Jag ber er att ha bloggens rubrik i åminnelse medan ni läser. Jo, i dag skulle de komma! Linn och fästmannen Sebastian skulle återvända till Växjö och väntande studier. Innan dess skulle de tillsammans med Linns familj äta god mat här.Jag stekte kött, fixade till en stor skål med sallad, så omsorgsfullt gjord, vilket tog sin rundliga tid. En halv timme före utsatt tid kom jag på att jag glömt potatisen. Fort ner i källaren, skalade och kokade. Hur var det möjligt att glömma potatisen?! Kände mig dock nöjd med att salladskålen, med den bästa sallad jag någonsin gjort, stod på altan, Ris a´la Maltan likaså.
Sju personer satt kring matbordet. Alla tyckte att det smakade bra. Äppelmos och smörgåsgurka som tillbehör. Sedan efterrätten intagits och vi haft en trevlig stund kring kaffebordet, med musik på piano och gitarr, så var det dags för det unga paret att anträda färden till Växjö, där de i bästa "KarlBertilJonssonanda" hade inbjudit en ensam att komma hem till dem för en Tacosmåltid i kväll. Något som Linn är bra på att fixa.
Den övriga familjen gick hem och jag kom att tänka på min syster som inte just nu mår så bra. Hon skulle kunna få lite av den goda maten, som fanns kvar.
Det var DÅ det gick upp ett ljus för mig! "You have"osv.
Salladsskålen stod på ett bord på altan!!! NEJ!
Ringde familjen, som varit här. "Kom och hämta!" Elsemarie kom, skjutsade mig till min syster med några burkar mat incl. sallad och tog resten av salladen med sig hem.
Det kan tyckas barnsligt att ta i så för en glömd salladsskål, men för mig var det inte bara den uteblivna salladen som irriterade mig utan hur det kunde vara möjligt att ha så dålig koll!
Sedan är det så att den där meningen " Du måste acceptera din ålder" finns alltid inom mig, sedan snart tjugufyra år tillbaka. Det var fyra dagar innan Georg slutade sina dagar på jorden. Studieförbundet, där han arbetade hade besök av en kör och orkester från Jerusalem , judar och araber medverkade.
Den här torsdagskvällen var det stor konsert i Örebro och Georg var ombedd att vara med för att hälsa dem välkomna. Det var en stor glädje för honom att få utföra detta uppdrag. Själv kunde jag ej vara med för att jag snubblat och skadat en fot men jag hade ordnat med lite mat efter konserten då dirigenten skulle bo i vårt hem till nästa dag då bussen skulle ta dem vidare till Linköping.
När vi satt vid bordet kom samtalet in på att Georg hade ett och ett halvt år kvar till pension. För Georg betydde det att han skulle ut i ideellt arbete och han berättade hur han var väntad i en liten by i Palestina där han hade goda vänner. Vår vän lyssnade, såg på Georg och sa:" You have to accept your age!" Det var inget som Georg tog till sig, även om han höll med om att så klart gjorde han det, men han var redan i sina tankar på plats!
Vet inte varför de där orden fastnade hos mig men i dag så har jag på nytt tänkt på dem. För min del betyder det att nästa gång jag har inbjudit gäster kommer det att finnas ett papper med anteckningar. Punkt för punkt vad jag ska tänka på. Och inte glömma. Jag måste inse att minnet och koncentrationsförmågan avtar med åren. I have to accept!
Jaha, så blev detta allt för i kväll. Ha överseende med mig för ordens mångfald, men det känns alltid bättre när man får dela sina tillkortakommanden med någon som förstår!Tack, kära vänner!
Nu önskar jag er alla en God Natt! Så hörs vi i morgon igen.
Jag är så tacksam för att jag känt mig så bra i dag och t.o.m. har fått undan allt efter kalaset. Sov Gott!
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar