tisdag 9 juli 2013

En tisdag som bara försvann 9 juli 2013.

I går skrev jag om att jag hade förväntningar inför morgondagen och det var tänkt att jag skulle få besök av ett av de nyaste barnbarnsbarnen men det upptäcktes att det för föräldrarna skulle passa bättre i morgon och flexibel som jag är så var det ok även om jag i kväll i sällskap med Isak skulle fått bilskjuts till Hjortkvarn där vi skulle ha stannat ett par dagar. Isak hämtades i kväll och får nu fritt springa omkring utan koppel. Jag kommer när jag kommer, som man brukar säga.

Ibland kommer allt på en gång. I dag ringde Kerstin och jag blev inbjuden till lunch i morgon, då jag också skulle få chans att träffa Gustav, deras fina barnbarn, som jag tycker mycket om. Kerstin jobbar  hela sommaren och när hon är ledig behöver ofta barnen ett handtag, så även hennes tid är begränsad.
Jag minns hur det var att med kort varsel rycka in när hjälp behövdes med barnvakt och annat," på den tiden det begav sig." Det gällde att hela tiden prioritera.

I dag på förmiddagen gick jag till träningen,som är viktig. Vidare handlade jag mat och sex liter fina jordgubbar. Jag tycker att jag numera är så trött och allt jag gör går så sakta. Min vän trädgårdsmästaren kom en stund och snabbt var gräsmattan klippt, ogräset mellan plattorna borttaget, vattenslangen lagad och jag tackade Gud för att det finns hjälp att få när den egna orken sinar.

Jag fick ett trevligt sms i dag. Förutom uppmuntrande ord så blev jag ombedd att skriva ner tre sagor som jag hittade på i takt med berättandet, för barn och barnbarn en gång i tiden.Många gånger har jag tänkt att jag borde skriva ner dem och ge till barnen, men det har inte blivit av och nu kommer jag inte ihåg dem mer än vissa fragment. Kanske skulle kontakta dem som en gång roades av dessa små berättelser och få lite hjälp med att minnas. Roligt att bli påmind om dem i alla fall. Jag hade lika roligt som åhörarna minns jag.
Visserligen sov jag en stund på förmiddagen i dag för att kompensera uppvaknandet klockan 5.03,väckt av en liten klapp på armen med Isaks tass. Det hade då varit ljust länge och en hund vet ju inte vad klockan är.
Nu är jordgubbarna rensade och står i kylskåpet så jag kan gå till vila tacksam för en fin dag.Gud är god.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar