Dagen började med att jag väcktes av en telefonsignal klockan halv sju. Jag lyckades inte, att efter samtalet återta min plats i den intressanta dröm som jag just var inne i. Men hellre missa fortsättningen på den än att inte få telefonpling från Elsemarie på väg till sin älskade skola i Angered, Göteborg.
Hon och Lasse hade varit hos vännerna Wåhlanders i Skäne över helgen och var så nöjda både med samvaron med sina vänner och med det fina sensommarvädret. Varma vindar!
Nu till min dag i Örebro! Jag visste när jag vaknade i morse att jag i dag skulle ta upp det förbönsämne som vi bad för i går kväll och bestämde mig för att gå till Nikolaikyrkan, inte så långt härifrån och sitta där i två timmar och be till Gud för de vänner som behöver ett ingripande från Gud.
Jag vet att Gud vet och att "han kan förändra förhållanden och bryta det motstånd som reses mot oss understundom. Jag har tidigare citerat en pastor som i en predikan för länge sedan sa: "Du måste veta vem du själv är, vem Satan är och vem Gud är.
Jesus talade mycket om fienden när han vandrade här på jorden. Jesus sa: " Stå honom emot!"
Något vi inte klarar i egen kraft men genom vår tro på vår fader, som aldrig lämnar den som vill vara hans barn så får vi gång på gång, i vårt eget land och runt vår värld se vad Gud kan göra .
Just nu kommer en av min ungdoms sånger upp i mitt minne: "O, släpp ej din trosblick på Jesus du själ som så sörjande går ty trofast han är din frälsare kär. Densamme i dag som i går. Han dina bekymmer vill bära, förvandla din klagan till sång. En strålande morgon är nära fast natten dig synes så lång!
Jag gick med min rullator till Nikolaikyrkan. Stängd! Ett par tjejer satt på en soffa i närheten så jag bad dem hjälpa mig. De konstaterade att det var så och att vi inte kunde komma in. Jag har varit där många gånger för den brukar alltid vara öppen och ligger bra till.
Jag berättade för tjejerna om mitt tilltänkta besök där och de gav mig tipset att gå hem och be.
Jag bestämde mig för att avskilja dessa två timmar och be även om jag gick på stan. Jag pekade mot himlen och sa att Gud hör alltid när vi ber och jag kan be var som helst.
Fortsatte min bönepromenad till Holmqvist, optiker. En vänlig och tillmötesgående tjej fixade ögontryckskontrollen. Jag hade varit där i augusti och trycket låg ungefär lika. Men vad hjälper det med ett bra ögontryck om ens syn försämras. Jag gick vidare för andra ärenden. DÅ händer det. En man står plötsligt framför mig och tog min hand.Lite rädd blev jag. Vet ej om det märktes men omedelbart hörde jag:" Det är Ojvin!" Min pastor och vän sedan många, många år!! Nej, det fick inte bara vara sant! Har min syn blivit så försämrad???
Det var nog bara en tillfällighet!! Vi växlade några ord och fortsatte sedan var och en åt sitt håll och jag gick vidare till Betelkyrkan. Där är också ofta öppet. Jag trasslade lite med järngrinden och kom in på gården. Gjorde, som jag ofta gör, någon felmanöver för att öppna grinden vilket resulterade i att jag denna gång var INLÅST. Jag såg mig omkring efter någon som kunde släppa ut mig därifrån. Efter en stund kom en man som sett min belägenhet och öppnade med sin nyckel.
Jag var åter ute i friheten.
En ganska unik situation UTLÅST och INLÅST på samma dag och kyrkor i båda fallen.
Jag hade ju annat att tänka på och fick vänta med mina reflexioner om stängda och öppna kyrkor tills de två timmarna hade gått och jag var i närheten av min gata.
Jag kunde inte låta bli att titta in i den trevliga bokaffären på Olaigatan bredvid Hälls, mitt emot slottet, där det finns speciella och intressanta böcker för alla åldrar. Att gå in där utan att ha något med därifrån är svårt.
Tre timmars promenad med rullatorn blev det. Undrar hur det ska kännas i benen i morgon men jag har hört att det är bra att röra på sig!
Nu är jag sömnig och Jon Blund står redan vid sängen och väntar! GOD NATT, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar