söndag 31 december 2017

Nyårsdagen 2018.

Kära bloggläsare och vänner! Ett Gott Nytt År önskar jag er alla. Genomtrött dyker jag ner i sängen tackande Gud för Hans trofasthet och omsorg om oss. Gud är god! I hans sällskap vandrar jag trygg in i ett nytt okänt år viss om att han aldrig sviker! Allt gott till er mina vänner!
😃🎄👍❤️🙏🎼🇸🇪

söndag 24 december 2017

Julafton, Söndag 24 och lite lördag 23 december.

Jo till slut låste jag dörren och hämtades av Färdtjänst och kom till Hjortkvarn lagom till eftermiddagskaffet kl. fyra. Av de fyra sönerna var Emil med fru Emma, Mary och Lilly, där samt Petter med fru Jenny och deras tre barn, Alva, Viggo  och Hanna. Morgondagens mat förbereddes.  Efter en natts god sömn vaknade jag av ett milt" God Jul, mamma." En vit frottekappa erbjöds mig och en stund senare satt vi vid kaffebordet där det inte fattades av Ullas julkakor. 
De fina vännerna Roland och Annelie  kom traditionsenligt för att dricka julaftonsmorgonkaffe tillsammans med övriga i huset. Jag hade i förväg hoppats på att det så skulle vara. Det är så härligt med sådana fina vänner som man bara älskar för att de är som de är. De hade förutom god tårta med sig en fin hemmagjord träbänk som Lennart fick i present. Kan försäkra att den var välgjord!  Till mig hade de en vacker julblomma som tack för att de läser min blogg varje dag. 😀👍 Minsann det behövs inte mycket för att detta fina par ska uppmuntra en gamling! Så glad jag.  blev för denna blomma!  Jag har nu uppnått en ålder som gör att ingenting vad gäller köket förväntas av mig, vilket gör att jag kan hålla samma långsamma takt som hemma i stan. Får gå till dukat bord och uppleva hur stort tålamod de har med mig. Att fira jul tillsammans med barn är bland det roligaste jag vet så jag bara njuter av deras närvaro.
Så klart kom tomten med julklappar Innan julgröten serverades. 
Många kontakter med övriga familjen via FB så familjemedlemmar vet om varandras julfirande.                                 Kvällen avslutades med att vi på TV fyra såg 'O Helga Natt" där 25000 personer stod på Stortorget och lyssnade. Tror att det spelades in en söndag för ett par veckor sedan. I dag
 fick vi stor anledning att tacka Gud för bönesvar då vi fått veta att Gud vänt ont till gott hos människor som bedit Gud om hjälp i svårigheter. Jag blir så glad när människor ber och Gud visar vem han är.    Paddan gick ej att använda i kväll så jag skriver på iPhone. Natti. Natti!

fredag 22 december 2017

Onsdag 20 -fredag 22 december 2017. Nu gäller det att minnas!

Nästan varje kväll när jag ska sova så tänker jag att  "det här är det tröttaste jag varit någonsin",
Jag borde lägga om mina kvällsvanor, men om ni visste så svårt det är när man väntat så här länge med att ta tag i denna ovana och göra något åt det.

Eftersom denna blogg också är litet "kom ihåg" för mina fyra barn så  fortsätter jag oförtrutet.  Aj då, nu tog jag med ett ovanligt ord och några  invandrarvänner får besvär med att förstå.
På tal om invandrare så fick jag i kväll inbjudan till middag hos en av dem och hans fru.. Samme man som jag träffade utanför Nikolaikyrkan en vanlig dag och blev vän med och senare också med hans fru. Jag blev så glad över att få komma hem till dem och äta middag.

Det är så roligt att läsa vad han skriver. Han gör sitt bästa för att använda ord och meningar rätt.
Jag beundrar hur han får till det på förståelig svenska. Om jag kunde uttrycka mig så bra på persiska vore inte så dumt.

Men vet ni vad nu orkar jag inte skriva mer i kväll för jag är så genomtrött. Jag hoppas på en ny dag i morgon. Jag reser bort då men tar iPhone och paddan med mig och skriver då om allt roligt jag får vara med om.
Ursäkta detta tvära slut men min lillasyster som är sjuksköterska säger att man ska lyssna till kroppen. Och det ska jag säga att den har ropat högt och länge om att jag ska gå till nattens vila.
Så nu gör jag det. i morgon ska jag till bokhandeln innan jag reser till julhelgsfirande på landet några mil från stan. Elsemarie och Lasse med familj har åkt iväg i dag.

Godnatt kära vänner! Sov Gott och "Känn ingen oro! Tro på Gud och tro på mig", sa han, Jesus.
Så roligt att gå här hemma och prata med Gud om allt. Varför jag är ledsen. Varför jag är glad. SÅ många synliga bevis på Guds hjälp och närvaro när man vänder sig till Gud, som till en jordisk pappa, ja det händer ofta och det är roligt när det händer. Till synes SMÅ saker ibland men det är ju dessa som bildar helheten och jag, ja jag bara KAN inte tvivla. Jag MÅSTE tro. Tro på att han älskar mig, vill mig väl, har omsorg om mig och de mina och ger mig sin FRID!


tisdag 19 december 2017

Tisdag 19 december 2017. Nej jag skriver inget i kväll.

I söndags skrev jag en lång blogg. I dag finns bara fyra rader av den på datorn. Lika mycket på paddan och på min iPhone. Därför!
Killen från Göteborg har anlänt till vår stad och i morgon får jag besök. Det ser ju faktiskt ut som om det i stort sett funkar i kväll, i alla fall på MIN dator. Ja då kan jag berätta att jag inte varit utanför dörren i dag heller.
Jag har bakat saffranslussekatter med mandelmjöl i. Det funkade vad gäller lussekatterna men inte när jag försökte göra saffranskrans av samma deg. Kristin kom med en julpresent, fina matservetter. Så roligt att få.Vi fikade  och hade en fin pratstund. Lussekatterna var ej klara då men blev det senare.

I dag har Elsemarie och Lasse varit i Göteborg och hämtat nyckeln till det hus där de ska bo när de i början av nästa år lämnar sin villa här i Örebro till nya ägare för att bosätta sig västerut.

Sov Gott. kära vänner! Nu gnolar jag på en låt innan jag somnar. "Min fader kär han vakar över mig!"

onsdag 13 december 2017

Onsdag 13 december 2017. Lucia.

Datorn vill inte gå MIN väg i dag. Kontakter som tagits i familjen gav inget gensvar. Därför talar jag helt kort några ord Om denna dag.  Lucia framför TV i morse. Då jag låg vaken frånkl 3 i
natt och 2-3 timmar framåt så sov jag enstund efter Lucia. Grattade en granne som fyllde 85 i går. Gick till Gillets julfest med skinksmörgås, gröt, kaffe och tårta. Så trevligt! Hem och tänkte blogga. Datorn envisas med att inte göra som jag vill och därför ger jag nu upp efter denna minimala blogg. Stänger av min iPhone i kväll. Något jag inte brukar göra. Kanske jag får hjälp i morgon så skrivfältet kan få normal storlek. Nu är det pyttelitet så jag skriver på min iPhone. BSNV. Sov Gott! Bakade inga kakor i dag.😫😀👍🌠🎄

tisdag 12 december 2017

Måndag och tisdag 11 och 12 december 2017.

Aldrig upphör jag att förvånas över mig själv. Jag skulle skriva så tidigt i dag men så hittar jag på allt möjligt  annat och så är det likadant igen, fast jag inte vill.
I dag är det tisdag. Annelie kom hit med handväskan som jag glömde där i söndags. Hon kom på eftermiddagen så utan nycklar och plånbok kunde jag inte gå till Banken eller förrådet.

När Annelie ringde på dörren sa hon först av allt:" Gud är god, ja han är verkligen god" hon såg, som alltid, glad ut och jag blev också väldigt glad över hennes utrop.
Hon ser hur Gud leder henne steg för steg och ger Gud äran för allt.  Vi fikade och pratade en stund tills hennes " tid var ute". I sådana stunder längtar jag lite efter friheten i villaområdet varifrån jag flyttade.

Förra gången hon var här kostade det henne 400 kronor i böter för att bilen ej var borta i tid. Det fick jag veta i dag.
Det första hon gör när hon kommer hit är att dra en sväng över golvet med dammsugaren medan jag fixar kaffe.

För Elsemarie har det blivit besvärligare att ta sig till Katrineholm sedan SJ ändrat sina tidtabeller.  Hon måste ta ett mycket tidigt tåg  från Örebro och sedan vänta 45 minuter i Hallsberg på nästa tåg.
Jag förstår att det blir skönt att slippa tågbyten framöver när hon börjar sitt nya jobb i Göteborg.
Hur det nu blir med transporter mellan Onsala och Göteborg återstår att se.
I dag fortsatte jag med att baka ytterligare EN sort julkakor. Så'nt är livet nu för tiden!
" Tack gode Gud att jag orkade detta ", säger jag och ler. Finns all anledning att säga så!

I morgon blir det ytterligare en sort. Framåt kvällen blir det gemensam julfest  tillsammans med andra i Bostadsrättsföreningen. Här ordnas så mycket trevligt och jag har redan varit med både på resa med buss en dag, Grillfest en sommarkväll, Surströmmingsskiva och så det som väntar i morgon.

I kväll är Elsemarie och Lasse i färd med att hjälpa en god vän som flyttar. De är alltid redo att rycka in näår hjälp behövs. I morgon blir det åter tidigt tåg för resa till jobbet. Blir nog skönt när julen kommer och de får ta det lugnt några dagar innan de själva drar iväg till nya trakter och upplevelser.
De är fortfarande relativt unga och modiga.

Nu är det dags för mej att sova. Jag hade lite annat från gårdagen att berätta men jag tar det nästa inlägg.  Nu säger jag GODNATT till er kära vänner! Gud är god och vill oss väl!! 
 

söndag 10 december 2017

Söndag 10 decenber 2017. "O helga Natt" i kväll i Öredbro.

Nej jag gick inte dit. Jag väntar till julafton klockan 20. Då kan jag se alltsammans på TV. Jag behöver inte frysa och inte trängas med andra. Så pass vinglig som jag numera är så kan jag ju bli omkullknuffad.  Jag tror f.ö. att jag under mina många år i Örebro bara varit på detta evenemang en enda gång och då tillsammans med Georg.

Kära vänner, missa inte detta på julaftonens kväll när friden sänkt sig i stugorna!
Den här dagen blev som följer.
Först TVgudstjänst från Hillsong Church i Stockholm. Därefter Närradiogudstjänst med dopförrättning från Pingstkyrkan Örebro.
Telefon från Elsemarie. Tobias på stan. Om jag ville skulle jag kunna bli hämtad till en kaffestund med familjen där alla tre barnen var samlade denna helg. Så klart. Fortfarande någorlunda pigg.

Roligt att ses igen. De är tighta de där syskonen och älskar verkligen varandra. Det går ej att ta miste på.  Efter den kaffestunden hämtades jag av Markus till Adventskaffe hos honom och Annelie. Med en kasse godsaker i handen fick jag skjuts hem av Markus innan de skulle bege sig till Stortorget dit massor av människor sökte sig vid 17-tiden.
Icke jag, som i stället hamnade framför TV och Nobelfesten.

Efter det tänkte jag låta bli att blogga och i stället sova men vem vet vad jag minns i morgon av dagens händelser så bäst att smida medan "järnet är varmt". Därför sitter jag nu här igen.
Telefon från Kristin med löfte om att vi ska ses kommande vecka. SMS från Linn att hon kommit hem men att det var ett besvärligt väglag. Filip åker i morgon åter till Göteborg. Tobias som med familjens hjälp flyttade in i sin andrahandslägenhet i går bor nu flera gator från mor och far.
Så blir det till slut. Barnen flyttar och det är så det ska vara.

Fast nog minns jag tydligt när vart och ett av våra barn flyttade för att leva sina egna liv. Sven och Ulla flyttade inom stan. Värst var det när Kerstin,21 år gammal nygift , tillsammans med sin man, lämnade Arlanda och Elsemarie, 5 år, och jag tog farväl av dem där vid rulltrappan innan vi i bilen vände åter mot Borensberg.
Lika svårt när Elsemarie med tåg från Motala åkte iväg till först Örebro, där hon fick bo hos Sven och Maria sitt sista grundskoleår för att hon sedan skulle ha möjlighet att söka till Musikgymnasium i Västerås. På den tiden fanns inget sådant i Örebro och av någon besynnerlig anledning tvingades hon att göra denna manöver.

Så var alla fyra barnen utflugna, helt naturligt. Den där sista lämnade nog störst tomrum efter sig eftersom Georg jobbade i Stockholm, jag i grundskolan i Borensberg och jag kände mig ganska ensam.
Min kollega Maria Winthagen blev för mig en tröst då hennes buss på morgonen kom till Borensberg i så god tid innan skolan började så vi hann med en pratstund och fika hos mig innan vi begav oss till skolan. Det var då, i början lättare att lämna hemmet när jag var i sällskap med Maria.
Man vänjer sig dock vid allt och för att barnen flyttar så har man ju ändå kontakt med dem. På den tiden fanns bara fast telefon. Numera är det ju helt annorlunda när det är så enkelt att byta ett par ord bara genom att skicka meddelande.

Ska bli roligt att se var Tobias bor och hur han har det. Kanske Kristin och jag kan göra sällskap dit någon dag och kolla läget. Jag minns när jag, 18 år, i Stockholm för första gången fick bo ensam i ett rum. Jag hade tidigare delat rum med en kompis, som hade fått boende i samband med att hon började på Folkhögskola. Vi hade delat ett rum hos en familj och betalat 90 kronor tillsammans. När jag nu fick lyxen att bo ensam fick jag betala 65 kronor pr månad.
Jag har kanske tidigare berättat på bloggen om mina boenden i ett Stockholm med en enorm bostadsbrist.

Att få bo ensam i de där övre tonåren är både roligt och nyttigt. Tobias har ju jobb med god lön.
Men det är klart att en tredjedel av bruttolönen till hyra jämfört med mina 65 kronor, som utgjorde
en sjättedel av bruttoinkomsten.. Nej det där lämnar jag även om jag gillar att räkna.  Kerstin kan möjligen ha intresse av att utveckla detta delikata ämne i utförliga siffror och procent Hon har ett medfött matematiskt intresse.  Dessutom är hon sjukskriven efter sin operation av axeln en tid framöver men huvudet funkar som vanligt.

Om vad Gud hade för roligheter åt mig i dag har jag skrivit på FB men det blir säkert nya saker att berätta om senare så nu säger jag GodNatt och önskar att vi alla ska få sova gott.
Gud lyssnar och agerar när vi ber. Låt oss ej glömma det! AMEN!






fredag 8 december 2017

Fredag 8 december 2017. Också en dag!

Detta var dagen då jag skulle till Hårfrisörskan. Då det blivit dåligt med gymnastiken på sista tiden så föredrog jag att ta en promenad dit,  tar en halv timme.
När jag var klar ringde jag Färdtjänst. Nummer sju i kö. Jag bestämde mig för att gå hem också. Inte så klokt för nu hade det börjat blåsa så förfärligt men som vi lärde oss som barn, den som sig i leken gett måste leken tåla.
Jag tittade in i min gamla närbutik sedan tiden i villan. Handlade lite och drog hårt åt jackans kapuschong om huvudet. Tack vare
 att min hårfrisörska är så skicklig så håller frisyren även för en sådan behandling
Trött kom jag tillslut hem.
Såg i min dagbok att det i går var två år sedan lilla Isaks hjärta inte orkade med längre så han fick en spruta för att slippa lida. Men så saknad han är!

 Jag skrev ingen blogg varken i går eller i förgår. Var alltför trött. Jag bakade dock lussekatter båda dagarna. I dag gav jag mina sista Finska Pinnar till hårfrisörskan Beata på Salong Monique. Nu blir det julbak och jag har tid beställd till julveckan så då ska jag ta med någon annan sort. Jag har ju tid att baka och jag är så tacksam för att hon finns med sin lilla firma. Mitt hår är numera så lättskött och frisyren håller så länge.

 I kväll missade jag, på grund av min långa promenad i blåsten, som tog mina krafter, Fredagscafeet i Lundhagskyrkan, Hovsta. De har i många år haft fina julkonserter men i år skulle det bli något annorlunda. Jag hade tänkt mig dit men insåg att det hade blivit mer än jag orkar med så jag valde att stanna hemma. Det där med balans mellan hjärnan och kroppskrafterna är lite besvärligt ibland.
I morgon ska det bli kul att baka kakor! OM jag börjar på förmiddagen!! Jag har svårt med det där!

I alla fall så väntar sängen och jag traskar dit. Tackar Gud för det jag orkar och ber om att kunna låta bli det som inte behöver utföras. T.ex. att sköta håret  själv när hjälp finns att få.
Nu tackar jag Gud för allt gott han ger varje dag och ber, som vanligt för familj och vänner och mycket mer. Gud älskar att lyssna till våra böner och vår tacksägelse!
"Mot det onda, För det goda" Alltid! Gud är med oss!

 



onsdag 6 december 2017

Tisdag 5 december 2017. Både julkrubba och adventsstjärna på plats.

Nog är det märkligt att jag är så funtad att jag inte kan förmå mig att börja mitt bloggande i tid.
Med detta menar jag att jag dag efter dag tänker att nu ska det "bli andra bullar av."
Från och med nu osv. Sedan blir det som det brukar.

Tex, i kväll satt jag och somnade i fåtöljen medan jag tittade på TVnyheterna.
Att jag vaknade till och kom till insikt om vad jag höll på med var nog för att jag häromdagen pratade med Börje Torstensson som bor i  Örebro, men som i barndomen tillsammans med sina båda syskon Berit och Bernt bodde i Figeholm där pappa Josef var pastor i Missionsförsamlingen.
Vi bodde grannar och träffades ofta. Nu hade jag erbjudit honom lite hjälp.

När vi  pratades vid så nämnde han om en kompis, sedan flera år bosatt i USA och som han brevväxlat med i flera år, men att de på lång tid ej haft kontakt med varandra. Kompisen, Lennart, har tydligen flyttat till något boende och på grund av detta bröts tydligen kontakten.
Eftersom Lennarts syster och jag var bästisar under vår skoltid och fortfarande har kontakt så lovade jag att ringa henne för att hon skulle be sin "lillebror", Lennart att kontakta Börje.
Så i kväll har jag pratat med både Britt och Börje. När jag vaknade  till!!

Naturligtvis kom vi att prata om Figeholm, om fotografen Bo Sage, som hörde till skolkamraterna på den tid det begav sig och om andra bekanta.
Det är lite roligt det där med barndomen för den minns man ju.
Nutiden (närminnet kallat) är det lite si och så med men vi hade kloka samtal i kväll i alla fall.
Kom ihåg det vi behövde komma ihåg.
Man kan se de olika personerna för sin inre syn och minnas vilka hus de bodde i, vilka släktingar de hade, vad papporna jobbade med. Ja,papporna! Mammorna var hemma och skötte om  hemmet, tog på sommaren med barnen i båten ut till någon holme i den vackra Östersjön för eftermiddagsfika.

Nej inte VÅR mamma. Vi hade ingen båt, men bodde i samma hus som fiskaren Arvid, som hade en STOR fiskebåt och en eller två mindre båtar så vi barn kom ändå ut på havet.
Så roligt det var att höra att min syster Stina hade ringt Berit i går sedan Stina träffat brorsöner till min kompis Britt.
 Jag vet att en och annan Figeholmare kollar min blogg ibland så jag ville bara tala om att vi,"infödingar" som ännu finns kvar på jorden, har Figeholm i färskt minne och vi VET vad vi pratar om.

Det där med barndomen sitter kvar och roligt är det när vi då och då pratas vid i telefon.
IngaMaj, som också bor i Örebro, och jag, ser fram emot våren då vi ska ta oss en tur till barndomshemmet i Högskulla där vår lillasyster, 83-åriga Stina bor. Vår storebror tar bussen från Södertälje så kan vi träffas alla fyra. Äta östersjöfisk och kolla läget i Figeholm.

I dag kom Kerstin och Lasse och fixade till det jag ej hunnit med av Adventpyntandet.
Till söndagen är nog allt klart. Det är skönt att få hjälp av raska "ungdomar". För mig går allt så sakta numera.
Jag ska säga en sak i detta sammanhang. Att flytta efter 23 år i egen villa, där man år efter år haft samma prylar att pynta med, Krubban på ett skåp, som skänktes bort i samband med flytten, Plats för fler julstjärnor och ljusstakar än i dag, haft julgranen i köket, klädd av Johannes och Lovin, mina barnbarnsbarn, år efter år. Även sedan de blivit tonåringar.
Så mysigt.
 I denna bostad finns ej plats för någon julgran men jag tror att det blir bra i alla fall.
Nu återstår julbaket och det blir nog inte som förr, fem sorter samma dag. Nej nu blir det bara EN sort pr dag och så tackar jag Gud för att jag orkade med det.

Nu blev det visst en massa Nostalgi i kväll . Jag går till sängen. Är så glad för hjälpen jag fått i dag. Lättare och roligare när man hjälps åt och man ser snabbare resultat!
GodNatt alla mina vänner! Sov Gott! 







söndag 3 december 2017

Söndag 3 december 2017. Första Advent!

Det där med Första Advent är lite speciellt för många av oss tror jag!
Jag har inget minne av stjärnor och ljus i advent från min barndom.
Så mycket mer i tonåren då jag, som 15-åring åkte till Stockholm  och förblev där under mina tidiga ungdomsår. Där var det Lucia, Advent och julskyltning, massor.
Georg och jag hade för vana att år efter år gå till Mormonernas Adventskonsert
där kören framförde flera underbara julsånger.
Jag minns att jag "gick Lucia" för min chef och hans fru, hos vilka jag bodde ett par år i början av mitt jobb hos dem i Corona Färg och Kemikalieaffär på Söder.

Stockholms Lucia åkte genom staden där gatorna kantades av intresserade åskådare.

Hur upplever jag Första Advent 2017?
Jo den blev bra. Georg och jag hade alltid så mysigt på morgonen med saffranskrans och fruktkaka till kaffet i det pyntade köket.
I dag fick jag telefonerbjudande att bli hämtad till Lasse, Elsemarie och Tobias på frukost, vilken avslutades med saffransbröd till fika medan vi deltog i TVs Adventsgudstjänst, så fin och innehållsrik. Det är så mäktigt att höra "Bereden väg för Herren och de traditionella adventssångerna.

Lasse åkte iväg och handlade åt både dem och mej innan han skjutsade mej hem.
Elsemarie hade beställt mycket gott som skulle föräras mig så jag har kalasat här resten av dagen kan jag berätta. Nu har jag så mycket gott i kylskåpet. Potatis och fläsk för att jag ska steka rårakor var en önskan från familjen och som nu kan bli verklighet för både dem och mej m.fl.
 Minns nu att jag glömde ge mig ut i lingonskogen detta år men tror att jag har en påse djupfrysta sedan förra året så jag kan koka färsk lingonsylt till rårakorna.

Nu har familjen inte lång tid kvar i Örebro. Om någon har ytterligare tips angående lägenhet för Tobias, som behöver tak över huvudet från januari månad till juni. Möblerad eller omöblerad.
Allt av intresse!

I kväll är Elsemarie och Lasse tillsammans med goda vänner och "förverkar" en 50årspresent  på någon mysig restaurang.
Jag tog nyss en lång paus i skrivandet för att se ett TVprogram om Migrationspolitiken.
Invandrarintresserad sedan många år vill jag "kolla läget", som man säger.

Sedan jag kom hem till mej så har jag haft tid att fundera över ett och annat.
Är så tacksam för allt gott som kommer mej till del varje dag.
Att få äta sig mätt och få krafter att orka med ännu en dag.  Kommer ihåg mina barnaår i Figeholm.
Vi fick hjälp med framförallt kläder, som hade blivit över hos familjer i samhället. På det viset sparade mamma och pappa in utgifter i den vägen.

Minns också hur "nära" man levde verklighetens vardag då det ofta fattades pengar hos många och hur man hjälptes åt att göra livet lite lättare för de som fanns i vår närhet. Vi barn var ej ovetande genom att vi fick vara med och höra om hur livet kunde se ut.
 Som vuxen har jag sänt många tacksamma tankat till våra föräldrar som alltid var lyhörda för berättelser om människor som for illa.
Hur vi tillsammans talade om detta och hur mamma och pappa gav av det lilla de hade och ofta fick vi se hur vi själva fick när vi gav. På Facebook finns en grupp som heter "Ge och du ska få". När jag ser den benämningen så kan jag ej låta bli att tänka på hur de orden var en sanning hos oss redan på 30-talet och hur det fungerade precis så.

Jesu ord "Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" gäller än i dag! Gud ser vad vi gör för hans minsta och han ger alltid tillbaka. Det är ju vi som är hans redskap på jorden och visst är det ett fantastiskt uppdrag. Han finns alltid med .

Nu, kära vänner, ska jag gå till nattens vila. Jag ber för familj och vänner för att jag tror på bönens makt.  GUD ÄR SÅ GOD och vill oss alla väl. Och vi hakar på där. MOT det onda, FÖR det goda!!
God Natt och Sov Gott!!


fredag 1 december 2017

Fredag 1 december 2017. Lussekatter.

Hej kära bloggläsare! Vill bara tala o m att det blir ingen riktig blogg  (tror jag) i kväll för jag glömde min ålder och började baka först framåt kvällen. Som jag gjorde förr i världen. Att jag aldrig lär mig att jag inte är 60 år längre!

Att jag flyttat och fått en annan ugn gjorde inte kvällen roligare.
Ugnen jag hade i villan var mycket gammal. Minst 28 år, men kanske mer.
Jag bakar ganska ofta och ärligt talat så hade jag en aning oroat mig för hur ugnen skulle vara.
Jag har bakat hos mina barn med nya spisar och har inte varit nöjd. Så också nu!
Allt är så nytt och fint här men det där med elektriska grejer är oftast en besvikelse jämfört med gamla apparater. Jo jag tycker mig höra protester men jag har flyttat flera gånger.

Än en gång citerar jag min vän, kyrkoherden; "Så här tycker jag. Sedan får NI tycka  vad NI vill!"
Så var det med det. Lussekatterna blev inte brända för jag vände på plåten. Lika goda som de jag fick av Ulla häromdagen var de inte . Kan det bero på att hon har smör i degen?

Sorry, men nu är det slut med bloggandet för i kväll och strax slut på min ork så nu säger jag GodNatt till er alla mina kära vänner. Det där med Advent ger mig ännu ,efter alla år sedan Georg dog,en tår i ögat. Det var så mysigt när han kom hem på fredagen och jag hade bakat saffranskrans och fruktkaka och på lördagen satte vi upp adventsstjärnor och  ljusstakar för att på söndagen gå till kyrkan  och sjunga "Bereden väg" med alla vänner och dricka kyrkkaffe med saffransbröd.

Nu är jag tacksam för min härliga familj, som är så snälla och omtänksamma och för att Gud är med i stort och smått varenda dag.  Han är trofast och kärleksfull!!! Sviker aldrig!