onsdag 31 juli 2013

Träning, skyfall och lite annat 0nsdag 31 juli 2013.Ingen resa.

Hade planerat att fortsätta vår MellanÖsternresa men dagens behandling av mig, gamla människa, gör att jag , åtminstone tror jag att det är anledningen,är så trött så jag bara gäspar och ska strax inta min sköna säng."Man ska lyssna till sin kropp", heter det och nu hör jag tydligt vad den säger. "Gå och lägg dig och sov, sov!"
Ska väl ändå ta er med på dagens resa, när det nu inte blir någon resa över Genesaret, som planerat.
Dagen började med sol och 15 grader. Gårdagens envetna regn had gjort sitt.Alltså ingen vattning.

En matgäst till lunch. Sedan skjuts till träningen. Strax efter att denna slutat och jag börjat gå hemåt, utan paraply så kom störtfloden. Oj vad regnet öste ner! Men den som sig i leken gett, måste leken tåla, heter det och jag traskade vidare i ösregnet vetande att om 18 minuter skulle jag vara hemma. Har gjort den promenaden åtskilliga gånger så jag har koll på tiden. Precis när jag kom hem slutade regnandet och solen tittade fram. Puh!

Innan jag gick från träningen såg jag i min mobil att jag redan klockan tio fått beställning på en stor tårtbotten till ett hastigt påkommet kalas. Jag kom hem, satte på ugnen, hoppade i en badkappa medan de dyblöta kläderna kastades i en hög. Fram med min älskade "Starmix",som snart vispat smeten och efter en halv timme hämtades tårtbotten och jag fick en stor kasse mjöl,mjölk och ost, som jag påpassligt beställt då jag visste att dotter och måg skulle handla i Maxi. Se där,vilket bra byte!

Lite senare kom en hungrig vän, som var väntad. Han fick nyupptagen potatis och en snabbgjord fiskgratäng och en pratstund. Ibland kan det vara en bra hjälp när man är lite nere.
Den där regnskuren gjorde att jag blev så nerkyld och har frusit hela eftermiddagen. När jag därtill blivit så trött och sömnig säger jag godnatt till er alla.På återhörande! Sov Gott! Gud är god!
Den där regnskuren

tisdag 30 juli 2013

Regnet kom och stannade hela tisdagen den 30 juli 2013.Mer om resan 1977.

Jeriko, Frestelsernas Berg Matteus Kapitel 4 vers 1-5.

Floden Jordan med det snötäckta berget Hermon. Matteus Kapitel 3 vers 13-17.










































Vi fortsätter vår resa i Det Heliga Landet.Vår första anhalt sedan vi passerat gränsen från Jordanien var staden Jeriko med sina mullbärsträd, där den kortväxte Sackeus en gång mötte Jesus och fick ett nytt liv. Lukas Kapitel 19 vers 1-10.Att komma till Jeriko, få stiga ur bussen och dricka nypressad apelsinsaft, så fantastiskt god är något man bevarar i minnet. Med pappa Georg i sällskap fick Elsemarie dessutom kassar med frukt att ta med på den fortsatta färden. Utgrävningarna, Elisakällan (läs andra Kungaboken Kapitel 2 om den intressanta händelsen i GT) och vandringen genom den lummiga staden tog snart slut och vi satt åter i bussen på väg genom Juda öken upp mot Genesaret och Jordanfloden.Söndagsskoleberättelserna blev så levande. Man vistades i Bibelns land!
 Åkte vidare till Kibbutzen Eingev, där vi fick Petrusfisk till lunch. Efterrätt färska dadlar. Jättegott!

Till Kapernaum skulle vi åka båt på Genesaret och jag fortsätter där nästa inlägg för nu har klockan blivit mycket. Igen!
Dagen som nu nått sitt slut började med att jag, som första passagerare blev hämtad av den en timme tidigare nya körkortsinnehavaren Filip till smörgåstårtekalas på familjens altan. Körprovet var sedan länge klart men teoriprovets andra försök gjordes först i dag med gott betyg. Roligt att ha körkort! Det är som att få ett nytt yrke och en frihet.
Dagen fortsatte med  att tillsammans med min syster besöka Mikaelskyrkans tisdagssamling.Efter det besök av en vän för en kvällsfika med smörgås, ägg och sill och en pratstund här hemma.

Nu säger jag God Natt till er alla kära bloggläsare. På återhörande!"Gud som haver barnen kär"låt oss få somna i Din frid, utan rädsla! Du är med oss alla dagar, som Du lovat. Vi vet och är trygga. Amen!

måndag 29 juli 2013

Solig måndag 29 juli 2013. Lite om en resa 1977.

Ännu en varm och skön sommardag. Inte med ett ord ska jag klaga på värmen! Jag gnällde över den långa kalla vintern. Nu gläds jag varje varm sommardag, även om jag ej hör till soldyrkarna.
Lunchgäst, träning, efter långt uppehåll. Hämtades av dottern för fika i deras trädgård.
På kvällen besök av en bekymrad, och en stunds samtal. Han har satt sitt hopp till Gud, som aldrig sviker och kommer också att få se att Gud har en lösning på alla problem när vi överlåter oss till Honom.

På TV berättas om tågolyckor, strider i Egypten,självmordsbombare i Irak och i Sverige önskas nu en lag om bestraffning för den som slänger sin cigarettfimp på gatan.

Här börjar en liten berättelse om en resa till Jordanien och Israel år 1977. Som jag tidigare berättat så var en av Georgs uppgifter att guida resegrupper, något som han började med år 1968 och fortsatte med hela livet. Att skriva dagbok och fotografera var ej hans grej så det jag har är en stor mängd gruppfotonoch ett antal deltagarlistor. Inte mycket att "hänga i julgran", precis!
Tyvärr har jag ingen ordning bland gamla foton, som jag själv tagit, så jag letar fram ett och annat ur gömmorna och publicerar.

Jag har många gånger önskat att "ta tag i det",men tiden har aldrig räckt till.Eller så har jag felprioriterat.
Den här gången har jag dock gjort en del anteckningar och tar er med på resan där Elsemarie,då tio år, och jag fick vara med som deltagare. Jag återger ur anteckningsboken.

Resan startade från Norrköping den 18 april kl.sju. Efter 10 minuter  är vi på 4000 meters höjd. Efter ytterligare 20 min. är vi i Växjö. I högtalaren säger flygkapten att han av flygvärdinnan hört att det finns flera förstagångsflygare med på planet. "Vill tala om att så är inte fallet här framme.Vi har flugit i trettio år och tycker fortfarande att det är lika underbart".Hoppas att orden hade en lugnande inverkan. Klockan 8.30 sedan vi fått kaffe och smörgås var vi i Köpenhamn. Innan dess hade Elsemarie fått hälsa på i kabinen och prata med flygkapten och fått se hur det går till därinne.

Från Köpenhamn åkte vi klockan tio med flygbolaget Alia och ett stort flygplan, lämnande regnet för att snart vara uppe i solskenet.Nu blev det åter servering innan vi strax efter kl. elva gick ner i Frankfurt där ett tjugutal personer steg på och vi blev alla bjudna på juice. Innan vi klockan 17.30 landade i Amman hade vi hunnit äta en god middag.
Efter en rundtur genom stan kom vi så till landets finaste hotell, Intercontinental,rum 639 och fick kl.20.00 ännu en gång äta middag, innan vi somnade gott för att nästa dag, efter frukost redan  klockan halv sju  åka vidare över gränsen mot Israel.
Så blir jag plötsligt tvärsömnig och jag måste sova. Önskar er alla en God Natt och så fortsätter vi resan i morgon.

söndag 28 juli 2013

En dag i väntan! På regn! Söndag 28 juli 2013. Vad mera?

Ja nog är det märkligt. Hade planer på att vattna, åtminstone tomaterna, i morse men det hade sagts att det skulle bli regn i dag så jag väntade och väntade och har hela dagen fortsatt därmed. Jag väntar fortfarande. Och hoppas! Jag ska avsluta bloggen med att berätta hur det gick.

Nu är semestern slut för denna gång och livet ska ta vid i vanlig ordning. Egentligen är det bäst när allt går sin gilla gång men det gör det sällan hos mig. Det händer oförutsedda saker och det gäller att prioritera, något jag inbillar mig att jag är bra på, därtill tvingad av ett liv i ständig omvandling.Ingen dag är den andra lik.

I måndags anlände jag till Ralingsåsgården. Jag har varit där tidigare men då på 60talet och det har med åren byggts till och förändrats.
Jag hade sett fram emot vecka 30 då en grupp människor, en brokig skara, skulle delta i undervisning från Bibeln. Med en brokig skara menar jag att bland dessa, något över 100 personer, talades flera språk.De flesta deltagarna kom från en engelsktalande och en spansktalande församling i Stockholm,några från en mindre församling i Uppsala samt några som, i stil med mig, halkat in genom att vi genom vänner fått höra om veckan.
Där fanns små baby i barnvagn och sedan i olika åldrar uppåt. Jag, som 86åring, äldst bland ett mindre antal pensionärer.
Strålande väder varje dag, god mat och en atmosfär fylld av kärlek och tacksamhet till Gud. Det undervisades på svenska, engelska och spanska och tolkades till spanska och svenska.
De flesta var spansktalande och kom från Sydamerika.Av engelsktalande kom, vad jag tror , de flesta från Filippinerna. Hur länge de varit i Sverige varierade stort. En del hade, som barn, kommit med sina föräldrar.Nu var de själva föräldrar och det var en stor skara barn med. Att hänga med i undervisningen var inte lätt  ska jag säga. Spanskan var snabb  och de som tolkade var snart uppe i samma hastighet som predikanten. Jag har numera lite nedsatt hörsel och har en tid haft fel på vänstra hörapparaten.(Glömde att i tid åtgärda det). Det fanns heller ingen slinga i den stora friluftskyrkan så jag missade en hel del. Pastorn från Uppsala, som mestadels undervisade på svenska, visste om mitt problem och talade sakta så jag kunde höra allt han predikade.

Nu har jag  varit med i sådana här sammanhang ett antal år och känner igen sammanhangen från Bibeln   och kunde därför ta för mig en del ändå, och  för mig var det värdefullt att få vistas bland dessa människor, som alla älskar Jesus. Jag är så tacksam för dessa dagar och för att ha fått träffa nya vänner
En dag var det dopförrättning då sex ungdomar döptes i sjön medan det från stranden sjöngs den fina sången:"Jag har beslutat att följa Jesus, jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå." Vilken nåd att få fatta ett sådant beslut i unga år.Aldrig ensam.

Kan tala om för er att det nu fallit regn. Inte mycket men i alla fall i sådan mängd att jag anser att jag kan utesluta vattningen, något som gläder mig.
Avslutar med några ord från en väggbonad, som min faster en gång broderade:" Må ej din hand så hårdna uti striden att den till bön ej knäpps då dag är liden! Sov Gott! Gud är god!
Nu hann jag ej med den utlovade lilla reseskildringen från 1977 i kväll heller. Men den tar vi nästa gång.

 

lördag 27 juli 2013

En annorlunda vecka tog slut fredag 26 juli2013.

Tyvärr är mitt kunnande i att skicka foton på bloggen begränsat till endast "gamla inskannade bilder"så därför kan jag ej skicka några bilder från min semestervecka i Ralingsås förrän barnbarnen har kommit hem från sin semester och kan hjälpa mig.Mitt tekniska kunnande har alltid varit mycket svagt. Men jag kan baka bullar i alla fall. Alla har något som kan bli till glädje för andra. Så också jag.

Jaha, så sitter jag här igen för att möta er kära bloggläsare.
Färdtjänsttaxin hämtade mig på Ralingsåsgården i Småland en kvart före avtalad avgångstid så det blev lite dåligt med att säga "hej då" till mina nya och gamla vänner. " Hoppa in"sa taxichauffören, hämtade mina väskor innanför dörren utan att jag följde med. Möjligen var det i det sammanhanget jag glömde min jacka,som jag nu får efterlysa.

" Vi ska till en plats nära Skara och hämta två till",berättade han. Nej, tänkte jag. Vilken omväg! Jag vill hem! Nu! Han visade mig en biljett med information om vilka vägar han skulle ta när GPSen inte kunde stå honom bi. Det stod något om Betania i Edsvära.I kartboken som jag fick i min hand fanns ej Edsvära i registret och nu gällde det att följa den beskrivning chauffören fått, vilken visade sig vara mycket inkorrekt, vilket jag snabbt insåg. Nu gällde karta och vägskyltar.
För mig står Edsvära  för "Edsväraveckan", en bibelstudievecka av gammalt datum, som jag hört talas om i åratal men aldrig varit där.Chauffören visste redan att veckan på Ralingsås hade innehållit tal om Jesus och Bibelundervisning så det var bara för mig att fortsätta och berätta om Edsväraveckan och att ytterligare ett par kristna skulle göra oss sällskap

Jag frågade om han var muslim, eftersom han berättat från vilket land han kommit.Nej, han trodde inte på någonting, hade ingen religion. Försökte ändå att leva ett rättskaffens liv. Jag förklarade för honom skillnaden mellan att ha en  religion och att ha en relation till Jesus, som man alltid kan tala med.
Han bjöd på nektariner,som av mig mottogs med stor tacksamhet, smakade underbart! Sedan ägnade vi tiden åt att, via mig som kartläsare och fyra telefonsamtal,   hitta till Edsvära. Vi hade riktigt trevligt tillsammans. Jag tänkte inom mig att Gud är bra rolig, när Han styr och ställer.
Med min långa erfarenhet av bibelveckor och"kristna" gårdar visste jag att vi nu skulle få den kaffestund, som vi hade pratat om tidigare och på rätt ställe.

Joodå, vi fick kaffe och smörgås och alltihop var så roligt. Mycket folk,  människor som älskade Jesus och här hamnade vi alltså, helt oförberett. En ny upplevelse för min nyfunne vän.
Två damer hade varit på dagsbesök där. En av dem, 90 år gammal, berättade senare i bilen att hon varit med från starten år 1939 och sedan varit med på "Edsväraveckan" varje år.
Resan mot Örebro fortsatte under tystnad men när jag som förste passagerare lämnades vid min bostad tackade chauffören för hjälpen med kartläsningen och så kramade vi varandra, som de vänner vi blivit.
Vilken intressant hemresa det blev, trots omvägen! 
Aj då, nu är degen färdigjäst och jag måste baka ut bullarna, som jag lovat ge till två barnbarnsbarn.
En liten belöning för att de tillsammans med sina föräldrar vattnat och skött om trädgården under min bortavaro.Jag skickar nu iväg det här precis som det är. Tacksam för en underbar vecka tillsammans med svenska och utländska deltagare. Spanska, engelska och svenska blandades. Ordet "Halleluja"
 förekom ofta. Det funkar på alla språk.  Önskar er alla en bra dag! Klockan är nu nio, solig lördagsmorgon.Vilka sommardagar vi har! 

lördag 20 juli 2013

Strulig lördag 20 juli 2013. Blir en kortis i kväll också.

Men vad nu då,tredje struliga dagen denna vecka. Också denna dag började bra innan det struliga kom och tog en stor del av resten av dagen.
M en strunt i det! Jag mosade jordgubbar som nu ligger i frysen. Tänk så bra. Minns när vi bodde i Lesjöfors och köpte vår första frys. Det var nog år 1962 eller 63.
Stoppade in kött i ugnen,gick ut och vattnade. Träffade grannfrun. Vi pratade en god stund.Ugnen glömde jag. Visst var det lite torrt, köttet, men grädde och chilisåsen gjorde det ätbart i alla fall.Ska bjuda på det i morgon tänkte jag.

Hade tänkt börja skriva på den s.k. reseskildringen från 1977, men det får jag vänta med, tyvärr.
Tänker nu göra ett kort uppehåll med bloggandet. Jag återupptar det om någon vecka.

I kväll har jag besökt dottern, som med make och yngste son kommit hem från sin underbara semester i Italien. De hade fina bilder att visa. Så skönt att sitta ute i månskenet i kväll, utan att frysa.
Nu säger jag GodNatt och lovar att vara tillbaka om en vecka och berätta om det jag lovat.
" Skönt det är i kvällens timma, då all dagens oro dör, att få Herrens röst förnimma, som det sista ljud man hör". Den sången avslutade vi ofta våra barnläger med. Den håller än. Gud är god!

fredag 19 juli 2013

Solig fredag19 juli 2013. Fått igång min iPhon med barnbarns hjälp.

Ja solen den bara finns med sina strålar dag efter dag. Visst ja! Nu är jag redo för sängen och tomatplantorna har inte fått vatten!
Också den här dagen började med strul, som jag delade med en vän. Vi bestämde oss för att inte " gräva ner oss" utan se framåt för vi visste att detta var något övergående och då kan man lika gärna vara glad,trots strulet." The sun is always shining behind the darkest cloud". stod det på den lilla tavlan jag köpte när jag första gången besökte England.
 
Efter denna mindre angenäma början på dagen tog jag bussen till stan, barnvagnen med mig, handlade så mycket så jag måste promenera hem för busschauffören kan neka att ta mig med om jag har barnvagnen full med handelsvaror, så jag tog det säkra före det osäkra.Det är väl så man brukar säga. På min vandring hemåt köpte jag "på gatan" åtta liter läckra jordgubbar. Bäst att passa på medan tid är.

Dagen avslutades med besök hos barnbarnet som nu lärde ut det mest nödvändiga för att jag ska ha glädje av min iPhone. Det ska bli fler lektioner framöver.
Dagens promenader omfattar fem kilometer,förmodligen mer. Det är nog för mej och det blir en kort blogg i kväll igen.  Ska bli så skönt att få sova. I morgon ska jag ta hand om jordgubbarna och en stor packe dill för djupfrysning. Orkar inte i kväll.
Säger Godnatt till er som läser bloggen sent. Det blir en ny dag i morgon, förhoppningsvis solig och varm, som denna.Ska ta itu med lite forntid i mitt bloggande då.





torsdag 18 juli 2013

Alla dagar går inte som på räls. Inte torsdag18 juli2013.Kortisblogg i kväll för det.

Jag vet att jag lovat en reseskildring och om dagen "gått på räls" hade det blivit en sådan.

Dagen började med sol och värme, som förväntat var. Tjugufem grader i dag också och en underbar sommarkväll just nu. Träningspasset tidig förmiddag. Vattning av trädgården och en liten runda i den.

Sedan blev det "urspårning", liksom. Skulle handla, kom ej iväg. Gick till Isak en stund. Passade på att frosta av frysen där. Av olika anledningar kom jag hem alldeles för sent för att samla tankarna till en reseskildring.
Något roligt som hände var att min vän "gräsklipparen" uppenbarade sig på trappan hos Isak. "Men är du kvar ", undrade jag som trott att han lämnat för semester. Nej, han hade bytt telefonnummer bara, men åker i morgon. Nu fick vi säga adjö och han tog vägen förbi hos mig och fixade bort ogräset från de plattor som var kvar sen förra gången.
Allt ordnar sig. Några tröstande ord pr telefon hann jag också med på hemvägen.
Ja då blev detta allt för i kväll och vi ser fram emot en solig dag i morgon också. "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet," sjunger vi. Gud är god och sviker aldrig. Tack för det. Amen!

onsdag 17 juli 2013

Liten kortis onsdag 17 juli 2013.

Dagen började med sol och har så fortsatt hela dagen med 25 grader. Perfekt värme. I kväll är det 20, en underbar sommarkväll. Jag började dagen med att baka en plåt fina bullar till kafferepet på eftermiddagen. Fick hjälp av Kristin med att få fram tillräckligt med bord och stolar under päronträdet.
Filip köpte jordgubbar och grädde och så var allt klart. Jag fixade mat åt mina två barnbarn innan gästerna anlände.
Fick spontanbesök av systersonen, som fick en bit tårta.
Ja det var allt för i kväll eftersom jag blev trött lite för tidigt. Nu har jag endast min gamla telefon med det nya numret som ännu ej hunnit sprida sig. Min iPhon med det vanliga numret  är utlånad några dagar
så ring inte på den!
Nu säger jag GodNatt och somnar snart med glädje över att morgondagen också ska bli en solig dag. Jag njuter redan på kvällen av vetskapen om detta. Imorgon blir det en liten reseskildring.

tisdag 16 juli 2013

Vilsam tisdag 2013. Kort blogg om dagen som svunnit.

Örebromissionens Predikantkör på 1970talet.
Här är Predikantkören på Hjälmargården och övar. Det blev inte så ofta för körmedlemmarna var ju spridda ut över landet, men hade väldigt trivsamt och gemytligt när de mötte upp och sjöng på konferenser och årsmöten. Ibland på en kortare turne', som den veckan de bodde hos oss på Östgötagården 1974,övade och reste runt till närbelägna församlingar och kyrkor. O, vilken sång de presterade! Jag lyssnar ibland till gamla inspelningar. Georg var, som jag tidigare nämnt under några år ordförande och Bengt Gårsjö dirigent.Senare fanns också vår son Sven med som pianist.

Nu till dagen som snart tar slut. Har haft så lugnt och skönt. Var i morse på väg till träning men kände mig plötsligt svag i ena benet så jag vände hemåt igen.Ogräsupptagningen i går kanhända?
Ringde min vän trädgårdsmästaren som lovat komma denna vecka men som, till synes, dragit på semester till främmande land och inte svarar i telefon, vilket han annars alltid gör. Missuppfattning oss emellan!

Jag är lite bortskämd med att alltid få hjälp med gräsklippning. Nu gick jag ut på Facebook med mitt bekymmer. Inom en halv timme hade jag tre erbjudanden om hjälp. En kom med gräsklippare i bilen,fick lite kaffe och bullar, klippte gräset i en handvändning och drog hemåt för att sova. Han har långa arbetsdagar. Tacksam vinkade jag av honom. Nu har jag övriga erbjudanden kvar till morgondagen. Känner mig så priviligierad. Så snälla människor det finns!

Hade gärna velat skriva mer om år 1977 men inser att jag ej bör ge mig in på detta i kväll så därför säger jag GodNatt nu. Jag har en del kvar att göra också. Sov Gott! Gud är god! Och sviker aldrig!

måndag 15 juli 2013

Så möttes de igen! Måndag 15 juli 2013.

Trött och nedstämd vaknade jag denna måndagsmorgon. Gick ut med Isak, som sedan somnade på golvet. Själv hade jag legat vaken två timmar mitt i natten så jag intog sängen igen och sov en god stund. Dags för träning men inte blev det något av det.
Tog upp några tistlar och ett antal meter åkervinda, detta fördärvelsebringande ogräs med sina vackra rosa klockor som slingrar sig i hallonhäcken och i vinbärsbusken.

Filip och en kompis kom för att hämta Isak, som varit skild från sin familj i dagarna tio. Vilken syn att skåda när han fick se Filip.Svansens hastighet var enorm och det fanns ingen ände på hans kärleksbetygelser när han förenades med Filip,som nu tar över hundvaktsjobbet tills den övriga familjen kommer åter.

Försökte ringa på hemtelefonen men vilket nummer jag än slog in så svarade Filip. Märkligt. Så var det häromdagen också. Mobilen är bra att ha i sådana lägen. Ringde till vår nya kusin i Västerås och blev påmind om att det i dag är vår mormors födelsedag, född 15 juli 1876. Tänk att vi till slut fick kontakt med varandra efter alla år av sökande efter mormor.

Kvällen avslutades med ett besök hos min syster och hennes goda vän, som kommit på besök några dagar. O, så mycket spännande hon hade att berätta om krigsåren i Östtyskland och flykten därifrån. Man tänker sällan på vilka lidanden människor får stå ut med på grund av krig.

Om jag vaknade lite missmodig så kan jag tala om att jag fick en glad och fin dag med en del energi. Undrade just om någon bedit särskilt för mig i dag. Tyckte att det kändes så fram på dagen. Tacksam till Gud för allt! Önskar er alla en natt med skön sömn. Vi hörs i morgon.

söndag 14 juli 2013

Söndagar kan också vara olika.14 juli 2013. Lite mer från år 1977.

Ja så blev det söndag.Ingen kyrka. Isak kom åter från sin lantliga vistelse där han haft tillgång till både bad och skog.
Jag har bakat tre sorters kakor och alla blev bra. Det ska bli kafferep i veckan som kommer.Vilodagen tar jag lite när som helst och i dag passade det att baka. Jag såg aldrig mamma baka en söndag. När söndagen kom var ofta tom middagsmaten förberedd.Så var det allmänt på den tiden.Pappa hade hårt arbete och han bhövde, liksom mamma denna dag för återhämtning. Det fanns inte några arbetsfria lördagar på den tiden heller, så folk kopplade verkligen av när söndagen kom.

Prata med Gud kan jag göra jämt,även när jag bakar. Det känns som om jag har semester, jag också, på något sätt.
I dag har det kommit in en kallfront, tillfälligt, endast 14 grader ,mot 25 de senaste dagarna. Det ska bli ändring mycket snart enligt rapportering.

Men nu till Östgötagårdens läger, "Stråkfamiljen". I förra inlägget berättade jag om paret från Uppsala som deltog i orkestern spelande på sina nyckelharpor, vilka fick berättigad uppmärksamhet.
Det var så roligt att se de yngsta deltagarna med sina små fioler. Jag vill minnas att vi hade sexåringar med. En del av de yngre deltagarna var nybörjare och det var festligt att se dem strängt iaktta ledaren och knäppa på strängen i rätt ögonblick. Flera av dessa är i dag musiker på heltid.
Från Örebro kom Gunilla och LarsErik Lauenstein med sina tre flickor. De blev mycket intresserade av nyckelharporna, vilket fick konsekvenser.

Den enda som hade lön för sitt arbete på gården var Georg, som ju var heltidsanställd året runt. Allt arbete utfördes av östgötaförsamlingarnas medlemmar, vad gällde lägren. Extrabesök tog jag hand om, tex predikantkörens boende där några dagar.Till konferenserna ringde jag till "villigt" folk och vi delade sysslorna. Vi hade pensionärer som var bagare och kunde ställa upp när det behövdes. Så många underbara människor det finns! Stämningen var alltid på topp och mycket och god mat lagades.
Stråkfamiljen fick från början sin egen kokerska, som i flera år skötte den sysslan helt suveränt tillsammans med sin man.Ytterligare personer fanns förstås på plats i köket och bagarstugan. Specialrätter var en mycket god fiskrätt och flygande jakob. Dessa maträtter hade sina givna dagar ,år efter år. Fredagens förmiddag ägnades av de ej musicerande till maskfångande inför eftermiddagens fisketävling som försiggick hos en bondfamilj någon mil bort. Vi tog kaffe i termosar, packade stora korgar med bullar och kakor och så for vi i bilar iväg till fisketävlingen och kaffestund i det gröna. Samma i alla år.Det blev så att det hela tiden fanns en stomme av deltagare, som höll noga ordning på att allt gick "schysst" till. Inga onödiga ändringar.

Lördagskvällen var det konsert och den samlade ganska mycket folk från hela länet. Nu spelade orkestern för en tacksam publik. De som ville kunde sedan stanna för fika tillsammans.
Lördagskvällen detta år blev något annorlunda för vår del. Jag var på eftermiddagen i köket och förberedde kvällsserveringen då någon kom springande och bad att få ett handfat och handdukar."Landh har ramlat ner". Oj då! Vad jag naturligt borde ha gjort det gjorde jag inte. Jag stannade kvar i köket där jag var säker på att inte se blod och framför allt inte att se Georg skadad. Jag visste att vi hade sjukvårdskunniga människor i hans närhet och Gud kunde jag tala med och be att allt skulle gå bra.
Jag såg i fönstret att en bil åkte till olycksplatsen och åkte iväg. Fick veta att han fått ett sår i huvudet och var på väg till sjukhuset i Linköping. Jag bad i mitt hjärta till Gud om att allt skulle gå bra.
Precis när konserten skulle börja kom han tillbaka med sex stygn sydda och ett bandage om huvudet. Detta hindrade honom inte från att inta talarstolen, hälsa åhörarna välkomna och leda samlingen, som planerat var.
Vi tackade alla Gud att allt gått bra. Självklart var jag glad över att ha honom åter, nästan helfrisk.

Georg var en ide'spruta och nu hade han fått ett infall om att alla deltagare skulle bjudas på "kaffe på sängen"på söndagens morgon. Jag tyckte det var en befängd ide', men efter alla år med honom förstod jag att det gick ej att stoppa. Dessutom fick han kökspersonalen med på noterna, så nu började det, som i 30 år skulle bli en tradition, vilken deltagarna ej ville ändra på.
Georg var alltid uppe "med tuppen",tog sitt morgondopp i sjön klockan fem eller sex varje morgon och nu var han med i köket och fixade kaffe, saft och bullar. Ett par tre musiker var vidtalade om att gå med i "tåget", som sedan gick runt till de olika logementen,sjungande sången "Gyllne morgon, gyllne morgon, sista natten svunnit hän".Vi sjöng sången om och om igen och dörrarna öppnades av överraskade och förvånade barn och vuxna,som med förtjusning tog emot detta uppvaknande och alla njöt av förplägnaden. Efter denna första gång var det sedan ingen som ville ha söndagsmorgnarna annorlunda. Där fick jag! Kanske ska säga att han varje morgon när han var hemma (utom vår bröllopsdag, som också var hans födelsedag) bjöd mig "kaffe på sängen".

Efter förmiddagsgudstjänsten och middag var det dags att säga farväl, men alla visste att "nästa år Östgötagården!" För vår del blev det sen hemfärd och någon dag hemma innan nästa läger började. Ungefär så förflöt,  somrarna  de år Georg var anställd i Östgötamissionen.
Det blev mycket i dag men nu har jag format en ram kring en trettioårig tradition så vi vet hur det gick till när "Stråkfamiljen" startade en gång för länge sedan. 
Nu har det blivit sovdags och jag önskar över oss alla Guds välsignelse, det tar vi till oss och tackar Gud för denna dag. I morgon lyser solen! Amen.Jag publicerar "osminkat."
 
 

lördag 13 juli 2013

Överraskningslördag 13 juli 2013. Lite från år 1977.

För ovanlighetens skull hade jag fått beställning på bullar av dottern, som skulle få besök senare i veckan. Innan bullbaket startade så gick jag ut och vattnade i trädgården tills grannen upplyste mig om att det ska bli regn natten till söndag. Hängde ut tvätten som torkade i solen.

Bullarna blev goda och inte brända. En sorts kakor gick samma väg. Ett telefonsamtal från Linn i Växjö gjorde mej glad, som alltid. Jag mår bra av att höra hennes röst och därför är det fest varje gång hon ringer. Hon jobbar väldigt mycket så tiden vill inte alltid räcka till för allt.

Sonen ringde och inbjöd till middag i Hovsta. Hämtades av ett barnbarn och fick träffa ytterligare barnbarn och barnbarnsbarn tillsammans med farfar och farmor. Ack vad tiden går! Tycker inte det var länge sedan våra barn och barnbarn gästade oss emellanåt. Nu har tiden runnit iväg och kommer att så göra och äldst är jag. Roligt är det i alla fall att få träffas så här spontant någon gång emellanåt.

Dagen har varit varm och skön och till stor glädje för mänskligheten i denna del av världen.

Men nu till år 1977 och sommarens läger på Östgötagården. "Stråkfamiljen" blev årets höjdpunkt. Tillkomsten av detta, som sedan återkom varje sommar i 30 års tid,berodde på Georg. Han gick på "Gården" och tänkte på hur det i församlingarna utöver landet fanns något som hette strängmusik och där det fanns ett fåtal som spelade stråkinstrument. Tänk så roligt om dessa kunde få spela tillsammans med flera.Sina tankar delade han med dirigenten i Örebromissionens Predikantkör, som var musiklärare liksom sin bror.Den ena boende i Norrköping, den andre i Örebro. Det blev napp och tillsammans planerade de för det första stråkfamiljslägret. Meningen var att var och en skulle kunna ta sin familj med sig.Det blev från början succe´.Bengt och Kurt Gårsjö, de båda musiklärarna  hade elever som var intresserade. Någon annons i en tidning gjorde att andra från olika delar av landet ville vara med.Det här var ett strålande tillfälle för familjer att få en vecka tillsammans. Priset för veckan var väldigt lågt för att alla skulle kunna vara med. Redan första året var vi ett 60 tal deltagare.
Från första året minns jag bäst ett äldre par från Uppsala. Båda spelade nyckelharpa och tillsammans med alla andra stråkar så blev det en härlig orkester. På förmiddagarna övades det medan de som inte spelade hade en samling med samtal kring bibeln eller ett samtalsämne av något slag. Andra passade på att bada i den närbelägna sjön Åsunden med sitt fina badvatten.
Jag får nog berätta lite mer om detta läger i min nästa blogg eftersom jag nu får  besök av Jon Blund och det vill jag inte missa. Därför önskar jag nu er alla en God Natt med vackra drömmar. Natti! Natti!

fredag 12 juli 2013

Vilken dag! Sol igen! Fredag 12 juli 2013. Lite 1977.

Storebror spelar och lillebror sjunger.Från år 1976.
Hittar ett och annat foto från gången tid. Barnbarn är det något speciellt med.
I dag har vi haft en sällsamt skön sommardag med 25 grader och alla är glada och hälsar på varandra och ler. Jag tog bussen till stan. Systersonen och jag besökte en Teliabutik för att slutföra det i går påbörjade mobilärendet. Nu är det fixat, det jag länge planerat och ny inlärning sätter igång. Det tar sin tid men med tålmodiga läromästare trummas de nya lärdomarna in till slut.
 Teliabesöket medförde att jag nu har två mobiler, den nya för mer avancerad användning, den gamla för att ha med i bärskogen. Det är jag som vill ha det så.Den nya med gamla numret. Den gamla med nytt nummer, som jag ska lära ut till den som behöver det.
Vi avslutade med att äta lunch på en uteservering innan vi gick åt var sitt håll.

Jag inhandlade en liter jordgubbar på torget. Åkte hem och åt upp dem till kaffe på altan där jag läste tidningen och somnade en stund innan jag besökte min syster, som bjöd på knäckebröd, nygräddat i den nya varmluftsugnen. Så gott!

Nu är det sen kväll och jag sitter och skriver med altandörren öppen. Grader 18. Vilken kväll!
Tittar lite på Fickdagboksanteckningar från år 1977. Gemenskapsläger i början av juli, för barn och vuxna. Både Georg och jag engagerade.
En vecka senare vårt första stråkfamiljsläger. Om detta annorlunda läger berättar jag i min nästa blogg för nu blev jag plötsligt sömnig så jag säger Godnatt till er alla ,tackar vår gode Gud för den underbara dagen, incl. min iPhone och går till nattens vila.

torsdag 11 juli 2013

Besök hos barn och barnbarnsbarn torsdag 11 juli 2013.

Här övas det inför mormors och morfars 50årsdagar.Ja må de leva!Ja må de leva!
Det blir inte alltid som jag tänkt men i alla fall! Texten rör på sig åt fel håll ibland. Det här fotot i anslutning till våra 50årsdagar 21aug 1976,som också var vår bröllopsdag, samt 3 mars 1977.Barn barnet och hans bror var självklart med på båda högtidsdagarna.

Nu till dagen som är.Kan berätta om den perfekta sommardagen.Tjugufem grader. Blev hämtad av dottern, i vars hem jag tillbringade en stor del av dagen tillsammans med maken och deras två barnbarn. Förmiddagskaffe och god lunch på deras sköna altan. Där satt vi länge och bara njöt av solens strålar. Vilken trevlig dag det blev!

Fick skjuts hem och ringde sedan min syster med inbjudan till eftermiddagskaffe som dracks i skuggan av päronträdet på min tomt.Vi fick sällskap av hennes gemytlige son, som är en mångsysslare och i dag var det hans datakunskap, som togs i bruk av hans gamla moster. Han är i sitt dagliga jobb knuten till datorvärlden och det inte han vet behöver man inte veta.

Isak är kvar på landet och jag i stan. Jag skulle egentligen ha varit med Isak men nu fick jag i alla fall en trevlig dag. Jag kan dock inte låta bli att titta efter honom då och då fast han inte finns här och inte säger till när det är dags att sova. I morgon ska jag träna och sedan på stan. Passar på medan jag kan använda dagen efter eget tycke.

Är inte överens med mig själv om år 1977 så därför avstår jag från att ge mig in på hur det året slutade.
Men nu har den här dagen nått sitt slut och jag säger Godnatt till er alla. I morgon ska solen skina. Visst är det underbart att veta! "Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ned."

onsdag 10 juli 2013

Onsdag 10 juli 2013.Kärt besök av tre barnbarnsbarn med föräldrar.

I Figeholm år 1975.Mamma Alva, Kerstin, Mikael och jag.
Som jag tidigare sagt så följs inte alltid foto och text åt i mina bloggar och det här borde ha varit med när jag skrev om år 1975. Här är Mikael tre och ett halvt år och vi är nu fyra generationer. Är glad att mamma fick leva länge och se flera av sina barnbarnsbarn.

Men nu går vi till dagen, som började mörk och grå efter allt regn som fallit under natten. Snart kom dock solen, som sig bör en julidag som denna.
Från Nora kom de tre små barnbarnsbarnen med sina föräldrar på väg mot Västergötland där sommaren skall tillbringas med mormor, morfar och barnens moster, nyss bliven tonåring.
Jag hade gjort linssoppa med brocolli,lök och små färska potatisar, som Kerstin lärt mej.Ett stort lass pannkakor med blåbärssylt till efterrätt. Så roligt att få se den lilla tösen, 9 dagar gammal. Jag är inte så förtjust i "bäbisar" men kan aldrig låta bli att stå där förundrad när jag ser de små fingrarna och hela lilla människan, så fin. Då blir jag själv så liten och jag blir så tacksam till Gud.
Snart ska jag få se ännu ett barnbarnsbarn, också en flicka, tre dagar äldre än den jag träffade i dag.
Jag är så lycklig och glad för dem alla.

I dag vaknade jag inte av Isaks försiktiga tass på min arm. Han är nu på landet och springer fritt i skogen. Han får inte så mycket motion här hos mej, skam till sägandes! Men uppmärksamhet och köttbullar,de senare blandade i hans "kuliga" hundmat, det får han.
Nu tackar jag Dig Gud för den här dagen och för att vi nu alla får gå till vila i vissheten om att Din kärlek omsluter oss på alla sidor.I Ps 139 vers 5 står det:" Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand." Det litar vi på! Sov gott!


 

tisdag 9 juli 2013

En tisdag som bara försvann 9 juli 2013.

I går skrev jag om att jag hade förväntningar inför morgondagen och det var tänkt att jag skulle få besök av ett av de nyaste barnbarnsbarnen men det upptäcktes att det för föräldrarna skulle passa bättre i morgon och flexibel som jag är så var det ok även om jag i kväll i sällskap med Isak skulle fått bilskjuts till Hjortkvarn där vi skulle ha stannat ett par dagar. Isak hämtades i kväll och får nu fritt springa omkring utan koppel. Jag kommer när jag kommer, som man brukar säga.

Ibland kommer allt på en gång. I dag ringde Kerstin och jag blev inbjuden till lunch i morgon, då jag också skulle få chans att träffa Gustav, deras fina barnbarn, som jag tycker mycket om. Kerstin jobbar  hela sommaren och när hon är ledig behöver ofta barnen ett handtag, så även hennes tid är begränsad.
Jag minns hur det var att med kort varsel rycka in när hjälp behövdes med barnvakt och annat," på den tiden det begav sig." Det gällde att hela tiden prioritera.

I dag på förmiddagen gick jag till träningen,som är viktig. Vidare handlade jag mat och sex liter fina jordgubbar. Jag tycker att jag numera är så trött och allt jag gör går så sakta. Min vän trädgårdsmästaren kom en stund och snabbt var gräsmattan klippt, ogräset mellan plattorna borttaget, vattenslangen lagad och jag tackade Gud för att det finns hjälp att få när den egna orken sinar.

Jag fick ett trevligt sms i dag. Förutom uppmuntrande ord så blev jag ombedd att skriva ner tre sagor som jag hittade på i takt med berättandet, för barn och barnbarn en gång i tiden.Många gånger har jag tänkt att jag borde skriva ner dem och ge till barnen, men det har inte blivit av och nu kommer jag inte ihåg dem mer än vissa fragment. Kanske skulle kontakta dem som en gång roades av dessa små berättelser och få lite hjälp med att minnas. Roligt att bli påmind om dem i alla fall. Jag hade lika roligt som åhörarna minns jag.
Visserligen sov jag en stund på förmiddagen i dag för att kompensera uppvaknandet klockan 5.03,väckt av en liten klapp på armen med Isaks tass. Det hade då varit ljust länge och en hund vet ju inte vad klockan är.
Nu är jordgubbarna rensade och står i kylskåpet så jag kan gå till vila tacksam för en fin dag.Gud är god.

söndag 7 juli 2013

Hundar blir jag aldrig klok på! Söndag 7 juli 2013..

Söndagsmorgon. Klockan 5.10. Jag sover gott när en sträv tass slår mig på armen. Men Isak!
På med morgonrocken och ut. Han vill förstås kissa. Det var snart över. Jag bestämmer mig för att sova lite till, om det nu går att somna om. Till slut somnade jag.
Ett par vänner hade önskat få låna min morris för att hämta en volvo, som fanns i Stock holm. Efter viss tvekan lovade jag, men berättade att bilen saknade underrede och att den i flera år haft körförbud. De lät sig ej avskräckas. Volvon måste på något sätt bogseras till Örebro så...
Just som jag skulle säga att om de blev stoppade av polisen för körförbudet så fick de själva stå för böterna, så var de plötsligt borta. En tass klappade,  mig på armen och jag vaknade upp ur den hemska väntan på vännernas och bilarnas återkomst.

Lycklig och glad skuttade jag ur sängen för att gå nästa kisspromenad. Nu tittande bort mot gräsmattan, där förmodligen jag aldrig mer kommer att få se en uteliggare.Hahaha!!!

Innan jag återvände till sängen gjorde jag en stor portion mat åt Isak eftersom han verkade vara hungrig, fast jag trott att han var kissnödig och det var fel tid för mat. Hur gick det? Jo jag somnade efter en stund utan tanke på Isak. Själv vaknade jag klockan elva, Isak klockan tolv.

Till lunch kom dotter och måg som varit i Norrland, samt Filip, som är kvar i Örebro och jobbar, med tanke på höstens studier. Hans syster Linn sommarjobbar i Växjö. Studieåren har sina baksidor men de får ett gott slut och då är de mödan värda.
Isak har fått ny hundmat. Kulor som i dag blandades med fläskfile i små bitar. På menyn i dag fanns också rådjur. Märkligt är att om jag klipper detta kött i bitar vägrar han att äta. Om jag ger honom en hel bit skuttar han omkring den först och grymtar eller småskäller lite  för att i nästa stund rusa fram och ta den. Kan han känna av att det rör sig om vilt och jägarinstinkten visar sig? I morgon ska han få kycklingfile, älsklingsrätten!Blandad med kulor förstås. Filip  ska  äta här efter jobbet och tar då en långpromenad med Isak.Filip vill också ha kycklingfile´.

Innan jag hann ta itu med disken ringde det på dörren. Det var min vän, som jag träffade första gången på bussen för en tid sedan. Så roligt med spontana besök. Båda tycker att det var kul sätt att få första kontakten på en buss.
Nyss ringde Kerstin, som är ute på nätet och kollar lite om mammas mor och syskon.Vi ska i sommar åka till mormors grav i Dalarna, jag och döttrarna.
Fick tidigare i dag sms från ett barnbarn." Är du hemma det här datumet då vi kommer till stan?" Snart ska jag åka och bese de senast ankomna barnbarnsbarnen.Jag har så mycket att vara tacksam för!Så många som bryr sig. Men nu är det dags att ta hand om disken innan Isak proffsar på att vi ska sova.
En God Natt önskar jag er alla. Nu somnar vi i frid och förtröstan på en god Gud!

Uteliggare och lite mer. Söndag 7 juli 2013.

I gårdagens blogg nämnde jag om att dagen började "lustigt." Det betyder i detta fall, lite annorlunda.Inte som den brukar, liksom.
Jag gick ut med Isak vid sjutiden på morgonen. Gick till gräsmattan vid lekparken. Vad nu då? En grill, en damcykel, en vinkartong,lite skräp och i mitten en människa. Klädd i grå munkjacka och med något filtliknande över sej. Isak skällde inte. Vi gick tillbaka hem. Jag gickut för en ny koll. Mannen låg där fortfarande alldeles orörlig. Jag gick hem. Tittade då och då genom fönstret för att se om någon skulle komma dit, eller om han skulle röra på sig. Eller något, vad som helst, skulle hända.

Många tankar for genom min hjärna. Vänta ut honom? Levde han? Var han svårt berusad? Var han farlig? Skulle jag ringa någon hjälporganisation? Skam till sägandes kom jag inte på någon sådan. Skulle jag ringa polisen? Eller skulle jag inte bry mig.
Att inte bry mig,var ingenting för mig. Men på vad sätt skulle det ske? Skulle jag stå vid hans sida och säga något för att se om han levde?. Inte var Elsemarie heller hemma. Vi har samma inställning till människors lika värde och vi skulle tillsammans kunnat komma fram till en lösning. Skulle jag bjuda in honom till frukost i mitt kök? Eller skulle jag göra frukost och gå dit? Tänk om han var sjuk och behövde läkarhjälp.

Till slut, efter att hela tiden hållit koll på "byltet"från mitt fönster och tankarna surrande i mitt huvud, bestämde jag mig för att fixa frukost och gå dit. Men vad skulle grannarna säga? Tänk om de också sett och nu står i fönstren och skrattar åt mig. Kvittar, tänkte jag till slut. Tog frukosten och gick mot uteliggaren. Jag gillar inte att använda det ordet  för genom kontakter jag har så har jag blivit upplyst om att det i Örebro kommun inte behöver finnas några uteliggare, om de inte själva väljer att vara det. Det finns en sängplats till alla , om man så önskar.

När jag hunnit några steg såg jag hur en ung man reste sig och började plocka bland grejorna omkring sig. Jag gick fram till honom, hälsade och frågade varför han låg där.
Han log och sa att han och en polare, som nu var försvunnen, kom ledande sina cyklar mycket tidigt på morgonen och tyckte att gräsmattan var så fin så de bestämde sig för att sova där, vara uteliggare. De hämtade täcken och lite annat de ansåg sig behöva och nu skulle killen packa ihop sina prylar på cykeln och gå hem. Han bodde någonstans i närheten. Vi hann prata om det gamla fina handstickade täcket han legat på. Från min barndom minns jag hur det fanns tanter som hjälpte till i hemmen med att med långa nålar sy i sådana täcken. Vi pratade också om vindrickandets skadeverkningar och lite annat. Någon frukost ville han inte ha där, men han tackade så mycket för att jag brydde mig.

Jaha, så gick det med det, men ,som Bamse säger,"Det är tanken som räknas." Ha en skön kväll och fundera över hur du skulle ha gjort i denna situation.  Nu tänker jag: "Slutet gott, allting gott!"

lördag 6 juli 2013

En del dagar är skönare än andra.Lördag 6 juli 2013.

50åringen med sin fru augusti 1976.Skolgatan,Borensberg
 Altan utanför det stora köket,som varit cafe blev klar lagom till Georgs 50årsdag. Som vanligt ställde vänner upp och hjälpte oss.
Nyss satte jag mig vid datorn och skulle kolla om det var något på radion att lyssna till medan jag skriver.Tryckte på knappen och just då hör jag "Där björkarna susa sin milda sommarsång". Jag blir alltid rörd då jag hör den, beroende på att den sjöngs på vårt bröllop 21 augusti
1948. Snabbt letade jag fram detta foto där vi står tillsammans på altan och äntligen kan se ett slut på en lång och bökig tid.Nu kan också vi börja leva ett normalt liv igen.
T.o.m. teglet fanns på plats. Det hade länge legat utanför i en hög på marken.När det gäller detta ska jag vid ett senare tillfälle berätta en erfarenhet av Guds påhittighet och Hans absoluta vilja att hjälpa när vi litar på Honom.
Första lördagen i september var det i Borensberg Husbyfjölsmarknad. Några dagar före kom ett antal zigenare och ställde sina husvagnar i ekbacken mitt emot vårt hus. Till oss kom de för att hämta vatten. Marknaden var en stor händelse i samhället och mycket folk i rörelse. Hos oss bjöds vänner på mat och kaffe.
Den 30 sept. står det i min fickkalender  "lilla Magnus född klockan 24.03." Nu hade vi fem barnbarn. Samma dag kom Sven och Maria på väg till körledarsamling i Rimforsa och vi var barnvakt.
En vecka senare åkte Elsemarie och jag till Örebro för att se det nytillkomna barnbarnet. Vi stannade hos dem ett par dagar. På söndagen var vi med pojkarna till söndagsskolan och åkte sedan hem.
 
Det ser ut som om Georg var på någon längre resa för i mina anteckningar står det ej om honom större delen av september.
Den 13 oktober står det att "Georg kommit hem från Am.,Vilket kan betyda Amman eller Amerika och att vi samma dag åkte till Örebro då Kerstin fyllde 25 år och vi alla var samlade där.Jag tror att Georg varit i Amerika med predikantkören.(Enl. brev, som jag efter Georgs död flera år senare fick från dirigenten står det bl.a.  att Amerikaresan kunde ej ha genomförts utan Georgs insatser.) Gott att höra för en nybliven änka , som suger åt sig allt gott som sägs om den man förlorat.

Hösten fortsatte för min del med jobb i skolan, studiecirklar, bokförsäljning, samla in Bröd till Bröderbössor tillsammans med andra församlingsmedlemmar. Ta emot gäster,dag, kvällar och ibland nätter. Men både Georg och jag var i våra bästa år och orkade hålla igång.

Julen kom också detta år. Georg hämtade på sjukhuset i Motala hjälpmedel för Henrys räkning så att han kunde vara med hos oss över juldagarna. Tror att de kom med färdtjänst detta år, annars brukade Georg hämta dem med vår bil.Besök av barnen var självklart i helgerna.

Men nu är det i dag, en strålande sommardag. Stillhet över området, mer än vanligt. Isak stannade kvar här för Filip blev "inringd" att jobba också i dag. Han var den tjuguförste de ringde till och han tyckte inte att han kunde neka även om väl en sådan vacker dag inbjuder till det.
Här började dagen ganska lustigt men Isak har väntat länge nog på att vi ska sova, så jag får nog avsluta för i dag så jag får berätta om dagens början i morgon. Sov gott och dröm vackra drömmar. Gud är god.




fredag 5 juli 2013

Fredag 5 juli 2013. Solig dag.Isak här.

Här har gänget kommit i arla morgonstund för att uppvakta 50åringen.
På Skolgatan på väg till nr 8 och Georgs 50årsdag.
I kväll börjar jag tidigt  med bloggen för nu är jag inte ensam om att bestämma sovtid. Vid halv tiotiden börjar han titta på mej och gå lite runt på golvet. Jag vet! Nu är det dags att sova! Egentligen gillar jag det för det är bra att somna i tid, vilket jag alltid haft svårt för, kvällsmänniska, som jag är.

Klockan fem i morse åkte husse, matte och yngste sonen tillsammans med ett par vänner till Toscana för välbehövlig semester.Storebror är hemma men jobbar oregelbundna tider och vi ska dela upp tiden med Isak så att det blir bra för oss alla tre.
En dotter kom nyss tillbaka från sommarhuset i Skåne tillsammans med man och två barnbarn, som fått egen tid med farmor och farfar. Dotter nummer tre är långt upp i norr med sin man och sonen ska snart med fru och dotter åka till London. Skönt att de tar vara på tiden då de kan njuta av det som bjuds av livets goda.
 Själv ser jag fram emot en vecka i Småland tillsammans med ett antal människor jag ska träffa för första gången och några andra, mångåriga vänner. Spännande!

I TV visas bilder från Egypten där bråket fortsätter och människor blir skadade och dödade: Så hemskt att det inte blir slut på eländet.
Isak och jag har haft en skön dag men jag tar det alldeles för lugnt. Tror nu på allvar att jag blivit lat. Har bakat två mjuka pepparkakor. Allt jag gjort i dag fast jag har så mycket att ta itu med. Jag är trött så fort jag ska göra något vettigt. Vill bara göra det som är roligt. Nu blev det sagt! " Du har gjort ditt", säger de snälla människorna, men jag vill ha energi och arbetslust och i väntan på detta bakar jag och bloggar, för det tycker jag är roligt.

Vi går tillbaka till år 1976 och Borensberg. Efter ungdomslägret var det dags för oss att ha ledigt någon vecka men Georgs förestående 50årsdag gjorde att vi koncentrerade oss på att få någorlunda klart i huset och använde all tid till detta. Tyvärr var det svårt att hitta lämplig lokal för festen, men vi fick ta den som stod till buds och det kom vänner från olika håll för att fira Georg. Från Stockholm kom Georgs syskon, vår vän Dagny (mannen var fortfarande kvar på sjukhuset efter olyckan med permobilen långt tidigare). Från Småland kom mamma och mina syskon.
Georg var ordförande i Örebromissionens predikantkör   och hade dessutom ett flertal uppdrag i andra styrelser och förbund, så det blev många besök hela dagen innan festen på kvällen i hyrd lokal. Naturligtvis kom våra barn med familjer från Örebro,barnbarnens antal nu, fyra.
Firandet började på natten då ett gäng ungdomar från Linköping klockan 24.00 kom instormande. Fortsatte i tidig morgon med ett gäng,iklädda pyjamas och en del med papiljotter i håret, så roliga.  Vi brukade alltid hitta på något spex till jämna födelsedagar.Poeter,musiker och duktiga sångare ingick. Vi var flera  familjer
med barn i ungefär samma ålder, som roade oss på olika sätt vid uppvaktningar. På mina inlagda foton ser ni vad det gick ut på denna augustidag.Hade möjligen att  göra med att alla visste om att han var så morgonpigg. "Uppe med tuppen!"

Nu har Isak tröttnat på att vänta och anfaller mig mer eller mindre så därför måste jag hastigt avsluta. Sov gott ni all precis som Isak och jag ska göra. Allt gott till er!

onsdag 3 juli 2013

Onsdagen 3 juli 2013.På stan på dan och grillfest på kvällen.

När sommaren kommer börjar det lukta gott från grillfester lite här och var. Doften är underbar. Eftersom jag har fyra barn och alla känner till min förkärlek när det gäller grillat så bjuder de mig åtminstone en gång varje sommar, så jag kan inte klaga.
I dag tog jag bussen till stan för att uträtta några ärenden och vid hemkomsten blev det tårtkalas hos Filip,som själv inte gillar tårta, men som i alla fall skulle firas för att han timmen innan" körde upp" och klarade provet "med god marginal", som han fick höra vid resans slut. Alla var glada.

Lite mer firande blev det med tanke på Tobias födelsedag nästa vecka då han är på semester med föräldrarna.Lite tjuvstart. Det blir ett "riktigt" kalas efter semestern, förutom firandet den rätta dagen. Då med föräldrarna. Det är roligt nästan jämt.
Jonas, Jenny och barnen kom också, som, liksom jag inbjöds att stanna på grillfesten på altan. Lasse fixade en stor gryta färskpotatis, lagade till en god sås och grillade gös, inslagen i folie tillsammans med diverse goda tillbehör. Ack så gott. Inte dumt att ha så läckra gösfileer i frysen. Och att kunna tillreda dem så det smakar ljuvligt.
Elsemarie var lite mörbultad efter att i dag fått behandling för värkande nacke och axlar. Ska på återbesök senare. Behandlingen kommer att ge resultat enligt utföraren. Hon var nöjd men trött.

Nu är det sovdags igen. Vad skönt det är att ha en bra säng och god sömn. Och änglavakt."Så somnar vi i Jesu namn",läste mamma med oss när vi var små.Trygghet som bär genom åren. Tack, Gud för i dag!

tisdag 2 juli 2013

Det blev en bra tisdag 2 juli 2013.

Dagen började med att jag väcktes av ett SMS.Jag hade fått mitt 18e barnbarnsbarn. Efter två tidigare  "krisiga" förlossningar blev det denna gång en normal förlossning, till glädje för föräldrar och närstående. Nu har jag inom loppet av fem dagar fått två barnbarnsbarn och min syster ett. Släkten bara växer.Är så tacksam för att de små kommer till goda familjer där de får känna trygghet.
I morse blev jag åter hämtad till dottern som bor i min närhet, för en liten fikastund. Bäst att passa på medan de har tid, för när jobbet börjar blir det inget förmiddagskaffe och om några dagar åker de på semester.

Jag fick skjuts hem och besök av Jonas och de två barnen som är anledningen till hans ledighet. Han har hos mig hand om en del vad gäller hopsättning av trädgårdsmöbler, varje år och nu är det klart för sommaren 2013.
Det är så roligt att träffa de små barnen, som han har med sig och dottern tillräckligt stor för att prata med.

Borde sedan ha gått ut i trädgården men fick ett infall att baka, i dag i stället för i morgon. Att baka är roligt och då satte jag igång med det, vilket gjorde mig trött och jag meddelar härmed min avsikt att omedelbart inta sängen. Kanske med en kort stunds läsning av en bok.
I Almedalen vill Miljöpartiets unga partiledare att skolan ska förstatligas, vilket han inte är ensam om. Det var kanske en god tanke bakom när den en gång kommunaliserades, men mycket okunskap i skolfrågor har gjort att det blivit lite fel här och där. Bara att hoppas att det inte drar ut på tiden, som ofta förändringar har en tendens att göra.
Men,som sagt, sängen väntar och jag låter forntiden anstå till ett annat tillfälle.En skön kväll önskar jag er alla! Sov Gott! Gud är god.

måndag 1 juli 2013

Solig måndag 1 juli 2013. Lunchgäst, träning, fika, besök. Lite 1976.

Dagen blev solig och skön. Hej Juli! Lunch till hälften av mina två måndagsgäster. Den andra hälften på semester.Fick skjuts till träningen. Efter det på liten kaffebjudning och pratstund hos dottern. Ringde min syster, som kom med hjälp av rullator, slut och trött.Rullatorn går för fort och hon måste hänga med. Tog färdtjänst hem sedan vi fikat, pratat och beundrat mina vackra rosor.

Nu lite år 1976.I gästboken ser jag att vi i april hade besök av två, mycket duktiga, israeliska pianister,Bracha Eden och Alexander Tamir, som efter konsert i Motala gästade vårt hem och tackar for" the pleasure of sitting in your kitchen and enjojing your company and wonderful food." Åter via Studieförbundet.
Faktiskt lite roligt med kontakterna vi fick på det viset.

I min fickalmanacka står det den 22 maj:"Trist dag. Georg krockat med min morris vid Hilstermon klockan 15.20.Skrattretande att jag tom. angivit klockslag, men för mig var det världens förlust att inte ha min vän morrisen körbar. Georg  ringde hem från sjukhuset: "Hej, lilla mamma! Jag är på sjukhuset i Linköping, men du behöver inte vara orolig. "Jag har krockat förstår du,men det gick bra." "  Hur gick det med morrisen?" var svaret han fick.
"Den har bärgningsbilen hämtat. Du behöver inte vara orolig. Jag talade om för dem precis var de skulle ställa den." Jag grät. Faktiskt mest för morrisen. Vem som hämtade Georg vet jag inte. Förmodligen vår pastor och vän, Sören.Georgs skador var ej allvarliga och jag visste att de skulle läka, men att inte ha min kära morris kändes svårt. Vi hade en skicklig reparatör i samhället och han tog sig an att laga bilen.Det var tursamt nog i slutet av terminen och Georg var ej beroende av sin bil varje dag så jag kunde använda den.
Det har skämtats en del under årens lopp om att jag var mer intresserad av att få veta hur det gått med min morris än hur det gått för Georg.Detta var min andra morris och för mej var den mer än en bil.

I augusti flyttade pastorsfamiljen Pettersson, våra nära vänner, till Örnsköldsvik.

För vår del hade vi stressigt med att få allt någorlunda klart i huset innan Georgs födelsedag senare i augusti.
Det var tapetsering och målning in i det sista och allt blev ändå inte klart.Köpet av  huset betydde mycket mer än att bara att flytta på det från ett kvarter till ett annat.Georg var mycket upptagen med sitt arbete, särskilt från maj och framåt tills sista lägret var avklarat.
Nu ska jag sova och önskar er alla en God Natt! "Gud som haver barnen kär." Amen! Han vet vad vi önskar och tänker.