vet!!"
Så många gånger vi i min fattiga barndom och senare i livet fått uppleva sanningen i de orden.
Gud har sista ordet!
De känner igen mej och hos ett par av dem finns dokumentation.
I flera år har de tre funnits för mej och jag är så tacksam att de finns, vanemänniska som jag är.
Jag påminner mig ungdomsåren i Stockholm. Jag bytte bostad vid några tillfällen men cyklade iväg till Hårfrisörskan, Skomakaren (ja de var viktiga på den tiden) och Tandläkaren, de tre som jag en gång börjat besöka, fast vägen dit var lång. De fanns kvar och jag saknade dem då jag flyttade från stan.
Jag hade börjat besöka dessa tre i närheten av min första bostad och upplevde ej att det fanns anledning att byta. Vi lärde känna varandra och hade alltid små pratstunder.
Precis så har jag det nu också och har haft i flera år. Jag stortrivs med dem!
I dag på promenad hem från hårfrisörskan. Hade hunnit hem till min gata då plötsligt Kristin står framför mej. "Hej farmor ska du hänga med till grekiska kolgrillen och äta lunch ?"
I samma stund får jag se deras bil på gatan. Där sitter Maria vid ratten. Hon åkte och parkerade bilen och vi går till restaurangen. Så trevligt att få en sådan överraskning mitt på en torsdag.
Roligt att få sällskap med sonhustru och barnbarn och bli bjuden på kolgrillens goda mat!
Fin i håret var jag ju också! Fast har Beata rullat håret håller det sig fint länge, länge! Jag är så nöjd! Vilken rolig dag det blev! Gud är god!
Ulla ringde. "Ska du inte blogga?", sa hon när jag pratade om annat jag skulle göra.
Jomenvisst, det hade jag glömt. Vi kom överens om att jag kanske borde ta en ny kur med "Ginco Biloba" som Ulla en lång tid försåg mig med. Jo se det är bra för minnet. Har anat att något fattas i mitt medicinintag!!
Nu går jag till sängen fast jag har sovit ett par timmar i eftermiddag! Har hört sägas att man aldrig kan få för mycket sömn. Felet med mej är att jag nästan alltid somnar för sent på kvällarna!!
Nu säger jag GodNatt till er alla! Sov Gott! Någon sa i dag: "SÖK först Guds rike och HANS rättfärdighet så ska ni få allt det andra också! Fast ibland får vi vänta och det kan vara påfrestande för vårt tålamod. MEN Han sviker ALDRIG! Håll ut!
Bed gärna med mej för en familj som nyligen är delad och tre små fina barn har ännu en gång varit tvungna att byta bostad. Jag känner inte familjen men fick böneämnet av barnens mormor.
Blev så berörd och ser hur fienden , förstöraren är i full verksamhet men i Bibeln står det att vi ska stå honom emot och vi gör det när vi ber till och litar på GUD! Jag minns ännu hur pappa sjöng;
" Mästaren från Nasaret alltid, alltid NÅGON utväg vet!!"
Så många gånger vi i min fattiga barndom och senare i livet fått uppleva sanningen i de orden.
Gud har sista ordet!
onsdag 12 september 2018
Onsdag 12 september 2018. Intet nytt under solen.
Visst har dagen varit grå med blåst och regn. Har jag hört sägas. Dock är jag tacksam också för sådana dagar. Från killen som jag träffade på gatan i Kungsbacka och som flytt till Sverige och som jag blev FBvän med kom några rader.Svaren på mina korta frågor blir inte alltid upplysande men jag är glad att se att han ändå försöker att hitta ett och annat ord. Inga långa meningar .Vi håller kontakten och det gläder mig.
Det tar alltför lång tid för mig att "komma igång" på dagarna. I dag och i går har synen varit sämre än vanligt. Detta med försämrad syn gör livet något komplicerat ska jag säga. Visst såg mamma dåligt men jag förstod ej riktigt hur jobbigt det kan vara. Jag väntar på att få komma till Syncentralen för att eventuellt där få lite hjälpmedel.
Sven ringde. "Jag har gjort druvjuice Jag kommer om en stund."
De har fått många druvor i år och finfina med så mycket sol. Han hade en stor påse bullar också så det blev fika på balkongen. Jag säger numera, som mamma sa:" Det där med bake, det har gått ifrån mig förstår du." Skönt nog bakar alla mina fyra barn, så mej går det ingen nöd på.
Ett kort besök av Tobias gjorde mig också glad.
Han ska i morgon åka till England med en kompis för att se en fotbollsmatch.
Jag är så glad att ungdomarna passar på att göra små utflykter till andra länder. Jag hejar på!
Det är så berikande även om det ej blir mer än några dagar. De har ju också pengar att resa för när de bara har sig själva att försörja.
Lite mer glada nyheter fick jag också i dag.
Har tänkt på i dag hur tacksam jag är som får bo i detta land. Påminner mig just nu sången som Levi Petrus skrev:" Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav"
Inte bra att vara inomhus en hel dag utan någon motion. Måste bli ändring på det!
I morgon blir det Färdtjänst till hårfrisörskan. Dit hade jag nära när jag bodde i villan.
Nu har jag nära till slottet och apoteket.
I dag har jag pratat med min trogna vän Lotta. Jag säger om henne som en liten elev sa till en rektor , som jag känner. " Det känns så bra i hjärtat när man har pratat med dej." Så känns det när man pratar med Lotta och det har det alltid gjort. Vi har varit vänner i många år.och jag är så tacksam för att Lotta och Hans är våra vänner och förebedjare!
Nu blir det sängen härnäst och jag önskar er alla GOD NATT! SOV GOTT!
Det tar alltför lång tid för mig att "komma igång" på dagarna. I dag och i går har synen varit sämre än vanligt. Detta med försämrad syn gör livet något komplicerat ska jag säga. Visst såg mamma dåligt men jag förstod ej riktigt hur jobbigt det kan vara. Jag väntar på att få komma till Syncentralen för att eventuellt där få lite hjälpmedel.
Sven ringde. "Jag har gjort druvjuice Jag kommer om en stund."
De har fått många druvor i år och finfina med så mycket sol. Han hade en stor påse bullar också så det blev fika på balkongen. Jag säger numera, som mamma sa:" Det där med bake, det har gått ifrån mig förstår du." Skönt nog bakar alla mina fyra barn, så mej går det ingen nöd på.
Ett kort besök av Tobias gjorde mig också glad.
Han ska i morgon åka till England med en kompis för att se en fotbollsmatch.
Jag är så glad att ungdomarna passar på att göra små utflykter till andra länder. Jag hejar på!
Det är så berikande även om det ej blir mer än några dagar. De har ju också pengar att resa för när de bara har sig själva att försörja.
Lite mer glada nyheter fick jag också i dag.
Har tänkt på i dag hur tacksam jag är som får bo i detta land. Påminner mig just nu sången som Levi Petrus skrev:" Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav"
Inte bra att vara inomhus en hel dag utan någon motion. Måste bli ändring på det!
I morgon blir det Färdtjänst till hårfrisörskan. Dit hade jag nära när jag bodde i villan.
Nu har jag nära till slottet och apoteket.
I dag har jag pratat med min trogna vän Lotta. Jag säger om henne som en liten elev sa till en rektor , som jag känner. " Det känns så bra i hjärtat när man har pratat med dej." Så känns det när man pratar med Lotta och det har det alltid gjort. Vi har varit vänner i många år.och jag är så tacksam för att Lotta och Hans är våra vänner och förebedjare!
Nu blir det sängen härnäst och jag önskar er alla GOD NATT! SOV GOTT!
tisdag 11 september 2018
Måndag, tisdag 10 och 11 september 2018.
Om ni visste vad jag putsar på mina glasögon. Att ha haft god syn men att den sakta försämras är verkligen inte roligt..Opererad för gråstarr och laserbehandling hjälper en bit på vägen men irriterande är det. osäker blir man och trivs bäst hemma.i det vanliga.
Jo jag vet att det finns de som ser ännu sämre och är tacksam för att jag både kan läsa och skriva.
Nu ska jag berätta om måndagen då Kerstin och Ulla kom till förmiddagskaffet och sedan tog sig an kökets mycket stora skåp där tom microvågsugnen får plats förutom alla torrvaror och diverse annat!
Det är högt till tak här och jag har inväntat hjälp med det här så jag skulle slippa gå upp och ned för trappstegen för se nu skulle det plockas ned från översta hyllan och sedan vidare nedåt. Vid inflyttningen var det viktigt för de mina som flyttade utan min närvaro att snabbt få in allt.
Inte lätt att flytta från en villa till två rum och kök.
Nu fick jag hjälp och kunde också passa på att avlägsna ett och annat.
I kylskåpet fanns god Keldasoppa. Nej det var inte jag som köpt den.
Mina omtänksamma barn kommer med både det ena och det andra och stoppar in i skåp och skafferi, utan min vetskap och jag vet inte vem givaren är för de är alla lika generösa.
Nu åt vi god sopp med bröd som jag fick med mig från Kerstin när jag var där.
Sedan bar det iväg till Pålsboda där Alva firades ett par dagar för tidigt. Ulla skulle i alla fall vara barnvakt där så det passade bra.Alva fyllde 14 och gillar att baka så hon fick en platta med muffinsformar plus en bakbok som vi hade hittat i mitt skafferi.
Jag tog Färdtjänst hem. I dag var det en svenskfödd chaufför och han svarade ja på frågan om han brukade be till Gud. Vi var alltså båda införstådda med tron på Gud och vad allt bra det innebäör för oss hans barn.
På söndagen åkte jag Färdtjänst till Kerstin och Awad. Då var det en invandrare som var driver.
Att åka Färdtjänst, när det behövs, är ganska trevligt. Så vänliga och hjälpsamma chaufförer, både infödda svenskar och de som blivit svenskar genom att flytta hit.
I morse ringde Elsemarie, som hon brukar, från bilen på väg till jobbet i Göteborg.
Klockan var halv sju och hon hade startat senare i dag så det var långa bilköer. Om hon åker hemifrån klockan sex så gör det skillnad. Innan hon ringde mej hade hon ringt dottern, Linn, i Växjö, Hon var redan på jobbet. Flickor med ansvar!
Jag tänker varje dag att i kväll ska jag beta av en bit av Forntiden igen men så börjar jag skriva för sent och blir för trött och så blir det som det brukar.
I dag har jag sett en dokumentär om Anna Lind, utrikesministern som brutalt mördades för 15 år sedan. En begåvad och klok tvåbarnsmamma och politiker.
Den händelsen tror jag att ingen av de som upplevde de där hemska dagarna någonsin kan glömma.
Här har varit tyst och lugnt i dag Jag sov över en timme i fåtöljen. Åt blodpudding till lunch. Pratat lite i telefon, småpratar med Jesus. Låter kanske konstigt för en och annan men jag går här och småpratar med Jesus och förundras över hur han alltid finns där för mig. Ibland blir jag så rörd och tacksam att mina ögon fylls med tårar.
Tomt är det att inte ha storebror Helge att ringa till. Han var alltid glad och nöjd med livet. Förnöjsam är ordet.
Nu säger jag GODNATT och SOV GOTT!
söndag 9 september 2018
Den stora VALDAGEN 9 september 2018.
Visst hade jag tänkt fortsätta där jag avslutade min blogg i går
Dock är ju valdagen en så stor händelse så det vore fel att ej uppmärksamma den.
Någon Gudstjänst i TV såg jag inte till. Jag brukar annars se den.
Sen frukost som vanligt. Grannarna åker på bröllopsresa i morgon bittida och jag har länge haft ett kuvert till dem innehållande en bröllopsgåva. I dag blev det av att överlämna den.
Ikväll plockade de ur det sista ur sitt kylskåp och kom in till mej med så nu har jag både Bollnäsfil, som jag flera dagar glömt att köpa och lite annat att förtära..
Fram på eftermiddagen var det dags att gå och rösta. Tänkte göra det i samband med ett mötesbesök i en liten församling i min närhet. Klockan fyra skulle mötet börja. Vid tretiden gick jag en kort promenad till Vallokalen! Ofattbart lång kö. Aldrig någonsin har jag sett en så lång kö i en vallokal.
Mitt matematiska sinne övertygade mig om att nu fanns två ting att välja på. Stanna kvar och invänta min tur med påföljd att inte kunna deltaga i mötet.
Eller gå till mötet och använda väntetiden där med att tacka och be till Gud tillsammans med vännerna och besöka Vallokalen på hemvägen.
Det valet var inte svårt. Hellre lyssna till sång och predikan än att stå i den långa kön.
På hemvägen gick jag åter till Vallokalen. Blev hälsad välkommen av en ung man och visad vart jag skulle gå.
Kön var borta. Det där med att stå i kö har alltid varit en pina för mig. Nu vet ni det. Så klart var det ofrånkomligt i mina unga år i Stockholm, när jag skulle köpa tågbiljett i god tid före jul en viss dag för att åka hem till Figeholm för julfirande med familjen.
Men det var då det.
Snabbt var valet avklarat och jag hade (som jag brukar) några blanka valsedlar med hem. Jag vet ej var de överblivna hamnar efter valet. Lagom stora till skrivning av kakrecept tycker jag.
En lite historia får avsluta bloggen. Jag hade kommit hem efter Valet,
Från den omtänksamma Linn i Växjö kom SMS:"Hej mormor, har du röstat i dag?"
Ibland grips jag av lust att spela teater som i barndomen.
Jag svarade:" Men är inte det nästa söndag?"
"Nej, det är i dag. Stänger kl 20. Ska ja be Tobias att köra dej?"
Det ville jag ju inte så jag svarade raskt:" FELÅÅÅT! Jag har inte haft chans att spela teater på länge." (Två gråtande ansikten.) "Jag har röstat!!!"
" Hahahahahaha!!!!Jag älskar dej såååå mycket! Hahahahaha! Du är så rolig mormor!"
" Du känner mej , Linn! " Eftersom vi skrev på iPhone så använde vi oss också av många hjärtan, som jag ej har på datorn där jag nu skriver.
I TV pågår valvakan. Jag tittar ej. Jag har gjort vad jag skulle och tids nog får jag veta!!!!
Sov Gott kära vänner! Ja det är lite rörigt vad gäller blogg och förhållandet till dagar och datum. Hav tröst! En vacker dag har jag fått ordning på tillvaron.
Till dess sjunger jag, som barnen sjöng när de var små: "Då sa den siste tappre Mohikanen:" Vilda Västern är ej som förut!" Eller något i den stilen.
Jag har dock siktet inställt på morgondagen!
Många har bedit för detta val, som av vissa kallas för "ödesval! Nu är det över och att be och prisa och tacka Gud för hans kärlek slutar vi aldrig med, "Hans kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig!
Hans kraft ingen människa utforskat än. Ty av sina väldiga, eviga skatter han giver och giver och giver igen!" Sjung, ni som, kan och sov sedan gott!
Dock är ju valdagen en så stor händelse så det vore fel att ej uppmärksamma den.
Någon Gudstjänst i TV såg jag inte till. Jag brukar annars se den.
Sen frukost som vanligt. Grannarna åker på bröllopsresa i morgon bittida och jag har länge haft ett kuvert till dem innehållande en bröllopsgåva. I dag blev det av att överlämna den.
Ikväll plockade de ur det sista ur sitt kylskåp och kom in till mej med så nu har jag både Bollnäsfil, som jag flera dagar glömt att köpa och lite annat att förtära..
Fram på eftermiddagen var det dags att gå och rösta. Tänkte göra det i samband med ett mötesbesök i en liten församling i min närhet. Klockan fyra skulle mötet börja. Vid tretiden gick jag en kort promenad till Vallokalen! Ofattbart lång kö. Aldrig någonsin har jag sett en så lång kö i en vallokal.
Mitt matematiska sinne övertygade mig om att nu fanns två ting att välja på. Stanna kvar och invänta min tur med påföljd att inte kunna deltaga i mötet.
Eller gå till mötet och använda väntetiden där med att tacka och be till Gud tillsammans med vännerna och besöka Vallokalen på hemvägen.
Det valet var inte svårt. Hellre lyssna till sång och predikan än att stå i den långa kön.
På hemvägen gick jag åter till Vallokalen. Blev hälsad välkommen av en ung man och visad vart jag skulle gå.
Kön var borta. Det där med att stå i kö har alltid varit en pina för mig. Nu vet ni det. Så klart var det ofrånkomligt i mina unga år i Stockholm, när jag skulle köpa tågbiljett i god tid före jul en viss dag för att åka hem till Figeholm för julfirande med familjen.
Men det var då det.
Snabbt var valet avklarat och jag hade (som jag brukar) några blanka valsedlar med hem. Jag vet ej var de överblivna hamnar efter valet. Lagom stora till skrivning av kakrecept tycker jag.
En lite historia får avsluta bloggen. Jag hade kommit hem efter Valet,
Från den omtänksamma Linn i Växjö kom SMS:"Hej mormor, har du röstat i dag?"
Ibland grips jag av lust att spela teater som i barndomen.
Jag svarade:" Men är inte det nästa söndag?"
"Nej, det är i dag. Stänger kl 20. Ska ja be Tobias att köra dej?"
Det ville jag ju inte så jag svarade raskt:" FELÅÅÅT! Jag har inte haft chans att spela teater på länge." (Två gråtande ansikten.) "Jag har röstat!!!"
" Hahahahahaha!!!!Jag älskar dej såååå mycket! Hahahahaha! Du är så rolig mormor!"
" Du känner mej , Linn! " Eftersom vi skrev på iPhone så använde vi oss också av många hjärtan, som jag ej har på datorn där jag nu skriver.
I TV pågår valvakan. Jag tittar ej. Jag har gjort vad jag skulle och tids nog får jag veta!!!!
Sov Gott kära vänner! Ja det är lite rörigt vad gäller blogg och förhållandet till dagar och datum. Hav tröst! En vacker dag har jag fått ordning på tillvaron.
Till dess sjunger jag, som barnen sjöng när de var små: "Då sa den siste tappre Mohikanen:" Vilda Västern är ej som förut!" Eller något i den stilen.
Jag har dock siktet inställt på morgondagen!
Många har bedit för detta val, som av vissa kallas för "ödesval! Nu är det över och att be och prisa och tacka Gud för hans kärlek slutar vi aldrig med, "Hans kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig!
Hans kraft ingen människa utforskat än. Ty av sina väldiga, eviga skatter han giver och giver och giver igen!" Sjung, ni som, kan och sov sedan gott!
lördag 8 september 2018
Lördag 8 september 2018.Fotogenpump, kassaapparat och väggklocka.
Inte lätt för mina bloggläsare! Jag skriver i kväll 8 september men bloggen kommer att röra sig sakta framåt som den följetong den blivit.
Vi förflyttar oss till måndagens Nostalgiresa till Lesjöfors.
Jag fortsätter att skriva där jag slutade 5 september.
Efter att ha sett "Lyktan" och begrundat den hemska decembermorgonen före jul år 1960 då leksaker blev sotskadade efter att fotogenkaminen "puffat" ut rök så vi ej kunde använda lokalen som vi tänkt och jag med hjälp av Karin Stålhammar efter att vi stängt butikerna med dess dörrar bredvid varandra dammsög leksak efter leksak och gjorde plats åt dem i butiken.. En del måste kasseras men det mesta fick vi att bli OK! Att Karin skulle ställa upp och jobba med detta halva natten
var helt naturligt. Så fungerade det i Lesjöfors.
Uppe i lägenheten låg Georg sjuk i TBC och vi kunde höra hur han hostade.
Vi tog efter det en runda genom samhället. Åkte förbi Saronapellet, från vilket vi hade många
minnen . Det var ofta möten där av olika slag och vi fanns nästan alltid med tillsammans med kära vänner i församlingen.
Vi stannade till vid villan där Majny (Myrtenkvist) med familj bor. På vår tid bodde samhällets sjuksköterskor, Sigrid och Britta där. Tyvärr var inte någon hemma denna måndag.
Nu hade vi det beryktade Museet kvar att bese. Där berättades vid vår ankomst att Hans Magnusson två gånger varit där och sökt oss. Vi är vänner på Facebook så vi hade berättat att vi skulle komma.
Hans var ofta hemma hos oss och vi umgicks med hans familj under vår tid i Lesjöfors.
Personalen ringde honom och det var inte bara roligt att träffa honom efter alla år utan han blev guide åt oss då vi tog spiraltrappan upp till den nya fina fotoutställningen där han visade oss omkring och berättade om hus och människor. Andra besökare hakade på och vi hade tillsammans nytta av hans kunnande. Vi såg många kända ansikten. Baron de Geer och disponent Lars de Geer, familjen Erik Hedlund. Skolkamrater och bandyspelare.
På första planet fanns också mycket att se. Vår fotogenpump där vi pumpade bensin från "någonstans", vägg klockan. som vi köpte när vi år 1954 kom från Kil och startade butiken.
Vidare kassaapparaten . Denna hade Kerstin och Ulla lite extra känsla för.
Det var nämligen så att när vi på lördagarna stängt affären lite tidigare än andra dagar så gick de ner i affären och lekte affär på riktigt. De kom ihåg hur kassaapparaten fungerade Hur de måste göra en knyck bakåt först med veven som öppnade kassalådan.Hur de ställde in siffrorna.
De var inte där samtidigt utan var och en hade sin bästa kompis med. En var kund
och den andre tog betalt. Det kunde ibland bli en hel del skönhetsmedel, smycken, rengöringsmedel och annat. Det var roligt att se hur uthålliga de var. när kunden handlat klart så plockades allt illbaka på sina platser och så bytte de roller.
Jag minns att Georg och jag var förundrade över att de inte tröttnade. Ingen av de berörda ägnade sig i vuxen ålder åt affärsverksamhet kan jag berätta!
Utöver de tre nämnda sakerna från Färgcentrum så fanns det mycket att se av heminredningar och gamla saker. Vi tog god tid på oss och stannade tills de stängde. Tack Hans Magnusson för att du fanns med oss! Det fanns också en liten servering där.
Vi kunde ej undgå att se skillnaden från 50-60talet då bruket blomstrade och dagens Lesjöfors.
Nu var vi ju där bara en enda dag visserligen men det var en rolig dag.
Egentligen hade nog döttrarna kunnat ge en bättre bild av dagen men de bloggar ju inte så de får väl läsa vad jag skrivit och jag kan ändra om något återgetts fel.
Så blev det inget skrivet om dag som inne är. Jag säger åter att "det tar vi i morgon".
Sov Gott mina vänner!
Vi förflyttar oss till måndagens Nostalgiresa till Lesjöfors.
Jag fortsätter att skriva där jag slutade 5 september.
Efter att ha sett "Lyktan" och begrundat den hemska decembermorgonen före jul år 1960 då leksaker blev sotskadade efter att fotogenkaminen "puffat" ut rök så vi ej kunde använda lokalen som vi tänkt och jag med hjälp av Karin Stålhammar efter att vi stängt butikerna med dess dörrar bredvid varandra dammsög leksak efter leksak och gjorde plats åt dem i butiken.. En del måste kasseras men det mesta fick vi att bli OK! Att Karin skulle ställa upp och jobba med detta halva natten
var helt naturligt. Så fungerade det i Lesjöfors.
Uppe i lägenheten låg Georg sjuk i TBC och vi kunde höra hur han hostade.
Vi tog efter det en runda genom samhället. Åkte förbi Saronapellet, från vilket vi hade många
minnen . Det var ofta möten där av olika slag och vi fanns nästan alltid med tillsammans med kära vänner i församlingen.
Vi stannade till vid villan där Majny (Myrtenkvist) med familj bor. På vår tid bodde samhällets sjuksköterskor, Sigrid och Britta där. Tyvärr var inte någon hemma denna måndag.
Nu hade vi det beryktade Museet kvar att bese. Där berättades vid vår ankomst att Hans Magnusson två gånger varit där och sökt oss. Vi är vänner på Facebook så vi hade berättat att vi skulle komma.
Hans var ofta hemma hos oss och vi umgicks med hans familj under vår tid i Lesjöfors.
Personalen ringde honom och det var inte bara roligt att träffa honom efter alla år utan han blev guide åt oss då vi tog spiraltrappan upp till den nya fina fotoutställningen där han visade oss omkring och berättade om hus och människor. Andra besökare hakade på och vi hade tillsammans nytta av hans kunnande. Vi såg många kända ansikten. Baron de Geer och disponent Lars de Geer, familjen Erik Hedlund. Skolkamrater och bandyspelare.
På första planet fanns också mycket att se. Vår fotogenpump där vi pumpade bensin från "någonstans", vägg klockan. som vi köpte när vi år 1954 kom från Kil och startade butiken.
Vidare kassaapparaten . Denna hade Kerstin och Ulla lite extra känsla för.
Det var nämligen så att när vi på lördagarna stängt affären lite tidigare än andra dagar så gick de ner i affären och lekte affär på riktigt. De kom ihåg hur kassaapparaten fungerade Hur de måste göra en knyck bakåt först med veven som öppnade kassalådan.Hur de ställde in siffrorna.
De var inte där samtidigt utan var och en hade sin bästa kompis med. En var kund
och den andre tog betalt. Det kunde ibland bli en hel del skönhetsmedel, smycken, rengöringsmedel och annat. Det var roligt att se hur uthålliga de var. när kunden handlat klart så plockades allt illbaka på sina platser och så bytte de roller.
Jag minns att Georg och jag var förundrade över att de inte tröttnade. Ingen av de berörda ägnade sig i vuxen ålder åt affärsverksamhet kan jag berätta!
Utöver de tre nämnda sakerna från Färgcentrum så fanns det mycket att se av heminredningar och gamla saker. Vi tog god tid på oss och stannade tills de stängde. Tack Hans Magnusson för att du fanns med oss! Det fanns också en liten servering där.
Vi kunde ej undgå att se skillnaden från 50-60talet då bruket blomstrade och dagens Lesjöfors.
Nu var vi ju där bara en enda dag visserligen men det var en rolig dag.
Egentligen hade nog döttrarna kunnat ge en bättre bild av dagen men de bloggar ju inte så de får väl läsa vad jag skrivit och jag kan ändra om något återgetts fel.
Så blev det inget skrivet om dag som inne är. Jag säger åter att "det tar vi i morgon".
Sov Gott mina vänner!
torsdag 6 september 2018
Torsdag 6 september! Forts på gårdagens"följetong"
Det skulle ej kännas OK att inte berätta mer från måndagen och vår resa till Lesjöfors, så jag fortsätter: Fick i dag SMS från Sven, som ju, av syskonen, har flest minnen från det lilla samhälle där de alla tre trivdes med livet. Han skrev;"Instämmer till 100%" Klart jag kände mig nöjd.
Så många vänner vi hade och vilken inblick man fick i människors liv och leverne.
Om man har en affär i ett så pass litet samhälle så undgick man inte att leva med i det som skedde.
Det som från början slog mig när vi kom från Stockholm, först till Kil och senare till Lesjöfors, där barnen växte upp och där de gick i skolan var att människorna var så snälla och jag kunde se en viss skillnad från min egen uppväxt i ett litet samhälle. Människor talade inte illa om varandra. Gjorde vi något fel mot någon kund i affären blev de inte arga (vilket kunde hända bland kunder man hade att hantera i Stockholm tex.)
Är det kanske så att värmlänningar är särskilt vänliga och fördragsamma? Förtal förekom inte utan det fanns alltid något förmildrande att säga, även om tillfället var lämpligt att säga något ofördelaktigt om någon som ej var närvarande. När vi träffades som vänner så fanns barnen alltid med och de hade roligt tillsammans.
Nu har vi sagt adjö och kramat om vår vän Barbro.
Vi åkte vidare till Lesjöfors Järnvägsstation där Georg (jag under hans långa sjukdomstid då han var i Arvika) varje morgon hämtade postsäckarna, som skulle till Postkontoret.
Lite deprimerande att se de gräsbevuxna spåren. Inga tåg!
Vi tittade oss omkring i Stationshuset. Luckan där man köpte tågbiljetter fanns kvar.
Det var roligt att se att det fanns driftigt folk som gjorde något av den gamla ärevördiga järnvägsstationen. Nu fanns ett trevligt cafe' , där man också kunde ha mindre fester och små tillställningar. Min FBvän Mariann ( Spallas dotter ni vet)hade talat om att där serverades fina räkmackor. Ulla ringde innehavaren Carina, som berättade att de egentligen hade stängt på måndagar men så klart "kunde hon gå dit och fixa var sin räkmacka" åt oss om hon fick veta när vi kom.
"Det där är riktig Lesjöfors anda" sa Ulla belåtet.
Jag kan rekommendera alla som ska till Sälen och andra nordliga platser att ta vägen genom Lesjöfors och titta in för en räkmacka eller paj på Järnvägsstation för där hade inte sparats på något. När jag får hjälp med att scanna ska jag skicka foto.(Jo barnbarnen lärde mig men jag har glömt)
.
Nästa besök, som reseledaren Ulla hade förberett gällde "LYKTAN". Nyckeln kunde hämtas i en viss brevlåda och så stod vi dör i vår gamla lokal där Saron hade ungdomsverksamhet. Jag minns när Georg och Evald Larsson som tillsammans med sina fruar var scoutledare fick löfte att använda den lilla stugan till våra juniorsammankomster. Där lärde vi oss lösenordet "Framåt steg för steg", som högtidligt öppnade sammankomsterna, samt " En J1 are är "Sann i tanke, ord och gärning":
Se bara vad jag minns. Nu var det ganska tomt i huset. Det hade använts som cafe' en tid , om jag fattade rätt, men nu var det "obebott." Det var i det lilla huset vi hade planerat att sälja leksaker och slitit hårt för att under December månad avlasta vår vanliga butik.
På söndagen var det julskyltning och vi hade gjort säå mysigt i fönstrenh med tomtar och leksaker , som skulle säljas i det lilla huset. Nästa morgon när vi kom dit fick vi se att kaminen hade "puffat" ut rök och vi hade bara att köra alla varor tillbaka och ordna så att vi fick plats för alla leksaker. Jag vill minnas att jag jobbade en hel natt med detta. Det var samma decembermånad som Georg fick veta att han hade TBC på lungorna och annandag jul fick åka ambulans till Arvika Lungklini.
Om detta har jag tidigare berättat. Jag kan försäkra att vi var beroende av Guds hjälp.
Och vi fick se hans hand i så mycket för Gud sviker aldrig.
Så klart kom minnen av olika slag till mej när vi stod i den lilla stugan där jag ej hade varit på så många år.
Nästa besök gällde något som var ytterst intressant men som ej fanns på "vår tid".
Om detta får jag skriva i morgon för nu är det dags att sova igen.
GODNATT mina vänner!
Så många vänner vi hade och vilken inblick man fick i människors liv och leverne.
Om man har en affär i ett så pass litet samhälle så undgick man inte att leva med i det som skedde.
Det som från början slog mig när vi kom från Stockholm, först till Kil och senare till Lesjöfors, där barnen växte upp och där de gick i skolan var att människorna var så snälla och jag kunde se en viss skillnad från min egen uppväxt i ett litet samhälle. Människor talade inte illa om varandra. Gjorde vi något fel mot någon kund i affären blev de inte arga (vilket kunde hända bland kunder man hade att hantera i Stockholm tex.)
Är det kanske så att värmlänningar är särskilt vänliga och fördragsamma? Förtal förekom inte utan det fanns alltid något förmildrande att säga, även om tillfället var lämpligt att säga något ofördelaktigt om någon som ej var närvarande. När vi träffades som vänner så fanns barnen alltid med och de hade roligt tillsammans.
Nu har vi sagt adjö och kramat om vår vän Barbro.
Vi åkte vidare till Lesjöfors Järnvägsstation där Georg (jag under hans långa sjukdomstid då han var i Arvika) varje morgon hämtade postsäckarna, som skulle till Postkontoret.
Lite deprimerande att se de gräsbevuxna spåren. Inga tåg!
Vi tittade oss omkring i Stationshuset. Luckan där man köpte tågbiljetter fanns kvar.
Det var roligt att se att det fanns driftigt folk som gjorde något av den gamla ärevördiga järnvägsstationen. Nu fanns ett trevligt cafe' , där man också kunde ha mindre fester och små tillställningar. Min FBvän Mariann ( Spallas dotter ni vet)hade talat om att där serverades fina räkmackor. Ulla ringde innehavaren Carina, som berättade att de egentligen hade stängt på måndagar men så klart "kunde hon gå dit och fixa var sin räkmacka" åt oss om hon fick veta när vi kom.
"Det där är riktig Lesjöfors anda" sa Ulla belåtet.
Jag kan rekommendera alla som ska till Sälen och andra nordliga platser att ta vägen genom Lesjöfors och titta in för en räkmacka eller paj på Järnvägsstation för där hade inte sparats på något. När jag får hjälp med att scanna ska jag skicka foto.(Jo barnbarnen lärde mig men jag har glömt)
.
Nästa besök, som reseledaren Ulla hade förberett gällde "LYKTAN". Nyckeln kunde hämtas i en viss brevlåda och så stod vi dör i vår gamla lokal där Saron hade ungdomsverksamhet. Jag minns när Georg och Evald Larsson som tillsammans med sina fruar var scoutledare fick löfte att använda den lilla stugan till våra juniorsammankomster. Där lärde vi oss lösenordet "Framåt steg för steg", som högtidligt öppnade sammankomsterna, samt " En J1 are är "Sann i tanke, ord och gärning":
Se bara vad jag minns. Nu var det ganska tomt i huset. Det hade använts som cafe' en tid , om jag fattade rätt, men nu var det "obebott." Det var i det lilla huset vi hade planerat att sälja leksaker och slitit hårt för att under December månad avlasta vår vanliga butik.
På söndagen var det julskyltning och vi hade gjort säå mysigt i fönstrenh med tomtar och leksaker , som skulle säljas i det lilla huset. Nästa morgon när vi kom dit fick vi se att kaminen hade "puffat" ut rök och vi hade bara att köra alla varor tillbaka och ordna så att vi fick plats för alla leksaker. Jag vill minnas att jag jobbade en hel natt med detta. Det var samma decembermånad som Georg fick veta att han hade TBC på lungorna och annandag jul fick åka ambulans till Arvika Lungklini.
Om detta har jag tidigare berättat. Jag kan försäkra att vi var beroende av Guds hjälp.
Och vi fick se hans hand i så mycket för Gud sviker aldrig.
Så klart kom minnen av olika slag till mej när vi stod i den lilla stugan där jag ej hade varit på så många år.
Nästa besök gällde något som var ytterst intressant men som ej fanns på "vår tid".
Om detta får jag skriva i morgon för nu är det dags att sova igen.
GODNATT mina vänner!
onsdag 5 september 2018
Måndag 3 september 2018 Nostalgidag..
Som jag tidigare kortfattat berättat så kom vi iväg på vår planerade resa, Kerstin, Ulla och jag.
Ulla hade förberett och kallade sig reseledare för hon hade haft telefonkontakt med en del "fölk" i samhälletVid en sjökant utanför "någonstans" stannade vi och åt frukostmackan med stekt ägg.
Solen sken och vi njöt och upplevde gamla minnen från våra många bilresot på 50 och 60talet.
Ulla nämnde om smörgåsskrinet, inköpt i Norge och som alltid fanns med på våra bilfärder. Lite urskuldande sa hon att smörgåsarna på den tiden var betydligt finare ån de äggmackor (SÅ GODA) som hon bjöd på denna dag, Så pratade de om skrinet med två våningar, Mackorna var
fint garnerade med salladsblad leverpastej, gurka, tomat och en dillkvist.
Alla i familjen älskade de där fikastunderna på våra långresor till mormor i Figeholm, farmor och farfar i Stockholm, Ingamaj och Sune i Vimmerby och Kalmar. Förutom alla badutflykter och turer till Rottneros, Mårbacka och Norge och fler platser. Vi tog vara på tiden att få vara tillsammans som familj på det sättet för vi var ju som föräldrar upptagna från morgon till kväll i affären.
Vi hade bestämt att först åka till Barbro Nygren vars make Sven dog några år före eller efter Georg.
Deras dotter Mariann kom som 14-åring till oss som barnflicka eftersom både Georg och jag måste jobba heltid i den "nerkörda" affär, som vi dristat oss att köpa, för att få den att bli i skick så den kunde försörja oss.
På grund av vår utbildning i ämnet "Färger och Kemikalier" och behärskade yrket så vann vi många kunder och folk handlade hellre hos oss än att åka de tre milen till Filipstad. Vi var oerhört serviceminded
Åkte i vår lilla grå Morris hem till kunderna och gav råd vid renoveringar i deras bostäder och levererade varor till dörren.
Att denna dag få träffa Barbro och fika med det goda kaffebröd Ulla och Kerstin bakat var en fröjd.
SÅ många minnen ! På den tiden vi bodde där hade man tid att umgås med varandra, TV kom under åren vi bodde i Lesjöfors.
I Saron var det gudstjänster, juniormöten, sångövningar , bönemöten, församlingsmöten, födelsedagsfester, besök av resepredikanter.Sång kvällar då det ibland var fullsatt i kapellet.
Alla kände alla i det lilla samhället och vi träffades som familjer så barnen fick ha roligt med varandra.
Alla var så vänliga, snälla och hjälpsamma. Vi delade sorg och glädje med varandra. Ulla och Kerstin poängterade vilken otroligt fin barndom de hade upplevt i Lesjöfors, när jag sa något om att det var allt bra långt från civilisationen. Då protesterade de och så klart var jag glad att få höra om att de var nöjda. Jag tror mig veta att Sven hade instämt med dem om han varit med. SÅ roligt han hade i slalombacken även om han bröt benet där och var gipsad en liten tid innan han var där igen!
Barbro och hennes Sven hade förutom Marianne två söner som vi så klart också träffade då och då.
SvenOlov och JanErik.Sven lagade bilen åt oss när det var dags. Om det var jag som kört på en lyktstolpe eller backat på Erik Bredenbergs bil vid Saron. Sven jobbade först på bruket. Efter jobbet hjälpte han både oss och andra tillsammans med Gunnar Svärd för att hjälpa oss andra.Inte alla hade bil på den tiden.
Såsmåningom var det allt fler som skaffade bil för det är klart att det gav ju en viss frihetskänsla att komma ut från det lilla samhället, ganska isolerat genom sitt läge och folket tjänade ganska bra så de fick med tiden råd att ha bil. Vi var redan från början beroende av att ha bil för affärens skull.
Barbro och vi hann också med att prata om ett "förr" och ett "nu". På den tiden var bruket på frammarch. Villor byggdes och folk flyttade in.
Storhetstid för bandylivet som baron De Geer, ägare till bruket ,vurmade för och såg till att bra spelare kom. Jobb gick alltid att ordna.
Nu är det annorlunda, som det ju blir när fabriker och affärer läggs ned och ungdomar ger sig ut att studera och får jobb på annat håll.
Bandyn kanske leverkvar ännu . Med unga spelare?
Men vad nu då? Här sitter jag och skriver och har ännu inte tagit avsked av Barbro Måste berätta att det
var hon som sydde kläder åt flickorna och mej. Jag minns att jag fick beröm vid något tillfälle för att våra barn var så välklädda. Hur nu Barbro bar sig åt med detta men hon kunde "trolla" med tygbitar och sydde både klänningar, långbyxor och kappor till flickorna.
Kerstin och Ulla påminde också om hur deras dockor försvann fram i december månad. Då vistades de hos Barbro några dagar.
.På julafton kom de åter, iklädda nya tjusiga kläder som Barbro sytt.
Så roligt med alla minnen från den tiden,
Den här bloggen kommer nog att ta ett par kvällar till i anspråk.
Som ni vet så kommer sömnbehovet plötsligt över mej och det betyder att NU just nu ,är det dags att avsluta skrivandet och sova.
Dagen i dag har varit vacker sensommardag och jag har slöat största delen av dagen.
Åldern börjar kännas av och man får vara tacksam för varje dag som går och jag orkar något lite.
Nu säger jag GODNATT och SOV GOTT!
Vår fader kär han vakar över oss!
måndag 3 september 2018
Måndag 3 september 2018. Vilken dag!
Om jag någonsin haft lust att skriva blogg om en dag så skulle det vara denna.
I Lesjöfors har jag varit i sällskap med Kerstin och Ulla.
Efter att ha vaknat klockan fyra utan att kunna somna om, hämtats med bil klockan åtta och tillbringat en oerhört intressant dag i Värmland så är det ingen bra ide' att försöka sig på att
beskriva dagen så jag sover först och skriver i morgon då jag "hämtat"mig från alla upplevelser.
Hoppas att ni har förståelse för detta och låter mig få ha det nöjet vilande över natten.
Sov Gott kära vänner! Vi hörs!
I Lesjöfors har jag varit i sällskap med Kerstin och Ulla.
Efter att ha vaknat klockan fyra utan att kunna somna om, hämtats med bil klockan åtta och tillbringat en oerhört intressant dag i Värmland så är det ingen bra ide' att försöka sig på att
beskriva dagen så jag sover först och skriver i morgon då jag "hämtat"mig från alla upplevelser.
Hoppas att ni har förståelse för detta och låter mig få ha det nöjet vilande över natten.
Sov Gott kära vänner! Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)