torsdag 30 november 2017

Torsdag 30 november 2017. " Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet".

Javisst är det så! Dagen har varit grå och mörk, som så ofta den här årstiden. Fördenskull behöver det inte betyda att allting blir dystert. En del beror på hur man möter dagen och de människor som kommer i ens väg. Ingen dag är den andra lik!

För min del fick jag besök av en god vän som tog fram dammsugaren och gick en runda i min lilla lägenhet. Som jag tidigare berättat så har min syn försämrats lite sakta och det har sina sidor kan jag tala om.

Mina syskon och jag har huvuden som funkar men när det gäller synen så är det numera bara lillasyster Stina som ännu verkar ha full syn. Kanske en liten överdrift men bara liten!!

Naturligtvis är vi alla fyra tacksamma för att vi kan tänka ganska klart i de flesta fall och det är nog det viktigaste tycker vi.
Tänker ibland på vår mormor, som mamma, redan som 6-åring förlorade kontakten med i.o.m. att hon  hamnade i fängelse. Genom brev till Tingsrätten, vilka jag har kopior av, kan vi se hur hon resonerade och hade klara besked att avge. Ibland läser jag och förundras över hur hon tydligen var sin egen försvarsadvokat. Att hennes dåvarande man "var begiven på starka drycker" läste jag i en stor bok på Stadsarkiv i Stockholm. Något som aldrig omnämndes i Tingsrättsprotokollen.

Jo jag vet att jag på ett tidigt stadium i mitt bloggande skrev om det nu sagda. 
Hur blev den här dagen då? Jo jag fick besök till eftermiddagsfikat med Svens goda bullar idag. Känns så lyxigt att ha bullar, som ens barn har bakat, att bjuda på vid besök.

Telefonsamtal från barnbarn gjorde mig också glad.
Vad gör du frågade barnbarnet. Jag svarade, som så ofta att jag sorterar och sätter in i pärmar. Jag kan höra ett undertryckt leende!!! Det är nämligen så att när jag väl har sorterat lägger jag det i olika högar med avsikt att genast fullfölja det påbörjade. Blir avbruten av något jag råkar få ögonen på och strax är jag inne på ett annat spår, som absolut måste fixas just då . Efter det är jag trött och pärmarna står kvar i hyllan till nästa dag! Men beslutet står fast, som det heter!!!

Jag har också gjort en medmänniska glad i dag i anslutning till mitt eget påhittade ordspråk. "Ge hjälpen NÄR den behövs, DÄR den behövs!

Jag ska bli bjuden på fika hos den medmänniskan för att jag använde mig av mitt egentillverkade lilla ordstäv. Jag är glad! Mycket glad för att denna dag blev "en skimrande möjlighet " och att Gud sände just mej!! Gud är god. "Han giver och giver och giver igen" och av allt han giver får vi ibland vara med och ge vidare. 

Nu  blir det lagom att gå till vila, i förtid tror jag. I morgon ska jag baka några lussekatter eller saffranskrans och hoppas att jag kommer igång långt före "halvgångs medda", som hon sa vår arbetsamma, duktiga lilla mamma!

Jo jag vet att någon väntar på att jag ska återgå till "forntiden" i mina inlägg. Jag kanske skulle börja skriva lite tidigare på dagen. Ska tänka på det!

Sov Gott mina vänner! Gud är god!

onsdag 29 november 2017

Onsdag 29 november 2017. Intet nytt under den sol som inte syntes i dag.

Nu ska jag säga vad jag tycker om att bli gammal.
Om att bli gammal tycker jag inte!! Detta ämne ska jag ta för sej själv någon annan gång. När jag blivit äldre och vet mer.

Dagen har varit grå och skulle ha varit tråkig  om inte Annelie hade kommit och tagit en fika med mej. Ullas lussekatter smakade mer än bra! I morgon börjar jag med att äta av Svens "julbullar".

Elsemarie tog tidigt i morse tåget till Göteborg för någon konferens i anslutning till sitt jobb i Katrineholm.

I övrigt så har jag varit lite engagerad i Tobias lägenhetssökande. Han behöver en lägenhet från januari till juni. Han har jobb som han trivs med men Elsemarie och Lasse flyttar till Göteborg i början av året och Tobias måste ha en egen bostad.
Han hade löfte om en bra lägenhet i det område av stan där han alltid bott.
Den som skulle flytta och hyra ut i "andra hand" hamnade plötsligt i en situation som gjorde att hon måste bo kvar i sin lägenhet.  Allt skedde inom loppet av ett par veckor.

Om någon kan ge tips om lägenhet, omöblerad eller möblerad så hör gärna av er!

Telefonsamtal från Annika Fisk i dag uppmuntrade mig. Hon hade fått veta av Gud hur hon skulle hantera sin bostadsfråga nu sedan hennes man flyttat hem till Gud. Så intressant berättade hon om hur hon talat med Gud och sagt att nu måste han visa henne klart och tydligt vad som var bäst att göra.  En väninna ringde nästa dag och sa att hon drömt om Annika på natten och gav henne nummer på kapitel och vers ur Apostlagärningarna i Bibeln, som hon drömt om att hon skulle ge till Annika. Detta blev det svar som Annika behövde och mer intressant i hennes situation hade hon att berätta.

"Gud älskar att ge oss goda gåvor men han finner så få som tror det och därför är det så få som får uppleva det"

tisdag 28 november 2017

Tisdag 28 november 2017 Lite politik i dag.

Gårdagens blogginlägg lovade inledningsvis lite för mycket men jag insåg överdriften och lovade att "dra ihop" de utelämnade dagarna i denna dags inlägg.
 Söndagen utan kyrkobesök men både TV och Närradiogudstjänst. På eftermiddagen besök av de tre av familjen Hallqvist som fortfarande befinner sig i Örebro.

Jag bjöd på god söndagslunch och det skrevs en "att göra"lista, något jag har lite svårt  med. Listan skulle dock ej gälla mig. Jag fick hjälp med att återställa dator och iPhone från det "virus" som det digitala drabbats av. Jag säger som Alfons Åberg: "Jag är så liten och förstår inte."

Alltid finns det NÅGON till hands som kan bistå.

På måndagen kom Lasse, Ulla och Lennart. Då hände det grejer ska jag säga.  Medan jag fixade lunch så fick jag taklampa nr två uppsatt i vardagsrummet, Adventsljusstakar mm  upp från förrådet, Fönstren "rutade" enligt gammal god tradition och en del annat.
SÅ skönt att få hjälp!

I dag lördag kom Sven med två stora påsar djupfrysta bullar. Så bra jag har det. Jag minns att mamma som bakade så mycket bullar och gav bort till behövande, mot slutet av sin levnad sa om både matlagning och bakning att "det hade gått ifrån" henne.
Minsann är det inte sådana känningar som stundom gör sig påminta i min egen levnads höst.
Dock sneglar jag fram emot julbaket. Särskilt som jag fått löfte av mina iranska vänner att av dem få  ÄKTA iransk saffran. Klart jag ska baka   lussekatter! Och Saffranskrans med mandelmassa och russin.
Så glad över bullarna i frysen som en säkerhet.
Sven hann med att fixa en del med hyllor i klädkammaren innan han tog mig med till Kristdemokraternas Seniorträff där Maria fanns på plats och vi bjöds på eftermiddagsfika.
Där fanns också  min goda vän, den kloka sjuksköterskan GunBritt Parsmo. Bredvid henne fanns en plats vikt för mej. Intressant att lyssna till en blivande Riksdagsledamot (?) och även höra gamla välkända Kristdemokratsnamn nämnas. Jag minns partiets begynnelse då jag inte ville riskera min röst och fortsatte att, för säkerhets skull, rösta  med folkpartiet, som på den tiden var vanligt bland frikyrkofolket. Kristdemoraterna kom in i Riksdagen utan min röst och, fega jag, har sedan dess varit partiet trogen. Ibland roar jag mig med att dra mig till minnes en del partiledares namn och så klart så finns i första hand Alf Svensson med bland dessa.

Nu ska jag sova. I morgon fortsätta med att betala räkningar och annat jag ej hann med i dag.
Jag är så glad för att jag har det så bra med snälla barn och vänner runt omkring mig.
T. ex. i går när Andre, min fina granne ringde på dörren och erbjöd sig att ta med mina tidningar till återvinningen. Visst blir man glad.
Både Filip och Tobias har ringt bara för att säga hej! Så glad jag blev! Igår bjöd mig Annelie ut på promenad så jag är ej ensam. Fast då hade jag ju "arbetare" här och kunde inte följa med!

Sov Gott mina vännner! Kom ihåg! Gud är god!!!

måndag 27 november 2017

Lördag 25, söndag 26, måndag 27 november 2017.

Så har det blivit måndag kväll. Igen!
Lördagen var vikt för avlyssning av en  en musical klockan fyra i Betelkyrkan. Jag ska skicka det foto jag lyckades inhämta.
Jag ska berätta om "resan" dit. Sven och Maria hade köpt biljetter och vi hade bestämt att vi skulle träffas i kyrkan en kvart före fyra. Joodå jag satte på mig fina kläder och skulle ta en promenad dit.
Då började "cirkusen" här hemma.
Var hade jag käppen, som numera är ett viktigt stöd för mej. LETA är jag van vid men det är inte så kul att göra när man står startklar och tiden är knapp.

Var hade jag lagt telefonen? Var fanns min handväska?  Nycklarna? Var spisen, kaffeautomaten OK?
Till slut vandrade jag iväg ut till hissen. Bestämde mig för att ta vägen över gården och genom järngrinden. Jag förstod att nu var det kort om tid. Det var första gången sedan jag flyttade hit som jag besökte Betel så jag hade ingen vetskap om hur lång tid en promenix dit skulle ta.

Jag sa till Gud att jag borde haft längre startsträcka men "du har sagt att du hjälper mig med ALLT så nu ber jag bara att du på något sätt ska lösa det här problemet.
Naturligtvis var det omöjligt, sett med mina mänskliga ögon. Men jag vet vad Gud KAN. Pappas sång, som han ofta sjöng "Mästaren från Nasaret, alltid, alltid NÅGON utväg vet finns på något vis alltid i bakhuvudet. 

Jag gick mot porten för att trycka på knappen då jag såg bilen som väntade på att grindarna bredvid porten skulle öppnas. Den kvinnlige föraren hade tryckt på "sin" knapp för grinden. Hon skulle gå in i bilen då jag frågade om hon var på väg till stan. "Ja, vill du åka med?" svarade hon.
OM jag ville!!!
Nu var det rullatorn som måste fällas ihop för att komma in i bilen över den packning som redan fanns där. Jag försökte  men förklarade att jag är "Teknisk idiot". Svaret blev inte vad jag önskade få höra. "Det är jag också."  Det gjorde ju att vi fick en lättsam kontakt från början!!
Ganska snart kom vi på hur vi skulle göra och det bar iväg upp mot Våghustorget.
Glad steg jag ur bilen, gav min granne ( fick i bilen veta att vi bor i samma hus i Bostadsrättsföreningen.) en Bamsekram, önskade henne Guds välsignelse och möttes av Sven i porten till Kyrkan där Maria väntade in oss.

Vilken kväll det blev! Där borde Media ha varit !
Julens evangelium med hela berättelsen och den stora änglaskaran. Så mäktigt!
Kristin spelade med i orkestern, duktig som hon är; Svens och Marias dotter.
Vi fick byta några ord med henne innan vi lämnade kyrkan, den kyrka där hon en gång började "knäppa" på sin lilla fiol och varje vecka fick lektioner. Jag var ibland med henne dit. Lyssnade när de små eleverna knäppte på fiolerna. "Köttbullar med lingon, köttbullar med lingon". Det glömmer jag aldrig. Folk log mot oss på gatan när  Kristin bar sin lilla fiol, lycklig över att få ta sina lektioner.         
Ytterligare en föreställning klockan 19.00 väntade. Fullsatt kyrka vid båda dessa tillfällen.
Nu ska jag se om mitt foto går att skicka och om Datorn fortsätter att gå "min väg", vilket jag hoppas!
Säger GodNatt och "drar ihop" övriga dagar i morgon. Är så glad att bloggen funkar nu igen!
Sov Gott mina vänner! Den dag som i dag är har givit mig ett positivt innehåll som jag återkommer till.  GODNATT!


fredag 24 november 2017

Fredag 24 november 2017.

Vill bara tala om att datorn bråkar igen. Jag kommer inte ut på FB som vanligt. De pratar om nätfiske e.d.  och jag måste ha NYTT lösenord. Jag vet ej vad som hänt men tillräckligt krångligt för att jag ger upp för i dag i alla fall. Om ni nu, till äventyrs. kan läsa det här så vet ni att både FB och bloggen har tagit "TIME OUT" Hoppas få tillbaka mitt vanliga lösenord annars får jag lägga av. Jag vill inte belasta min gamla hjärna med mer att lägga på minnet.
Ha en bra dag! Nu går jag till ICA och handlar. Säg gärna om ni ser det jag nu skrivit!
Jag kanske kan blogga utan att skicka vidare genom FB. VET EJ!
"Något har hänt" säger FB . Hej då mina vänner! Jag går väl i ide ett tag och julpyntar i stället.

Blogga är roligt. Julpynta också!! Joodå GUD är god. "Prövningar vi möta få"
Jag sjunger som pappa gjorde:" Mästaren från Nasaret alltid, alltid NÅGON utväg vet!
Får gnola på den på väg till affären.  I dag ska Kerstin komma hem från sjukhuset så axeln får läka vidare på hemmaplan. Hon ringde i morse. Trött men nöjd att operationen gått bra.

onsdag 22 november 2017

Måndag 20, Tisdag 21 november 2017.

Nu gäller det att minnas. "Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett, och I DAG hjälper Herren! Så stod det på en väggbonad. Visst blir man glad av detta.

I dag skjutsade Awad in Kerstin till Karlskoga sjukhus och i morgon bittida ska hon operera sin axel nr två. Så skönt för henne att slippa värken som hon kämpat med så länge och ändå jobbat. Nu blir hon sjukskriven en tid medan det läker

I kväll har jag haft grötfest här. Antal två personer. Min vän Anna och jag gillar båda risgrynsgröt.
Vet ej om jag uträttat något i dag mer än att koka kalops  och denna gröt.
Så lite jobb jag behöver numera! Nyss ringde Ulla."Sitt ej uppe och blogga för länge!"

Vi går till tisdagen 21nov. Jag lyxar  till mig med besök hos hårfrisörskan med jämna mellanrum. Guldkanten som barnen ordnar med räcker gott och väl till så jag kan njuta detta fantastiska. Hon är så otroligt duktig min hårfrisörska. I går tog jag Färdtjänst både dit och hem för det var alltför halt att gå med rullatorn. I dag har det varit ett par köldgrader men i kväll regnar det.

Min hårfrisörska berättade hur hon i söndags besökte en gammal vän sedan många år. De hade dock inte sett varandra på en tid. I tisdags dog hon. Så gott att de fick se varandra  och pratas vid. Ingen anade då att vännen så snart skulle flytta hem till Gud.
Nyss dog vår gemensamma vän IngaLisa.Tre kunder som delade samma Gudstro. " Nu är det bara du kvar av er tre ", sa Beata. Hon anförtrodde mej att hon önskade fler kunder. Många har dött och en del flyttat. Läget på hennes lilla salong Monique  är lite undanskymt men lätt att parkera bil och busshållplatser finns i närheten.  Och Pizzeria i porten bredvid. 


Minns ni , mina bloggläsare, att jag för en tid sedan berättade om att jag på hemväg från tandläkaren tittade in i Nikolaikyrkan som jag brukar göra när jag är på Drottninggatan.
Att en man kom in i kyrkan och att Gud manade mig att be för den mannen.och att han skulle få det han bad om.  Att vi tände ljus för varandra och att vi bytte telefonnummer utanför kyrkdörren
Han och hans fru är invandrare. Båda jobbar inom vården. Frun läser på Komvux dessutom.

I går kom de hem till mig för eftermiddagsfika. Jag var så glad att de ville komma. Så fina vänner, som båda tror på att Gud älskar dem och hjälper dem med både det ena och det andra.
De visade ett foto med två tända ljus som jag hade skickat den dagen vi träffades vid Nikolaikyrkan.
Den dagen var de stressade och ledsna berättade de i går.
På kvällen fick de se fotot med ljusen och förstod att Gud var med dem och att jag bad för dem.

Jag brast i gråt när jag hörde detta för jag blir så fascinerad och så tacksam att få se hur Gud har omsorg om oss och genom sin ledning står oss bi med olika medel när han visar sitt intresse för oss små människor. Så klart tackar jag Gud för att jag fick nåden att uppmärksamma mannen i kyrkbänken och nu är han och hans fru mina vänner, som jag fortsätter att be för. Snart ska jag få komma hem till deras hem för att hälsa på. Jag tror att mannen kom ensam från början. Ska fråga mera när vi ses nästa gång. Han hade varit med i min kyrkas, Filadelfia, språkträning fick jag veta.
Hans fru sa att hon alltid haft en Gud, som stod för frihet inom sig och ser hans omsorg om dem.

Bed gärna för våra invandrarvänner, både de ensamstående och familjer vi lärt känna.
Vi är alla skapade till Guds avbild. Det är så spännande att se att "för den som älskar Gud samverkar ALLT till det bästa.

Nu är det dags för sängen. I kväll regnar det. Jag kommer inte ihåg mera om dagen!
Sov Gott mina vänner!
 

måndag 20 november 2017

Måndag 20 november 2017. Ingen blogg.

Kvällen gick åt till telefonprat och TVtittande! Min lillasyster var nöjd när vi sa "Hej då" och jag talat om att "min tid var ute" för sängen väntade. Då kunde hon gå och lägga sig.
Jag skriver blogg i morgon. SOV GOTT, kära vänner!
Tacksam för allt gott denna dag!  Gud är god!

söndag 19 november 2017

Söndag 19 november 2017. Normal höstdag.

Jo i dag har det snöat i delar av Sverige. Dock icke i Örebro. Kallt är det i alla fall och jag har inte lagt över vindruvan och övriga blmmor på balkongen.

Jag ringde min lillasyster Stina som fyller 83 år i dag. Minns så väl när hon föddes och jag fick mina första erfarenheter i att ta hand om "babisar." Jag var 7½ år och jag hade klarat av mina tvillingsystrar, 3½ år som hade hunnit med att gå för egen maskin i ett par år. Försenade i denna konst på grund av "engelska sjukan". En vanlig åkomma hos småbarn på den tiden vill jag minnas.

Pappa hade tagit fritt från jobbet och jag fick ledigt från skolan efter lunchrasten för att följa med i taxin till Oskarshamn och hämta mamma och lillasyster. Den snälla fru Thyring, min "Fröken", hade skickat pengar som vi skulle köpa blommor för.
Stina med sina 83 år är pigg och kry. Kör sin bil och trivs med livet, obehindrad att kunna vara med "i svängen".

Ringde efter det till min syster IngaMaj, en av tvillingarna, boende här i stan . Hon har under året, liksom jag, flyttat och hade lite svårt att trivas i början men nu går det bättre. Som jag tidigare sagt så är det ingen lätt grej att flytta när man blir gammal. Särskilt inte när hjärncellerna funkar ganska bra och man upplever att man inte styr sitt eget liv och plötsligt tappar kontrollen. Vi syskon har alla varit ansvarsfulla i det vi sysslat med, mor  krävde det, och det har nog bidragit till att vi velat ha kontroll över saker och ting.

När det då sker sådant som vi ej längre råder över mår vi inte så bra. Men allt går att acceptera om det får ta den tid som krävs. En gammal människa behöver lite längre tid än de yngre.
Att vi alla fyra tydligen har gener, som gör att vi har tankevärlden i funktion är ju glädjande. Men KAN bidra till att förändringar upplevs störande. 

Så var det dags att slå ett pling till storebror. Alltid ett glatt "HELGE" som svar. "Hur mår du i dag?"
"Tack BARA bra! Jag har det så bra Tar bussen till gymet  där vi har 300 maskiner att träna på"
Fick veta att han använder sig av ett tiotal. Simmar  och träffar kompisar som håller på med samma "sport". Fikar och pratar.

Jag drar slutsatsen att den yngste och den äldste tycks må bäst.
Alla fyra är vi glada åt att hjärnorna funkar och vi kan prata om "old days".

En liten tur ut på stan fick avsluta dagen. Tittade in i en kyrka en stund och blev uppmuntrad av detta.
Mitt barnbarn Gustav fyller 11 år i dag och jag hade tänkt mig dit men det blev som i går. Jag kände att jag ej skulle orka men vi ska träffas en annan dag, Gustav och jag.

Så gick också den här dagen. Skönt med den lilla promenaden. Man får inte stanna upp för länge inomhus. Nu önskar jag er alla en GOD NATT!
Och en fin ny vecka! Gud med oss!






lördag 18 november 2017

Lördag 18 november 2017. Glad överraskning.

Vaknade i morse och kom tidigt ur sängen. (Alltså klockan 7)
Hade planerat för att handla i dag. Klar efter den, som alltid , sena grötfrukosten.
Stod vid dörren men just som jag skulle öppna den bara kände jag att " det här orkar inte jag ".
Tog av ytterkläderna och bestämde att vänta till en annan dag. Kände att jag frös och ni vet! Precis som när jag läser bipacksedeln i en ny medicin.  Jag har fått alla biverkningar när jag läst den.

Att något var lite fel stämde nog ändå för jag kom inte igång med någonting fast mycket finns att göra.
Ett pling på telefon om erbjudande att gå ut på promenad avvisades vänligt men bestämt.  Vi kom dock överens om att när Annelie tagit sin "lantluftspromenad" ner mot Rynningeviken skulle hon ringa mej vilket hon gjorde och en stund senare var hon här medförande en härlig "Kanelgömmekaka" till fikat. Hon fixade med koppar och kaffe tills den eländiga "bilklockan" sa :"Er tid är ute".  Det visade sig att mannen var på väg hit på cykel så det blev ytterligare en härlig pratstund. Så roligt att de lämnade Skåne och drog iväg mot hemstaden.

Jag blev erbjuden skjuts till affären men jag har den skjutsen innestående.
Sedan jag blivit ensam fortsatte jag mitt liv i den numera välkända gröna fåtöljen.
En skräck för somliga, eftersom soffan bredvid är rosa. Något jag gärna står ut med för att få snurra lite i skinnfåtöljen och slumra till lite emellanåt.

En god vän till mig skickade en länk om att det är bra att acceptera sin ålder och njuta av nuet.
Något jag har svårt för och det ligger nog i generna för jag minns vår kära mammas sista dagar hur hon "levde" fast kroppen ej hängde med hela vägen. Hade hon bara haft lite mer kroppskrafter hade hon levt ett tag till. Jag tänker på henne varje dag när jag bäddar min säng med det fina virkade överkastet som hon ,trots värk i ryggen stående virkade nästan helt klart innan hon var så dålig så hon hämtades av ambulansen till Oskarshamns lasarett. Då hade hon gjort upp med min syster Stina att hon skulle göra klart bården omkring. Den som avslutade virkningen av överkastet.
Man kan undra varför hon ej gav mig det uppdraget men hon VISSTE vem som kunde och inte kunde. Tack Stina!

Ja, så gick ännu en dag ifrån vår tid och ifrån mej. Jag har ätit både frukost och middag och lägger mig inte hungrig. Men sömnig
I går fick jag papper att fylla i, angående min julresa med Färdtjänst. Den kommer att gå "ut till landet, ut till fåglarne". Jag hoppas att dessförinnan ha fått både krafter, arbetslust och att min hjärna  kommer att behålls  intakt så jag kan baka Fruktkaka , Jullimpa, Saffranskransar och några sorters kakor.
Kristin berättade i dag på FB att hon tagit fram adventsljusstakarna och lite adventspynt och i Hjortkvarn bakas det pepparkakor med barnbarnen.

 Egentligen är det något bra och något att uppskatta, att vi har adventstiden med alla ljus så pass lång tid före jul.Sedan "vänder det", som mamma tröstade familjen med att säga. Efter jul kommer sol och vår. Något att se fram emot.

Nu ser jag fram emot sänggående och önskar er alla en riktigt GOD NATT. GUD ÄR GOD och finns alltid hos oss om vi VILL
. Som jag sagt tidigare:" Han TVINGAR ingen att ta kontakt med honom, men den som GÖR det blir inte besviken för GUD sviker aldrig sina älskade barn.
Med öppen famn står han där väntande. Kärleksfull är han med oss i sorg och glädje! Låt oss tacka honom för att han aldrig sviker.

fredag 17 november 2017

Fredag 17 november 2017. Vilken kort dag det blev!

Det är klart att om man , för att återigen citera min hulda moder, inte kommer igång "förrn halvdags medda", så blir det korta dagar.
Hade planerat , lite grann, att gå en runda till banken och till affären för in köp av  lite bakgrejor så det skulle finnas hemma om jag, till äventyrs, någon dag skulle hitta så mycket arbetsförmåga att jag kunde tänka mig plocka fram de inköpta ingredienserna ur mitt rymliga skafferi och gå till verket!

Kanske rent av skulle tycka att det var roligt!! Som förr i världen. Ibland när jag vaknar på morgonen påminner jag mig om sådana dagar då jag bara längtade att få "sätta igång".
Tur att jag har en del i mina dagböcker från "forntiden" kvar fast ibland önskar jag att jag haft mer kvar från tiden då barnen var små, riktigt små.

Jag kommer så här i juletid ihåg när Sven var fyra år, Kerstin två, vår sista jul i Kil i Värmland.
Jag var hemmafru på den tiden.
Inte hade vi råd med att ha egen kamera, vilket dock en av våra grannar hade.
Jag ringde på deras dörr och frågade om jag kunde få hjälp med att fotografera mina små barn när de bakade julpepparkakor.

Joodå! Torstens mamma, Inga Vesterberg, vägmästarens fru, kom upp till oss och fotograferade våra två små barn  vid pepparkaksbaket. Möjligen kan jag få med detta foto på Sven och Kerstin i kvällens blogg. Jag säger dock, som Ulla, om vilken jag tidigare berättat. "Ja löver int!" Hon lärde sig lesjöförska från grunden eftersom det var det första "språk" hon lärde sig.

Vad hände i dag då?  På förmiddagen ringde Kerstin. Jag satt fortfarande i morgonrocken fast det talade jag inte om.
Vid fyratiden tog jag rullatorn och gick till vår gemensamma lokal här på gården. Trodde det var cafe', vilket det inte var i dag men många var där och spelade Bingo
Jag satt och tittade på en stund innan jag gick hem och hann med både lunch och kaffe.
Frukost åt jag klockan elva.

Egentligen gillar jag inte att skriva om sådana här intetsägande dagar men jag pratade länge med Gud i morse och i min tro så är den tiden inte meningslös.
 "Så tror jag. Sen får ni tro vad NI vill," säger jag som vår förre kyrkoherde i Mikaelskyrkan, Björn Svärd ibland sa efter sina enkla Bibelstudier, lätta att förstå för den mest okunnige.

Jamen kära bloggläsare, det finns inte mer att berätta om denna dag så nu går jag till sängen på direkten.  Nejmenvisst! Jag ska ju skicka kort på våra första två små  barn när de bakade pepparkakor i Kil i Värmland. Hoppas att jag klarar det!! SOV GOTT



 

torsdag 16 november 2017

Torsdag 16 november 2017.. I går till Audiologen. I dag till Affären. Vad det kör ihop sig för en gammal pensionär!

Jamen så är det dags för en liten blogg innan sängen. Det har visst varit lite strul ett par dagar för en del att läsa den. Just nu skickade jag gårdagens igen, på samma sätt som jag brukar.
Ser ut som att det lyckades få iväg den.

Arbetslust i dag? Nej!. Ätit lunch?  Nej! Druckit kaffe?  JA! Flera gånger.
Fick besök av Lisa,  en av mina vänner som ger en hjälpande hand emellanåt! Vi fikade med Ullas goda bullar i vardagsrummet.

En liten runda till Lucullus för mjölkinköp gjorde gott. Jag märker att jag mår bättre när jag tar mig utanför dörren, även en kort stund.

I går lovade jag att berätta om hemfärden från Audiologen på USÖ.
Jag tänkte ta bussen hem. Vid busshållplatsen stod skyltar:"Tillfälligt avstängd!" Jag fattade ett raskt beslut att ta en promenad till bostaden. Det rörde sig inte om någon längre sträcka att gå med min vän rullatorn som stöd.

Som ni vet så flyttade jag i somras från min lilla villa till en Bostadsrätt, nära Järntorget. Centralt och bra. Här finns lokaler där man kan träffas. Jag hade kommit innanför grindarna och passerade lokalen då jag blev invinkad av Helena, som mestadels finns där för att se till så trivseln är på topp.
Jag var trött av promenaden. Hörsammade inbjudan. Serverades kaffe och fick en liten pratstund med besökare innan jag gick hem till mig.

Bloggade men något hakade upp sig så den ej kunde hämtas via FB. För en stund sedan skickade jag den igen och nu verka det som om det fungerar.

Bland det roligaste jag vet är när någon av barnen eller barnbarn ringer och säger att Gud är god och berättar någon händelse som de varit med om och där Gud visat sin närvaro.
I dag fick jag vara med om bådadera. "Mamma nu ska du få höra vad Gud är god." Så fick jag ta del av en solskenshistoria, som gjorde mig så glad. ett starkt bevis på Guds ledning när vi står till hans förfogande.

En stund därefter får jag höra en liknande händelse om Guds ledning gällande en  liten människa som fick del av Guds fantastiska omsorg och som vi ska be för i fortsättningen att allt ska  ändras till det bästa och att Gud ger  tålamod, vishet och förstånd till den som Gud sänt att ta hand om en av "dessa små", som Jesus talade om.

 "Allt vad ni har gjort mot EN av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" sa han. Vi samtalade om detta och att vi, även om vi ej får erkännande av den hjälpta lilla människan ändå fått vara använda av GUD och veta att han har huvudansvaret.

Gud utför sitt verk  på  många plan och det är så intressant att få vara med  och se "Herrens dråpliga gärningar" när han  förändrar människors liv och för dem från mörker till ljus.

Nu, mina vänner är det dags också för en Nattuggla som jag, att sova. Så tacksam för en bra dag !

onsdag 15 november 2017

Onsdag 15 november 2017. Att hålla vad man lovat. Nu gäller det!

Som jag tidigare berättat så är syn och hörsel ej perfekta. I dag är synen sämre än vanligt.
Jag har varit hos Audiologen på USÖ i dag.
 Ögonmottagningen 8 trappor i Ahuset. Audiologen 6 trappor i samma hus.  Jag tog 6 trappor för i dag gällde det hörseln.

Innan jag fortsätter min blogg denna kväll så måste jag infria mitt löfte till Chauffören som skjutsade mig till USÖ.. Jag talade om att jag bloggar och att det är fritt fram för alla att läsa.

Han berättade att han har tre barn. Barnkär, som jag är sa jag att jag skulle skriva något roligt som han kunde läsa för dem.  Hur jag nu kunde komma på en sådan ide', Jag hittade visserligen på ett antal sagor att berätta när våra barn var små men det går ju ej att köra med "hemgjorda" i dag.

Sedan jag kommit hem från sjukhuset, en historia jag senare ska berätta om, har jag till och från funderat på   hur jag  skulle få till något roligt. Hjärncellerna är lite medfarna, så att säga, och funkar ej som de gjorde när våra barn var små.

Jag tittade på TV en stund i kväll men reste mig plötsligt från min älskade gröna fåtölj och sa: "Nej Ruth. nu är det du som tar tag i "det roliga" du lovade Chauffören  att  fixa. Min första tanke var att plocka fram anteckningar innehållande roligheter som våra barnbarn har försett mig med under årens lopp och som jag, till en del, har sparat.

Ni bloggläsare har säkert märkt att jag inte klarar så mycket själv men att jag , som pappa brukade sjunga,  har i Himlen en vän så god"! En vän som aldrig sviker. Jag sa till honom: "Gud du vet att jag har lovat skriva lite roliga saker för barn att skratta åt men jag kan inte hitta på något  och jag behöver din hjälp igen!

Som jag sagt många gånger, "Gud sviker aldrig" så nu ska ni få veta hur han snabbt löste det den här gången.
Bokhyllan fanns i närheten. På nedersta hyllan fanns en bok med färgglada pärmar.
Länge sedan jag haft ögonen på den, men snabbt började jag bläddra i den.

Nu tar jag fram boken med roligheterna och "plankar", som vi sa på min skoltid.

Den första handlar om pengar. " Stefan, om du hittade tusen kronor på gatan, skulle du lämna dem till polisen?" Svar: "Ska jag vara riktigt ärlig så gjorde jag nog inte det."

Snigelpappan till sin son:" Gå inte över vägen! Det kommer en buss om tre timmar."

Lille Petter ringer på hos grannen. "Pappa undrar om vi kan få låna er stereoanläggning i kväll."
"Javisst, ska ni ha fest?"  "Nej, vi ska sova!"

" Förstorar dina glasögon, mormor," frågar dotterdottern. "Jaa",svarar mormor."
 Då kan du väl ta av dom när du skär tårtbiten till mej."

Lille Sven kommer storgråtande in till mamma i köket. "Vad är det?" undrade mamma förskräckt.
"Pappa slog sig på tummen med hammaren." " Men inte ska väl du gråta för det, skratta i stället!"
" Det var ju det jag gjorde!"

Mormor till lilla Lisa:" När du gäspar ska du hålla handen för munnen."
"Äsch, inte jag! MINA tänder sitter ju fast!"

Läraren:" När använder man förkortningen osv.? Svar:" När man ska få folk att tro att man har fler exempel än man kan."

" Jag ser att det har varit jordbävning i Ptsachyrevionsko!"
" Står det vad det hette före jordbävningen?"

Karlsson sitter avslappnad vid sitt arbetsbord. Chefen: "Har du ingen arbetslust i dag, Karlsson?"
Svar:" Jo, för sjutton men jag kan behärska mig."

" Och vad ska du bli när du blir stor, min gosse?"  "Först ska jag bli officer, för det vill pappa. Sen ska jag bli präst för det vill mamma. Sen ska jag bli lokförare för det vill jag själv,"

"Varför var du inte i skolan i går?" frågar läraren. "Jag hade tandvärk ", sa Kalle och lämnade ett intyg. "Men här har ju din mamma skrivit att du hade magvärk." "Har hon? Jag tyckte det stod tandvärk!"

Med detta avslutar jag dagens blogg. Chaufförens barn får väl i morgon ta del av det "roliga" för de sover nog nu och till er andra säger jag "GodNatt och Sov Gott!" Det är gott att skratta lite innan man somnar, Så gör gärna det! Tack Gud för att jag fick syn på boken! Du sviker aldrig! Amen!



tisdag 14 november 2017

Tisdag 14 november 2017. Ibland känns det särskilt skönt när kvällen kommer.

Om nu Datorn inte bråkar med mig i kväll så skriver jag en liten blogg som en GodNatthälsning.
Bråkar den så avbryter jag tvärt och då vet ni vad det beror på.

Grå har dagen varit. Frå
n Värmland sände min vän Stefan live och där fanns gott om snö.
En stund senare tittade jag ut genom fönstret . Jodå nu fanns på SCB,  mitt emot mig lite snö på tak och bilar.Tog ett foto, som jag kanske lyckas skicka.

Jag skrev i morse Dagbok, läste Nerikes Allehanda, läste Bibeln, Daglig Kraft och tog en lång, god stund med Gud. Det är så fint att få berätta för honom om vad man är både glad och ledsen för.
Han fattar och han kan lägga till rätta, förändra, ge uppmuntran och mycket mer.
Gick i dag och tänkte på hur oerhört tacksam jag är för den vännen, som alltid finns där för mej. En vän, som inte tröttnar, som alltid älskar mej, som svarar på mina böner.
Försökte föreställa mig ett liv UTAN den gemenskapen. Jag varken ville eller kunde!

" Själv han är mig alla dagar nära, för var SÄRSKILD tid med SÄRSILD nåd. Varje dags bekymmer vill han bära. Han om heter både kraft och råd. Att sin dyra egendom ( sina barn) bevara, denna omsorg har han lagt på sig. Som din dag så skall din kraft och vara. Detta löfte gav han mig!

Tro inte att jag fixat min papperssortering fast jag kände något av lust att fortsätta den "svängen"i morse. Sovit emellanåt har jag gjort och ska strax ta upp den tråden igen.
Förra natten sov jag och vaknade med jämna mellanrum, som ibland på sistone hänt. Inte alltid men då och då. Då är jag klarvaken men vill inte gå upp och jobba för att komma in i nya, felaktiga vanor.
Men också då finns han där, min vän, och jag blir ibland påmind om att be för någon, eller några.
Så länge vi finns på denna jord så pågår "striden" och vi som kämpar MOT det onda , FÖR det goda har här en uppgift från Herren.

Tänk att jag orkade skriva så här långt. Nej men, jag måste berätta om hur illa berörd jag blev av att i kväll på (Korrespondenterna på tvåan, tror jag ) TV se den lille pojke som varit kidnappad i två eller tre år och nu köpts ut från IS för en stor summa pengar, men som ville till mamma och pappa, som man inte vet var, eller OM de finns i livet.
Jag tänker på honom och ber, tillsammans med den lille pojken, att han , om möjligt snart ska få återse sina föräldrar. Jag kan ej låta bli att tänka på honom. Går ej att hålla tårarna tillbaka.
De hade slagit honom och sagt att de dödade barn, berättade han.

Väldigt trött säger jag GODNATT till er mina vänner och önskar att både ni och jag ska få långvarigt besök av JON BLUND denna natt.
Dagen förgylldes av att både Lotta Sundberg och Ulla ringde. Betyder så mycket med ett litet pling ibland. Fast jag vet ju hur mycket alla har att stå i och ändå tar sig tid att ringa!! Gud välsigne er alla!!


















måndag 13 november 2017

Måndag 13 november 2017.Kortisblogg om dagen.

Så var det måndag kväll igen. Jag gäspar och sneglar mot sängen.
Att på morgonen få SMS från barnbarn som vill komma och äta lunch är en glädje
Mat finns gott om i kylskåpet så inga problem. Medan Kristin hyfsade till det här hemma passade jag på att ta en kvarts träning källarens träningslokal. Borde göra det varje dag. Kanske!

Kristin gick hem och jag gick till Apoteket. En god vän från forna dar kom in medan jag väntade på min tur. Så roligt att träffa Annlis Vestling. Det var så länge sedan vi sågs fast vi bor i samma stad.
Hon var Elsemaries första dagmamma och det är alltså 50 år sedan!!  Roligt att få prata en stund.

Jag fortsatte till min Närbutik där jag ännu ej riktigt känner mig hemma.
Kom hem och satte mig i den omtalade snurrfåtöljen, trött och sömnig.
Fick message från Ulla med bilder på ljusstöpande som försiggick i deras kök tillsammans med deras goda vänner. Annelie och Roland.
Jag är så tacksam för så fina grenljus jag får varje år. Ska senare berätta hur många ljus som stöptes.

När jag satt där i fåtöljen, halvt lyssnande till TV och halvt sovande, hände något som uppmuntrade mig. Från Uppsala kom meddelande från Elias som går i tredje klass och han berättade om konserter de ska ha. ( Han går i musikklass) Men han berättade att han gillar mest Engelska. Så nu har jag kanske fått en brevvän så jag kan bättra på min engelska lite så länge jag kan hänga med.

Skulle vara roligt att vara med på någon av hans julkonserter . Nu hakar Datorn upp sig igen och jag kan bara säga GODNATT ! Ännu en gång får jag somna osams med Datorn! Nu är sista raden. Sedan låst

söndag 12 november 2017

Lördag 11, söndag 12 november 2017. Rubrik saknas!

Ja vad ska man säg om en dag som denna. Lördagen ägnades åt lite ytterligare julinköp!
Nej, inte bli förskräckt! Bara ett par julklappar och en liten, liten gran att ha på bordet på Loftgången. Kulor, glitter, små, små ljus redan på plats. Markus säger att den ska BORRAS fast i bordet så den inte blåser omkull, så liten och lätt som den är! Vi får se!

I dag blev det premiärtur med yngsta barnbarnet i hans  bil, med pappa Lars hjälp inköpt i Nora i veckan. Tänk när morfar Georg som liten skolgrabb sprang omkring på gatorna i den staden! 

Vilken bra liten bil för Tobias! Snart kommer han att flytta in i lägenhet och har då lättare att hälsa på hos sin snart kringspridda familj.
Jag fick alltså skjuts till förmiddagsfika och hem också. Natten var ytterst orolig då jag sov så MÅNGA gånger.  Sov någon timme och var vaken dubbelt så lång tid. Så någon timmes sömn igen. Natten tog slut och Jon Blund hade nog för mycket att göra så han var okoncentrerad tror jag!

Efter förmiddagsfikat intog jag min plats i den gröna snurrfåtöljen och sov igen alla förlorade timmar. Vaknade till framåt kvällen. Började längta efter mannen  jag levde tillsammans med i så många år.
Tänkte på vad vi skulle ha gjort om han levt nu. I mina bästa stunder tänker jag dock på att vi har det bäst som vi har det. Som Gud sa till mej när sorgen var som värst i början av min tid som ensam.
" Jag har INTE tagit hem Georg för att göra det svårt för dig utan för att göra det LÄTT för honom.  Tackar ännu Gud för de orden som så många gånger dykt upp när jag bäst behövt dem. 

Kom på att jag nog borde äta lite. I kylskåpet fanns den portion fläskkarre' jag köpte på SCBs restaurang i fredags. Så bekvämt och så gott!
Kanske, kanske jag bjuder in en matgäst till i morgon. Beror på hur morgonens uppvaknande blir.
Det vet man inte i förväg.
 När jag blivit lite äldre ska jag nog skriva något om ålderdomen och dess olika yttringar.
Tänker att jag behöver samla på mig lite mer erfarenheter först.
Bl a. med tanke på  hur en äldre människa påverkas av att flytta från en bostad till en annan.
Viken inverkan den fysiska hälsan kan ha för att den psykiska ska klara fungera normalt.
Mötet med nya människor, samtidigt som man tappar kontakten med grannar, som man såg dagligen. 

Så där tänker jag ibland. När jag fått skjuts hem i dag så tog jag först hissen ner till Träningslokalen.
Cyklade 10 minuter och använde "roddapparaten" lika länge innan jag intog fåtöljen och somnade.
I fredags fick jag en burk Dvitaminer att inta två stycken varje dag. I morgon ska jag köpa Bluthsaft, något jag behövt i många år för att öka blodvärdet.

Så gick det en dag igen. Jag är lite ledsen för synen, som kunde vara bättre. Hjärtklaffarna är ännu mina egna och det verkar ju som om de ej ännu ska bytas ut mot svinklaffar. "Man ska ej börja röra i GAMLA hus". Enligt experterna. Själv förstår jag inte mycket av läkarkonstens snåriga värld men är tacksam för att jag INTE har ont någonstans. Tänker på och ber för dem som lider och måste äta smärtstillande medicin.

I dag har jag i fåtöljen läst en tidning, som heter "Hopp". Jag tog den med mig från Lundhagskyrkan i fredags. Det är en, ännu i dag, levande Jesus, som bryr sig om oss människor och i denna tidning berättas så intressanta saker om detta. Där berättar bl.a. Sebastian Stakset om sitt Jesus-möte

Jag ska beställa ett antal exemplar att ge till människor som längtar efter Gudsgemenskap. Finns många tillfällen då jag kan använda den. tidningen.

Hörde förresten i dag Elsemarie berätta hur hon på tåget kom att sitta i en  kupe' där en man och en kvinna var i samtal om sin Gudstro. Efter en stund sa Elsemarie att hon lyssnat till samtalet och
att hon delade samma tro. " Men hej är det du, Elsemarie!" Det visade sig att de för flera år sedan ofta träffades i Filadelfia, där de båda var engagerade på den tiden.
Killen, som jag förresten blev FBvän med i dag, har sin egen spännande historia och om honom ska jag berätta när jag tagit reda på lite mera.  Nu sover Elsemarie, som ska upp tidigt i morgon för att hinna i tid till Katrineholm.
Det där, att vandra med Gud, det har verkligen sina poäng. SÅ spännande att se hur han "länkar våra
öden" och kommer med sina överraskningar. Humor har han ju också, som vi vet!

Nu har dagen tagit slut och jag säger GODNATT mina vänner! Sov Gott! Själv hoppas jag på att få sova för i morgon är det måndag och jag har annat att göra än att sova igen förlorad nattsömn!










fredag 10 november 2017

Fredag 10 november 2017. Glada överraskningar.

Att till förmiddagskaffet få besök av ett par döttrar och att de sedan stannar och fixar med gardiner som ska strykas och alla gamla tomatplantor som måste bort från Loftgång och balkong.
Det är något att vara glad för. Några få gröna tomater fanns att i morgon koka marmelad på.o Tomat och citronmarmelad ska det bli. Tyvärr blev jag i år alldeles för sen med att så frön så skörden blev därefter. Nästa år ska det sås i början av mars som vanligt. Då hinner jag få både röda och gröna tomater.
Ännu mer roligheter denna dag. Att jag bor mitt emot SCB och från deras restaurangfönster kan se min balkong och mitt sovrumsfönster betyder att vi går över gatan och träder in i denna restaurang där trevlig personal tar emot  och jättegod mat serveras. I dag Fläskkarre' med Hasselbackspotatis och sallader av flera slag. De har också så gott bröd. I dag köpte jag en matlåda med likadan mat för att äa hemma en annan dag.  Vad har det tagit åt mej månntro???

Så var flickornas tid ute. Alltså deras parkeringstid, och för mej var det dags att åka till Lundhagskyrkan på musikcafe'.
Trots att Kerstin skulle jobba natt och behövde sova så skjutsade de mig till Hovsta.
Musikcafe' var annonserat till klockan fyra men fika serverades från klockan tre så där fanns en del kaffegäster vid borden när vi i god tid var framme.

 Jag satte mig i en avdelning där en tonårskille ivrigt upptagen med sin iPhone redan placerat sig . Möjligen tänkte han som jag att ta vara på tiden. Så vi satt där i varandras närhet. Han i de övre tonåren. Jag i år fyllda 90. Vi var båda helt upptagna med våra dyrgripar och tog ingen notis om varandra. Så det kan bli!!

Efter en stund kom en familj till mitt bord. Det var Lydia, Bernard, Aline, Alfred och Amelie.
Barnens farfar och farmor, sven och Maria infann sig också. De båda senare engagerade i sång och spel för nu drog musiken igång och det är deras uppgift att med sina gåvor ägna sig åt detta.
I köket stod "Pelle,den oumbärlige". Jag vet om honom att han bakar det underbara brödet som serveras till kaffet och att han alltid finns till hands. Till kaffet fanns stora härliga bullar, kladdkaka med grädde och så dessa underbara våfflor, som barnen älskar. Den första åt sin våffla med gräddee och sylt. Nästa med enbart sylt. Den tredje med strösocker.  Se där hur olika funtade vi är. Alla tre var vissa om vad de önskade och var nöjda. Ingen mamma och pappa tjatade på dem att ompröva sina val. Jag iakttog det hela och gjorde mina reflexioner om oss människor och våra olikheter.

Att vara med på musikcafe' i Lundhagskyrkan är så okomplicerat. Något jag i dag tänkte på från den stilla avdelning där vi intog vår förplägnad. I samma lokal en bit därifrån pågick sång och musik och där satt också de flesta kaffegästerna. Lite längre bort i den rymliga lokalen sprang små barn omkring och lekte utan att de störde. Intill oss fanns dörrarna till själva kyrkolokalen, där man samlas till gudstjänst och andra evenemang. I morgon lördag är det något som kallas bytardag då barnkläder kan inhandlas. Jag såg många som kom med kassar och ställde in i kyrkan. Det pågår mellan klockan 11 och 14. Fikaservering även då.
Ja det blev en mysig dag då jag också fick träffa en och annan bekant från gångna dagar.
Nu ringer sovklockan och jag kan ej trotsa den i kväll igen.
En härlig dag har jag haft och jag går verkligen helnöjd till nattens vila.
I morgon väntas regn men ännu mer roligt i alla fall!  Sov Gott mina vänner!
Lundhagskyrkan ligger i Hovsta. Syns tydligt från stora vägen och deras hemsida kan ses på
www.lundhagskyrkan.se  Där varvar man ner, en bit från stadens hank och stör, som det visst heter!
Gud är så god och jag är så tacksam för att jag ständigt får se hans hjälp när jag behöver den. Inte minst i dag!!



torsdag 9 november 2017

Torsdag 9 november 2017. Jag försöker.

Jaa just det! Fast jag är så trött! Men att vänta med att skriva tills i morgon är inte heller någon bra ide'. Så "jag tar konen vid hornen ", som min älskade man brukade säga, och gör ett försök.

Natten kunde ha varit bättre. Att ligga vaken och vänta på Jon Blund är tålamodsprövande. Jag hade sällskap av ett par FBvänner, som också väntade på Jon Blund. Vet ej hur det slutade för dessa. Till mej kom han såsmåningom.

Jag var trött när jag senare vaknade. "Deppade också.! Kanske hör det till åldern att ibland så göra eller är det sorgen över att synen har blivit sämre. Skillnaden märks. Jag har sällan haft något att gnälla för! Ska inte göra det nu heller men ibland känns det lite bättre om man får tala om för någon som förhoppningsvis kan "tycke synn om". Linn skickade SMS att det är tillåtet att deppa!

I dagskulle Annelie och jag gå till "Myrorna" och kolla om det fanns ett par möbler liknande dem  som försvann i flytten och som har en stor uppgift att fylla.

Vi kom precis lagom för att mötas av julen som nu tog stor plats i den rymliga butiken.
Tomtar, tomtar! Jag har alltid haft stort intresse för sådana och gick där och plockade till mig.
Kom plötsligt ihåg att den hylla i köket, som varit invaderad av tomtar i juletid, i samband med flytten fick ny ägare och jag får nöja mig med att, där jag nu bor, ta bort krukväxter från köksfönstret och låta tomtarna ta plats där.
Insåg att jag i förrådet säkert har fler tomtar än de som får plats på fönsterhyllan. Så gick det köpet om intet.
 
Men vänta nu ! Inte var det för att köpa julsaker jag gick till "Myrorna".
Snabbt tittade vi över möbelutbudet, konstaterade att det inte fanns något som passade för min del.
Jag har en lidelse för ett visst sortiment varor och det är alltid likadant. Det är i böckernas värld jag glömmer tid och rum. Så också i dag. Visst har jag fler böcker än tomtar och inte har jag så mycket tid att läsa men böckerna var i gott skick och jag vet vad som passar att ge bort som julklapp i min familj.
Hem kom jag med elva större och mindre böcker och därtill en bok med Julsånger och ett antal Bamsetidningar.
Så nöjd, så nöjd! Annelie hade ett möte om jobb att passa så vi ska ta en tur till Erikshjälpen på lördag för att "leta"  och dricka kaffe. Hon är ledig denna vecka och vet ej hur närmsta framtiden kommer att te sig. Bed gärna att Guds vilja sker när det gäller hennes framtid. Hon har fått se en del av Guds makt att leda i hennes liv och hon vet att Gud aldrig sviker.

Nyss ringde Sven och inbjöd till Lundhagskyrkans Musikcafe' i morgon. Jag älskar de där tillfällena då man får höra fin sång och musik medan man sitter vid dukade bord och fikar med hembakat.
Samtidigt som man får träffa en del vänner som man ej ser så ofta.

Roligt att ha något att se fram emot. Nu ser jag att sängen väntar. Hoppas att Jon Blund också gör det! "Förnattssömnen", sa min pappa, "den är den bästa". Nu ska jag prova. Det var länge sedan den sömnen användes av mig.  Jag är tacksam för en bra dag och för den stora mängd böcker jag nu har i min ägo, en tid! 
Sov Gott mina vänner! Nu sjunger det en strof inom mej. "Hur än det skiftar på min stig, Han vakar över mig." Så gott att få överlämna mig själv och familjen i Guds kärleksfulla händer!   

onsdag 8 november 2017

Onsdag 8 november 2017. En del dagar slutar bättre än de började.

Dagen började inte så bra. Som vanligt  tog jag god tid på mig och åt frukost vid 11-tiden. Jag deppade och önskade att det var kväll så jag fick sova. Att vakna klockan fyra på natten och kämpa för att kunna somna om är inte precis önskvärt. "Jesus låt mig somna" var en bön som han till slut svarade på när jag väl slappnat av.  Trodde att om jag bara fick sova ytterligare någon timme skulle jag vara glad när jag vaknade.

Nej då, jag var ändå ledsen och hade inte lust med något.
Såg att Annelie hade skickat meddelande i går men utan pling i min iPhone.
Efter ett par sms fick jag kontakt med henne. Hon hade varit på jobbintervju. Fast jag vet att hon helst vill börja på en utbildning till Arbetsterapeut och jag uppmuntrar henne med att ha målet i sikte.
Jag har en annan god vän, som har andra yrkesplaner, som jag också uppmanar att se målet och vandra mot det även om "folk" tycker något annat.

Vi sjunger den fina sången:"Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå? Räkna med Gud  för  HAN GÖR DET OMÖJLIGA! Han gör vad människor icke förmå."
Jag tror att det är ca 50 år sedan jag hörde den första gången. SÅ mycket den har betytt för mig under alla år, och gör fortfarande. SANNA ORD!

 " Ruth, jag kommer!  Ha ytterkläder på om en halvtimme så går vi runt kvarteret."
Annelie kom och vi pratade lite om varför jag var deppig. Kanske den röda kassen med blocken, som jag skrev om i gårdagens blogg, hade haft en viss påverkan.?.
Jo vi var nöjda vid den tanken och lämnade deppigheten bakom oss. Fortsatte framåt mot Hälls konditori där Annelie bjöd på fika med tillhörande sötsaker.
Samma bord, en trappa upp, som förra gången. Lite kontakt med hennes man Markus via telefon roade vi oss med.

När vi kommit hem till min port tog hon ur sin väska fram en stor burk Gulaschsoppa, som jag gillar så mycket och som med ostmackor fick bli dagens huvudmål.
I morgon ska vi gå till "Myrorna" och köpa lite grejer, som försvann i flytten och som jag behöver ha.

 "Det gör väl ingenting om det försvinner lite, när man kan köpa likadana saker , begagnade och
billiga på Myrorna eller " Bra och Begagnat," om  man saknar något!  Köpa när man ser att man saknar något. Så enkelt är det!! Min generation ler och skönt att så kunna göra!

I Tv pratas om Skatteflykt och placering av pengar utomlands. Jag är så tacksam för att jag har allt jag behöver och mina barn likaså och att de är så generösa mot mej. Sedan vet jag att Gud har ordnat för vår framtid den dag vi lämnar detta jordeliv.
Pappa sjöng:" Är det så saligt redan här att vara Jesu vän, hur skall det då ej bliva där, en gång i Himmelen. Halleluja, Halleluja, Halleluja vår Gud! Det tror jag på och är trygg!

I går kom Sven och Maria hem från Göteborg där de varit på Opera och gjort staden ett par dagar.
I morse fanns ett sms skickat halv sju från Elsemarie lydande:" Nu sitter jag på tåget. Åker senare på konferens med alla rektorer och kommer hem i morgon.
Från Kerstin kom ett glädjebud att hon, som nyligen fick en axel opererad på sjukhus i Karlskoga  fått tid för operation av den andra axeln och är så tacksam att få det gjort så hon hinner bli bra till jul. Kanske jag får ställa upp med lite bakhjälp. Det händer ej så ofta numera. Alla klarar sej själva men att vara "behövd" är lite roligt även för en 90-åring. Förresten så har jag en hel del att "ge igen" med tanke på all hjälp jag fick när jag flyttade och även senare.

Så var det dags att säga GodNatt. Nu är jag glad att dagen blev så bra!! Må vi alla få sova gott och må jag inte behöva ligga vaken ett par timmar mitt i natten. 


tisdag 7 november 2017

Tisdag 7 november 2017. Intet nytt på Fredsgatan.



Eftersom jag också denna dag har varit inomhus och inte uträttat något märkbart så måste jag väl ändå kunna få till en blogg.
Det blir att också i kväll ta fram gamla Dagboken, nu för år 1997. Det handskrivna block jag tog till hjälp i går kväll kommer igen först i februari månad.
Ser fram emot att, något av värde att berätta, såsmåningom ska hända, för annars är det väl ingen ide' att blogga. Nu till en gammal Dagbok!

!997. Nyårsdagen. Onsdag. Jag är, tillsammans med familjen Hallqvist kvar hos Ulla och Lennart. (Lennart är sjuk men försöker ändå hänga med i sällskapsspelen,)
Kalkonmiddag enligt tradition och sen hemfärd blev det. Dagboken ger Lasse beröm för försiktig körning hem till Örebro.
1997.2 januari, torsdag. Vi handlar på Ekershallen till lördagens kalas. Vi bakade tårtbottnar och kokade knäck och gjorde rischoklad.

3 jan fredag. Jag bakade två sorters kakor innan Linn, Elsemarie och jag åkte till Hjärsta Gård för att förbereda lördagens födelsedagskalas. Gjorde Smörgåstårtor. Många och stora.

4 Jan. lördag Så var det dags för Elsemarie att fira sin 30-årsdag på Hjärsta Gård. Många vänner och säktingar var med. Blommor, presenter , sång, musik och tal förgyllde den mysiga kvällen!
Jag tog med "trion", Emil, Kristin och Kristian hem till mej. Roligt för både mej och kusinerna.

5 jan. söndag. Nu var det trions tillfälle att roa sig lite innan de skulle skiljas åt. Vi gick på Bio alla fyra innan Kristin hämtades och de övriga tog bussen till Hjortkvarn.
Jag gick till Holmgatan och fick smörgåstårta. Linn och Filip åt Mc Donaldsmat.
En sorgens dag för Sverige då vår älskade Prins Bertil avlidit, 84 år gammal!

Så var första veckan av år 1997 slut och jag går till nattens vila. Sov Gott,





måndag 6 november 2017

Måndag 6 november 2017. Inget att skriva om, så jag tar till Forntiden" igen.

Jag skrev i dag på FB att det skulle bli tidig blogg i kväll eftersom allt har varit lugnt och stilla. "Om detta må jag inte berätta!
Jo, ett telefonsamtal från Inga gjorde mig glad! Inget mer!
Dagen började inte ens bra. Jag vaknade alldeles för tidigt.
Jo en sak hände. Jag hittade ett kollegieblock från år 1996 när jag tog fram min röda plastminneskasse för att i dessa dagar minnas alla block jag skrev från år 1990, när Georg dog och flera år efter det. Tänker ibland att jag ska ta upp den tråden och börja skriva i block för hand igen!
Det jag skrev de där åren var minnesanteckningar, hur jag mådde, brev till Georg och brev till Gud.

Så bra det passade att jag just i dag plockade fram den gömda kassen och,  som första block, fick upp år 1996.  Jag har ej läst ännu men har ju alltid min gamla dagbok att titta i om blocket bara har hemliga skrifter!!

Nu skriver jag ur gamla vanliga dagboken och börjar där jag slutade i går. Jag skriver precis som det står. Söndag 22 december 1996. " Åkte med Elsemarie till Vessels och handlade julklappar.

På kvällen i Hovstakapellet på en fantastisk konsert. Jag rördes till tårar. Inte minst av att se Maria frisk och med en enorm utstrålning leda kören med Sven vid pianot.  Tack Gud!

Så tacksam jag är för mina fyra barn som är mej till så stor glädje tillsammans med sina familjer!!
Avslutade kvällen med att rensa sill på Holmgatan.

Sedan Georg dog hade jag tagit för vana att ibland ta fram flaskan med Rakvatten, som fanns i lådan vid sängen. Lukta på den och gråta lite. Detta för att bearbeta min sorg.
I mitt block kan jag nu läsa att den 22 december kunde jag för första gången känna doften utan att gråta. Det hade nu gått mer än 6 år sedan han dog. Jag ställde flaskan högt upp på en hylla, står det! Förmodligen med något av en lättnadens suck!

Julafton 24 december, tisdag. Lennart fyller 44 år. Mattias 23. Ajajaj! Dålig timening!
Nu återger jag från gamla dagboken. Det står ungefär likadant i blocket.
" Upp före klockan 7. Fikar utan ljus med saffransbröd och pepparkakor.. Inget är sig likt i år. Tid och ork har ej räckt till. Granen är inte klädd. Tänker på alla härliga julaftnar vi haft och känner mig så tacksam.
Skönt att jag inte är ledsen utan ser fram emot en julafton med förväntan.  Det tog alltså 7 år.
Märkligt nog kände jag efter dessa sju år en vändning. En saknad som inte längre gjorde ont inuti mig! Jag talade med alla mina fyra barn i går och känner mig så privilegierad. De är med sina familjer så snälla och omtänksamma. Precis som Georg ville.

Lasse och Elsemarie åkte på morgonen till Hjortkvarn och hämtade Linn och Filip, som varit där sedan i lördags. Därifrån åkte de till Katrineholm för att fira jul hos farfar och farmor. Linn har lite feber har jag hört.

Mattias firar sin 23-årsdag och han är nu, efter sina år av studier i Linköping, klar som Civilingenjör.
Så duktig och så roligt att han är klar nu!!
Jag tänker på alla som sörjer. Särskilt de som upplever första julafton som ensamma.
Tänker på familjen  i Vintrosa, som förlorade sin lilla pojke, som  skulle ha fyllt två år i dag.
Jag ber för alla som sörjer! Och tackar Gud för att smärtan har ett slut! Själv mår jag bra nu och gläds med de mina.

Jag blir hämtad av Fredrik och Martin till Hovsta där Kerstin, Awad, Mikael, AnnaLena,Mattias, Magnus och jag äter julmat och firar julafton tillsammans.
Jag får åka med Fredrik som har lägenhet i stan och sover där. Så kom jag hem till mej.

Juldagen, onsdag. Jag såg julottan i TV.  Ralf ringde och berättade om att han på julafton hade fått besök av son och sonhustru och hade ringt sina övriga barn. Han var så nöjd när han berättade om sin julafton.
Så blev jag av Kerstin hämtad till Frommesta där pappa Awad, alla barnen och den "goa" AnnaLena
hade dukat till fest med Kerstins goda Festkycklingsmiddag.
Jag fick skjuts hem.

Annandag jul fyllde Fredrik 24 år! Ännu ett "julbarn" i vår familj!
Jag grattade på julafton denna enda gång. Annars håller jag isär jul och födelsedagar. De två som fyller på julafton får fler paket än övriga och då icke inslaget i julpapper det som hör födelsedagen till!  (Nån ordning ska det va, som han , med tillägg av en svordom sa, vännen och kommunisten Hermansson, en gång för länge sedan.)
Elsemarie och Lasse sjöng och spelade i Immanuelskyrkan och jag var hos barnen och hade hjärtans roligt med dem!

Nyårshelgen firades med god mat tillsammans med familjen Hallqvist i Hjortkvarn tillsammans med Ulla, Lennart och barnen. På Nyårsdagen  Schwarzvaldstårta till kaffet och Wienkonserten i TV enligt gammal, god tradition!

Så återstår bara för mej att säga GodNatt , Jag har jul och nyårskänslor på grund av det jag har skrivit.
Om någon undrar så funkar åter min iPhone. Den hämtade sig snabbt under gårdagen.
Jag har ringt ett par samtal och emottagit ett i dag och det känns bra att, om det behövs, kunna använda den!  SOV GOTT!




söndag 5 november 2017

Söndag 5 november 2017. En del dagar är inte lika roliga som andra. Då tar jag fram lite "Forntid".

"Hu vilken lessam dag", skulle min mamma ha skrivit om denna dag.
Jag skriver ingenting om dagen utan går till "Forntiden" om vilken jag möjligen hinner skriva några rader innan sömnen tar vid.

Året var 1996 och halvadecember var klar av forntiden. Vi är framme vid den 16 december och min brorson Christer fyller 48år. En man i sina bästa dagar!

Onsdag 18 december. När jag nu, år 2017, läser i dagboken så "bäver" jag.
Det lackar mot jul. Jag bakar Finska Pinnar, Sirapskakor, Strass, Chokladbröd, Coccosdrömmar och Bullar. Det var DÅ det!!

Fredag 20 dec. Minus 19 grader. Linn och jag gick på stan sedan det blivit mildare. Handlade ett par julklappar, gick till MC Donalds förstås.
Lördag 21 dec. Magnus kommit hem från sitt jobb på Island där han en kort tid vistats. Till Ekershallen och köpte potatis i påsar om 8 kg för 10 kronor styck. Min vän Britt kom till förmiddagskaffet. Sedan står det: "Jättesömnig. Lagt mig klockan 21."

Kan tala om att "Jättesömnig " är jag nu också fast klockan är 21,40  så jag tar resten av december en annan dag. Sov Gott, mina vänner!









lördag 4 november 2017

Allhelgonadagen lördag 4 november 2017. Lite si och lite så!

Tiden går! I år hade jag tänkt att inte gå till Georgs grav. Kerstin och Sven ringde. Jag sa att jag inte tänkte mig till kyrkogården. Ett meddelande upptäcktes efter Svens samtal. "Jag kommer och hämtar dej om en halv timme så åker vi till graven." Här går det undan! Jag försökte ringa. Nix! Gick inte att komma ut på linjen. Tryckte på "klar!, "avbryt" och "ändra". Inget hjälpte. Kunde dock skicka svar på Elsemaries meddelande. "Ring mej"! Det gjorde hon och strax därpå var hon på gatan.

Ingen kyla. Massor av ljus och människor på kyrkogården. Vi påminde oss ett tidigare år då en liten overallklädd flicka satte sig framför en grav sägande "NU SKA VI MINNAS!" Föräldrarna stod där också och vi log alla.
Jag ser inte så bra men Elsemarie hittade. Någon hade varit där med en fin granrisprydnad. På grund av att telefonen låst sig så kan jag ej ringa. Får väl be om hjälp i morgon.
Tidigare i dag var familjen Hallqvist här och vi åt smörgåstårta från Lucullus . God var den.
Efter det tillbringade jag en god stund i den sköna gröna skinnfåtöljen, som inte exmeras(visst heter det så på lesjöförska?) av mina barn för att soffan är rosa. Än sen då? Säger jag.  Ingenstans sover jag bättre än i denna fåtölj och dessutom kryllar det av nostalgi i och runt omkring den.

Tobias har fått en egen lägenhet och flyttar snart in där. Livet rullar på. Hans föräldrar ska flytta till annan ort och själv har han också planer på att lämna staden, som syskonen gjort, men har jobb och stannar kvar här ett tag till.

Jag kanske ska skriva lite "Forntid" men jag gör det separat. Om det nu blir av!
 Jag är så tacksam till Gud för hans trofasthet och omsorg och det vet han för jag säger det till honom gång på gång. Hur skulle jag kunna låta bli när jag ser ständiga bevis.
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner. Jag är så glad för att jag om några dagar får besök av ett par invandrarvänner som ej varit hos mig tidigare. Nu ska jag ta fram alla punkter jag fått av Tobias hur jag ska få med foto på bloggen utan att skanna. Ser ni ett foto från kyrkogården så lyckades jag. Annars inte!




fredag 3 november 2017

Fredag 3 november 2017. En dag som tog slut för tidigt.

Ja så tycker jag att det är när jag som i kväll står med sorterade pappersbuntar som ska sättas in i pärmar. Undrar varför jag har så stor tilltro till pärmar!!! Det tar tid men inom mig finns alltid hoppet att en dag ska det inte finnas några papper att sätta in. Ja jag säger som Ulla sa om att sitta stilla i kyrkan nästa gång. "Ja löver int!"

Känns bäst med den lilla "Brasklappen" också för mig.

Bloggen i går kväll blev väldigt kortfattad vill jag minnas. Nu återstår att se om jag kan hålla mitt löfte om foton men jag har bestämt mig för att "jag SKA klara av et" även om det vill till en del träning. Det kommer en dag då jag lyckas ska ni få se!

I går hände sig att jag tillsammans med familjen Hallqvist blev inbjuden till en invandrarfamilj, hos vilka vi varit tidigare. De bodde då med andrahandskontrakt i Vivalla. Nu har de förstahandskontrakt i innerstaden, båda har jobb och deras son talar perfekt svenska och trivs i sin nya skola.

Man blir glad av att höra om sådant som till slut funkar. Mannen fick vänta ensam här i två år innan hans fru och son kunde komma hit. Nu är de en liten fin familj och är klara med KomVux.
Sedan mina besök hos vänner i Mellanöstern är jag högst förtjust i den mat som där bjudes  och nu när jag inte själv ger mig ut på resor dit så är jag så glad att få sådan mat hos mina vänner här i Örebro.
Lasse, som är en duktig kock förhörde sig lite om maten och jag ser nu framåt med förväntan.
Funderar på vad jag ska kunna bjuda på. Något typiskt svenskt. Hahaha! Falukorv, Isterband, kokt torsk. Eller stekt strömming, kroppkakor, rotmos, potatismos med värmlandskorv???
Nej, nu får jag ge mig!!

 Det händer att jag, tillsammans med vänner besöker en utländsk restaurang men det kan ej förnekas att den "arabmat" som smakar bäst är den hemlagade där kocken  och maten,  har samma ursprung, så att säga!  Husmor i går kväll visste om en speciell maträtt, som jag gillar särskilt mycket och vi började med den.

I dag har jag haft besök av Lisa, som plockade fram dammsugaren sedan vi fikat och pratat. De är så snälla mina vänner. Att ha en villa eller två rum och kök i en lägenhet är trots allt en ganska stor skillnad.

I morgon är det Allhelgonadagen och Kristin spelar i Betelkyrkan med sin pappa vid pianot. Vill gärna dit men numera händer det ofta att jag väljer TVgudstjänsten i stället för att ge mig ut, frusen som jag är! Orken är ej heller som den har varit. Jag är dock så tacksam för den  hälsa jag har. Lite skavanker i syn och hörsel och lite annat får man räkna med när man är på väg mot 100!

Nu har sanningens minut återigen kommit och jag gör ett försök att visa foto från gårdagens fest hos våra vänner från Syrien! GodNatt mina vänner! Sov Gott! Gud är god och hjälper oss när vi ber!



 

torsdag 2 november 2017

Torsdag 2 november 2017. Kort om dagen.

Ja det finns en del att säga om denna fina dag men jag kom nyss hem och klockan visar sovdags och det känns också. Det här med vintertid är ingen bra uppfinning om ni frågar mej!!

En trevlig kväll med god arabisk mat hos invandrare är avslutad och foton därifrån visar jag i morgon eftersom det är ett litet företag när jag ska få med sådana på bloggen. 

Det enklaste just nu är att säga GODNATT och SOV GOTT och därför gör jag så och traskar till sängen. Bums. Gud är god.!