Detta kommer obönhörligen att leda till att jag somnar och vaknar mitt i natten eller i morgon bittida.
Alltså en otänkbar lösning.
Den andra är att skriva blogg för då är det omöjligt att sova, så jag väljer bloggen. Jag ligger efter vad gäller "Forntiden" men i dag tar jag inte fram gamla dagböcker utan ska ta fram några tankar, som dök upp medan jag bakade bullar och upplevde mig så trött.
Att delar av bloggar senaste dagarna försvunnit bekymrar mej. Att jag dessutom under en längre tid underlåtit att skriva ut på papper irriterar mig mycket, men jag är ju tidsoptimist och i dessa dagar tänker jag att "bara jag har bakat klart alla kakor till mitt kaffekalas och min 90-årsdag har passerat, så ska jag skriva ut alla bloggar och lägga i mappar.!!) Jag ser dem redan, för min inre syn. Prydligt och i ordning från dag ett.
Mina tankar i dag har dels handlat om två filmsnuttar på FB. Båda ställde mig inför frågan:"Är detta möjligt?" Jag ber för båda fallen. Det ena om en liten flicka bredvid sin brudgum, en man i medelåldern. Inom mig ropar det: " NEJ det FÅR inte vara sant!"
Det andra där man ser en ung pojke stå på en gata i Kristinehamn, hungerstrejkande för att han som kristen flydde till Sverige då han riskerade att dö i sitt hemland för att han lämnat Islam.
Han har nu fått veta att han ska utvisas och han säger att han vill hellre dö i Sverige än att hängas i sitt hemland. Domen ska överklagas. Tänker osökt på när Jesus dömdes för att han hade en annan tro än farise'erna och de skriftlärda. Jag är säker på att Jesus är med killen där på gatan. Han har också vänner,som stöttar och ber för honom.
I övrigt gick jag till vissa delar igenom mitt liv.
Jag har jämt jobbat och nu blir jag trött så fort. Nu när jag borde ha vanan inne! Hur kan det bli så?
När jag var 5 år fick jag vara "lillmamma" för mina yngre syskon som var tvillingar. När jag var 6 år stod jag på en pall vid spisen och diskade. Fortsättning följde.
Vid ännu inte fyllda 8 hade vi fått en lillasyster och jag minns hur jag många morgnar satt framför spisen med babisen när mamma kom hem från ladugården, där hon mjölkade bondens kor för att kunna betala hyran för vår tvårumslägenhet i en stuga, som ägdes av bonden. Jag fick beröm av mamma, åt mina bullar och drack kaffe eller choklad och gick till skolan.
När jag var 9 år och hade sommarlov var jag pensionatet i närheten behjälplig med att cykla till samhället och uträtta ärenden förutom att ibland möta och på cykeln frakta hem gästers resväskor. Inga stora väskor på den tiden. För att inte nämna potatisskalning både på pensionatet och hemma.
Vädret var ju alltid fint på den tiden och jag hann med att bada också. Ofta sena kvällar för då var vattnet varmast. Att jobba var helt naturligt för oss barn. Mina tvillingsystrar fick ta vid med potatisskalning på pensionatet och det var inget märkvärdigt med det!
Vår äldre bror jobbade som fiskardräng eller hos bonden på somrarna.
När vi flickor kom upp i 11-12årsåldern hade vi städjobb hos en tant, bekant till våra föräldrar.. Även lillasyster städade där när hon kom upp i den åldern och hennes syskon hade andra jobb. Vi brukade få 25 öre för jobbet. Mamma lärde oss att alltid visa tacksamhet. Om vi fick lite eller mycket.
Mina syskon skulle också kunna blogga om "sina" jobb. En liten slant här och en där gjorde att vi kunde köpa något efterlängtat klädesplagg eller blev det hjälp till inköp av en cykel. Pensionatsgästerna gav oss också pengar när vi sjöng för dem.
När jag var 14 år och hade slutat sjuan i Folkskolan fick jag på hösten jobb som barnflicka i Oskarshamn.
Efter jul behövde vår fasters familj hjälp. Mamma ställde upp och jag fick ta hand om jobbet hemma. På våren, som 15-åring, fick jag mitt första "riktiga" jobb hos en familj i Oskarshamn, där jag fick jobba med allt som förekommer i en barnfamilj. Dessutom hade de många kaniner, som jag försåg med nyplockade maskrosor när den tiden kom.
Till jul slutade jag i Oskarshamn och fick hela december jobb i Manufakturaffären i Figeholm. O vad jag trivdes med affärslivet!
I början av januari, fortfarande 15 år, åkte jag till Stockholm för att jobba i Corona Färg och Kemikalieaffär.
Om detta har jag tidigare berättat. Kanske det andra också. Nu kom tankarna åter, medan jag bakade och pysslade i köket. jag kom att minnas pappas svar till läkaren, när denne sa att han skulle jobba mycket för att bli av med värken i ryggen, som senare visade sig vara canser :" Jobba? Jag har aldrig gjort annat än jobbat hårt i hela mitt liv."
Jag tänkte så om mig själv men det låter inte trovärdigt.
Jo jag har också jobbat en del i mitt liv, dock inte som mina föräldrar.
Mamma sa att "hennes barn skulle inte gå på gatera och slå dank" och jag tror att hon var stolt när hon fick höra att hennes barn minsann var både duktiga i skolan och kunde arbeta.
Men vad blev det här för en blogg? Jag kan inte göra om den så den får vara som den blev.
Nu berättar TV att det i dag hänt en olycka mellan Sköllersta och Pålsboda. En personbil, vars förare avled och en lastbil krockade. Oj så sorgligt! Det är så hemskt att få ett sorgebud!
Nu är det då dags för mej att få sova. Ska bara plocka ner bullarna i plastpåsar och förpassa dem till frysen. Tänk så länge jag höll mig vaken! Sov Gott alla mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar