söndag 10 december 2017

Söndag 10 decenber 2017. "O helga Natt" i kväll i Öredbro.

Nej jag gick inte dit. Jag väntar till julafton klockan 20. Då kan jag se alltsammans på TV. Jag behöver inte frysa och inte trängas med andra. Så pass vinglig som jag numera är så kan jag ju bli omkullknuffad.  Jag tror f.ö. att jag under mina många år i Örebro bara varit på detta evenemang en enda gång och då tillsammans med Georg.

Kära vänner, missa inte detta på julaftonens kväll när friden sänkt sig i stugorna!
Den här dagen blev som följer.
Först TVgudstjänst från Hillsong Church i Stockholm. Därefter Närradiogudstjänst med dopförrättning från Pingstkyrkan Örebro.
Telefon från Elsemarie. Tobias på stan. Om jag ville skulle jag kunna bli hämtad till en kaffestund med familjen där alla tre barnen var samlade denna helg. Så klart. Fortfarande någorlunda pigg.

Roligt att ses igen. De är tighta de där syskonen och älskar verkligen varandra. Det går ej att ta miste på.  Efter den kaffestunden hämtades jag av Markus till Adventskaffe hos honom och Annelie. Med en kasse godsaker i handen fick jag skjuts hem av Markus innan de skulle bege sig till Stortorget dit massor av människor sökte sig vid 17-tiden.
Icke jag, som i stället hamnade framför TV och Nobelfesten.

Efter det tänkte jag låta bli att blogga och i stället sova men vem vet vad jag minns i morgon av dagens händelser så bäst att smida medan "järnet är varmt". Därför sitter jag nu här igen.
Telefon från Kristin med löfte om att vi ska ses kommande vecka. SMS från Linn att hon kommit hem men att det var ett besvärligt väglag. Filip åker i morgon åter till Göteborg. Tobias som med familjens hjälp flyttade in i sin andrahandslägenhet i går bor nu flera gator från mor och far.
Så blir det till slut. Barnen flyttar och det är så det ska vara.

Fast nog minns jag tydligt när vart och ett av våra barn flyttade för att leva sina egna liv. Sven och Ulla flyttade inom stan. Värst var det när Kerstin,21 år gammal nygift , tillsammans med sin man, lämnade Arlanda och Elsemarie, 5 år, och jag tog farväl av dem där vid rulltrappan innan vi i bilen vände åter mot Borensberg.
Lika svårt när Elsemarie med tåg från Motala åkte iväg till först Örebro, där hon fick bo hos Sven och Maria sitt sista grundskoleår för att hon sedan skulle ha möjlighet att söka till Musikgymnasium i Västerås. På den tiden fanns inget sådant i Örebro och av någon besynnerlig anledning tvingades hon att göra denna manöver.

Så var alla fyra barnen utflugna, helt naturligt. Den där sista lämnade nog störst tomrum efter sig eftersom Georg jobbade i Stockholm, jag i grundskolan i Borensberg och jag kände mig ganska ensam.
Min kollega Maria Winthagen blev för mig en tröst då hennes buss på morgonen kom till Borensberg i så god tid innan skolan började så vi hann med en pratstund och fika hos mig innan vi begav oss till skolan. Det var då, i början lättare att lämna hemmet när jag var i sällskap med Maria.
Man vänjer sig dock vid allt och för att barnen flyttar så har man ju ändå kontakt med dem. På den tiden fanns bara fast telefon. Numera är det ju helt annorlunda när det är så enkelt att byta ett par ord bara genom att skicka meddelande.

Ska bli roligt att se var Tobias bor och hur han har det. Kanske Kristin och jag kan göra sällskap dit någon dag och kolla läget. Jag minns när jag, 18 år, i Stockholm för första gången fick bo ensam i ett rum. Jag hade tidigare delat rum med en kompis, som hade fått boende i samband med att hon började på Folkhögskola. Vi hade delat ett rum hos en familj och betalat 90 kronor tillsammans. När jag nu fick lyxen att bo ensam fick jag betala 65 kronor pr månad.
Jag har kanske tidigare berättat på bloggen om mina boenden i ett Stockholm med en enorm bostadsbrist.

Att få bo ensam i de där övre tonåren är både roligt och nyttigt. Tobias har ju jobb med god lön.
Men det är klart att en tredjedel av bruttolönen till hyra jämfört med mina 65 kronor, som utgjorde
en sjättedel av bruttoinkomsten.. Nej det där lämnar jag även om jag gillar att räkna.  Kerstin kan möjligen ha intresse av att utveckla detta delikata ämne i utförliga siffror och procent Hon har ett medfött matematiskt intresse.  Dessutom är hon sjukskriven efter sin operation av axeln en tid framöver men huvudet funkar som vanligt.

Om vad Gud hade för roligheter åt mig i dag har jag skrivit på FB men det blir säkert nya saker att berätta om senare så nu säger jag GodNatt och önskar att vi alla ska få sova gott.
Gud lyssnar och agerar när vi ber. Låt oss ej glömma det! AMEN!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar