fredag 31 januari 2014

Fredag 31 januari 2014. Bostadsbekymmer 1982.

Nu skulle vi alltså under år 1982 flytta från Borensberg.På fotot ser vi Salemkyrkan och lite av Motala Ström samt Göta Kanal med passagerarbåten utanför Göta Hotell.
En liten idyll det också, om än ingen skärgårdsidyll som Figeholm, men sjön Boren fanns.
I ett tidigare inlägg nämnde jag om att jag inte hade mycket jobb. Någon dag här och någon dag där.
De elever från Stefansskolan, som brukade komma hem till oss en kväll i veckan fortsatte med det.

I mars månad övertog Kerstins man en cafe'rörelse i Örebro och det var lite spännande. Kerstin fortsatte sitt jobb inom sjukvården.
Den 7 mars var det så dags för Georg att åka till Israel igen. Kom hem 3 april. Nu började det hända saker. Fastighetsmäklare kontaktades för värdering av huset.
Avskedsparty för Elsemarie som nu tvingades att börja på en skola i Örebro för att få chans att söka in till Musikgymnasium i Västerås. Vet ej, men möjligen var hon inte så ledsen för det. Hon hade varit en del i stan och hade en del bekanta där. Spännande, kanske!
Men om hon upplevde det som ett litet äventyr så var det betydligt värre för mej.
Dessutom var Georg utomlands och på den tiden fanns inga mobiltelefoner!
Den 18 mars står det i mina små anteckningar, som jag nu har till hands, att jag skjutsade henne till station i Motala,där hon,som så många gånger tidigare, tog tåget till Örebro.
Jag blev "omhändertagen" av en kollega från skolan i Borensberg och åkte med till hennes hem i VretaKloster och bodde där till nästa dag.Något jag än i dag är tacksam för.

Jag skrev och skrev om mina känslor gällande Elsemaries flytt och det kollegieblocket finns någonstans. Jag förstod att efter detta skulle det bli annorlunda i vår familj. Bara Georg och jag kvar och han bodde mer borta än hemma. Jag skrev om dagen då Sven flyttade, om dagen då Kerstin nygift åkte till Jerusalem i sällskap med sin man, för att bosätta sig där. Då vi flyttade till Borensberg stannade Ulla kvar i Örebro och då var det gott för oss att ha den 6 åriga Elsemarie kvar och det för lång tid framöver.

Nu var hon också borta. Hon fick bo i Hovsta hos Sven och Maria och valde att börja nian i Adolfsberg där hon hade en kompis.Lång väg att åka men hon trivdes och allt var väl.Hon hade ett gott stöd i sin svägerska som gjorde allt för att hon skulle ha trivsamt både hos dem och i den kyrka de tillhörde, Filadelfiakyrkan, där Elsemarie gick i söndagsskolan då vi förra gången bodde i Örebro. Hon hade ju också Ulla och Kerstin med sina familjer i stan så det var bara roligt.

I juni skulle hon vara med sin förra klass på skolavslutningen i Borensberg.

Nu ska jag berätta om dagen som gått att det fallit mycket snö över vårt land. Mest i söder. Isak följde med sin familj till Växjö där Filip och Linn väntade dem. Svårt väglag men de kom fram och allt hade gått bra. Alla körde sakta. Tack Gud att Du vakade över dem.

Eftersom dagen är slut och jag vill sova så säger jag GodNatt till er kära bloggläsare. Sov Gott! Guds änglar vakar över oss så vi kan vara trygga.



torsdag 30 januari 2014

Torsdag 30 januari 2014. Kanske lite mer..

I dag är det sextiofyra år sedan vår son Sven föddes på Södersjukhuset i Stockholm. Därom har jag tidigare berättat. Kan ej fatta vart tiden tagit vägen! Snart blir barnen pensionärer! Ibland ser jag med glädje fram emot detta för det skulle ju kunna betyda att vi sågs lite oftare. Men nu är det ju inte så att barnen ska ägna sig åt föräldrarna utan fastmer att de ska ägna sig åt sina barnbarn och den glädjen unnar jag dem. Får jag vara frisk så kan vi komma att ha roligt när fyra generationer kan leka tillsammans.  Jag har ringt Sven, som tar sin Maria med sig och firar födelsedagen med att över helgen roa sig på egen hand i Stockholm. Det gör de rätt i. Båda jobbar och det är då skönt att ibland få lämna vardagen och hitta på något roligt tillsammans. Vi kan ses senare.

Nu har vi så mycket snö och Bengt var här i dag igen och skottade.Jag har bakat semlebullar så jag har ett tag framöver. Bra att ha till hands i frysen.

Nu ska jag återgå till år 1982. Hittade i dag en bok där jag skrivit ganska mycket om vårt liv i början av det året.
Den 10 januari står det att en man från Palestina vid namn Nor varit gäst hos Program Tours en tid och sista veckan bott hos oss,  tillsammans med Georg reste till Stockholm.
Georg hade haft en lång, skön sammanhängande ledighet och vi hade haft så trevligt tillsammans med varandra, Dagny och besök av alla barn och barnbarn. Det står att "trots att vi är vana vid att ständigt säga farväl så känns det ändå så svårt att skiljas för vi älskar varann så mycket så det bara måste få göra ont." Georg åkte till sitt jobb. Jag hade inget jobb att gå till längre.

Jag fick höra om en bekant i Örebro som, liksom jag, jobbat som vikarie och nu blivit arbetslös men som nu skulle "stämpla" för han var med i "Facket". Jag hade varit med där, men gått ur, då jag ansåg att nyttan av att vara med var ganska liten. Oj då!!
Tog nu mod till mig och ringde för att höra om jag möjligen snabbt åter kunde bli medlem. Joodå, det var bara att skicka in 900 kr.så skulle det vara fixat. Det var på den tiden ganska mycket pengar men nu hände något roligt. Samma dag kom räntebesked från Vermlandsbanken i Örebro. Jag hade flera år tidigare, medan vi bodde i Örebro, satt in 500 kronor på en bankbok men glömt detta och banken hade inte heller hört av sig på alla år. Nu var summan stor nog att täcka inbetalningen till "Facket". Jag fick t.o.m. 200 kronor över. Det här var på den tiden då man betalade omkring 15 % ränta när man lånade pengar och fick ganska bra ränta på besparingar. Genast gick jag till banken och posten och nu  kunde jag åka in till Arbetsförmedlingen i Motala och anmäla mig som arbetssökande.  Så smidigt det hela gick! Tack Gud, sa jag!
Några veckor senare kom första utbetalningen och efter det " stämplade" jag i 10 års tid. Jag får anledning att återkomma till det.
Men nu är det kväll och jag är tacksam att jag fick ett"lyft" här i kväll så jag kunde ta itu med ett och annat.En familj lovade att be till Gud för detta och det är förunderligt vad förbön är effektiv!

Sov nu gott och dröm vackra drömmar! Jag ska läsa lite ur min "insomningsbok" och sedan sova gott jag också.  " Herren är min herde. Mig skall intet fattas. Ps 23" får avsluta detta inlägg.

onsdag 29 januari 2014

Onsdag 29 januari 2014. Lite kort om dagen. Jag är för trött att ta itu med mera i kväll.

En liten kortis om dagen som gått.
En glad dotter kom med glad hund i morse.  Strax därefter kom en god vän, en invandrarkvinna, som jag ej träffat på flera månader. Vi fikade med hemgjorda semlor och pratade länge.Ett bra och nyttigt  samtal.

En matgäst kom och fick snabbkokta makaroner och köttbullar. Fick skjuts till träningen, som jag var i stort behov av. Har varit för lite av den på sista tiden.
Hade barnvagnen med och storhandlade på hemvägen. Klarade av att dra hem det men lämnade vagnen  utanför huset i väntan på att någon skulle komma och hjälpa mig med att bära in allt.
Själv tog jag tidningen och kröp upp i soffan med en filt. Isak kände som vanligt på sig att jag behövde lite tröst och låg bredvid mig. Vi somnade båda två och sov till Lasse kom för att hämta Isak. Han bar in alla varorna i köket.

Kom plötsligt ihåg att i kväll var det ju husgrupp. Mina fina vänner, tillika ledare, hämtade mig och det blev en fin kväll med bra undervisning ur Bibeln hos en av gruppmedlemmarna i stadens centrum.
Kvällen avslutades med att vi tackade Gud för allt och nu sitter jag alltså här och ska avsluta dagen utan att skriva det jag verkligen hade tänkt men att sova är också viktigt så jag säger nu God Natt till er alla. "Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner." Med den psalmversen avslutade vi skoldagen på 30 talet. Den får duga i kväll också!

tisdag 28 januari 2014

Tisdag 28 januari2014. Sammandrag av veckan som gått.

Så blir det att samla ihop de spridda tankarna igen och försöka få ihop en passerad vecka.
Tränade på onsdagen. Var på Husgrupp på kvällen.
Torsdagen kom Isak för att "sova över" då Matte och Husse skulle vara på Loka ett par dagar för jobbet. Stefan, hemkommen från Indien,  fick fika med semlor enligt önskan. Tobias och jag hade myskväll.
Hindersmässan pågick och jag påmindes om "gamla tider" då barnbarnen var små och jag var med och köpte Brända Mandlar, fast de var ej så goda som de mamma kokade i Figeholms Karamellfabrik på den goda tiden. Ulla hämtade Isak och mig, som med två av hennes barnbarn fick följa med de fem milen till Hjortkvarn. Jag var lite "velig"om jag skulle med eller ej men förstod senare att det var helt rätt som skedde. Jag behövdes där.Det hände nämligen att deras nära vän Roland hastigt insjuknade och det krävdes en allvarlig operation med oviss utgång. Jag fick vara med och be till Gud och få vara ett stöd för Ulla och Lennart. Många blev anmodade att be och nu har de fyra första kritiska dagarna gått  och det ser hoppfullt ut.
När Isak och jag är i Hjortkvarn är det bara Ulla som gäller. Isak är med henne dag och natt. Det har varit så sedan han var valp. Han är så förtjust i Ulla. Kanske för att hon och matte är lite lika varandra.

Vi stannade till söndagen då vi åkte buss hem, Isak och jag. Blev bjuden på god middag tillsammans med Filip, som var på besök i föräldrahemmet.

I går var det måndag och jag hade matgäster, som vanligt.Innan Filip åkte tillbaka till Växjö hjälpte han mig att ta bort Email och annulera en del oönskade s.k. prenumerationer. När han gick sa han: " Ja, mormor nu har du bara 93 mail kvar att titta över om du vill spara eller ta bort men nu vet du hur du gör."

Jag grep mig verket an och vad hände? Jo ett mail från november dök upp, först av alla. Någon skrev:
"Hej Ruth! Så intressant att läsa om din mormor. Jag bor på Gräddö och har hört en hel del om henne. Kan vi inte höras?"
Men nej, det är inte sant, tänkte jag! Min mormor och även min mamma var ofta på Gräddö där Gustav Hjalmar, mammas far (hur det nu var med den saken) hade sitt föräldrahem och det var hans mor som tipsade mormor om att ta fosterbarn. Mamma var också sitt sista år, innan hon skickades till Småland, fosterbarn hos en familj på Gräddö, under mormors fängelsevistelse i Växjö kvinnofängelse.

Jag blev skakis då jag i går läste detta! Tänk att det finns någon där att prata med om min mormor.
Å om jag tidigare haft vetskap om detta!
Men nästan ännu värre är ju att jag ej kollat min Epost på så lång tid. Två månader sedan jag fick meddelandet. Vad denna Cajsa ska ha undrat varför jag ej hört av mig. Nu svarade jag i går  och ska så fort som möjligt försöka få ett möte till stånd.
Tänk om vi fått veta, vad vi nu vet, medan mamma levde och vi kunde ha tagit med henne till Gräddö. Kanske hon känt igen sig. Hon berättade om hur hon grät och klamrade sig fast vid den snälla tanten där hon bodde, när en söndagseftermiddag i augusti 1906 ett hästekipage med en dam och en herre hämtade henne till Utackorderingscentralen på Fleminggatan varifrån hon sedan transporterades till Oskarshamn fvb till en jordbrukarfamilj i Ström, någon mil från Figeholm. En liten stockholmsflicka utan något att säga till om och ingen som frågade efter hennes väl och ve. Jo mormor skrev brev till Utackorderingscentralen och bad så ödmjukt att få veta var hennes dotter fanns, men fick aldrig veta det.
Detta om gårdagens omskakande upptäckt!
Dagen som gått började med vissa bekymmer och Gud och jag har pratat mycket med varandra och Han sviker aldrig. Jag ler ibland när jag ser hur Han griper in i små och stora ting och fixar och hjälper. Så också i dag.
Har en del att berätta om Gud och Hans hjälp och det ska jag göra, kanske i nästa blogg.
Nu ska det bli skönt att sova. Tacksam och glad som jag är. Tack för i dag, Gud och för allt bra som Du gjort! Amen!  Sov gott alla bloggläsare. Gud är god!

tisdag 21 januari 2014

Tisdag 21 januari 2014. Och lite mer.

Tiden går och flera dagar har gått sedan jag bloggade. Men nu får jag nog sätta fart så jag hinner ifatt mig själv.

Temperaturen ute är omkring 5 grader varje dag. Jag är en "frusen" person och är tacksam att det inte är kallare. I lördags var jag faktiskt ute, gick till återvinningen med lasten i barnvagnen och handlade i affären på hemvägen. Men ack vad jag frös!  Värst på vintern är nog ändå halkan. När jag går ut med Isak håller jag mig i staketet och släpper linan lös så får han springa fram och tillbaka på gatan som han önskar. Bilarnas antal är få och syns på långt håll.

I dag, när de flesta andra avslutat julen för länge sedan, bjöd jag grannfrun på "julkaffe" med saffransbröd, kakor och fruktkaka. Så skönt att känna sig frisk igen.

Den här veckan ska jag nog plocka undan julen och klippa ner det fåtal pelargoner som överlevt hösten. Jag är dålig vad gäller skötsel av blommor. Därför får jag ständigt samvetskval när de stackars orkide'erna blommar, nu två samtidigt, trots att de bara någon gång emellanåt får en skvätt vatten. Jag säger "förlåt" och ser på dem med stor ömhet.

Ordet "förlåt" påminner mig om när Kristian,ett av mina nu vuxna barnbarn, var liten och tittade i min handväska frågande "har du några tabletter?" "Neej du, inte i dag," svarade jag skamset. "Säg förlåt!", var hans snabba svar. Många gånger har jag påmint mig den episoden. Tänk så mycket roligt jag haft med alla barnbarn!

Nu måste jag nog ta itu med år 1982. Ett för vår familj så viktigt år.
Året började med att den speciallärare som jag under hösten vikarierat för kom tillbaka till sin tjänst. Jag hade ju under ett par år haft tjänst under längre perioder så det var lite annorlunda nu. Dessutom fick skolan i Motalaområdet besparingskrav och måste i största möjliga utsträckning "täcka upp" för varandra vid sjukdom eller annan ledighet. Visst blev det ett och annat jobb här och där. Området var stort och många var skolorna men en viss skillnad blev det i alla fall.
Den 11 januari står det. "Skolan börjar. Känns så konstigt att vara arbetslös!" Jag gjorde små anteckningar i min fickalmanacka som vanligt. Året började med vissa motgångar. Nu hade vi bara EN bil och om Georg behövde bilen så måste jag ta mig till skolorna med buss och det var ej alltid realiserbart. Kanske ringde Clary (från vikariatpoolen i Motala) så sent så bussen hade gått. Ibland kunde det dock fortfarande vara jobb i Borensberg. Besparingarna togs väl ej på fullt allvar på en gång kan jag tänka.

Detta år skulle Elsemarie gå klart nian i Borensberg för att sedan fortsätta på musikgymnasium. Tyvärr fanns inget sådant i Örebro vid den tiden och det var dit vi skulle återvända. Hon måste söka i Jönköping eftersom vi bodde i Borensberg. Om vi bott i Örebro hade det varit Västerås.
Vi tyckte väl att om vi flyttade till Örebro sedan hon slutat nian så skulle hon väl kunna söka till Västerås.Troligtvis på grund av felaktiga regeltolkningar tvingades hon att under våren flytta till Ötrebro för att börja i en skola där. Vi hade ännu inget att flytta till så hon måste alltså flytta ensam. Återkommer till detta i senare inlägg.
  
Januari månad gick med besök i både Stockholm och Örebro och barnen var hos oss och hälsade på.
Mamma kom också, som hon brukade , ett par veckor.
Nu började bekymret med att hitta bostad i Örebro och att tänka på försäljning av vårt hus i Borensberg. Stora bekymmer, som blev större än väntat.

Den 11 februari står det att  Sven och Maria fått en liten flicka, 48 cm lång. Det blev vårt nionde barnbarn. Fler skulle det bli.Nu hade vi åtta pojkar och EN flicka!
Den 17 februari åkte Elsemarie med tåg till Örebro och hämtade Bernard, som stannade hos oss en vecka då jag åkte till Örebro med honom hem till hans lillasyster som han bara sett några dagar. Georg kom också dit och åkte skidor med pojkarna. Elsemarie var i Sunne med Ulla och Lennart för nu var det sportlov.

Det blir väl en del att skriva om år 1982. Mycket av bekymmer, men vem har sagt att livet ska vara bekymmersfritt?

Så har det alltså gått två månader på nya året och jag stannar där för i kväll. Nu ska jag inta sängen och läsa lite innan jag somnar. I morgon kommer min vän Stefan hem från Indien och ett meddelande jag fick i dag förtäljde att han längtar efter kaffe, semla och bullar. Naturligtvis SMSade jag tillbaka att det ska han få. I morgon bakar jag. Ska träna också.
Godnatt alla bloggläsare! Vi sover nu under Guds beskydd. Hans trofasthet varar från släkte till släkte, står det i Bibeln. Det tror vi på och lever i trygghet! Sov Gott!


torsdag 16 januari 2014

Torsdag 16 januari 2014. Avslut år 1981.

Ännu en grå dag med 5 plusgrader har snart gått hädan. Ingen Isak i dag.
Sov en stund på förmiddagen innan jag fick besök av Kristin. Minns ni gårdagens blogg då en man, vid namn Bengt,  kom och skottade snö och inte blev bjuden på kaffe.
Han kom till baka i dag och nu fick han både lunch och kaffe eftersom Kristin och jag hade gott om mat.
Innan dess skottade han det lilla som fallit i natt. Jag fick nu veta lite om honom och hans familj och arbetssituation.

Ringde några samtal och vips var det kväll. Jag har haft ont i ryggen i dag och är fortfarande tung i bröstet när jag andas men tidigt sänggående ska nog hjälpa.

Åter till år 1981.I april åkte Georg med en grupp till Egypten/Israel.för ett par veckor.Den 10 maj var björkarna gröna. Vilken sommar! skrev mamma.
Den 7 juni åkte Georg och jag till Garda med en gruppresa där Georg och jag var vanliga resenärer. Jag vill minnas att vi fick göra denna resa i något av "spionerisyfte" för att se om det fanns något att lära när det gällde hantering av resenärer, hotell osv.

Vi hade en underbar resa och njöt i fulla drag.I staden Padova hade Kerstins man en kusin, vars familj vi bsökte i hyrd bil. Med gruppen var vi i Venedig, där Georg hade affärsbekanta att träffa.
 
Hela våren åkte Kristrna Skolgruppen  omkring i kyrkor och kapell för att sjunga ihop pengar till nya kassettband, som skulle delas ut vid skolavslutningen.
Något mycket sorgligt hände när en elev på skolan vid en motorcrossolycka miste sitt liv. Sorgen för familjen och kamraterna var obeskrivlig.Han gick i samma klass som Elsemarie och hennes kompisar.
Flickorna frågade om de fick sjunga på begravningen och fick av familjen löfte att göra detta, men ej visa sig. Jag var med och skjutsade och fanns med på läktaren tills familjen hade lämnat kyrkogården.
Flickorna sjöng så vackert och det blev i alla fall en ljuspunkt i svårt mörker.Begravningen ägde rum den 7 juli.

Georg hade semester i juli och tillsammans med Elsemarie och Helena hann vi med några dagar i Trollhättan med omnejd. Dagny kom sedan på besök till Borensberg ett par veckor.

Kerstin tog man och de tre barnen och åkte i bil den långa vägen till Palestina. Maken är flygrädd och dessutom var det praktiskt att ha bilen på plats för diverse utflykter. Jag vill minnas att de var borta i ca 10 veckor. Roligt för barnen att få träffa farmor och övrig släkt tillsammans med mamma och pappa.

I Mammas dagbok står det den 12 augusti: "Ruth med morrisen till besiktning. Dödsdömd för alltid". Inte roligt kan jag säga! Denna morris var för mig kär som en liten hund skulle ha varit.


Annat sorgligt denna sommar kan man läsa om i mors dagbok.Faster Signe begravdes den 7 augusti.Den 11 september åkte mamma till Göteborg för besök hos IngaBritta och Vidor.Den 14 åkte IngaBritta in på sjukhuset för operation. 
Den 15 står det:" Stackars IngaBritta är opererad i dag. En svår operation som tog fyra timmar."Trött och slut kom hon hem efter en vecka.Efterhand repade hon sig och  mamma fick följa med på trevliga utflykter bl.a. till Vidors dotter Birgitta och hennes man med deras lilla Nathalie, som IngaBritta kom att ge så mycket kärlek till under hennes första levnadsår.Säkert bidrog den lilla Nathalie till att IngaBritta kunde klara sina år av sjukdom, som hon gjorde. Hon spelade in på kassettband och skrev ner roliga uttryck, som jag tror finns bevarade än i dag.

Hösten gick och jag hade anställning som speciallärare på Bergvallaskolan i Borensberg och stortrivdes. Studiecirklarna hemma för Stefanskolans ungdomar fortsatte jag med.
Georg åkte omkring och visade saker från Jerusalem och värvade resenärer. I oktober var han på affärsresa till Österrike.

Till jul kom Dagny med Georg från Stockholm och stannade över Nyår. Barnen kom på "ströbesök".
Mamma var i Göteborg Jul och Nyår.

Ja så tog år 1981 slut. Nästa år skulle innebära stora omvälvningar för vår familj. Något som vi dock i någon mån var beredda på.
Nu är jag så trött och har ansträngd hosta så jag tänker dyka i säng. Tur att jag borstade tänderna innan jag började skriva! Sov nu gott ni som orkat läsa så här långt. Gud älskar oss och vakar över oss så vi kan vara trygga! Amen! "Herren är min herde, mig skall intet fattas!"

onsdag 15 januari 2014

Forts. 15 januari 2014. Mammas födelsedag år 1981.

Så var dagen för den efterlängtade flygresan inne.
Mamma hade flera gånger sagt att hon gärna ville flyga. Naturligtvis ville vi barn att denna önskan skulle gå i uppfyllelse så det blev en passande födelsedagspresent.
Jag vill minnas att detta var aktuellt redan när hon fyllde 80 men det här året, den 9 juni, äntrade hon flygplanet, som startade från Kalmar, (Mammas dagbok förtäljer om resan) dit Stina skjutsat henne med bil. Klockan 22.10 landade planet på Bromma Flygplats, där son och sonhustru mötte för vidare färd till Södertälje.
Det här var en stor och efterlängtad upplevelse för mamma. Gott gry i den kvinnan. I Södertälje stannade hon en vecka och fick vara med om att den 15 juni tillsammans med Helge och Karin  åka till Arlanda för att möta deras barnbarn, Carina och Tony, som med sin mamma Anette kom med flyg från Amerika.  Onsdagen den 17 juni skrev hon: "Så kom den dagen då jag måste åka hem. Åkte från Bromma halv ett och var i Kalmar vid tvåtiden, där Stina mötte.

 Båt hade hon ju åkt från Oskarshamn till Stockholm så nu tyckte hon att hon varit med om det mesta som folk pratade om.
 Att läsa om vad hon gjorde om dagarna är väldigt roligt. Hon virkar och hon stickar och skriver alltid namnet på den som ska bli ägare till duken, "fönsterrängan", vantarna eller sockorna.

Men nu känns det som att jag vill sova. Skulle ha varit på husgrupp i kväll men kände mig trött och frusen och avstod därför. Nu ska jag tala med Gud och sedan sova gott. " Och se, jag är med er alla dagar intill livets slut",sa Jesus. Trygghet! Sov gott alla ni som läser denna blogg! Gud är god!

Onsdag 15 januari 2014. Och lite mer.

Här kommer nu det utlovade fotot på vår duktiga mamma. Arbetssam, ärlig, hjälpsam, gudfruktig, uthållig,med ett förlåtande sinnelag, sträng, uppmuntrande, stolt, begåvad, förhindrad att få utbilda sig till lärare, som hon blivit lovad, alltid redo att ge hjälp, varhelst den behövdes.Ett maskrosbarn med dåligt utgångsläge som illa behandlat fosterbarn. Hennes kärlek till Söndagsskolan och undervisningen om Guds kärlek var helt avgörande för det innehållsrika  liv hon fick leva. En Gudstro som hon och pappa förmedlade till oss barn. Det bästa arv vi kunde få.

Ja så har vintern på allvar kommit till stan. Nu ska ni få höra en solskenshistoria. Halva förmiddagen hade gått och jag hade inte en aning om hur mycket snö som fallit under natten. Hörde att någon skottade. Öppnade fönstret och såg en man med toppluva i full färd med att skotta. Jag såg undrande på honom och han förklarade att han lovat min vän Stefan, innan han åkte till Indien, att vid snöfall hjälpa mig. " Vad heter du?" frågade jag. "Bengt och jag var med Stefan här en gång förra vintern också."

Vilken glad överraskning! Massor av snö som nu skyfflades bort. Tyvärr fick han inget kaffe så jag hoppas att han kommer åter så jag får åtgärda detta.

I övrigt har dagen varit bra med matgäst, som tog långpromenad med Isak. Jag är så rädd för halkan under snön.

Jag tar en titt i mammas dagbok.Ser att hon vintern 1981 åkte från Borensberg, där hon varit hos oss någon vecka, till Göteborg med buss från Linköping. Hon stannade flera veckor hos IngaBritta och Vidor. Så roligt för mamma. Hon hade det så bra där och njöt förstås av möjligheten att nu få "ta igen" lite av alla år då IngaBritta var i Brasilien och enda kommunikationsmöjligheten var att skriva brev. Vidor och IngaBritta gjorde allt för att hon skulle få ha det trivsamt hos dem.

Så blev det ännu en vår och mammas födelsedag 16 maj. Då var det alltid fest. De flesta av barn och barnbarn kom för att fira hennes 82årsdag. Näktergalen drillade som alltid den dagen.

Nu ska jag avsluta detta inlägg för att genast börja på ett nytt där jag ska berätta om presenten hon fick av oss barn. Ha en skön kväll!

tisdag 14 januari 2014

Tisdag 14 januari 2014. Tjejträff med fika. Lite mer 80tal.

Sömnig vaknade jag denna dag. Isak kom programenligt.  Temperatur minus 6 i dag.

Hämtades av Färdtjänst till eftermiddagskaffe hos en vän. Det är märkligt så trevligt man kan ha det när några flickor samlas och blir så väl omhändertagna av en helt förtjusande värdinna. Fem kvinnor löser många problem när de får tid på sig.

Nu är jag åter hemma. Ett meddelande tillkännagav att kräksjukan drabbat Isaks familj, varför Husse och jag snabbt bestämde att Isak bör stanna kvar här i natt. Detta betyder att jag ej själv bestämmer när jag ska inta sängen och därför måste jag nu se till att bloggen blir klar innan "signalen"visar sig i en liten tass som talar om att det "är dags".

Grått har vädret varit, bortsett från snön förstås. Men lite sol, lite sol är vad vi behöver.

Nu har obligatorisk kisspromenad avslutats och för mig är det bara att konstatera att "min tid är ute".
I går skrev jag om min mamma. Hittade ett foto, som jag ska försöka att via min iphon publicera. Ser ni det så har jag lyckats. Annars inte!

Innan jag avslutar (utan att nämna om 80talet) så vill jag tacka Gud för dagen som varit så bra.
Tack Gud! Jag vill instämma med Psalm 105," Tacka Herren, åkalla Hans namn! Gör Hans gärningar kunniga bland folken! Sjung till Hans ära , lovsägen Honom, tala om alla Hans under."
Gud är god! Sov gott kära bloggläsare! Nu ser jag fram emot en ny morgondag med nya möjligheter! Tillsammans med Gud kan allting hända!

måndag 13 januari 2014

Måndag 13 januari 2014. Åter till 80talet.

Aj då! Så slog den till, kylan. Minus 15 grader! Jag gillar't inte!
Isak och jag höll oss inomhus. Två matgäster kom och jag passade på att få hjälp med rastning av Isak.

I dag fungerar jag som vanligt. Städar upp efter lunchen, tar med en kopp kaffe och en bok till fåtöljen i vardagsrummet. Njuter av stillheten och mår så gott. Ringde och pratade med min syster en god stund.  Hade planerat att träna men i så svår kyla vill jag ej ge mig ut. Bara så ni vet.

Lika bra att dra till 80talet på en gång. I går berättade jag om Kristna Skolgruppen och hur de förberedde överlämnandet av kassetter till eleverna som slutade nian. Fem vagnar med en klass i varje fick sina små paket. Allt så välorganiserat.
 Innan jag fortsätter måste jag berätta att året innan, våren 1979, startade på försök Närradiosändningar i vårt land. Meningen var att försök skulle pågå till sommaren 1981, men ,som vi alla vet så fortsätter de fortfarande. Något som jag och många med mig gläder oss åt.

Ser i mammas dagbok ang. juldagen 1980 att det är "vackertr väder, solen skiner alldeles som en vårdag.(ingen snö.) Tycker mig känna igen julen 2013! På Nyårsafton åkte mor och Stina till Göteborg och stannade ett par dagar. Trettondagshelgen var IngaBritta och Vidor i Högskulla .

Fortfarande kan jag endast genom min Fickdagbok hitta ett och annat för att minnas. Trettondagen hade vi hos oss 19 personer på gröt, står det. Vet ej vilka de lyckliga var.
Dagen därpå åkte Georg och Dagny till Stockholm. Nu var glada julen slut, slut. Ulla, Lennart och pojkarna hade tidigare åkt hem till Örebro efter julfirandet i Borensberg.

Den 1 februari år 1981 åkte IngaMaj med sin tvillingsyster IngaBritta till Brasilien där de skulle fira sina 50årsdagar. Med i sällskapet var Vidor, Stina och Raquel. De stannade i tre veckor.
Jag åkte hem till mamma några dagar. När jag kom åter fick jag ett sorgebud att min granne hastigt avlidit medan jag varit borta. Jag var och hälsade på honom och hans fru några dagar innan jag åkte till Figeholm. Så overkligt det kändes att han nu var borta. Hade varit och handlat och föll vid hemkomsten död ned. Det var ju frun som varit sjuk, inte han. Livet är oförutsägbart. Jag är än i dag tacksam för att vi kort tid före fått fin kontakt genom att jag åkte in till sjukhuset i Motala och hälsade på hans fru som
vårdades där.

Jag fortsatte med Studiecirklar och jobb i skolan. Denna vårtermin fick jag ett lite längre vikariat i Ekebyborna lilla byskola. Där fanns en etta och en tvåa. I ettan var min gode vän Anita Larsson lärare och vi åkte tillsammans varje morgon. Ena veckan körde Anita med sin volvo, nästa körde jag min lilla morris, som gav oss en del skratt på vägen genom att den måste behandlas på ett visst sätt för att den skulle rulla. Vi minns ännu den tiden.

Varje vinter kom min lilla mamma till oss och stannade lite olika lång tid. Så också denna vinter. En dag tog jag henne med till skolan för att hon skulle berätta för barnen om sin barndom. Bl.a. berättade hon om sin tid som fosterbarn då hon inte alltid fick äta sig mätt och hur hon inte fick någon mjölk med sig till smörgåsarna när hon gick i skolan, sedan hon en dag på hemvägen råkat tappa flaskan i en sten och därför straffades genom att mjölken uteblev.

Matsalen i vår lilla skola låg en trappa upp och en tant fanns varje dag på plats och lagade mat åt den lilla skaran, ett 20tal barn.

När det var dags för mat den dag mamma var med, så tog en liten kille mamma i handen och sa:"Följ nu med upp och ät!Och du får äta så MYCKET du vill!!!"
Den händelsen bar mamma sedan som ett ljust minne och berättade gärna om det.

Nu fick jag ett meddelande med vädjan om bön för någon med svår huvudvärk och jag avslutar nu med att önska er alla en God Natt. Var gärna med i bönen för att huvudvärken ska upphöra. Gud hör bön!

Tack Gud för denna sköna dag! Låt oss alla få sova gott omslutna av Din kärlek! Amen!

söndag 12 januari 2014

Söndag 12 januari 2014. Lite 80tal.

Ingen kyrka men i Närradion lyssnade jag till Birger Skoglund, som berättade om under Gud gör även i vårt land i dessa dagar. I Asien och Afrika har det länge varit bekant att många människor fått möta Gud, ofta genom att de först blivit helade från sjukdomar.
Väntar på att det ska ske också i vårt land.

Blev hämtad till god födelsedagsmiddag hos yngsta dottern, som i dag fyller 47 år. I år var bara yngsta sonen hemma hos mor och far. Lite annorlunda! Men så är det ju. Livet skrider sakta framåt och mångt och mycket förändras med åren.

Trodde att jag avslutat år 1980 men jag måste berätta om Kristna Skolgruppen i Borensberg och deras iver att vilja göra Jesus känd.Detta hände år 1980. Man hade fått en ide'att spela in kassettband för att ge till avgångseleverna våren 1980 vid skolavslutningen.
Jag såg det här på nära håll.Någon hjälp av oss föräldrar behövdes inte och var ej önskvärd. Vi skjutsade dem till olika kyrkor och lokaler där de sjöng och spelade för att få  kollekt till framställning av kassetterna, som spelades in i Linköping med hjälp av Pingstkyrkan där.

Tro nu inte att det här var en grej som snabbt fixades så att man stod med en korg och delade ut.
Nej då! Mycken möda lades ned, då de samlades för att göra små prydliga paket med vackert papper och dito snören med fina rosetter. Inte bara det! En etikett på varje paket med namn. Alla nior och alla deras lärare och rektorn fick sitt lilla paket sedan vårterminens  avslutning var klar. Antal ca 200 kassettband.
Små personliga vittnesbörd blandade med sånger var innehållet.

Som jag tidigare sagt så var dessa ungdomars kapacite't något långt utöver det vanliga.
Allt detta gjordes av kärlek till Jesus och var omramat av mycket bön för mottagarna. Man ville ge det man själv fått uppleva som meningsfullt.

Men nu är dagen slut och jag säger GodNatt till er alla. " Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Tack för din gränslösa kärlek och godhet som följer med oss nu när vi får sova under ditt beskydd! Amen!



lördag 11 januari 2014

Grötfest lördag 11januari 2013.

När jag vaknade hörde jag hur något skrapade ute på gatan. Aha, det har snöat, var min första tanke, och det var rätt tänkt. Förstod att det nu var slut på plusgraderna, som varje dag varit en källa till glädje. Inte bara för att jag är så frusen  utan ännu mer för att det blir halt och ramla vill jag inte!

Jag tog en bild mot grannens håll där först den korta trottoarbiten var skottad och sedan, som vanligt hade snön noga skrapats till andra sidan av gatan, där en stor gräsmatta befinner sig och där det finns plats för hur mycket snö som helst. Gatan låg ren och fin och det såg verkligen prydligt ut.

Grannen och jag hör inte till samma sort  så jag såg till att jag fick kaffe och en god bulle och tog det lugnt. Skrev på Facebook att jag efter det skulle skotta. Ett barnbarn hade sett och skrev:"Nej,mormor!" Varpå jag svarade att jag inte skulle skotta, bara ville skryta lite.

Någon kom plötsligt med en maskin och tog hela långa trottoaren. Tack för det!

Gjorde mig fin för årets stora grötfest i kyrkan. Den vill man inte missa!
Där träffar man jämnåriga! Inbjudna är alla som fått julblomma och är 80+. Jag tror pastorn sa att av 900 medlemmar är 135 över 80år. Jag fyller 87 i år, men var inte äldst. Den äldsta, en dam, var 108 år och fortfarande helt "klar", med minnet i behåll. Bredvid mig satt en 94åring och de två hann växla några ord, som jag hörde. "Jasså är det du Elisabet. Jag minns dina bröder," sa 108 åringen. Tyvärr var det just då dags för hemfärd så de hann ej med så många ord, då 108åringen sittande i rullstol passerade vårt bord på väg till bilen. O, så gärna jag önskat få lyssna till de båda, som varit med i församlingen i så många år. Ska kanske göra ett besök medan tid är!

Så serverades gröt och smörgås med skinka, julmust, kaffe och olika slags tårtor. Fin sång av den stora seniorkören och en solist. Kort tal av pastorn, som sa att vi äldre var värdefulla för församlingen. Även om vi ej längre orkar engagera oss, som när vi var yngre, så har vi en stor uppgift i att bedja för församlingen och de som nu är i sin krafts dagar. Han gav exempel på hur människor kommit till tro och fått sina liv förvandlade, hur Gud efter förbön gjort märkliga ting.
Så fick vi skjuts hem. Själv är jag glad över att jag blev frisk i tid så jag kunde vara med.

Det är gott att veta också, att Gud aldrig pensionerar någon. I Hans rike finns en uppgift även för den äldre generationen.

Glad att få leva ser jag fram mot söndagen då yngsta dottern har födelsedag. Jag har stor glädje av alla mina barn och deras barn och barnbarn. Tackar Gud för dem alla.
Nu har kvällen kommit och jag säger GodNatt, Sov Gott! Gud är god! Jag är så tacksam!

torsdag 9 januari 2014

Torsdag 9 januari 2014.Livet återvänder.

Så blir det då att samla ihop sig efter några dagars "frånvaro".
I mitt förra inlägg lördagen den tredje januari berättade jag om hur jag förberedde middagen till söndagen då son och sonhustru skulle komma.Så hände det att jag på natten blev sjuk. Vinterkräksjuka eller något likadant. Sjuk, sjuk! Feber dessutom!
Morgonen kom efter en jobbig natt och det blev återbud till gästerna.

Jaa, sen har tiden bara flutit fram dag efter dag i väntan på att allt skulle vara över, fortast möjligt.
Av följande dryck skulle intagas tre liter pr dygn:" 1 liter vatten, 6 tsk socker, ½tsk salt".

Efter det blev det mosade kokta morötter (eget recept) och se, allt var OK. I dag har allt varit som vanligt med frukost, lunch och eftermiddagskaffe och jag mår bra. Tack för det!
Någon sa att det bästa med den där "sjukan" är att man går ned i vikt. Icke! Min trivselvikt är konstant, med ett par kilos marginal, hit och dit.

Alltså finns ej så mycket mera att säga om några flydda dagar. Jo att det är märkligt vad det betyder i ork när man börjar äta igen. Jag tänkte på det i dag när jag kände hur krafterna började återvända. Undra på att folk far illa när de ej har tillräckligt med mat att äta.
I morgon skulle jag ha varit på en väns begravning men det är första dagen jag inte är någon "säkerhetsrisk" så jag får avstå men å vad jag ska tänka på familjen! Be om tröst! Mannen som blivit ensam efter många år. Man såg dem alltid tillsammans. De var så sammansvetsade. Hon dog hastigt och jag vet vad det vill säga att vara i den situationen.Plötsligt är det som om man är "bara halv." Chocken  är obeskrivlig. Men vi har vår tid på jorden och " trygg är den som sina händer i Guds händer sluter in", som vi sjöng i skolan på min tid.

Telefonmeddelande från dottern berättar om att resan nu är bokad. Den här gången åker vi till Rom några dagar i vår. Förra våren var vi i Paris och för snart två år sedan i New York. Då var sonen reseledare Man ska resa medan man orkar. Jag bara hänger med mina duktiga döttrar.Perfekt för min del!
I TV berättas om stora demonstrationer i Tunisien. Stor arbetslöshet och uteblivna reformer gör människor desperata. I Libanon är det bråk till följd av förhållandena i Syrien, där ingen förändring är i sikte. I Norrland har samerna bekymmer för att det ej finns tillräckligt med bete för renarna på grund av att is gjort marken för hård för att djuren ska kunna hitta maten. Nu får de utfodras med ditfraktad mat. Som kristen kan jag bara fundera över vad Bibeln säger om den yttersta tiden och dess vedermödor. Vad människan själv har gjort och gör för att klimatförändringarna kommit återstår att fundera över. Skönt att veta att vi har en Gud, som har sista ordet en dag när ondskan ska bort för evigt.

Vädret är fortfarande milt med regn i kväll.
  I dag var en kristen kille i Uppsala hos polisen för att söka tillstånd för "Uppsalagruppen Pannkakshuset."Polisen hade en lista på vad olika tillstånd kostade. Bl.a "Religiösa möten, exempelvis utdelande av pannkakor eller fika medan man pratar om religion-250 kronor."
Killen betalade och gick glad därifrån. "Vi är kändisar",skrattade han och gruppen kunde fortsätta även i år med att prata religion till kaffe och pannkakor. Att prata om Jesus för en del roligheter med sig.

Men nu har jag skrivit av mig för flera dagar så jag ska  avsluta med att önska er alla en God Natt.
Får återkomma till 80talet senare. Här har vi ett ord för natten:"När du lägger dig skall ingenting förskräcka dig, och sedan du har lagt dig skall du sova sött." Ordspråksboken 3:24.
 
 

lördag 4 januari 2014

Promenad till apoteket lördag 4 januari 2014. Matlagning

Så var det åter lördag. hade, som vanligt, svårt att komma igång. Jag tillåter mig numera så mycket av olater!
Kom in på apoteket innan de stängde. Nu ska en sorts blotdtrycksmedicin bytas mot en ny. Jag kan inte klaga på sjukvården "så värst mycket", för att nu låta min vän Pelle Svanslös få låna ut några bevingade ord.
Jag fick mina mediciner, tittade in i den närbelägna bokhandeln. Dagböckerna var slut. Men jag skriver ju här så jag har full koll på vad jag gör om dagarna.

Sedan jag kom hem har jag varit så trött och småhostat. Antingen är det förkylningen eller hjärthosta, tänker jag, urusel som jag är  när det gäller att tyda människokroppen. Jag är så tacksam att jag kom iväg på den härliga promenaden i det ljumma vädret. Ännu i kväll är det fem plusgrader.

Känner mig nu så bra och börjar få lust att greja här hemma.
Ute i vida världen är det så bråkigt. I Syrien har det ej blivit någon förändring till det bättre. Tvärtom kan man säga för nu strider också rebellgrupperna mot varandra. Gud förbarma dig! 

I morgon ska jag ha en liten middag och har en coccosparfait i frysen. Det luktar så gott av lime, som finns i karamellsåsen. Förrätten fixar jag i morgon medan gästerna är i kyrkan. Vi blir bara fyra personer.
 Är så glad över att i köket ha tomtarna i hyllan, julkrubban på sin vanliga plats och julgranen innanför dörren. Den ska få lysa upp vintermörkret länge, länge!
Fortfarande grönt ute. En del längtar efter snö. Jag vill också ha l i t e snö. Och plusgrader! Men det går väl inte så jag tar det som det blir. Vi har haft gröna vintrar förr.

Jag har i alla fall fina tulpaner, som jag fått av barnbarn den gångna veckan. Då känns det som om våren är här!
Eftersom jag är ganska trött så tänker jag sova nu. Ska inte försova mig i morgon! Säger Godnatt till er alla kära bloggläsare. Ett ord att sova på? "Se jag (det var Jesus som sa det) är med er ALLA dagar intill livets slut." Det skulle kanske stått dygn, men vi fattar!!!

fredag 3 januari 2014

Fredag 3 januari 2014." You have to accept your age!"

Jag ber er att ha bloggens rubrik i åminnelse medan ni läser. Jo, i dag skulle de komma! Linn och fästmannen Sebastian skulle återvända till Växjö och väntande studier. Innan dess skulle de tillsammans med Linns familj äta god mat här.Jag stekte kött, fixade till en stor skål med sallad, så omsorgsfullt gjord, vilket tog sin rundliga tid. En halv timme före utsatt tid kom jag på att jag glömt potatisen. Fort ner i källaren, skalade och kokade. Hur var det möjligt att glömma potatisen?! Kände mig dock nöjd med att salladskålen, med den bästa sallad jag någonsin gjort, stod på altan, Ris a´la Maltan  likaså.

Sju personer satt kring matbordet. Alla tyckte att det smakade bra. Äppelmos och smörgåsgurka som tillbehör. Sedan efterrätten intagits och vi haft en trevlig stund kring kaffebordet, med musik på piano och gitarr, så var det dags för det unga paret att anträda färden till Växjö, där de i bästa "KarlBertilJonssonanda" hade inbjudit en ensam att komma hem till dem för en Tacosmåltid i kväll. Något som Linn är bra på att fixa.
Den övriga familjen gick hem och jag kom att tänka på min syster som inte just nu mår så bra. Hon skulle kunna få lite av den goda maten, som fanns kvar.
Det var DÅ det gick upp ett ljus för mig! "You have"osv.
Salladsskålen stod på ett bord på altan!!! NEJ!
Ringde familjen, som varit här. "Kom och hämta!" Elsemarie kom, skjutsade mig till min syster med några burkar mat incl. sallad och tog resten av salladen med sig hem.
 
Det kan tyckas barnsligt att ta i så för en glömd salladsskål, men för mig var det inte bara den uteblivna salladen som irriterade mig utan hur det kunde vara möjligt att ha så dålig koll!

Sedan är det så att den där meningen " Du måste acceptera din ålder" finns alltid inom mig, sedan snart tjugufyra år tillbaka. Det var fyra dagar innan Georg slutade sina dagar på jorden. Studieförbundet, där han arbetade hade besök av en kör och orkester från Jerusalem , judar och araber medverkade.
Den här torsdagskvällen var det stor konsert i Örebro och Georg var ombedd att vara med för att hälsa dem välkomna. Det var en stor glädje för honom att få utföra detta uppdrag. Själv kunde jag ej vara med för att jag snubblat och skadat en fot men jag hade ordnat med lite mat efter konserten då dirigenten skulle bo i vårt hem till nästa dag då bussen skulle ta dem vidare till Linköping.
När vi satt vid bordet kom samtalet in på att Georg hade ett och ett halvt år kvar till pension. För Georg betydde det att han skulle ut i ideellt arbete och han berättade hur han var väntad i en liten by i Palestina där han hade goda vänner. Vår vän lyssnade, såg på Georg och sa:" You have to accept your age!"  Det var inget som Georg tog till sig, även om han höll med om att så klart gjorde han det, men han var redan i sina tankar på plats!
Vet inte varför de där orden fastnade hos mig men i dag så har jag på nytt tänkt på dem. För min del betyder det att nästa gång jag har inbjudit gäster kommer det att finnas ett papper med anteckningar. Punkt för punkt vad jag ska tänka på. Och inte glömma. Jag måste inse att minnet och koncentrationsförmågan avtar med åren. I have to accept!

Jaha, så blev detta allt för i kväll. Ha överseende med mig för ordens mångfald, men det känns alltid bättre när man får dela sina tillkortakommanden med någon som förstår!Tack, kära vänner!
Nu önskar jag er alla en God Natt! Så hörs vi i morgon igen.
Jag är så tacksam för att jag känt mig så bra i dag och t.o.m. har fått undan allt efter kalaset. Sov Gott!
Gud är god!

torsdag 2 januari 2014

Torsdag 2 januari 2014.

Dagen kom och jag kände stort behov av att efter förkylningsdagarna gå till träning. Men först skulle jag gå till min syster och sedan handla innan träningen. Skönt nog hör jag till den flexibla sortens människor men dessvärre också tidsoptimist så det får ganska ofta konsekvenser.

Jag tog god tid på mig hos min syster, som jag först sista året fått förmånen att ha i min närhet fast vi var ändå ganska ofta tillsammans när barnen var små och vi tog tåget till varandra och stannade några dagar, eller var samtidigt hos vår mamma i Figeholm. Det var på den tiden när mammorna och barnen var hemma och kunde åka ifrån papporna ibland!
 På hemvägen handlade jag och har haft en lugn kväll som jag nu skall avsluta med några axplock ur Nils Bolanders dikt "Ett ark papper."

Sylvestertankar. "Jag såg ett pappersark fullskrivet med bokstäver och ord. Grova stavfel och språkfel.
Vilken klåpare hadse komponerat detta nonsens?
Då såg jag med ens vad det var och rodnade av blygsel och skam: det fullskrivna arket var mitt gångna år. Jag själv var den klene skrivaren. Och längst ned på sidan hade en mäkta sträng lärare skrivit med rödaste blod ett rättvist betyg: Underkänd.
I samma stund skymtade jag en hand som räckte mig ett nytt oskrivet ark och förnam en röst som sade: Skriv! Det vita arket var mitt nya år och handen och rösten var den stränge lärarens, som givit mig ännu en chans.
Herre, du stränge men rättvise lärare! Inte en bokstav vill jag skriva utan att du håller i pennan.
Som dånet av ett starkt tordön och bruset av väldiga vatten nådde mig då hans röst: Skrivare skriv! I en starkares hand har du utlämnat din penna.
Och fylld av en outsäglig trygghet präntade jag de allra första stavelserna på det nya arket: Se, han gör allting nytt! En pennfjäder i den store skrivarens hand vill jag vara. O, att han ville ta ett fast grepp om mig och med sin levande ande skriva en outplånlig skrift, ett Kristusbrev, i mitt liv.
Så att någon enda liten människa kunde tacka Gud för mig."



Dikten i sin helhet finns att läsa i diktsamlingen "Valda Dikter" utgiven på Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag år 1954, andra upplagan.

Så går vi vidare på det nya året och Gud vill vara med oss som vår hjälpare. När det går snett för oss ibland så behöver vi ej misströsta för Han säger: "Se, jag gör allting nytt! Så tar Han oss vid handen och går vidare. Om vi vill!  Är så tacksam för tryggheten i Hans sällskap.
Nu är jag också glad för att jag mår enormt mycket bättre och snart är jag helbra. De tar alltid sina veckor, mina årliga förkylningar, som dock är av den lindrigare sorten och jag sover mestadels bort dem. Så skönt.! Gud är god!

onsdag 1 januari 2014

Nyårsdagen 2014. Jul 2013, kort sammanfattning.

Dörrklockan väckte mig ur mina vackra drömmar! Isak skällde, anande att han skulle bli hämtad om jag bara kom till dörren. Iklädd morgonrock stapplade jag ut i köket på väg mot hallen. En hastig blick på väggklockan sa mig att jag just upplevt något för första gången i mitt liv. Jag hade försovit mig på självaste Nyårsdagen!!! Uret visade på 11.40. Isak blev glad att få åka hem och jag hafsade fram:"Kom tillbaka om en stund!" Bestämt var att Nyårskonserten skulle avnjutas tillsammans med kaffe och av mig tillverkad Schwarzwaldtårta hemma hos den näraboende dottern med familj, icl. Isak.

Trettio minuter senare stod bilen åter utanför dörren, sista hand lagts för att få tårtan klar och jag med en blodtryckstablett (Tänk om min läkare Åsa bara visste!) i handen tågade in till väntande kaffet, tolv minuter försenad. Vad får jag höra? Jo, man hade ändrat tiden för Nyårskonserten och börjat redan klockan 11.15 men i stället förlängt den. Nyårskonserten från Wien har alltid i vår familj varit viktig, likaså Schwarzwaldtårtan, som på den tiden vi bodde i Lesjöfors på 60talet beställdes i mjölkaffären, kom från Karlstad med omlastning i Filipstad och leverans på Nyårsaftonens eftermiddag. Vår familj och våra gäster fikade och lyssnade mellan klockan 12 och 13 då backhoppen från Garmisch Partenkirchen började och Aladdinkartongen kom fram. Allt enligt tradition!

Nu har årets första dag snart tagit slut och jag har hunnit med trevlig lutfiskmiddag tillsammans med två väninnor, som återkommande har måltidsträffar hos varandra.
Är så tacksam för att jag åter känner mig "i form".

Men nu var det julsammandragningen ! Eftersom förkylningen slog till fyra veckor före julafton och förde en enorm trötthet med sig, som fick till följd att julstöket ej blev vad det borde vara, kändes det underbart att dagen före julafton få stänga dörren till hemmet och följa med Elsemarie, Lasse och barnen till Loka Brunn för att tillbringa julen där, utan bekymmer för någonting. Familjen hade uppgiften att tillsammans med en vänfamilj, för femte året i rad, stå för underhållningen under julhelgen. Fyra vuxna och sex "barn", ålder mellan 10 och 22 år, samtliga duktiga sångare och musikanter.
Det var fint att få lyssna till julens sånger och visor, få höra julevangeliet läsas och umgås med människor man ej tidigare träffat. Allt var så fantastiskt!

Nu är jag, konstigt nog, sömnig och sängen väntar. Känns bra att få komma igång med bloggen igen, så vi hörs i morgon. Hade tänkt avsluta med några rader ur en dikt av Nils Bolander. Den tar vi i morgon. Nu gläder jag mig åt att få gå vidare på det nya året tillsammans med Jesus, min bäste vän! Godnatt!
(Måste väl berätta att jag i morse försiktigt väcktes av Isaks tass redan klockan 6.18, gick ut en liten "kisspromenad", stannade uppe en timme för att då, överväldigad av sömnbehov, åter inta sängen som alltså fick vissa följder!)





Så är Kristian hos familjen Hallqvist på besök tillsammans med sin flickvän. Tror att hon kände sig välkommen hos oss alla. Grattis Kristian och Ulrika som funnit varandra!