" Inga laddare funkade ju efter stormen i går och vi var tvungna att rita och lägga pussel och sånt. Ja se det var ett riktigt I-landsproblem"
Det var något att "bita i" för en 91-åring! Jag skrev några rader till svar.
"Ja tänk så roligt jag och mina syskon hade det när vi var barn!
Blev skickade till K.G. Karlssons speceriaffär för att köpa Fotogen till lampan över köksbordet.
Bära in ved från vedboden för att elda med i köksspisen och i kammarens kamin!
Läsa läxor i Fotogenlampans sken!
Gissa gåtor och leka mörkleken!
Gå till sängs innan lampans låga blåstes ut av föräldrarna!
Radio hade vi så klart inte! Det hade farmor och farfar som bodde i Hörningsnäs, Fårbo, nästan en mil från Figeholm där vi bodde.
Mina farbröder, som bodde kvar i föräldrahemmet hade skaffat radio och jag minns att pappa var glad för att farfar varje söndagsförmiddag lyssnade till Gudstjänsten.
Denna radio drevs med ett stort och tungt batteri!
Då och då tog farfar häst och vagn och for iväg med det stora batteriet för att få det laddat. Vet ej var eller hur. Då kunde de också höra nyheter från "Stockholm Motala" som Sveriges Radio kallades på den tiden!
Musik kunde man höra från en vevgrammofon med stor tratt!
I vår familj fanns alltså ingen radio men prenumeration på Oskarshamnstidningen, vilken av pappa lästes noggrant, Där fanns också serien om August och Lotta, predikoturerna, dödsannonser och bilder. Där kunde vi också under kriget få upplysning om vad som skedde samt se bilder på makthavarna i kriget.
När kriget började hade Helge fått bättre betalt jobb och som 16-åring köpt en radio.
Innan dess hade något fantastiskt hänt i vår by.
Vi hade fått elektricitet! Vilken händelse! I samhället Figeholms köping fanns ju el sedan länge och jag minns när vi var hos kompisar och de tryckte på en knapp och en lampa över köksbordet tändes och vi kunde spela Fia. rita och leka med våra pappersdockor!
Jag glömmer aldrig hur det kändes den dagen då vi drabbades av detta fantastiska!
Elektriciteten hade nått vår lilla by!
Innan jag avslutar denna något annorlunda blogg ska jag tala om att mina fyra barn i dag uttryckt en gemensam önskan att jag skulle berätta mer om min barndom.
Det började alltså med Ilandsproblemet i Hjortkvarn där barnbarnen inte kunde använda sina paddor för "strömmen" var borta i sex timmar i går.
Sedan var det tydligen bara att fortsätta på den vägen.
Ytterligare önskemål jag fått får jag återkomma till en annan dag, Nej, jag lovar att inte glömma!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar