Inte lätt för mina bloggläsare! Jag skriver i kväll 8 september men bloggen kommer att röra sig sakta framåt som den följetong den blivit.
Vi förflyttar oss till måndagens Nostalgiresa till Lesjöfors.
Jag fortsätter att skriva där jag slutade 5 september.
Efter att ha sett "Lyktan" och begrundat den hemska decembermorgonen före jul år 1960 då leksaker blev sotskadade efter att fotogenkaminen "puffat" ut rök så vi ej kunde använda lokalen som vi tänkt och jag med hjälp av Karin Stålhammar efter att vi stängt butikerna med dess dörrar bredvid varandra dammsög leksak efter leksak och gjorde plats åt dem i butiken.. En del måste kasseras men det mesta fick vi att bli OK! Att Karin skulle ställa upp och jobba med detta halva natten
var helt naturligt. Så fungerade det i Lesjöfors.
Uppe i lägenheten låg Georg sjuk i TBC och vi kunde höra hur han hostade.
Vi tog efter det en runda genom samhället. Åkte förbi Saronapellet, från vilket vi hade många
minnen . Det var ofta möten där av olika slag och vi fanns nästan alltid med tillsammans med kära vänner i församlingen.
Vi stannade till vid villan där Majny (Myrtenkvist) med familj bor. På vår tid bodde samhällets sjuksköterskor, Sigrid och Britta där. Tyvärr var inte någon hemma denna måndag.
Nu hade vi det beryktade Museet kvar att bese. Där berättades vid vår ankomst att Hans Magnusson två gånger varit där och sökt oss. Vi är vänner på Facebook så vi hade berättat att vi skulle komma.
Hans var ofta hemma hos oss och vi umgicks med hans familj under vår tid i Lesjöfors.
Personalen ringde honom och det var inte bara roligt att träffa honom efter alla år utan han blev guide åt oss då vi tog spiraltrappan upp till den nya fina fotoutställningen där han visade oss omkring och berättade om hus och människor. Andra besökare hakade på och vi hade tillsammans nytta av hans kunnande. Vi såg många kända ansikten. Baron de Geer och disponent Lars de Geer, familjen Erik Hedlund. Skolkamrater och bandyspelare.
På första planet fanns också mycket att se. Vår fotogenpump där vi pumpade bensin från "någonstans", vägg klockan. som vi köpte när vi år 1954 kom från Kil och startade butiken.
Vidare kassaapparaten . Denna hade Kerstin och Ulla lite extra känsla för.
Det var nämligen så att när vi på lördagarna stängt affären lite tidigare än andra dagar så gick de ner i affären och lekte affär på riktigt. De kom ihåg hur kassaapparaten fungerade Hur de måste göra en knyck bakåt först med veven som öppnade kassalådan.Hur de ställde in siffrorna.
De var inte där samtidigt utan var och en hade sin bästa kompis med. En var kund
och den andre tog betalt. Det kunde ibland bli en hel del skönhetsmedel, smycken, rengöringsmedel och annat. Det var roligt att se hur uthålliga de var. när kunden handlat klart så plockades allt illbaka på sina platser och så bytte de roller.
Jag minns att Georg och jag var förundrade över att de inte tröttnade. Ingen av de berörda ägnade sig i vuxen ålder åt affärsverksamhet kan jag berätta!
Utöver de tre nämnda sakerna från Färgcentrum så fanns det mycket att se av heminredningar och gamla saker. Vi tog god tid på oss och stannade tills de stängde. Tack Hans Magnusson för att du fanns med oss! Det fanns också en liten servering där.
Vi kunde ej undgå att se skillnaden från 50-60talet då bruket blomstrade och dagens Lesjöfors.
Nu var vi ju där bara en enda dag visserligen men det var en rolig dag.
Egentligen hade nog döttrarna kunnat ge en bättre bild av dagen men de bloggar ju inte så de får väl läsa vad jag skrivit och jag kan ändra om något återgetts fel.
Så blev det inget skrivet om dag som inne är. Jag säger åter att "det tar vi i morgon".
Sov Gott mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar