Måndag, tisdag 10 och 11 september 2018.

Om ni visste vad jag putsar på mina glasögon. Att ha haft god syn men att den sakta försämras är verkligen inte roligt..Opererad för gråstarr och laserbehandling hjälper en bit på vägen men irriterande är det. osäker blir man och trivs bäst hemma.i det vanliga. 

Jo jag vet att det finns de som ser ännu sämre och är tacksam för att jag både kan läsa och skriva.  

Nu ska jag berätta om måndagen då Kerstin och Ulla kom till förmiddagskaffet och sedan tog sig an kökets mycket stora skåp där tom microvågsugnen får plats förutom alla torrvaror och diverse annat!

Det är högt till tak här och jag har inväntat hjälp med det här så jag skulle slippa gå upp och ned för trappstegen för se nu skulle det plockas ned från översta hyllan och sedan vidare nedåt. Vid inflyttningen var det viktigt för de mina som flyttade utan min närvaro att snabbt få in allt.

Inte lätt att flytta från en villa till två rum och kök.

Nu fick jag hjälp och kunde också passa på att avlägsna ett och annat. 

I kylskåpet fanns god Keldasoppa. Nej det var inte jag som köpt den. 

Mina omtänksamma barn kommer med både det ena och det andra och stoppar in i skåp och skafferi, utan min vetskap och jag vet inte vem givaren är för de är alla lika generösa. 

Nu åt vi god sopp med bröd som jag fick med mig från Kerstin när jag var där. 

Sedan bar det iväg till Pålsboda där Alva firades ett par dagar för tidigt. Ulla skulle i alla fall vara barnvakt där så det passade bra.Alva fyllde 14 och gillar att baka så hon fick en platta med muffinsformar plus en bakbok som vi hade hittat i mitt skafferi.

Jag tog Färdtjänst hem. I dag var det en svenskfödd chaufför och han svarade ja på frågan om han brukade be till Gud.  Vi var alltså båda införstådda med tron på Gud och vad allt bra det innebäör för oss hans barn.  

På söndagen åkte jag Färdtjänst till Kerstin och Awad. Då var det en invandrare som var driver.

Att åka Färdtjänst, när det behövs, är ganska trevligt. Så vänliga och hjälpsamma chaufförer, både infödda svenskar och de som blivit svenskar genom att flytta hit.

 

I morse ringde Elsemarie, som hon brukar, från bilen på väg till jobbet i Göteborg.

Klockan var halv sju och hon hade  startat senare i dag så det var långa bilköer.  Om hon åker hemifrån klockan sex så gör det skillnad. Innan hon ringde mej hade hon ringt dottern, Linn, i Växjö, Hon var redan på jobbet. Flickor med ansvar!

Jag tänker varje dag att i kväll ska jag beta av en bit av Forntiden igen  men så börjar jag skriva för sent och blir för trött och så blir det som det brukar.

I dag har jag sett en dokumentär om Anna Lind, utrikesministern som brutalt mördades för 15 år sedan. En begåvad och klok tvåbarnsmamma och politiker.

Den händelsen tror jag att ingen av de som upplevde de där hemska dagarna någonsin kan glömma. 

Här har varit tyst och lugnt i dag Jag sov över en timme i fåtöljen. Åt blodpudding till lunch. Pratat lite i telefon,  småpratar med Jesus. Låter kanske konstigt för en och annan men jag går här och småpratar med Jesus och förundras över hur han alltid finns där för mig. Ibland blir jag så rörd och tacksam att mina ögon fylls med tårar. 

Tomt är det att inte ha storebror Helge att ringa till. Han var alltid glad och nöjd med livet. Förnöjsam är ordet. 

Nu säger jag GODNATT och SOV GOTT!