onsdag 11 januari 2017

Onsdag 11 januari 2017. Så åkte de för att fira sina 50-årsdagar!

Onsdag, lika grå och trist som gårdagen. Jag sov i natt utan "mask" men ska ta på den i kväll.  Den ska ge mig mer syre och det behöver hjärtat. Att felet med hjärtklaffarna skulle påverkas av mera luft är tveksamt men om jag blir mindre trött så må det va hänt!

Har fått ett och annat SMS från Elsemarie, som tog tåget från sin arbetsplats i Katrineholm till Arlanda där Lasse mötte upp via flygbuss från Örebro.

Deras omtänksamma barn hade överraskat dem med att de när de anlände till Arlandahotellet så var de uppgraderade till en svit med anledning av jubileumsfirandet. Det måste ha känts väldigt gott för föräldrarna att se barnens omsorg och lust att glädja sina föräldrar. .

Sedan dess har jag inget hört. Jag ska  ringa i morgon bittida och gratta Elsemarie på hennes 50-årsdag. Lasse fyllde i somras men då gjordes ingen resa. Hoppas att de får ett par fina veckor tillsammans i solen och att de tar lite sol med sig hem till oss andra.

Ärligt talat vet jag ej vart de är på väg men antar att Tobias är bättre underrättad så jag kan få veta.
Han sköter enbart om huset nu när Isak inte längre finns.

Jag fick i kväll besök av mina vänner Markus och Annelie. Vi åt semlor, som jag hade bakat och i kylskåpet har jag två fina bakelser, som de hade med sig till mej. Det blir bra att ha till i morgon.
Att ha så goda vänner på så nära håll är verkligen något att vara glad åt. Att vi dessutom delar vår tro på Gud, Jesus och Den Helige Ande gör det hela ännu bättre.

Jag har pratat med min syster IngaMaj i dag. Ingen av oss vill ge sig ut i detta väder med blåst och snöblandat så vi får nöja oss med att prata i telefon.

Tänker tillbaka 50 år i tiden. Den 12 januari föddes vårt  sladdbarn, Elsemarie. Syskonen 17, 15 och 13 år. Den senare hade i flera år sänt många böner till Gud om att få en lillebror, men det blev en lillasyster, som blev till glädje för hela familjen.

Georg jobbade på den tiden som juniorsekreterare på Örebromissionen och skulle dagen efter  på långresa till Norrland, där han skulle besöka olika församlingar och träffa ungdomar och ledare. Jag tror att det rörde sig om 2-3 veckors bortavaro.  Vi tackade Gud tillsammans och bad för vår lilla flicka att hon skulle bli till välsignelse i livet. Tryggt att från början överlämna sitt barn i Guds händer. Så sa vi farväl till varandra och skildes åt med hopp om att snart få mötas som familj igen.

Kerstin ringde en ovetande mormor i Småland och berättade nyheten. Det fanns inga mobiltelefoner  så kommunikationen fick gå genom hemmets telefon. Mamma blev chockad. Jag minns hennes svar till Kerstin men, det var så oväntat, så jag vill behålla det som ett roligt minne efter min älskade mamma! Elsemarie blev till stor glädje för sin mormor och de hade god kontakt med varandra hela tiden mamma levde. Jag mins att mamma var den första som fick besök av och fick veta om Lasses och Elsemaries förlovning.

Men nu är klockan på väg att bli natt så jag ska avsluta med att önska er alla mina bloggläsare en GOD NATT ! Så gott att ha inte bara tak över huvudet utan också en skön säng, arv efter grannen, faktiskt!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar