tisdag 31 januari 2017

Tisdag 31 januari 2017. Träningen kom av sig, men Amerikanska pannkakorna var goda.

Egentligen hade jag tänkt skriva kassabok men det hade gått så lång tid sedan sist så det kommer att ta tid från bloggskrivandet. Jag vet inte vilka som läser min blogg, bara antalet varje dag, men de få som jag vet om att de har den till Godnattsaga vill inte att det blir så sent så då gäller det att prioritera.

I dag hade jag bestämt att jag skulle träna. Absolut! Matgästen kom, Hade Amerikanska pannkakor och Lönnsirap med sig. Vilken fin efterrätt. Jag gjorde det enkelt för mig och tog fram djupfrysta gula ärtor, ekologiska. När Lasse kokade ärtsoppa "på riktigt" för ett tag sedan, när de hade gäster, så hade han, som reserv, försett sig med "köpeärtsoppa". Den behövde inte användas och jag fick både dessa och Lasses ärter, som blev över.
Nu kan jag säga att de ärter, som Lasse hade kokat var stort överlägsna "köpeärtorna". Den godaste ärtsoppa jag någonsin ätit det var den som Lasse kokade. Bara så ni vet!

Nu ringde Kerstin. Imorgon bittida anträder de sin långa semesterresa med husbilen. "Vi åker tills vi kommer till värmen", sa hon. Det låter härligt. Förra året var de i lägenhet i Spanien. Då var  Ulla och jag hos dem en hel vecka. I år blir det nog ingen resa för mej utöver något besök i Figeholm.

Jag ser sämre och benen är lite vingliga. Då blir jag osäker när jag går och stannar gärna hemma. (Dagny, snart 105 år, som vi såg på TV i går kväll, hon går så raskt utan käpp eller rullator och har inte glasögon.) Jag gläds med Dagny, helt fantastiskt!

Som sagt så fick jag skjuts till träningen, som jag längtat till i snart två veckor.
Gick trappan upp, som vanligt. Möttes av en skylt att just den här veckan var träningssalen stängd för reparationsmålning.
 Fortsatte, nu med rullator, till Närbutiken. Där satt en tiggare utanför.
Jag handlade det som stod på lappen och lite godbitar att ha hemma för att ge  till den som kör Färdtjänst eller till någon som kommer på besök. Jag bad kassabiträdet att låta en 50-lapp ingå i returpengarna. "Jag ska ge den till tiggaren här utanför", sa jag.
  Killen i kassan tittade på mej och sa:" Men Å, SÅ mycket!!" "Men du, det är väl inte mycket. Titta här så mycket jag har handlat!"
Jag tyckte mig märka att han förstod min tanke. Jag lämnade affären och funderade på hur orättvist livet är! Vilken betydelse det har VAR man är född och VILKA som blev ens föräldrar!

Utanför fanns ingen tiggare, men filten och ett par hemstickade, tjocka vantar fanns där. Jag stoppade 50-lappen och ett par chokladbitar i vanten och gömde den i filten, Pappmuggen med några enkronor hade han lämnat kvar. Önskar att jag kunde prata med tiggarna. . Skulle gärna vilja veta mer om var och en, som jag ger en slant till.. Jag är ej så ofta ute så jag kan träffa dem och ingen tolk har jag med mig.
  Jag har i flera år haft kontakt med invandrare och haft flera tillfällen  att ge till dem,både pengar och annat och jag vet att Gud alltid ger mig allt jag behöver! " Ge och du skall få"står det i Bibeln.
"Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också." Två bibelcitat att lägga på  minnet!

Delade i dag vidare ett behjärtansvärt fall, som Nya Wermlandstidningen hade skrivit om.
 
Sovit gott i fåtöljen har jag gjort sedan jag kommit hem från affären.

Tobias ringde och jag berättade att det fanns Amerikanska pannkakor kvar. Han har i morgon ledigt från skolan och ska äta här. Biologiskrivning på torsdag så han ska  vara kvar hela dagen och läsa till skrivningen.
Hemma kommer städhjälp så han vill inte vara hemma då men  skulle "städa" sitt rum i kväll. Jag förstod precis vad han menade.
Jag "förbereder" också inför städhjälpens ankomst.Fast det låter lite knasigt.
Nästa vecka får jag nog ringa in min  städhjälp. Om jag "städat klart". Hahaha!

Klockan blev nästan natt i kväll igen men nu ska jag avsluta dagens blogg med att önska er alla en GOD NATT!

måndag 30 januari 2017

Måndag 30 januari 2017. En stor dag!

Såg ni Dagny i TV i kväll? Hon fyller 105 år i maj. Hennes bästa tid började vid 99 för det var då hon började blogga, sa hon i programmet "Fråga Doktorn".  Inga glasögon och klar i huvudet. Helt otroligt. Jag har sett henne på TV tidigare och är lika imponerad varje gång.

Det hjälps inte. Jag kan ej mäta mig med denna fantastiska medsyster men hon gillar att skriva och jag gör nog det också. Annars skulle jag väl inte fortsätta. Visserligen  är det lite skillnad Dagny har inga barn. Det har jag och det är mina barn som ville ha mina memoarer vilka levereras på detta, för mig, enkla sätt. Dessutom känner jag att på grund av denna mina barns önskan kan jag inte sluta i förtid.

Jag har en väninna, som ligger sjuk hemma hos sej. Hon sa att hon längtade efter omelett med räkstuvning så i dag lagade jag denna maträtt, kokade potatis och tog köttbullar med till henne.
Stannade en god stund. Vi har så mycket att prata om, gamla som vi är.

När jag kom hem fick jag ett efterlängtat telefonsamtal och nyss fick jag SMS att matgästen i morgon har pannkakor special med sig till lunchen. Detta gör att jag inte längre behöver fundera på vilken maträtt jag ska laga. Nu blir det soppa av något slag.

I dag är det 67 år sedan vår son föddes. Ofattbart! Vart tog alla år vägen? Han har alltid varit en "god" son och  varit oss till glädje.  Han är nöjd med sin uppväxt i vintriga Lesjöfors där han blev "en hejare" på slalom. Jag har tidigare berättat om hur han bröt benet i slalombacken. I Lsjöfors började han också i tidiga år att spela piano, vilket sedan ledde till hans val av yrke. Grattis Sven! Att han fick en fru med samma intresse för musik och sång har berikat livet för dem båda.

Nu ska jag tala om att jag går till sängen för sömnig är jag. Sov Gott alla vänner!
Tack Jesus för den här intressanta dagen!

söndag 29 januari 2017

Söndag 29 januari 2017. Vilken god lunch jag bjöds på!

Söndagsmorgonkaffe med två bullar, pratstund med Jesus, Bibel och "Daglig Kraft", andaktsboken.
I morse var jag uppe tidigt. Sov sedan i fåtöljen en timme efter kaffet.

Såg TV från Mölndals Pingstkyrka, som var IngaBrittas och Vidors församling och där vi också fick ta ett sista farväl av dem båda, med 10 års mellanrum. Så tacksam att vi fortfarande har kontakt med Vidors första familj. När han, som änkeman träffade IngaBritta och de blev ett par så var det en glädje för oss att hälsa på hos dem. Tyvärr så fick de ej så många år tillsammans. IngaBritta blev bara 57 år.

Efter dagens TVgudstjänst var det Närradion och, som vanligt blev det, för mej, ännu en gudstjänst. I dag från stadens Pingstkyrka.

Maria kom och hämtade mej och tillsammans med Kristin åt vi av Svens otroligt goda mat. Jag påminde om att han i uppväxtåren funderade på att bli bagare, vilket föranledde Maria att påminna om att han faktiskt är både bagare och kock.

 Han har alltid varit road av att syssla med mat men också med musik, som blev hans livsuppgift. Innan jag fick skjuts hem fick jag lyssna till fin sång av Kristin till Marias spel på flygeln. På fredag är det Musikcafe' i Lundhagskyrkan Hovsta. Då ska jag  ta med mig en väninna och åka dit. Gott fika med hembakt bröd. Är alltid så mysigt och fridfullt där. Skön avslutning på veckan.

Under besöket hos Sven och Maria kom, som en överraskning, Bernard med liten dotter Amelie till farfar och farmor och hälsade på. Det är så roligt att träffa barnbarnsbarnen ibland. Hon kramade sin pappa så innerligt och jag blev varm i hjärtat av att se det. I morgon ska Sven hämta barnen på dagis. Bra att bo så nära varandra.

I morgon blir det ingen träning och ingen matgäst för jag ska ta lite mat med mig och åka till en kär väninna, som ligger sjuk. Matgästen är van vid att vi byter dag ibland.

Nu kan jag berätta att vi haft ännu en grå och molnig dag och enligt TV så har vi inget annat att vänta kommande veckan. Snön är borta och gräset är vintergrönt.
Men vi har så oerhört mycket att vara tacksamma för. Tv berättar om flyktingar och nya presidenten Trump i USA, att de reformer han tänkt genomföra går så fort, så folk nu protesterar både på hemmaplan och i andra länder.

Själv förstår jag ej så mycket men blir ändå förvånad över att en enda människa kan ha så stor makt. Får se, får se! Jag tror det är dags att be om Guds hjälp, beskydd och ledning. Så tänker jag!

Ju mer jag hör om eländet i världen och ju äldre jag blir, ju mer tacksam blir jag av att veta att jag är på genomresa här och att jag har både Jesus och miljoner av människor, som också är på väg och vi VET destinationen!!

I dag sjöngs i gudstjänsten " Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär."Ylva Eggehorns fina psalm.

Med TVs minnesprogram om förintelsen i färskt minne kom jag i dag att lyssna till "mörklagd hamn"
och kom ihåg mörkläggningsgardinerna. Hela städer låg i mörker. Mamma låg några dagar på lasarettet i Oskarshamn under kriget och hon berättade hur sjukhuset mörklades på kvällarna.
Jag minns också den sköna känslan av när ljuset efter kriget fritt fick stråla, utan mörkläggning av fönster och vi inte behövde gå omkring och "täta" små springor om kvällarna.

Jag anar att det är en sådan känsla av befrielse psalmförfattaren vill locka fram. En dag möts vi av strålande ljus utan rädsla, sorg och tårar. Allt kommer att bli frid och glädje när vi kommer att möta Jesus.

Med dessa goda ord säger jag GodNatt och önskar över oss alla Guds välsignelse. SOV GOTT!


lördag 28 januari 2017

Lördag 28 januari 2017. Konstig dag, detta.

Att sova på dagen är ingen höjdare. Ska inte fortsätta med det.
Dagen blev inte vad den borde ha blivit. Jag ringde min bror, 3½ år äldre än jag. Så pigg och glad. Visst ser han dåligt,bara 8%, men alltid positiv, nöjd och tacksam!

 Häromdagen tog han rullatorn och gick ut. Satte sig utanför Apoteket för att vila på den olåsta rullatorn, som tog tillfället att rulla iväg. Ut kom apotekspersonal och tog hand om hans blessyrer i ansiktet och ringde efter ambulans. I många timmar var han på sjukhuset och blev grundligt undersökt och omplåstrad.
"Hur kom du hem" var min fråga. Jo jag tog taxi och allt var som vanligt. Några plåster, som nu är borta. Han mår så bra.
 Undrar om det där med att simma kan ha med hans goda kondition att göra?  I många år simmade han varje morgon. Numera två gånger i veckan.

Ringde också till min syster, som bor i min närhet men jag hade inte ork nog att ta mig dit i dag utan vi fick en pratstund pr telefon.
Fortsatte att ringa Kerstin, som tillsammans med mannen hade allt klart för att med husbilen ta sig till varmare breddgrader men fått vissa elfel i köksavdelningen så de får vänta ytterligare någon dag.

Ringde min väninna Elsa, som var pigg och glad för att i onsdags ha fått sin 10 år gamla pacemaker utbytt. Hon blev därmed mycket piggare och inte så trött som hon varit sista tiden.

Själv skulle jag till stan men, som sagt, allt blev så konstigt. Jag slöade hela förmiddagen och sov  resten av dagen. Förvånad vaknade jag och hann se Rapport klockan 6.
 Nu vill jag sova mera. Alltså blir det ingen blogg i kväll för det jag nu skrivit är väl ingen blogg.

Pratade nyss med min son som har födelsedag på måndag.
 Jag fortsätter att vara sömnig och tänker fortsätta att sova om inget oförutsett inträffar.
Tror jag ska prata lite med Jesus och läsa ur "Daglig Kraft", min andaktsbok, en gång till. Läser den varje morgon.
"En liten stund med Jesus, o vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus och allt förändrar sig."
 Den gamla sången har så mycket sanning i sig. Så bra att de där gamla sångerna från sångboken "Andliga Sånger" sitter i minnet.

Från USA kommer mörka skuggor. Rapport berättar just nu att den nyutnämnde presidenten  tillfälligt stoppar invandringen till landet. Så mycket har hänt sista tiden och oron i världen ökar.
 Även om striden hårdnar, som Bibeln förutsäger, så ska Jesus en dag visa sig vara konung i evighet.  

fredag 27 januari 2017

Fredag 27 januari 2017. Så kom de åter från fjärran land.

Så fort två veckor försvinner. Med flygbussen till Örebro anlände Elsemarie och Lasse i dag. Tobias hade så snyggt därhemma men dammsög för ordningens skull hela nedre våningen. Blommorna hade han vattnat varannan dag enligt order.
Jag gick dit och fick vara med på fikat, Jag fick en stor chokladkartong, örhängen och en hård liten Kakaokorv. Joo man ska riva kakao, så mycket man behöver. Kvalite'n lär vara något utöver det vanliga.
Sedan följde en rolig stund då vi på TV fick se bilder från semesterparadiset, Elsemarie berättade att när de kom dit brast hon i gråt av all naturens skönhet som överväldigade henne.

Så mycket vackert!! Jag snodde ett par bilder som jag ska visa på bloggen. De två stora fåglarna Flamingo och Påfågel har inte grannen vid sitt fågelbord så nu ska jag titta på Lasses och Elsemaries foton.
Jag minns att på den höga byrån i mitt barndomshem stod en fjäder från en påfågel i en vas. Den fick man vara rädd om när man dammade. Mamma förklarade aldrig varifrån den kom. Kanske hon i tonåren köpt den på någon marknad,?

I dag fick jag se många påfåglar och jag kan inte upphöra att beundra deras skönhet när de fäller ut alla fjädrar. Då tänker jag på Skaparen och på den dag då allt det goda, som det från början var tänkt skall återställas. O vad jag ska njuta av allt fint. Vilken mäktig Gud vi har !

Att jag inte har tränat på nästan ett par veckor känns och syns, kan jag försäkra er. Ändring till veckan!
Den här veckan pågår HINDERSMÄSSAN i vår stad. I år är det inte kallt utan alldeles perfekt väder. Mina minnen av den mässan är att det alltid varit så kallt, annars.

När vi bodde i Lesjöfors hade vi "OXHÄLJA" ( hoppas att jag minns rätt) och den tilldrog sig på hösten i Filipstad dit folket drog, man ur huse. Våra kunder i affären, den dagen, var lätt räknade.

I Borensberg hölls en likadan tillställning under namnet HUSBYFJÖLS MARKNAD. Återkom, år efter år, första helgen i september. Jag har i tidigare blogg berättat om detta.

Vi flyttade till Örebro sommaren 1965 och så klart hörde det till att gå på Hindersmässan med barnen.
Om Georg var hemma gick han med dit. Brända mandlar var stående inköp på alla dessa marknader.
Under de sex år Elsemarie ,i den omgången, bodde i Örebro tog de stora syskonen så gärna med henne till detta evenemang.
I morgon har jag ett par ärenden till stan och MÅSTE dit men kan undvika själva marknadsplatsen.

I TV talas i kväll om "FÖRINTELSEN". Det sägs att dagens ungdom har ytterst lite kunskap om vad som försiggick. Ibland tänker jag på hur fantastiskt det är att jag är så gammal så jag minns de svåra åren 1939-1945 och flera år därefter som Europa var drabbat av det andra världskriget.
SÅ tacksam för att vi undkom främmande trupper att inta vårt land. Vi led med Finland, Norge och Danmark och hjälpte så gott vi kunde. Många barn kom ensamma hit från Finland och placerades i svenska hem. Jag kan ej låta bli att fälla en tår när jag tänker på de stackars barnen, långt borta från föräldrar,med ett nytt språk ljudande omkring sig. Jag minns min vän Arja, som jag träffade på Folkhögskolan här i stan på 60-talet. Hon berättade att den första mening hon lärde sig i sitt nya svenska hem var:" Sömmen har gått upp." Många gånger berättade hon detta. Hon tog såsmåningom många poäng, när hon studerade på stadens universitet.

Nu är det dags att sova så jag säger GodNatt till er mina vänner! Sov Gott! Bed gärna för Hamed, som väntar på utvisning och som hoppas att hans aktion ska bidra till något gott för saken i framtiden och förhoppningsvis en lösning för hans egen del.

 

Torsdag 26 januari 2017. I hela mitt liv har jag jobbat oförtrutet. Jagborde ha vanan inne och inte bli trött av att baka två plåtar bullar!!

När jag är så jättetrött som jag är just nu så finns det, för att få bukt med detta oönskade tillstånd, två vägar att vandra. Den första, och mest inbjudande, är att uppsöka sängen.
Detta kommer obönhörligen att leda till att jag somnar och vaknar mitt i natten eller i morgon bittida.
Alltså en otänkbar lösning.
Den andra är att skriva blogg för då är det omöjligt att sova, så jag väljer bloggen. Jag ligger efter vad gäller "Forntiden" men i dag tar jag inte fram gamla dagböcker utan ska ta fram några tankar, som dök upp medan jag bakade bullar och upplevde mig så trött.

Att delar av bloggar senaste dagarna försvunnit bekymrar mej. Att jag dessutom under en längre tid underlåtit att skriva ut på papper irriterar mig mycket, men jag är ju tidsoptimist och i dessa dagar tänker jag att "bara jag har bakat klart alla kakor till mitt kaffekalas och min 90-årsdag har passerat, så ska jag skriva ut alla bloggar och lägga i mappar.!!) Jag ser dem redan, för min inre syn. Prydligt och i ordning från dag ett.

Mina tankar i dag har dels handlat om två filmsnuttar på FB. Båda ställde mig inför frågan:"Är detta möjligt?" Jag ber för båda fallen. Det ena om en liten flicka bredvid sin brudgum, en man i medelåldern. Inom mig ropar det: " NEJ det FÅR inte vara sant!"

Det andra där man ser en ung pojke stå på en gata i Kristinehamn, hungerstrejkande för att han som kristen flydde till Sverige då han riskerade att dö i sitt hemland för att han lämnat Islam.
Han har nu fått veta att han ska utvisas och han säger att han vill hellre dö i Sverige än att hängas i sitt hemland. Domen ska överklagas. Tänker osökt på när Jesus dömdes för att han hade en annan tro än farise'erna och de skriftlärda. Jag är säker på att Jesus är med killen där på gatan. Han har också vänner,som stöttar och ber för honom.

I övrigt gick jag till vissa delar igenom mitt liv.
Jag har jämt jobbat och nu blir jag trött så fort. Nu när jag borde ha vanan inne! Hur kan det bli så?

När jag var 5 år fick jag vara "lillmamma" för mina yngre syskon som var tvillingar. När jag var 6 år stod jag på en pall vid spisen och diskade. Fortsättning följde.

Vid ännu inte fyllda 8 hade vi fått en lillasyster och jag minns hur jag många morgnar satt framför spisen med babisen när mamma kom hem från ladugården, där hon mjölkade bondens kor för att kunna betala hyran för vår tvårumslägenhet i en stuga, som ägdes av bonden. Jag fick beröm av mamma, åt mina bullar och drack kaffe eller choklad och gick till skolan.

När jag var 9 år  och hade sommarlov var jag pensionatet i närheten behjälplig med att cykla till samhället och uträtta ärenden förutom att ibland möta och på cykeln frakta hem gästers resväskor. Inga stora väskor på den tiden. För att inte nämna potatisskalning både på pensionatet och hemma.

Vädret var ju alltid fint på den tiden och jag hann med att bada också. Ofta sena kvällar för då var vattnet varmast. Att jobba var helt naturligt för oss barn. Mina tvillingsystrar fick ta vid med potatisskalning på pensionatet och det var inget märkvärdigt med det!
 Vår äldre bror jobbade som fiskardräng eller hos bonden på somrarna.
När vi flickor kom upp i 11-12årsåldern hade vi städjobb hos en tant, bekant till våra föräldrar.. Även lillasyster städade där när hon kom upp i den åldern och hennes syskon hade andra jobb. Vi brukade få 25 öre för jobbet. Mamma lärde oss att alltid visa tacksamhet. Om vi fick lite eller mycket.

  Mina syskon skulle också kunna blogga om "sina" jobb. En liten slant här och en där gjorde att vi kunde köpa något efterlängtat klädesplagg eller blev det hjälp till inköp av en cykel. Pensionatsgästerna gav oss också pengar när vi sjöng för dem.

När jag var 14 år och hade slutat sjuan i Folkskolan fick jag på hösten jobb som barnflicka i Oskarshamn.
Efter jul behövde vår fasters familj hjälp. Mamma ställde upp och jag fick ta hand om jobbet hemma. På våren, som 15-åring, fick jag mitt första "riktiga" jobb hos en familj i Oskarshamn, där jag fick jobba med allt som förekommer i en barnfamilj. Dessutom hade de många kaniner, som jag försåg med nyplockade maskrosor när den tiden kom.

Till jul slutade jag i Oskarshamn och  fick hela december  jobb i Manufakturaffären i Figeholm. O vad jag trivdes med affärslivet!
 I början av januari, fortfarande 15 år, åkte jag till Stockholm för att jobba i Corona Färg och Kemikalieaffär.
 Om detta har jag tidigare berättat. Kanske det andra också. Nu kom tankarna åter, medan jag bakade och pysslade i köket. jag kom att minnas pappas svar till läkaren, när denne sa  att han skulle jobba mycket för att bli av med värken i ryggen, som senare visade sig vara canser :" Jobba? Jag har aldrig gjort annat än jobbat hårt i hela mitt liv."
Jag tänkte så om mig själv men det låter inte trovärdigt.
Jo jag har också jobbat en del i mitt liv, dock inte som mina föräldrar.

Mamma sa att "hennes barn skulle inte gå på gatera och slå dank" och jag tror att hon var stolt när hon  fick höra att hennes barn minsann var både duktiga i skolan och kunde arbeta.

Men vad blev det här för en blogg? Jag kan inte göra om den så den får vara som den blev.
Nu berättar TV att det i dag hänt en olycka  mellan Sköllersta och Pålsboda. En personbil, vars förare avled och en lastbil krockade. Oj så sorgligt! Det är så hemskt att få ett sorgebud!

Nu är det då dags för mej att få sova. Ska bara plocka ner bullarna i plastpåsar och förpassa dem till frysen. Tänk så länge jag höll mig vaken! Sov Gott alla mina vänner!









onsdag 25 januari 2017

Onsdag 25 januari 2017. Kortisblogg i kväll.

Lite snabbt om dagen. Jag har fortfarande inte rätt sorts dagbok så jag skriver här så jag håller reda på vad jag sysslar med.
Det tar tid att komma igång. Likadant varje dag.
I dag skulle jag iväg till Hallqvists och tvätta igen. Jag stoppade tvätten i en plastsäck, tog rullatorn och gav mig iväg. Tobias hade kommit från skolan och tvättmaskinen var upptagen någon timme då han höll på med att tvätta sina gympakläder. En överenskommelse med sin mamma att han ska sköta det själv för enkelhetens skull.

När jag plockat  min tvätt i maskin så bjöds jag på kaffe och bullar medan jag väntade.
Tobias visste hur dags tvätten skulle vara färdig så jag beställde Färdtjänst. När bilen kom var tvätten nerplockad i säcken. Jag  kunde åka hem och hänga den.

I dag kom matgästen, som inte fick komma i måndags, så det hanns med före promenaden till Holmgatan.
Nu är jag sömnig och säger GodNatt, enkelt men hjätligt. Sov Gott, mina vänner! Tänk att jag hänger med dag efter dag. Vad god du är Gud!




















tisdag 24 januari 2017

Tisdag 24 januari 2017. Städning, Grötfest.

Dagen tar snart slut.Det blev en rolig dag.
Väcktes klockan åtta med signal från Annelie, som lovat se till så jag kom på benen innan städhjälpen anlände klockan nio.
Jag röjde , kastade ut mattor på trappräcket och förberedde. Ingen städhjälp kom. Ringde och talade om för telefonsvararen att jag skulle till Hårfrisörskan. "Ring mej" Fick inget samtal.
Kom hem och insåg att nu var det jag som hade att städa själv.
För att förenkla proceduren så avdelade jag kök, hall, toalett och vardagsrum som städobjekt för dagen. Det brukar komma en ny dag och jag har lärt mig att ta blott en dag, ett ögonblick i sänder. Gör inte i dag det du i stället kan göra i morgon. Jag dammsög det utstakade reviret, tvättade golven.
Nej, inte alls så noga som min städfirma mäktar med, men det fick duga.

Viktigast tyckte jag det var med gröten, som jag inhandlat gryn till på hemväg från Hårfrisörskan.
Allt blev klart tills gästerna kom. Hembakad, skållad jullimpa, köpelimpa, ost och en synnerligen god ekologisk julskinka från Maxi. Det är så roligt med de här träffarna innan granen och tomtarna försvinner till vinden. Traditioner ska man vara rädd om!

Sedan blev det kaffe, tjejprat och skratt i vardagsrummet och några foton togs med både padda och iPhone. Ännu en gång stod jag där avslöjad beträffande mina dåliga digitala kunskaper. Alla var överens om att de inte tänkte rekommendera mig att börja med kurser i ämnet, som en viss dam vid namn Dagny, (tror jag) 104 år gammal, sysselsätter sig med och är otroligt duktig att se till så att hennes elever blir som hon i datorvärlden. Vi fick många goda skratt när den kunniga Rebecka ställde vissa enkla frågor till mej och mitt svar hela tiden var att "jag vet inte". Själv vet jag mina brister men har alltid barnbarnen att vända mig till och jag sysslar endast med Blogg och Facebook.

Nu har grötgänget åkt iväg och jag summerar med att skriva denna Blogg och skicka foto på mina fina kompisar, Sonja, Najmi, Gerty ( som log när hon hörde att hennes dagbarn, med början år 1967  ElseMarie, nu är långt borta och firar sin 50-årsdag) och Rebecca.
Så roligt att ses ibland och få en inblick i varandras liv och leverne.

Nu säger jag GodNatt till er mina vänner. I morgon ska jag städa resten av huset. Men nästa städning får jag nog se till att vi är överens om tid för jag gillar bäst när min städhjälp utför jobbet!
Jag är så fin i håret efter besök hos min skickliga hårfrisörska vars 16-åriga son kommit in på ett gymnasium med profil "Basket". Duktig kille och stolt mamma!


måndag 23 januari 2017

Måndag 23 januari 2017. Alltid en speciell dag! Bara lite kort om engammal kärlekshistoria denna kväll!

Fortfarande får jag varje år almanacka från "De fyra barmhärtighetshemmen" dit Ulla och Kerstin kom i januari 1971.
Mitt livs kärlekshistoria började den här dagen för 73 år sedan! Kan inte låta bli att uppmärksamma den!
Dagen har varit solig och fin med plusgrader. Ett SMS  från en invandrarkvinna, som jag känt i många år  , men som jag inte träffat sedan långt före jul då hon varit på besök lång tid i sitt forna hemland, kom på morgonen med förfrågan om hon fick komma en stund. Jovisst skulle det gå bra!
Jag hade besök av Annelie planerat till tidig eftermiddag så jag föreslog klockan 17.00

Ändrade dag till onsdag för måndagens matgäst. Två små kafferep skulle i stället hinnas med under dagen. Träningen tar jag en annan dag.

Annelie är en tid sjukskriven efter en operation så vi kommer nog att träffas till och från en liten tid framöver. Hon tog dagens promenad hit som en del i sitt tillfrisknande.
Invandrarkvinnan hade mycket att berätta från sitt besök i hemlandet och om gemensamma vänner i Sverige.

Tidigare i kväll stod jag vid spisen och stekte pannbiffar. Hade TV4 på.
Att fräset från stekpannan och ljudet från fläkten förutom att jag har lite nedsatt hörsel, på grund av min höga ålder, inte passar i tid när TV sänder program med Robert Gustavsson tror jag alla kan hålla med om. Någon repris är ej utlovad. Jag tittar inte så mycket på TV men utöver nyhetssändningar ser jag gärna dokumentärer och så program där jag får tillfälle att  skratta  åt roliga program med roliga människor, som i kväll Robert G. Någon repris ser det inte ut att bli så jag får vara nöjd med det roliga jag såg och så att ha lunchen klar till onsdag.

Det speciella med den här dagen,23 januari är att då började en 46 årig kärlekssaga där jag var involverad.
Det hände under min tonårstid i Stockholm. Några ungdomar från Korskyrkan var bjudna till en träff hos någon. Georg var där. Han hade kommit till stan sen höst och jag tror inte att jag sett honom tidigare. I så fall bara på håll i kyrkan.

Det där med kärlek är både vackert och roligt. Vi kände båda att vi drogs till varandra och när festen var slut så följde han och hans kompis mej och min väninna från Norra stadsdelen över långa Västerbron,hela Hornsgatan och Ringvägen tills vi kom till Havregatan där min väninna och jag bodde ett kvarter ifrån varandra. Det blev en lång promenad.
Det började snabbt och redan en vecka senare hade han skrivit en kärleksdikt, hahaha, jag tror den enda jag fick någonsin. Om jag kommer ihåg så kanske jag återger den om en vecka. Jag kan den och psalmen 23 utantill!!!

Men nu är det så att jag i morgon bittida får städhjälp redan klockan nio och behöver "röja" lite här så städhjälpen kommer fram med dammsugare och skurhink. Så skönt att ha samma person varje gång.
Jag är en obotlig "vanemänniska" och har tursamt nog samma person vad gäller Läkare på Vårdcentralen, tandläkare och hårfrisörska, städhjälp. Samma år efter år. Jag älskart!
Klockan åtta ringer den morgonpigga Annelie och väcker mej ifall jag sover då.
Sedan hårfrisörskan  och på kvällen tjejträff här med några jämngamla.

Alltså tar jag kväll nu, denna dag, 23 januari, då det, för att citera vår kung, sa "klick" och går till vila, med tacksamhet för alla år vi  fick tillsammans, Georg och jag. Tacksam också för våra fyra härliga barn förutom alla efterföljande. Alla är för mej en källa till glädje. Gud är god.
Sov Gott, mina vänner! Tar ett foto från en almanacka, som jag fick från det hem där Ulla och Kerstin jobbade i Betania, Jerusalem år 1971 och skickar med på bloggen.  

söndag 22 januari 2017

Söndag 22 januari 2017.Vilken annorlunda dag!

Ja det är väl bra att inga dagar är lika varandra. Det ger spänning åt tillvaron på jorden.
Den här dagen har det inte hänt någonting. Inget telefonsamtal åt något håll. Bara ett enda SMS som svar på en fråga jag ställt. Kaffe till frukost. Vädret grått, grått.Några plusgrader och ingen snö.

Då kan man tänka att jag har det tråkigt. Det har jag inte. Jag har ansat lite på gårdagens blogg och nu ska jag tidigt ta itu med dagens, för att vissa, som envisas med att ha den som godnattsaga, får lägga sig i tid och, framför allt, att jag själv ska komma i säng i tid, som jag egentligen vill jämt, men som inte blir av! Så var DET sagt!

Då jag alltså har noll och intet att berätta om dagen så ger jag mej på "Forntiden" för att, om möjligt, komma ifatt medan jag är kvar i livet.

Vistelsen i Singapore, där det var förbjudet att slänga skräp och tuggummi på gatorna, tog slut och lämnade kvar fina minnen och faktiskt en längtan tillbaka dit.

Nu tar jag fram den vanliga dagboken igen.

lördag 21 januari 2017

Lördag 21 januari 2017. Gud och jag har ganska roligt ihop.

Så är det lördagskväll hos Ruth. Vilken fin dag det har varit i dag Gick här och tänkte på Isak. Ibland längtar jag efter honom så jag nästan blir gråtfärdig.

Jag hade lite svårt att komma igång efter nattens sömn. Den kunde förresten ha varit bättre!

Att jag skulle få besök av Annelie och Markus i dag var överenskommet . Jag hade tre semlebullar i frysen och mycket grädde i kylskåpet så det blev semlefest i dag igen.

Att prata med Annelie och Markus är så givande. Deras Gudstro är så grundmurad och jag är så glad för att höra Annelies förtröstan på Gud. Vi har haft kontakt i så många år och  att se hur hennes tro på Gud undan för undan har vuxit sig starkare och starkare gör att också min tro växer. Det lönar sig att tro på Gud och att bedja, Jag minns Annelies troende farmor hur hon spelade på sin gitarr och sjöng om Jesus och bad för sina barnbarn.

Sedan jag blivit ensam pratade jag lite med Filip i Göteborg. Thea är i Örebro över helgen så det passade bra att byta några ord med mormor och skingra ensamheten..

Nu ska jag avsluta detta bloggande med att för gott ta avsked av Singapore för nu är det slut med roligheterna där.För vår del. Vilken stad. Så ren och fin!
95.11.26.  Att åka till flygplatsen tog en halv timme på motorväg. Långa avstånd!
Vi vinkades fram till Security, vilket något förvånade oss. Vi förklarade att vi skulle ha "different places in Sweden"så de ej skulle blanda bagaget.

 De bara svängde lite med väskorna och vi förstod ingenting förrän en polis snabbt satte på securitaslappar, slängde väskorna tillbaka på våra bagagevagnar och pekade mot incheckningen, där vi trodde att vi befunnit oss.Hahaha! Förvånade tittade vi på väskornas lappar.

En svensk dam talade om för oss att de snabbt dragit en apparat runt väskorna. Något vi, sega smålänningar, ej uppmärksammat när vi stod där och tyckte att det var en konstig incheckning.
Men tänk så lättvindigt och snabbt vi fick securitaslappar på vårt bagage!!
 Incheckningen gick otroligt snabbt! När vi satt där och väntade vid Gate 22 så delades tunna regnkappor ut till oss alla. ( I Singapore var allt så perfekt och genomtänkt.) Dessa togs, av en del,  på under stor munterhet, då det tycktes tämligen onödigt, eftersom det rörde sig om bara några få steg utomhus.
 Vid närmare eftertanke var det kanske ej onödigt med tanke på den stora mängden passagerare och om alla kommit på planet med några regndroppar på kläderna så hade det möjligen fått konsekvenser. Regnet i Singapore var för övrigt speciellt. En kort skur och sedan var allt som vanligt igen!

I rätt tid kom vi iväg.Åkte över Istanbul, Wien, Amsterdam.Höjd 6.000 meter, 700 km. i timmen. Gjorde några små anteckningar under färden. I Amsterdam lämnade många passagerare planet och det dammsögs och städades noga. Till Köpenhamn kom vi klockan 9.00 Middag hade vi ätit på planet vid 2-tiden på natten. Här gällde att veta vilken klocka man tänkte på!

Att åka från Amsterdam till Köpenhamn tog en timme.! Stina, som skulle till Kalmar behövde ej vänta så länge på sitt plan, så vi sa adjö där, nöjda och glada. Själv fick jag vänta ytterligare fyra timmar i Köpenhamn.
Nu till något helt annat, som de säger på TV.

I dag hände sig att jag gick trappan ned till källaren där mitt badrum är beläget.
En tid har det varit stopp i golvbrunnen där och vatten från badkaret har jag måst passa så det runnit litet i taget.
I dag tänkte jag att nu ska det bli ändring på detta så jag sa till Gud som jag tänkte.
"Nu, Gud ber jag dej om hjälp här. Nog har du rörmokare i himlen som kan komma och fixa detta.
(Jag har i tidigare blogg berättat om hur en man (ängel) kom till ett tåg och hjälpte två kvinnliga evangelister med deras väskor vid tågbytet. De hade varit bekymrade över väskornas tyngd.)

Jag påminde honom om hur han en gång sa till mej:"Mitt älskade barn, jag hjälper dig med ALLT"
"Om du inte skickar en ängel från Himlen nu, så ska jag ringa till min rörmokare på måndag, men Gud jag vet att du aldrig sviker och om du inte skickar någon från Himlen så ber jag dej att ge mig en ide' så jag kan göra något själv.

Jag hade flera gånger använt mig av rensband och en käpp men utan resultat. Vattnet rann sakta i alla fall.
 Nu fick jag en ide' att göra som Georg gjorde när han tog tag i sådana här grejer. Han kavlade upp skjortärmarna och använde händerna. Nu hände något!!
 Inte alls långt ner stötte jag på den största boll av kolsvart hår, som jag någonsin skådat och förmodligen aldrig mer kommer att få se.  Så enkelt löstes det problemet!

 Jag har tidigare, vid flera tillfällen, föreslagit Gud att ge mig en ide' när det hakat upp sig och jag känt mig ensam och rådlös. Hjälpen har ej uteblivit. Vi har ett okomplicerat förhållande till varandra, Gud och jag.

 Vid några tillfällen har Elsemarie, som  rektor,och med ett gott hjärta,  ringt och sagt:"Mamma KAN du genast ta emot en av våra elever som ligger risigt till i sitt boende ? Bara tills det ordnar sig" Någon gång har det gällt någon som behövt ett handtag från en medmänniska
Jo så klart har jag fixat till det i TVrummet och så har de för en kort tid blivit hjälpta.
Jag är intresserad av människor och tycker det är roligt att få ge en hjälpande hand När det behövs, Där det behövs!
Elsemarie vet detta sedan sina tidiga barnaår. Så vi hjälps  åt och  gläds  tillsammans när allt ordnar sig för våra skyddslingar.

 Ganska kul att jag, faktiskt i dag, fick SMS från en invandrarkille, som ett tag fick sin tillflykt här och med kolsvart hår, boende i Sverige sedan lång tid tillbaka. "Jag tittar förbi någon dag. Jag har mycket att berätta för dig. Det var så länge sedan vi sågs."

Ett sådant SMS gör mig glad långt in i hjärtegrunden! Vilken NÅD att få vara med! Ska bli SÅ roligt att ses igen. Jag vet sedan tidigare att allt ordnade sig snabbt och på ett bra sätt för honom.

Men nu har tiden rusat iväg och jag säger GOD NATT till er alla, mina vänner! Gud är god och sviker aldrig. Jag tackar Gud för en bra dag och att vattnet rinner som det ska i badrummet.
 Gud har så många vägar att hjälpa sina barn när vi barnsligt förtröstar på honom. Han är, i högsta grad, intresserad av att se till oss i allt, som vi möter, i en ond värld.
  Jag läser på köksväggen åter orden av den tyska Nunnan:"Gud ÄLSKAR att ge oss goda gåvor men han finner så få som tror det och därför är det så få som får uppleva det."
 Herren välsignar oss och bevarar oss! Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss frid!!!








fredag 20 januari 2017

Fredag 20 januari 2017. Överraskningsdag så rolig!

Förra sommaren kom vår storebror tillsammans med Christer och Anette till Örebro och hälsade på.Han är still going strong! Här på SVAMPEN där vi åt lunch.
Så är det snart slut på ännu en fredag! Det blev en minnesrik fredag!
Amerikas Förenta Stater fick i dag en ny president, Jag såg honom nyss på TV.  Som jag uppfattat det så är han en rik affärsman men saknar politisk erfarenhet. Oron vibrerar i luften över världen.
Dock, som Georg brukar säga, den som lever får se! Oroligheter i USA i dag. Må Gud förbarma sig, säger vi!

Det blev en rolig dag för mig i dag. Också! Kerstin och Ulla dök samtidigt upp här. Efter fikat satte de igång med sådant jag vill ha gjort men inte mäktar med att ta itu med.
Ingen stress, vilket man som snar 90-åring uppskattar. Vi fikade, pratade och Kerstin gav sig iväg till affären och handlade en kasse  matvaror igen! Potatis hade jag ju fått en stor påse av Sven häromdagen. Strömming också. Den hade jag i frysen, stekt och bara att värma i mikron. Så gott! Färsk fin blomkål till detta. Lunchen lättlagad.

När man levt ett antal år, ärvt en del under tiden, så blir det ganska fullt i lådor och skåp.
Mentalt lever man kvar i det gamla tänket, men orken är ej densamma som förr och man behöver ej så mycket av allting när man inte har stor familj längre. Då blir det att tänka om. Jag hörde en åldrande person, som varit mycket aktiv i det som hon sysslat med i livet, berätta, att Gud en morgon sa till henne:" Det är dags att trappa ner nu!" Hon uppfattade Guds röst så tydlig och efter det avslutade hon det ena efter det andra av sådant som hon engagerat sig för och kände att det var rätt att så göra.

Gud har inte sagt till mej att jag ska ta itu med att plocka bort överflöd av bestick och annat men nog kändes det bra när flickorna tog itu med det som jag inte själv mäktade med.  Nu får invandrarna det jag hade för mycket av och jag har så fint i de lådor som hanns med.
Nu hoppas jag på fler liknande tillfällen! Pärmar med gamla recept rensades och slängdes också!

I går skrev jag att jag skulle avsluta vår Singaporeresa i dagens blogg. Jag får ännu en gång säga som Pippi Långstrump:"Nu ljög jag igen!"
Det känns som att jag måste sova nu. På direkten! Jag låg vaken en del i natt och det verkar som om det kommit ifatt mig nu.

Från lavinolyckan i Italien, som jag nämnde om i går, sägs nu att de funnit några barn och vuxna levande. Snömassorna är stora och det jobbas för fullt med att hinna med att skotta undan i hopp om att finna några fler vid liv.

Som sagt, nu är det dags för sängen! Medan tid är! Jag är så tacksam för en rolig dag!
GodNatt, alla vänner! Sov Gott! Nu tonar jag på sången som heter:" Ja jag vilar, trygg jag vilar, uti skuggan av hans hand" Jesus sa om sig själv, sanna ord:"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig." AMEN!


 

torsdag 19 januari 2017

Torsdag 19 januari 2017.Lite Nu! Lite Då!

Matgästen kom i dag i stället för måndagen.
Efter det ringde min vän, sedan många år, Eva Sturve. Hon liftade med sin man in till stan och medan han var på sammanträde så fick vi en pratstund. Det borde ske oftare, så roligt som det är att träffas och minnas gamla tider.
Hon hämtades av Göran och telefon ringde. Ytterligare en vän sedan många år ringde från Ljungsbro.
Vi  var tre tjejer som jobbade samtidigt på skolan i Borensberg och  nu föreslog Maria att vi, efter min födelsedag i mars, ska träffas. Det ska bli SÅ roligt! Ser verkligen fram emot denna trioträff! Vi har, under årens lopp inte tappat kontakten även om vi inte träffas så ofta, som vi skulle vilja. Alla tre har vi våra barn och barnbarn, som givetvis måste komma först i våra liv.

Nu ska jag plocka fram dagboken från 1995. Nu säger de i TV att det ska bli SOL i morgon. Hurra!
Sorgligt är att höra om den förfärliga olyckan som hände i går i Italien då en lavin var så stark att den flyttade ett hotell flera meter. Två personer som befann sig i en bil utanför hotellet kunde larma men det tog flera timmar innan räddning nådde fram då man endast kunde ta sig fram med skidor.

Det är inte länge sedan det var ett jordskalv i Italien och jag har ett foto därifrån, som jag ska försöka få med i dag. Så hemskt med dessa jordbävningar!

95.11.26. Söndag. Sista dagen i Singapore. Jag vaknade klockan 6 och satte mej, som vanligt vid vår egen lilla
pool. Läste ur Romarbrevet tre om Guds Nåd. Snart kom Christer med Rambo, Anette och Stina.
God frukost med julskinka i dag också. Vi packade och det var tur att vi köpt på oss ett par resväskor extra (för att i Sverige ge bort som present). Christer och Anette gick till tennisbanan.
Efter det tog Christer med sina fastrar på en tur till en stadsdel vi ej tidigare besökt, Bankdistrikten.
Minns särskilt stora Bankhuset av glas, statyn av Newton med äpplet,
Singaporefloden med alla restauranger i hus, så vackra, målade i olika pastellfärger.
Ursprungligen gamla Kinesiska hus som restaurerats så otroligt fint. ( Liknande såg vi i Chinatown.
Serveringar utmed floden. Vi gick vidare och tog åter MRT ( spårvagnen) till Orchard Road och var snart hemma, överväldigade av allt fint vi sett. Tack Christer för din guidning! SÅ intressant!

Jag gick efter hemkomst till East Plaza på Scotch Road(?) och handlade ännu en gång i Silkelandet, kimono bl.a. Så tittade jag på Tonys svenska böcker. Svåra böcker. En, som hette "INSIKT" var särskilt svår, som jag tyckte. (Förstås).
Anette åkte åter till Ike'a för att dela ut köttbullar!
Mitt emot vårt hus låg tre punkthus med 3gånger 33 lägenheter i varje hus. Dit tog vi oss för att se på utsikten! Annat det än Breviksberget, som jag skrev om i går. Tyvärr fick jag ej med filmkameran annars kunde jag ha filmat vårt hus, så väl synligt.

Christer och Anette gick till en musikshow klockan 19.00 sedan vi tackat för oss och dessa fantastiska dagar , helt oförglömliga, och sagt farväl. Vi skulle åka lite senare.
Vi tog Taxi till Airport. Åskan gick och Rambo var så rädd så han satt i knät hos Stina en lång stund.
Vi lämnade dörren till vårt sovrum öppen när vi lämnade huset så han kunde krypa in under våra sängar om han ville, så rädd som han var! I morgon tar jag slut på Singaporeresan.

Nu fick jag telefon från Annelie. Kanske vi kan ses i morgon, något vi siktar in oss på.
Dagen har tagit slut och det är dags att sova.  GodNatt, mina vänner! Sov Gott!




onsdag 18 januari 2017

Onsdag 18 januari 2017. Tog Färdtjänst med tvätten!

Det här är farbror Arvid, fiskaren som med sin fru Elna och tre barn bodde i samma hus som vår familj. Så mycket god fisk vi fick av honom och så roligt när vi fick åka på utflykt med "stora" fiskebåten , ända till Blå Jungfrun.  Vilken barndom!
Det händer att jag undrar varför jag håller på med att blogga och tänker att jag borde använda tiden till andra, nyttigare saker. Då jag en gång började så var det ju för att slippa skriva mina memoarer, som barnen önskade. Av denna anledning kan jag ej "lägga av" förrän livet tar slut och det gör det ju  för oss alla. Ju äldre man blir ju mer tänker man på det. Då känner man också en stor tacksamhet till Gud för att Han lovat vara med hela vägen. Det gör att man inte känner rädsla inför döden.

Jag säger, som jag läste att en av våra TVprofiler häromdagen yttrade: "Jag vet vad jag tror på och jag är inte rädd för döden."
När barnen var små så bad jag till Gud att jag skulle få leva tills de blev vuxna och visst har jag fått bönesvar. Sedan är det så klart så att man tycker det är roligt att följa sina efterkommande och se det liv de lever men tryggheten i att veta att man är älskad och att Gud aldrig sviker den som satt sin tillit till Honom är störst.

I morse vaknade jag för tidigt och sov därför en stund på förmiddagen. Tvättmaskinen har jag, trots tappra försök några dagar inte fått igång. Ibland misstänker jag att det är en propp som är trasig men vilken jag ska titta på just för tvättmaskin vet jag inte och då får det vara. Propparna är flera.

Jag ringde Tobias i går och bad om att få låna tvättmaskin. På eftermiddagen plockade jag tvätten i en säck och gick för att få hjälp av Tobias med tvätten. Medan maskinen gjorde sitt bjöd Tobias på kaffe. Vi kom överens om att jag nog borde ta Färdtjänst hem för det hade blivit mörkt ute. Så blev det. Han plockade pengar från en glasburk och bjöd på resan.

Själv cyklade han till affären för han behövde lingon till Potatisbullarna, som var bestämda att utgöra dagens måltid. Jag föreslog att han kunde ta något annat och så få lingon av mej i morgon.
Dagens rätt var redan bestämd och till den behövdes lingon. Punkt slut!" Ring när du kommer hem igen"sa jag. Joodå , efter ett tag kom ett meddelande:" Hemma, allt gick bra!"

Nu hänger tvätten i mitt kök.Den som hittat på de små behändiga torkställen skulle jag vilja tacka!
Vilken nytta jag har av dessa.
  Förbereder morgondagens lunch då den måndagsutbytte matgästen kommer. Grönsakssoppan kokar. Pannkakor med sylt och grädde fixar jag i morgon.

Lite "Forntid" ska jag beta av i kväll. Stina och jag är kvar i Singapore.
95.11.25. På dagens frukostbord fanns en stor,härlig julskinka att skära av. Jättegod!

Dagen var bestämd till besök på basaren i Sjömanskyrkan, dit vi åkte i sällskap med Anette.
Där bjöd hon på kaffe och Räksmörgås och vi köpte några småsaker.
På eftermiddagen till Ike'a där den tidigare omnämnda föreningen Svea bjöd på köttbullar mm. Pepparkakorna innehöll peppar och jag vill minnas att vi ej åt så många, men meningen var ju att bjuda folk från Singapore att äta svensk mat och det var ju en god ide'.

Jag kom i samspråk med ett par svenska killar i 10-årsåldern, som med sina föräldrar bodde i Singapore. Under tiden kom vi på villovägar och det tog en stund innan vi hittade Anette på avtalad plats. Taxi hem och sedan hann vi ut på stan och hämta foton. Eftersom jag inte hittar några foton så verkar det som att jag nöjde mig med att filma . Måste ta en vecka för att ta reda på hur det ligger till med det där!  Står att vi missade JULTOMTEN!!!
Jag bakade drömmar till Tony och Stina sydde" för brinnande livet" på Linns adventskalender.
Det står så.

Nu har det blivit kväll och jag gör rätt i att gå till sängen. Önskar att jag kunde ta mig ur sängen när jag vaknar i morgon bittida men just på morgonen är sängen så skön!

Tack för i dag, Gud, och tack du som ringde och gjorde mig glad för din hälsning! Jag behövde det.
Sov Gott, mina vänner! Gud är god!!

tisdag 17 januari 2017

Tisdag 17 januari 2017. En kortis i kväll.

För en tid sedan köpte jag en ny dagbok. Inte skrivit ett ord i den. Vanemänniska som jag är kunde jag ej riktigt trivas med tanken på att den ej hade mjuka pärmar, som de senare årens böcker haft.-

Som alla vet så har jag så snälla och omtänksamma barn. Ibland undrar jag om Georg i sin Himmel vet att jag har det så bra.
I morse gick jag här och tänkte att jag skulle träna och på hemvägen handla potatis, kålrötter och mjölk.
Någon timme senare kom Sven, som vant sig vid att pensionärsveckohandla på tisdagar då Maxi har infört rabattdag för "de gamla". Fattar inte att jag har en son och sonhustru, som båda är pensionärer.
I dag fick jag en stor påse potatis, kålrötter ,fläsklägg och mjölk. Som vanligt såg jag ju Guds omsorg i denna handling. Att Sven, utan att veta, köpte just det jag ville ha, på grund av sin omsorg om mamma.
Gud är god. Så skjutsade han mig och rullatorn till träningen och jag behövde ej handla i Närbutiken på hemvägen! Jag är så tacksam för mina barn!

Framåt kvällen i dag ringde yngsta barnbarnet, 17 år faktiskt. Han sköter om sej själv och hemmet medan föräldrarna semestrar i solen. Jag undrade vad han hade på hjärtat. "!Ville bara veta hur du mår."
Inte undra på om jag blir glad! Det sa jag också.
 "Men du har ju hjälpt mej! Inte nåt konstigt om jag tänker på dej."

I morgon ska jag besöka Annelie! Just nu ser jag att jag missat en födelsedag i dag. Grattis Hanna, 5 år! Nu är det för sent på kvällen för att ringa. Jag har ytterligare två Födelsedagar inom familjen denna vecka.

I går pratade jag med Stina, som just då var ute på promenad. " Nu är jag nedanför Breviksberget och ser Blå Jungfrun", kvittrade hon.
Breviksberget! Barndomen kom krypande och uppfyllde hela mej. Nedanför det "berget" låg sågverket som brann ner tre veckor efter att vi år 1931 flyttat  till Figeholm, en brand som gjorde pappa arbetslös för långa tider framöver, vilket fick svåra konsekvenser för vår familj.

Nedanför Breviksberget växte flera år efter branden fina skogshallon, som plockades tidiga morgnar innan solen blev för stark och vi ville bada i Östersjön, en trädgårdsbacke ner från vårt hem!

Till Breviksberget gick vi från skolan på utflykt och dit gick vi med våra gäster för att visa utsikten från "berget" över sjön där vi tydligt såg Blå Jungfrun, förutom Seglarholmen, Fågelö, Kaffeholmen och Lammholmen.
Alla skutor, pråmar, båtar som lastade timmer vid kajen, segelbåtar, roddbåtar fiskebåtar. Det var liv och rörelse!

Se bara vad ett telefonsamtal i nutid kan ställa till med. Tänk om vi hade anat att en dag skulle man kunna både ta foto och prata i telefon på Breviksberget.
 Så roligt för mej och andra att få vara med om denna utveckling.

Men nu är det sovdags och jag säger GodNatt! Sov Gott!

måndag 16 januari 2017

Måndag 16 januari 2017. Intet nytt under solen! Lite mer forntid.

Solen ja! Vad jag tjatar om den. Någon soldyrkare är jag inte och har aldrig varit. Men jag vill att den ska finnas. Sedan är det upp till mej hur mycket av den jag tar till mig.
Nu om dagarna när jag har en dotter i soliga nejder går jag här och hoppas att hon ska tänka på att använda parasoll. Jag sa ingenting om det innan hon åkte så jag hoppas att hennes Lasse hjälper till att varna. Man har inte mycket att lära en 50-åring! De "kan själv" men en mamma är en mamma och vet att även stora barn kan både glömma och vara oförsiktiga.

Själv vet jag att jag borde ha gått till träning i dag, men icke! Jag hade dragit på mig en massa pappersarbete på grund av att jag har så svårt att slänga allt skrivet. Annat med för den delen!

I morgon ska jag ta reda på hur mycket papper jag måste ha kvar den dag jag säljer villan.
Jo jag umgås med sådana tankar men får i min ålder ta det lugnt.

 Ska fira mina 90 år med öppet hus och eftermiddagsfika i Lundhagskyrkan, 4 mars mellan klockan 15 och 19. Jodå, det har barnen tagit på sig ansvaret för men dels vill jag själv baka många kakor och att belasta hjärnan med något mer än det, just nu, är nog inte att rekommendera om jag känner mig själv rätt!.

Jag har varit med om andra tider men nu måste jag acceptera att åldern tar ut sin rätt på flera områden i livet. Jag var nyligen hos kardiologen för att eventuellt få ordning på mina hjärtklaffar, som i många år inte slutit tätt. Då sa doktorn, som förstår detta långt bättre än jag, att " om man börjar reparera gamla hus så kommer det alltid fram fler saker, som ska åtgärdas så..." Det lät klokt och förståndigt!

Hur har dagen varit?  Mörk och grå den här dagen också. På TV såg jag en sol på onsdag men jag vet ej säkert om det var här eller någon annanstans i landet.
Min syn har försämrats, vilket irriterar mig. Att läsa och skriva ser jag så det är den andra biten jag är sämre på. Nu har jag tappat bort en av mina hörapparater igen så jag får ännu en grej att leta efter. Mycket tid går åt till att-- just leta!

I går var  jag inte i kyrkan fast jag tänkt det. Det är bra att TV och Närradio finns! På eftermiddagen var det möte i en av stadens mindre församlingar så jag tog Färdtjänst dit. Jag har varit där tidigare. Att tillhöra "Guds folk" är så roligt för även om vi ej träffats tidigare så är vi på samma väg och vi vet vad som står i Bibeln och vi vet att Gud talar till människor och att Han gör under och vi upplever gemenskap med varandra på grund av vad Jesus har gjort för oss. Ingen kan berömma sig själv utan vi är alla beroende av Guds nåd.

Plötsligt kom en ung kvinna till mej och frågade om hon fick be för mej. "Så gärna" var mitt svar hon och en kompis bad för mej och  krämpor som jag nämnt om.
Innan min Färdtjänst anlände hann vi byta några ord och det visade sig att hon bor på en plats och i ett hus där Georg och jag tillsammans med våra då, tre barn, bodde över en påskhelg då vi var i trakten. Vi besökte kapell och hade möten. Georg predikade och vi sjöng tillsammans med barnen.
I det stora huset bodde fler besökare och vi åt alla tillsammans.

Ett par år senare var Georg tillbaka där och deltog i möten ett par veckor.  Jag hämtade honom efter sista helgen.  Så intressant att träffa denna fina kvinna som har ansvaret för huset men också tar emot ungdomar att bo där, om jag fattade rätt. Hon är läkare och arbetar på ett sjukhus i den närbelägna staden.  Så intressant att bli påmind om gamla tider! Hoppas att vi kan ses igen!

Nu ska jag ta tag i tiden från år 1995.
95.11 24. Skriver ur Dagboken. I dag ska vi till Sentosa. Det blev en heldag där ! Vilken härlig dag!
Vi tog bussen från ett hotell inte långt från Ardmore Park till ön. Där åkte vi runt ön flera gånger med det enspåriga tåget med 7 stationer.
Vi steg av vid station nummer ett där det fanns en musikfontän av sällan skådat slag. På "det enspåriga" igen och steg av vid nästa station, underwaterworld, så intressant! Så mycket vackert och så många vänliga människor vi mötte överallt!

Vi såg den underbara fjärilsgården, museet, insekter, historiska, alla vaxgubbar och gummor, blommor!
Steg av vid musikfontänen där vi fikade. Tiden gick så fort. Såsmåningom hade vi sett det mesta och springande hann vi med 17-bussen hem. Jag hann med att gå till "Alberts" för att hämta foton och lämna filmrulle.

Christer och Anette gick finklädda till vinprovarparty. Stina och jag var så trötta efter en fantastisk dag på Sentosa! Vilken upplevelse!  Vilken resa !
Nu ska jag säga att jag ska gå direkt till sängen och innan dess säger jag GodNatt och Sov Gott!

Dagen har varit lugn och stilla. Jag har fått ett telefonsamtal och ringt lika många. I morgon blir det fråga om disciplin då jag tar promenad till Träningen. Den gamla tvättmaskinen har lagt av, åtminstone tillfälligt, så jag kanske måste gå till Tobias för att få hjälp med att använda deras tvättmaskin tills min vän, elektrikern, kommer i närheten och kan titta på sladdarna som verkar ha trasslat sig. Kommer osökt att tänka på Filip som inte kunde säga r när han upplyste Elsemarie om att
" Mojfaj ä inte i Himlen. Han tjasslaj me sladdaj!" Det kunde nog vara sant. Han gillade sladdar och allt elektriskt. Det var bra att ha honom när det trasslade till sig.

söndag 15 januari 2017

Söndag 15 januari 2017. Forntid som försvann i går.

Ja, så var det. Jag skrev ur dagboken från Singapore år 1995. Allt  försvann och tydligen har inte någon kunnat vaska fram det ur rymden varför jag har  att skriva på nytt, kanske något förkortat inlägg.

 Skriver från medhavda dagboken. Ännu en dag i Singapore. Alldeles blött på altan. I natt har det regnat ordentligt. Jag läser ur "Boken om E" av Ulla Isaksson. Fick låna den av Anette.

95.11.22. I dag ska jag prova på att baka. Det blir bullar, skorpor, chokladbröd, drömmar. Anette bakar två mjuka pepparkakor. Stina fortsätter att sy på adventskalendern.
Läste i Svenska Dagbladets lilla tidning (som i dag faxades hit från Christers kontor sedan han rest till Vietnam för ett par dagars affärsbesök där)
Vi ser att 4.000 sjuksköterskor i Sverige tagits ut i strejk för högre lön.
Kvällen avslutades med att vi simmade i stora poolen, där vi nästan alltid är ensamma. I dag hade julgranen i stora entre'n fått ytterliga slingor., som nu "flammade." Anette joggade ett par timmar..
Nora lagade Chine'smat på kyckling, så gott!

Nästa dags förmiddag inföll  den stora bjudningen av svenska damer, boende i Singapore. Vill minnas att det rörde sig om 24 damer, som lät sig väl smaka av våra bakverk.  De tillhörde en förening, som hette Svea. Stina och jag fick var sitt paraply med det namnet på. I dagboken står att jag blev så enormt glad för det. Tyvärr dröjde det inte länge innan jag förlorade det, genom att glömma det någonstans! Jag har förebrått mig detta många gånger!

 Små regnskurar föll då och då över staden och man kunde låna med sig ett paraply från någon affär och lämna tillbaka någonannanstans när det slutade regna.Jag hoppas att detta sista inte är fria fantasier. Men OK i så fall!
Från någonstans måste jag ju ha fått det och det låter mycket vettigt.
Damerna, som kom på besök, fick se diabilder och höra Stina berätta om sitt arbete, som  sjuksköterska på Barnhem i Porto Alegre, Brasilien. Där fanns en sjukvårdsklinik i anslutning till barnhemmet, där vår syster IngaBritta var föreståndare under många år. Stina var där i tre år.

 Nu låter jag det vara bra för i kväll med att hinna ifatt gårdagens förlorade. Dagen i dag blev så intressant med besök på möte,som jag dock tror får anstå till morgondagen. Kanske behöver få lite distans till det.. Utöver mötet har inget hänt i dag. Ingen har ringt och dagen har varit lugn och stilla. Så tacksam för att jag är på benen.  Jag ringde en väninna, som inte mår bra och det gör mig så ledsen att höra att hon har värk! Ber Gud om hjälp mot hennes plågor!

Kära vänner, nu säger jag GodNatt och Sov Gott till er alla.      

Lördag 14 januari 2017. Grötfest i kyrkan , Fikaträff med vänner. LiteForntid.

Så var det dags för GRÖTFESTEN i kyrkan. Det är så många engagerade och man känner sig verkligen privilegierad att varje år få vara med om detta.
Allt var, som det brukar vara. I år var det fem,sjungande, unga tjejer som inledde med  skönsång.
Senare både musikensemble och sedvanlig sång av seniorsångarna.

Risgrynsgröt med socker, kanel samt ost och skinksmörgås, julmust, kaffe och tårtbuffe'.
Allt i sin ordning.
Vid de här träffarna träffar man många vänner. En del, som man känt i många år, en del som kommit till med tiden.
 Vår familj kom till denna församling på 60-talet. Våra barn engagerades i söndagsskola och ungdomsarbete. Sven var ett antal år "strängmusikledare"  och vi var, hela familjen med i arbetet för Guds rikes framväxt.

I dag, och  som alltid i samband med grötfesten, så saknade jag en del vänner. Några har flyttat hem till Gud, andra är sjuka eller orkeslösa och kan därför ej vara med.
Det känns särskilt svårt att veta om en del att förra året var sista gången de var med på vår grötfest.
Nästa år är det ytterligare några som kommer att fattas. Vi är alla på väg, ung såväl som gammal.
Fast visst hade hon rätt , mamma, när hon sa:" En ung KAN dö, en gammal SKALL dö.
Döden skrämmer inte den som redan här lever i gemenskap med Frälsaren Jesus, Kristus!
När Paulus talade om flytten till Himlen sa han:"Trösten varandra med dessa ord!"

Skjuts både dit och hem. De bilburna ser till så att alla kommer dit och hem.

Det roliga denna dag var inte slut med detta. Nej nu väntade ett trevligt besök av mina vänner, Annelie och Markus. Att nu ha dessa mina kära vänner på så nära håll är något som gläder mig oerhört. Tio minuter, mer tar det inte, för att vi ska kunna ta en promenad till varandra.

Nu ska jag hoppa iväg till Singapore 95.11.22



fredag 13 januari 2017

Fredag 13 januari 2017. Träning. Lite forntid.

Sol en stund i dag. Jag var frestad att baka men sa till mig själv att nu var det dags för disciplin och att gå till träning. Jag talade högt. Det är effektivare då. Jag fick fram rullatorn och tog en promenad dit för jag tycker det är lite skämmigt att ta Färdtjänst till träningen.

Jag tog det i lagom takt och kom hem. Min fikagäst kom inte i dag. Hon ska komma i morgon i stället.
Nu går jag till "forntiden". Den avslutades i  tidigare blogg med november månad år 1995 så det är bara att ta fram dagboken från den tiden.

Efter att ha firat Stinas födelsedag så storstilat tillsammans med Anette, Christer och Tony och vaknat till en ny dag, som var måndag, var det tvättdag och den härliga Nora frågade om vi hade tvätt så skulle hon ta hand om den.
Den lilla hunden Rambo stod hos oss på balkongen, våning 22 och skällde på en motorcykel som en kort stund störde honom. Han skäller också på åskan och flygplan, som just denna dag hördes mer än vanligt. Stina och jag tog en tur till en affär där jag köpte en klänning.

95.11.21. Jag skriver nu direkt ur dagboken för den här resan till Singapore är värd att minnas och därför tar jag med detaljer. Vi åker med Anette i bilen, Saab 900, till djungeln, där det växer och växer och växer. Vi ser underbara träd, buskar och blommor och  många apor. Underbart!
På eftermiddagen går vi ut på stan och inhandlar lite mer kläder.
Nora hade gjort god middag.Lasagne med kycklingfile'. Jättegott!

När klockan var 20.30 åkte vi alla fem till Night Safari. Vilken upplevelse!!
I öppna vagnar åkte vi omkring i 45 minuter. Vilken fantastisk färd att se alla djuren ! Tony filmade.
Så var tisdagen den 21 november 1995 ett minne blott. Men ett underbart sådant!

Nu har den här dagen tagit slut och jag inväntar morgondagen då jag förmodligen får både fikabesök och ett från i dag uteblivet telefonsamtal, innan jag får skjuts till grötfesten i kyrkan.

Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner! "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" sjunger jag i tankarna.

torsdag 12 januari 2017

Torsdag 12 januari 2016.Besök av barnbarn. Glädjebud från fjärran land.

För 50 år sedan utökades vår barnaskara med en lillasyster.  Hon gav sig tillsammans med sin make i morse ut  på en resa för att  fira sin 50-årsdag.  11 timmar senare avslutades resan i Dominikanska Republiken. Ett SMS meddelar att hon är SÅ lycklig! " Det här blir alldeles underbart". Jag unnar dem att få bara vara tillsammans och njuta långt långt hemifrån.Allt gott till er, Lasse och Elsemarie!

Jag ser  med stort intresse fram emot deras hemkomst då jag får veta mer om denna del av världen och deras upplevelser där.  SÅ spännande!

Det tråkiga vädret fortsätter här hemma men det händer lite roligt inom husets fyra väggar.
Fick i dag besök av mitt barnbarn Kristin. Så roligt när hon skickar SMS och vill komma på en fika. Är det något du behöver, frågar hon, Jag är lite bortskämd med att de mina ställer den frågan när de ska komma på besök. I går fick jag två bakelser av Annelie och Markus. Dessa kom väl till pass i dag!   Kontakten med barnbarnen är så viktig för mej.

I ugnen har jag en skinka som är klar vid 70 grader står det. Jag köper svenskt kött och i dag hörde jag på TV att det gör jag rätt i!! I morgon förmiddag får jag fikabesök. Kanske kan bjuda på smörgås med nygriljerad skinka då!Jag minns alla julhögtider då jag kvällen före julafton kokade julskinkan.
Jag måste erkänna att ibland så ser jag mig tillbaka med saknad. Minns med glädje när vi alla var tillsammans. Så festligt det var!

Att fixa julskinka en bit in på nya året känns väl ej helt OK men om jag INTE gjort det hade något fattats ändå.

Jag firade jul hos Ulla och Lennart och åt julskinka där. På lördag blir det gröt med skinksmörgås i min församling, Filadelfia där seniorsångarna sjunger och det blir kaffe med tårtbuffe' om det blir  som det brukar vara.
Jag är så tacksam för allt gott och roligt jag får vara med om!

Trött är jag dock och  det grämer mig lite att jag ej har samma geist som förr.
Ibland blir jag både förvånad och glad när jag tänker på hur mycket som hanns med och hur roligt det var innan TV och mobiler fanns som störande moment i gemenskapen.
Julkalasen avlöste varandra och barnen trivdes när vi träffade våra vänner tillsammans!
Allt har SIN tid heter det och det är så man får tänka.

Nu går ännu ett tillfälle ifrån mig då jag, på grund av trötthet, ej orkar plocka fram "forntid" i kväll heller. Men för mig har alltid morgondagen legat framför som en skimrande pärla med nya möjligheter och massor av "ork"!!! Därför har jag kunnat sova utan samvetsbetänkligheter för det som ej blivit gjort.  Jag gör i morgon, det som ej blev gjort i dag! Jag tror att det ska bli så, måste jag i ärlighetens namn, tillägga!

 Där skiljer jag mig stort från min hulda moder, som inte resonerade så och som också hade ork utöver det vanliga.
Vår lilla ensamkommande mamma, uppväxt på Söder i Stockholm och som  7-åring, utan någon som helst kontakt med familj och släktingar, skickades iväg till Småland.. Utkastad till en helt ny miljö hos en bondfamilj, där hon inte kände sig älskad men hade tak över huvudet. Gott gry var det dock i den flickan! Ödmjuk och rakryggad, som visste skillnad på RÄTT och FEL även om omständigheterna ibland tvingade henne att tumma på sanningen, något hon inte gillade. Hon sa om hemmet där hon bodde att "där lärde de en både å ljuge å stjäle!" För att skydda sitt eget skinn gjorde hon det hon  inte ville göra!

Att hon fick gå i söndagsskolan och få veta om Jesu kärlek och att bedja tror jag gjorde henne till den  människa hon blev.

Satt förresten i dag och slöade med min iPhone framför mig. Fick plötsligt se att Svenska Dagbladet undrade om man ville veta något som hänt mellan år 1874 (tror jag det var) och år 1917.
Jag fick en ingivelse att skriva min mormors namn och "juli 1905". Helt fantastiskt! Femtio träffar. Sida efter sida rullades fram. Jag är ej prenumerant så jag får vänta tills Elsemarie och Lasse kommer åter. De är prenumeranter och då ska vi plocka fram , visserligen en del av det vi redan vet, men ändå det fantastiska att kunna sitta hemma och läsa om mormor och mannen hon var gift med. Fast jag genom Statistiska Centralbyrån fått veta det mesta om mormor så blev mina ögon tårfyllda då jag såg rubrikerna från rättegången och fängelsedomen över "änglamakerskan", som i och med den domen för alltid skulle skiljas från sin dotter, vår mamma, som  överlämnades till Socialen i Stockholm och vidarebefordrades ( jag tror med båt) till Oskarshamn, närmaste stad till fosterhemmet, ensam och utlämnad.

Hennes lust att studera till lärare fick aldrig blomma ut eftersom hon behövdes som bondpiga hos en ung familj och där blev hon kvar tills hon gifte sig med statarpojken Edvin.
Vilka präktiga föräldrar vi barn fick ! Ärliga, hjälpsamma, gudfruktiga, arbetssamma med mycket kärlek!

Mammas lust att bli lärare fick blomma ut hemma i köket. Där lyste alltid flitens lampa och medan mamma spann garn av ull eller lin så satt jag där och läste ur "Sörgården", som den gamla läseboken hette. Att hennes barn skulle börja skolan utan att kunna läsa var otänkbart för mamma.Då skulle hon måhända fått ta den skam det skulle innebära om hennes barn skulle börja skolan utan att kunna läsa!

Jag har nog tidigare, i någon blogg berättat om detta men det blev så aktuellt för mig att minnas mamma i och med det jag råkade på i Svenska Dagbladet i dag.

Nu tar jag kväll och säger GodNatt! Ska se om julskinkan har uppnått 70 grader.


onsdag 11 januari 2017

Onsdag 11 januari 2017. Så åkte de för att fira sina 50-årsdagar!

Onsdag, lika grå och trist som gårdagen. Jag sov i natt utan "mask" men ska ta på den i kväll.  Den ska ge mig mer syre och det behöver hjärtat. Att felet med hjärtklaffarna skulle påverkas av mera luft är tveksamt men om jag blir mindre trött så må det va hänt!

Har fått ett och annat SMS från Elsemarie, som tog tåget från sin arbetsplats i Katrineholm till Arlanda där Lasse mötte upp via flygbuss från Örebro.

Deras omtänksamma barn hade överraskat dem med att de när de anlände till Arlandahotellet så var de uppgraderade till en svit med anledning av jubileumsfirandet. Det måste ha känts väldigt gott för föräldrarna att se barnens omsorg och lust att glädja sina föräldrar. .

Sedan dess har jag inget hört. Jag ska  ringa i morgon bittida och gratta Elsemarie på hennes 50-årsdag. Lasse fyllde i somras men då gjordes ingen resa. Hoppas att de får ett par fina veckor tillsammans i solen och att de tar lite sol med sig hem till oss andra.

Ärligt talat vet jag ej vart de är på väg men antar att Tobias är bättre underrättad så jag kan få veta.
Han sköter enbart om huset nu när Isak inte längre finns.

Jag fick i kväll besök av mina vänner Markus och Annelie. Vi åt semlor, som jag hade bakat och i kylskåpet har jag två fina bakelser, som de hade med sig till mej. Det blir bra att ha till i morgon.
Att ha så goda vänner på så nära håll är verkligen något att vara glad åt. Att vi dessutom delar vår tro på Gud, Jesus och Den Helige Ande gör det hela ännu bättre.

Jag har pratat med min syster IngaMaj i dag. Ingen av oss vill ge sig ut i detta väder med blåst och snöblandat så vi får nöja oss med att prata i telefon.

Tänker tillbaka 50 år i tiden. Den 12 januari föddes vårt  sladdbarn, Elsemarie. Syskonen 17, 15 och 13 år. Den senare hade i flera år sänt många böner till Gud om att få en lillebror, men det blev en lillasyster, som blev till glädje för hela familjen.

Georg jobbade på den tiden som juniorsekreterare på Örebromissionen och skulle dagen efter  på långresa till Norrland, där han skulle besöka olika församlingar och träffa ungdomar och ledare. Jag tror att det rörde sig om 2-3 veckors bortavaro.  Vi tackade Gud tillsammans och bad för vår lilla flicka att hon skulle bli till välsignelse i livet. Tryggt att från början överlämna sitt barn i Guds händer. Så sa vi farväl till varandra och skildes åt med hopp om att snart få mötas som familj igen.

Kerstin ringde en ovetande mormor i Småland och berättade nyheten. Det fanns inga mobiltelefoner  så kommunikationen fick gå genom hemmets telefon. Mamma blev chockad. Jag minns hennes svar till Kerstin men, det var så oväntat, så jag vill behålla det som ett roligt minne efter min älskade mamma! Elsemarie blev till stor glädje för sin mormor och de hade god kontakt med varandra hela tiden mamma levde. Jag mins att mamma var den första som fick besök av och fick veta om Lasses och Elsemaries förlovning.

Men nu är klockan på väg att bli natt så jag ska avsluta med att önska er alla mina bloggläsare en GOD NATT ! Så gott att ha inte bara tak över huvudet utan också en skön säng, arv efter grannen, faktiskt!



tisdag 10 januari 2017

Tisdag 10 januari 2016. Tillåtit mig att sova i dag. Inte ens hämtat tidningen i brevlådan.

Hahaha! Det är nog  lika bra att skratta lite för vädret är fortfarande grått, gråaste som finns. Tror att det faller lite snöblandat också. Ska kolla temperaturen. Jo nu kan jag väl vara nöjd ! Två plusgrader.
Just nu visas på TV från FN där utrikesminister Margot Wallström talar med anledning av att Sverige inträder som ordförandeland för Säkerhetsrådet för två år framåt.
Ingen önskvärd tidpunkt med tanke på den turbulens som råder i vår värld i dag.

I Bibeln står det om en dag framöver, som kommer att förändra tillvaron på denna jord, innan slutet definitivt kommer. Jag har sedan min tidiga ungdom läst Bibeln i följd. Börjat med Nya Testamentet, där Uppenbarelseboken jämt satt myror i huvudet på mig. Har aldrig riktigt gått in för att "studera" den boken men heller inte låtit bli att läsa den. Jag säger, som den som skickade mig ett SMS häromdagen: "Jag förstår inte allt som står i Bibeln" på vilket jag svarade att det gör inte jag heller men Gud är så mycket större än jag så jag lämnar tryggt det jag inte förstår för jag vet att  det står skrivet:"Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå." Gud har så gärna en speciell relation med var och en, som vill så jag kan vara lugn och trygg i Hans sällskap. Vi vet var vi har varandra.
Det ord jag syftade på om en dag framöver har jag läst många gånger. Det står i Matteus 24 kapitel om att "det vid Jesu ankomst till jorden ska vara som i Noas dagar. Allt gick sin gilla gång tills floden kom. När Jesus kommer åter ska "två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala på samma kvarn. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar."

I Örebro fanns för några år sedan en pastor och Lärare på Missionsskolan vid namn Erik Sollerman. Han var en av mina favorittalare. Han var i yngre dar pastor i Borensbergs Baptistförsamling, dock långt före vår tid där. Han kom i sällskap med sin fru Birgit då och då över en weekend på besök till vänner från pastorstiden. Det var hans enda pastorsplats.Han var sedan knuten till Örebromissionen och tillbringade resten av sitt liv i Örebro.

När Georg, några år var juniorsekreterare i Örebromissionen hade de sin arbetsplats i samma hus på Järnvägsgatan så vi träffades  redan på den tiden.. Vid besöken i Borensberg tillbringades alltid en kväll hemma hos oss. Så värdefulla tillfällen! Han var en vis och klok man med humor. Han skrev också ett antal böcker, som nog är utsålda för länge sedan.
 Erik predikade på söndagen i Salem och det är från en sådan predikan jag minns hans övertygande ord om att "Gud är ett axiom", alltså en självklarhet. Ingen ide' då att diskutera om Han finns eller ej.

 Ja så ramlar jag iväg igen. Det blir nog lätt så när man levt i många år.
För att säga något om dagen så har jag sovit bort en stor del av denna. Det var inte så bra för jag hade faktiskt planerat att uträtta en del som jag lagt på hög en längre tid. Brrr!
I morgon, några dagar före sin 50-årsdag, åker Elsemarie tillsammans med sin man till varmare breddgrader.
I går frågade jag på FB om någon sett solen. Jag fick svar från min vän Markus:" Nej ! Jag har letat hela dagen men inte hittat den." Jag svarade att när han hittar den ska han meddela mej så kan han ta sin fru med sej och komma hit och äta semlor. Nu kommer de, med eller utan sol, i morgon kväll och då ska det för min del bli premiär för i år. Det gifta paret har visst redan tjuvstartat!

Nu ska jag åter ta en Alvedon, för att mota "Olle i grind" . Så ska jag tacka Gud för så mycket och be om beskydd och hälsa. Sov Gott mina vänner!

Måndag 9 januari 2017. Inte alla dagar är jätteroliga.

Några rader om dagen. Jag var lite hängig i går kväll och det har fortsatt i dag. Hör här: "Jag har varit så trött fast jag hade "masken" på mej hela gångna natten.
Gjorde Orientalisk kyckling till lunch. När den redan var i ugnen så fick jag se att glasburken med syltad paprika, som jag i går kväll tog ut från skafferiet, stod på bänken, oöppnad! Ärtorna hade jag kommit ihåg att hälla i så det blev som det blev. Vi åt, matgästen och jag.Utan Paprika.
I dag avstod jag träningen.

Vädret är fortfarande grått och ingen sol så långt ögat når men det finns ändå ett och annat att glädja sig åt. Det gäller att hålla ögonen och sinnet öppna.

Jag går omkring här i köket och tittar på krubban och alla tomtar, julgardiner och julgran. Julen börjar tidigt och stannar minst till "tjugondagknut" hos mej. Ibland beroende på min svaghet för att skjuta upp till morgondagen det jag inte vill göra i dag. Så är det också fint med julgranen och ljusen.

Allt har varit så annorlunda denna jul. Jag har inte haft gäster och jag har inte handlat julklappar.
Mina barn fick var sitt  meddelande  om att en slant skickats till "Ankarstiftelsen" då de just är i färd med att bygga ytterligare en skola i Colombia.

Vår syster IngaBritta jobbade  bland barn i Brasilien och under de 20 år hon var där så engagerades vi som familj genom att skicka pengar och annat till hennes pojkhem. Församlingen i Saron Lesjöfors samt en och annan privatperson ställde också upp och skänkte pengar. Barnen i Söndagsskolan ej att förglömma. IngaBritta fick vänner också i Lesjöfors och berättade om "sina" pojkar när hon var på besök. Hon skickade också kassettbandsrullar ( ja så var det på den tiden) till Söndagssskolan. Pojkarna sjöng, spelade och pratade, tolkat av IngaBritta.

När våra döttrar Kerstin och Ulla arbetade som volontärer på ett hem för förståndshandikappade barn i Betania, nära Jerusalem i början av 70-talet samlade vi här i Örebro ihop pengar och massor av kläder! Pappa Georgs många resor dit som guide och reseledare gjorde det möjligt för oss att få iväg många väskor med skor, kläder och leksaker.

I år kändes det bra att i stället för julklappar ge en slant till en skola i Sydamerika och alla fyra barnen var helt nöjda med detta. Dessutom (lite egoism mitt i allt) så kom jag undan med, kanske inte mindre pengar , men besväret med att ge mig ut på stan. Så enkelt det blev!

Jag har så mycket att vara tacksam för och jag har allt jag behöver. Gud är så god!
I dag har jag sovit en del i samband med tidningsläsande. Tyst och stilla har dagen nu gått mot sitt slut. Jag hoppas att jag ska känna mig piggare i morgon. Jag har en del att göra här hemma.

Nu avslutar jag denna lilla blogg med att önska oss alla en GOD NATT!
Ser fram mot en ny frisk dag då jag hoppas komma iväg till träningen.



söndag 8 januari 2017

Söndag 8 januari 2017. Också en dag.

Lika bra att skriva några rader när jag nu ändå sitter med datorn framför mej.
Tyst och stilla dag. Bakade nötrulle med mycket grädde för min fina granne Karin fyller 75 år i dag och en nötrulle från mej hör till traditionen. Fast det är klart att om jag haft kännedom om årens mängd hade jag kanske spätt på med något mer. Jag frågade när jag gick hem. Har aldrig tidigare funderat över hennes ålder. Nu skriver jag det i dagboken.

Smörgåstårtan var god. Bullarna och kakorna likaså. Roligt att en gång om året träffa ett par av Karins vänner.
Hemma igen plockade jag bullar i påsar till frysen. Bakade efter TVgudstjänsten i dag.
Telefon från ett barnbarn med vädjan om förbön för en grej som plötsligt kommit i vägen och förhindrat en viktig sak. Så klart fick allt annat stå åt sidan och jag tackade Gud för att han svarar på bön och att vi i detta nu behövde hans hjälp.
Jag sa till Gud att nu sitter jag här och väntar.

Om en halv timme kom ett SMS. Ett enda ord och tre hjärtan. "Bönesvar". "Halleluja" SMSade jag tillbaka. Senare fick jag tre hjärtan. Vi var båda nöjda och tacksamma för att vägen till Gud är öppen.

Dagen har varit grå,lagom kall och snön ligger kvar vit och fin.
Hörde i dag att någon röjde lite snö utanför. Träffade en god vän som varit tillbaka i sitt hemland en längre tid och nu åter var i Örebro med en sambo, som jag inte träffat tidigare. I morgon får de komma på fika.

Elsemarie har resfeber. Konstigt att hon skulle ärva just detta från mig. Hon är i det mesta annars lik sin pappa, som reste så mycket och aldrig hade resfeber vad jag kan minnas.
 "Bara jag har kommit till Flygplatsen så är det över", säger hon förhoppningsfullt.
Jag lider med henne för jag har alltid haft och har fortfarande ont av denna åkomma. Men håller med om att det går över vid flygplatsen. Förmodligen för att då "är det kört". Och man har med i bagaget just det som man behöver ha med, alltid!

Ja det var allt för dagen. Så gott jag ska sova. Elsemarie åker med tåg från Örebro klockan 6 för att vara på jobbet i god tid. Att vara borta från jobbet i två veckor kräver också en del planering och "spär på" resfebern kan jag tänka mig.

Nu ska jag ta på "masken" och sova med den några timmar i hopp om att den gör nytta så jag ej behöver vara så trött på dagarna. Jag ska testa noga de tre månader jag får ha den till låns.

Så säger jag GodNatt till er alla. Fick just nu veta att Lasses öga, som var så besvärligt i går och som vi bad till Gud för, i dag är mycket bättre och vi ser fram emot ett fullständigt helande.

På TV såg jag en bra gudstjänst med fin sång i morse.
I kväll har jag läst vad Bengt Sjöberg skrivit om  Afghanistan och om hur en viss folkgrupp brutalt
 dödas. Många flyktingar finns i vårt land från just Afghanistan. Bengt Sjöberg har fullt upp att göra
i sitt outtröttliga arbete för att ge hjälp. Läs gärna ! Vad kan vi göra för dessa? VILL vi?






lördag 7 januari 2017

Lördag 7 januari 2017. Sen blogg i kväll igen.


Dagarna går ännu fortare nu sedan vi börjat ett nytt år. Jag känner också av det nya året. Hör bara: " Jag rör mig långsammare, jag ser sämre, jag hör sämre och de där hjärtklaffarna som inte funkar så bra,  skulle kunna bytas ut mot svinklaffar om det inte var så att läkaren inte gärna vill börja rota i "gamla hus", så de får tjänstgöra ett tag till. Gud vet hur länge. Men tänk vad ett årsskifte kan betyda!!! Över EN natt så har man blivit en bit äldre och lite skröpligare, mer orkeslös! Fick t.o.m hjälp med snöskottningen i dag.

Nu ska jag berätta vilken mysig dag jag haft. "Stillhet råder, tyst det är i husen, tyst i husen"kunde jag ha sjungit.
Bara ett telefonsamtal, från sonen,som inbjöd till lunch i morgon men då är jag upptagen så vi får ta lunchen en annan dag. Några SMS har dock nått mig. Det är faktiskt lite roligt med Facebook. Så många man har kontakt med den vägen. Har lite smått, efter påtryckning av yngsta dottern, gett mig in på Instagram fast ännu känns det en aning främmande för mej.

Som jag tidigare berättat har det i många år varit tradition i vår familj att äta Schwartzwaldstårta i samband med Nyårskonserten på TV Nyårsdagen. När Georg levde var det obligatoriskt. Har inte alltid funkat lika bra sedan han lämnade detta jordeliv.

Till Trettondagshelgen i år hade jag dock fått beställning på en sådan tårta. Bottnarna gjordes i går kväll. I dag vispades mycket grädde och tårtan garnerades med choklad, som brukligt är.
Lasse hade gjort en god middag av rostbiff, med grönsaker och någon speciell röra som jag åt för första gången. Mycket god. Tårtan, som åts tillsammans med kaffe, som efterrätt var också lyckad.

 Trevligt att få äta tillsammans med familjen. Lasse hade bekymmer med ett öga, som kommit i olag. Bed gärna för honom att allt blir bra.  De skall kommande vecka ut på långresa, han och Elsemarie,
med anledning av Elsemaries 50-årsdag så då är det nog bra om båda ögonen funkar.
Nu finns ingen Isak för mej att ta hand om. Det är fortfarande tomt efter Isak. Ibland tycker jag det känns som om han fanns här men hans hjärta var sämre än mitt så det var för hans eget bästa han fick
sluta sina dagar.

Det har fallit mer snö över nejden. Efter att jag i ett meddelande på FB skrivit att jag skulle skotta trottoaren kom en bil med två levnadsglada ungdomar. Det dröjde inte länge förrän snön var skottad och jag kunde fortsätta att mysa i mitt kök innan det var dags för middagen hos Familjen Hallqvist
Där var glada julen slut och allt nerpackat i sina förråd. Gardiner bytta och nu inväntades våren. Hos mej lär nog julsakerna finnas kvar minst någon vecka till. Så brukar det vara.!

Just nu rinner min dotters ord mig i minnet. "Mamma, jag har aldrig träffat en människa, som är så rädd för förändringar, som du!" Där slog hon huvudet på spiken!
Jag ska blogga om när jag tar bort julen, för just detta är ett bra exempel.

Nu är det dags att säga GODNATT till er alla. Så skönt att få somna i en skön säng och inte behöva frysa. Varje kväll när jag lägger mig så tänker jag på bilderna från TV.  Vandrande människor på väg från sina hemländer, där de en gång hade ett, hyfsat bra liv tillsammans med sina familjer.
Blir glad när jag träffar invandrare, som fått en bostad och i någon mån kan leva ett normalt liv.


Hos Ruth är inte julen slut.

fredag 6 januari 2017

Fredag 6 januari, Trettondagen 2017. Vilken dag!

Det är fredag kväll och jag lyssnar till Närradion. Just nu sjunger Einar Ekberg:" Han giver och giver och giver igen. Hans kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig, hans makt ingen människa utforskat än . Ty av sina väldiga eviga skatter, han giver och giver och giver igen."
" Han ger MERA NÅD när min börda blir större, när arbetet växer mer kraft han beter.  Vid ökade trångmål hans kärlek fördubblas. När prövningar möta , sin hjälp han oss ger."

Precis så är det. Så skönt då att få ta "Blott en dag ,ett ögonblick i sänder av hans trogna fadershand." Han gör som jag brukar säga:" Ge hjälpen NÄR den behövs,DÄR den behövs!"

Ska helt kort berätta om dagen innan den rinner ut i glömskans hav.

Jo jag blev hämtad till Marieberg för  nu är det roligheter på gång. Jag ska fylla 90 år och  Elsemarie var helt säker på att till födelsedagsfesten, dit en del släkt och vänner förväntas komma, måste jag vara fin och däri ingår nya skor. Vi skulle tydligen i dag inhandla dessa och plötsligt fann jag mig sittande i en skobutik.
Snabbt hade jag framför mig ett par fina sammetsskor. Sköna, snygga och dyra. Dessa skor kommer jag att ha hela livet!!! Hahaha! Märkligt nog så passade de perfekt och jag var så nöjd, så nöjd.

Det var första gången jag köpt första paret jag tittat på. "Vad kostar dom?" frågade jag lite försiktigt. "Det vet jag inte", blev svaret. Men affärsbiträdet hade hört och hon visste.
Eftersom skorna var både snygga och sköna så slog jag till, bara för att överraskas med att av medhavda sällskapet få som gåva hälften av vad de kostade.

Att fika när man är på Marieberg eller på stan hör till och jag fick åter sitta ner och invänta kaffebrickan. När man kommer upp i åren så blir man så uppassad!

 Men vänta nu! Att skriva blogg medan man har kakor i ugnen är ingen bra ide' tydligen, men jag tar ut dem och tänker att det finns alltid någon som gillar lite mörka kakor. Så är det bekymret ur världen och ugnen är nu både tom och avstängd.

Tårtbottnarna till morgondagen är klara och jag har egentligen inget mer av värde att berätta.
Jag har under dagen fått mer att prata med Gud om.
På Facebook finns en grupp dit man kan skriva och be om förbön när man har särskilt behov av det och det blir ständigt nya och det känns meningsfullt att vara med där och tillsammans med andra bära fram vänners böneämnen inför en stor Gud, som älskar oss och vill oss väl.

Önskar er alla GodNatt och  vi ser fram emot en ny bra dag i morgon.
Är så tacksam för dag som gått. Det är roligt att komma ut lite och ha yngsta barnbarnet som bilförare är också trevligt.

Han får bra träning med mamma som lärare ett tag innan körskolan. Hon lyckades bra med de två första barnen och det ser ut att fortsätta i  samma stil.
Snön ligger kvar. Kylan har dämpats. Det gillar jag.

torsdag 5 januari 2017

Torsdag 5 januari 2017. Kortisblogg om dagen, som bara försvann!

Är född tidsoptimist och kommer därför alltid för sent till bloggskrivandet och detta måste ske på dagens datum annars har jag glömt hur dagen blev.
Vaknade tidigt. Låg länge och väntade på att somna om. Icke! Men hjälp! Klockan var bara 5.54 när jag åt överbliven god risgrynsgröt till frukost.

Jag sa, som för länge sedan en partiledare (nu utan svordom dock) "Någon ordning får  det väl ändå vara." Ett bevingat ord blev det med tiden.
 Alltså åt jag upp gröten, iklädd morgonrock, för att strax därefter återigen inta den sköna sängen. Nu var jag mätt och glad och somnade efter en stund. Vaknade vid att den lilla radion levererade "Ring P1". Då visste jag vad klockan var så jag traskade trappan ner till badrummet för dusch med extra tvagning av min grå kalufs eftersom jag hade bestämt att  få håret rullat hos min otroligt skickliga hårfrisörska. Den bästa jag någonsin haft och dessutom bara 10 minuters väg från mitt hus.

Några Finska Pinnar plockade jag ner i en burk för att ta med. Hon tycker om sådana och jag gillar att baka dem och jag är verkligen så glad att få vara hennes kund så jag ger med glädje. När jag inte har ätit upp alla själv!!

Vid hemkomsten upptäckte jag att snötäcket på trottoaren framför mitt hus var högt. Alla andra hade skottat men inte jag. Att jag inte såg det när jag kånkade ut rullatorn från garaget till stora vägen där kommunens plogbil gjort sitt och jag var på gång.
Visserligen var det minus 15 grader men solen sken och det var en strålande vinterdag.
Jag klarade av lite mer än hälften innan jag tog en vilopaus med en kopp kaffe och saffransbröd.
Då ringde telefon. Elsemarie fick veta att jag skottat en del. "Vi kommer och lova att du aldrig mer skottar . Det är farligt för hjärtat". Naturligtvis gav jag inget sådant löfte. Jag har alltid gillat att skotta snö och det ska nog bli fler gånger.

På nolltid stannade en bil utanför och jag såg en kille, vid namn Tobias, som skottade snö så det yrde omkring honom. Jag fotograferade från fönstret.

"Å förlåt, vi pratade om det i går men så glömde vi." Själv var jag inte utom dörren i går så jag hade inte tänkt på snön på trottoaren. En granne hade tydligen varit här och skottat yttertrappan och gjort en stig fram till brevlådan om jag nu hade velat besvära mig att gå dit, vilket jag inte gjorde.
Den gata, där jag bor är "lugna gatan." Om inte trottoaren är skottad går man ut i gatan en bit.
Jag hade tidigare hjälp av en man som bodde i närheten. Han var från Bosnien, flyttade till Österrike  och kom inte tillbaka.
O så vackert det är ute nu. Snön, så vit och i lagom mängd lyser upp hela stan. I det område där jag bor ligger den kvar lika vit och fin innan den smälter bort.  Att titta ut genom fönstret i kväll är helt underbart.

I kväll ja! Då ringde Kerstin. "Mamma, jag är i affären. Är det något du behöver?"
Nu har jag grädde till Schwarzwaldstårtan jag ska baka till lördag. Och kanske bakar jag en till söndag också!
Frukt och dricka och en fin bukett blommor, med tanke på namnsdagen i går. Jag är så bortskämd av mina barn. Alla fyra lika generösa mot sin gamla mamma. Naturligtvis till stor glädje för mej.
Kerstin jobbar i natt så vi fikade tillsammans innan hon for vidare till sina patienter.

Sven och Maria meddelade från tåget att de var på väg till Stockholm med barnbarnen Stella och Cornelia, som de har "lånat" sedan nyår då hela familjen var hos farmor och farfar.
Gustav, Kerstins och Awads barnbarn nummer tre var helt överlycklig för snön har det berättats mig och jag blev lovad ett foto på den unge mannen och snön.

 Nu har dagen tagit slut. Hörde i radion i dag att det pratades om forna tider, när man hade utedass och fick bära in vatten från en brunn och badade bara till jul och eldade i vedspis och andra, för dagens människor helt otroliga umbäranden. Andra världskriget inräknat.
Oj då, tänkte jag. Är det så att jag tillhör den generation som är den sista som kan berätta om dessa tider. Kerstin och jag pratade om det i kväll och vi var överens om att "vem bryr sig?"
Nu är det nya tider med mobiler, paddor och dator som är intressanta. Inte att skolbarnen fick möjlighet att klassvis gå till kommunens badhus varannan vecka för att badrum i hemmen var en lyx som inte fanns.  Men man släckte fotogenlampan och gick till vila tidigt för att vara utsövd nästa morgon. Precis vad jag nu tänker göra. GodNatt alla vänner! Sov Gott! Gud älskar oss, var och en!

onsdag 4 januari 2017

Onsdag 4 januari 2017.Nej se det snöar! Nej se det snöar!


Jaa det är mycket snö här i kväll. Det enda roliga med den är att det blir ljusare ute och att barnen får roligt!  Mindre roligt är att Tisdagens Blogg plötsligt försvann. Jag hade skrivit rubrik för onsdagen flera gånger och tog bort alla utom en. Då försvann Tisdagens Blogg automatiskt och jag har under en längre tid inte skrivit ut bloggarna så nu hoppar vi över denna dag. Visserligen säger Filip att allt finns någonstans långt borta men nu ger jag mej in på onsdagen i stället.

Vaknade klockan 5 . Gick upp,klädde mig, fikade, blev sömnig igen. Sov till klockan 9.00
Översvämning på flera platser i vårt land i dag. Högt vattenstånd i Östersjön. "Jag har bott här i 50 år. Det här är det värsta, " sa en man på TV. I Malmö har ännu en person blivit skjuten till döds.
Nu är folk där rädda för att gå ut efter flera dödsskjutningar på senare tid.

Ja så hände nyss det som inte får hända. För ett tag sedan fick jag från en av mina bloggläsare en vänlig uppmaning att tänka på att skriva ut på papper varje blogg. En tid gjorde jag det men det var nu länge sedan. Alltnog, nu ringde Filip, som jag sökt med anledning av tisdagens "borttagna" blogg och han använde alla sina kunskaper för att få den tillbaka men det visade sig vara omöjligt.

Nu glömmer vi tisdagen den tredje januari och går vidare i tiden.
Så klart tog det här både tid och skrivlust ifrån mig så därför säger jag GodNatt, GodNatt till er alla och går till sängen i stället. Det som nu stör mig är att jag känner mig lite hungrig.
Då jag borstat tänderna för en bra stund sedan och det inte är någon nöjessysselsättning så får jag
finna mig i detta och hoppas att ändå sova gott.
Kanske kan vara nyttigt att få dela denna känsla med alla dessa som kväll efter kväll får lägga sig hungriga.

Det kommer en ny dag i morgon. Tack gode Gud att jag har så gott om mat i mina förråd!
Sov Gott mina vänner!
 Ulla och Lennart har två barnbarn hos sig en vecka framöver då föräldrarna är i Florida på semester. Själv är jag bjuden till Porto Alegre i Brasilien där vår vän Jorge med sin fru bor. Jag bär denna inbjudan år efter år som något outtaget gott. Bara vetskapen om att jag har en inbjudan gör att jag känner en viss glädje, så jag fortsätter med att vara glad. Bäst att ta vara på alla glädjekällor, som livet erbjuder. Genomförbart eller inte. Det visar sig.

I dag fick jag ett fint foto från Alfred, som byggt ihop sin Legohusvagn som han fick på 5-årsdagen i lördags. Kanske kan jag få det med på bloggen.