Ja nog är det märkligt. Hade planer på att vattna, åtminstone tomaterna, i morse men det hade sagts att det skulle bli regn i dag så jag väntade och väntade och har hela dagen fortsatt därmed. Jag väntar fortfarande. Och hoppas! Jag ska avsluta bloggen med att berätta hur det gick.
Nu är semestern slut för denna gång och livet ska ta vid i vanlig ordning. Egentligen är det bäst när allt går sin gilla gång men det gör det sällan hos mig. Det händer oförutsedda saker och det gäller att prioritera, något jag inbillar mig att jag är bra på, därtill tvingad av ett liv i ständig omvandling.Ingen dag är den andra lik.
I måndags anlände jag till Ralingsåsgården. Jag har varit där tidigare men då på 60talet och det har med åren byggts till och förändrats.
Jag hade sett fram emot vecka 30 då en grupp människor, en brokig skara, skulle delta i undervisning från Bibeln. Med en brokig skara menar jag att bland dessa, något över 100 personer, talades flera språk.De flesta deltagarna kom från en engelsktalande och en spansktalande församling i Stockholm,några från en mindre församling i Uppsala samt några som, i stil med mig, halkat in genom att vi genom vänner fått höra om veckan.
Där fanns små baby i barnvagn och sedan i olika åldrar uppåt. Jag, som 86åring, äldst bland ett mindre antal pensionärer.
Strålande väder varje dag, god mat och en atmosfär fylld av kärlek och tacksamhet till Gud. Det undervisades på svenska, engelska och spanska och tolkades till spanska och svenska.
De flesta var spansktalande och kom från Sydamerika.Av engelsktalande kom, vad jag tror , de flesta från Filippinerna. Hur länge de varit i Sverige varierade stort. En del hade, som barn, kommit med sina föräldrar.Nu var de själva föräldrar och det var en stor skara barn med. Att hänga med i undervisningen var inte lätt ska jag säga. Spanskan var snabb och de som tolkade var snart uppe i samma hastighet som predikanten. Jag har numera lite nedsatt hörsel och har en tid haft fel på vänstra hörapparaten.(Glömde att i tid åtgärda det). Det fanns heller ingen slinga i den stora friluftskyrkan så jag missade en hel del. Pastorn från Uppsala, som mestadels undervisade på svenska, visste om mitt problem och talade sakta så jag kunde höra allt han predikade.
Nu har jag varit med i sådana här sammanhang ett antal år och känner igen sammanhangen från Bibeln och kunde därför ta för mig en del ändå, och för mig var det värdefullt att få vistas bland dessa människor, som alla älskar Jesus. Jag är så tacksam för dessa dagar och för att ha fått träffa nya vänner
En dag var det dopförrättning då sex ungdomar döptes i sjön medan det från stranden sjöngs den fina sången:"Jag har beslutat att följa Jesus, jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå." Vilken nåd att få fatta ett sådant beslut i unga år.Aldrig ensam.
Kan tala om för er att det nu fallit regn. Inte mycket men i alla fall i sådan mängd att jag anser att jag kan utesluta vattningen, något som gläder mig.
Avslutar med några ord från en väggbonad, som min faster en gång broderade:" Må ej din hand så hårdna uti striden att den till bön ej knäpps då dag är liden! Sov Gott! Gud är god!
Nu hann jag ej med den utlovade lilla reseskildringen från 1977 i kväll heller. Men den tar vi nästa gång.
Gud är god!
SvaraRadera