Det hjälps inte. Jag kan ej mäta mig med denna fantastiska medsyster men hon gillar att skriva och jag gör nog det också. Annars skulle jag väl inte fortsätta. Visserligen är det lite skillnad Dagny har inga barn. Det har jag och det är mina barn som ville ha mina memoarer vilka levereras på detta, för mig, enkla sätt. Dessutom känner jag att på grund av denna mina barns önskan kan jag inte sluta i förtid.
Jag har en väninna, som ligger sjuk hemma hos sej. Hon sa att hon längtade efter omelett med räkstuvning så i dag lagade jag denna maträtt, kokade potatis och tog köttbullar med till henne.
Stannade en god stund. Vi har så mycket att prata om, gamla som vi är.
När jag kom hem fick jag ett efterlängtat telefonsamtal och nyss fick jag SMS att matgästen i morgon har pannkakor special med sig till lunchen. Detta gör att jag inte längre behöver fundera på vilken maträtt jag ska laga. Nu blir det soppa av något slag.
I dag är det 67 år sedan vår son föddes. Ofattbart! Vart tog alla år vägen? Han har alltid varit en "god" son och varit oss till glädje. Han är nöjd med sin uppväxt i vintriga Lesjöfors där han blev "en hejare" på slalom. Jag har tidigare berättat om hur han bröt benet i slalombacken. I Lsjöfors började han också i tidiga år att spela piano, vilket sedan ledde till hans val av yrke. Grattis Sven! Att han fick en fru med samma intresse för musik och sång har berikat livet för dem båda.
Nu ska jag tala om att jag går till sängen för sömnig är jag. Sov Gott alla vänner!
Tack Jesus för den här intressanta dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar